1

Sökanden, Maxime Picard, är kontraktsanställd vid Europeiska kommissionen.

2

Under perioden april 2004 till juni 2008 anställdes sökanden successivt av två bolag som ordningsvakt, först hos bolaget Brinks fram till den 31 mars 2006 och därefter hos bolaget Group 4 Securicor (nedan kallat G 4S) från och med den 1 april 2006. Under denna period ställdes han till förfogande för såväl Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (CdT) för att utföra administrativa uppgifter gällande säkerheten, som för kommissionen, i egenskap av utbildare.

3

Efter att år 2005 ha klarat urvalsförfarandet Epso/CAST/25/05 som inleddes av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) för att upprätta en reservlista för rekrytering av kontraktsanställda inom tjänstegrupp I, deltog sökanden år 2007 i urvalsförfarandet Epso/CAST/27/07, vilket gav honom tillträde till tjänstegrupp II.

4

Den 14 april 2008 kallades sökanden till ett muntligt urvalsprov för tillsättning av en tjänst som kontraktsanställd inom tjänstegrupp II vid enhet 5 vid kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningar (PMO). Han godkändes i detta prov.

5

Den 10 juni 2008 anställdes sökanden av kommissionen, från och med den 1 juli 2008, som kontraktsanställd vid PMO:s enhet 5 (nedan kallat 2008 års avtal). Genom denna rekrytering, som genomfördes i enlighet med urvalsförfarandet Epso/CAST/25/05, placerades sökanden i lönegrad 1, löneklass 1, inom tjänstegrupp I, enligt artikel 80 i anställningsvillkoren för övriga anställda (nedan kallade anställningsvillkoren).

6

Inom ramen för urvalsförfarandet Epso/CAST/27/07 ansåg kommissionens generaldirektorat för personal att det inte hade visats att sökanden hade uppfyllt kravet på tre års lämplig yrkeserfarenhet vid den sista ansökningsdag som föreskrivs i inbjudan att lämna intresseanmälan, med anledning av att hans arbetsuppgifter som anställd vid företagen Brinks och G 4S vid översättningscentrum tydligen motsvarade en tjänst som ordningsvakt inom tjänstegrupp I.

7

2008 års anställningsavtal förnyades vid tre tillfällen på bestämd tid och, genom beslut av den 3 maj 2011, tillsvidare.

8

Sökanden deltog den 15 juni 2011 i en kommitté för uppgradering, som inrättats av enhet 5 vid PMO för att erbjuda honom placering inom tjänstegrupp II. Han ansågs kvalificerad under förutsättning att detta bekräftades av kommissionens generaldirektorat för personal. Enhet 7 vid PMO, som ansvarar för personalfrågor, begärde således att han skulle placeras i en högre lönegrad vid detta generaldirektorat.

9

Generaldirektoratet för personal meddelade sökanden genom ett e‑postmeddelande av den 9 december 2011 om att hans begäran om omplacering hade fått avslag med motiveringen att han inte uppfyllde urvalskriterierna den sista ansökningsdagen den 27 april 2007 till urvalsförfarandet Epso/CAST/27/07, nämligen vad gällde lämplig yrkeserfarenhet på minst tre år.

10

Följande år, i juni 2012, sände sökanden ett intyg om yrkeserfarenhet, daterat den 1 juni 2012, som upprättats av CdT, till PMO:s enhet 7. Detta intyg omfattade perioden april 2004 till juli 2007 då sökanden var anställd hos företagen Brinks och G 4S (se punkt 2 ovan). Syftet med intyget var att visa att sökanden i själva verket hade utfört arbetsuppgifter som omfattades av tjänstegrupp II och inte tjänstegrupp I.

11

Enhet 7 vid PMO begärde med stöd av detta intyg, i slutet av juni 2012, informellt, att generaldirektoratet för personal på nytt skulle pröva den begäran om omplacering som avslagits år 2011. (Se punkterna 8 och 9 ovan).

12

Generaldirektoratet uttryckte emellertid tvivel gällande möjligheten att ändra sin ståndpunkt. Översättningscentrums intyg ingavs nämligen fem år efter de relevanta omständigheterna i fråga och härrörde inte från sökandens arbetsgivare (bolagen Brinks och G 4S), utan från deras klient, översättningscentrum. Intyget föreföll även motsäga ett äldre intyg från G 4S år 2008. Till följd av detta informella ställningstagande avstod enhet 7 vid PMO från att lämna in en officiell begäran om omplacering till förmån för sökanden.

13

År 2014 sände enhet 7 vid PMO en begäran om anställning inom tjänstegrupp II till generaldirektoratet för personal, med stöd av ett nytt intyg som hade upprättats direkt av bolaget Brinks den 31 mars 2014, där de uppgifter som CdT hade lämnat år 2012 bekräftades. De arbetsuppgifter som sökanden, som hade varit anställd som ordningsvakt, hade utfört preciserades emellertid inte i intyget.

14

Med hänsyn till denna nya omständighet och eftersom intyget var föga detaljerat, tog generaldirektoratet för personal kontakt med bolaget Brinks för att verifiera innehållet i detta intyg. Detta ledde slutligen till att intygen av den 31 mars 2014 från bolaget Brinks och av den 1 juni 2012 från CdT bekräftades den 25 april 2014 av chefen för personalavdelningen vid Brinks. Genom denna bekräftelse framgick att sökanden faktiskt hade utfört sådana ”lämpliga” arbetsuppgifter som ingår i tjänstegrupp II under hela sin anställningsperiod vid detta bolag, det vill säga från och med den 1 april 2004 till och med den 31 mars 2006.

15

Med hänsyn till detta intyg samt då sökanden kunde lämna in en ny ansökan eftersom hans namn fanns med i den databas som upprättats efter urvalsförfarandet Epso/CAST/27/07, vars giltighet förlängdes till slutet av december 2016, erbjöd generaldirektoratet för personal den 16 maj 2014 sökanden ett nytt avtal som kontraktsanställd, vilket denne undertecknade samma dag, med stöd av artikel 3a i anställningsvillkoren (nedan kallat anställningsavtalet av den 16 maj 2014). Detta anställningsavtal, som gällde tills vidare, trädde i kraft den 1 juni 2014, med placering av sökanden i lönegrad 5, löneklass 1, i tjänstegrupp II.

16

Den 20 augusti 2014 ingav sökanden ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) mot anställningsavtalet av den 16 maj 2014. Sökanden gjorde gällande att anställningsavtalet av den 16 maj 2014, enligt vilket han placerades i tjänstegrupp II, borde ha trätt i kraft redan den 1 juli 2008, då han ursprungligen hade rekryterats som kontraktsanställd inom tjänstegrupp I.

17

Genom beslut av den 10 december 2014, vilket delgavs sökanden den 11 december 2014, avvisade direktören för direktorat B vid generaldirektoratet för personal, i sin egenskap av myndighet med behörighet att sluta anställningsavtal, klagomålet, i första hand på grund av att det hade ingetts för sent, och i andra hand, eftersom det var ogrundat.

18

Sökanden överklagade inte detta beslut till unionsdomstolen. Beslutet av den 10 december 2014 har således vunnit laga kraft.

19

Under tiden ändrades tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (EUT L 287, 2013, s. 15). Förordningen trädde i kraft den 1 november 2013 och blev, vad gäller de bestämmelser som är relevanta i förevarande mål, tillämplig från och med den 1 januari 2014 (nedan kallad 2014 års reform).

20

Enligt 2014 års reform fastställs i artikel 77 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, som också är tillämplig på kontraktsanställda genom hänvisning till artikel 109.1 i anställningsvillkoren, en ny årlig intjäningsgrad för pensionsrättigheter på 1,8 procent, vilket är mindre förmånligt än den tidigare nivån på 1,9 procent. I artikel 77 femte stycket i tjänsteföreskrifterna fastställs dessutom pensionsåldern till 66 år, jämfört med 63 år som gällde tidigare.

21

Övergångsbestämmelser föreskrevs emellertid. I artikel 21 andra stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna om ”[ö]vergångsåtgärder för unionens tjänstemän” föreskrivs således att för tjänstemän som ”anställts mellan den 1 maj 2004 och den 31 december 2013” ska den årliga intjäningsgraden för pensionsrättigheter fortfarande vara 1,9 procent även efter det att den nya artikel 77 trätt i kraft. Enligt tabellen i artikel 22.1 andra stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ska tjänstemän ”som är äldre än 35 år den 1 maj 2014 och som trädde i tjänst före den 1 januari 2014 … få rätt till avgångspension vid … 64 år och 8 månader” (nedan kallade artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna samt ”övergångsbestämmelser om den årliga intjäningsgraden för pensionsrättigheter och pensionsålder”). I artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren föreskrivs slutligen att, utöver artikel 22.4 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, ska dessa övergångsbestämmelser om den årliga intjäningsgraden för pensionsrättigheter och pensionsålder ”tillämpas på motsvarande sätt på övriga anställda som var anställda den 31 december 2013”.

22

Sökanden, som hyste tvivel om vilka följder 2014 års reform kunde få för hans situation på grund av anställningsavtalet av den 16 maj 2014, efterfrågade den 4 januari 2016 genom e-postmeddelande (nedan kallat e-postmeddelandet av den 4 januari 2016) vissa klargöranden från pensionsavdelningen vid PMO:s enhet 4 (nedan kallad pensionsavdelningen).

23

Pensionsavdelningen bekräftade genom e-postmeddelande samma dag för sökanden att hans pensionsrättigheter hade ändrats på grund av det nya anställningsavtalet. Den normala pensionsåldern för honom och den årliga intjäningsgraden för pensionsrättigheter hade ändrats till 66 år respektive 1,8 procent, från och med den 1 juni 2014 (nedan kallat svaret av den 4 januari 2016).

24

Den 4 april 2016 ingav sökanden ett klagomål mot svaret av den 4 januari 2016 med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

25

Genom beslut av den 25 juli 2016, vilket delgavs sökanden den 26 juli 2016, avvisade direktören för direktorat E vid generaldirektoratet för personal, i egenskap av myndighet med behörighet att sluta anställningsavtal, klagomålet med motiveringen, i första hand, att det inte hade antagits någon rättsakt som gick sökanden emot och, i andra hand, att det saknade grund (nedan kallat avslagsbeslutet av den 25 juli 2016).

26

Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 november 2016.

27

Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 6 februari 2017 framställde kommissionen en invändning om rättegångshinder i enlighet med artikel 130.1 i rättegångsreglerna. Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

28

Den 24 april 2017 inkom sökanden med ett yttrande över kommissionens invändning om rättegångshinder. Sökanden har i sitt yttrande yrkat att tribunalen ska

29

Genom beslut av den 12 oktober 2017 beslutade ordföranden på tribunalens tredje avdelning, efter att ha hört parterna, att vilandeförklara målet med stöd av artikel 69 d i rättegångsreglerna till dess att det slutliga avgörandet i mål T‑128/17, Torné mot kommissionen, hade vunnit laga kraft.

30

Efter det att domen av den 14 december 2018, Torné/kommissionen (T‑128/17, EU:T:2018:969) hade meddelats och något överklagande mot denna dom inte hade ingetts, yttrade sig parterna inom den föreskrivna fristen över följderna av nämnda dom för förevarande mål.

31

Genom beslut av den 13 maj 2019 förordnade tribunalen (tredje avdelningen), i enlighet med artikel 130.7 i rättegångsreglerna, att kommissionens invändning om rättegångshinder skulle prövas i samband med att målet prövades i sak och förordnade att frågan om rättegångskostnader skulle anstå.

32

Referenten föreslog genom skrivelse av den 16 maj 2019 att parterna skulle överväga möjligheten till en uppgörelse i godo. Parterna lyckades inte nå någon överenskommelse gällande en sådan möjlighet.

33

Den 27 juni 2019 ingav kommissionen sitt svaromål. Replik och duplik inkom den 15 oktober, respektive den 26 november 2019.

34

I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, beslutade tribunalens ordförande, med tillämpning av artikel 27.5 i rättegångsreglerna, att hänskjuta målet till en annan referent, som förordnades att tjänstgöra på första avdelningen i sin nya sammansättning. Förevarande mål tilldelades följaktligen denna avdelning.

35

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 18 december 2019 begärde sökanden att förhandling skulle hållas i målet.

36

Den 28 april 2020 ställde tribunalen (första avdelningen), som en åtgärd för processledning enligt artikel 89.3 i tribunalens rättegångsregler, skriftliga frågor till parterna. Parterna besvarade frågorna inom den angivna fristen.

37

Tribunalen frågade samma dag, som en åtgärd för processledning enligt artikel 89.3 i rättegångsreglerna, parterna huruvida de önskade yttra sig vid en muntlig förhandling, trots den hälsokris som är förknippad med COVID-19.

38

Kommissionen och sökanden svarade den 30 april respektive den 29 juli 2020 att de önskade yttra sig.

39

På förslag från första avdelningen beslutade tribunalen den 3 juni 2020, med tillämpning av artikel 28 i rättegångsreglerna, att hänskjuta målet till en utökad sammansättning.

40

Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 14 september 2020.

41

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

42

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

43

Till stöd för sin invändning om rättegångshinder har kommissionen åberopat att det saknas någon åtgärd som går sökanden emot i den mening som avses i artikel 91 i tjänsteföreskrifterna. Kommissionen har upprepat och utvecklat sina argument avseende talans upptagande till sakprövning sitt svaromål.

44

Sökanden har dels bestritt kommissionens invändning om rättegångshinder, dels gjort gällande att kommissionens argument i svaromålet avseende talans upptagande till sakprövning inte ska beaktas.

45

Tribunalen erinrar om att unionsdomstolarna, mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet, kan pröva huruvida kravet på en god rättsskipning motiverar att talan ogillas i sak utan att svarandens invändning om rättegångshinder dessförinnan prövas (dom av den 26 februari 2002, rådet/Boehringer, C‑23/00 P, EU:C:2002:118, punkterna 50 och 52, och dom av den 13 januari 2017, Deza/Echa, T‑189/14, EU:T:2017:4, punkt 26).

46

Mot bakgrund av omständigheterna i förevarande fall anser tribunalen att det av processekonomiska skäl är lämpligt att först pröva de grunder som sökanden har åberopat, utan att dessförinnan ha prövat kommissionens invändning om rättegångshinder och följaktligen även sökandens bestridande av denna, eftersom talan under alla omständigheter av de skäl som anges nedan ska ogillas.

47

Sökanden har yrkat ogiltigförklaring dels av svaret av den 4 januari 2016, dels, i den mån det är nödvändigt, av avslagsbeslutet av den 25 juli 2016.

48

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat en enda grund, nämligen felaktig rättstillämpning och åsidosättande av artikel 77 andra och femte styckena i tjänsteföreskrifterna, som är tillämplig på kontraktsanställda enligt artikel 109 i anställningsvillkoren, samt av artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, i den mån det framgår av svaret av den 4 januari 2016 att det datum då sökanden tillträdde sin tjänst som beaktades vid tillämpningen av dessa bestämmelser var den 1 juni 2014, det vill säga den dag då anställningen av den 16 maj 2014 inleddes, när det datum som borde ha beaktats var den 1 juli 2008 då han ursprungligen tillträdde sin tjänst vid kommissionen, som kontraktsanställd inom tjänstegrupp I.

49

Denna grund består av två delar, varav båda avser felaktig rättstillämpning. Den första delen avser att dagen för tjänstetillträdet enligt artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ska vara den dag då den första rekryteringen skedde. Den andra delen avser att anställningsavtalet av den 16 maj 2014, vars syfte och verkan var att omplacera sökanden utan någon väsentlig förändring av arbetsuppgifterna, inte utgjorde ett avbrott i hans karriär.

50

Till stöd för den första delgrunden har sökanden inledningsvis påpekat att svaret av den 4 januari 2016 uteslöt honom från tillämpningsområdet för artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna enbart av det skälet att han den 1 juni 2014 tillträdde tjänstegrupp II till följd av ett nytt avtal som, såsom angavs i avslagsbeslutet av den 25 juli 2016, sade upp det tidigare avtalet och utgjorde en ny anställning.

51

Sökanden har i detta avseende gjort gällande att även om det antas att avtalet av den 16 maj 2014 utgjorde en ny rekrytering den 1 juni 2014, är det uppenbart att datumet för tjänstetillträde enligt artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är den dag då tjänstemännen ursprungligen rekryterades och, analogt, övriga anställda, inklusive kontraktsanställda, och inte den dag då en tjänsteman, efter att ha klarat ett allmänt uttagningsprov, kan få en tjänst i en högre lönegrad eller tjänstegrupp än den där han ursprungligen anställdes, eller analogt, den dag då den kontraktsanställde, efter att ha genomgått ett urvalsförfarande, tillträder en tjänst som omfattas av en högre tjänstegrupp, i enlighet med artikel 87.4 i anställningsvillkoren.

52

Sökanden anser därför att PMO och generaldirektoratet för personal gjorde sig skyldiga till felaktig rättstillämpning och åsidosatte begreppet tjänstetillträde enligt artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna genom sin bedömning att varje ändring av ställning eller anställningsavtal enligt anställningsvillkoren för kontraktsanställda ska betraktas som ett avbrott i tjänstens kontinuitet som leder till en tillämpning av de bestämmelser i tjänsteföreskrifterna som var i kraft den dag då det nya avtalet inleddes. Till stöd för denna slutsats har sökanden vidare hänvisat dels till domen av den 14 december 2011, De Luca/kommissionen (T‑563/10 P, EU:T:2011:746, punkterna 46 och 48–52), dels till dom av den 16 september 2015, EMA/Drakeford (T‑231/14 P, EU:T:2015:639, punkt 40) och dom av den 5 februari 2014, Drakeford/EMA (F-29/13, EU:F:2014:10, punkterna 46–48).

53

Sökanden har i repliken preciserat att artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna var tillämpliga på honom enligt artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren, vilket innebär att det särskilda villkoret för att dessa bestämmelser ska vara tillämpliga är uppfyllt.

54

Sökanden har för det första anfört att kommissionens argument att han inte bara måste vara i tjänst den 31 december 2013, men även måste kvarstå i samma tjänst efter detta datum för att artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ska kunna tillämpas på honom, utgör ett resonemang som saknar stöd i de faktiska omständigheterna, eftersom han fortfarande var kontraktsanställd inom tjänstegrupp I den 1 januari 2014, och i rättsligt hänseende, eftersom kommissionen i artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren läser in villkoret att sökanden ska kvarstå i samma tjänst efter detta datum. Detsamma gäller kommissionens argument avseende uttrycket ”innan [ändringarna av tjänsteföreskrifterna genom förordning nr 1023/2013] träder i kraft” i skäl 29 i förordning nr 1023/2013.

55

För det andra har sökanden gjort gällande att kommissionen har gjort en felaktig tolkning av hans e-postmeddelande av den 4 januari 2016 som enbart grundade sig på avtalet av den 16 maj 2014, utan att beakta hans argument att det var på grund av hans anställningsavtal av den 10 juni 2008, och inte på grund av avtalet av den 16 maj 2014, som han var i tjänst den 31 december 2013 i den mening som avses i artikel 1.1 i anställningsvillkoren. Han har även hävdat att anställningsavtalet av den 16 maj 2014 varken utgjorde ett sådant nytt tillträde till tjänsten eller ett sådant avbrott i hans anställning som kunde medföra att artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna inte längre var tillämpliga på honom. Att såsom kommissionen hävda att den ursprungliga tillämpligheten av artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna inte bara förutsätter att sökanden var i tjänst dagen före ikraftträdandet av de nya reglerna, utan även att han ska kvarstå i samma tjänst efter denna dag, eller att denna tillämplighet ska bedömas i förhållande till den berördes administrativa ställning eller anställningsavtal när dennes situation utvecklas, utgör en felaktig rättstillämpning. Även bedömningen att varje ändring av tjänsteföreskrifterna eller anställningsavtalet innebär ett avslut på det förhållandet att tjänstemannen är i tjänst, eller skulle medföra ett avbrott i tjänsten, utgör en felaktig rättstillämpning.

56

Enligt sökanden följer det, för det tredje, av punkterna 90–93 i domen av den 14 december 2018, Torné/kommissionen (T‑128/17, EU:T:2018:969), att behovet av att förena målen att bevara förvärvade rättigheter och få kontroll över budgetkostnaderna innebär att det kriterium som gör det möjligt att bedöma begreppet ”personal som var i tjänst innan reformen trädde i kraft” måste vara anslutningen och inbetalningarna till unionens pensionssystem före detta datum, att uttrycken ”i tjänst innan reformen trädde i kraft” och ”trädde i tjänst mellan den 1 maj 2004 och den 31 december 2013” är likvärdiga, och att om tillämpningen av övergångsbestämmelserna förutsätter att den berörde fortfarande är i tjänst efter den 31 december 2013, utgör ett nytt anställningsavtal med en ny arbetsgivare därefter inget hinder, såvida detta inte medför ett avbrott av kontinuiteten i anslutningen och inbetalningarna till pensionssystemet. När det gäller sökanden var han fortfarande i tjänst den 1 juni 2014 i den mening som avses i artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren samt artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, eftersom hans anslutning och bidrag till unionens pensionssystem inte avbröts vid den tidpunkt då hans anställningsavtal av den 16 maj 2014 ersattes med anställningsavtalet av den 1 juli 2008.

57

Sökanden har för det fjärde hävdat att den omständigheten att en ny typ av avtal ingicks inte medför att artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna inte längre ska tillämpas, utan möjliggör en karriärutveckling för anställda som annars inte skulle kunna ske utan att deras pensionsrättigheter påverkas.

58

Till stöd för den andra delgrunden har sökanden för det första anfört att han visserligen tillträdde en högre tjänstegrupp än den som han ursprungligen hade rekryterats i genom anställningsavtalet av den 16 maj 2014, efter att ha genomgått ett allmänt urvalsförfarande. Det nya avtalet ingick emellertid inte i något annat system för anställning enligt anställningsvillkoren än systemet för kontraktsanställning och medförde inte något avbrott i hans karriär som kunde observeras genom en väsentlig förändring av hans arbetsuppgifter.

59

Sökanden har i detta avseende gjort gällande att varken arten av eller nivån på hans arbetsuppgifter ändrades till följd av detta avtal. Även om tjänsten som kontraktsanställd inom tjänstegrupp I hade en annan benämning än tjänsten som kontraktsanställd inom tjänstegrupp II, som han tillträdde genom det nya avtalet, hade det allmänna ändamålet för dessa båda tjänster samt det konkreta ansvar som ålåg honom definierats i exakt samma ordalag i de båda tjänstebeskrivningarna. Såsom framgår av skrivelsen av den 16 maj 2014 innebar avtalet av den 16 maj 2014 dessutom en placering i lönegrad 5, löneklass 1, vilket skulle innebära dels att en del av den erfarenhet som han hade förvärvat på kommissionen inom tjänstegrupp I beaktades, dels att denna erfarenhet var på tjänstegrupp II:s nivå.

60

För det andra har sökanden anfört att avtalet av den 16 maj 2014 varken påverkade hans anslutning till unionens pensionssystem eller hans pensionsavgifter.

61

Kommissionen har bestritt sökandens argument till stöd för såväl den första som den andra delgrunden.

62

Eftersom de två delgrunderna är så nära anknutna ska de prövas tillsammans.

63

I förevarande mål uppkommer i huvudsak frågan huruvida den omständigheten att en kontraktsanställd, såsom sökanden, har undertecknat ett nytt avtal efter ikraftträdandet av 2014 års reform utgör en ändring av anställningsförhållandet med unionsadministrationen, vilket utesluter möjligheten för den anställde att omfattas av övergångsbestämmelserna om den årliga intjäningsgraden för pensionsrättigheter och pensionsålder.

64

Tribunalen ska härvid tolka artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren samt bedöma vilka villkor som enligt denna artikel är avgörande för tillämpningen av artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna vad gäller kontraktsanställda.

65

För det första ska, såsom det har erinrats om i punkt 21 ovan, enligt artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren, i dess lydelse enligt förordning nr 1023/2013, ”artikel 21, artikel 22 med undantag för punkt 4, i bilaga [XIII till tjänsteföreskrifterna] tillämpas på motsvarande sätt på övriga anställda som var anställda den 31 december 2013”.

66

För det andra föreskrivs i artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna att en tjänsteman som trädde i tjänst mellan den 1 maj 2004 och den 31 december 2013 har rätt till en årlig intjäningsgrad på 1,9 procent och att om tjänstemannen har fyllt 35 år den 1 maj 2014 samt har trätt i tjänst före den 1 januari 2014, har vederbörande rätt till avgångspension vid en ålder av 64 år och 8 månader.

67

Såsom anges i skäl 29 i förordning nr 1023/2013 har unionslagstiftaren, bland annat i artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna och i artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren, infört ”övergångsbestämmelser så att de nya bestämmelserna och åtgärderna kan börja tillämpas gradvis, med hänsyn till de anställdas förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar, innan dessa ändringar … träder i kraft.”

68

I egenskap av övergångsbestämmelser ska dessa tolkas restriktivt på grund av att dessa bestämmelser utgör undantag (se dom av den 2 september 2010, Kirin Amgen, C‑66/09, EU:C:2010:484, punkt 33, och dom av den 17 januari 2013, kommissionen/Spanien, C‑360/11, EU:C:2013:17, punkt 18 och där angiven rättspraxis) och inverkar på budgeten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 2005, Olesen/kommissionen, T‑190/03, EU:T:2005:264, punkt 48 och där angiven rättspraxis). Denna tolkning kan emellertid inte motverka de mål som eftersträvas av unionslagstiftaren eller det system som inrättats genom tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren (se dom av den 14 december 2018, Torné/kommissionen, T‑128/17, EU:T:2018:969, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

69

För det tredje framgår det av ordalydelsen i artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren att unionslagstiftaren har föreskrivit en motsvarande tillämpning av bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna på anställda som omfattas av anställningsvillkoren. Artiklarna 21 och 22 i sistnämnda bilaga är således tillämpliga på anställda i den mån det är möjligt att göra en analogi mellan dessa och tjänstemännen, med beaktande av särdragen hos var och en av dessa personalkategorier.

70

Det ska inledningsvis erinras om på vilket sätt kategorin kontraktsanställda skiljer sig från kategorin tjänstemän.

71

Definitionen av var och en av dessa olika kategorier av personer som är anställda av unionen, antingen som tjänstemän i egentlig mening eller inom de olika kategorier av anställda som omfattas av anställningsvillkoren, motsvarar unionsadministrationens legitima behov och arten av de arbetsuppgifter, såväl permanenta som tillfälliga, som administrationen har till uppgift att utföra (se dom av den 19 oktober 2006, De Smedt/kommissionen, F-59/05, EU:F:2006:105, punkt 76 och där angiven rättspraxis).

72

Enligt artikel 3a i anställningsvillkoren avses med ”kontraktsanställd”, i den mening som avses i dessa anställningsvillkor, en anställd som inte anställts för någon av de tjänster som finns upptagna i den tjänsteförteckning som är bifogad den berörda institutionens budgetavsnitt och som är anställd för att på deltid eller heltid utföra sina arbetsuppgifter.

73

Dessutom framgår det av skäl 36 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (EUT L 124, 2004, s. 1), genom vilken kategorin kontraktsanställda har införts, att de sistnämnda i allmänhet utför arbetsuppgifter under överinseende av tjänstemän eller tillfälligt anställda. I samma skäl i förordningen anges att den kontraktsanställda personalens rättigheter och skyldigheter fastställdes analogt med dem som gäller för tillfälligt anställd personal, särskilt i fråga om socialförsäkring, ersättningar och tillägg samt arbetsvillkor

74

Tjänstemän, som enligt artikel 1a i tjänsteföreskrifterna är ”varje person som i enlighet med dessa tjänsteföreskrifter har tillsatts på en fast tjänst vid någon av unionens institutioner med ett förordnande som utfärdats av den institutionens tillsättningsmyndighet”, är de enda som permanent får utföra arbetsuppgifter av offentlig karaktär.

75

Såsom framgår av rättspraxis består skillnaden mellan tjänstemän och övriga anställda inte enbart i arten av de arbetsuppgifter de ska utföra, utan även i den omständigheten att det rättsliga bandet mellan tjänstemännen och administrationen regleras i tjänsteföreskrifterna. Av detta följer att tjänstemännens rättigheter och skyldigheter när som helst kan ändras av lagstiftaren (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl., C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 143 och där angiven praxis). De kontraktsanställdas situation regleras emellertid av anställningsvillkoren och karakteriseras av att anställningsförhållandet regleras i avtal (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 2006, De Smedt/kommissionen, F-59/05, EU:F:2006:105, punkt 76 och där angiven rättspraxis).

76

Härav följer, såsom kommissionen med fog påpekade under förhandlingen, att om tjänstemannen tillträder och kvarstår i tjänsten vid unionsadministrationen enligt ett tillsättningsbeslut som förblir oförändrat under hela karriären, tillträder och kvarstår en kontraktsanställd i tjänst genom ett avtal enligt artikel 3a i anställningsvillkoren, så länge avtalet har rättsverkningar. Det är således enligt ett gällande avtal som den anställde är knuten till unionsadministrationen och kan utföra sina arbetsuppgifter.

77

Mot bakgrund av det ovan anförda ska artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren tolkas så, att för att kunna omfattas av övergångsbestämmelserna för tjänstemän i artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ska övriga anställda ha varit ”i tjänst den 31 december 2013”. De måste närmare bestämt ha anställts vid denna tidpunkt genom ett avtal i den mening som avses i artikel 3a i anställningsvillkoren.

78

I förevarande fall är parterna bland annat oense om vad som ska förstås med att ”vara i tjänst den 31 december 2013” i den mening som avses i artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren.

79

Kommissionen har nämligen hävdat att för att artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ska vara tillämpliga på övriga anställda, måste den anställde inte bara vara i tjänst vid ett visst datum, nämligen den 31 december 2013, utan även fortfarande vara aktiv, det vill säga han måste ha bibehållit sin tjänsteställning såväl den 31 december 2013 som efter detta datum. Enligt kommissionen innebär således varje ändring av anställningsavtal ett avbrott i anställningsförhållandet med unionsadministrationen på så sätt att artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna inte kan tillämpas på den anställde.

80

Sökanden anser däremot att det, för att artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna ska vara tillämpliga på en anställd som omfattas av anställningsvillkoren, räcker med att denne har anställts genom ett avtal den 31 december 2013, oavsett förändringar genom på varandra följande avtal. Sökanden har följaktligen kritiserat kommissionen för att den till villkoret att ”vara i tjänst den 31 december 2013” som föreskrivs i artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren för övriga anställda har lagt till ytterligare ett villkor, nämligen villkoret att kvarstå i tjänst utan avbrott efter detta datum.

81

Det ska härvid påpekas att, i motsats till vad sökanden har gjort gällande, har kommissionen inte lagt till något villkor, utan endast tolkat begreppet ”motsvarande” i artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren, vilket förutsätter att anställda befinner sig i en situation som motsvarar den som gäller för tjänstemän. En sådan situation kan nämligen endast fastställas om den anställde inte har undertecknat ett nytt anställningsavtal som innebär att ett nytt anställningsförhållande inleds med unionsadministrationen. Enligt rättspraxis motsvarar anställningsavtalet det rättsliga instrument genom vilket ett anställningsförhållande mellan en anställd och unionsadministrationen konkretiseras. Tribunalen har närmare bestämt klargjort att anställningsförhållandet kan förbli oförändrat även efter det att ett nytt avtal som formellt sett är skilt från det ursprungliga avtalet undertecknats, under förutsättning att det senare avtalet inte medför någon betydande förändring av den anställdes arbetsuppgifter, särskilt av tjänstegruppen, på ett sätt som kan påverka den funktionella kontinuiteten i anställningsförhållandet med administrationen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 september 2015, EMA/Drakeford, T‑231/14 P, EU:T:2015:639, punkt 40).

82

Av det ovan anförda följer att artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är övergångsbestämmelser som enligt artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren ska tillämpas på motsvarande sätt på övriga anställda som var i tjänst den 31 december 2013 och som efter detta datum kvarstod i tjänst enligt ett avtal, såsom detta definieras i punkt 81 ovan, fram till dess att deras ställning prövas vid beräkningen av pensionsrättigheter.

83

Denna tolkning gör det möjligt att dels, genom ett funktionellt synsätt, erkänna det rättsliga värdet av undertecknandet av ett nytt avtal enligt anställningsvillkoren, dels skydda personalens förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar, i enlighet med skäl 29 i förordning nr 1023/2013.

84

Det är mot bakgrund av ovanstående överväganden som tribunalen ska pröva huruvida undertecknandet av ett nytt anställningsavtal efter ikraftträdandet av 2014 års reform utesluter att artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna tillämpas på sökanden.

85

Sökanden anställdes som kontraktsanställd för första gången år 2008 genom ett avtal om visstidsanställning som förnyades tre gånger och därefter, genom en tillsvidareanställning, från och med den 3 maj 2011. Detta avtal gällde fram till dess att avtalet av den 16 maj 2014 trädde i kraft, med andra ord fram till den 1 juni 2014. Den 31 december 2013 var sökanden således i tjänst enligt det avtal som undertecknades år 2008, det vill säga det ursprungliga anställningsavtalet. Vid denna tidpunkt utförde han arbetsuppgifter som omfattas av tjänstegrupp I för personal med manuellt eller administrativt servicearbete som utförs under överinseende av tjänstemän eller tillfälligt anställda, såsom föreskrivs i tabellen i artikel 80.2 i anställningsvillkoren.

86

Sökanden undertecknade vidare den 16 maj 2014 vad han själv medger ”otvivelaktigt var ett nytt avtal”. Det rör sig om en tillsvidareanställning som kontraktsanställd, vilket sökanden har bekräftat, med placering i lönegrad 5, löneklass 1, inom tjänstegrupp II, enligt artikel 87.4 i anställningsvillkoren. Av artikel 2 i det nya anställningsavtalet framgår särskilt att sökanden genom detta avtal anställdes för att utföra kontorsarbete och sekreteraruppgifter eller andra liknande uppgifter som utförs under övervakning av tjänstemän eller tillfälligt anställda, såsom föreskrivs i tabellen i artikel 80.2 i anställningsvillkoren. Han genomförde även en provanställning på sex månader, vilken bedömdes genom en provanställningsrapport. Såsom ovan angetts i punkt 81 har bytet av tjänstegrupp följaktligen påverkat den funktionella kontinuiteten i anställningsförhållandet mellan sökanden och unionsadministrationen.

87

Inget av de argument som sökanden har anfört inom ramen för den andra delgrunden kan för övrigt styrka att det i förevarande fall föreligger någon som helst väsentlig kontinuitet i de funktioner som han påstås ha utfört.

88

För det första är det, såsom anges i punkt 86 ovan, ostridigt att han genom anställningsavtalet av den 16 maj 2014 tillträdde en tjänst i en högre tjänstegrupp än den där han ursprungligen hade anställts. För det andra skiljde sig, såsom sökanden själv har medgett, benämningen på hans tjänst som kontraktsanställd inom tjänstegrupp I från den för tjänsten som kontraktsanställd inom tjänstegrupp II. Den förstnämnda benämningen var nämligen ”administrativ assistent - expertkostnader” medan den sistnämnde var ”administrativ handläggare - expertkostnader”. Såsom kommissionen har påpekat innebar avtalet av den 16 maj 2014 dessutom att sökanden tillträdde en annan tjänst som hade identifierats med ett annat nummer. För det tredje visar inte den omständigheten att beskrivningen av arbetsuppgifterna och ansvaret i arbetsbeskrivningen för de båda tjänsterna var identisk, att sökanden väsentligen utförde samma arbetsuppgifter i egenskap av kontraktsanställd personal som först omfattades av tjänstegrupp I och därefter av tjänstegrupp II.

89

Sökanden har slutligen anfört att hans placering i lönegrad 5, löneklass 1, i tjänstegrupp II enligt anställningsavtalet av den 16 maj 2014, innebar att en del av hans arbetserfarenhet inom tjänstegrupp I beaktades, vilket bevisar att denna erfarenhet var i nivå med tjänstegrupp II. Även om det antas att placeringen enligt anställningsavtalet av den 16 maj 2014 berodde på att en del av sökandens arbetserfarenhet inom tjänstegrupp I hade beaktats, innebär denna omständighet inte något erkännande, med retroaktiv verkan (ex tunc), av att de arbetsuppgifter som sökanden hade utfört i egenskap av kontraktsanställd inom tjänstegrupp I, under ett annat anställningsavtal, egentligen omfattades av tjänstegrupp II. När ett nytt anställningsavtal upprättas beaktar institutionen tidigare arbetserfarenhet enbart i placeringssyfte, med framtida verkan (ex nunc). Ett eventuellt beaktande av sökandens tidigare arbetserfarenhet från sin anställning inom tjänstegrupp I, som att denna i själva verket skulle omfattas av tjänstegrupp II, visar inte att sökanden, från och med den 1 juli 2008 fram till undertecknandet av anställningsavtalet av den 16 maj 2014, och således utan avbrott, endast utförde arbetsuppgifter som omfattades av tjänstegrupp II. Sökanden har nämligen inte lagt fram någon bevisning till stöd för denna kontinuitet.

90

Det nya avtalet, varigenom sökanden tillträdde en ny tjänstegrupp, medförde, såsom anges i punkt 81 ovan, att samtliga verkningar av 2008 års avtal, enligt vilket han ”trädde i tjänst den 31 december 2013” i den mening som avses i artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren för övriga anställda, upphörde att gälla, och följaktligen ett avbrott i anställningsförhållandet med unionsadministrationen.

91

Tjänstetillträdet i enlighet med det nya anställningsavtalet påverkar inte de rättigheter som sökanden hade förvärvat enligt 2008 års anställningsavtal fram till den dag då avtalet av den 16 maj 2014 trädde i kraft vad gäller den årliga intjäningsgraden för pensionsrättigheter. Det framgår nämligen av artiklarna 2 och 3 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, vilka är tillämpliga på anställda enligt artikel 109 i anställningsvillkoren, att pensionen för en kontraktsanställd, såsom sökanden, är beroende av en sammanräkning av den årliga intjäningsgraden i fråga om pensionsrättigheter som denne har godkänt under varje pensionsgrundande tjänsteår.

92

Eftersom det avtal som undertecknades den 16 maj 2014 trädde i kraft den 1 juni 2014, omfattades sökanden fram till detta datum av det pensionssystem som gällde före reformen, medan han under perioden den 1 januari till den 1 juni 2014 omfattades av samma system enligt övergångsbestämmelserna. Vid beräkningen av sökandens pensionsrättigheter kan sökanden således komma i åtnjutande av intjäningsgraden på 1,9 procent för de tjänsteår som fullgjorts enligt 2008 års anställningsavtal, eftersom denna procentsats utgör en förvärvad rättighet för sökanden, men från och med ikraftträdandet av anställningsavtalet av den 16 maj 2014 kan han endast beviljas en intjäningsgrad på 1,8 procent.

93

Av det ovan anförda följer att PMO och generaldirektoratet för personal inte gjorde sig skyldiga till felaktig rättstillämpning när de ansåg att avtalet av den 16 maj 2014, genom vilket sökanden ingick i en högre tjänstegrupp, gav upphov till ett nytt tillträde i tjänst vid tillämpningen av artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren. Övergångsbestämmelserna om den årliga intjäningsgraden för pensionsrättigheter och pensionsålder kunde således inte tillämpas på sökanden.

94

Denna bedömning vederläggs inte av övriga argument som sökanden har anfört.

95

När det för det första gäller argumentet avseende en påstådd analogi med domen av den 14 december 2011, De Luca/kommissionen (T‑563/10 P, EU:T:2011:746), framhåller tribunalen, i likhet med kommissionen, att den domen avser tillämpningen av en bestämmelse om rekrytering, artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, om placering i löneklass av tjänstemän som fanns upptagna i en förteckning över godkända sökande före den 1 maj 2006 och som rekryterats mellan den 1 maj 2004 och den 30 april 2006, på en tjänsteman i tjänst som i egenskap av godkänd sökande från ett allmänt uttagningsprov tillträdde en annan tjänst för vilken det inte finns några särskilda bestämmelser i tjänsteföreskrifterna. Det kan emellertid konstateras att det mål som gav upphov till nämnda dom inte är analogt med det aktuella målet, som rör tillämpningen av övergångsbestämmelser avseende pensionsrättigheter på en kontraktsanställd.

96

När det för det andra gäller argumentet avseende en påstådd analogi med domen av den 16 september 2015, EMA/Drakeford, (T‑231/14 P, EU:T:2015:639), och domen av den 5 februari 2014, Drakeford/EMA (F-29/13, EU:F:2014:10), påpekar tribunalen att detta argument, såsom framgår av punkt 81 ovan, är verkningslöst i förevarande fall. Anställningsavtalet av den 16 maj 2014 är nämligen ett nytt avtal som ger sökanden tillträde till nya arbetsuppgifter och det medför följaktligen ett avbrott i hans anställningsförhållande med unionsadministrationen.

97

När det för det tredje gäller sökandens argument att ett nytt avtal inte utgör hinder för att tillämpa artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, eftersom detta inte medför ett avbrott i anslutningen och inbetalningarna till unionens pensionssystem, ska det påpekas att tillämpningen av artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna på anställda inte kan vara beroende av den påstått oavbrutna anslutningen till unionens pensionssystem, utan beror på den funktionella kontinuiteten i anställningsförhållandet (se ovan i punkt 81).

98

När det slutligen och för det fjärde gäller sökandens argument som i huvudsak avser att den omständigheten att en ny typ av avtal ingås inte skulle medföra att artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna inte längre kan tillämpas, utan skulle möjliggöra en karriärutveckling för de anställda som annars inte skulle kunna ske utan att deras pensionsrättigheter påverkas, ska det erinras om att ingåendet av ett nytt avtal inte medför en förlust av redan förvärvade pensionsrättigheter. Villkoren för anslutning till pensionssystemet är, till sin natur och med förbehåll för att förvärvade rättigheter iakttas, villkor som kan ändras i framtiden av unionslagstiftaren.

99

Av ovanstående överväganden följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den enda grunden. Talan ska således ogillas i sin helhet.

100

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (första avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

Bakgrunden till tvisten

Förfarandet och parternas yrkande

Rättslig bedömning

Upptagande till sakprövning

Prövning i sak

Artikel 1.1 i bilagan till anställningsvillkoren och villkoren för tillämpning av artiklarna 21 och 22 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna på övriga anställda som omfattas av anställningsvillkoren

Sökandens situation

Rättegångskostnader