1

Sökanden, Michela Curto, rekryterades av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal vid Europaparlamentet (nedan kallad anställningsmyndigheten) som ackrediterad assistent till parlamentsledamoten M. under perioden från den 16 juli 2013 till slutet av parlamentets valperiod, det vill säga till och med maj 2014.

2

Den 7 november 2013 begärde M. att anställningsmyndigheten skulle säga upp Michela Curtos anställningsavtal, med motiveringen att denna utan att be om lov hade uteblivit från arbetet en hel vecka och följaktligen inte hade iakttagit anställningsvillkoren. Parlamentsledamoten angav i sin begäran att när hon hade anmärkt på detta inför Michela Curto, hade Michela Curto förolämpat henne och sedan försvunnit.

3

Den 7–24 november 2013 var Michela Curto sjukskriven.

4

Den 11 november 2013 mottog Michela Curto en skrivelse från chefen för enheten för anställning och omplacering av personal inom direktoratet för personalutveckling vid parlamentets generaldirektorat (GD) Personal, genom vilken hon informerades om att M. hade begärt att anställningsmyndigheten skulle säga upp hennes anställningsavtal som ackrediterad assistent med motiveringen att förtroendet brustit. Vidare angavs att hon skulle vara arbetsbefriad under uppsägningstiden.

5

Den 25 november 2013 mottog den avdelning som hade hand om ledigheter vid direktoratet för sociala tjänster och personalstöd inom GD Personal ett läkarintyg från Michela Curto som syftade till att hennes sjukskrivning skulle förlängas från den 25 november till den 15 december 2013 samt en begäran om att få vistas i Italien under perioden den 28 november–15 december 2013. En av institutionens förtroendeläkare försökte härvid förgäves kontakta Michela Curto per telefon och via hennes e‑postadress i arbetet såväl som hennes privata e-postadress för att hon på nytt skulle ta kontakt med avdelningen med ansvar för ledigheter.

6

Den 27 november 2013 meddelade Michela Curto den avdelning som hade hand om ledigheter att hon redan befann sig i Italien.

7

Genom beslut av den 5 december 2013 sade anställningsmyndigheten upp Michela Curtos avtal med verkan från och med den 24 december 2013, och beaktade härvid den omständigheten att hon hade varit sjukskriven den 15–24 november 2013 (nedan kallat det bekräftande beslutet om uppsägning).

8

Genom beslut av den 9 december 2013 angav direktören för direktoratet för sociala tjänster och personalstöd inom GD Personal, i egenskap av anställningsmyndighet, att Michela Curto hade åsidosatt artikel 60 andra stycket i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), som är tillämplig på ackrediterade assistenter enligt artikel 131.5 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen och där det föreskrivs att ”[o]m en tjänsteman vill tillbringa sin sjukledighet på en annan ort än anställningsorten skall han ha tillstånd i förväg av tillsättningsmyndigheten”. Michela Curto hade inte i förväg lämnat in någon ansökan om tillstånd och hade lämnat anställningsorten utan att ha erhållit något sådant tillstånd. Av dessa skäl beslutade direktören att det läkarintyg som hon hade ingett den 25 november 2013 skulle underkännas och att hennes frånvaro från den 25 november till den dag då anställningsavtalet upphörde följaktligen skulle betraktas som otillåten enligt artikel 60 första stycket i tjänsteföreskrifterna och således skulle dras av från hennes årliga semester. Vid behov skulle avdrag på lönen göras för denna period.

9

Den 16 december 2013 mottog den avdelning som hade hand om ledigheter inom direktoratet för sociala tjänster och personalstöd ett nytt läkarintyg från Michela Curto utfärdat den 14 december 2013, i vilket det angavs att det var nödvändigt att hon fick vara sjukskriven den 14–24 december 2013. Genom beslut av den 13 januari 2014 beslutade direktören för detta direktorat, i egenskap av anställningsmyndighet, att underkänna läkarintyget av samma skäl som de som angetts i det föregående beslutet av den 9 december 2013.

10

Den 14 december 2013 utfärdade Michela Curtos läkare ett läkarintyg om att hon var sjukskriven till och med den 13 januari 2014.

11

Den 3 februari 2014 ingav Michela Curto i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ett klagomål mot besluten av den 9 december 2013 och den 13 januari 2014.

12

Den 10 februari 2014 utfärdade Michela Curtos läkare ett läkarintyg om att hon var sjukskriven till och med den 12 mars 2014.

13

Den 5 mars 2014 ingav Michela Curto i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ett klagomål, vilket inkom den 6 mars 2014, mot det bekräftande beslutet om uppsägning.

14

Den 14 april 2014 ingav Michela Curto genom sina rådgivare en begäran om bistånd till anställningsmyndigheten (nedan kallad begäran om bistånd) i enlighet med artikel 90.1 och artikel 24 i tjänsteföreskrifterna med motiveringen att hon under den tid hon var anställd som ackrediterad assistent hade utsatts för ”mobbning” från M, i den mening som avses i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna, vilken är analogt tillämplig på ackrediterade assistenter enligt artikel 127 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen. Två av Michela Curtos kollegor gjorde samtidigt, genom samma rådgivare, liknande framställningar om begäran om bistånd, vilka behandlades tillsammans av anställningsmyndigheten.

15

I sin begäran om bistånd anhöll Michela Curto om att anställningsmyndigheten skulle inleda en administrativ utredning för att fastställa de faktiska omständigheterna, att den skulle omplacera henne för att förhindra att hon på nytt utsattes för M. för det fall att det bekräftande beslutet om uppsägning skulle dras tillbaka eller ogiltigförklaras och skulle vidta alla andra lämpliga åtgärder, såsom påföljder gentemot M., en skrivelse från anställningsmyndigheten med erkännande av att hon utsatts för mobbning, ekonomiskt stöd för att hon skulle kunna försvara sig, ersättning för de läkarkostnader som hon haft och konkreta åtgärder för att förhindra att en sådan situation upprepas i framtiden.

16

Till stöd för sin begäran om bistånd ingav Michela Curto skriftliga vittnesmål från tre ackrediterade assistenter som tidigare hade arbetat för M., bland annat de två ackrediterade assistenter som samtidigt hade framställt begäran om bistånd. Vittnesmålen var avsedda att bekräfta att Michela Curto hade utsatts för ett olämpligt uppträdande från M., i form av ringaktning, förödmjukelser, hot, förakt, förolämpningar och skrik. Michela Curto beskrev även ett antal händelser som inträffat medan hon var anställd som ackrediterad assistent. Hon förklarade vidare att hon på grund av den behandling som M. utsatt henne för hade fått en panikattack den 6 november 2013 och då begett sig till parlamentets läkartjänst, där en förtroendeläkare hade rått henne att ta ledigt. Hon förklarade att hennes egen läkare följande dag hade sjukskrivit henne på grund av ”ångest och dekompensation till följd av problem med mobbning på arbetsplatsen”, vilket motiverade ”sjukskrivning till och med den 15 december 2013”.

17

Den 22 maj 2014 överlämnade generaldirektören för GD Personal, enligt vad anställningsmyndigheten har angett, Michela Curtos ärende till den rådgivande kommitté om mobbning och förebyggande av mobbning på arbetsplatsen med behörighet i tvister mellan ackrediterade assistenter och parlamentsledamöter (nedan kallad den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter) som nyligen hade inrättats genom presidiets beslut av den 14 april 2014 om antagande av interna bestämmelser i syfte att inrätta en rådgivande kommitté om mobbning och förebyggande av mobbning på arbetsplatsen som är behörig i tvister mellan ackrediterade parlamentsassistenter och parlamentsledamöter (nedan kallade de interna bestämmelserna mot mobbning av ackrediterade parlamentsassistenter). Den rådgivande kommittén består av fem ledamöter som utnämns av parlamentets talman. Ordföranden och två av ledamöterna är kvestorer, medan en ledamot utses av kommittén för ackrediterade assistenter och administrationen företräds av ordföranden för den rådgivande kommitté om mobbning och förebyggande av mobbning på arbetsplatsen som inrättades genom ett beslut av parlamentet av den 21 februari 2006.

18

Genom beslut av den 17 juni 2014 avslog parlamentets generalsekreterare (nedan kallad generalsekreteraren), i egenskap av anställningsmyndighet, klagomålet av den 3 februari 2014 som ogrundat.

19

Den 24 juni 2014 hördes Michela Curto, M. och de båda andra före detta ackrediterade assistenter som hade hävdat att de utsatts för mobbning från M. av den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter.

20

Den 15 juli 2014 överlade parlamentets kvestorskollegium bakom stängda dörrar om den konfidentiella rapport som den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter hade upprättat den 24 juni 2014 i enlighet med artikel 10 i de interna bestämmelserna mot mobbning av ackrediterade parlamentsassistenter (nedan kallad rapporten av den 24 juni 2014), i vilken det angavs att ”kommittén överlämnar en konfidentiell rapport till kvestorerna vilken innehåller””en beskrivning av anklagelserna”, ”förfarandet i detalj”, ”kommitténs slutsatser” och ”förslag till de åtgärder som ska vidtas, eventuellt genom att kvestorerna ger kommittén i uppgift att göra en uttömmande utredning”. Mot denna bakgrund diskuterade kvestorskollegiet de slutsatser som kommittén föreslagit och beslutade enhälligt att det inte fanns anledning att vidta några andra åtgärder i det ifrågavarande fallet.

21

Genom beslut av den 16 juli 2014 avslog generalsekreteraren, i egenskap av anställningsmyndighet, klagomålet av den 6 mars 2014, med motiveringen att klagomålet vad gällde det bekräftande beslutet om uppsägning hade ingetts för sent och följaktligen inte kunde tas upp till prövning, eftersom Michela Curto i sin begäran om bistånd hade erkänt att hon mottagit detta beslut den 11 november 2013. Vad däremot gällde dagen för uppsägningens ikraftträdande biföll generalsekreteraren delvis klagomålet genom att besluta att uppsägningen skulle träda i kraft den 27 december 2013 i stället för den 24 december 2013.

22

Den 4 november 2014 underrättade den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter Michela Curto om innebörden av kvestorskollegiets slutsatser.

23

Genom ansökan som inkom till Europeiska unionens personaldomstol den 27 oktober 2014 och registrerades med målnummer F‑125/14 yrkade Michela Curto bland annat att det bekräftande beslutet om uppsägning skulle ogiltigförklaras.

24

Genom beslut av den 12 november 2014 avslog generaldirektören för GD Personal, i egenskap av anställningsmyndighet, begäran om bistånd som ogrundad (nedan kallat det första beslutet att neka bistånd).

25

Till följd av ett klagomål som ingetts av Michela Curto den 12 februari 2015 i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna beslutade generalsekreteraren den 2 juni 2015 att dra tillbaka det första beslutet att neka bistånd och att på nytt överlämna ärendet till den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter och informerade nämnda kommitté om att ett nytt beslut skulle antas med avseende på begäran om bistånd.

26

Genom beslut av den 25 november 2015, Curto/parlamentet (F-125/14, EU:F:2015:142), avvisade personaldomstolen den talan som Michela Curto väckt mot det bekräftande beslutet om uppsägning.

27

I enlighet med artikel 10 i de interna bestämmelserna mot mobbning av ackrediterade parlamentsassistenter, i deras lydelse enligt det beslut som meddelats av presidiet den 6 juli 2015, enligt vilken den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter ska överlämna sin konfidentiella rapport till parlamentets talman och inte längre till kvestorerna, underrättade parlamentets talman den 22 december 2015, efter att ha tagit del av de nya slutsatserna från den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter, Michela Curto om att han ansåg att det beteende som hon beskrivit i begäran om bistånd inte kunde anses utgöra ett olämpligt uppträdande av en parlamentsledamot mot en ackrediterad assistent och att han skulle överlämna ärendet till anställningsmyndigheten för att denna skulle fatta ett beslut om begäran om bistånd (nedan kallat talmannens motiverade beslut).

28

Enligt parlamentets talman, som enligt artikel 12 i de interna bestämmelserna mot mobbning av ackrediterade parlamentsassistenter, i deras lydelse enligt presidiets beslut av den 6 juli 2015, har befogenhet att, med beaktande av yttrandet från den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter, fatta ett motiverat beslut i vilket det anges huruvida mobbningen har bevisats och, vid behov, befogenhet att meddela en påföljd för den berörde ledamoten i enlighet med artiklarna 11 och 166 i parlamentets arbetsordning för åttonde valperioden (2009–2014), är det inte ovanligt att använda ett skarpt (harsh) språk och höja rösten i de stressiga situationer som är förenade med parlamentsledamöternas arbete. På grund av den nära och intensiva arbetsrelationen är det inte heller ovanligt att ledamöterna kontaktar sina ackrediterade assistenter per telefon under veckoslut och semestrar. Vad således gäller de telefonsamtal som vissa av Michela Curtos vänner ska ha åhört och under vilka M. ska ha uttalat sig vulgärt och till och med förolämpande mot Michela Curto ansåg parlamentets talman att även om dessa samtal var besynnerliga, kunde de motiveras av att de rörde brådskande arbetsrelaterade frågor och av den omständigheten att M. inte var nöjd med Michela Curtos arbetsprestation.

29

Parlamentets talman ansåg vidare att de omständigheter som beskrivits i begäran om bistånd skulle bedömas mot bakgrund av Michela Curtos nära och familjära relation med M., som hon känt i flera år, eftersom M. var mor till en av Michela Curtos vänner. Det utrycksfulla språk som M. ibland använde i kommunikationen med Michela Curto kunde enligt talmannen således spegla deras nära relation. Vidare konstaterade han att det i oktober 2013 förekommit spänningar mellan M., Michela Curto och ytterligare två ackrediterade assistenter, vilka uppenbarligen ville att deras anställningsavtal skulle sägas upp. I detta sammanhang spelades samtal in utan M:s vetskap, vilket enligt parlamentets talman kunde ha gjort arbetsmiljön på vilken arbetsplats som helst inflammerad.

30

I sitt motiverade beslut drog parlamentets talman således slutsatsen att M:s beteende i förevarande fall inte kunde anses olämpligt mot bakgrund av den särskilda arbetssituation som råder i arbetsrelationen mellan en parlamentsledamot och en ackrediterad assistent och att en extern normalt känslig betraktare som kände till denna särskilda arbetssituation följaktligen inte skulle ha dragit slutsatsen att beteendet kunde kränka Michela Curtos självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet i den mening som avses i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna.

31

Slutligen påpekade parlamentets talman i sitt motiverade beslut att Michela Curto inte hade framfört några påståenden om mobbning i det klagomål som hon ingett den 5 mars 2014 mot det bekräftande beslutet om uppsägning, det vill säga innan hon ingav begäran om bistånd den 14 april 2014.

32

Efter att första ha skickat en skrivelse till en adress där Michela Curto inte längre bodde gav generaldirektören för GD Personal, genom en skrivelse av den 25 februari 2016 adresserad till Michela Curtos rådgivare, henne möjlighet att senast den 1 april 2016 yttra sig över talmannens motiverade beslut, innan han, i egenskap av anställningsmyndighet, antog sitt slutliga beslut om begäran om bistånd.

33

I sitt yttrande som ingavs den 30 mars 2016 bestred Michela Curto den preliminära bedömningen i talmannens motiverade beslut.

34

Genom beslut av den 30 juni 2016 avslog generaldirektören för GD Personal, i egenskap av anställningsmyndighet, begäran om bistånd, och instämde i huvudsak i den bedömning som parlamentets talman gjort i sitt motiverade beslut (nedan kallat det andra beslutet att neka bistånd).

35

Den 27 september 2016 lämnade Michela Curto i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna in ett klagomål mot det andra beslutet att neka bistånd.

36

Genom beslut av den 31 januari 2017 avslog generalsekreteraren, i egenskap av anställningsmyndighet, klagomålet av den 27 september 2016 (nedan kallat beslutet att avslå klagomålet) och betonade att de omtvistade händelserna hade inträffat i en situation av stark spänning mellan M. och Michela Curto. Enligt generalsekreteraren är det, även om det skarpa språkbruket i sig är beklagansvärt, ibland svårt att avhålla sig från att använda ett sådant språk i en stressig politisk miljö. Vidare motiverades de telefonsamtal som Michela Curto mottagit på ett bröllop och under ett veckoslut, vilka nämndes i begäran om bistånd, av att de rörde brådskande arbetsrelaterade frågor. Generalsekreteraren betonade att ackrediterade assistenter ibland måste arbeta utanför sin arbetstid och under veckoslut. Generalsekreteraren ansåg dessutom att den omständigheten att M., som då var parlamentsledamot, inte var nöjd med Michela Curtos arbetsprestationer endast hade förvärrat en redan spänd situation, särskilt under perioder med mycket arbete.

37

Michela Curto har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 10 maj 2017.

38

Genom en skrivelse av den 25 maj 2017 meddelade Michela Curto tribunalen att hon inte vill att målet anonymiseras vad gäller henne. Hon begärde följaktligen att tribunalen skulle häva den anonymitet som den först ex officio beslutat att bevilja henne och tribunalen biföll hennes begäran.

39

Genom beslut av den 12 juli 2017 gav tribunalen (första avdelningen) referenten i uppdrag att undersöka möjligheterna till förlikning i enlighet med artikel 50a i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 125a.3 i tribunalens rättegångsregler. Sedan Michela Curto vägrat förlikning konstaterade tribunalen att förfarandet misslyckats.

40

Genom en skrivelse från tribunalens kansli av den 20 juli 2017 anmodades parlamentet, såsom en åtgärd för processledning, bland annat att inkomma med den rapport av den 24 juni 2014 som hade överlämnats till kvestorskollegiet och att svara på vissa frågor, bland annat huruvida anställningsmyndigheten fortfarande var bunden av den biståndsskyldighet som avses i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, när den berörda anställda vid tidpunkten för ingivandet av sin begäran om bistånd hade lämnat institutionen för flera månader sedan och följaktligen inte längre var knuten till institutionen genom ett anställningsförhållande. Michela Curto, å sin sida, anmodades att förklara karaktären av den personliga relation hon haft med M. under flera år innan hon anställdes.

41

Parterna efterkom åtgärderna för processledning inom de fastställda fristerna. I sitt svar av den 10 augusti 2017 begärde parlamentet emellertid att rapporten av den 24 juni 2014, som det vägrade att inge, skulle betraktas som konfidentiell i den mening som avses i artikel 103 i rättegångsreglerna och att Michela Curto följaktligen inte skulle få tillgång till den.

42

Genom en skrivelse från kansliet av den 25 augusti 2017 anmodades parlamentet, såsom en åtgärd för processledning, bland annat att förklara för tribunalen huruvida de nya slutsatserna från den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter, vilka hade överlämnats till parlamentets talman och på vilka denne hade grundat sitt motiverade beslut, hade antagits i form av en rapport liknande den rapport av den 24 juni 2014 som hade överlämnats till kvestorskollegiet, och att i förekommande fall inkomma med den rapporten.

43

Genom skrivelse av den 8 september 2017 bekräftade parlamentet bland annat att den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter faktiskt hade antagit en andra rapport den 29 oktober 2015 (nedan kallad rapporten av den 29 oktober 2015), men angav att inte heller denna rapport kunde inges i detta skede av förfarandet, eftersom den måste förbli konfidentiell gentemot Michela Curto.

44

Genom beslut av den 2 oktober 2017 förelade tribunalen i enlighet med artikel 92.3 i rättegångsreglerna parlamentet att inom den frist som fastställts av tribunalens kansli inkomma med rapporterna av den 24 juni 2014 och den 29 oktober 2015, vilka parlamentet hade vägrat att inge som svar på de åtgärder för processledning som tribunalen vidtagit, och angav att dessa handlingar inte skulle lämnas ut till Michela Curto i detta skede av förfarandet.

45

Den 12 oktober 2017 inkom parlamentet med rapporterna av den 24 juni 2014 och den 29 oktober 2015.

46

Den 13 oktober 2017 begärde Michela Curto, genom en handling som ingavs separat från repliken, att tribunalen skulle garantera hennes rätt till ett effektivt rättsmedel genom att låta henne ta del av rapporterna av den 24 juni 2014 och den 29 oktober 2015. Vidare bad hon tribunalen att om nödvändigt anmoda parlamentet att inkomma med de eventuella redogörelser eller protokoll från hörandet av vittnen som den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter hade upprättat under den administrativa utredningen samt de slutsatser som kvestorerna antagit rörande henne den 15 juli 2014.

47

Efter en andra skriftväxling avslutades det skriftliga förfarandet den 4 december 2017.

48

Den 18 december 2017 beslutade tribunalen, eftersom den ansåg att rapporterna av den 24 juni 2014 och den 29 oktober 2015 var relevanta för avgörandet av tvisten och inte konfidentiella gentemot Michela Curto – bland annat eftersom de båda vittnesmål som den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter inhämtat under den administrativa utredningen inte var av konfidentiell karaktär gentemot henne, då de båda berörda vittnena själva hade gjort liknande begäran om bistånd som Michela Curto och gått med på att överlämna sina skriftliga vittnesmål till henne i den mån det behövdes för förevarande talan – att hon, i enlighet med artikel 103.3 i rättegångsreglerna, skulle få ta del av nämnda rapporter och anmodade henne att yttra sig över rapporterna senast den 12 januari 2018.

49

Den 8 januari 2018 svarade Michela Curto och parlamentet på de frågor som tribunalen ställt till dem såsom åtgärder för processledning och ingav de handlingar som tribunalen hade begärt att de skulle inkomma med.

50

Den 12 januari 2018 ingav Michela Curto sitt yttrande över rapporterna av den 24 juni 2014 och den 29 oktober 2015.

51

Den 9 februari 2018 ingav parlamentet sina yttranden över Michela Curtos svar av den 8 januari 2018 och hennes yttrande av den 12 januari 2018, medan Michela Curto den 10 februari 2018 ingav sitt yttrande över parlamentets svar av den 8 januari 2018.

52

Genom skrivelse av den 23 mars 2018 begärde parlamentet med stöd av artikel 109 i rättegångsreglerna att den muntliga förhandlingen skulle hållas bakom stängda dörrar. Genom beslut av den 17 april 2018 avslog tribunalen denna begäran.

53

Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 3 maj 2018.

54

Michela Curto har yrkat att tribunalen ska

55

Parlamentet har yrkat att tribunalen ska

56

Tribunalen ska inledningsvis ta ställning till parlamentets argument att Michela Curto inte längre var anställd av anställningsmyndigheten när begäran om bistånd lämnades in och att M:s mandat hade löpt ut, vilket enligt parlamentet innebar att det inte längre kunde vidta biståndsåtgärder i den mening som avses i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, avseende Michela Curtos arbetsförhållanden eller ålägga M. påföljder i enlighet med artiklarna 166 och 167 i den nu tillämpliga arbetsordningen.

57

Tribunalen påpekar härvid, för det första, att domstolen har betonat att syftet med den biståndsskyldighet som avses i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna är att ge tjänstemän och anställda i aktiv tjänst skydd nu och för framtiden, så att de i tjänstens allmänna intresse kan utföra sina uppgifter på bästa sätt. I det då aktuella målet som avsåg pensionerad personal drog domstolen således slutsatsen att biståndsskyldigheten inte föreskrivs uteslutande till förmån för tjänstemän och anställda som är i tjänst, utan också kan åberopas av Europeiska unionens före detta tjänstemän eller före detta anställda (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juni 1986, Sommerlatte/kommissionen, 229/84, EU:C:1986:241, punkt 19).

58

Det har för övrigt redan slagits fast att i en situation där en begäran om bistånd i vederbörlig ordning lämnats in till anställningsmyndigheten vid en tidpunkt då såväl den ackrediterade assistenten som den berörda parlamentsledamoten utövade sina respektive tjänster vid institutionen, är anställningsmyndigheten skyldig att genomföra en administrativ utredning av de faktiska omständigheter som påstås utgöra mobbning, oberoende av huruvida den påstådda mobbningen under tiden har upphört eller inte, till följd av att en av de båda parterna har slutat vid parlamentet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2015, CH/parlamentet, F-132/14, EU:F:2015:115, punkt 122) och följaktligen också även om anställningsmyndigheten, efter det att en av parterna slutat, eventuellt inte längre kan vidta de åtgärder som parlamentet nämner.

59

Till stöd för detta synsätt har det beaktats, för det första, att syftet med en administrativ utredning är att fastställa de faktiska omständigheterna och vidta lämpliga åtgärder på grundval av fakta, både med avseende på det fall som är föremål för utredningen och mer allmänt för att iaktta principen om god förvaltningssed, i syfte att undvika att en sådan situation uppkommer på nytt i framtiden, för det andra, att ett eventuellt erkännande från anställningsmyndighetens sida till följd av en administrativ utredning, som eventuellt genomförts med hjälp av en rådgivande kommitté såsom den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter, av att mobbning har förekommit i sig kan ha en gynnsam verkan för den mobbade ackrediterade assistentens terapeutiska rehabilitering och dessutom kan användas av den mobbade personen vid en eventuell talan vid nationell domstol, varvid anställningsmyndighetens biståndsskyldighet enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna är tillämplig, eftersom den inte upphör när den ackrediterade assistentens anställning upphör och, för det tredje, att den omständigheten att en administrativ utredning slutförs tvärtom kan göra det möjligt att vederlägga det förmodade offrets anklagelser, vilket gör det möjligt att – om det visar sig att anklagelserna är ogrundade – reparera den skada som den person som varit föremål för anklagelserna eventuellt kan ha orsakats genom att utredas som påstådd mobbare (dom av den 6 oktober 2015, CH/parlamentet, F-132/14, EU:F:2015:115, punkterna 95, 123 och 124).

60

Den omständigheten att anställningsmyndigheten när begäran om bistånd lämnades in inte längre kunde vidta biståndsåtgärder i den mening som avses i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna avseende Michela Curtos arbetsförhållanden och/eller för att ålägga M. påföljder enligt artiklarna 166 och 167 i parlamentets arbetsordning saknar relevans när det gäller huruvida anställningsmyndigheten var skyldig att behandla begäran om bistånd trots att både Michela Curto och M. hade slutat vid institutionen och att vid behov slutföra den administrativa utredningen.

61

En före detta tillfälligt anställd får dock inte lämna in en begäran om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna hur länge som helst efter det att anställningsavtalet upphört. Eftersom det varken i artikel 24 eller artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs någon tidsfrist för att ge in en begäran om bistånd, är det lämpligt att tillämpa kravet att en sådan begäran ska inges inom rimlig tid efter det att de faktiska omständigheter som görs gällande i begäran om bistånd ägde rum, vilket i princip inte kan vara längre än fem år (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 februari 2011, Skareby/kommissionen, F‑95/09, EU:F:2011:9, punkterna 52 och 53).

62

I förevarande fall ingavs begäran om bistånd några månader efter de omtvistade faktiska omständigheterna och, framför allt, omedelbart efter det att man avslutat behandlingen av Michela Curtos klagomål mot det bekräftande beslutet om uppsägning och anställningsmyndighetens beslut om huruvida de läkarintyg som hon ingett kunde godkännas. I förevarande fall ska det således anses att begäran om bistånd inte gavs in för sent, vilket innebär att anställningsmyndigheten var skyldig att vidta åtgärder till följd av den, vilket den gjorde genom att anta det andra beslutet att neka bistånd.

63

Det följer av fast rättspraxis att yrkanden om ogiltigförklaring som formellt framställs mot ett beslut att avslå ett klagomål får till följd att den rättsakt som är föremål för klagomålet prövas av tribunalen, när yrkandena som sådana saknar självständigt innehåll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 1989, Vainker/parlamentet, 293/87, EU:C:1989:8, punkt 8, och dom av den 6 april 2006, Camós Grau/kommissionen, T-309/03, EU:T:2006:110, punkt 43).

64

Eftersom beslutet att avslå klagomålet i förevarande fall endast bekräftar anställningsmyndighetens vägran att i det andra beslutet att neka bistånd konstatera att M:s beteende mot Michela Curto utgjorde mobbning i den mening som avses i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna, vilket motiverade avslag på begäran om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, ska det konstateras att yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att avslå klagomålet saknar självständigt innehåll och att det således inte finns anledning att specifikt pröva detta yrkande, även om det vid prövningen av huruvida det andra beslutet att neka bistånd är lagenligt ska tas hänsyn till motiveringen i beslutet att avslå klagomålet, eftersom denna motivering anses sammanfalla med motiveringen av det andra beslutet att neka bistånd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 december 2009, kommissionen/Birkhoff, T-377/08 P, EU:T:2009:485, punkterna 58 och 59 och där angiven rättspraxis).

65

Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av det andra beslutet att neka bistånd har sökanden anfört två grunder, vilka avser en uppenbart oriktig bedömning respektive ett åsidosättande av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna.

66

Genom den första grunden har Michela Curto gjort gällande att anställningsmyndigheten gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning genom att inte anse att det beteende av M. som beskrivits i begäran om bistånd utgjorde mobbning i den mening som avses i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna. Med hänsyn till de faktiska omständigheter som hade beskrivits i begäran om bistånd och som hade styrkts inte endast av ytterligare tre ackrediterade assistenter som hade arbetat för M., varav två också hade ingett begäran om bistånd samtidigt med Michela Curto, utan även av personer utanför institutionen och, under domstolsförfarandet, av ytterligare två före detta kollegor vid parlamentet, kunde anställningsmyndigheten inte, som den gjorde i det andra beslutet att neka bistånd och trots att den erkände att M:s beteende var avsiktligt och upprepat, anse att beteendet inte var olämpligt och inte hade kränkt Michela Curtos självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet.

67

Vad gäller de omtvistade faktiska omständigheterna anser Michela Curto sig ha utsatts för verbalt våld, bland annat haranger med förolämpningar och aggressiva uttalanden, samt psykisk press, exempelvis motstridiga befallningar, och anser att M:s olämpliga beteende inte begränsade sig till de händelser som angetts i begäran om bistånd, utan pågick hela tiden.

68

Som exempel har Michela Curto bland annat hänvisat till tonen i ett SMS av den 18 oktober 2013 från M., vilket skickades i samband med anordnandet av en resa som M. gjorde till Strasbourg (Frankrike) och som blev försenad på grund av en strejk bland flygtrafikledarna, och i vilket M. med följande ord krävde att Michela Curto skulle be om ursäkt: ”Jag skulle uppskatta om du åtminstone bad om ursäkt för att du förstört den här dagen!!!” (”Mi farebbe piacere ricevere pero almeno le tue scuse per il massacro di oggi!!!”). Michela Curto har vidare hänvisat till de oupphörliga telefonsamtalen från M. under kvällen lördagen den 26 oktober 2013, när Michela Curto åt middag med två av sina vänner. Michela Curto har preciserat att det var en dag under ”gröna veckan”, då parlamentsledamöterna brukar besöka sina valdistrikt, och har med stöd av sina vittnen förklarat att M. frenetiskt vrålade åt henne i telefonen och avslutade den långa raden av telefonsamtal, under vilka hon kallat Michela Curto ”korkad” (”stupida”), med att be henne att ”dra åt helvete” (”ma va a cagare”). Ett av vittnena har bekräftat att M. hördes kalla Michela Curto för ”hora” (”stronza”).

69

Michela Curto har också hänvisat till veckoslutet den 5–6 oktober 2013, då hon var på en av sina vänners bröllop. Vid detta tillfälle ringde M. till henne flera gånger. Vid telefonsamtalen satte Michela Curto på högtalaren, bland annat när hon körde bil, i närvaro av tredje parter, vilka har gått med på att lämna skriftliga vittnesmål. Enligt vittnena var innehållet i det som M. sade till Michela Curto följande: ”Du är bara en hora! Du är borta varje helg, av ett eller annat skäl, du bryr dig inte ett skit, du tänker bara på att knulla.” (”Sei solo una stronza! Tutti i weekend sei via, per un motivo o per l’altro non te ne frega un cazzo, pensi solo a scopare”); ” Du är en hora! Du är aldrig här på helgerna, du är lat och skiter i allt, du tänker bara på att knulla” (”Sei una stronza! Non ci sei maj il week end, meschina e menefreghista, pensi solo a scopare”); ”Allt du behöver göra är att be om ursäkt, din lata hora, du tänker bara på att knulla” (”Dovresti solo chiedermi scuza menefreghista del cazzo, pensi solo a scopare”); ”Tyvärr är det en fråga om hjärnceller; om du inte klarar det så klarar du det inte … idiot” (”Purtroppo e’ una questione di neuroni; se non ce la fai non ce la fai … idiota”); ”du är verkligen en idiot; men hur kan du inte förstå … korkskalle”; (”sei proprio una cretina; ma come si fa a non capire … stupida”); ”du är bara ett kukhuvud … ni är idioter allihop, hur lyckas jag alltid bara hitta idioter” (”testa di cazzo che non sei altro … siete tutti degli imbecilli, come facio io a trovare solo imbecilli”).

70

Michela Curto har vidare hänvisat till veckoslutet den 1–3 november 2013, då hon var i Italien med sin sambo och M. hela tiden ringde till henne, även sent, närmare klockan ett på natten. När Michela Curto grät i telefonen sade M., enligt vad Michela Curtos sambo bekräftat, följande till henne: ”Ja, gråt du din idiot, … bara ned på knäna och gråt, din hora” (”Atroche piangere, cretina … dovresti solo metterti in ginocchio e piangere stronza”).

71

Michela Curto har också hänvisat till den omständigheten att M., den 7 november 2013 när Michela Curto var sjukskriven, krävde att hon skulle komma till arbetet, genom ett SMS med följande lydelse: ”I dag är en arbetsdag och du SKA överlämna handlingarna: vi väntade på dig vid 12, kom hit OMGÅENDE!!!! Lunchen med din väninna kan vänta: SKÄMS!!!!” (”Oggi è una giornata di lavoro e DEVI passare le consegne: eri attesa alle 12, vieni URGENTEMENTE!!!! Il pranzo con amica può attendere: VERGOGNATI!!!!”). Michela Curto har angett att eftersom hon inte åkte till arbetet, skickade M. ett SMS till henne under eftermiddagen med följande lydelse: ”Tyvärr måste jag anmäla ditt uppträdande [till anställningsmyndigheten]” (”Devo, purtroppo denunciare il tuo comportamento!”).

72

Michela Curto har vidare påpekat den omständigheten att hon den 13 november 2013, när hon var sjukskriven och redan hade mottagit skrivelsen av den 11 november 2013 om uppsägningen, fick ett SMS från M. med följande lydelse: ”Jag hoppas att du skäms djupt över ditt beteende: du har inte slutfört en enda av de uppgifter du tilldelats och du hindrar arbetet på kontoret (och får väldigt bra betalt för det)” (”Spero che tu ti vergogni profondamente del tuo comportamento: non hai portato a compimento alcun compito assegnato e stai ostacolando (molto ben retribuita) l’attività dell’ufficio”). Den 29 november 2013 skickade M. även ett e‑postmeddelande till sin dotter, som är vän med Michela Curto, för att misskreditera Michela Curto med följande ord: ”Michela är en sån SKIT: HON ANVÄNDER HELA MIN BUDGET TILL ATT SITTA HEMMA OCH INTE GÖRA ETT SKIT” (”Guarda che MERDA la Michela: STA USANDO TUTTO IL MIO BUDGET PER RIMANERE A CASA E NON FARE UN CAZZO”).

73

Parlamentet anser att talan inte kan bifallas såvitt avser denna grund och har betonat att de telefonsamtal som Michela Curto hänvisat till ägde rum under spända omständigheter och i en stressig arbetssituation, att de ackrediterade assistenter som arbetade för parlamentsledamoten M. betedde sig provocerande mot henne vid den tiden och att eftersom Michela Curto var vän med M:s dotter måste det anses att M:s språkbruk ”inte [gick utöver] gränserna för en enkel konflikt mellan ledamoten och Michela Curto om det arbete som skulle utföras”. Parlamentet har vidare påpekat att Michela Curto arbetade för M. under endast tre månader, varav de två sommarmånader 2013 då M. var frånvarande från kontoret. Vidare befordrades Michela Curto den 25 september 2013 till lönegrad 5, vilket tillsammans med de två dussin SMS som skrevs i en normal och till och med vänskaplig ton visar att M. inte betedde sig olämpligt mot henne.

74

Tribunalen erinrar inledningsvis om att vad gäller valet av de åtgärder som ska vidtas i en situation som faller inom tillämpningsområdet för artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, inbegripet vid behandlingen av en begäran om bistånd som innehåller påståenden om mobbning i den mening som avses i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna som ska ha utförts av en ledamot av en institution (se dom av den 12 december 2013, CH/parlamentet, F-129/12, EU:F:2013:203, punkterna 54–58, och dom av den 26 mars 2015, CN/parlamentet, F-26/14, EU:F:2015:22, punkt 42), har administrationen, under unionsdomstolens kontroll, ett stort utrymme för skönsmässig bedömning (dom av den 15 september 1998, Haas m.fl./kommissionen, T-3/96, EU:T:1998:202, punkt 54) när det gäller att välja vilka tillfälliga eller slutgiltiga åtgärder som ska vidtas enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna (dom av den 24 april 2017, HF/parlamentet, T-570/16, EU:T:2017:283, punkt 48). Unionsdomstolens prövning avser uteslutande huruvida den berörda institutionen har hållit sig inom rimliga gränser och inte har utövat sin befogenhet att företa en skönsmässig bedömning på ett uppenbart oriktigt sätt (dom av den 25 oktober 2007, Lo Giudice/kommissionen, T-154/05, EU:T:2007:322, punkt 137, och dom av den 6 oktober 2015, CH/parlamentet, F‑132/14, EU:F:2015:115, punkt 89).

75

Vid prövningen av den första grunden ankommer det emellertid på tribunalen att pröva huruvida det var rätt av anställningsmyndigheten att i det andra beslutet att neka bistånd konstatera att de faktiska omständigheter som Michela Curto gjort gällande inte utgjorde mobbning i den mening som avses i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna och följaktligen inte motiverade att åtgärder vidtogs i enlighet med den biståndsskyldighet som avses i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna. Det ska härvid även betonas att den definition som anges i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna grundar sig på ett objektivt begrepp som, även om det grundar sig på en kontextuell kvalificering av tjänstemännens och de anställdas handlingar och beteende som inte alltid är enkel att göra, ändå inte kräver komplexa bedömningar av det slag som kan följa av ekonomiska begrepp (se, beträffande handelspolitiska skyddsåtgärder, dom av den 7 maj 1991, Nakajima/rådet, C‑69/89, EU:C:1991:186, punkt 86, och dom av den 27 september 2007, Ikea Wholesale, C‑351/04, EU:C:2007:547, punkt 40), vetenskapliga begrepp (se, för beslut av Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), dom av den 7 mars 2013, Rütgers Germany m.fl./ECHA, T-94/10, EU:T:2013:107, punkterna 98 och 99) eller tekniska begrepp (se, för beslut av Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO), dom av den 15 april 2010, Schräder/CPVO, C‑38/09 P, EU:C:2010:196, punkt 77), vilka motiverar att administrationen tillerkänns ett utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av begreppet i fråga. Vid ett påstående om att artikel 12a i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts, ska det således prövas huruvida anställningsmyndigheten har gjort sig skyldig till en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna mot bakgrund av den definition av mobbning som anges i den bestämmelsen, men inte huruvida den oriktiga bedömningen är uppenbar.

76

Begreppet mobbning definieras i artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna som ”olämpligt uppträdande” som, för det första, är ”av en viss varaktighet, upprepat eller systematiskt” och har formen av beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar, vilket innebär att mobbning ska förstås som en process som nödvändigtvis sker över tiden och som förutsätter ett upprepat eller kontinuerligt agerande som är ”avsiktligt” i motsats till ”oavsiktligt”. För det andra ska dessa beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar, för att omfattas av begreppet mobbning, vara kränkande för en persons självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet (dom av den 13 december 2017, HQ/CPVO, T-592/16, ej publicerad, EU:T:2017:897, punkt 101; se även dom av den 17 september 2014, CQ/parlamentet, F-12/13, EU:F:2014:214, punkterna 76 och 77 och där angiven rättspraxis).

77

Det behöver således inte visas att dessa beteenden, uttalade eller skrivna ord, gester eller andra handlingar har skett i avsikt att kränka en persons självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet. Med andra ord kan det röra sig om mobbning utan att det är visat att mobbaren genom sina åtgärder avsett att misskreditera offret eller att avsiktligt försämra dennes arbetsförhållanden. Det är tillräckligt att dessa åtgärder, förutsatt att de vidtagits uppsåtligen, objektivt sett medfört sådana konsekvenser (se dom av den 5 juni 2012, Cantisani/kommissionen, F-71/10, EU:F:2012:71, punkt 89, och dom av den 17 september 2014, CQ/parlamentet, F-12/13, EU:F:2014:214, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

78

Slutligen måste uppträdandet, enligt artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna, vara olämpligt för att anses utgöra mobbning, vilket innebär att det ifrågasatta uppträdandet måste vara en tillräcklig objektiv realitet, i den meningen att en opartisk och förnuftig normalt känslig betraktare som befinner sig i samma situation skulle anse att det går över gränsen och kan ifrågasättas (dom av den 16 maj 2012, Skareby/kommissionen, F-42/10, EU:F:2012:64, punkt 65, och dom av den 17 september 2014, CQ/parlamentet, F-12/13, EU:F:2014:214, punkt 78).

79

Eftersom talan i förevarande mål är riktad mot en ledamot av en institution, ska det också tilläggas att M. i denna egenskap inte direkt omfattades av de skyldigheter som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna, och inte heller det förbud mot all mobbning som anges i artikel 12a.

80

I artikel 9.2 i parlamentets arbetsordning, i den lydelse som var tillämplig vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna, det vill säga arbetsordningen för sjunde valperioden (2009–2014), anges emellertid att ”[l]edamöternas uppträdande ska präglas av ömsesidig respekt baserad på de värderingar och principer som fastställs i Europeiska unionens grundläggande rättsakter, och ledamöterna ska slå vakt om parlamentets värdighet och uppträda på ett sätt som inte stör parlamentets arbete eller ordningen i någon av parlamentets byggnader”. I artikel 11.3 i den arbetsordning som är tillämplig på den åttonde valperioden (2014–2019) hänvisas numera uttryckligen till de värderingar och principer som särskilt fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Vidare ankommer det på anställningsmyndigheten att under alla omständigheter garantera hälsosamma och värdiga arbetsförhållanden för sina tjänstemän och anställda.

81

Av detta följer, vilket Michela Curto och parlamentet medgav vid förhandlingen, att parlamentsledamöterna enligt dessa bestämmelser i parlamentets arbetsordning också är ålagda att iaktta det förbud mot mobbning som föreskrivs i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna, eftersom förbudet mot ett sådant uppträdande, vilket fastställs på nivån för tjänsteföreskrifterna, i realiteten har inspirerats av de värderingar och principer som anges i de grundläggande rättsakterna och härrör från artikel 31 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, där det anges att ”[v]arje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden”.

82

Mot denna bakgrund ska det konstateras att de omtvistade faktiska omständigheter som Michela Curto gjorde gällande i begäran om bistånd och i ansökan har intygats av vittnen och att sanningshalten inte har bestritts av vare sig anställningsmyndigheten under det administrativa förfarandet eller parlamentet under domstolsförfarandet. Enligt vad som framgår av talmannens motiverade beslut har M. inte heller bestritt de faktiska omständigheterna rörande hennes telefonsamtal under veckoslut och sena kvällar samt under Michela Curtos ledighet.

83

Även om oavsiktliga ord eller gester inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 12a.3 i tjänsteföreskrifterna ens om de är olämpliga, (dom av den 17 september 2014, CQ/parlamentet, F-12/13, EU:F:2014:214, punkt 95), framgår det att parlamentet i förevarande fall inte har bestritt att det beteende som M. kritiserats för var upprepat och avsiktligt, det vill säga uppsåtligt, och särskilt har erkänt att den omständigheten att Michela Curto var i tjänst endast under en kort period inte hindrar att detta beteende kan omfattas av artikel 12a i tjänsteföreskrifterna.

84

Emellertid anser såväl anställningsmyndigheten, vilken har instämt i den ståndpunkt som parlamentets talman antog beträffande rapporten av den 29 oktober 2015, som parlamentet i egenskap av svarande, att M:s uppträdande mot Michela Curto inte kan betraktas som ett olämpligt uppträdande av en parlamentsledamot mot en ackrediterad assistent. För det första är det inte ovanligt att parlamentsledamöter använder ett skarpt språk och höjer rösten i de stressfyllda situationer som deras arbete är förenade med. För det andra kan M:s vulgära och till och med förolämpande uttalanden mot Michela Curto, även om de var besynnerliga, enligt parlamentet motiveras av att det rörde sig om brådskande arbetsrelaterade frågor och att M. inte var nöjd med Michela Curtos arbetsprestationer samt att uttalandena gjordes abrupt.

85

Tribunalen konstaterar härvid att innehållet i M:s uttalanden mot Michela Curto, bland annat per telefon, och särskilt deras synnerliga vulgaritet var nedsättande både mot Michela Curtos person och mot hennes arbete. Det framgår att M. även på arbetsplatsen talade nedsättande och till och med förolämpande om Michela Curtos arbete, också i närvaro av utomstående personer. Det beteende av M. som har dokumenterats i ärendeakten är således olämpligt och kan under inga omständigheter betraktas som ett förhållningssätt värdigt en ledamot av en unionsinstitution, vilken enligt artikel 31.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna är skyldig att garantera sina tjänstemän och anställda hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden.

86

Tvärtemot vad parlamentet har gjort gällande kan det olämpliga i det omtvistade beteendet inte mildras av att M. och Michela Curto hade en nära relation eftersom Michela Curto är vän med M:s dotter, och inte heller av den spända stämning som rådde inom den grupp av ackrediterade assistenter som arbetade för M.

87

Även för det fall att – såsom M. gjorde gällande inför den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter – Michela Curto inte levererade ett arbetsresultat som var tillfredsställande för M., hade anställts bland annat på grund av det personliga band hon hade med M eller åtminstone med M:s dotter eller hade för avsikt att säga upp sig eller till och med hade skrivit under sina egna reseförordnanden eller hade åsidosatt bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna, bland annat genom att spela in samtal på arbetsplatsen utan M:s vetskap, hade hon icke desto mindre rätt till hälsosamma och värdiga arbetsförhållanden. Sådana omständigheter, som eventuellt kan motivera disciplinära åtgärder eller uppsägning med anledning av bristande förtroende, kan aldrig motivera att en ledamot av en unionsinstitution upprepat och avsiktligt uppträder olämpligt mot en av unionens tjänstemän eller anställda. Anställningsmyndigheten är under alla omständigheter ändå skyldig att, enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 31.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 12a i tjänsteföreskrifterna, garantera värdiga arbetsförhållanden för sina tjänstemän och anställda och en arbetsmiljö där de inte utsätts för någon form av mobbning eller sexuella trakasserier.

88

Vad gäller parlamentets påstående om den höga stressnivå som parlamentsledamöternas arbete är förenat med, bland annat på grund av den oförminskat höga arbetsbelastningen som innebär att de vid behov måste arbeta veckoslut och ibland till och med under semestrar, vilket följaktligen motiverar att de ackrediterade assistenterna måste vara tillgängliga utanför normala arbetsdagar och arbetstider, konstaterar tribunalen att förevarande fall inte nödvändigtvis handlar om den omständigheten att M. kontaktade Michela Curto utanför dessa dagar och tider, utan i grunden avser M:s olämpliga beteende, inte endast på arbetsplatsen under arbetstid, utan även under Michela Curtos viloperioder, och särskilt tonen och vulgariteten i det språk som upprepade gånger användes i telefon på ett sätt som inkräktade på den ackrediterade assistentens privatliv.

89

Av det ovan anförda följer att när anställningsmyndigheten i det andra beslutet att neka bistånd ansåg att M:s beteende i förevarande fall inte var olämpligt i den mening som avses i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna, gjorde den sig skyldig till en oriktig bedömning – som dessutom var uppenbart oriktig – med beaktande av den definition som anges i den bestämmelsen.

90

Vad gäller frågan huruvida detta beteende kränkte Michela Curtos självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet i den mening som avses i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna, gjorde anställningsmyndigheten, när den i det andra beslutet att neka bistånd ansåg att så inte var fallet, sig också skyldig till en oriktig bedömning – som dessutom var uppenbart oriktig – med beaktande av den definition som anges i den bestämmelsen.

91

Med beaktande av de synnerligen vulgära uttalanden som upprepade gånger gjordes mot Michela Curto, deras förolämpande karaktär, och den uppenbara nedsättning av hennes person och arbetsprestationer som öppet förmedlades genom dessa uttalanden, kunde anställningsmyndigheten inte dra slutsatsen att hennes självkänsla, värdighet eller psykiska integritet inte hade kränkts genom M:s olämpliga uppträdande.

92

Även om yttranden från medicinskt sakkunniga personer inte är av den arten att de ensamma, i juridisk mening, kan styrka, att mobbning har förekommit eller att institutionen har åsidosatt sin biståndsskyldighet (dom av den 6 februari 2015, BQ/revisionsrätten, T-7/14 P, EU:T:2015:79, punkt 49, dom av den 16 maj 2017, CW/parlamentet, T‑742/16 RENV, ej publicerad, EU:T:2017:338, punkt 69, och dom av den 6 oktober 2015, CH/parlamentet, F-132/14, EU:F:2015:115, punkt 92), styrker de läkarintyg som i förevarande fall lämnats in att Michela Curtos psykiska integritet faktiskt hade kränkts.

93

Mot bakgrund av ovanstående överväganden anser tribunalen att en extern normalt känslig betraktare, som känner till den särskilda arbetssituationen för parlamentsledamöterna och deras ackrediterade assistenter, skulle anse att M:s beteende i förevarande fall gick över gränsen och kan ifrågasättas och kan ha skadat Michela Curtos självkänsla, värdighet eller fysiska eller psykiska integritet.

94

Talan ska följaktligen bifallas såvitt avser den första grunden.

95

Till stöd för den andra grunden för ogiltigförklaring har Michela Curto gjort gällande att anställningsmyndigheten åsidosatte den biståndsskyldighet som åligger den enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, för det första genom att inte agera med omsorg och skyndsamhet när det gällde att inleda en administrativ utredning och hänskjuta ärendet till den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter, vilket ledde till att förfarandet förlängdes med många månader, för det andra genom att inte ta ärendet på allvar, vilket framgår av den omständigheten att anställningsmyndigheten väntade på att det första klagomålet hade bifallits innan den slutligen beslutade att inleda den administrativa utredningen, och för det tredje genom att sända talmannens motiverade beslut till en adress där hon inte längre bodde, vilket medförde ytterligare en försening med två månader. Michela Curto har således kritiserat anställningsmyndigheten för att den dröjde med att fatta sina olika beslut, vilket resulterade i att hennes talan mot M. på nationell nivå fördröjdes, eftersom Michela Curto ansåg det vara nödvändigt att kunna stödja den nationella talan på ett officiellt erkännande från anställningsmyndigheten av att det förekommit mobbning.

96

Parlamentet anser att talan inte kan bifallas på denna grund och har, med avseende på den tid det tog att behandla begäran om bistånd, bland annat gjort gällande att den inte ska räknas förrän från och med beslutet av den 2 juni 2015 att bifalla Michela Curtos klagomål mot det första beslutet att neka bistånd.

97

Det framgår härvidlag att när en institutions anställningsmyndighet eller, i förekommande fall, tillsättningsmyndighet enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna har att ta ställning till en ansökan om bistånd, i den mening som avses i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, ska denna, enligt biståndsskyldigheten och om denna myndighet finner att det rör sig om en händelse som är oförenlig med tjänstens ordning och lugn, handla med den snabbhet och omsorg som i det enskilda fallet krävs för att de faktiska omständigheterna ska kunna fastställas och för att lämpliga åtgärder ska kunna vidtas på grundval av fakta. För detta ändamål räcker det att den tjänsteman eller den anställde som begär sin institutions skydd gör sannolikt att de angrepp denne säger sig ha utsatts för har ägt rum. När tjänstemannen eller den anställde gjort detta sannolikt ska institutionen i fråga vidta lämpliga åtgärder i samarbete med den som ingett ansökan, såsom att påbörja en utredning, för att fastställa de faktiska omständigheter som ligger till grund för ansökan (dom av den 26 januari 1989, Koutchoumoff/kommissionen, 224/87, EU:C:1989:38, punkterna 15 och 16, dom av den 24 april 2017, HF/parlamentet, T-570/16, EU:T:2017:283, punkt 46, och dom av den 6 oktober 2015, CH/parlamentet, F-132/14, EU:F:2015:115, punkt 87).

98

I samband med påståenden om mobbning innebär biståndsskyldigheten i synnerhet att administrationen seriöst, snabbt och fullständigt konfidentiellt ska utreda ansökan om bistånd i vilken det görs ett påstående om mobbning och upplysa sökanden om vad man beslutat rörande eventuella åtgärder (dom av den 24 april 2017, HF/parlamentet, T-570/16, EU:T:2017:283, punkt 47, dom av den 27 november 2008, Klug/Emea, F-35/07, EU:F:2008:150, punkt 74, och dom av den 6 oktober 2015, CH/parlamentet, F-132/14, EU:F:2015:115, punkt 88).

99

När det gäller vilka åtgärder som ska vidtas i en situation som, såsom i förevarande fall, faller inom tillämpningsområdet för artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, har administrationen, under unionsdomstolens kontroll, ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att välja vilka tillfälliga eller slutgiltiga åtgärder som ska vidtas enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna (dom av den 15 september 1998, Haas m.fl./kommissionen, T-3/96, EU:T:1998:202, punkt 54, dom av den 25 oktober 2007, Lo Giudice/kommissionen, T-154/05, EU:T:2007:322, punkt 137, och dom av den 6 oktober 2015, CH/parlamentet, F-132/14, EU:F:2015:115, punkt 89).

100

Michela Curtos kritik mot att hon var tvungen att inge det första klagomålet innan en administrativ utredning alls inleddes ska således genast underkännas. Genom att anställningsmyndigheten den 22 maj 2014 första gången hänsköt hennes ärende till den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter inledde den nämligen en första administrativ utredning och överlät utredningen på denna enhet. Under utredningen hörde den rådgivande kommittén Michela Curto, M. och ytterligare två ackrediterade assistenter. Michela Curto kan inte heller kritisera anställningsmyndigheten, personifierad av generalsekreteraren, för att den när den biföll hennes klagomål beslutade att på nytt överlämna hennes ärende till den rådgivande kommittén. Vidare kan den omständigheten att generalsekreteraren biföll klagomålet inte betraktas som ett erkännande från generalsekreteraren av att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning i det första beslutet att neka bistånd, med beaktande av anställningsmyndighetens stora utrymme för skönsmässig bedömning vid valet av vilka tillfälliga eller slutgiltiga åtgärder som ska vidtas enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna.

101

Vad gäller den sammanlagda tid som det tog att utreda begäran om bistånd i förevarande fall ska det erinras om att eftersom tjänsteföreskrifterna inte innehåller någon särskild bestämmelse om tidsfrister för administrationens genomförande av en administrativ utredning, däribland vad gäller fall av mobbning, är anställningsmyndigheten skyldig att iaktta principen om en rimlig tidsfrist (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 april 2017, HF/parlamentet, T-570/16, EU:T:2017:283, punkterna 59 och 62). Härvid ska den berörda unionsinstitutionen eller unionsorganet vid genomförandet av den administrativa utredningen se till att varje åtgärd vidtas inom en rimlig tidsfrist i förhållande till den föregående åtgärden (se dom av den 10 juni 2016, HI/kommissionen, F-133/15, EU:F:2016:127, punkt 112 och där angiven rättspraxis) och den omständigheten att Michela Curto och M. hade slutat vid institution kan inte, tvärtemot vad parlamentet har hävdat, befria anställningsmyndigheten från skyldigheten att agera skyndsamt vid behandlingen av begäran om bistånd, särskilt med hänsyn till de målsättningar den ska uppnå enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna och som det erinras om i punkterna 97 och 98 ovan.

102

Det framgår att anställningsmyndigheten vid utövandet av sin biståndsskyldighet i förevarande fall har åsidosatt det krav på skyndsamhet som åligger den enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna. Efter det att kvestorskollegiet hade antagit sina slutsatser den 15 juli 2014 väntade anställningsmyndigheten nämligen ända till den 12 november 2014, det vill säga nästan fyra månader, innan den beslutade att avslå begäran om bistånd. Detta beslut drogs sedan tillbaka den 2 juni 2015 genom generalsekreterarens beslut beträffande klagomålet av den 12 februari 2015. Trots att Michela Curtos klagomål således bifölls den 2 juni 2015 var det först den 22 december 2015, det vill säga mer än sex månader senare, som anställningsmyndigheten översände talmannens motiverade beslut till henne, vilket beslut grundade sig på den andra rapporten av den 29 oktober 2015 från den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter, vilken för övrigt inte hade ansett det vara nödvändigt att på nytt fråga ut de olika parterna. En sådan utfrågning hade annars kunnat förklara dröjsmålet på sex månader.

103

Oavsett parlamentets argument att Michela Curto vid tidpunkten i fråga inte hade lämnat sin nya adress till anställningsmyndigheten, framgår det dessutom att trots att hon hade valt att företrädas av sina rådgivare under det administrativa förfarandet, inbegripet vid ingivandet av de klagomål som anges i punkterna 11 och 13 ovan, sände anställningsmyndigheten talmannens motiverade beslut till en adress där hon inte längre bodde och tog först den 25 februari 2016 initiativ till att förmedla rapporten till henne via hennes rådgivare, vilket medförde att behandlingen av begäran om bistånd fördröjdes med ytterligare två månader.

104

Även om den omständigheten att anställningsmyndigheten i strid med sin omsorgsplikt inte med vederbörlig skyndsamhet svarade på begäran om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna visserligen kan medföra att skadeståndsansvar uppkommer för den berörda institutionen för eventuell skada som Michela Curto orsakats, kan denna omständighet emellertid inte i sig påverka lagenligheten hos det andra beslutet att neka bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna. Ett åsidosättande av principen om en rimlig tidsfrist kan nämligen inte motivera en ogiltigförklaring av det beslut som antagits till följd av ett administrativt förfarande, såsom det andra beslutet att neka bistånd, utom när den omständigheten att förfarandet tagit orimligt lång tid kan påverka själva innehållet i det beslut som antagits till följd av det administrativa förfarandet (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 13 december 2000, SGA/kommissionen, C‑39/00 P, EU:C:2000:685, punkt 44, dom av den 6 december 2012, Füller-Tomlinson/parlamentet, T‑390/10 P, EU:T:2012:652, punkt 116, och dom av den 18 maj 2009, Meister/harmoniseringskontoret, F‑138/06 och F-37/08, EU:F:2009:48, punkt 76 och där angiven rättspraxis), vilket inte är fallet i förevarande mål.

105

Den omständigheten att anställningsmyndigheten i förevarande fall inte agerade skyndsamt vid behandlingen av begäran om bistånd utgör således förvisso ett åsidosättande av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna och ska därför beaktas inom ramen för skadeståndsyrkandet, men kan inte i sig motivera en ogiltigförklaring av det andra beslutet att neka bistånd.

106

Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas såvitt avser den andra grunden, eftersom den i vissa delar inte kan tas upp till prövning och i övriga delar är verkningslös.

107

Mot bakgrund av ovanstående överväganden ska yrkandet om ogiltigförklaring av det andra beslutet att neka bistånd, vilket har kompletterats med beslutet att avslå klagomålet, bifallas på grund av att anställningsmyndigheten gjorde sig skyldig till en oriktig bedömning av huruvida M:s beteende i förevarande fall utgjorde mobbning i den mening som avses i artikel 12a i tjänsteföreskrifterna. Det är således inte nödvändigt att pröva Michela Curtos begäran om att parlamentet ska föreläggas att inge det förslag till rapport som ursprungligen överlämnades till kvestorerna.

108

Michela Curto har inom ramen för sitt skadeståndsyrkande begärt att tribunalen ska förplikta parlamentet att betala henne ersättning för den ideella skada hon lidit till följd av att anställningsmyndigheten åsidosatte den biståndsskyldighet som avses i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, bland annat med anledning av förfarandets orimliga längd, som har orsakat henne osäkerhet och oro, har hindrat henne från att påbörja sin psykiska rehabiliteringsprocess och har berövat henne det bistånd som hon behövde för att väcka talan mot M. vid en nationell domstol. Denna ideella skada ska skiljas från den olaglighet hos det andra beslutet att neka bistånd som var föremål för den första grunden. Den ideella skadan kan följaktligen inte gottgöras enbart genom en ogiltigförklaring av det andra beslutet att neka bistånd.

109

Parlamentet anser att skadeståndsyrkandet ska ogillas.

110

Vad gäller ersättning för den ideella skada som Michela Curto påstår sig ha lidit till följd av M:s beteende och som Michela Curto begärt i sina skriftliga inlagor, erinrar tribunalen om att enligt artikel 24 första stycket i tjänsteföreskrifterna ska unionen bistå sina tjänstemän och sina anställda ”särskilt vid rättsliga förfaranden mot någon som uttalat hotelser, förolämpningar eller varit upphov till ärekränkande handlingar eller yttranden, eller angrepp på person eller egendom som tjänstemannen eller medlemmarna av hans familj utsätts för på grund av hans ställning eller uppgifter”. Enligt artikel 24 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, ska unionen vidare ”ersätta tjänstemannen för den skada han lidit i den mån han inte uppsåtligt eller genom grov vårdslöshet själv orsakat skadan och i den mån han inte kunnat få ersättning från den som vållat skadan”.

111

Den biståndsskyldighet som avses i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna syftar till att institutionerna ska försvara sina tjänstemän och anställda mot ageranden av tredje man och inte mot åtgärder som härrör från institutionerna själva, vilka ska kontrolleras mot bakgrund av andra bestämmelser i tjänsteföreskrifterna (dom av den 17 december 1981, Bellardi-Ricci m.fl./kommissionen, 178/80, EU:C:1981:310, punkt 23, och dom av den 9 september 2016, De Esteban Alonso/kommissionen, T-557/15 P, ej publicerad, EU:T:2016:456, punkt 45). Vid tillämpning av denna bestämmelse kan andra tjänstemän eller anställda eller ledamöter av en unionsinstitution, såsom M., betraktas som tredje man (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 1979, V/kommissionen, 18/78, EU:C:1979:154, punkt 15).

112

Vad gäller den ideella skada som Michela Curto påstår sig ha lidit till följd av M:s agerande ska Michela Curto enligt artikel 24 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, och som hon själv har påpekat, i första hand försöka erhålla ersättning för denna skada genom att väcka skadeståndstalan vid en nationell domstol. Enligt denna bestämmelse i tjänsteföreskrifterna är det endast om ersättning för skadan inte har kunnat erhållas som anställningsmyndigheten kan bli skyldig att ersätta den skada som orsakats av tredje man i den mening som avses i denna bestämmelse.

113

Det ska dock påpekas att anställningsmyndigheten enligt sin biståndsskyldighet redan kan ha varit skyldig att bistå Michela Curto, bland annat ekonomiskt, i ett sådant försök att erhålla ersättning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2013, CH/parlamentet, F-129/12, EU:F:2013:203, punkt 57), under förevarande omständigheter för att genom en ”bistådd” talan erhålla ett erkännande från en nationell domstol av att de handlingar hon utsattes för på grund av sin ställning eller sina uppgifter och som föranledde begäran om bistånd var olagliga och ska föranleda skadestånd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2016, De Esteban Alonso/kommissionen, T-557/15 P, ej publicerad, EU:T:2016:456, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

114

Efter dessa påpekanden ska det erinras om att enligt fast rättspraxis utgör ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt, såsom det andra beslutet att neka bistånd, i sig en lämplig och i princip tillräcklig gottgörelse för den ideella skada som orsakats av rättsakten i fråga. Så kan emellertid inte vara fallet när sökanden har visat att hon lidit en ideell skada som ska skiljas från den olaglighet som ligger till grund för ogiltigförklaringen och som inte fullständigt kan gottgöras genom en ogiltigförklaring (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 juni 2006, Girardot/kommissionen, T-10/02, EU:T:2006:148, punkt 131, dom av den 16 maj 2017, CW/parlamentet, T-742/16 RENV, ej publicerad, EU:T:2017:338, punkt 64, och dom av den 19 maj 2015, Brune/kommissionen, F‑59/14, EU:F:2015:50, punkt 80).

115

I förevarande fall beror den ideella skada som Michela Curto gjort gällande inte på den felaktiga bedömning som anställningsmyndigheten gjort sig skyldig till och som var föremål för den första grunden för ogiltigförklaring av det andra beslutet att neka bistånd, utan på att anställningsmyndigheten har åsidosatt den biståndsskyldighet som avses i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, vilket var föremål för den andra grunden för ogiltigförklaring.

116

Det ska härvid påpekas att tribunalen inom ramen för prövningen av den andra grunden konstaterade att anställningsmyndigheten hade åsidosatt sin biståndsskyldighet, bland annat genom att inte behandla begäran om bistånd tillräckligt skyndsamt, men att denna rättsstridighet inte på den grunden kunde medföra en ogiltigförklaring av det andra beslutet att neka bistånd.

117

Under dessa omständigheter finner tribunalen att den ideella skada som Michela Curto har gjort gällande kan skiljas från den rättsstridighet, det vill säga den felaktiga bedömning, som motiverar ogiltigförklaringen av det andra beslutet att neka bistånd och att denna skada under inga omständigheter kan gottgöras fullständigt genom ogiltigförklaringen.

118

Under omständigheterna i förevarande fall, särskilt anställningsmyndighetens ändrade ståndpunkt, som föranledde att ärendet en andra gång hänsköts till den särskilda rådgivande kommittén för ackrediterade assistenter och att det tog orimligt lång tid, över två år, för anställningsmyndigheten att behandla begäran om bistånd, vilket försatte Michela Curto i en osäker situation och hindrade henne från att vidta rättsliga åtgärder mot M., eller åtminstone försenade sådana rättsliga åtgärder, anser tribunalen att det med hänsyn till den ideella skada som Michela Curto lidit är skäligt och i överensstämmelse med rätt och billighet (ex æquo et bono) att fastställa skadan till det belopp som hon begärt, det vill säga 10000 euro.

119

Vad gäller Michela Curtos begäran om att dröjsmålsränta enligt den räntesats som fastställts av Europeiska centralbanken (ECB) ska utgå jämte den eventuella ersättning som utdöms, anser tribunalen att denna begäran ska bifallas och att dröjsmålsräntan, eftersom det inte finns några anvisningar om från vilket datum denna ska tas ut, ska tas ut från och med den dag denna dom meddelas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 maj 2017, CW/parlamentet, T-742/16 RENV, ej publicerad, EU:T:2017:338, punkt 67, och dom av den 6 oktober 2015, CH/parlamentet, F-132/14, EU:F:2015:115, punkt 127).

120

Mot bakgrund av ovanstående överväganden ska det andra beslutet att neka bistånd ogiltigförklaras på grund av den felaktiga bedömning som gjorts i detta beslut och parlamentet ska förpliktas att till Michela Curto utge skadestånd för den ideella skada hon lidit, till ett belopp på 10000 euro jämte dröjsmålsränta, från och med den dag denna dom meddelas, enligt den räntesats som fastställts av ECB för huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

121

Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att parlamentet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom parlamentet har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (första avdelningen)

följande: