91998E0199

SKRIFTLIG FRÅGA E-0199/98 från Hilde Hawlicek (PSE) till kommissionen (11 februari 1998)

Ämne: Bokens bevarande

I sitt tal vid bokmässan i Frankfurt i oktober 1997 sade kommissionens ordförande Jacques Santer att ¨boken är för oss både ett kulturföremål och en ekonomisk faktor¨. Den 14 januari 1998 inledde dock kommissionsledamot Karel van Miert ett klagomålsförfarande mot överenskommelser om fasta bokpriser, och detta innan rådet (kultur) fått ta del av det expertutlåtande om möjligheten att rättfärdiga fasta priser i enlighet med artikel 128 i EG-fördraget som det efterfrågat.

Hur anser kommissionens ordförande att ¨boken som kulturföremål¨ skyddas av kommissionen?

Känner ordföranden vidare till den studie som den f.d. domaren vid EG-domstolen, Ulrich Everling, utfört? Enligt denna studie bör fastställandet av fasta bokpriser som det praktiseras i Tyskland och Österrike, inte anses oförenligt med den inre marknaden enligt artikel 85.1 i EG-fördraget, förutsatt att återimporterade böcker som ursprungligen getts ett fast pris i andra medlemsstater än de ovan nämnda, och som inte är kringgående transaktioner, inte på nytt underkastas prisfastställande? Om denna utvärdering inte är godtagbar är i alla fall förutsättningarna för undantag enligt artikel 85.3 i EG-fördraget uppfyllda. Detta följer av en konkurrensrättslig bedömning som också beaktar de kulturella aspekterna av fasta bokpriser.

Svar från Karel Van Miert på kommissionens vägnar (24 mars 1998)

Kommissionen har konsekvent vidhållit att rådets initiativ, enligt vilket kommissionen skall utarbeta en rapport enligt artikel 152 i EG-fördraget, måste ses oavhängigt från konkurrensförfarandet avseende det tyska/österrikiska systemet med fasta bokpriser (¨Buchpreisbindung¨) i den meningen att konkurrensförfarandet inte får fördröjas genom rådets initiativ. Konkurrensärendet gäller en anmälan som förläggarna lade fram våren 1993 och med avseende på vilken kommissionen har ensam behörighet. Kommissionen inledde det formella förfarandet efter att noggrant ha undersökt förläggarnas argument, vilket ledde fram till den preliminära bedömningen att undantaget inte var motiverat.

Utlåtandet lades fram av parterna i samband med förfarandet. I detta dras slutsatsen att artikel 85.1 inte längre är tillämplig på det tyska/österrikiska systemet med fasta bokpriser, eftersom artikel 128.4 har införts genom Fördraget om Europeiska unionen. Detta motsäger domstolens rättspraxis, vilket också erkänns av författaren till utlåtandet (som säger att de framförda åsikterna går längre än tidigare rätts- och beslutspraxis). Så sent som 1995, dvs. långt efter det att artikel 128.4 hade införts, utgick domstolen självklart ifrån att artikel 85.1 var tillämplig på systemet med gränsöverskridande fasta priser mellan Förenade kungariket och Irland. De möjliga fördelarna med fasta priser undersöks alltid först mot bakgrund av artikel 85.3.

Av parlamentsledamotens fråga framgår inte riktigt klart, varför hon utgår ifrån att förutsättningarna för ett undantag skulle vara uppfyllda. Som nämns ovan kom kommissionen i sin preliminära slutsats fram till motsatt uppfattning efter att noga ha analyserat alla anförda argument och på grundval av statistiskt underbyggda data.