31998Y0310(01)

RIKTLINJER FÖR STATLIGT STÖD FÖR REGIONALA ÄNDAMÅL (98/C 74/06)

(Text av betydelse för EES)

1. Inledning

De kriterier som kommissionen följer för att undersöka om statliga stöd för regionala ändamål är förenliga med den gemensamma marknaden, med tillämpning av artikel 92.3 a och 92.3 c i EG-fördraget, har angivits i en rad dokument av olika slag, som har delgivits medlemsstaterna och andra berörda parter (1).

Det ökande antalet dokument, deras olikhet och deras spridning i tiden, utvecklingen av såväl kommissionens som medlemsstaternas överväganden och praxis, liksom behovet av att koncentrera stöden och minska snedvridningen av konkurrensen gör det nödvändigt att se över alla de kriterier som följs för närvarande och att ersätta de olika dokumenter (2) med en enda genomblickbar, uppdaterad och förenklad text. Följande text är avsedd att fylla detta behov.

De stöd som omfattas av dessa riktlinjer (som utan åtskillnad kallas stöd för regionala ändamål eller helt enkelt regionalstöd) skiljer sig från andra former av offentligt stöd (stöd till forskning och utveckling, till miljön, till företag i svårigheter osv.) genom att de är begränsade till vissa regioner och särskilt syftar till att utveckla dessa regioner (3).

Regionalstöden har till syfte att utveckla mindre gynnade områden genom att understödja investeringar och skapande av sysselsättning inom ramen för hållbar utveckling. Stöden gynnar utvidgning, modernisering och diversifiering av den verksamhet som bedrivs av företagen inom dessa områden samt etablering av nya företag. För att främja denna utveckling och lindra de potentiellt negativa effekterna av eventuella omlokaliseringar, måste stöden förenas med villkoret att investeringen och de skapade arbetstillfällena skall upprätthållas under en viss tid i det mindre gynnade området.

I undantagsfall kan dessa stöd visa sig otillräckliga för att ge upphov till en regional utvecklingsprocess, eftersom de strukturella handikappen i det berörda området är alltför stora. Endast i sådana fall kan regionalstöden kompletteras med driftsstöd.

Kommissionen anser att regionalstöden kan fylla sin funktion på ett effektivt sätt och att de snedvridningar av konkurrensen som är förbundna med dem därför kan försvaras om vissa principer och regler följs. Den viktigaste av dessa principer är att detta instrument har karaktären av undantag, i enlighet med andemeningen och ordalydelsen i artikel 92.

Dessa stöd är i själva verket tänkbara inom gemenskapen endast om de används sparsamt och förblir koncentrerade till de minst gynnade områdena (4). Om stöden skulle bli vanligare och regel snarare än undantag, skulle de inte längre fungera som incitament och deras ekonomiska effekter skulle upphöra. Samtidigt skulle de snedvrida marknadens funktion och försämra effektiviteten i gemenskapens ekonomi som helhet.

2. Tillämpningsområde

Kommissionen kommer att tillämpa dessa riktlinjer på regionala stöd som beviljas inom alla verksamhetssektorer, med undantag för produktion, bearbetning och saluföring av de jordbruksprodukter som avses i bilaga II till fördraget samt fiske och kolindustri. För vissa av de sektorer som omfattas av dessa riktlinjer finns det dessutom särskilda regler för de berörda sektorerna (5).

Med hänvisning till stödets regionala syfte får ett undantag från principen om stödets oförenlighet enligt artikel 92.1 i fördraget beviljas endast om en balans kan säkerställas mellan den snedvridning av konkurrensen som stödet leder till och de fördelar utvecklingen av ett mindre gynnat område (6) innebär. Den grad i vilken fördelarna med stödet beaktas varierar beroende på vilket undantag som tillämpas och de väger tyngre i förhållande till konkurrensen i de situationer som beskrivs i artikel 92.3 a än i dem som beskrivs i artikel 92.3 c (7).

Ett individuellt stöd för ett särskilt ändamål (8) till ett enda företag eller stöd som är begränsade till en enda verksamhetssektor kan ha betydande effekter på konkurrensen på den berörda marknaden, medan deras effekter på den regionala utvecklingen riskerar att bli alltför begränsade. Sådana stöd ligger i allmänhet inom ramen för en punktvis eller sektorsinriktad industripolitik och skiljer sig ofta från andan i regionalstödspolitiken som sådan (9). Regionalstödspolitiken måste i själva verket förhålla sig neutral vad gäller fördelningen av produktiva resurser mellan de olika ekonomiska sektorerna. Kommissionen anser inte att stöd av detta slag uppfyller de villkor som nämns i föregående stycke, om inte motsatsen bevisas (10).

Följaktligen kommer de undantag som det är fråga om i princip bara att beviljas till förmån för stödordningar som täcker flera sektorer och som, i en given region, är öppna för alla företag inom de berörda sektorerna.

3. Avgränsningen av regionerna

3.1 För att något av de aktuella undantagen skall kunna utnyttjas i samband med en stödordning måste det område som berörs av denna ordning uppfylla de villkor som gäller för undantagen i fråga. Kommissionen bestämmer om dessa villkor är uppfyllda genom att tillämpa analyskriterier som fastställts på förhand.

3.2 Mot bakgrund av den princip som anges i inledningen till dessa riktlinjer (den om stödens karaktär av undantag) anser kommissionen på förhand att den totala utbredningen av stödområdena inom gemenskapen måste vara mindre än utbredningen av de områden som inte får stöd. I praktiken betyder detta att regionalstödens totala täckning inom gemenskapen måste vara mindre än 50 % av gemenskapens befolkning, för att använda den måttenhet för stödens utbredning som är vanligast (procentandelen av berörd befolkning).

3.3 I betraktande av att de två aktuella undantagen gäller regionala problem av olika art och svårighetsgrad, måste å andra sidan de områden som har de allvarligaste problemen prioriteras inom ramen för stödens totala täckning enligt 3.2 (11).

3.4 Avgränsningen av de områden som är stödberättigade områden bör på så sätt leda till geografisk koncentration av stöden enligt principerna i 3.2 och 3.3.

Undantaget i artikel 92.3 a

3.5 Av artikel 92.3 a följer att stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden. Europeiska gemenskapernas domstol understryker att "användningen av orden `onormalt` och `allvarlig` i undantaget i a visar att detta endast gäller de regioner där den ekonomiska situationen är ytterst ogynnsam jämfört med gemenskapen i dess helhet" (12).

Kommissionen anser således, med tillämpning av en redan beprövad metod, att de angivna villkoren är uppfyllda om regionen, som motsvarar en geografisk enhet på NUTS II-nivå (13), har en bruttonationalprodukt (BNP) per invånare uttryckt i köpkraftsstandard som inte överskrider ett tröskelvärde på 75,0 % av gemenskapsgenomsnittet (14). BNP uttryckt i köpkraftsstandard för varje region liksom det gemenskapsgenomsnitt som skall användas i analysen måste vara genomsnittet för de tre senaste åren för vilka det finns tillgänglig statistik. Dessa storheter beräknas på grundval av uppgifter från Europeiska gemenskapernas statistikkontor.

Undantaget i artikel 92.3 c

3.6 I motsats till artikel 92.3 a, där den åsyftade situationen fastställs på ett tydligt och formellt sätt, lämnar artikel 92.3 c mer spelrum för att fastställa de svårigheter i en region som kan lindras genom stöd. De relevanta indikatorerna är alltså i detta fall inte nödvändigtvis begränsade till levnadsstandard och brist på sysselsättning. Dessutom får den lämpliga ramen för att bedöma dessa svårigheter inte bara utgöras av gemenskapen i dess helhet, utan också av den särskilt berörda medlemsstaten.

Domstolen har i mål 248/84 (se fotnot 12) uttalat sig om dessa två ämnen (vidden av åsyftade problem och referensramen för analysen) på följande sätt: "Däremot, har undantaget i c en större omfattning eftersom det tillåter utveckling av vissa regioner utan begränsning av de ekonomiska villkor som avses i a, under förutsättning att de stöd som är ämnade till dessa regioner inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot gemenskapsintresset. Denna bestämmelse ger kommissionen befogenhet att godkänna stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i de regioner i en medlemsstat som är mindre gynnade i förhållande till det nationella genomsnittet."

3.7 De regionalstöd som berörs av undantaget i c måste emellertid ligga inom ramen för en sammanhållen regionalpolitik i medlemsstaten och respektera de principer om geografisk koncentration som anges ovan. Med tanke på att de är avsedda för regioner som är mindre missgynnade än de som berörs av a har dessa stöd, i ännu högre grad än de förra, karaktär av undantag och kan godtas endast i mycket begränsad omfattning. Under dessa omständigheter kan endast en begränsad del av en medlemsstats nationella territorium på förhand betraktas som stödberättigad. Det är därför stöd till regioner enligt 92.3 c inte får omfatta en större del av befolkningen där än motsvarande 50 % av den nationella befolkning som inte omfattas av undantaget i 92.3 a (15).

Det faktum att karaktären hos dessa stöd gör det möjligt att ta hänsyn till en medlemsstats nationella särdrag innebär å andra sidan inte att dessa stöd inte måste bli föremål för en undersökning med tanke på det gemenskapsintresset. Bedömningarna av stödberättigade regioner i medlemsstaterna måste följaktligen ske inom en ram som garanterar deras samstämmighet på gemenskapsnivå (16).

3.8 För att ge de nationella myndigheterna tillräckligt stort spelrum i valet av stödberättigade regioner, utan att äventyra effektiviteten i den kontroll som utförs av kommissionen för denna typ av stöd eller medlemsstaternas rätt till lika behandling, omfattar bestämmandet av regioner som är stödberättigade enligt undantaget i fråga följande två moment:

- Kommissionens fastställande av ett tak för stödens täckning per land.

- Urvalet av stödberättigade regioner.

Det senare skall ske enligt genomblickbara regler men på ett tillräckligt flexibelt sätt för att hänsyn skall kunna tas till olikheterna i de situationer som kan motivera tillämpning av undantaget i fråga. När det gäller taket för stödens täckning är syftet att möjliggöra flexibilitet i fråga om valet av stödberättigade regioner, samtidigt som den likhet i behandlingen av alla medlemsstater som krävs för att dessa stöd skall vara godtagbara från gemenskapssynpunkt säkerställs.

3.9 För att säkerställa effektiv kontroll av regionalstöden och samtidigt bidra till förverkligandet av de mål som anges i artikel 3 i fördraget, särskilt i punkterna g och j, fastställer kommissionen ett övergripande tak för den andel av befolkningen i gemenskapen som får omfattas av regionalstöd. Detta övergripande tak innefattar alla regioner som är berättigade till stöd enligt undantagen i artikel 92.3 c och 92.3 a. Eftersom de regioner som är berättigade till regionalstöd enligt undantaget i artikel 92.3 a liksom deras totala omfattning på gemenskapsnivå bestäms exogent och automatiskt genom tillämpning av kriteriet om 75,0 % av BNP per invånare uttryckt i köpkraftsstandard, fastställs genom kommissionens beslut om det övergripande taket därför samtidigt ett tak för stödens täckning enligt artikel 92.3 c på gemenskapsnivå. Taket enligt undantaget i 92.3 c erhålls genom att det övergripande taket minskas med invånarantalet i de regioner som är berättigade till stöd enligt undantaget i 92.3 a. Det fördelas sedan på de olika medlemsstaterna med hänsyn till den relativa socioekonomiska situation som råder i regionerna i varje medlemsstat sett i ett gemenskapsperspektiv. Den metod som används för att fastställa detta procenttal för varje medlemsstat beskrivs i bilaga III.

3.10 Medlemsstaterna skall enligt artikel 93.3 underrätta kommissionen om vilken metod och vilka kvantitativa indikatorer de önskar använda för att fastställa vilka regioner som är stödberättigade, liksom om en förteckning över de regioner som de föreslår skall omfattas av undantaget i artikel 92.3 c med angivande av de relativa stödnivåerna (17). Procentandelen av befolkningen i de berörda regionerna får inte överskrida taket för omfattningen av ett stöd för vilket undantag beviljats enligt artikel 92.3 c.

3.10.1 Metoden skall uppfylla följande villkor:

- Den skall vara objektiv.

- Den skall göra det möjligt att mäta socioekonomiska olikheter i de regioner som bedöms inom den berörda medlemsstaten och att klarlägga väsentliga skillnader.

- Den skall presenteras på ett tydligt och detaljerat sätt för att göra det möjligt för kommissionen att bedöma om den är väl underbyggd.

3.10.2 Indikatorerna skall uppfylla följande villkor:

- De får vara högst fem till antalet, oavsett om det är fråga om enskilda indikatorer eller kombinationer av indikatorer.

- De skall vara objektiva och relevanta för undersökningen av den socioekonomiska situationen i regionerna.

- De skall vara baserade antingen på statistiska serier som har avseende på de använda indikatorerna olch som omfattar minst de tre år som föregår anmälan eller på den senast genomförda undersökningen om relevant statistik inte upprättas årligen.

- De skall ha upprättats på grundval av tillförlitliga statistiska källor.

3.10.3 Förteckningen över regioner skall uppfylla följande villkor:

- Regionerna skall motsvara nivå III i NUTS-klassificeringen eller, om det finns omständigheter som motiverar det, en annan sammanhållen geografisk enhet. Endast en typ av geografisk enhet får föreslås per medlemsstat.

- De enskilda föreslagna regionerna eller grupperna av regioner som gränsar till varandra skall bilda sammanhängande områden, som vart och ett omfattar minst 100 000 invånare. Om antalet invånare i områdena är lägre används ett fiktivt tal på 100 000 invånare för att beräkna procentandelen invånare som omfattas av stöd. Undantag från denna regel görs för regioner på NUTS III-nivå med mindre än 100 000 invånare samt för öar och andra regioner som på liknande sätt är isolerade i topografiskt hänseende (18). Om en region gränsar till regionalstödsberättigade regioner i andra medlemsstater gäller regeln för den helhet som bildas av dessa regioner.

- Förteckningen över regioner skall upprättas på grundval av de indikatorer som nämns i 3.10.2. De föreslagna regionerna skall enligt någon av indikatorerna i metoden avvika väsentligt (hälften standardavvikelsen) från genomsnittet för de potentiella 92.3 c-regionerna i den berörda medlemsstaten.

3.10.4 Regioner med låg befolkningstäthet:

Inom ramen för det tak som gäller för varje medlemsstat och som anges i 3.9 kan undantaget ifråga tillämpas också på regioner med en befolkningstäthet som är lägre än 12,5 invånare per kvadratkilometer (19).

3.10.5 Överensstämmelse med strukturfonderna:

För att uppmuntra medlemsstaterna att säkerställa överensstämmelse mellan valet av dessa regioner och valet av regioner som kan få gemenskapsstöd, kan undantaget i fråga utnyttjas också av de regioner som är berättigade till stöd ur strukturfonderna, inom ramen för de tak som anges i 3.9 och om de villkor som anges i 3.10.3 andra strecksatsen uppfylls.

4. Stödens syfte, form och nivå

4.1 Regionalstöden är avsedda att användas antingen för produktiva investeringar (nyinvesteringar) eller för skapande av sysselsättning som har samband med investeringen. Med den ansatsen gynnas följaktligen varken kapitalfaktorn eller arbetskraftsfaktorn.

4.2 För att säkerställa att de produktiva investeringar för vilka stöd lämnas är lönsamma och sunda, måste stödmottagarens (20) finansiering uppgå till minst 25 %.

Stödets form varierar: bidrag, lån med reducerad ränta eller statliga räntebidrag, offentlig garanti eller offentligt delägande på förmånliga villkor, skattelättnader, nedsättning av sociala avgifter, leveranser av varor eller tjänster till förmånliga priser osv.

Dessutom skall stödordningarna föreskriva att ansökan om stöd lämnas innan projekten börjar verkställas.

4.3 Stödnivån definieras som stödets omfattning i förhållande till referenskostnaderna (se 4.5, 4.6 och 4.13).

Stöd till nyinvestering

4.4 Med nyinvestering avses en investering i anläggningstillgångar i samband med etablering av en ny anläggning, utökning av kapaciteten vid en befintlig anläggning eller igångssättning av en verksamhet som medför en genomgripande förändring av en befintlig verksamhets produkter eller produktionsprocesser (genom rationalisering, omstrukturering eller modernisering) (21).

En investering i anläggningstillgångar i form av ett övertagande av en anläggning som lagts ned eller som skulle ha lagts ned om ett övertagande inte hade ägt rum, får också betraktas som en nyinvestering utom då den berörda anläggningen tillhör ett företag i svårigheter. I ett sådant fall kan stödet för att överta ett företag nämligen medföra en fördel för det företag som har svårigheter, vilken måste granskas enligt riktlinjerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (22).

4.5 Stödet till nyinvestering beräknas som en procentandel av investeringens värde. Detta värde fastställs på grundval av en enhetlig kostnadshelhet (typberäkningsunderlag), som motsvarar följande delar i investeringen: mark, byggnader och inventarier (23).

Vid övertagande skall endast kostnaderna för anskaffningen av dessa tillgångar beaktas (24), förutsatt att transaktionen sker på marknadsvillkor. Tillgångar för vilkas köp stöd beviljades redan före övertagandet skall dras av.

4.6 De stödberättigande kostnaderna kan också omfatta vissa former av immateriella investeringar, förutsatt att de inte överstiger 25 % av typberäkningsunderlaget för stora företag (25).

Det är uteslutande fråga om kostnader förknippade med tekniköverföring i form av förvärv av

- patent,

- tillverkningslicenser eller patenterad teknisk know-how,

- icke patenterad teknisk know-how.

De immateriella tillgångar som är stödberättigande skall dock underkastas vissa nödvändiga villkor som skall säkerställa att de förblir i den regionalstödsberättigade regionen och följaktligen inte överförs till andra regioner, och särskilt inte till regioner som inte är berättigade till regionalstöd. De stödberättigande immateriella tillgångarna skall således uppfylla bland annat följande villkor:

- De skall uteslutande utnyttjas i den anläggning som beviljats regionalstöd.

- De skall betraktas som tillgånger som kan skrivas av.

- De skall vara förvärvade av tredje man på marknadsmässiga villkor.

- De skall tas upp som tillgångar i företagets balansräkning och förbli i det företag som får regionalstöd under minst fem år.

4.7 De stöd som anmäls av medlemsstaterna anges vanligen i bruttobelopp, alltså före skatt. För att göra de olika stödformerna jämförbara med varandra och för att göra stödnivåerna jämförbara från en medlemsstat till en annan omvandlar kommissionen de stöd som anmäls av medlemsstaterna till stöd uttryckta i nettobidragsekvivalenter (26).

4.8 Stödnivån måste anpassas till arten och svårighetsgraden hos de regionala problem som avses. Som utgångspunkt måste det därför finnas skillnad mellan de nivåer som tillåts på grundval av undantaget i a och dem som tillåts i regioner som omfattas av undantaget i c. I det avseendet är det viktigt att ta hänsyn till det faktum att de regioner som kommer i åtnjutande av undantaget i artikel 92.3 c inte kännetecknas av onormalt låg levnadsstandard eller av allvarlig brist på sysselsättning i den mening som avses med undantaget i a i samma artikel. Stödens snedvridande effekter är följaktligen mindre försvarbar där än i regioner som omfattas av undantaget i artikel 92.3 a. Detta innebär att de tillåtna stödnivåerna som utgångspunkt är lägre i de regioner som omfattas av undantaget i c än i de som berörs av undantaget i a.

Kommissionen anser därför att regionalstödets nivå inte får överstiga 50 % nettobidragsekvivalenter i regioner enligt 92.3 a, med undantag för regioner i gemenskapens yttersta områden (27), där stödnivån kan uppgå till 65 % nettobidragsekvivalenter. I regioner enligt 92.3 c får taket för regionalstöd i allmänhet inte överstiga 20 % nettobidragsekvivalenter, utom i regioner med låg befolkningstäthet eller i regioner i de yttersta randområdena, där det får uppgå till 30 % nettobidragsekvivalenter.

I de regikoner på NUTS II-nivå som är stödberättigade enligt artikel 92.3 a och där BNP per invånare uttryckt i köpkraftsstandard är högre än 60 % av gemenskapsgenomsnittet, får regionalstödets nivå inte överstiga 40 % nettobidragsekvivalenter, med undantag för regionerna i de yttersta randområdena, där nivån får vara högst 50 % nettobidragsekvivalenter.

I regioner enligt 92.3 c som både har högre BNP per invånare uttryckt i köpkraftsstandard och lägre arbetslöshet än respektive genomsnitt i gemenskapen (28), får regionalstödets nivå inte överstiga 10 % nettobidragsekvivalenter, utom i regioner med låg befolkningstäthet eller regioner i de yttersta områdena, där nivån får uppgå till 20 % nettobidragsekvivalenter. I fråga om regioner som omfattas av taket på 10 % nettobidragsekvivalenter kan undantagsvis högre stödnivåer godkännas, som inte överskrider det normala taket på 20 % nettobidragsekvivalenter, för regioner (motsvarande NUTS III-nivå eller mindre) som gränsar till en region enligt 92.3 a.

Alla ovan nämnda stödtak är övre gränsvärden. I fråga om stöd under dessa tak kommer kommissionen att övervaka att nivån på regionalstödet avpassas enligt de regionala problemens svårighetsgrad sedda i ett gemenskapssammanhang.

4.9 De tillägg till små och medelstora företag som anges i kommissionens meddelande om stöd till små och medelstora företag (29) kan läggas ihop med de tak som anges i 4.8, dvs. 15 procentenheter brutto (30) för regioner som omfattas av undantaget i a och 10 procentenheter brutto för regioner som omfattas av undantaget i 92.3 c. Det slutliga taket gäller för typberäkningsunderlaget för små och medelstora företag. Dessa tillägg till förmån för små och medelstora företag gäller inte företag inom transportsektorn.

4.10 Stöden för nyinvesteringar skall genom sättet för utbetalning eller genom de villkor som är förenade med dem göras beroende av att den berörda investeringen upprätthålls i minst fem år.

Stöd för att skapa sysselsättning

4.11 Som nämnts i 4.1 kan regionalstöd även avse skapande av sysselsättning. Till skillnad från det stöd för skapande av sysselsättning som fastställs i riktlinjerna för sysselsättningsstöd (vilka rör arbetstillfällen som inte är knutna till någon investering) (31) rör det sig här endast om arbetstillfällen som är knutna till genomförandet av en nyinvestering (32).

4.12 Med skapande av sysselsättning förstås en nettoökning av antalet arbetstillfällen (33) vid en anläggning i förhållande till genomsnittet under en referensperiod. Från det antal arbetstillfällen som har skapats under den aktuella perioden skall alltså de arbetstillfällen som eventuellt har försvunnit under samma period dras av (34).

4.13 I likhet med investeringsstödet skall det stöd till skapande av sysselsättning som avses i dessa riktlinjer anpassas i förhållande till arten och svårighetsgraden hos de regionala problem som det är avsett att avhjälpa. Kommissionen anser att detta stöd inte skall överskrida en viss procentandel av lönekostnaden (35) för en nyanställd, beräknat över en tvåårsperiod. Procentandelen motsvarar den nivå som är tillåten för investeringsstöd i det berörda området.

4.14 Sysselsättningsstöden skall genom sättet för utbetalning eller genom de villkor som är förenade med dem göras beroende av att de skapade arbetstillfällena behålls under minst fem år.

Driftsstöd

4.15 Regionalstöd som är avsedda att minska ett företags löpande kostnader (driftsstöd) är i princip förbjudna. Stöd av denna typ kan dock i undantagsfall beviljas i regioner som faller under undantaget i artikel 92.3 a, under förutsättning att det är motiverat på grundval av stödets art och dess bidrag till den regionala utvecklingen och under förutsättning att dess nivå står i förhållande till de handikapp som det är avsett att kompensera för (36). Det ankommer på medlemsstaten att påvisa handikappen och att bedöma deras betydelse.

4.16 Stöd som är avsedda att delvis kompensera för merkostnader för transport (37) får tillåtas i de regioner i de yttersta områdena som omfattas av undantaget i artikel 92.3 a och 92.3 c och i regioner med låg befolkningstäthet som är berättigade till undantag antingen enligt artikel 92.3 a eller, med stöd av det kriterium för befolkningstäthet som anges i 3.10.4, enligt undantaget i artikel 92.3 c under förutsättning att särskilda villkor uppfylls (38). Det ankommer på medlemsstaten att visa att dessa merkostnader förekommer och att bestämma deras omfattning.

4.17 Med undantag för de fall som anges i 4.16 skall driftsstöd vara begränsade i tiden och avtagande. Driftsstöd som syftar till att främja export (39) mellan medlemsstaterna skall undantas.

Kumuleringsregler

4.18 De tak för stödnivåerna som fastställs enligt kriterierna i 4.8 och 4.9 gäller det totala stödbeloppet

- när flera regionalstödsordningar tillämpas samtidigt,

- oavsett om stödet betalas med lokala, regionala eller nationella medel eller med gemenskapsmedel.

4.19 De stöd för skapande av sysselsättning som beskrivs i 4.11-4.14 och de investeringsstöd som beskrivs i 4.4-4.10 får kumuleras (40) upp till den högsta tillåtna stödnivå som fastställts för regionen (41).

4.20 När kostnader som berättigar till regionalstöd helt eller delvis också berättigar till stöd för andra ändamål, skall de kostnader som är gemensamma omfattas av det fördelaktigaste tak som gäller för dessa ordningar.

4.21 När en medlemsstat anser att statliga stöd enligt en ordning får kumuleras med stöd från andra ordningar, skall den för var och en av ordningarna ange vilken metod som används för att säkerställa att de ovan nämnda villkoren uppfylls.

5. Regionalstödskartan och fastställandet av stödens förenlighet

5.1 En medlemsstats regionalstödskarta består dels av de regioner i medlemsstaten som är berättigade till de aktuella undantagen, dels av de tak för stödnivåerna som gäller för nyinvesteringar eller för stöd till skapande av sysselsättning och som är tillåtna för var och en av regionerna.

5.2 Medlemsstaterna skall, enligt artikel 93.3 i fördraget, anmäla utkasten till de kartor som upprättats enligt de kriterier som anges i 3.5, 3.10, 4.8 och 4.9. Kommissionen antar dessa kartor enligt förfarandet i artikel 93 i fördraget, i princip genom ett enda beslut för alla berörda regioner i en medlemsstat och för en bestämd period. De nationella regionalstödskartorna kommer på så sätt att ses över regelbundet.

5.3 För att uppnå överensstämmelse mellan de beslut som kommissionen fattar inom ramen för konkurrenspolitiken och de beslut som rör de regioner som är berättigade till stöd från strukturfonderna, samordnas i princip kartornas giltighetstid med tidsplanen för interventioner enligt strukturfonderna.

5.4 Utkast till stödordningar godkänns av kommissionen, antingen när kartan upprättas eller senare, inom ramen för de regioner, de stödtak och den giltighetstid som fastställts för dessa.

5.5 Tillämpningen av de ordningar som avses i 5.4 är föremål för årliga rapporter från medlemsstaterna till kommissionen enligt gällande regler (42).

5.6 Under kartans giltighetstid får medlemsstaterna begära anpassningar av den i händelse av väsentliga påvisbara ändringar av de socioekonomiska betingelserna. Dessa ändringar kan gälla stödnivån och de stödberättigade regionerna, förutsatt att det eventuella medtagandet av nya regioner uppvägs av bortfallet av regioner med samma invånarantal. Den anpassade kartans giltighetstid löper ut vid den tidpunkt som gällde för den ursprungliga kartan.

5.7 För de regioner som inte längre omfattas av artikel 92.3 a efter översynen av regionalstödskartorna, utan i stället av artikel 92.3 c, kan kommissionen under en övergångsperiod godta en progressiv minskning av de stödnivåer som regionerna var berättigade till enligt artikel 92.3 a, i jämn eller ökande takt, till dess att de stödnivåtak som avses i 4.8 och 4.9 ovan (43) uppnåtts. Denna övergångsperiod får inte överstiga två år för driftsstöd och fyra år för stöd till nyinvesteringar och till skapande av sysselsättning (44).

5.8 Med tanke på upprättandet av kartan uppmanas medlemsstaterna att, med tillämpning av artikel 93.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, utöver den förteckning över de regioner som de föreslår skall vara berättigade till de aktuella undantagen och omfattas av taken för stödnivåer, till kommissionen anmäla andra faktorer som är väsentliga för att fastställa en ramordning för stödordningarna (stödens syfte och form, företagens storlek osv.) och som de har för avsikt att anta, oavsett om det är på nationell, regional eller lokal nivå. Under kartans giltighetstid och inom kartans gränser för varaktighet får alla ordningar som är förenliga med denna ramordning anmälas enligt det påskyndade förfarandet.

6. Tillämpning, genomförande och översyn

6.1 Kommissionen kommer att bedöma regionalstödens förenlighet med den gemensamma marknaden enligt dessa riktlinjer så snart de tillämpas, med undantag för de övergångsbestämmelser som fastställs i 6.2 och 6.3 nedan. Stödförslag som har anmälts innan dessa riktlinjer har meddelats medlemsstaterna och beträffande vilka kommissionen ännu inte har fattat något slutgiltigt beslut kommer att bedömas på grundval av de kriterier som gällde vid tidpunkten för anmälan.

Dessutom kommer kommissionen att föreslå medlemsstaterna lämpliga åtgärder enligt artikel 93.1 i fördraget, för att säkerställa att alla regionalstödskartor och alla regionalstödsordningar som är i kraft den 1 januari 2000 är förenliga med bestämmelserna i dessa riktlinjer.

I detta avseende kommer kommissionen att föreslå medlemsstaterna att som en lämplig åtgärd enligt artikel 93.1 begränsa giltighetstiden till den 31 december 1999 för alla förteckningar över stödområden som kommissionen godkänt på obestämd tid, eller med en sista giltighetsdag efter den 31 december 1999.

Kommissionen kommer också att föreslå medlemsstaterna att som en lämplig åtgärd enligt artikel 93.1 ändra alla existerande regionalstödsordningar som kommer att vara i kraft även efter den 31 december 1999, så att de blir förenliga med bestämmelserna i dessa riktlinjer från och med den 1 januari 2000, och att inom sex månader meddela vilka ändringar som planeras.

6.2 Med beaktande av att medgivandena att bevilja regionalstöd för de flesta av de regioner som erhållit undantag enligt artikel 92.3 a och 92.3 c löper ut den 31 december 1999, och för att säkerställa en likvärdig behandling av medlemsstaterna fram till den dagen, kommer kommissionen fram till den 31 december 1999 att kunna avvika från bestämmelserna i dessa riktlinjer. När det gäller prövningen av de förteckningar över stödområden (nya förteckningar eller ändringar) som anmäls före den 1 januari 1999, under förutsättning att giltighetstiden för dessa listor löper ut den 31 december 1999. I dessa fall kommer kommissionen att fortsätta att grunda sin prövning på den metod som fastställs i meddelandet (45) av den 12 augusti 1988.

6.3 I samma syfte, nämligen att behandla medlemsstaterna på ett likvärdigt sätt, kommer kommissionen fram till den 31 december 1999 att kunna avvika från bestämmelserna i dessa riktlinjer i fråga om granskningen av förenligheten hos de stödnivåer och tak för kumulering som fastställs i de nya ordningar, enskilda ärenden och ändringar av befintliga ordningar som anmäls före den 1 januari 1999. Under förutsättning att giltighetstiden för dessa nivåer och tak för kumulering löper ut den 31 december 1999, eller att de nivåer och tak för kumulering som gäller efter den 1 januari 2000 är förenliga med bestämmelserna i dessa riktlinjer.

6.4 Kommissionen kommer att se över dessa riktlinjer inom fem år från och med dagen för deras tillämpning. Kommissionen kan dessutom när som helst besluta att ändra dem, om det skulle vara lämpligt av konkurrenspolitiska eller andra gemenskapspolitiska skäl eller av hänsyn till internationella åtaganden.

(1) Jfr Europeiska gemenskapernas kommission, Konkurrensrätt i de europeiska gemenskaperna, Volym IIA: Regler tillämpliga på statligt stöd, Bryssel - Luxemburg, 1995, s. 205 ff.

(2) Följande dokument inklusive bilagor ersätts genom dessa riktlinjer:

- Meddelande från kommissionen till rådet (EGT C 111, 4.11.1971, s. 7)

- Meddelande från kommissionen till rådet (KOM(73) 1110, 27.6.1973)

- Meddelande från kommissionen till rådet (KOM(75) 77 slutlig, 26.2.1975).

- Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna (EGT C 31, 3.2.1979, s. 9)

- Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om metoden för tillämpning av artikel 92.3 a och 92.3 c på regionalstöd (EGT C 212, 12.8.1988, s. 2)

- Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om referens- och diskonteringsränta för tillämpning i Frankrike, Irland och Portugal (EGT C 10, 16.1.1990, s. 8)

- Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om metoden för tillämpning av artikel 92.3 a på regionalstöd (EGT C 163, 4.7.1990, s. 6)

- Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna och andra berörda parter om en ändring i avdelning II i kommissionens meddelande om metoden för tillämpning av artikel 92.3 a och 92.3 c på regionalstöd (EGT C 364, 20.12.1994, s. 8).

I övrigt är dessa riktlinjer i överensstämmelse med kriterierna i rådets resolution av den 20 oktober 1971 (EGT C 111, 4.11.1971, s. 1).

Meddelandet om metoden för fastställande av referens- och diskonteringsränta (EGT C 273, 9.9.1997, s. 3) tillhör inte längre de dokument som gäller regionalstöd, eftersom det gäller samtliga statliga stöd.

(3) Även till små och medelstora företag som omfattar bidrag för regional utveckling anses vara regionalstöd.

(4) Se rådets (industri) slutsatser av den 6 och 7 november 1995 om konkurrenspolitiken och industrins konkurrenskraft.

(5) För närvarande berörs följande sektorer av särskilda regler, som kompletterar de riktlinjer som framställs här: transportsektorn, stålindustrin, varvsindustrin, syntetfiberindustrin och bilindustrin. Dessutom är särskilda regler tillämpliga på sådana investeringar som avses i de branschövergripande rambestämmelserna för regionalt stöd till förmån för stora projekt.

(6) Jfr domstolens dom av den 17 september 1980 i mål 730/79 (Philip Morris mot kommissionen), punkt 17 och domstolens dom av den 14 januari 1997 i mål C-169/95 (Spanien mot kommissionen), punkt 20.

(7) Jfr förstainstansrättens dom av den 12 december 1996 i mål T-380/94 (AIUFFASS och AKT mot kommissionen), punkt 54.

(8) Jfr domstolens dom av den 14 september 1994 i målen C-278/92, C-279/92 och C-280/92.

(9) Av denna anledning är en sådan typ av stöd, inom ramen för WTO-avtalet om subventioner och kompenserande åtgärder, uttryckligen utesluten från den kategori av regionalstöd som inte ger upphov till ingripande (tillåtna på förhand).

(10) Stöd för särskilda ändamål till företag i svårigheter omfattas av särskilda regler och anses inte vara egentliga regionalstöd. Den nu gällande texten i fråga om dessa stöd är offentliggjord i EGT C 368, 23.12.1994, s. 12.

(11) De regioner som är stödberättigade enligt undantaget i a omfattar för närvarande 22,7 % av gemenskapens befolkning, jämfört med 24,0 % för de regioner som är stödberättigade inom ramen för undantaget i c.

(12) Mål 248/84, Tyskland mot kommissionen, REG 1987, s. 4013, punkt 19. (Ej officiell översättning.)

(13) Nomenklaturen för statistiska och regionala enheter.

(14) Den underliggande hypotesen är den att bruttonationalprodukten antas återspegla en syntes av de båda nämnda företeelserna.

(15) Bortsett från det övergångsundantag som följer av tillämpningen av punkt 8 i bilaga III till dessa riktlinjer.

(16) Målen 730/79, se fotnot 6, Philip Morris mot kommissionen, punkt 26, och mål 310/85, Deufil mot kommissionen, REG 1987, s. 901, punkt 18.

(17) Se punkt 4.8 och 4.9.

(18) Denna regel tillämpas inte i fråga om Luxemburg med hänsyn till befolkningens storlek.

(19) Kriterium för stödberättigande som fastställs i kommissionens tillkännagivande, som nämns i den åttonde strecksatsen i fotnot 2.

(20) Detta minimitillskott på 25 % får inte innehålla stöd. Det är inte fallet om det exempelvis rör sig om ett lån med statlig räntegaranti eller offentliga garantier med inslag av stöd.

(21) Ersättningsinvesteringar är följaktligen uteslutna från detta begrepp. Stöd till den typen av investering hör till kategorin driftsstöd, för vilka reglerna i punkterna 4.15, 4.16 och 4.17 tillämpas.

Uteslutna från detta begrepp är likaså stöd till fianansiell omstrukturering av ett företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer om statligt stöd för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EGT C 368, 23.12.1994, s. 12).

Stöd till omstrukturering av ett företag i svårigheter enligt punkt 2.5 i ovannämnda riktlinjer kan beviljas utan ny anmälan inom ramen för en regionalstödsordning, under förutsättning att det gäller investeringar (rationalisering, modernisering, eller omstrukturering). Eftersom dessa regionalstöd utgör en del av ett förslag till stöd för omstrukturering av ett företag i svårigheter, bör de beaktas i den undersökning som görs enligt de nämnda riktlinjerna.

(22) För den nu gällande texten, se fotnot 10.

(23) Inom transportsektorn får kostnader för förvärv av transportmateriel (rörliga tillgångar) inte ingå i den enhetliga kostnadshelheten (typberäkningsunderlaget). Dessa kostnader berättigar således inte till stöd till nyinvesteringar.

(24) Om övertagandet åtföljs av andra nyinvesteringar, skall de kostnader som hänför sig till dessa läggas till anskaffningskostnaderna.

(25) För små och medelstora företag gäller de kriterier som fastställs i riktlinjerna för statligt stöd till små och medelstora företag (EGT C 213, 23.7.1996, s. 4).

(26) För systemet för beräkning av nettobidragsekvivalenter, se bilaga I.

(27) Regionerna i de yttersta områdena är de franska utomeuropeiska departementen (DOM), Azorerna, Madeira och Kanarieöarna (se Förklaring 26 om regionerna i gemenskapens yttersta områden, som bifogas Maastrichtfördraget).

(28) BNP och arbetslösheten skall mätas på NUTS III-nivå.

(29) Tillägg till regionalstöd föreskrivs även vid stöd till FoU och miljöskydd. Grunden för beräkning av sådant stöd är emellertid annorlunda än den för regionalstöd (inbegripet varianten för små och medelstora företag). Tilläggen i fråga läggs inte ihop med regionalstödet utan till den andra stödtypen. De texter som för närvarande gäller för dessa stödtyper är, när det gäller FoU, den som är offentliggjord i EGT C 45, 17.2.1996, s. 5 och, när det gäller miljöskydd, den som är offentliggjord i EGT C 72, 10.3.1994, s. 3.

(30) Tillägg till bruttostödnivåerna används, såsom dessa tillägg definieras i riktlinjerna om stöd till små och medelstora företag.

(31) För den nu gällande texten, se EGT C 334, 12.12.1995, s. 4.

(32) Ett arbetstillfälle betraktas som knutet till genomförandet av en investering så snart det rör den verksamhet till vilken investeringen hänför sig och om det skapas under de tre första år som följer på investeringens fullständiga genomförande. De arbetstillfällen som skapats till följd av den ökning av kapacitetsutnyttjandet som förorsakats av investeringen är också knutna till investeringen under denna period.

(33) Antalet arbetstillfällen motsvarar antalet årsverken, dvs. antalet avlönade heltidsanställda under ett år. Deltidsarbete och säsongarbete är bråkdelar av ett årsverke.

(34) Det är självklart att en sådan definition är tillämplig såväl på en befintlig anläggning som på en ny anläggning.

(35) Lönekostnaderna innefattar bruttolönen, dvs. lönen före skatt, samt de obligatoriska socialavgifterna. Kommissionen förbehåller sig möjligheten att som referens använda gemenskapsstatistiken om de genomsnittliga lönekostnaderna i de olika medlemsstaterna.

(36) Driftsstöd utgörs vanligtvis av skattelättnader eller nedsättning av sociala avgifter.

(37) Med transportmerkostnader avses merkostnader för förflyttning av varor inom det berörda landets nationella gränser. Dessa stöd kan aldrig utgöra exportstöd och de får inte heller utgöra åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa importbegränsningar enligt artikel 30 i fördraget.

(38) Vad gäller de särskilda villkoren för regioner som är berättigade till undantaget i artikel 92.3 c enligt kriteriet för befolkningstäthet, se bilaga II. På andra regioner som är berättigade till stöd som har till syfte att delvis kompensera transportmerkostnaderna kommer villkor liknande dem i bilaga II att tillämpas.

(39) Se fotnot 3 i kommissionens meddelande 96/C 68/06 om försumbart stöd, offentliggjort i EGT C 68, 6.3.1996, s. 9.

(40) De sysselsättningsstöd och de investeringsstöd som avses i dessa riktlinjer får inte kumuleras med de sysselsättningsstöd som definieras i de riktlinjer för sysselsättningsstöd som nämns i fotnot 31, eftersom de utnyttjas under andra omständigheter och vid andra tillfällen. Ökningar av stöden till särskilt mindre gynnade kategorier av stödmottagare skall dock kunna godtas enligt de bestämmelser som skall fastställas i riktlinjerna för sysselsättningsstöd.

(41) Detta villkor anses uppfyllt om summan av stödet till nyinvesteringar, uttryckt som en procentandel av värdet på investeringen, och sysselsättningsstödet, uttryckt som en procentandel av lönekostnaderna, inte överskrider det mest gynnsamma belopp som följer av tillämpningen av antingen det tak som fastställts för regionen i fråga i enlighet med de kriterier som anges i punkterna 4.8 och 4.9 eller det tak som fastställts för regionen i fråga i enlighet med de kriterier som anges i punkt 4.13.

(42) För de regler som gäller för närvarande, se kommissionens skrivelse till medlemsstaterna av den 22 februari 1994, som har ändrats genom kommissionens skrivelse av den 2 augusti 1995.

(43) Övergångsbestämmelserna är inte tillämpliga på de delar av NUTS II-regionerna som förlorar sin ställning som regioner berättigade till stöd enligt artikel 92.3 a vilka, i avsaknad av den ytterligare procentandel av befolkningen som beräknas genom tillämpning av den andra korrigeringen som anges i 8 i bilaga III till dessa riktlinjer, borde ha uteslutits ur den nya stödkartan.

(44) Med beaktande av sin särskilt svåra situation behåller Nordirland sin ställning som undantagsregion och dess tak kommer att vara 40 %.

(45) Kommissionens meddelande (se den femte strecksatsen i fotnot 2).

BILAGA I

NETTOBIDRAGSEKVIVALENTEN FÖR ETT INVESTERINGSSTÖD

Metoden för att räkna ut nettobidragsekvivalenten (NBE) är en metod som används av kommissionen när den bedömer de stödordningar som anmäls av medlemsstaterna. I princip behöver medlemsstaterna således inte tillämpa dena metod, som offentliggörs här endast för att värna om öppenheten.

1. ALLMÄNNA PRINCIPER

Uträkningen av nettobidragsekvivalenten (NBE) består i att återföra alla former av investeringsstöd (1) till en gemensam nämnare - stödnivån netto - oavsett vilket land det är fråga om, för att kunna jämföra stöden inbördes eller för att jämföra med stödtak som bestämts på förhand. Det är fråga om en metod för förhandsjämförelse av stöd som inte alltid återspeglar redovisningspraxis.

Stödnivån netto motsvarar den slutliga förmån som stödets värde utan skatt bedöms ha för det berörda företaget i förhållande till den subventionerade investeringen. I denna uträkning får endast kostnader för investeringar i anläggningstillgångar motsvarande mark, byggnader och inventarier, vilka utgör typberäkningsunderlaget, medtas.

I de ordningar där beräkningsunderlaget omfattar tilläggskostnader, måste dessa begränsas till en viss andel av beräkningsunderlaget. Samtliga ordningar skall således undersökas på grundval av deras nivå med hänsyn till de kostnader som ingår i typberäkningsunderlaget på det sätt som anges i de följande exemplen (2).

Exempel nr 1:

- Beräkningsunderlag för ordningen: inventarier

- Högsta stödnivå för ordningen: 30 %

Eftersom alla stödberättigande kostnader enligt ordningen förekommer i typberäkningsunderlaget, kommer kommissionen att ta direkt hänsyn till den högsta nivån för ordningen, dvs. 30 %. Om det tak för stödnivån som kommissionen har godkänt för den berörda regionen är 30 %, skall ordningen anses vara förenlig i detta avseende.

Exempel nr 2:

- Beräkningsunderlag för ordningen: inventarier, byggnader och patent upp till 20 % av tidigare kostnader

- Högsta stödnivå för ordningen: 30 %

Alla stödberättigande kostnader enligt ordningen förekommer antingen i typberäkningsunderlaget (inventarier, byggnader) eller i förteckningen över stödberättigande immateriella kostnader (patent). De sistnämnda kostnaderna får inte överstiga 25 % av typberäkningsunderlaget. På dessa villkor kommer kommissionen att ta direkt hänsyn till den högsta stödnivån för ordningen, dvs. 30 %. Om det tak för stödnivån som kommissionen har godkänt för den berörda regionen är 30 %, skall ordningen anses vara förenlig i detta avseende.

Exempel nr 3:

- Beräkningsunderlag för ordningen: byggnader, inventarier, mark och lager upp till 50 % av tidigare kostnader

- Högsta stödnivå för ordningen: 30 %

Kommissionen kommer att ta hänsyn till den högsta stödnivån för ordningen för typberäkningsunderlaget, dvs. 30 % × 1,5 = 45 %. Om det tak för stödnivån som kommissionen har godkänt för den berörda regionen är 30 %, kommer ordningen inte att anses förenlig om inte dess nivå sänks till 30 % : 1,5 = 20 %.

Exempel nr 4:

- Beräkningsunderlag för ordningen: byggnader

- Högsta stödnivå för ordningen: 60 %

Om det tak för regionalstöd som kommissionen har godkänt är 30 %, är det ingenting som garanterar att stöden håller sig under detta tak. Den stödnivå som fastställts i ordningen är nämligen högre än det regionala stödtaket, men den gäller för ett reducerat beräkningsunderlag. Ordningen kommer således inte att anses förenlig i detta avseende, om det inte läggs till ett uttryckligt villkor om att det regionala stödtak som gäller för det fullständiga beräkningsunderlaget skall tillämpas.

Bestämningen av NBE grundas enbart på skatte- och nuvärdesberäkning, utom för vissa former av stöd som kräver en särskild behandling. Dessa beräkningar görs med hjälp av uppgifter från stödordningen, det berörda landets skattelagstiftning samt vissa parametrar som definieras enligt praxis.

1.1 Skatteberäkning

Stödnivån skall beräknas efter skatt, dvs. med avdrag för de skatter som är knutna till erhållandet av stödet, särskilt skatten på inkomst av rörelse. Man talar därför om en nettobidragsekvivalent, som utgörs av det stöd som tillfaller stödmottagaren efter att den berörda skatten betalats, varvid det förutsätts att företaget redan under sitt första verksamhetsår går med sådan vinst att stödet blir maximalt beskattat.

1.2 Nuvärdesberäkning

Nuvärdesberäkningar används på olika nivåer när man fastställer en NBE. När stödet eller investeringskostnaderna är utspridda över tiden måste man först och främst beakta den verkliga tidsplanen för utbetalningarna av stödet och för investeringskostnaderna. Följaktligen framräknas investeringskostnaderna och utbetalningarna av stödet genom en nuvärdesberäkning till slutet av det år då företaget gör sin första avskrivning. De kan också användas när man beräknar nuvärdet av erhållna förmåner vid återbetalningen av ett lån till subventionerad ränta eller också nuvärdet av beskattningen av ett bidrag.

Den ränta som används för dessa beräkningar är referensräntan/diskonteringsräntan, som kommissionen fastställer för varje medlemsstat. Förutom att användas som diskonteringsränta, används referensräntan för att beräkna räntesubventionsandelen på ett lån till nedsatt ränta.

1.3 Särskilda fall

Förutom de skatteberäkningar och nuvärdesberäkningar som har beskrivits ovan, kräver vissa former av stöd en särskild behandling. När det gäller stöd till fastighetshyra kan stödet mätas genom att man beräknar nuvärdet av skillnaden mellan den hyra som företaget betalar och en teoretisk hyra som motsvarar referensräntan tillämpat på fastighetsvärdet, uppräknat med ett belopp motsvarande avskrivningen på fastigheten för året i fråga. Man använder sig av en liknande metod för stöd till finansiering av investeringar genom leasing (3).

När det gäller stöd till markhyra kan den teoretiska hyran beräknas med utgångspunkt från referensräntan, med avdrag för inflationen, tillämpat på markvärdet.

2. NETTOBIDRAGSEKVIVALENTEN FÖR INVESTERINGSSTÖD SOM LÄMNAS I FORM AV BIDRAG

2.1 Allmänt

Investeringsstöd som beviljas ett företag i form av ett bidrag uttrycks först och främst som en procentandel av investeringen. Det är då fråga om den nominella bidragsekvivalenten eller bruttobidragsekvivalenten.

Enligt den gemensamma metoden för att bedöma stöd, utgör ett stöds nettobidragsekvivalent den del av stödet som återstår för företaget efter att skatt betalats på inkomsten av rörelsen.

I de flesta fall är bidraget i sig inte skattepliktigt, men det räknas av från avskrivningsunderlaget för investeringen. Detta innebär att det investerande företaget varje år skriver av ett lägre belopp än det skulle göra om företaget inte hade erhållit stödet. Eftersom avskrivningarna är avdragsgilla och minskar resultatet före skatt ökar bidraget således varje år statens skatteuttag i form av skatt på vinsten av rörelsen.

Den ovan beskrivna metoden för beskattning av bidraget som består i att räkna in bidraget i vinsten i samma takt som avskrivningarna, är den i samtliga medlemsstater vanligast förekommande, även om andra metoder för beskattning förekommer i vissa regioner.

2.2. Räkneexempel

Exempel nr 1: Bidraget beskattas inte

I alla medlemsländer bokförs bidragen i allmänhet som intäkter och beskattas. Det förekommer emellertid att de är befriade från skatt, särskilt i fråga om vissa stöd till forskning och utveckling. I detta fall är NBE lika med det nominella bidraget.

Exempel nr 2: Investeringen avser endast ett kostnadsslag och bidraget beskattas fullt ut vid utgången av det första räkenskapsåret.

Detta innebär att hela bidraget är föremål för bolagsvinstbeskattning redan under det första verksamhetsåret. Denna praxis är inte orimlig om man beaktar att företagen, som i allmänhet går med förlust under de första verksamhetsåren, har möjlighet att sprida sina förluster över flera räkenskapsår.

För att beräkna bidragsekvivalenten (NBE) för bidraget i fråga behöver man bara dra av den skatt som kommer att belasta bidraget.

Parametrar: Investering: 100

Nominellt bidrag: 20

Skattesats: 40 %

Skatteuttaget på bidraget blir 20 × 40 % = 8

Nettobidragsekvivalenten (NBE) blir således: (20 - 8)/100 = 12 %

Exempel nr 3: Investeringen avser endast ett kostnadsslag och bidraget beskattas lineärt över fem år.

I det här fallet beskattas bidraget planenligt, dvs. med lika stor del varje år, över fem år. Under dessa fem år ökar således varje år vinsterna med en femtedel av bidraget. För att beräkna NBE för detta bidrag måste man räkna av det totala nuvärdet av de belopp som tagits ut i skatt på var och en av dessa femtedelar i enlighet med den gällande skattelagstiftningen.

Parametrar: Investering: 100

Nominellt bidrag: 20

Skattesats: 40 %

Diskonteringsränta: 8 %

Beräkningen av de årliga skatteuttagen på bidraget samt det diskonterade nuvärdet av dessa kan utläsas av nedanstående tabell:

>Plats för tabell>

Totalen i den sista kolumnen utgör det diskonterade nuvärdet av de årliga skatteuttagen. Den skall dras av från det nominella bidraget för att nettobidragsekvivalenten skall erhållas.

NBE blir således: (20 - 6,9)/100 = 13,1 %

Anmärkning: Nuvärdesberäkningen av skatteuttaget på bidraget görs från slutet av det första året i enlighet med antagandet att företaget gör den första avskrivningen på investeringen vid den tidpunkten.

Exempel nr 4: Investeringen avser tre kostnadsslag: Mark, byggnader och inventarier vilka beskattas i olika takt.

Dessa tre kostnadsslag utgör det som kallas typberäkningsunderlaget för stöd. Fördelningen av dessa kostnader inom detta typberäkningsunderlag bestäms med hjälp av en fördelningsnyckel som varierar från en medlemsstat till en annan på det sätt som anges i tabellen nedan:

>Plats för tabell>

De fördelningsnycklar som anges ovan används för att beräkna NBE när det gäller stödordningar. När det är fråga om enskilda stödärenden använder man i stället den faktiska fördelningsnyckeln för de tre kostnadsslagen inom typberäkningsunderlaget.

Med hänsyn till att beskattningsperioden för bidraget är olika lång för olika kostnadsslag är det nödvändigt att först och främst fördela bidraget på varje post som ingår i stödberäkningsunderlaget i förhållande till dennas storlek.

Man beräknar därefter skatteuttaget separat för varje kostnadskategori. (Dessa beräkningar är av samma slag som de i tabellen i exempel 3).

Slutligen dras dessa skatteuttag från det nominella bidraget för att nettobidragsekvivalenten (NBE) skall erhållas:

NBE = Nominellt bidrag minskat med följande:

- Skatteuttaget på den del av bidraget som hänför sig till mark.

- Skatteuttaget på den del av bidraget som hänför sig till byggnader.

- Skatteuttaget på den del av bidraget som hänför sig till inventarier.

Parametrar: Investering 100

varav: - mark: 3 ej avskrivningsbar

- byggnader: 33 lineär (planenlig) avskrivning på 20 år

- inventarier: 64 degressiv (räkenskapsenlig) avskrivning på fem år

Nominellt bidrag: 20

Skattesats: 55 %

Diskonteringsränta: 8 %

Beräkning av skatteuttaget på ett bidrag som hänför sig till mark:

I allmänhet skrivs mark inte av. Om man antar att bidraget beskattas i takt med avskrivningarna, beskattas således inte ett bidrag som ges till investering i mark, och det finns ingen skatt att dra av från ett bidrag som beviljats för mark.

Beräkning av skatteuttaget på ett bidrag som hänför sig till byggnader:

Man utgår från antagandet att det bidrag som hänför sig till byggnader beskattas i samma takt som avskrivningarna görs, det vill säga planenligt (i lika delar) över 20 år:

- Det nominella bidraget som lämnas för byggnader uppgår till: 20 × 33 % = 6,6

- Den del av bidraget som varje år räknas in i vinsten uppgår till: 6,6/20 = 0,33

- Skatten som tas ut på denna del av bidraget uppgår till: 0,33 × 55 % = 0,18

Under en period på 20 år kommer varje år ett belopp på 0,18 att belasta vinsten till följd av det bidrag som beviljats till byggnader. Det diskonterade nuvärdet av dessa belopp i slutet av det första verksamhetsåret (samma slags uträkning som i tabellen i exempel 3) kommer att ge det totala skatteuttaget för hela perioden till följd av det bidrag som beviljats till byggnader: 1,925.

Beräkning av skatteuttaget på ett bidrag som avser inventarier:

Man antar att det bidrag som avser inventarier beskattas i samma takt som avskrivningarna görs, det vill säga degressivt (enligt räkenskapsenlig metod) över fem år, med följande procenttal: 40 %, 24 %, 14,4 %, 10,8 % och 10,8 %.

Till skillnad från vad som gäller för byggnader, är i detta fall beskattningen olika varje år, vilket gör att man måste beräkna skatteuttaget år för år. Den del av det nominella bidraget som hänför sig till inventarier uppgår till 20 × 64 % = 12,8.

Beräkning av skatteuttaget:

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Anmärkningar:

1. Den beskattning av bidragen som omnämns i den gemensamma metoden för bedömning av stöd beror dels på skattelagstiftningen i medlemsstaten i fråga, dels på de särskilda villkor som den ifrågavarande stödordningen i vissa fall föreskriver.

2. Vid beräkningen av en NBE krävs det sålunda att man har detaljerad kunskap om

- skatteskalorna för bolagsvinstbeskattningen i de berörda länderna i fråga,

- de gällande avskrivningsreglerna, eller

- den särskilda metod för att räkna in bidraget i vinsten som föreskrivs av stödordningen i fråga.

3. NETTOBIDRAGSEKVIVALENT FÖR ETT INVESTERINGSSTÖD I FORM AV LÅN TILL SUBVENTIONERAD RÄNTA

3.1 Allmänt

Investeringsstöd som beviljas ett företag i form av lån till subventionerad ränta uttrycks först och främst som den subvention i procentuella tal som motsvaras av skillnaden mellan referensräntan och den av långivaren begärda räntan.

Denna räntesubvention leder endast till att räntekostnaderna blir lägre, eftersom kapitalet förväntas betalas tillbaka på samma sätt oavsett om det är fråga om lån till marknadsmässig ränta eller lån till nedsatt ränta.

Denna förmån som erhållits för återbetalningen av lånet uttrycks i procent av investeringen, på samma sätt som när det gäller ett bidrag. Man talar då om den nominella bidragsekvivalenten eller bruttobidragsekvivalenten.

Denna motsvarar inte den slutliga förmån som företaget åtnjuter till följd av räntesubventionen. Eftersom räntekostnaderna är avdragsgilla i förhållande till det beskattningsbara resultatet leder en räntesubvention till att en del av denna skatteförmån går förlorad genom att den andel som staten uppbär i form av skatt på bolagsvinsten ökar.

Därav följer att nettobidragsekvivalenten (NBE) erhålles genom att från bruttobidragsekvivalenten dra av den skatt som staten tar ut på ökningen av det beskattningsbara resultatet till följd av räntesubventionen.

På samma sätt som för ett bidrag görs beräkningen av NBE för ett lån till subventionerad ränta med utgångspunkt från uppgifter som härrör från stödordningen eller från skattelagstiftningen i landet i fråga, samt eventuellt tillkommande uppgifter som fastställs enligt praxis.

De uppgifter som krävs för att beräkna NBE av ett investeringsstöd i form av ett lån till subventionerad ränta är följande:

- Lånets löptid.

- Den amorteringsfria perioden, vilken är den inledande tidsperiod under vilken ingen avbetalning på lånet sker och ränta således erläggs på hela kapitalet.

- Räntesubventionen uttryckt i procentenheter.

- Subventionens varaktighet, vilken inte nödvändigtvis överensstämmer med lånets löptid.

- Lånebeloppet uttryckt i procent av investeringen, kallad låneandelen.

- Referensräntan/diskonteringsräntan.

- Skattesatsen.

Det är dessutom nödvändigt att känna till amorteringsvillkoren. I det övervägande antalet fall amorteras lånet lineärt, i lika stora avbetalningar, och räntan betalas på den resterande skulden. Ibland amorteras lånet i form av lika stora annuiteter, något som beaktas vid beräkningen av NBE.

3.2 Räkneexempel

Exempel 1:

1. Parametrar:

- Lånets löptid är tio år, amorteringen är lineär, lånet saknar amorteringsfri period.

- Räntesubventionen uppgår till 3 procentenheter under lånets hela löptid.

- Lånebeloppet uppgår till 40 % av investeringen.

- Referensräntan/diskonteringsräntan uppgår till 8 %.

- Skattesatsen uppgår till 35 %.

2. Beräkning av gåvoinslag per enhet:

Gåvoinslaget per enhet motsvarar den nominella bidragsekvivalenten för en räntesubvention på en procentenhet på ett lånebelopp som motsvarar 100 % av investeringen, med hänsyn tagen till de övriga parametrar som är utmärkande för stödet. Detta beräknas på följande sätt:

>Plats för tabell>

3. Beräkning av nettobidragsekvivalenten:

Följande faktorer utmärker stödet: (räntesubvention på 3 procentenheter, låneandel på 40 %, den del av bidraget som ej beskattas: (1 - 35 %), nettobidragsekvivalenten erhålls helt enkelt genom att gåvoinslaget per enhet multipliceras med dessa faktorer enligt följande:

NBE = 4,112 × 3 × 40 % × (1 - 35 %) = 3,21 %

Exempel 2:

1. Parametrar:

Samma parametrar som i exempel 1 men med en amorteringsfri period på två år. Detta innebär att ingen återbetalning på lånet sker under de två första åren. Lånet som har en löptid på tio år återbetalas således i åtta lika stora delbetalningar, från och med år 3 till och med år 10. Under de tio åren kommer ränta att betalas på den resterande skulden.

2. Beräkning av gåvoinslaget per enhet:

>Plats för tabell>

3. Beräkning av nettobidragsekvivalenten:

På samma sätt som i exempel 1 räcker det att multiplicera gåvoislaget per enhet med räntesubventionen uttryckt i procentenheter, låneandelen samt med den andel av bidraget som undgår beskattning:

NBE = 4,802 × 3 × 40 % × (1 - 35 %) = 3,75 %

Anmärkning: Man konstaterar att, allt annat oförändrat, införandet av en amorteringsfri period leder till en höjning av NBE. Detta eftersom den amorteringsfria perioden ökar den för varje år resterande skulden, således den förmån som räntesubventionen utgör och följaktligen gåvoinslaget per enhet.

Exempel 3:

1. Parametrar

Samma parametrar som i exempel 2 men lånet återbetalas i jämnstora annuiteter.

I det här fallet är beräkningsmetoden helt annorlunda än den som användes i de båda föregående exemplen: För att kunna beräkna bidragsekvivalenten måste man först beräkna de "normala" annuiteterna, det vill säga utan att ta hänsyn till räntesubventionen, därefter de "räntesubventionerade" annuiteterna, räkna ut skillnaden mellan dessa båda sifferserier för vart och ett av åren samt till sist nuvärdesberäkna resultaten av den sistnämnda räkneoperationen.

2. Beräkning av bidragsekvivalenten:

Annuiteterna, uttryckta som procentandelar av lånet, beräknas med hjälp av följande formel:

A = i/(1 - rn)

där r = 1/(1 + i)

där i och n betecknar räntesatsen respektive det antal år för vilken annuiteten beräknas. Den nedanstående uträkningen gäller ett lån på 100 enheter:

>Plats för tabell>

3. Beräkning av nettobidragsekvivalenten:

Nettobidragsekvivalenten erhålls genom att bidragsekvivalenten multipliceras med låneandelen och med den del av bidraget som inte beskattas enligt följande:

NBE = 14,85 × 40 % × (1 - 35 %) = 3,86 %

Anmärkning: Utan amorteringsfri period blir NBE enligt samma uträkning 3,41 %.

3.3 Formler för att beräkna NBE för ett lån till suventionerad ränta

De ovan presenterade metoderna, som lätt kan överföras till ett kalkylprogram, gör det möjligt att beräkna NBE för ett lån med reducerad ränta med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall. I de vanligast förekommande fallen kan man också direkt beräkna nettobidragsekvivalenten med hjälp av nedanstående matematiska formel.

1. Beteckningar

- i betecknar referensräntan per amorteringssperiod och r = 1/(1 + i)

- i' betecknar den subventionerade räntesatsen per amorteringsperiod och r' = 1/(1 + i')

- P betecknar lånets löptid (antal avbetalningar)

- Q betecknar låneandelen

- T betecknar skattesatsen

- F betecknar längden av den eventuella amorteringsfriheten uttryckt i antalet amorteringsfria perioder. Under den amorteringsfria perioden betalas endast räntorna på lånet, till den subventionerade räntesatsen.

(Sätt F = 0 om amorteringsfria perioder saknas)

2. Formel i fall av lineär amortering

NBE = (1 - T) Q (1 - >NUM> i' >DEN>i

) ( 1 + >NUM>rP - rF >DEN>i × (P - F)

)

3. Amortering i jämnstora annuiteter

NBE = (1 - T) Q [1 - ( >NUM> i' >DEN>i

) × ( 1 - rF + >NUM>rF - rP >DEN>1 - r'P - F

)

]

(1) Skattestöden kan betraktas som stöd knutna till investeringar när de har dessa som beräkningsunderlag. Dessutom får alla skattestöd tas med i denna kategori om de har beviljats upp till ett tak uttryckt i procent av investeringen. När beviljandet av ett skattestöd utsträcks över flera år får alla belopp som återstår vid utgången av ett givet år överföras till nästföljande år och räknas upp enligt referensräntan.

(2) Dessa system för omräkning av stödnivåerna är inte tillämpliga på immateriella investeringar som avses i punkt 4.6 i själva huvudtexten.

(3) Det bör noteras att de utgifter som är förknippade med det hyrande företagets köp av mark eller byggnader kan betraktas som stödberättigande, förutsatt att nödvändigheten av stödet i fråga kan bevisas.

BILAGA II

STÖD SOM ÄR AVSEDDA ATT KOMPENSERA MERKOSTNADER FÖR TRANSPORTER I REGIONER SOM ÄR BERÄTTIGADE TILL UNDANTAGET I ARTIKEL 92.3 c PÅ GRUNDVAL AV KRITERIET OM BEFOLKNINGSTÄTHET

Villkor som skall uppfyllas:

- Stöden får endast användas för att kompensera merkostnader för transport. Den berörda medlemsstaten måste motivera behovet av kompensation enligt objektiva kriterier. Överkompensation får inte äga rum under några omständigheter. Därför måste kumulering av de olika ordningarna för transportstöd tas i beaktande.

- Stöden får bara gälla de merkostnader för transporter som orsakas av förflyttningar av produkter inom det berörda landets gränser. Dessa stöd får aldrig utgöra exportstöd.

- Stöden måste vara objektivt kvantifierbara på förhand på grundval av ett nyckeltal "stöd per tillryggalagd kilometer" eller på grundval av ett nyckeltal "stöd per tillryggalagd kilometer" och "stöd per viktenhet", och de måste omfattas av en årlig rapport som upprättas särskilt på grundval av detta eller dessa nyckeltal.

- Bedömningen av merkostnaden bör grunda sig på det billigaste transportsättet och den kortaste vägen mellan platsen för produktion/omvandling och platserna för kommersiell avsättning.

- Stöden får endast beviljas företag som är belägna i områden som är berättigade till statligt stöd för regionala ändamål på grundval av kriteriet om låg befolkningstäthet. Dessa områden utgörs i princip av regioner på NUTS III-nivå med en befolkningstäthet som är lägre än 12,5 invånare per km². En viss flexibilitet är dock tillåten när det gäller valet av områden inom följande gränser:

- Flexibiliteten i valet av område får inte medföra en ökning av den befolkningsandel som omfattas av transportstöd.

- De delar av regioner på NUTS III-nivå på vilka flexibiliteten tillämpas skall ha en befolkningstäthet som är lägre än 12,5 invånare per km².

- De måste gränsa till regioner på NUTS III-nivå som uppfyller kriteriet om låg befolkningstäthet.

- De måste ha en liten befolkning i förhållande till transportstödens totala täckning.

- Produkter från företag för vilkas lokalisering det inte finns något alternativ (utvinningsprodukter, vattenkraftverk osv.) är inte berättigade till transportstöd.

- Transportstöd som beviljas företag inom de sektorer som kommissionen betraktar som känsliga (bilindustrin, syntetfiberindustrin, varvsindustrin och järn- och stålindustrin) måste förhandsanmälas och gällande sektoriella riktlinjer måste följas.

BILAGA III

METOD FÖR ATT BESTÄMMA TAKET FÖR DEN BEFOLKNINGSANDEL SOM FÅR OMFATTAS AV UNDANTAGET I ARTIKEL 92.3 c

1. Kommissionen skall först fastställa ett övergripande tak för regionalstödens täckning i Europeiska unionen. Detta övergripande tak anger den högsta procentuella andel av befolkningen i unionen som de regioner som är berättigade till undantag enligt artikel 92.3 tillsammans får omfatta.

2. De regioner som är berättigade till regionalstöd enligt undantaget i artikel 92.3 a, samt deras sammanlagda täckning i unionen fastställs på ett exogent och automatiskt sätt genom att kriteriet om 75,0 % av BNP per invånare uttryckt i köpkraftsstandard tillämpas. Genom att kommissionen fastställer det övergripande taket, fastställs sålunda samtidigt taket i unionen för stöd enligt artikel 92.3 c. Taket för stöd enligt artikel 92.3 c beräknas nämligen genom att det övergripande taket minskas med antalet invånare i de regioner som är berättigade till undantag enligt artikel 92.3 a.

3. Fördelningen av gemenskapstaket för stöd enligt artikel 92.3 c på de olika medlemsstaterna sker med hjälp av en fördelningsnyckel (avsnitt 1) som tar hänsyn till de regionala skillnaderna såväl i nationellt perspektiv som i gemenskapsperspektiv.

Resultaten justeras sedan för att beakta vissa andra aspekter (avsnitt 2).

1. FÖRDELNINGSNYCKEL

4. Nyckeln för fördelning av gemenskapstaket för stöd enligt artikel 92.3 c beräknas med utgångspunkt från antalet invånare i de regioner som på nationell nivå avviker minst från vissa tröskelvärden, mätt i BNP uttryckt i köpkraftsstandard per invånare eller arbetslöshet som definieras i förhållande till vissa tröskelvärden (punkt 5).

I detta syfte används NUTS III som geografisk enhet. För varje region på NUTS III-nivå beräknas index för BNP uttryckt i köpkraftsstandard per invånare samt för arbetslösheten, genom att medelvärdena för en treårsperiod jämförs med de nationella medelvärdena. Indikatorerna för BNP uttryckt i köpkraftsstandard per invånare och för arbetslösheten meddelas av Eurostat.

5. De ovan nämnda tröskelvärdena beräknas för vart och ett av de två kriterierna (BNP uttryckt i köpkraftsstandard per invånare samt arbetslösheten) och för varje berörd medlemsstat. Uträkningen görs i två steg. Först fastställs ett baströskelvärde som är gemensamt för alla medlemsstater och uppgår till 85 för BNP per invånare och till 115 för arbetslösheten. Sedan justeras detta baströskelvärde för att ta hänsyn till varje medlemsstats situation i förhållande till genomsnittet i gemenskapen. Följande formel används:

Tröskelvärde =

>NUM>1

>DEN>2

×

(

baströskelvärde +

>NUM>baströskelvärde × 100

>DEN>Europeiskt index

)

i vilka det europeiska indexet anger de olika medlemsstaternas ställning med avseende på arbetslöshet eller BNP uttryckt i köpkraftsstandard per invånare i procent av motsvarande tal för genomsnittet i gemenskapen. Detta europeiska index beräknas som ett medelvärde för samma treårsperiod som används för de regionala indexen.

De tröskelvärden som används för att fördela taket för stöd enligt artikel 92.3 c får därför en mer selektiv verkan ju gynnsammare den berörda medlemsstatens allmänna situation är vad gälller arbetslöshet eller levnadsstandard och tvärtom.

För att undvika att arbetslöshetskriteriet blir för strikt är en övre gräns på 150 fastställd för motsvarande tröskelvärde. Därigenom ökar möjligheterna att bevilja regionalstöd i medlemsstater i vilka arbetslösheten är ojämnt fördelad och vars situation inte framstår som så ogynnsam i ett gemenskapsperspektiv. Eftersom skillnaderna mellan medlemsstaterna är små vad gäller tröskelvärdet för BNP uttryckt i köpkraftsstandard per invånare, har det inte ansetts nödvändigt att fastställa ett nedre gränsvärde.

6. De regionala indexen jämförs därefter med de ovan nämnda tröskelvärdena, varigenom det blir möjligt att bedöma om den berörda regionen uppvisar en tillräcklig regional avvikelse för att beaktas i beräkningen av fördelningsnyckeln.

Befolkningen i alla de regioner som inte är berättigade till regionalt stöd enligt undantaget i artikel 92.3 a och som avviker tillräckligt mycket från åtminstone ett av de två ovan nämnda tröskelvärdena räknas samman för varje medlemsstat. Nyckeln för fördelning av gemenskapstaket för stöd enligt artikel 92.3 c definieras som varje medlemsstats andel av motsvarande totala befolkning i gemenskapen.

7. Med förbehåll för de korrigeringar som anges nedan beräknas det tak för antalet invånare som gäller för varje medlemsstat med avseende på undantaget i artikel 92.3 c genom direkt tillämpning av fördelningsnyckeln, d.v.s. genom att gemenskapstaket för stöd enligt artikel 92.3 c, uttryckt i antal invånare, multipliceras med den berörda medlemsstatens andel av den totala summan.

2. KORRIGERINGAR

8. De sålunda erhållna resultaten korrigeras vid behov för att

- garantera varje medlemsstat att de antal invånare som är stödberättigat enligt undantaget i artikel 92.3 c uppgår till minst 15 % och högst 50 % av den nationella befolkning som inte omfattas av undantaget i artikel 92.3 a,

- i varje medlemsstat uppnå en nivå som är tillräcklig för att inbegripa dels samtliga regioner som inte längre omfattas av undantaget i artikel 92.3 a, dels områdena med låg befolkningstäthet,

- garantera att minskningen av en medlemsstats totala täckning (enligt de två undantagen i artikel 92.3) inte överstiger 25 % av dess tidigare täckning.

9. Resultaten för de medlemsstater som inte direkt berörs av dessa korrigeringar justeras därefter proportionellt, så att summan av de enskilda taken motsvarar det tak för stöd enligt artikel 92.3 c som fastställs för gemenskapen.

Kommissionens meddelande om förlängning av gemenskapens riktlinjer för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (98/C 74/07)

(Text av betydelse för EES)

Kommissionen har beslutat att förlänga giltighetstiden för de nuvarande riktlinjerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (1) tills dess att nya riktlinjer offentliggörs eller i varje fall under en period som inte överskrider ett år från den dag då detta meddelande offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

(1) Offentliggjorda i EGT C 368, 23.12.1994, s. 12, kompletterade av reglerna för jordbruk och fiske, EGT C 283, 19.9.1997, s. 2.