91998E0517

SKRIFTLIG FRÅGA E-0517/98 från Paul Rübig (PPE) till kommissionen (2 mars 1998)

Ämne: Den åttonde utvecklingsfonden

Inom ramen för den fjärde Lomékonventionen skulle den åttonde europeiska utvecklingsfonden träda ikraft vid utgången av 1997. Den skall bidra till ekonomiskt och tekniskt samarbete för att avskaffa strukturella olikheter i Lomékonventionens fattigaste länder. Som de viktigaste punkterna ställde man upp kampen mot fattigdomen, utbildning och industrialisering men också hälsovård, höjd konkurrensförmåga eller jordbruket. För första gången skulle även Österrike delta i detta program.

Den åttonde europeiska utvecklingsfonden kunde emellertid inte träda ikraft vid den planerade tidpunkten och försenas ytterligare eftersom inte alla medlemsstater i Europeiska rådet har ratificerat planen.

Kan rådet redogöra för orsaken till denna försening?

När beräknar nu kommissionen att en slutgiltig ratificering kan ske?

Svar från João de Deus Pinheiro på kommissionens vägnar (27 mars 1998)

Kommissionen delar den oro som frågeställaren uttrycker beträffande förseningen av den åttonde europeiska utvecklingsfondens (EUF) ikraftträdande försenats, eftersom denna fond utgör den viktigaste ekonomiska faktorn i samarbetet mellan gemenskapen och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) under perioden 1995-2000.

För att fonden skall kunna träda i kraft krävs att det avtal beträffande översyn och komplettering efter halva tiden av den fjärde Lomékonventionen som undertecknades den 4 november 1995 på Mauritius, ratificeras av minst två tredjedelar av AVS-staterna (dvs. 47 stater) och av alla gemenskapens medlemsstater.

Enligt de uppgifter som kommissionen förfogade över den 1 mars 1998 hade 56 AVS-stater och 13 medlemsstater ratificerat avtalet.

Kommissionen är övertygad om att det är interna faktorer i de berörda medlemsstaterna som ligger bakom den konstaterade förseningen, men har ändå vid flera tillfällen och på olika nivåer i de ratifikationsförfaranden som fastställs i varje medlemsstats grundlagar, tagit initiativ för att göra medlemsstaterna uppmärksamma på följderna av dessa förseningar. Även om kommissionen för närvarande inte kan ange någon exakt tidpunkt för när förfarandena kommer att vara avslutade, har kommissionen anledning att tro att ovannämnda initiativ, vilka redan gett resultat i vissa medlemsstater, kommer att bidra till att det dödläge som frågeställaren avser bryts inom en rimlig tidsperiod.