51995IE1176

Yttrande om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet: "Europeiska gemenskapen och Mercosur: En fördjupad politik"

(96/C 18/24)

Den 21 december 1994 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 23.3 i sin arbetsordning utarbeta ett yttrande om ovan nämnda meddelande.

Sektionen för externa relationer, handels- och utvecklingspolitik som ansvarat för kommitténs förberedande arbete i frågan antog sitt yttrande den 3 oktober Sergio Santillán Cabeza var föredragande.

Vid sin 329:e plenarsession (sammanträdet den 25 oktober) antog Ekonomiska och sociala kommittén enhälligt följande yttrande.

0.1. Ekonomiska och sociala kommittén har riktat sin uppmärksamhet mot relationerna mellan Europeiska unionen (EU) och Latinamerika vid ett flertal tillfällen under de senaste åren. Denna uppmärksamhet har lett till att kommittén utarbetat ett antal informationsdokument och yttranden om relationerna mellan regionerna ().

0.2. Kommittén har tagit del av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 19 oktober 1994 () angående ett ramavtal för kommersiellt och ekonomiskt samarbete mellan EU och Gemensamma marknaden för södra Amerika ("Mercado común del Sur", Mercosur).

0.3. Europeiska rådets möte i Essen den 9-10 december 1994 godkände strategin för ett avtal med Mercosur och uppmanade rådet och kommissionen att upprätta villkoren för att inleda förhandlingar.

0.4. Den 22 december 1994 undertecknade ambassadörerna för de fyra Mercosur-länderna, representanter för EU:s ordförandeskap och kommissionen ett protokoll med avsiktsförklaring för det föreslagna avtalet. Vid allmänna rådet i Luxemburg den 19 april 1995 välkomnade EU:s medlemsstater följaktligen kommissionens meddelande och instruerade De ständiga representanternas kommitté (COREPER) att granska meddelandet i syfte att enas om ett förhandlingsmandat så snart som möjligt.

0.5. Man förväntar sig att förhandlingarna mellan EU och Mercosur som började i september 1995 kommer att främja skapandet av en mer stabil institutionell ram för att stärka relationerna mellan de två regionerna.

1. Kommissionens förslag

1.1. Kommissionens meddelande föreslår att man sluter ett ramavtal om kommersiellt och ekonomiskt samarbete med Mercosur som ett första steg mot upprättandet av ett frihandelsområde mellan de två regionerna. Enligt kommissionen bör avtalet särskilt rikta in sig på två områden:

- avreglering av handeln mellan EU och Mercosur;

- stöd för integrationen i Mercosur.

1.2. Vad gäller handeln är målsättningen att progressivt upprätta ett frihandelsområde mellan regionerna inom sektorerna för industri och tjänster samt att gradvis avreglera handeln med jordbruksprodukter. Den senare målsättningen kommer att ta vissa känsliga produkter i beaktande.

1.3. Vad gäller integrationen i Mercosur skulle EU förbinda sig till "betydande samarbete" med den privata och offentliga sektorn inom tre huvudområden:

a) Medverkan i ledningen av Mercosurs egen integrationsprocess och av dess utrikeshandel.

b) Stöd till Mercosurs beslutsfattande myndigheter, ökat tekniskt bistånd för att upprätta en inre marknad och till att Mercosur deltar i europeiska projekt för FoU, informationssystem och telekommunikationer.

c) Regionala projekt rörande t ex transport, energi, miljö, telekommunikationer, informationssystem, stadsplanering och andra industrisektorer.

1.4. Kommissionen rekommenderar också att den politiska dialogen mellan EU och Mercosur skall stärkas genom att man diskuterar mer specifika ämnen vid tätare möten. Kommissionen föreslår att en sådan dialog på ministernivå skulle kunna innefatta frågor som industriellt samarbete, energi, kärnkraftsindustrin, säkerhet, miljöfrågor och narkotika. Samarbete inom området för medborgarnas utbildning och yrkesutbildning skulle vara av särskilt intresse. När det gäller det senare kommer ett betydande bidrag att ges från EU-programmet Latinamerika-Akademisk utbildning ("América Latina-Formación Académica", ALFA).

1.5. Ekonomiska och sociala kommittén skulle se det som positivt om den slutliga överenskommelsen mellan EU och Mercosur beaktar följande allmänna och särskilda synpunkter.

2. Allmänna synpunkter

2.1. Ekonomiska och sociala kommittén välkomnar initiativet att stärka relationerna mellan EU och Mercosur. I en tid då EU:s externa relationer har inriktat sig på Central- och Östeuropa och Medelhavet, utgör en förnyad förbindelse med Mercosur en unik möjlighet att stärka de ekonomiska och politiska banden med Latinamerika och på så sätt bidra till en mer globalt balanserad extern politik. Denna strategiska växling är av grundläggande betydelse om Europa önskar bibehålla sitt ekonomiska och politiska inflytande i Latinamerika.

2.2. Kommittén tror att en fördjupad politik gentemot Mercosur via det av kommmissionen föreslagna avtalet skulle vara till ömsesidig nytta för alla ekonomiska och samhälleliga sektorer i EU och Mercosur och hjälpa till att befästa demokratin i den södra delen.

2.3. I detta sammanhang är kommittén övertygad om att det föreslagna avtalet förutom att erbjuda ekonomiska fördelar för både EU och Mercosur också skulle bidra till att bygga upp ett samförstånd mellan de båda regionernas samhällen.

2.4. Kommittén understryker att grunden för en sådan fördjupad politik redan finns i både social och ekonomisk bemärkelse. Mercosur-länderna är den latinamerikanska region där den europeiska närvaron traditionellt sett har varit starkast. Mer än i någon annan del av kontinenten är befolkningen i Mercosur-länderna medveten om sitt europeiska arv. Detta är resultatet av fasta historiska och kulturella förbindelser och deras omvandling till fastare ekonomiska band.

2.5. Det finns också en speciell institutionell relation. Ett avtal mellan institutioner av den 29 maj 1995 definierar fyra samarbetsområden: tekniskt bistånd, informationsutbyte, fortbildning och institutionellt stöd. Den gemensamma rådgivande kommittén som samlar representanter från den gemensamma marknadsgruppen och kommissionen två gånger om året lade fram prioriterade områden för samarbete vid sitt första möte den 3 juli 1992, nämligen jordbruk, tekniska normer och tullfrågor.

2.6. De ekonomiska band som finns är också starka. EU är Mercosurs främsta handelspartner. Unionen står för en fjärdedel av regionens import och tar emot mer än en fjärdedel av dess export. EU är också Mercosurs huvudkälla för direktinvesteringar och står för 36 % av de totala direktinvesteringarna. Ungefär 40 % av de utländska banker som är verksamma i området är europeiska.

2.7. Ekonomiska och sociala kommittén stöder därför kommissionens förslag om att söka nå ett interregionalt ramavtal om kommersiellt och ekonomiskt samarbete med Mercosur. Kommittén gör detta med tanke på grunden som redan finns för ett effektivt samarbete mellan de två regionerna och med beaktande av den betydande potentialen för en integrerad marknad i Mercosur.

2.8. I detta hänseende betonar kommittén att den regionala marknadspotentialen är enorm. Med över 200 miljoner invånare bor nära hälften av Latinamerikas befolkning i Mercosur-länderna. Regionen står nu för över hälften av Latinamerikas BNP, den producerar 40 % av regionens tillverkningsexport, drar till sig ungefär 40 % av alla utländska direktinvesteringar i Latinamerika och är säte för 38 av regionens 50 största företag.

2.9. Minskningen av inre hinder har lett till en fortsatt ökning av handeln inom regionen. Denna ökade med 30 % enbart under 1993 och uppgår sammanlagt till över 9 000 miljoner US dollar om året. Handeln inom regionen utgjorde knappt 14 % av Mercosurs totala handel under 1990 och uppgår nu till 20 %. Nästan hälften av Paraguays och Uruguays handel sker med handelspartners inom Mercosur. För det mer internationellt orienterade Argentina (25 %) och Brasilien (10 %) är denna andel lägre. Icke desto mindre har Brasilien blivit Argentinas största exportmarknad (framför EU) och Argentina är nu Brasiliens näst största leverantör.

2.10. Med tanke på handeln mellan och inom regionen delar Ekonomiska och sociala kommittén kommissionens åsikt att en avreglering av handeln mellan EU och Mercosur kommer att garantera en snabbare tillväxt för europeisk export till Mercosur än vad som skulle vara möjligt utan ett avtal.

2.11. EU:s försäljning till Mercosur har ökat betydligt, från 8 890 miljoner US dollar 1992 till 11 180 US dollar 1993 och uppgick till 14 362 US dollar 1994. Denna trend bör förstärkas genom en ömsesidig avreglering av handeln mellan de två regionerna som vidare kan hjälpa till att stimulera en växande marknad.

2.12. En handelsöverenskommelse kan även vara fördelaktig för EU:s långsiktiga handelsstrategi. Initiativ som tagits på senare tid, såsom bildandet av NAFTA och toppmötet i Miami den 9-11 december 1994 låter förstå att USA kommer att stärka sin närvaro i Latinamerika. Möjligheten till frihandel som omfattar halva jordklotet (något som föutsågs vid toppmötet i Miami) och till en fortsatt expansion av Mercosur i Sydamerika gör en överenskommelse med Mercosur avgörande för att befästa EU:s fortsatta närvaro i Latinamerika och för att upprätthålla EU:s privilegierade tillgång till en av världens största marknader.

2.13. Ett avtal mellan EU och Mercosur kan också öka EU:s investeringar.

2.14. Europeiska företags närvaro i Mercosur har ökat betydligt under de senaste åren. I Argentina representerar enbart dessa företag 50 % av de största multinationella företagen. Denna process är en direkt följd av privatiseringen i Mercosurs medlemsstater där de huvudsakliga förmånstagarna har varit europeiska företag. Kommittén noterar samtidigt att undersökningar som nyligen gjorts låter förstå att det fortfarande kvarstår tekniska hinder för en avreglering av kapitalflödena mellan EU och Mercosur. Kommittén är därför angelägen om att avtalet mellan de två regionerna behandlar denna fråga.

3. Särskilda synpunkter

3.1. Samtidigt som Ekonomiska och sociala kommittén är medveten om vad som nämnts ovan, är kommittén angelägen om att framhålla att meddelandet från kommissionen inte utgör något analytiskt bevis som stöd för de två ekonomiska scenarion (framtida handelstrender mellan regionerna med eller utan avtal) som är av central betydelse för förslaget. Kommittén anser att bevisen som ligger bakom dessa antaganden bör offentliggöras så att de relativa kostnaderna och intäkterna för specifika sektorer till fullo kan diskuteras i bägge regioner.

3.2. Kommittén noterar i synnerhet att kommissionens meddelande och det därpå följande toppmötet för rådet i Essen föregick den finansiella krisen i Mexiko och de påföljande ekonomiska återverkningarna i Latinamerika och i synnerhet i Mercosurs största ekonomier. Kommittén är angelägen att få veta vilken ytterligare analys som vidtagits med anledning av dessa händelser och om denna analys påverkat de scenarion som presenteras i meddelandet.

3.3. Mercosur-länderna är i behov av storskaliga investeringar, särskilt när det gäller infrastrukturen. EU kan erbjuda stöd genom sin kunskap i båda dessa avseenden. Dessutom skulle resurser eventuellt kunna frigöras direkt från kommissionens budget eller via Europeiska investeringsbanken när det gäller investeringar. Banken har hittills undertecknat en ramöverenskommelse med tre av Mercosurs fyra medlemsstater och startat projekt i Argentina och Brasilien.

3.4. Kommittén noterar att det är normal praxis för EU att inbegripa bestämmelser som syftar till att avreglera sjöfarten när en ny överenskommelse sluts med tredje land. Den senaste utvecklingen i rådet låter förstå att EU rör sig i denna riktning visavi Mercosur.

3.5. Ekonomiska och sociala kommittén betonar att den stärkta politiken gentemot Mercosur som kommissionen föreslår inte enbart skall grundas på ekonomiska hänsynstaganden. Kommittén anser i synnerhet att det är önskvärt att undvika att relationen mellan regionerna enbart bygger på kontakt mellan Europeiska kommissionens och Mercosurs tjänstemän.

3.6. I detta hänseende anser kommittén att man både under förhandlingsstadiet och i den slutliga överenskommelsen mellan EU och Mercosur bör fästa särskild uppmärksamhet vid den institutionella dimensionen i relationen mellan EU och Mercosur. Denna aspekt behandlas inte tillräckligt i meddelandet från kommissionen.

3.7. Som en del av sin institutionella struktur räknar Mercosur med inrättandet av ett rådgivande organ - det ekonomiska och sociala forumet. Detta forum vars inrättade är beroende av de nationella parlamentetens godkännande gör det möjligt för samtliga samhällssektorer att uttrycka sina synpunkter till Mercosurs beslutsfattande organ. Forumets medlemmar representerar fackföreningar och företagsorganisationer från de fyra Mercosur-länderna. Skapandet av detta forum - som kan komma att innefatta andra samhällssektorer och således utvecklas på ett positivt sätt - kan bli startpunkten för en process som leder till att det upprättas ett ekonomiskt och socialt råd inom Mercosur. EU:s Ekonomiska och sociala kommitté bör kunna bistå med att befästa ett dylikt organ i Mercosur.

3.8. Ekonomiska och sociala kommittén anser det vara önskvärt att regelbundna, institutionaliserade möten äger rum mellan kommittén och forumet som en viktig del i relationerna mellan regionerna. Liksom andra avtal mellan EU och andra regioner (Fördraget i Oporto som ledde till skapandet av EES; avtalet med Maghreb-länderna; avtalen med länderna i Central- och Östeuropa) skulle avtalet med Mercosur innehålla upprättandet av ett rådgivande organ som skulle bestå av de ekonomiska och sociala samtalsparterna (EU:s Ekonomiska och sociala kommitté och Mercosurs ekonomiska och sociala forum).

3.9. Detta förslag tillfredsställer behovet av att det skapas "nätverk" för att stärka banden mellan samhällena. Ett dylikt initiativ kan stärka graden av ömsesidig förståelse i samtliga förbindelser mellan EU och Mercosur. Det är också en del av strävan mot att överföra kunskap om integration till Mercosur som grundar sig på Europas långa erfarenhet inom detta område.

3.10. När relationerna mellan de två regionernas samhällen stärks genom nya former av förbindelser mellan regionernas institutioner innebär detta ett stöd för den politiska viljan som är nödvändig för att optimera sammanlänkningen av de två regionerna. Dessa nya förbindelser bör äga rum på just de områden som nämns i kommissionens meddelande: industriellt samarbete, energi, kärnkraftsindustri, säkerhet, miljö och narkotika.

3.11. Ekonomiska och sociala kommittén anser dessutom att en eventuell överenskommelse mellan EU och Mercosur bör omfatta ett erfarenhetsutbyte beträffande båda kontinenternas samhällsmodeller och utsikterna för att förbättra dem så att handeln mellan regionerna kan leda till en mer rättvis fördelning av det ekonomiska välståndet och till en förbättring av den sociala situationen.

3.12. Ett handelsavtal med Mercosur kommer att vara av begränsat värde om man inte gör ömsesididiga ansträngningar för att förbättra den sociala situationen i Mercosur-länderna. Den totala årliga inkomsten per capita i Mercosur uppgick 1994 till 2 709 US dollar (i konstant penningvärde 1988). Denna är relativt hög jämfört med andra regioner i Latinamerika. I länderna som ingår i Andiska pakten uppgår inkomsten per capita i genomsnitt till 1 900 US dollar och i Centralamerikanska gemensamma marknaden till 1 000 US dollar. Dessa uppgifter ger dock bara en begränsad bild av situationen i Mercosur-länderna och döljer påtagliga skillnader mellan dem.

3.13. Samtidigt som integrationen har givit en större dynamik till Mercosurs ekonomier med åtföljande makroekonomiska effekter måste man notera den sociala situationen i medlemsländerna. Förenta nationernas utvecklingsprogram (UNDP) klassificerar Argentina och Uruguay som länder med "hög välståndsnivå". Brasilien och Paraguay tillhör kategorin länder med "medelhög välståndsnivå".

- Vissa delar av Mercosur ligger nära genomsnittet för industriländer i fråga om indikatorer som förväntad livslängd, läskunnighet och genomsnittligt antal skolår per invånare.

- Inkomsten per capita i de fyra länderna år 1993 var (i US dollar): Argentina, 4 556; Brasilien, 2 213; Paraguay, 1 543 och Uruguay, 3 080 US dollar. När det gäller deras välståndsindex (ett är det högsta möjliga) är dessa: 0,853; 0,756; 0,679 respektive 0,859 ().

- Fattigdomsproblemen är tydliga i Mercosur fast nivån och dess egenskaper varierar åtskilligt mellan länder och områden ().

3.14. Med beaktande av dessa omständigheter visar Ekonomiska och sociala kommittén på följande faktorers effekt på befolkningens levnadsstandard och synnerhet på sysselsättningsnivån:

a) Å ena sidan anpassningsprocessen som länderna i Mercosur genomgår (som i första hand syftar till att minska inflationen och budgetunderskottet) och som i vissa länder leder till en betydande ökning av arbetslösheten.

b) Å andra sidan kan avskaffandet av tullhinder och en ökad handel inom regionen (som otvivelaktigt är positiv på medellång sikt) på kort sikt leda till svårigheter för många industrinäringar som ännu ej är tillräckligt konkurrenskraftiga på världsmarknaden. Åtgärder för att öka den sociala och ekonomiska samhörighetskänslan, som att stärka metoderna för inkomstfördelning genom att förbättra skattesystemen, skulle kunna göra det lättare att lösa de sociala problemen i de delar av Mercosur som redan lider av kris.

c) Situationen för arbetskraft som flyttar över gränserna och för deras familjer är särskilt viktig att notera, eftersom ekonomisk tillväxt ger upphov till att många människor utvandrar från fattigare till mer utvecklade områden, liksom problemen som är knutna till en stor informell sektor.

3.15. Vid sidan om dess ekonomiska återverkningar kommer integrationsprocessen inom Mercosur även att ha effekter på de industriella förhållandena. De nya teknologierna och nya sätten för att organisera arbetet som en större marknad kräver kommer att påverka de normer som styr arbetstagares och arbetsgivares rättigheter och skyldigheter. Det är också troligt att det kommer att ske en förändring av innehållet i de kollektiva löneförhandlingarna med hänsyn till att man kan komma att begära att arbetskraften i större utsträckning anpassas till förändrade produktionsförhållanden. Andra konsekvenser skulle kunna vara nya och mer samarbetsbaserade metoder för relationer på arbetsmarknaden och att man betonar forskning, fortbildning och utbildning av arbetskraften i större utsträckning.

3.16. Näringslivet har en nyckelroll i integrationsprocessen. Att med hjälp av lägre tullar öppna de nationella ekonomierna åtföljs inte enbart av ett ökat handelsflöde utan även av en omorientering av näringslivets strategier. För att kunna dra fördel av den utlovade framväxande regionala marknaden ökar många lokala och utländska företag sina gränsöverskridande investeringar (i många fall genom samriskprojekt, joint ventures) och ger sålunda egen kraft åt integrationsprocessen. Detta är särskilt viktigt att notera när det gäller bil-, telekommunikations- och elektronikindustrin som har investerat eller ämnar investera i området. Detta upprättar en koppling mellan regional integrering och utlandsinvesteringar som kan ta sig uttryck på flera olika sätt: uppköp av lager, utvidgning av anläggningar, modernisering av nuvarande kapacitet eller installering av nya produktionsenheter.

3.17. Näringslivet och fackföreningarna har tagit upp integrationsfrågan sedan långt innan processen tog sin början. Den privata sektorns dynamik och affärsvärldens vilja att anpassa och modernisera produktiva strukturer har varit nyckelelement i upprättandet av Mercosur. Representanter från den privata sektorn i vart och ett av de fyra länderna har nyligen skapat Mercosurs industriförbund.

3.18. Upprättandet av Mercosurs Fackföreningskommission och undertecknandet av Asunción-fördraget har givit kraft åt den fackliga verksamheten i de fyra länderna. Samtidigt som fackföreningarna stöder den övergripande utvecklingen inom Mercosur anser de även att integrationens sociala dimension bör utvecklas. De har bland annat uttryckt behovet av att undvika farorna med "social dumpning" som en följd av de många olika arbetsförhållandena i regionen.

3.19. I detta sammanhang bör därför noteras att man skall beakta möjligheten till social dumpning i relationerna mellan EU och Mercosur eftersom viss import till EU kommer att bli billig till följd av låga löner och brister i exportlandets socialförsäkringssystem.

3.20. För att motverka faran för detta inom Mercosur tog fackföreningsrörelsen inom Mercosur fram ett förslag till "Stadga för grundläggande rättigheter i Mercosur" som överväger följande frågor:

a) integrationens omfattning och dess sociala dimension;

b) rätten till fri rörlighet för arbetstagare;

c) den enskilde arbetarens grundläggande mänskliga rättigheter;

d) kollektiva rättigheter och

e) minimivillkor i fråga om socialförsäkringsskydd.

Dessutom har Mercosurs fackföreningar vid flera tillfällen skrivit till de fyra ländernas presidenter för att föreslå att man skapar ett "socialt område" (). Presidenterna har i sin tur visat intresse för att försäkra att sådana grundläggande rättigheter garanteras inom Mercosur.

3.21. Ekonomiska och sociala kommittén understryker vikten av detta förslag och hoppas att det kan träda i kraft med hjälp av vilka metoder som än anses lämpliga.

3.22. Kommittén välkomnar skapandet i augusti 1995 av ett flertal undergrupper med ansvar för miljö, jordbruk, industri och sociala aspekter på integrationen mm.

4. Sammmanfattande synpunkter

4.1. Ekonomiska och sociala kommittén godkänner rent allmänt strategin om att sluta en överenskommelse med Mercosur då den anser att de underliggande argumenten för kommissionens förslag är välgrundade när det gäller Mercosurs strategiska betydelse, de möjliga fördelarna med stärkta relationer och eventuella alternativkostnader som uppstår av att inte agera.

Frågor har uppstått när det gäller de konkreta aspekterna av förhandlingsprocessen och det praktiska genomförandet av de föreslagna politiska åtgärderna. Dessa frågor gäller i synnerhet:

a) Slutandet av ett frihandelsavtal som överensstämmer med Världshandelsorganisationens (WTO:s) regler och normerna för EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

b) De konsekvenser som en stärkt dialog mellan EU och Mercosur kan få för dialogen mellan EU och hela Latinamerika.

4.2. Med hänsyn till ett frihandelsavtals överensstämmelse med världshandelsorganisationens regler redogör meddelandet för att kommissionen skall säkerställa att ett avtal med Mercosur skall vara förenligt med den gemensamma jordbrukspolitiken och med EU:s internationella förpliktelser gentemot Världshandelsorganisationen. Meddelandet redogör vidare för att syftet med förhandlingarna är att upprätta ett frihandelsområde inom industri- och servicenäringarna och en ömsesidig och successiv avreglering för jordbruksprodukter, med beaktande av den känslighet som kännetecknar vissa produkter.

4.2.1. Det bör i detta sammanhang noteras att den slutliga GATT-överenskommelsen, som undertecknades den 14 april 1994 i Marrakesh, föreskriver i artikel XXIV att frihandelsavtal hädanefter skall omfatta i stort sett samtliga ekonomiska näringsgrenar och måste leda till en fullständig avreglering inom en rimlig tidsperiod. Detta talar för att - enligt gällande regler i Världshandelsorganisationen - ett frihandelsavtal mellan EU och Mercosur endast godkänns om det avser att slutligen leda till total och ömsesidig frihandel.

4.2.2. GATT-avtalet innebär dessutom att båda parter regelbundet måste rapportera till Världshandelsorganisationen. Denna skall i själva verket godkänna eller avslå programmet för en avreglering av handeln. Den skall också se till att parterna verkligen avser att arbeta för en fullständig frihandel.

4.2.3. Ett avskaffande av samtliga tullhinder inom industri- och jordbrukssektorn kan visa sig vara problematiskt. T ex Brasilien är ett betydande exportland av basindustriprodukter såsom stål, textil, reservdelar till bilar samt datautrustning.

4.2.4. Det kan också uppstå svårigheter inom jordbrukssektorn. Samtliga Mercosur-länder - och i synnerhet Argentina och Uruguay - exporterar högkvalitativa jordbruksprodukter såsom vete, nötkött och vin och dessa produkter kan konkurrera med varor från EU:s medlemsstater. Att fullständigt avskaffa EU:s handelshinder för import av jordbruksprodukter från Mercosur skulle påverka den gemensamma jordbrukspolitiken och skulle kunna leda till klagomål från tredje land som exporterar samma varor till den europeiska marknaden.

4.2.5. Kommittén vill rent generellt uttrycka sina betänksamheter över att ett frihandelsavtal mellan EU och Mercosur skall vara förenligt med unionens internationella förpliktelser gentemot Världshandelsorganisationen samtidigt som man anpassar sig till den gemensamma jordbrukspolitikens normer.

4.2.6. Avtalet skall dessutom beakta erfarenhetsutbytet när det gäller arbetsmarknadsfrågor och arbetarskydd.

4.3. Med hänsyn till dialogen mellan EU och Latinamerika framförs i meddelandet att intensifierade relationer med Mercosur inte skall leda till att man kan ifrågasätta EU:s dialog med Rio-gruppen utan skall ses som en fördjupad fortsättning på dialogen mellan EU och Latinamerika.

4.3.1. Frågan kvarstår dock hur en fördjupad dialog rent praktiskt kan vara förenlig med dagens dialog som upprättats via de årliga ministermötena mellan EU:s utrikesministrar och utrikesministrarna för länderna i Rio-gruppen.

4.3.2. Om det startas en separat dialog på hög politisk nivå med Mercosur kommer detta oundvikligen att leda till en diskriminering mellan latinamerikanska länder. Detta är oundvikligt lika väl som ett frihandelsavtal med Mercosur ofrånkomligen ger denna region en särskild status när det gäller EU:s relationer med Latinamerika.

4.3.3. Man kan därför fråga sig om Mercosur-länderna kommer att fortsätta att delta i diskussionen mellan EU och Rio-gruppen eller om en separat dialog kommer att ersätta deras engagemang i Rio-gruppen i syfte att föra en dialog med EU. I det senare fallet kan man inte utesluta möjligheten att detta kan leda till att dialogen mellan EU och Rio-gruppen försvagas eller till och med kollapsar. I detta hänseende och samtidigt som kommittén välkomnar den politiska dialogen mellan EU och Mercosur, oroas kommittén särkilt av att den institutionella ramen för ökade interregionala förbindelser skall vara till förfång för Rio-gruppen, som spelat en viktig roll i samordningen av de latinamerikanska ståndpunkterna på en bred regional nivå.

4.4. Kommittén upprepar slutligen sitt intresse för den institutionella ramen för relationerna mellan EU och Mercosur och är övertygad om att banden mellan de två regionerna kommer att stärkas ytterligare om ekonomins och arbetsmarknadens aktörer upprättar periodiskt återkommande, institutionaliserade kontakter. Kommittén tror att ett effektivt sätt att nå detta mål är att upprätta en regelbunden dialog mellan Europeiska gemenskapernas Ekonomiska och sociala kommitté och Mercosurs ekonomiska och sociala forum.

Bryssel den 25 oktober 1995.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Carlos FERRER

() EGT nr C 75, 26. 3. 1990; EGT nr C 127, 7. 5. 1994; CES 962/92, 24. 1. 1993.

() KOM(94) 428 slutlig.

() Källa: Förenta nationernas utvecklingsprogram: "Informe sobre desarrollo humano" 1994; "Inter American Development Bank, Economic and Social Progress in Latin America" 1993.

() Beräkningar av fattigdom är ofta kontroversiella. Enligt vissa beräkningar har den procentandel av befolkningen som lever i total fattigdom uppskattats till 13 % i Uruguay, 16 % i Argentina, 35 % i Paraguay och 47 % i Brasilien. Det totala antalet människor inom Mercosur som lever i vad man kallar "total fattigdom" uppgår till 80 miljoner. Källor: Förenta nationernas utvecklingsprogram, "Informe sobre desarrollo humano" 1994; "Inter-American Development Bank, Basic Socio-Economic Data" 1993; "IRELA, Poverty in Latin America; Causes and Costs", september 1993.

() Brev till Mercosurs ordförande, 28. 12. 1992, 16. 1. 1994 och 16. 12. 1994.