51997AG1210(03)

RÅDETS STÅNDPUNKT (EG) nr 43/97 antagen av rådet den 13 oktober 1997 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv nr 97/. . ./EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (97/C 375/03)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och monetära institutets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i englighet med det i artikel 189b i fördraget angivna förfarandet (3), och

med beaktande av följande:

1. Lamfalussy-rapporten år 1990 till centralbankscheferna i G10-gruppen visade den betydande systemrisk som är inbyggd i betalningssystem, som arbetar på grundval av flera rättsliga slag av betalningsnettning, särskilt multilateral nettning. Det är av största vikt att minska de rättsliga risker som är förenade med deltagande i system för bruttoavvecklingar i realtid, med tanke på den ökande utvecklingen för dessa system.

2. Det är av yttersta vikt att minska den risk som är knuten till deltagande i system för värdepappersavvecklingssystem, i synnerhet när det finns ett nära samband mellan sådana system och betalningssystem.

3. Detta direktiv syftar till att bidra till att gränsöverskridande avvecklingsarrangemang för betalningar och värdepapper inom Europeiska gemenskapen kan genomföras på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt, vilket stärker kapitalets fria rörlighet inom den inre marknaden. Direktivet följer således upp de framsteg som görs mot att fullständigt genomföra den inre marknaden, framför allt mot friheten att tillhandahålla tjänster och mot liberaliseringen av kapitalrörelser i syfte att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen.

4. Det är önskvärt att lagarna i medlemsstaterna strävar efter att minimera störningar i systemet, som orsakas av insolvensförfaranden mot en deltagare i det systemet.

5. Ett förslag till direktiv om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut, som lades fram år 1985 och ändrades den 8 februari 1988, är fortfarande under behandling i rådet. I konventionen om insolvensförfaranden som utarbetades av medlemsstaterna, församlade i rådet, den 23 november 1995 undantas uttryckligen försäkringsföretag, kreditinstitut och värdepappersföretag.

6. Detta direktiv avses omfatta såväl inhemska som gränsöverskridande avvecklingssystem för betalningar och värdepapper. Direktivet är tillämpligt på system inom gemenskapen och på säkerhet som deltagarna i systemen, oberoende av om de är från gemenskapen eller tredje land, ställer i samband med deltagande i dessa system.

7. Medlemsstaterna får tillämpa bestämmelserna i detta direktiv på sina inhemska institut, som direkt deltar i system i tredje land och på säkerhet som ställs i samband med deltagande i sådana system.

8. Medlemsstaterna bör tillåtas att som ett system som omfattas av detta direktiv beteckna ett system vars huvudsakliga verksamhet utgörs av värdepappersavveckling, även om systemet i begränsad omfattning också hanterar råvaruderivat.

9. Minskningen av systemrisken kräver framför allt att avvecklingen är slutgiltig och att säkerheten kan göras gällande. Med säkerhet förstås alla de medel som en deltagare ställer till de andra deltagarna i syfte att trygga rättigheter och förpliktelser i avvecklingssystem för betalningar och värdepapper, inklusive repor (återköpsavtal), panträtter som följer av lag och fiduciariska överföringar. Bestämmelser i nationell lag om vilken slags säkerhet som kan användas skall inte påverkas av definitionen av "säkerhet" i detta direktiv.

10. Genom att omfatta säkerhet som ställs i samband med medlemsstaternas centralbankers transaktioner i deras funktion som centralbanker, inklusive penningpolitiska transaktioner, bistår detta direktiv Europeiska monetära institutet i dess uppgift att öka effektiviteten vid gränsöverskridande betalningar i syfte att förbereda den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen och därigenom bidra till att utveckla den nödvändiga rättsliga ram inom vilken den framtida europeiska centralbanken kan utveckla sin politik.

11. Överföringsuppdrag och nettning av dessa bör gälla enligt rättsordningen i samtliga medlemsstaters jurisdiktion och vara bindande för tredje man.

12. Reglerna om slutlig nettning bör inte hindra system från att, innan nettningen äger rum, undersöka huruvida uppdrag som har förts in i systemet överensstämmer med reglerna för systemet och tillåter att avveckling sker i systemet.

13. Ingenting i detta direktiv hindrar en deltagare eller tredje man från att göra gällande någon rätt eller något krav, som följer av den underliggande transaktionen, som de kan ha beträffande återvinning eller åtgergång enligt lag, med avseende på ett överföringsuppdrag som förts in i ett system, t.ex. på grund av rättshandlingar till skada för borgenären eller tekniskt misstag, så länge detta inte leder till återgång av nettning eller återkallelse av överföringsuppdraget i systemet.

14. Det är nödvändigt att säkerställa att överföringsuppdrag inte kan återkallas efter en tidpunkt som anges i systemets regler.

15. Det är nödvändigt att en medlemsstat omedelbart underrättar andra medlemsstater om att insolvensförfaranden har inletts mot en deltagare i systemet.

16. Insolvensförfaranden bör inte ha retroaktiv verkan på deltagarnas i ett system rättigheter och förpliktelser.

17. Om insolvensförfaranden inleds mot en deltagare i ett system är syftet med detta direktiv att bestämma vilken insolvenslag som gäller för den deltagarens rättigheter och förpliktelser i samband med hans deltagande i systemet.

18. Säkerhet bör skyddas från verkningarna av den insolvenslag som gäller för den insolvente deltagaren.

19. Bestämmelserna i artikel 9.2 bör gälla ett register, konto eller system för centraliserad förvaring som utvisar äganderätt eller rätt till leverans eller överföring av de värdepapper som avses.

20. Bestämmelserna i artikel 9.2 är avsedda att säkerställa att om deltagaren, en medlemsstats centralbank eller den framtida europeiska centralbanken har en giltig och effektiv säkerhet i enligt med vad som bestäms i lagen i den medlemsstat där det aktuella registret, kontot eller centraliserade förvaringssystemet finns, bör giltigheten och frågan om den säkerheten kan göras gällande gentemot systemet (och dess operatör) och mot varje annan person som direkt eller indirekt ställer krav genom det, bestämmas enbart enligt lagen i den staten.

21. Bestämmelserna i artikel 9.2 är inte avsedda att inverka på tillämpningen och verkningarna av lagen i den medlemsstat enligt vilken värdepappren är utfärdade eller lagen i den medlemsstat i vilken värdepapper på annat sätt kan vara belägna (inklusive utan begränsning den lag som rör utfärdande av, äganderätt till och överföring av sådana värdepapper eller annan rätt till sådana värdepapper) och bör inte tolkas så att varje sådan säkerhet kommer att kunna göras direkt gällande eller kunna erkännas i varje sådan medlemsstat annat än i överensstämmelse med lagen i den medlemsstaten.

22. Det är önskvärt att medlemsstaterna strävar efter att i tillräcklig omfattning länka samman alla värdepappersavvecklingssystem, som omfattas av detta direktiv, i syfte att främja största möjliga insyn och rättssäkerhet vid transaktioner med avseende på värdepapper.

23. Antagandet av detta direktiv utgör det lämpligaste sättet att uppnå målen ovan och går inte utöver vad som är nödvändigt för att nå dem.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVSNITT I RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Bestämmelserna i detta direktiv skall gälla

a) varje system enligt definitionen i artikel 2 a, som faller under lagen i en medlemsstat och som hanterar vilken valuta som helst, ecu eller olika valutor som systemet räknar om i förhållande till varandra,

b) varje deltagare i ett sådant system,

c) säkerheter som ställs i samband med

- deltagande i ett system eller

- operationer som utförs av centralbankerna i medlemsstaterna i deras funktion som centralbanker.

Artikel 2

I detta direktiv avses med

a) system: ett formellt arrangemang

- mellan tre eller flera deltagare, en eventuell avvecklingsagent, en eventuell central motpart, en eventuell clearingorganisation eller en eventuell indirekt deltagare oräknade, med gemensamma regler och standardiserade arrangemang för att utföra överföringsuppdrag mellan deltagarna,

- som faller under en medlemsstats lag som deltagarna har valt; deltagarna får emellertid endast välja lagen i en medlemsstat där åtminstone en av dem har sitt huvudkontor, och

- som är betecknat som ett system och anmält till kommissionen av den medlemsstat vars lag är tillämplig, utan att detta påverkar tillämpningen av andra strängare regler, som föreskrivs i nationell lag, sedan den medlemsstaten har förvissat sig om att systemets regler är tillfredsställande.

Enligt villkoren i första stycket får en medlemsstat beteckna ett sådant formellt arrangemang, vars verksamhet består i att utföra överföringsuppdrag enligt definitionen i i) andra strecksatsen, och som i begränsad utsträckning utför uppdrag som hänför sig till andra finansiella instrument, som ett system när medlemsstaten anser att systemrisken motiverar detta.

En medlemsstat kan också från fall till fall beteckna ett sådant formellt arrangemang mellan två deltagare, en eventuell avvecklingsagent, en eventuell central motpart, en eventuell clearingorganisation eller en eventuell indirekt deltagare oräknade, som ett system när medlemsstaten anser att systemrisken motiverar detta.

b) institut:

- ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 1 första strecksatsen i direktiv 77/780/EEG (4) inklusive de institut som återfinns i förteckningen i artikel 2.2 i det direktivet, eller

- ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i direktiv 93/22/EEG (5) exklusive de institut som återfinns i förteckningen i artikel 2.2 a-2.2 k i det direktivet, eller

- offentliga myndigheter och offentligt garanterade företag, eller

- varje företag som har sitt huvudkontor utanför gemenskapen och vars verksamhet motsvarar den som bedrivs av kreditinstitut eller värdepappersföretag inom gemenskapen enligt definitionen i första och andra strecksatsen

som deltar i ett system och som har ansvar för att uppfylla de finansiella åtaganden som härrör från överföringsuppdrag inom det systemet.

Om ett system står under tillsyn i enlighet med nationell lagstiftning och endast utför överföringsuppdrag enligt definitionen i i) andra strecksatsen samt betalningar som härrör från sådana uppdrag, får en medlemsstat besluta att företag som deltar i ett sådant system och som ansvarar för att uppfylla de finansiella åtaganden som uppstår genom överföringsuppdrag inom detta system, kan anses som institut under förutsättning att åtminstone tre deltagare i systemet omfattas av någon av de kategorier som avses i första stycket och att systemrisken motiverar ett sådant beslut.

c) central motpart: en enhet som inträder mellan instituten i ett system och som handlar som exklusiv motpart till dessa institut i fråga om deras överföringsuppdrag.

d) avvecklingsagent: en enhet som till institut och/eller en central motpart som deltar i system tillhandahåller avvecklingskonton, genom vilka överföringsuppdrag inom sådana system avvecklas och, i förekommande fall, beviljar krediter till dessa institut och/eller centrala motparter i avvecklingssyfte,

e) clearingorganisation: en enhet med ansvar för att beräkna nettoställningen för institut, en eventuell central motpart och/eller en eventuell avvecklingsagent,

f) deltagare: ett institut, en central motpart, en avvecklingsagent eller en clearingorganisation.

Enligt systemets regler kan samma deltagare handla som central motpart, avvecklingsagent eller clearingorganisation eller utföra en del av eller alla dessa uppgifter.

En medlemsstat får när den tillämpar detta direktiv besluta att en indirekt deltagare får betraktas som deltagare, om systemrisken motiverar detta och på villkor att den indirekte deltagaren är känd av systemet,

g) indirekt deltagare: ett kreditinstitut enligt definitionen i b första strecksatsen med ett avtalsförhållande till ett institut, som deltar i ett system, som utför överföringsuppdrag enligt definitionen i i), varigenom för ovan nämnda kreditinstitut ges möjlighet att utföra överföringsuppdrag genom systemet,

h) värdepapper: alla instrument som avses i avsnitt B i bilagan till direktiv 93/22/EEG,

i) överföringsuppdrag:

- varje instruktion från en deltagare om att ställa ett penningbelopp till en mottagares förfogande genom registrering på ett konto hos ett kreditinstitut, en centralbank eller en avvecklingsagent, eller varje instruktion som leder till övertagande eller uppfyllelse av en betalnigsförpliktelse enligt definitionen i systemets regler, eller

- en instruktion från en deltagare om att föra över äganderätten eller annan rätt till ett eller flera värdepapper genom registrering i ett register, eller på annat sätt,

j) insolvensförfaranden: varje kollektiv åtgärd som föreskrivs i lagen i en medlemsstat eller i tredje land antingen för att likvidera eller för att rekonstruera deltagaren, när en sådan åtgärd innebär inställelse av eller införande av begränsningar för överföringar eller betalningar.

k) nettning: omvandling till en nettofordran eller en nettoförpliktelse av fordringar och förpliktelser som följer av överföringsuppdrag en eller flera deltagare antingen ställer ut till eller mottar från en eller flera andra deltagare, vilket har till följd att endast en nettofordran eller en nettoförpliktelse återstår,

l) avvecklingskonto: ett konto i en centralbank, hos en avvecklingsagent eller en central motpart, vilket används såväl för att hålla penningmedel och värdepapper som för att avveckla transaktioner mellan deltagare i ett system,

m) säkerhet: alla realiserbara tillgångar som tillhandahålls genom pantsättning (inklusive pengar som tillhandahålls genom pantsättning), ett återköpsavtal eller liknande avtal eller på annat sätt för att säkra rättigheter och förpliktelser som kan uppstå i samband med ett system, eller som tillhandahålls medlemsstaternas centralbanker eller den framtida Europeiska centralbanken.

AVSNITT II NETTNING OCH ÖVERFÖRINGSUPPDRAG

Artikel 3

1. Överföringsuppdrag och nettning skall gälla enligt rättsordningen och, även i händelse av insolvensförfaranden mot en deltagare, vara bindande i förhållande till tredje man, under förutsättning att överföringsuppdragen infördes i ett system före den tidpunkt då sådana insolvensförfaranden inleddes enligt definitionen i artikel 6.1 eller, om de utfördes samma dag som insolvensförfarandena inleddes, om inte systemet hade eller borde ha haft kännedom om att sådana förfaranden hade inletts.

2. Ingen lag, bestämmelse, regel eller praxis beträffande ogiltigförklaring av kontrakt och transaktioner, som har ingåtts före tidpunkten för inledning av insolventsförfaranden enligt definitionen i artikel 6.1, skall medföra återgång av en nettning.

3. Tidpunkten för införande av ett överföringsuppdrag i ett system skall bestämmas enligt de regler som gäller för systemet. Om det i den nationella lag som synnerhet faller under föreskrivs villkor med avseende på tidpunkten för införande, skall systemets regler överensstämma med sådana villkor.

Artikel 4

Medlemsstaterna får föreskriva att inledning av insolvensförfaranden mot en deltagare inte skall förhindra att medel eller värdepapper, som finns tillgängliga på den deltagarens avvecklingskonto, används för att uppfylla den deltagarens förpliktelser i systemet den dag insolvensförfarandena inleds. Medlemsstaterna får också föreskriva att en sådan deltagares kreditfacilitet, som är förbunden med systemet, skall användas för att uppfylla den deltagarens förpliktelser i systemet mot tillgänglig och befintlig säkerhet.

Artikel 5

Ett överföringsuppdrag får inte återkallas av en deltagare i ett system eller av tredje man från den tidpunkt som anges i reglerna i det systemet.

AVSNITT III BESTÄMMELSER OM INSOLVENSFÖRFARANDEN

Artikel 6

1. I detta direktiv skall tidpunkten för inledning av insolvensförfaranden vara den tidpunkt då den behöriga rättsliga eller administrativa myndigheten meddelade sitt beslut.

2. När beslut har fattats i enlighet med punkt 1, skall den behöriga rättsliga eller administrativa myndigheten omedelbart underrätta den behöriga myndighet som utsetts av medlemsstaten om beslutet.

3. Den medlemsstat som avses i punkt 2 skall omedelbart underrätta övriga medlemsstater om detta.

Artikel 7

Insolvensförfaranden skall inte ha retroaktiv verkan på en deltagares rättigheter och förpliktelser, som uppstår genom eller i samband med deltagande i ett system, före tidpunkten för inledning av sådana förfaranden enligt definitionen i artikel 6.1.

Artikel 8

Om insolvensförfaranden inleds mot en deltagare i ett system, skall de rättigheter och förpliktelser, som uppstår genom eller i samband med vederbörande deltagares deltagande, bestämmas av den lag som systemet faller under.

AVSNITT IV SKYDD FÖR SÄKERHETSINNEHAVARENS RÄTTIGHETER MOT VERKNINGARNA AV SÄKERHETSSTÄLLARENS INSOLVENS

Artikel 9

1. De rättigheter

- som en deltagare har till en säkerhet som ställs i samband med ett system, och

- som medlemsstaternas centralbanker eller den framtida Europeiska centralbanken har till en säkerhet som ställs till dem,

skall inte påverkas av insolvensförfaranden mot den deltagare eller den motpart till medlemsstaternas centralbanker eller den framtida Europeiska centralbanken som ställde säkerheten. Sådan säkerhet får realiseras för att tillgodose dessa rättigheter.

2. Då värdepapper (inklusive rättigheter till värdepapper) ställs som säkerhet till deltagare och/eller medlemsstaternas centralbanker eller den framtida Europeiska centralbanken som beskrivs i punkt 1 och deras rätt (eller den rätt något ombud, någon agent eller tredje man som handlar för deras räkning har) med avseende på värdepappren är enligt lag registrerade i ett register, på ett konto eller i ett system för centraliserad förvaring i en medlemsstat, skall sådana enheters rättigheter som säkerhetsinnehavare i förhållande till dessa värdepapper falla under lagen i den medlemsstaten.

AVSNITT V SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 10

Medlemsstaterna skall ange vilka system som skall innefattas i detta direktivs räckvidd och anmäla dem till kommissionen och underrätta kommissionen om vilka myndigheter de har utsett enligt artikel 6.2

Systemet skall till den medlemsstat vars lag är tillämplig ange deltagarna i systemet inklusive varje eventuell indirekt deltagare och varje förändring med avseende på deltagarna.

Artikel 11

För att skydda systemen får varje medlemsstat införa strängare villkor för systemen än de som föreskrivs i detta direktiv.

Artikel 12

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före . . . (6*). De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, skall de tillämpliga bestämmelserna innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när det offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i inhemsk lag som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Medlemsstaterna skall samtidigt tillhandahålla en jämförelsetabell som anger de nationella bestämmelser som är i kraft eller som införs för varje artikel i detta direktiv.

Artikel 13

Senast tre år efter den dag som anges i artikel 12.1 skall kommissionen inge en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv, åtföljd av förslag till revidering av det om så är lämpligt.

Artikel 14

Detta direktiv skall träda i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 15

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i . . . den . . .

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EGT C 207, 18.7.1996, s. 13.

(2) EGT C 56, 24.2.1997, s. 1.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 9 april 1997 (EGT C 132, 28.4.1997, s. 79), rådets gemensamma ståndpunkt av den 13 oktober 1997 och Europaparlamentets beslut av den . . . (ännu ej offentliggjort i EGT).

(4) Rådets första direktiv 77/780/EEG av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 322, 17.12.1977, s. 30). Direktivet senast ändrat genom direktiv 96/13/EG (EGT L 66, 16.3.1996, s. 15).

(5) Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993, om investeringstjänster inom värdepappersområdet (EGT L 141, 11.6.1993, s. 27). Direktivet senast ändrat genom direktiv 97/9/EG (EGT L 84, 26.3.1997, s. 22).

(6*) 18 månader efter direktivets offentliggörande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

RÅDETS MOTIVERING

I. INLEDNING

1. Den 30 maj 1996 förelade kommissionen rådet ett förslag till direktiv om avvecklingens slutgiltighet och säkerheter på grundval av artikel 100a i EG-fördraget.

Ekonomiska och sociala kommittén och Europaparlamentet avgav sina yttranden den 31 oktober 1996 respektive den 9 april 1997. Europeiska monetära institutet avgav sitt yttrande den 21 november 1996.

Efter att ha tagit del av dessa yttranden lade kommissionen den 4 juli 1997 fram ett ändrat förslag.

2. Den 13 oktober 1997 antog rådet sin gemensamma ståndpunkt i enlighet med artikel 189b i fördraget.

II. MÅL

Direktivets syfte är att minska systemrisken i system för överföring av betalningar och värdepapper och att minimera de störningar i systemet som förorsakas av ett insolvensförfarande mot en deltagare i systemet genom att fastställa att

- överföringsuppdrag och nettning gäller enligt rättsordningen och är bindande för tredje man vid insolvensförfarande mot en deltagare i systemet,

- säkerhet i samband med deltagande i systemet inte skall påverkas av insolvensförfarande mot den deltagare som ställde säkerheten.

Dessutom omfattar direktivet säkerhet som ställs i samband med medlemsstaternas centralbankens och den framtida europeiska centralbankers operationer.

Därmed bidrar direktivet till att förbättra effektiviteten hos betalningssystem och system för överföring av värdepapper i Europeiska unionen och utarbetandet av den nödvändiga rättsliga ramen för den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen.

III. ANALYS AV DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

A. Direktivets titel

Direktivets titel har ändrats och lyder numera "Europaparlamentets och rådets direktiv om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper". I den nya titeln kombineras element ur kommissionens ursprungliga förslag om "avvecklingens slutgiltighet" med element ur Europaparlamentets förslag: Hänvisningen till "betalningssystem och system för avräkning av värdepapper" samt utelämningen av en uttrycklig hänvisning till säkerhet. På så sätt inbegriper den gemensamma ståndpunkten till en viss del andemeningen i ändringsförslag nr 1 fran Europaparlamentet.

B. Avsnitt I - Räckvidd och definitioner

a) Räckvidd (artikel 1)

I enlighet med kommissionens ändrade förslag innebär den gemensamma ståndpunkten följande:

- Avvecklingssystem för värdepapper har fogats till direktivets räckvidd genom att det fastställs att system kan betyda betalningssystem och/eller värdepappersavvecklingssystem. Här innefattar den gemensamma ståndpunkten principen i ändringsförslag nr 1, 4 (delvis), 7, 8, 9, 11 (delvis), 14, 15, 16, 17 (delvis) och 20 (delvis) från Europaparlamentet.

- Det klargörs att system som hanterar olika valutor som systemet räknar om i förhållande till varandra också omfattas av detta direktiv. En uttrycklig hänvisning till euron ingår inte, av samma skäl som fick kommissionen att inte ta med en sådan hänvisning i sitt ändrade förslag, nämligen att hänvisningen är överflödig och att ett omnämnande av ecun och euron i samma text kan ge det intrycket att båda kan existera samtidigt. Här inbegriper den gemensamma ståndpunkten delvis ändringsförslag nr 4 från Europaparlamentet.

Den gemensamma ståndpunkten skiljer sig från kommissionens förslag i följande hänseende:

- Den gemensamma ståndpunkten omfattar inte gemenskapsinstitutens deltagande i tredje lands system, utan begränsar räckvidden till system som faller under en medlemsstats lag. I punkt 7 i ingressen klargörs det att medlemsstaterna får tillämpa bestämmelserna i direktivet på inhemska institut som deltar i system i tredje land och på säkerhet som ställs i samband med deltagande i sådana system. Av detta skäl inbegriper den gemensamma ståndpunkten inte ändringsförslag nr 5 från Europaparlamentet.

- I den gemensamma ståndpunkten görs det inga direkta hänvisningar till monetära operationer när räckvidden för säkerhet fastställs; däremot hänvisas det till centralbanksoperationer när banken utför operationer i sin funktion som centralbank.

b) Definitioner (artikel 2)

1. Definitionerna i direktivet avgränsar närmare direktivets räckvidd.

Den gemensamma ståndpunkten skiljer sig på ett antal punkter från kommissionens förslag. Olikheterna, som förklaras nedan, gäller huvudsakligen följande:

- En utvidgning av definitionerna så att hänsyn tas till inbegripandet av värdepappersavvecklingssystem i direktivets räckvidd.

Eftersom bestämmelserna i direktivet gäller i huvudsak på samma sätt för värdepappersavvecklingssystem som för betalningssystem görs det ingen skillnad mellan de två typerna av system i definitionerna.

- Det faktum att tredje lands betalningssystem inte omfattas av direktivets räckvidd.

- De villkor som gäller för upprättande av ett system och dess deltagare.

2. De villkor som måste vara uppfyllda innan ett arrangemang kan anses vara ett system i den mening som avses i detta direktiv anges i definitionen av begreppet "system" artikel 2 a. Den gemensamma ståndpunkten grundar sig på definitionerna av "betalningssystem" och "EG-betalningssystem" i kommissionens förslag, men det görs ändringar i dessa definitioner och ett antal rättsliga skyddsbestämmelser läggs till. Närmare bestämt gäller följande:

- Ett system måste vara ett formellt arrangemang med gemensamma regler och standardiserade arrangemang för att utföra överföringsuppdrag mellan deltagarna. Sålunda tar den gemensamma ståndpunkten delvis hänsyn till andemeningen i ändringsförslag nr 10 från Europaparlamentet, i vilket det krävs regler för utförande av betalningsdupprag.

- Det minsta antalet deltagare har fastställts till tre institut, i stället för två som kommissionen föreslog. I vissa fall får dock en medlemsstat beteckna ett arrangemang i vilket endast två institut deltar som ett system.

- Den lag under vilken systemet faller definieras som den lag som har valts av deltagarna, liksom i kommissionens förslag. I kommissionens förslag fastställdes det ytterligare att om ingen lag har valts, skall betalningssystemet anses vara beläget i den medlemsstat i vilken avvecklingen äger rum. I många fall kan det vara svårt att avgöra exakt var en avveckling eller bokföring äger rum, och i syfte att undvika rättslig osäkerhet innehåller den gemensamma ståndpunkten ingen sådan bestämmelse. I enlighet med detta inbegriper den gemensamma ståndpunkten inte den del av ändringsförslag 11 från Europaparlamentet som berör den plats där en avveckling eller bokföring äger rum.

- Det krävs att den medlemsstat vars lag skall tillämpas betecknar arrangemanget som ett system.

- Den medlemsstat som betecknar något som ett system måste ha förvissat sig om att systemets regler är adekvata.

- Endast system som utför uppdrag förande pengar eller värdepapper så som dessa definieras i direktivet omfattas. En medlemsstat får dock i vissa fall beteckna som ett system ett sådant arrangemang varigenom det utförs uppdrag som har samband med andra finansiella instrument, särskilt varor.

Ändringsförslag nr 6 från Europaparlamentet har inte tagits med eftersom den gemensamma ståndpunktens strategi när det gäller de krav ett arrangemang måste uppfylla för att kunna betecknas som system skiljer sig såväl från strategin i kommissionens förslag som från den strategi som föreslås av Europaparlamentet. Genom att införa särskilda krav när det gäller vad som skall betecknas som system tar den gemensamma ståndpunkten dock hänsyn till det som Europaparlamentet ville uttrycka med sitt förslag.

3. För att höja stabiliteten hos de system som omfattas av direktivet inför den gemensamma ståndpunkten vissa kriterier som fastställer vilka företag som får delta i ett system.

En ny term, "deltagare", införs i artikel 2 f för att omfatta alla enheter som deltar i systemet och samtidigt göra det möjligt att vid behov skilja mellan dem. De enheter som omfattas är följande: Institut, som definieras i artikel 2 b, centrala motparter, som definieras i artikel 2 c, avvecklingsagenter, som definieras i artikel 2 d, och/eller clearingorganisationer, som definieras i artikel 2 e. Medlemsstaterna får även i vissa fall anse en indirekt deltagare som definieras i artikel 2 g som deltagare; se punkt 4 nedan.

I definitinen av termen "institut", artikel 2 b, fastställs de villkor som måste vara uppfyllda om ett företag skall betraktas som ett institut i den mening som avses i direktivet. I definitionen, som grundar sig på definitionen av termerna "institut" och "direktdeltagande" (artiklarna 2 a och 2 b i kommissionens förslag), fastställs det att ett företag för att omfattas av direktivet måste

- tillhöra en av de fyra kärngrupperna av företag, nämligen kreditinstitut, värdepappersföretag, offentliga myndigheter eller offentligt garanterade företag, eller företag i tredje land som utför motsvarande funktioner och

- delta i ett system och ha ansvar för att uppfylla de finansiella åtaganden som uppstår genom överföringsuppdrag inom det systemet.

Medlemsstaterna får dock besluta att företag som inte är institut enligt definitionerna i direktivet kan betraktas som institut om de deltar i värdepappersavvecklingssystem och om åtminstone tre av de andra deltagarna tillhör institutens "kärngrupp" enligt ovanstående. För att säkerställa att myndigheterna har ett visst mått av kontroll måste system med deltagare som inte tillhör "kärngruppen" övervakas enligt nationell lag. I den gemensamma ståndpunkten tas det hänsyn till situationen i vissa medlemsstater där betalning i samband med överföring av värdepapper görs separat genom att det fastställs att sådana system omfattas av direktivet.

Termerna "central motpart", artikel 2 c, "avvecklingsagent", artikel 2 d och "clearingorganisation", artikel 2 e defineras med hänsyn till de särskilda funktioner de har i systemet.

4. I förhållande till kommissionens förslag tillfogar den gemensamma ståndpunkten ett nytt element genom att ge medlemsstaterna möjlighet att låta direktivet omfatta indirekta deltagare i systemen under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

i) Den indirekta deltagaren är ett kreditinstitut.

ii) Endast betalningssystem kan ha indirekta deltagare.

iii) Den indirekta deltagaren måste stå i ett avtalsförhållande till en deltagare.

(Dessa tre villkor anges i ny definition av begreppet "indirekt deltagare" i artikel 2 g).

iv) En indirekt deltagare kan betraktas som deltagare endast om det är motiverat med hänsyn till systemrisken.

v) Den indirekta deltagaren måste vara känd av det system i vilken den deltar indirekt.

(Dessa villkor anges i artikel 2 f, i definitionen av begreppet "deltagare".)

vi) Den indirekta deltagaren måste också tillsammans med de övriga deltagarna anges i den medlemsstat vars lag skall tillämpas.

(Detta villkor fastställs i artikel 10 andra stycket.)

5. Efter införandet av värdepappersavvecklingssystem, såsom föreslås av kommissionen i dess ändrade förslag, har definitionen av "betalningsuppdrag" i kommissionens förslag ändrats och termen har ersatts med "överföringsuppdrag", artikel 2 i, som nu inbegriper överföring av pengar och värdepapper. Sålunda inbegriper den gemensamma ståndpunkten, fastän med en lite annan ordalydelse, Europaparlamentets ändringsförslag nr 9. Termen "värdepapper" har definierats skilt för sig i artikel 2 h genom hänvisning till direktiv 93/22/EEG om investeringstjänster inom värdepappersområdet. Den del av definitionen av "överföringsuppdrag" som hänför sig till överföring av ett penningbelopp har utvidgats så att den omfattar alla existerande arrangemang för behandling av ett överföringsuppdrag inom ett system.

6. Definitionerna av "insolvensförfaranden", "nettning" och "säkerhet" har ändrats i förhållande till kommissionens förslag:

- Definitionen av "insolvensförfaranden", artikel 2 j, har gjorts mer flexibel och koncentreras nu till den väsentliga delen av detta direktiv, nämligen inställelse av eller begränsningar för betalningar eller överföring av värdepapper.

- Definitionen av "nettning", artikel 2 k, grundar sig på definitionen av "betalningsnettning" men beaktar att värdepapper numera ingår i direktivets räckvidd.

- Definitionen av "säkerhet", artikel 2 m, har ändrats i förhållande till kommissionens förslag och har gjorts mera exakt. I punkt 9 i ingressen klargörs det att definitionen dock inte påverkar bestämmelserna i nationell lag beträffande vilket slags säkerhet som får ställas. Till följd av att hänvisningen till monetära operationer har strukits ur direktivets räckvidd, gäller definitionen av säkerhet nu alla tillgångar som tillhandahålls medlemsstaternas banker eller den framtida Europeiska centralbanken.

En ny definition av "avvecklingskonto", artikel 2 l, har tillfogats till följd av den nya artikel 4.

7. Efter ändringarna av direktivets räckvidd jämfört med kommissionens förslag har definitionerna av "EG-institut", "institut i tredje land", "betalningssystem i tredje land" och "monetär operation" strukits såsom varande onödiga och följaktligen innefattar den gemensamma ståndpunkten inte ändringsförslag nr 12 och 13 från Europaparlamentet.

C. Avsnitt II - Nettning och överföringsupdrag (artiklarna 3-5)

1. I artikel 3 i den gemensamma ståndpunkten (artikel 3 i kommissionens förslag) anges det viktigaste i direktivet: att nettning och överföringsuppdrag skall gälla enligt rättsordningen och vara bindande i förhållande till tredje man även i händelse av insolvensförfarande mot en deltagare. Utan att huvuddragen i bestämmelsen ändras, har ordalydelsen i artikel 3.1 och 3.2 ändrats i förhållande till kommissionens förslag så att det nu tas hänsyn till att termen "deltagare" definieras i artikel 2 och att den tidpunkt då ett insolvensförfarande inleds har definierats i artikel 8 (se nedan).

I syfte att undvika osäkerhet beträffande transaktioner som har gjorts i god tro, antingen av det försumliga institutet eller av en annan deltagare efter inledningen av insolvensförfaranden, inför den gemensamma ståndpunkten en ny bestämmelse i artikel 3.1. I denna fastställs det att överföringsuppdrag som utförs efter inledningen av insolvensförfaranden skall behandlas som överföringsuppdrag som har införts före inledningen av insolvensförfarandena om systemet inte kände till att sådana förfaranden hade inletts. Hur systemet informeras om inledningen skall fastställas i nationell lag.

I punkt 12 i ingressen klargörs det att reglerna om slutlig nettning inte skall hindra ett system från att undersöka huruvida uppdrag som har förts in i systemet överensstämmer med reglerna för systemet och tillåter att avveckling sker i systemet. I punkt 13 i ingressen klargörs det även att ingenting i detta direktiv skall hindra en deltagare eller tredje man från att utöva en rättighet eller göra gällande en fordran som följer av den underliggande transaktionen och som de kan ha enligt lag beträffande återvinning eller återgång med avseende på ett överföringsuppdrag som har förts in i ett system, t.ex. vid bedrägeri eller tekniskt misstag, så länge detta inte leder till återgång av nettning eller återkallelse av överföringsuppdraget i systemet.

2. I artikel 3.3, som grundar sig på sista meningen i artikel 3.1 i kommissionens förslag, fastställer den gemensamma ståndpunkten särskilda regler för definitionen av tidpunkten för införande av ett överföringsuppdrag i ett system.

3. För att inte utesluta rådande praxis i vissa medlemsstater, fastställs det i artikel 4 i den gemensamma ståndpunkten att medlemsstaterna får tillåta att medel och värdepapper som finns tillgängliga på den försumliga deltagarens avvecklingskonto eller en sådan deltagares kreditfacilitet används för att uppfylla den deltagarens förpliktelser mot systemet den dag insolvensförfarandena inleds.

4. I artikel 5 i den gemensamma ståndpunkten bibehålls samma flexibilitet som i kommissionens förslag beträffande artikel 4, som tillåter att systemet fastställer reglerna för återkallande av överföringsuppdrag. Detta förbud gäller så väl de övriga deltagarna i ett betalningsystem som tredje man. Den del av ändringsförslag nr 17 från Europaparlamentet som behandlar återkallande av överföringsuppdrag har alltså inte tagits med i den gemensamma ståndpunkten.

D. Avsnitt III - Bestämmelser om insolvensförfaranden (artiklarna 6-8)

1. Som Europaparlamentet föreslår i ändringsförslag nr 21, inför den gemensamma ståndpunkten en bestämmelse, artikel 6.1, i vilken tidpunkten för inledning av insolvensförfaranden definieras. För att undvika en gråzon mellan den tidpunkt då ett beslut om inledning av insolvensförfaranden har fattats och den tidpunkt då detta beslut skall anses ha fattats, definieras i den gemensamma ståndpunkten den tidpunkt då involvensförfarandena inleds som den tidpunkt då den behöriga rättsliga eller administrativa myndigheten meddelade sitt beslut.

Man kan förutsätta att detta beslut mycket snart efter det att det har meddelats blir känt på marknaden, genom elektroniska medel eller på annat sätt, och därför innehåller den gemensamma ståndpunkten inga krav på att underrätta allmänheten. För att emellertid säkerställa att myndigheterna alltid omedelbart informeras om ett sådant beslut, krävs det i artikel 6.2 i den gemensamma ståndpunkten att varje medlemsstat skall utse en myndighet som måste informeras om beslutet av den rättsliga eller administrativa myndighet som har fattat beslutet. Det överlåts åt medlemsstaten att avgöra vilken myndighet som skall motta informationen och huruvida det skall införas några informationsförfaranden på nationell nivå, och i så fall vilka.

Vid den tidpunkt då den nationella myndigheten erhåller sådan information vet den sällan om det försumliga institutet är medlem av ett eller flera system och i så fall var. I artikel 6.3 i den gemensamma ståndpunkten krävs det därför att den medlemsstat i vilken insolvensförfaranden har inletts skall underrätta alla övriga medlemsstater. För att tillåta medlemsstaterna en viss flexibilitet sägs det i den gemensamma ståndpunkten inte vilka institutioner som skall sörja för underrättelsen och vilka som skall motta den. Kommissionen har åtagit sig att göra upp en lista på grundval av information från medlemsstaterna för att underlätta informationsförfarandet.

För att uppnå rättslig klarhet tar den gemensamma ståndpunkten sålunda itu med frågan om hur den tidpunkt då insolvensförfarandena inleds skall bestämmas på ett annat sätt än det som föreslås av Europaparlamentet i ändringsförslag nr 21 och detta ändringsförslag tas inte med i den gemensamma ståndpunkten.

2. För att skydda systemet från följderna av bestämmelser som gör det möjligt för inledningen av insolvensförfarandena att bli verksamma från och med midnatt före den faktiska inledningen av förfarandena, följer artikel 7 i den gemensamma ståndpunkten strategin i artikel 5 i kommissionens förslag och fastställer att insolvensförfarandena mot en deltagare i systemet inte skall ha retroaktiv verkan på en deltagares rättigheter och förpliktelser som uppstår genom hans deltagande i systemet. Lydelsen har ändrats i förhållande till kommissionens förslag för att få till stånd större exakthet och därigenom tar den gemensamma ståndpunkten hänsyn till andemeningen i ändringsförslag 18 från Europaparlamentet.

3. Artikel 8 i den gemensamma ståndpunkten som följer artikel 6 i kommissionens förslag anses viktig för att undvika osäkerhet beträffande vilken lag som skall tillämpas i händelse av att insolvensförfaranden inleds mot en deltagare i ett system. I kommissionens förslag hänvisas det till lagen i det land där systemet är beläget, men eftersom det i den gemensamma ståndpunkten inte fastställs var ett system fysiskt sett är beläget, definieras den lag som skall tillämpas som den lag som systemet faller under, vilket enligt artikel 2 a i den gemensamma ståndpunkten är den lag deltagarna väljer.

Därför innefattar den gemensamma ståndpunkten inte ändringsförslag nr 19 från Europaparlamentet.

E. Avsnitt IV - Säkerhet (artikel 9)

Artikel 9.1 i den gemensamma ståndpunkten (artikel 7 i kommissionens förslag) beträffande rättigheter vid säkerhet inbegriper väsentligen ändringsförslag nr 20 från Europaparlamentet så när som på vissa ändringar i ordalydelsen, efter införandet av definitionen av "deltagare" och ändringen i direktivets räckvidd där hänvisningen till "monetär politik" har utelämnats.

Artikel 7.2 i kommissionens förslag har strukits såsom föreslogs av Europaparlamentet. I stället inför den gemensamma ståndpunkten i artikel 9.2 en ny bestämmelse enligt vilken det fastställs vilken lag som skall tillämpas i sådana fall då värdepapper ställs som säkerhet och säkerhetsinnehavarens rättigheter är registrerade i ett register, på ett konto eller i ett system för centraliserad förvaring som påvisar äganderätten och rätten till leverans eller överföring av de berörda värdepapperen.

F. Avsnitt V - Slutbestämmelser (artiklarna 10-15)

Artikel 10 i den gemensamma ståndpunkten gäller vissa informationsförfaranden som bör betraktas som ett nödvändigt tillägg till definitionerna av termerna "system" och "indirekt deltagare" i artikel 2 och till kravet på underrättelse i artikel 6.3

I artikel 11 i den gemensamma ståndpunkten klargörs det att detta direktiv endast innehåller minimibestämmelser och att medlemsstaterna i syfte att skydda systemen får införa strängare villkor än de som föreskrivs i detta direktiv.

I förhållande till kommissionens förslag fastställs i artikel 12 dagen för genomförande genom hänsivning till den dag då direktivet offentliggörs, mot bakgrund av osäkerheten beträffande vilken dag direktivet slutgiltigt kommer att antas.

För att säkerställa övervakningen av att direktivet efterlevs, följer artikel 13 i den gemensamma ståndpunkten artikel 9 i kommissionens förslag, vari kommissionen förpliktas att lägga fram en rapport om tillämpningen av direktivet för Europaparlamentet och rådet, när så är lämpligt tillsammans med förslag till översyn av direktivet.

G. Ingressen

Ingressen har omarbetats i enlighet med ändringarna i kommissionens förslag. Den gemensamma ståndpunkten inbegriper i stor utsträckning ändringsförslag nr 2 från Europaparlamentet, i form av punkt 5 i ingressen, även om ordalydelsen är något annorlunda. Konventionen om insolvensförfaranden liksom det föreslagna direktivet om rekonstruktion och likvidering av kreditinstitut vilar på principen om ömsesidigt erkännande, inte harmonisering, av konkurslagstiftningen. Den första meningen i ändringsförslag nr 2 har därför inte tagits med i den gemensamma ståndpunktn för att inte föregripa framtida gemenskapslagstiftning. Den gemensamma ståndpunkten inbegriper inte ändringsförslag nr 3 från Europaparlamentet, eftersom Europeiska gemenskapen inte är förpliktad att ta hänsyn till rekommendationer från Internationella banken för betalningsutjämning.

H. Slutsats

Rådet anser att alla ändringar av kommissionens förslag stämmer överens med direktivets syfte, nämligen att minska systemrisken i betalningssystem och avvecklingssystem för värdepapper och minimera de störningar som ett system drabbas av på grund av insolvensförfaranden mot en deltagare. Ändringarna i texten till kommissionens förslag är avsedda att uppnå jämvikt mellan behovet av att införa vissa rättsliga säkerhetsbestämmelser för att garantera alla deltagares och tredje mans rättigheter och behovet av att tillåta tillräckligt stor flexibilitet beträffande funktionen hos de system som omfattas av direktivet.