TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)

den 3 mars 2010 (*)

”Statligt stöd – Stöd som Tyskland beviljat i form av ett kapitalandelslån och lånegarantier – Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden – Allmän stödordning som godkänts av kommissionen – Begreppet företag i svårigheter – Riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter – Stödbeloppet – Motiveringsskyldighet”

I de förenade målen T‑102/07 och T‑120/07,

Freistaat Sachsen (Förbundsrepubliken Tyskland), företrädd av advokaterna C. von Donat och G. Quardt,

sökande i mål T‑102/07,

MB Immobilien Verwaltungs GmbH, Neukirch (Förbundsrepubliken Tyskland), inledningsvis företrätt av advokaten G. Brüggen, därefter av advokaterna A. Seidl, K. Lengert och W. T. Sommer,

MB System GmbH & Co. KG, Nordhausen (Förbundsrepubliken Tyskland), företrätt av advokaten G. Brüggen,

sökande i mål T‑120/07,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av K. Gross och T. Scharf, båda i egenskap av ombud,

svarande,

angående en begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2007/492/EG av den 24 januari 2007 om det statliga stöd C 38/2005 (f.d. NN 52/2004) som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat Biria-koncernen (EUT L 183, s. 27),

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen),

sammansatt av ordföranden O. Czúcz (referent) samt domarna I. Labucka och K. O’Higgins,

justitiesekreterare: handläggaren T. Weiler,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 20 januari 2009,

följande

Dom

 Tillämpliga bestämmelser och bakgrund till tvisten

1.     De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

1        I artikel 87 EG föreskrivs följande:

”1. Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

...

3. Som förenligt med den gemensamma marknaden kan anses

a)      stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning,

...

c)      stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset …”

2        I punkt 2 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EGT C 288, 1999, s. 2) (nedan kallade 1999 års riktlinjer) anges följande:

”2.1 Begreppet företag i svårigheter

(4)      Det finns ingen gemenskapsdefinition av företag i svårigheter. I dessa riktlinjer anser kommissionen emellertid att ett företag är i svårigheter om det inte med egna finansiella medel eller med medel från ägare/aktieägare eller långivare kan hejda förluster som utan ingripanden från de offentliga myndigheterna leder till att företaget med största sannolikhet försätts i konkurs på kort eller medellång sikt.

(5)      Oavsett storlek anses ett företag enligt dessa riktlinjer under alla omständigheter befinna sig i svårigheter:

a)      om det är fråga om ett bolag med begränsat personligt ansvar för bolagsmännen, när över hälften av det tecknade kapitalet har förlorats och mer än en fjärdedel av detta kapital förlorats under de senaste tolv månaderna,

b)      om det är fråga om ett bolag med obegränsat personligt ansvar för bolagsmännen, när över hälften av det bokföringsmässiga egna kapitalet har förlorats och mer än en fjärdedel av detta kapital förlorats under de senaste tolv månaderna,

eller

c)      för alla bolagsformer, när det uppfyller villkoren i nationell lagstiftning för att vara föremål för ett kollektivt insolvensförfarande.

(6)      Ett företags svårigheter visar sig normalt som ökande förluster, sjunkande omsättning, växande lager, överkapacitet, minskande kassaflöde, stigande skuldsättningsgrad och finansiella kostnader samt ett sjunkande värde, som kan gå ner till noll, på nettotillgångarna. I de allvarligaste fallen kan företaget till och med vara insolvent eller befinna sig i ett kollektivt insolvensförfarande enligt nationell lagstiftning. I det sistnämnda fallet tillämpas dessa riktlinjer på stöd som ges inom ramen för ett sådant förfarande som leder till att företagets verksamhet fortsätter. Under alla omständigheter är företaget inte stödberättigat förrän det har visat sig att det inte är i stånd att genomföra en sanering med egna medel eller med medel från ägare/aktieägare eller långivare.

...”

3        När det gäller ordningar för stöd till små och medelstora företag anges följande i avsnitt 4 i 1999 års riktlinjer:

”4.1 Allmänna principer

(64)      Kommissionen kommer endast att godkänna ordningar för undsättnings- eller omstruktureringsstöd till förmån för företag som är små eller medelstora enligt gemenskapsdefinitionen. Med förbehåll för följande specifika bestämmelser tillämpas kapitel 2 och 3 vid bedömningen av om sådana stödordningar är förenliga med den gemensamma marknaden. Allt stöd som beviljas inom ramen för en ordning och som inte uppfyller ett av dessa villkor skall anmälas enskilt till och godkännas på förhand av kommissionen.

4.2 Stödberättigande

(65)      Inom ramen för de ordningar som hädanefter kommer att godkännas kan endast stöd till förmån för små och medelstora företag som uppfyller något av de tre kriterierna i punkt 5 undantas från kravet på enskild anmälan, om annat inte anges i branschspecifika bestämmelser. Stöd till företag som inte uppfyller något av dessa tre kriterier skall anmälas enskilt till kommissionen så att denna kan bedöma om stödmottagaren kan anses vara ett företag i svårigheter.

...”

4        Punkt 6 i 1999 års riktlinjer rör lämpliga åtgärder enligt artikel 88.1 EG. Vad gäller anpassning av ordningar för stöd till undsättning och omstrukturering anges följande:

”(94) Medlemsstaterna skall anpassa de av sina befintliga ordningar för stöd till undsättning och omstrukturering som är i kraft efter den 30 juni 2000 så att de efter den dagen är i överensstämmelse med dessa riktlinjer och i synnerhet med bestämmelserna i kapitel 4.

(95)      För att kommissionen skall kunna kontrollera att anpassningen genomförs, skall medlemsstaterna före den 31 december 1999 lämna in en förteckning över samtliga sådana ordningar till kommissionen. Därefter, och senast den 30 juni 2000, skall de översända upplysningar som är tillräckligt utförliga för att kommissionen skall kunna kontrollera om ordningarna anpassats till dessa riktlinjer.”

2.     Godkänd stödordning

5        I Bürgschaftsrichtlinien des Freistaates Sachsen für die Wirtschaft und die freien Berufe sowie die Land- und die Forstwirtschaft (direktiv om garantier som ställs ut av Freistaat Sachsen för näringslivet, de fria yrkena och jord- och skogsbruk) anges två typer av garantier, nämligen garantier i form av driftsstöd och investeringsstöd för regionala ändamål (nedan kallad regionalstödsdelen) och garantier i form av stöd till undsättning och omstrukturering (nedan kallat undsättnings- och omstruktureringsstödsdelen). I beslut SG (93) D/9273 av den 7 juni 1993 angående statligt stöd nr 73/93 godkände Europeiska gemenskapernas kommission nämnda direktiv från Freistaat Sachsen. Det är således fråga om en godkänd stödordning (nedan kallad den godkända stödordningen). I beslutet av den 7 juni 1993 angav kommissionen att garantier som ställs ut till företag där garantigivaren, i egenskap av omsorgsfull aktör, vet eller borde veta att det befinner sig i svårigheter, utgör ett stöd som inte omfattas av det ifrågavarande beslutet och ska anmälas enskilt till kommissionen.

6        Den godkända stödordningen anpassades till 1994 års version av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EGT C 368, 1994, s. 12) (nedan kallade 1994 års riktlinjer). Den 13 mars 1996 antog således kommissionen beslut 96/475/EG om överensstämmelsen av statliga garantier för omstruktureringsåtgärder (inklusive sanerings- och konsolideringsprojekt) av stora förlustdrabbade företag inom ramen för bestämmelserna om statliga garantier i delstaterna Sachsen-Anhalt, Niedersachsen, Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz, Bayern, Bremen, Mecklenburg-Vorpommern, Schleswig-Holstein och Sachsen med den gemensamma marknaden (EGT L 194, s. 25). I beslutet fastställdes att beviljandet av garantier till stora företag i svårigheter i enlighet med ett sådant direktiv angående garantier som antagits av Freistaat Sachsen skulle anmälas enskilt till kommissionen. Vad gäller definitionen av begreppet företag i svårigheter hänvisar beslutet till kriterierna i 1994 års riktlinjer. I en skrivelse av den 19 december 1996 bekräftade Förbundsrepubliken Tyskland att Freistaat Sachsen hade genomfört detta beslut på ett korrekt sätt.

7        Eftersom de tyska myndigheterna och kommissionen ansåg att definitionen av begreppet företag i svårigheter var otydligt, fann de att det var nödvändigt att göra detta begrepp användbart vid tillämpningen av de tyska delstaternas garantiprogram. Denna fråga behandlades i en skrivelse från kommissionen av den 2 mars 1998.

8        I denna skrivelse föreslog kommissionen lämpliga åtgärder för att tillämpa de tyska delstaternas garantidirektiv, däribland den godkända stödordningen och särskilt följande definition av begreppet företag i svårigheter (nedan kallad lämplig åtgärd E 16/94):

”Vid tillämpning av ovannämnda bestämmelser på garantiområdet anses ett företag befinna sig i svårigheter när följande kriterier är uppfyllda:

–        Det berörda företaget är på obestånd eller är överbelånat i den mening som avses i [Konkursordnung (tysk konkursförordning) [eller [Einführungsgesetz zur Insolvenzordnung (tysk lag om införande av insolvensbestämmelser)].

–        Över hälften av det bokförda egna kapitalet, när det är fråga om ett bolag med obegränsat personligt ansvar för bolagsmännen, eller, när det är fråga om ett kapitalbolag, över hälften av det tecknade kapitalet har förlorats till följd av förluster i den mening som avses i § 92 [Aktiengesetz (tyska aktiebolagslagen)] och i § 49 [Gesetz betreffend die Gesellschaften mit beschränkter Haftung (tysk lag om bolag med begränsat ansvar för bolagsmännen)] och 25 procent av detta kapital har förlorats under de tolv senaste månaderna som föregår ansökan om beviljandet av en garanti.

Vidare ska garantigivaren mot bakgrund av budgetbestämmelserna, vid tillämpning av detta begrepp i varje enskilt fall kontrollera [följande omständigheter]:

–        En garanti får – i allmänhet – inte beviljas när det med stor sannolikhet kan förväntas att garantigivaren kommer att behöva infria sitt åtagande (§ 39 i de administrativa övergångsinstruktionerna angående budgetbestämmelserna i förbundsrepubliken och motsvarande föreskrifter i budgetbestämmelserna för delstaterna). Av detta följer att en garanti enbart får beviljas till förmån för ett företag i svårigheter, i den mening som avses enligt ovanstående kriterier, när garantigivaren, på grundval av ett yttrande som lämnats av en (oberoende) revisor med beaktande av det garanterade lånet, konstaterar att utsikterna för det mottagande företaget att fortsätta sin verksamhet är gynnsamma.

–        Vid beviljandet av en garanti måste det i varje enskilt fall kontrolleras att det inte är möjligt att erhålla någon annan finansiering på kapitalmarknaderna.”

9        I en skrivelse av den 29 juni 1998 bekräftade Förbundsrepubliken Tyskland tillämpningen av denna definition av begreppet företag i svårigheter.

10      Vidare gjorde kommissionen i en skrivelse till Förbundsrepubliken Tyskland av den 11 november 1998 följande precisering beträffande begreppet företag i svårigheter:

”Beträffande de punkter som ännu inte slutgiltigt har klarlagts, och särskilt frågan om definitionen av begreppet företag i svårigheter och tillämpningen av ’de minimis-reglerna’ på garantier för företag i svårigheter, anser kommissionen att det finns anledning att avvakta antagandet av ändringarna i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering. När beslutet sedan har fattats kan de undantagna punkterna anpassas i enlighet med riktlinjerna i den utsträckning som är nödvändig.”

11      Den godkända stödordningen anpassades därefter till 1999 års riktlinjer. I enlighet med de lämpliga åtgärder som anges i punkt 6 i 1999 års riktlinjer (se ovan punkt 4) överlämnade Förbundsrepubliken Tyskland till kommissionen genom en skrivelse av den 1 december 1999 en förteckning över stödordningar som skulle fortsätta att gälla efter den 30 juni 2002 och som således skulle anpassas i enlighet med nämnda lämpliga åtgärder (nedan kallad skrivelsen av den 1 december 1999). Denna förteckning innefattade den godkända stödordningen. I skrivelse av den 20 januari 2000 (nedan kallad skrivelsen av den 20 januari 2000) godtog Förbundsrepubliken Tyskland nämnda lämpliga åtgärder. Vidare överlämnade Förbundsrepubliken Tyskland i enlighet med stycke 95 i 1999 års riktlinjer härvidlag olika handlingar till kommissionen (skrivelser av den 30 juni och den 11 december 2000 och den 26 mars 2001) i vilka det intygades att den befintliga tyska stödordningen hade anpassats i enlighet med nämnda lämpliga åtgärder.

12      I samband härmed överlämnade Förbundsrepubliken Tyskland genom en skrivelse av den 30 juni 2000 (nedan kallad skrivelsen av den 30 juni 2000) en Prüfraster für staatliche Bürgschaften aus den Bürgschaftsrichtlinien des Bundes und der Länder (kontrollmall för statliga garantier som beviljas enligt förbundsrepublikens och förbundsstaternas garantidirektiv) (nedan kallad kontrollmallen).

3.     De aktuella företagen

13      Biria-koncernen bedriver verksamhet inom sektorn för tillverkning och försäljning av cyklar.

14      Den första sökanden i mål T‑120/07, MB Immobilien Verwaltungs GmbH (nedan kallat MB Immobilien), har övertagit samtliga rättigheter och skyldigheter från Biria AG (nya), det tidigare moderbolaget i Biria-koncernen.

15      Biria AG (nya) bildades år 2003 genom en sammanslagning av Biria AG (gamla) och Sachsen Zweirad GmbH, det företag vars firma först ändrades till Biria GmbH och därefter till Biria AG (nya). Ensam aktieägare i Biria AG (nya) var Mehdi Biria.

16      Den andra sökanden i mål T‑120/07, MB System GmbH & Co. KG, har övertagit samtliga rättigheter och skyldigheter från Bike Systems GmbH & Co., Thüringer Zweiradwerk KG (nedan kallat Bike Systems), som var ett av de mest betydelsefulla företagen i Biria-koncernen. MB System bedrev enbart cykeltillverkning medan ett annat företag i koncernen var ansvarigt för försäljningen.

4.     De aktuella åtgärderna

17      Från mars 2001 till december 2003 tillfördes Biria-koncernen kapital vid tre tillfällen.

18      Det första tillfället ägde rum i mars 2001 då gbb Beteiligungs AG (nedan kallat gbb), ett dotterbolag till Deutsche Ausgleichsbank – en tysk offentligrättslig bank med uppdrag att bevilja stöd av allmänt intresse till förmån för den tyska ekonomin – beviljade Bike Systems ett kapitalandelslån på cirka 2 070 732 euro, vilken gällde till och med slutet av år 2010 (nedan kallad åtgärd 1).

19      Det andra tillfället ägde rum den den 23 mars 2003 då Freistaat Sachsen, i enlighet med den godkända stödordningen, beviljade en garanti på 80 procent för ett driftslån på 5,6 miljoner euro till förmån för Sachsen Zweirad. Garantin löpte ursprungligen till och med slutet av år 2008 (nedan kallad åtgärd 2). Denna garanti återlämnades den 5 januari 2004 och ersattes av en garanti till förmån för Biria GmbH (se nedan punkt 20).

20      I det tredje fallet beviljade Freistaat Sachsen den 9 december 2003, med verkan från den 5 januari 2004, en garanti på 80 procent för ett driftslån på 24 875 000 euro till förmån för Biria GmbH (nedan kallad åtgärd 3), vilket också skedde i enlighet med den godkända stödordningen. Garantin tillhandahölls på villkor att den tidigare garantin som beviljats Sachsen Zweirad i enlighet med åtgärd 2 skulle återlämnas.

5.     Det administrativa förfarandet

21      I juli och augusti 2003 mottog kommissionen klagomål som avsåg beviljandet av en garanti till Biria-koncernen och offentliga andelsinnehav i koncernföretag.

22      I skrivelse av den 9 september 2003 begärde kommissionen upplysningar från Förbundsrepubliken Tyskland, som tillhandahöll efterfrågade uppgifter.

23      Den 18 oktober 2004 utfärdade kommissionen ett föreläggande om att inkomma med ytterligare uppgifter, eftersom den betvivlade att stödåtgärderna till förmån för Biria-koncernen följde de stödordningar på grundval av vilka stöden skulle ha beviljats. Med anledning av föreläggandet tillhandahöll Förbundsrepubliken Tyskland ytterligare uppgifter genom en skrivelse av den 31 januari 2005 (nedan kallad skrivelsen av den 31 januari 2005). I denna skrivelse underrättade Förbundsrepubliken Tyskland kommissionen om att även åtgärd 3 hade beviljats på grundval av den godkända stödordningen.

24      Den 20 oktober 2005 inledde kommissionen det formella granskningsförfarandet med avseende på tre förmodade statliga stöd. I samma beslut fastställdes att flera andra förmodade olagliga stödåtgärder antingen inte utgjorde statligt stöd eller hade beviljats i enlighet med godkända stödordningar. Detta beslut offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 5 januari 2006 (EUT C 2, s. 14). Kommissionen uppmanade alla berörda parter att inkomma med synpunkter på de eventuella stödåtgärderna. Olika bolag som ingett klagomål inkom med yttranden, vilka översändes till Förbundsrepubliken Tyskland genom skrivelser av den 6 februari och den 2 mars 2006. Förbundsrepubliken Tyskland svarade genom skrivelser av den 5 april och den 12 maj 2006.

25      Förbundsrepubliken Tyskland översände sina synpunkter på kommissionens beslut att inleda det formella granskningsförfarandet genom en skrivelse av den 23 januari 2006 (nedan kallad skrivelsen av den 23 januari 2006).

26      Genom en skrivelse av den 6 februari 2006 begärde kommissionen förtydliganden som Förbundsrepubliken Tyskland tillhandahöll genom en skrivelse av den 5 april 2006. Kommissionen skickade en begäran om ytterligare upplysningar den 19 juli 2006, vilken Förbundsrepubliken Tyskland besvarade genom en skrivelse av den 25 september 2006.

6.     Det angripna beslutet

27      Den 24 januari 2007 antog kommissionen beslut 2007/492/EG om det statliga stöd C 38/2005 (f.d. NN 52/2004) som Tyskland beviljat Biria-koncernen (EUT L 183, s. 27) (nedan kallat det angripna beslutet). I artikeldelen i det angripna beslutet anges följande:

”Artikel 1

Det statligt stöd som [Förbundsrepubliken] Tyskland beviljat [Bike Systems], [Sachsen Zweirad] och Biria GmbH (numera Biria AG) är inte förenligt med den gemensamma marknaden. Stödet omfattar följande åtgärder:

a)      Åtgärd 1: [ett kapitalandelslån] på 2 070 732 euro i [Bike Systems]. Stödinslaget motsvarar differensen mellan referensräntan plus 1 000 räntepunkter och ersättningen för [kapitalandelslånet] (fast ränta plus 50 % av den rörliga ersättningen).

b)       Åtgärd 2: en garanti på 4 480 000 euro till förmån för [Sachsen Zweirad]. Stödinslaget motsvarar differensen mellan referensräntan plus 800 räntepunkter samt den ränta till vilken lånet beviljades.

c)       Åtgärd 3: en garanti på 19 900 000 euro till förmån för Biria GmbH (numera Biria AG). Stödinslaget motsvarar differensen mellan referensräntan plus 700 räntepunkter samt den ränta till vilken lånet beviljades.

Artikel 2

1. [Förbundsrepubliken] Tyskland skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att från stödmottagaren återkräva det stöd som avses i artikel 1 och som olagligen redan utbetalats till stödmottagaren.

2. [Kapitalandelslånet] och garantin till Biria GmbH (numera Biria AG) skall avslutas inom två månader från offentliggörandet av detta beslut.

...”

28      Kommissionen har i huvudsak angett följande skäl till stöd för beslutet. Beträffande åtgärd 1 anser kommissionen att det kapitalandelslån som gbb beviljat kunde tillskrivas staten och att det gynnade Bike Systems, eftersom bolaget inte hade kunnat erhålla en sådan finansiering på marknaden till samma villkor. Med stöd av punkt 3.2 i kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 [EG] och 88 [EG] på statligt stöd i form av garanti (EGT C 71, 2000, s. 14), ansåg kommissionen att stödinslaget skulle anses motsvara hela kapitalandelslånet, eftersom Bike Systems befann sig i svårigheter när investeringen gjordes och risken i denna var så hög att ingen investerare under marknadsmässiga förhållanden skulle ha erbjudit en sådan finansiering. När det gäller åtgärderna 2 och 3 ansåg kommissionen att mottagarna var stora företag som när respektive garanti beviljades befann sig i svårigheter enligt kriterierna i 1999 års riktlinjer, och särskilt enligt kriterierna i stycke 6. Dessa garantier omfattades således inte av den godkända stödordningen utan skulle ha anmälts enskilt. Kommissionen konstaterade vidare beträffande åtgärderna 1, 2 och 3 att undantagen enligt artikel 87.2 och 87.3 EG inte var tillämpliga och i synnerhet att den inte erhållit några uppgifter som specifikt rör genomförandet av en omstruktureringsplan i enlighet med föreskrifterna i 1999 års riktlinjer. Dessutom angav kommissionen i det angripna beslutet beträffande åtgärderna 2 och 3 att eftersom Sachsen Zweirad beviljats ett omstruktureringsstöd i april 1996 och mars 1998, uppfyllde beviljandet av de båda aktuella garantierna inte kraven enligt principen om ett enda stöd, med hänsyn till att mindre än tio år förflutit sedan omstruktureringen avslutades och det inte förelåg några särskilda omständigheter i förevarande fall. Kommissionen fann således att 1999 års riktlinjer inte hade iakttagits.

 Förfarande och parternas yrkanden

29      Freistaat Sachsen respektive MB Immobilien och MB System har väckt förevarande talan genom ansökningar som inkom till förstainstansrättens kansli den 5 respektive den 16 april 2007. Ansökningarna registrerades som mål T‑102/07 respektive T-120/07.

30      MB Immobilien har, genom särskild handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 13 augusti 2007, ansökt om interimistiska åtgärder i form av uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet. Förstainstansrättens ordförande avslog ansökan i beslut av den 11 oktober 2007 och fastställde att beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

31      Sedan parterna getts tillfälle att yttra sig förenades målen T-102/07 och T-120/07 vad gäller det muntliga förfarandet och domen, genom beslut meddelat den 24 november 2008 av ordföranden på förstainstansrättens fjärde avdelning i enlighet med artikel 50 i förstainstansrättens rättegångsregler.

32      Freistaat Sachsen har i mål T-102/07 yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet såvitt avser åtgärderna 2 och 3, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

33      MB Immobilien och MB System har i mål T-120/07 yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

34      Kommissionen har i mål T-102/07 yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta Freistaat Sachsen att ersätta rättegångskostnaderna.

35      Kommissionen har i mål T-120/07 yrkat att tribunalen ska 

–        ogilla talan, och

–        förplikta MB Immobilien och MB System att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

36      Talan i mål T‑102/07 innehåller tre grunder. I den första grunden görs gällande att gemenskapsrätten har åsidosatts till följd av att den godkända stödordningen har getts en felaktig tolkning. Denna grund är uppdelad i tre delar. I den första delgrunden har Freistaat Sachsen kritiserat det förhållandet att lämplig åtgärd E 16/94 inte tillämpades. I den andra delgrunden har denna delstat gjort gällande att det föreligger en bristfällig motivering. I den tredje delgrunden har gjorts gällande att de berörda företagen inte är företag i svårigheter i den mening som avses i den godkända stödordningen. I den andra grunden görs gällande att kommissionen gjort en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna när det gäller svårigheterna för de ifrågavarande företagen. Denna grund innehåller två delar. I den första delgrunden har Freistaat Sachsen påstått att det angripna beslutet strider mot kommissionens praxis. I den andra delgrunden har denna delstat gjort gällande att kommissionen gjort en oriktig bedömning av kriterierna i stycke 6 i 1999 års riktlinjer. I den tredje grunden görs gällande att det föreligger en bristfällig motivering såvitt avser stödinslagets storlek.

37      Även till stöd för talan i mål T‑120/07 har tre grunder åberopats. I den första grunden görs gällande att gemenskapsrätten har åsidosatts till följd av att den godkända stödordningen har getts en felaktig tolkning. I den andra grunden görs gällande att kommissionen gjort en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna när det gäller svårigheterna för de stödmottagande företagen. I den tredje grunden görs gällande att det föreligger ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Denna grund innehåller fyra delar. I den första delgrunden har MB Immobilien och MB System hävdat att kommissionen frångick 1999 års riktlinjer utan att motivera detta agerande. I den andra delgrunden har dessa sökande gjort gällande att det föreligger en bristande motivering när det gäller grunden för lämplig åtgärd E 16/94. I den tredje delgrunden har nämnda sökande kritiserat det förhållandet att kommissionen inte motiverade sitt beslut att frångå lämplig åtgärd E 16/94. I en fjärde delgrund har dessa sökande hävdat att det föreligger ett allvarligt fel i kommissionens motivering när det gäller fastställandet av värdet på det stöd som ska återkrävas.

38      Tribunalen konstaterar att de argument som anförts av Freistaat Sachsen till stöd för talan i mål T‑102/07 och de som anförts av MB Immobilien och MB System till stöd för talan i mål T-120/07 överlappar varandra i stor utsträckning, även om Freistaat Sachsens anmärkningar endast avser åtgärderna 2 och 3 medan de anmärkningar som framförts av MB Immobilien och MB System även omfattar åtgärd 1. Deras anmärkningar avser i huvudsak, för det första, beträffande åtgärderna 2 och 3 ett åsidosättande av den godkända stödordningen till följd av att kommissionen påståtts inte ha tillämpat den snäva definitionen av begreppet företag i svårigheter som återfinns i lämplig åtgärd E 16/94 och i stället tillämpat den definition som återfinns i 1999 års riktlinjer och särskilt de kriterier som anges i stycke 6 i dessa riktlinjer. För det andra har sökandena gjort gällande att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning när det gäller kvalificeringen av de stödmottagande företagen som företag i svårigheter. För det tredje har sökandena hävdat att det föreligger ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Det är i denna ordning som tribunalen kommer att pröva sökandenas anmärkningar.

1.     Anmärkningarna som avser att kommissionen inte tillämpat den definition av begreppet företag i svårigheter som återfinns i lämplig åtgärd E 16/94

 Parternas argument

39      Sökandena har inte bestritt att företag i svårigheter är uteslutna från regionalstödsdelen i den godkända stödordningen. De har emellertid i huvudsak hävdat att kommissionen borde ha grundat bedömningen av att de företag som var föremål för åtgärderna 2 och 3 befann sig i svårigheter på kriterierna i lämplig åtgärd E 16/94 och inte på kriterierna i styckena 4–6 i 1999 års riktlinjer, vilka de anser är vidare.

40      Enligt Freistaat Sachsen var kommissionen enligt rättspraxis skyldig att pröva åtgärderna 2 och 3 på grundval av villkoren i den godkända stödordningen (domstolens dom av den 5 oktober 1994 i mål C-47/91, Italien mot kommissionen, REG 1994, s. I-4635; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-145). I det angripna beslutet grundade inte kommissionen sin bedömning av att åtgärderna 2 och 3 inte var förenliga med den godkända stödordningen på den definition av företag i svårigheter som följer av lämplig åtgärd E 16/94 utan på kriterierna i stycke 6 till 1999 års riktlinjer. Kommissionen överskattade därmed omfattningen av sitt utrymme för skönsmässig bedömning i samband med den konkreta tillämpningen av en stödordning som den tidigare har godkänt.

41      Freistaat Sachsen har erinrat om att den godkända stödordningen innehåller två typer av stöd, nämligen en regionalstödsdel och en undsättnings- och omstruktureringsstödsdel. Åtgärderna 2 och 3 beviljades inom ramen för regionalstödsdelen, vilket innebär att den definition av begreppet företag i svårigheter som följer av lämplig åtgärd E 16/94 borde ha tillämpats.

42      Freistaat Sachsen har för det första grundat sin tolkning på föreliggande omständigheter och den korrespondens som skett före 1999 års riktlinjer.

43      Denna delstat har härvid gjort gällande att begreppet företag i svårigheter första gången definierades i beslut SG (93) D/9273 såsom alla företag som garantigivaren, i egenskap av omsorgsfull aktör, vet eller borde veta befinner sig i svårigheter.

44      Enligt Freistaat Sachsen beslutade kommissionen i beslut 96/475 om garantier för omstruktureringsåtgärder avseende stora förlustdrabbade företag, som beviljats i enlighet med garantiordningar för flera tyska delstater och däribland Freistaat Sachsen, att beviljandet av garantier till stora förlustdrabbade företag skulle anmälas enskilt. Härav följer att garantier fortsättningsvis endast kunde beviljas små och medelstora företag i svårigheter när det gäller undsättnings- och omstruktureringsstödsdelen i den godkända stödordningen. Enligt Freistaat Sachsen omfattades härvid inte regionalstödsdelen i den godkända stödordningen, vilket stöds av skrivelsen av den 19 december 1996 (se ovan punkt 6).

45      Freistaat Sachsen har vidare gjort gällande att det framgår av skriftväxlingen mellan Förbundsrepubliken Tyskland och kommissionen, såsom skrivelsen av den 2 mars 1998 (se ovan punkt 7), att liknande garantiprogram förelåg i flera delstater och på förbundsnivå. På grund av den betydelse som det regionala stödinstrumentet har, var det nödvändigt att hitta en funktionell avgränsning för begreppet ”sunda företag”. Enligt Freistaat Sachsen var detta sökande föremål för många diskussioner och en lång skriftväxling mellan kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland som avslutades först med kommissionens förslag till definition av begreppet företag i svårigheter i lämplig åtgärd E 16/94.

46      I lämplig åtgärd E 16/94 omdefinierades bestämmelserna om uteslutning av företag i svårigheter från regionalt stöd. I åtgärden uteslöts från regionalt stöd dels sådana företag som uppfyller de klara kriterierna som sedermera upprepades i stycke 5 i 1999 års riktlinjer och dels sådana företag beträffande vilka det finns en risk att de skulle komma att ta garantin i anspråk. Denna definition har inte ändrats sedan dess.

47      Freistaat Sachsen har vidare påpekat att kommissionen i skrivelsen av den 11 november 1998 (se ovan punkt 10) angav att frågan om definitionen av företag i svårigheter ännu inte var slutgiltigt klarlagd, men att kriterierna i lämplig åtgärd E 16/94 borde tillämpas av rättssäkerhetsskäl.

48      För det andra har Freistaat Sachsen gjort gällande att det av skriftväxlingen mellan Förbundsrepubliken Tyskland och kommissionen efter antagandet av 1999 års riktlinjer inte framkommer att det skulle ha skett någon ändring vad gäller tillämpningen av definitionen av begreppet företag i svårigheter i lämplig åtgärd E 16/94 på regionalstödsdelen i den godkända stödordningen.

49      Enligt Freistaat Sachsen hänför sig skrivelsen av den 1 december 1999 enbart till undsättnings- och omstruktureringsstöd för företag i svårigheter. Samma sak gäller skrivelsen av den 20 januari 2000 i vilken Förbundsrepubliken Tyskland godkände de lämpliga åtgärderna enligt punkt 6 i 1999 års riktlinjer, eftersom dessa lämpliga åtgärder som sådana enbart avser stödordningar för undsättnings- och omstruktureringsstöd. Det framgår även av denna skrivelse att definitionen i stycke 5 i 1999 års riktlinjer skulle tillämpas på små och medelstora företag i svårigheter.

50      De handlingar som översänts genom skrivelsen av den 30 juni 2000 avsåg också enbart ordningarna för stöd till undsättning och omstrukturering. Kontrollmallen återger i punkt 3.5 de program eller programtyper som har regionala ändamål. Punkt 4 rör däremot enbart undsättnings- och omstruktureringsstöd. Detta skulle komma att gälla även för de senare ändringarna av punkt 4 som därefter utgjorde föremålet för kommissionens och den tyska regeringens skriftväxling.

51      För det tredje anser Freistaat Sachsen att tillämpningen av de två något olika definitionerna av begreppet företag i svårigheter i förhållande till regionalstödsdelen och undsättnings- och omstruktureringsstödsdelen i godkända stödordningar beror på de olika ändamålen med nämnda stödtyper.

52      Undsättnings- och omstruktureringsstödsdelen syftar till att tillse att endast de små och medelstora företag som uppfyller kriterierna i stycke 5 i 1999 års riktlinjer ska beviljas undsättnings- och omstruktureringsstöd. Freistaat Sachsen har angett att när det gäller regionalstödsdelen kunde företagen beviljas regionalt stöd om de inte var i svårigheter enligt lämplig åtgärd E 16/94, det vill säga enligt de klart definierade kriterier som motsvarar kriterierna i stycke 5 i 1999 års riktlinjer eller om det var osannolikt att de skulle komma att ta garantin i anspråk.

53      Slutligen har Freistaat Sachsen hävdat att de kriterier för ett företag i svårigheter som anges i stycke 6 i 1999 års riktlinjer är alltför vaga för att kunna utgöra bedömningskriterier för medlemsstaterna när de avgör om en planerad stödåtgärd är förenlig med en befintlig ordning.

54      MB Immobilien och MB System har å sin sida hävdat att kommissionen borde ha undersökt åtgärderna 2 och 3 mot bakgrund av villkoren i den beviljade stödordningen och har i detta hänseende även åberopat lämplig åtgärd E 16/94. Dessa sökande har påpekat att villkoren i lämplig åtgärd E 16/94 har getts en snävare utformning än villkoren i 1999 års riktlinjer. I stället för indicier i den mening som avses i riktlinjerna är det kriteriet rörande budgetbestämmelserna i lämplig åtgärd E 16/94 som är tillämpligt i förevarande fall. Enligt detta kriterium ska garantier inte beviljas när man med stor sannolikhet kan förvänta sig att garantin kommer att tas i anspråk. Förbundsrepubliken Tyskland har godtagit denna definition och såväl Freistaat Sachsen som mottagarna borde ha kunnat räkna med att den godkända stödordningen var tillämplig såsom speciell ordning.

55      MB Immobilien och MB System har hävdat att anpassningen av den godkända stödordningen till 1999 års riktlinjer enbart avsåg undsättnings- och omstruktureringsstödsdelen. Kommissionen hade föreslagit att alla garantier till förmån för stora företag skulle anmälas oberoende av deras ändamål, men kommenterade inte att Förbundsrepubliken Tyskland hade förkastat detta förslag. Denna fråga har ännu inte slutgiltigt klarlagts.

56      Enligt MB Immobilien och MB System var garantierna till stöd för omstrukturerings- och undsättningsåtgärder riktade till företag i svårigheter i den mening som avses i den godkända stödordningen begränsade till små och medelstora företag. För sådant regionalt drifts- och investeringsstöd som anges i lämplig åtgärd E 16/94, skulle tillämpningen av de strikta kriterierna i stycke 5 i 1999 års riktlinjer kompletteras med ett dubbelt budgetmässigt villkor, enligt vilket en garanti inte får beviljas om det är högst troligt att garantin kommer att tas i anspråk och enligt vilket garantierna således endast får ställas ut till företag i svårigheter när garantigivaren, på grundval av ett utlåtande från en oberoende revisor, konstaterar att det mottagande företaget med hänsyn till det garanterade lånet har goda chanser att fortsätta sin verksamhet. När det gäller skyldigheten att anmäla undsättnings- och omstruktureringsstöd till stora företag i svårigheter i enlighet med beslut 96/475, har MB Immobilien och MB System gjort gällande att Förbundsrepubliken Tyskland hade godtagit denna skyldighet för de båda aktuella stödtyperna enbart vad gäller Baden-Württemberg (Tyskland) och Hamburg (Tyskland). När det gäller regionalstödsdelen påverkades inte den godkända stödordningen av beslut 96/475. Det kriterium som gjorde det möjligt att kontrollera huruvida sådana garantier var tillåtna var följaktligen fortfarande ovannämnda budgetkriterium och det ersattes inte av de indicier som anges i 1999 års riktlinjer.

57      Kommissionen har gjort gällande att dessa argument inte kan godtas. Kommissionen har bestritt att lämplig åtgärd E 16/94 är tillämplig och har gjort gällande att den i det angripna beslutet gjorde en korrekt tillämpning av kriterierna i styckena 4–6 i 1999 års riktlinjer.

 Tribunalens bedömning

58      Det kan konstateras att sökandena inte bestrider att företag i svårigheter är uteslutna från regionalstödsdelen av den godkända stödordningen. De har emellertid hävdat att kommissionen beträffande åtgärderna 2 och 3 inte kunde grunda det angripna beslutet på den definition av begreppet företag i svårigheter som följer av styckena 4–6 i 1999 års riktlinjer för att därigenom utesluta de aktuella företagen från tillämpningen av regionalstödsdelen, utan kommissionen borde ha tillämpat den restriktivare definitionen i lämplig åtgärd E 16/94. Förbundsrepubliken Tyskland har enligt sökandena inte godtagit den påstått vidare definitionen i 1999 års riktlinjer avseende regionalstödsdelen i den godkända stödordningen. Sökandena anser vidare att indicierna i stycke 6 i 1999 års riktlinjer är alltför otydliga för att medlemsstaterna ska kunna bedöma om finansiella åtgärder är förenliga med en godkänd stödordning.

59      När det gäller kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning, får inte kommissionen, när den har att ta ställning till en enskild stödåtgärd som påstås ha beviljats med tillämpning av ett tidigare godkänt stödprogram, utan vidare granska denna åtgärd direkt i förhållande till EG-fördraget. Den ska innan den inleder ett förfarande först kontrollera att stödet omfattas av det allmänna stödprogrammet och uppfyller villkoren som fastställts i beslutet om godkännande av detta program. Om kommissionen inte gick till väga på detta sätt skulle den vid granskningen av varje enskild stödåtgärd kunna ändra sitt beslut om godkännande, vilket redan förutsatte en granskning i förhållande till artikel 87 EG (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 40 nämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 24).

60      Ett stöd som utgör en strikt och förutsebar tillämpning av villkoren som fastställts i beslutet om godkännande av det allmänna stödprogrammet anses alltså utgöra ett befintligt stöd. Kommissionen behöver inte underrättas om ett sådant stöd, och stödet behöver inte undersökas i enlighet med artikel 87 EG (domstolens dom av den 16 maj 2002 i mål C-321/99 P, ARAP m.fl. mot kommissionen, REG 2002, s. I-4287, punkt 83, och förstainstansrättens dom av den 18 november 2004 i mål T‑176/01, Ferriere Nord mot kommissionen, REG 2004, s. II-3931, punkt 51).

61      Åtgärder som inte omfattas av de allmänna stödordningar som åberopats utgör däremot nytt stöd vars förenlighet med den gemensamma marknaden ska prövas av kommissionen. Det framgår nämligen av artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG] (EGT L 83, s. 1), att ”alla planer på att bevilja nytt stöd [ska] anmälas i god tid till kommissionen av den berörda medlemsstaten”.

62      När kommissionen fattar beslut om huruvida ett stöd är förenligt med den berörda stödordningen gör den detta inom ramen för sin skyldighet att säkerställa tillämpningen av artiklarna 87 EG och 88 EG. Kommissionens prövning av ett stöds förenlighet med denna ordning utgör därför inte en åtgärd som går utöver dess behörighet. Kommissionens bedömning kan således inte begränsas av att de nationella myndigheter som har beviljat stödet har gjort en egen bedömning.

63      När det gäller argumentet att Förbundsrepubliken Tyskland inte godtagit den definition av företag i svårigheter som följer av styckena 4–6 i 1999 års riktlinjer avseende regionalstödsdelen i den godkända stödordningen, framgår det av artikel 17.1 i förordning nr 659/1999 att kommissionen ska erhålla alla nödvändiga upplysningar från den berörda medlemsstaten för att i samarbete med medlemsstaten granska befintliga stödordningar enligt artikel 88.1 EG. Om kommissionen mot bakgrund av de upplysningar som medlemsstaten har lämnat finner att den befintliga stödordningen inte är eller inte längre är förenlig med den gemensamma marknaden, ska den i enlighet med artikel 18 i förordning nr 659/1999 utfärda en rekommendation till den berörda medlemsstaten med förslag till lämpliga åtgärder för att ändra eller upphäva den befintliga stödordningen.

64      Det framgår härvid av artikel 19 i förordning nr 659/1999 att ”[o]m den berörda medlemsstaten godtar de föreslagna åtgärderna och underrättar kommissionen om detta, skall kommissionen notera detta förhållande och underrätta medlemsstaten om detta”. I artikeln anges även att ”[m]edlemsstaten skall genom sitt godtagande vara bunden att genomföra de lämpliga åtgärderna”.

65      I förevarande fall överlämnade Förbundsrepubliken Tyskland i enlighet med de lämpliga åtgärderna i 1999 års riktlinjer (se ovan punkt 4) till kommissionen genom skrivelsen av den 1 december 1999 en förteckning över stödordningar som fortfarande var i kraft efter den 30 juni 2000 och som enligt nämnda skrivelse skulle anpassas till de lämpliga åtgärderna. Den godkända stödordningen ingick i denna förteckning. I skrivelse av den 20 januari 2000 godkände Förbundsrepubliken Tyskland de lämpliga åtgärder som föreslagits i punkt 6 i 1999 års riktlinjer.

66      Enligt sökandena hade Förbundsrepubliken Tyskland emellertid endast godtagit de lämpliga åtgärderna såvitt avser ordningar för stöd till undsättning och omstrukturering och följaktligen enbart för den del av den godkända stödordningen som rör undsättnings- och omstruktureringsstöd. Av detta har sökandena dragit slutsatsen att det är definitionen av begreppet företag i svårigheter som återfinns i lämplig åtgärd E 16/94 som ska fortsätta att tillämpas på regionalstödsdelen i den godkända stödordningen.

67      Detta resonemang kan inte godtas.

68      Tribunalen delar nämligen kommissionens uppfattning att Förbundsrepubliken Tyskland i sin skriftväxling, såsom den framgår av handlingarna i ärendet, inte har gjort någon skillnad mellan de olika delarna i den godkända stödordningen. Denna stödordning nämndes bland annat utan närmare uppgifter i skrivelsen av den 1 december 1999. Skrivelsen av den 20 januari 2000 är också allmänt hållen. Det är således inte styrkt att 1999 års riktlinjer uttryckligen undantagits från tillämpning när det gäller regionalstödsdelen i den godkända stödordningen.

69      Vidare hänvisas det uttryckligen i kontrollmallen – vilken i enlighet med skrivelsen av den 30 juni 2000 utgör en fullständig del av de tyska garantiordningarna och vilken på detta område innebär ett införlivande av de lämpliga åtgärderna – särskilt i punkt 4.1, till skyldigheten att göra en enskild anmälan om det är fråga om undsättnings- och omstruktureringsstöd avsedda för stora företag i svårigheter i den mening som avses i 1999 års riktlinjer. Det följer således av punkt 4.1 i kontrollmallen att Förbundsrepubliken Tyskland hade godkänt att alla garantier som kan anses utgöra ett undsättnings- och omstruktureringsstöd (med undantag för garantier som biviljas enligt en stödordning för små och medelstora företag som åtminstone uppfyller ett av de tre kriterier som anges i stycke 5 i 1999 års riktlinjer, se nedan punkt 78) måste anmälas enskilt till kommissionen i enlighet med 1999 års riktlinjer.

70      Visserligen innehåller, såsom Freistaat Sachsen har påpekat, den ifrågavarande skriftväxlingen, i vissa delar, uttryckligen hänvisningar till ”ordningar för stöd till undsättning och omstrukturering”. I skrivelsen av den 1 december 1999 nämns exempelvis en anpassning av 1999 års riktlinjer beträffande alla ”befintliga ordningar för stöd till undsättning och omstrukturering” som var i kraft efter den 30 juni 2000. Samma sak gäller kontrollmallen. Detta är helt förenligt med lydelsen i punkt 6.3 i 1999 års riktlinjer där det uppställs krav på anpassning ”till dessa riktlinjer av befintliga ordningar för stöd till undsättning och omstrukturering”.

71      I motsats till vad Freistaat Sachsen har hävdat följer det emellertid inte av hänvisningarna till ”ordningar för stöd till undsättning och omstrukturering” att Förbundsrepubliken Tysklands godkännande av de lämpliga åtgärderna var begränsat till undsättnings- och omstruktureringsstödsdelen i den godkända stödordningen.

72      Även om detta godkännande av de lämpliga åtgärderna i 1999 års riktlinjer enbart hänförde sig till befintliga ordningar för stöd till undsättning och omstrukturering innebär detta nämligen inte att Freistaat Sachsen kunde bortse från 1999 års riktlinjer när den, efter att riktlinjerna hade trätt i kraft den 9 oktober 1999 och efter att Förbundsrepubliken Tyskland hade godkänt de lämpliga åtgärderna i dessa riktlinjer, beviljade finansiella fördelar till företag som eventuellt var i svårigheter. Detta gäller även om dessa fördelar i första hand omfattas av villkoren i en befintlig ordning för regionalt stöd avseende en region som, såsom anges i skäl 10 i det angripna beslutet, utgör ett stödområde enligt artikel 87.3 a EG.

73      Undantaget i artikel 87.3 a och c EG för regionalstöd förutsätter såvitt avser undsättningsstöd att det finns en verklig omstruktureringsplan för att stödets positiva effekter på den regionala utvecklingen ska bli varaktiga (domstolens dom av den 21 mars 1991 i mål C-305/89, Italien mot kommissionen, REG 1991, s. I-1603, punkt 36) och således kompenserar effekterna av snedvridningen av konkurrensen.

74      Det framgår även av stycke 3 i 1999 års riktlinjer, som kommissionen har kunnat anta för utövandet av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har vid tillämpningen av artikel 87.3 EG och som är bindande för kommissionen (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 15 juni 2005 i mål T‑171/02, Regione autonoma della Sardegna mot kommissionen, REG 2005, s. II‑2123, punkterna 94 och 95 och där angiven rättspraxis), att ”[s]tatligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag som riskerar att försättas i konkurs kan endast anses berättigat under vissa omständigheter”. Det är av detta skäl som det i 1999 års riktlinjer, särskilt i stycke 17, föreskrivs en skyldighet att på förhand underrätta kommissionen om lån som en medlemsstat beviljar eller garanterar ett företag i ekonomiska svårigheter, och, såsom följer av styckena 19 och 20 i nämnda riktlinjer, det är i samband med granskningen av denna anmälan som kommissionen beaktar sådana regionala överväganden som anges i artikel 87.3 a och c EG.

75      Av det föregående följer att vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet, borde Förbundsrepubliken Tyskland, innan den beviljade ett stöd till ett stort företag som befann sig i en situation som åtminstone kunde betecknas som problematisk, vilket inte kan bestridas var fallet med Biria-koncernen, ha fastställt om det var fråga om ett företag i svårigheter enligt kriterierna i styckena 4–6 i 1999 års riktlinjer. Om så var fallet omfattades stödet av en skyldighet att anmäla det enskilt.

76      Härav följer att tribunalen inte heller godtar sökandenas argument angående förekomsten av en särskild definition av företag i svårigheter i förhållande till regionalstödsdelen i den godkända stödordningen. Om det godtogs att det förelåg olika parallella definitioner av företag i svårigheter så skulle det nämligen kunna leda till en situation där ett företag som befinner sig i svårigheter enligt 1999 års riktlinjer inte desto mindre kunde beviljas ett statligt stöd utan anmälningsskyldighet och utan att 1999 års riktlinjer iakttas. En sådan situation skulle strida mot systematiken i artikel 87.1 och 87.3 EG samt artikel 88.3 EG, såsom denna tydligt redogjorts för i 1999 års riktlinjer (se ovan punkt 74).

77      När det vidare gäller sökandenas argument att de indicier som anges i stycke 6 i 1999 års riktlinjer är alltför vaga för att kunna användas av en medlemsstat vid bedömningen av huruvida en planerad stödåtgärd är förenlig med en befintlig ordning, erinrar tribunalen om, i likhet med vad kommissionen har påpekat, att då det föreligger tvekan beträffande kvalificeringen av en situation för ett mottagande företag ska medlemsstaten anmäla den ifrågavarande åtgärden.

78      Vidare påpekar tribunalen beträffande sökandenas argument angående jämförelsen mellan kriterierna i lämplig åtgärd E 16/94 och kriterierna i stycke 5 i 1999 års riktlinjer samt angående det förhållandet att det i viss skriftväxling mellan kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland som ägde rum före 1999 års riktlinjer enbart hade hänvisats till kriterierna i nämnda stycke 5, att det tydligt framgår av 1999 års riktlinjer, och särskilt punkt 4 (se ovan punkt 3) att de enda stödordningar till företag i svårigheter som fortfarande är tillåtna är stödordningar som omfattar små och medelstora företag. Härav följer även att det i princip enbart är de strikta kriterierna i stycke 5 i 1999 års riktlinjer som är relevanta. Utanför tillämpningsområdet för dessa strikta kriterier gäller enskild anmälan. Även om skriftväxlingen mellan kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland, som ägde rum efter antagandet av 1999 års riktlinjer, således kunde innehålla en diskussion rörande definitionen av begreppet företag i svårigheter såsom det angetts i stycke 5 i 1999 års riktlinjer för att därvid definiera bedömningsramen för de stödordningar som fortfarande var tillåtna, går det inte att härav dra slutsatsen, som sökandena tycks göra, att Förbundsrepubliken Tyskland enbart har godtagit denna definition eller att Förbundsrepubliken Tyskland har avslagit möjligheten att tillämpa företagsdefinitionen i stycke 6 i 1999 års riktlinjer utanför det specifika sammanhang som avser ordningar för stöd till undsättning och omstrukturering av små och medelstora företag.

79      Tribunalen påpekar slutligen i likhet med vad kommissionen har påstått och i enlighet med vad som framgår av skrivelsen av den 23 januari 2006 att Förbundsrepubliken Tyskland har försvarat det förhållandet att bedömningen av åtgärderna 2 och 3 gjordes i förhållande till stycke 6 i 1999 års riktlinjer. Vidare framgår det varken av det angripna beslutet eller av handlingarna i ärendet att Förbundsrepubliken Tyskland skulle ha åberopat lämplig åtgärd E 16/94 i det administrativa förfarandet, och sökandena har för övrigt inte hävdat motsatsen.

80      Det följer av det föregående att det finns anledning att bortse från hela den skriftväxling mellan kommissionen och Förbundsrepubliken Tyskland som ägde rum före år 1999. Vidare bortser tribunalen från den påstått snävare definitionen av begreppet företag i svårigheter som återfinns i lämplig åtgärd E 16/94, eftersom denna åtgärd saknar relevans för avgörandet av förevarande tvist.

81      Kommissionen åsidosatte således varken gemenskapsrätten eller de godkända stödordningarna genom att bedöma situationen för de i det angripna beslutet aktuella företagen mot bakgrund av kriterierna i 1999 års riktlinjer, även vad gäller stycke 6 i dessa riktlinjer, i stället för kriterierna i lämplig åtgärd E 16/94.

82      Talan kan således inte bifallas på de anmärkningar som anförts i mål T-102/07 och T-120/07 och som avser att den godkända stödordningen åsidosatts i detta hänseende.

2.     Anmärkningarna som avser att de mottagande företagen har ansetts utgöra företag i svårigheter

83      MB Immobilien och MB System har för det första hävdat att det företag som var föremål för åtgärd 1, Bike Systems, inte var i svårigheter i mars 2001. Eftersom den godkända stödordningen rör statliga garantier och åtgärd 1 utgör ett kapitalandelslån som beviljats utanför denna ram, har MB Immobilien och MB System inte bestridit att definitionen av begreppet företag i svårigheter i 1999 års riktlinjer är tillämplig på denna åtgärd.

84      För det andra har Freistaat Sachsen och MB Immobilien båda hävdat att de företag som var föremål för åtgärderna 2 och 3, nämligen Sachsen Zweirad respektive Biria GmbH, inte var i svårigheter i den mening som avses i lämplig åtgärd E 16/94 vid tidpunkten för beviljandet av garantierna. Det framgår i detta hänseende av den föregående bedömningen att kommissionen hade rätt att grunda det angripna beslutet på definitionen av begreppet företag i svårigheter i 1999 års riktlinjer. Mot denna bakgrund anser tribunalen att talan inte kan bifallas på de anmärkningar som avser att de mottagande företagen inte var i svårigheter i enlighet med kriterierna i lämplig åtgärd E 16/94 då dessa anmärkningar saknar verkan.

85      För det tredje har Freistaat Sachsen hävdat att Sachsen Zweirad och Biria GmbH, i mars 2003 respektive december 2003, inte heller var företag i svårigheter i den mening som avses enligt kriterierna i 1999 års riktlinjer.

86      I repliken har MB Immobilien och MB System i andra hand även gjort gällande att även om 1999 års riktlinjer tillämpades, kunde Sachsen Zweirad och Biria GmbH inte anses vara i svårigheter. Denna anmärkning kan emellertid inte upptas till sakprövning, eftersom den strider mot artikel 21 i domstolens stadga och artikel 44.1 c i rättegångsreglerna enligt vilken en ansökan ska innehålla föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. Dessa uppgifter ska nämligen vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och tribunalen ska kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en talan ska kunna tas upp till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat men på ett sammanhängande och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan (förstainstansrättens beslut av den 11 juli 2005 i mål T‑294/04, REG 2005, s. II‑2719, punkt 23).

87      Av detta följer att prövningen av huruvida kommissionen eventuellt gjort en oriktig bedömning i samband med tillämpningen av kriterierna i 1999 års riktlinjer på Sachsen Zweirads och Biria GmbH:s situation kommer att begränsa sig till de argument som Freistaat Sachsen anfört i detta hänseende.

88      Tribunalen kommer således att på grundval av 1999 års riktlinjer pröva huruvida kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den dels kom fram till att Bike Systems var i svårigheter i mars 2001, dels att Sachsen Zweirad och Biria GmbH var i svårigheter i mars 2003 respektive december 2003.

 Huruvida Bike Systems var ett företag i svårigheter i mars 2001

 Parternas argument

89      MB Immobilien och MB System har för det första hävdat att den motivering som anförts i skäl 61 i det angripna beslutet till stöd för bedömningen att Bike Systems var ett företag i svårigheter inte grundas på några relevanta kriterier eller symptom i den mening som avses i 1999 års riktlinjer och att den därmed är bristfällig. Kommissionen konstaterade själv att Bike Systems inte var försatt i konkurs men gjorde inte något uttalande angående de mottagande företagens balansräkning och således inte angående kriterierna i nämnda riktlinjer. Dessutom går det inte att av en begränsad omstrukturering automatiskt dra slutsatsen att ett företags framtidsutsikter är osäkra, utan det hade varit nödvändigt med ett mer uttömmande konstaterande. Kommissionen har för övrigt inte i tillräcklig mån beaktat att Bike Systems hade köpts upp av ett sunt företag. Med hänsyn till att det på grund av saneringsplanen gjordes ett ägarbyte, borde kommissionen nämligen ha undersökt förvärvarens ekonomiska styrka för att kunna göra ett giltigt utlåtande angående företagets framtidsutsikter. Dessutom skulle förluster och ett negativt eget kapital kunna utgöra ett indicium på ett företag som är i svårigheter, vilket framgår av kriterierna i 1999 års riktlinjer, men det är inte nödvändigt att så är fallet.

90      För det andra har MB Immobilien och MB System hävdat att kommissionen inte har bedömt ett bindande letter of comfort (stödbrev) (harte Patronatserklärung) från Biria GmbH av den 6 mars 2001 (nedan kallat letter of comfort), trots att Förbundsrepubliken Tyskland hade åberopat förekomsten av denna handling i skrivelsen av den 31 januari 2005. Kommissionen borde ha beaktat att gbb, såvitt avser de skyldigheter som uppkom med anledning av avtalet om kapitalandelslånet, förfogade över garantin från Biria GmbH och att gbb vid utebliven betalning följaktligen kunde vända sig till ett företag som inte var ett företag i svårigheter. Enligt dessa sökande har kommissionen för övrigt medgett att den inte granskade det letter of comfort som Biria GmbH hade upprättat till förmån för Bike Systems, trots att den kände till denna omständighet. Det är nödvändigt att skilja mellan bindande letter of comfort (harte Patronatserklärungen) och icke-bindande letter of comfort (weiche Patronatserklärungen). Enligt ett bindande letter of comfort är garantigivaren inte en gäldenär vars betalningsansvar uppkommer först efter huvudgäldenärens utan en sådan garantigivare är solidariskt betalningsskyldig med huvudgäldenären.

91      Detta resonemang motsägs inte av det förhållandet att den tyska regeringen i skrivelsen av den 23 januari 2006 angav att den accepterade kommissionens förklaringar om att ett kapitalandelslån är jämförbart med ett efterställt lån, där risken, på grund av avsaknaden av säkerheter, är större än ett klassiskt banklån som upptas för att finansiera en investering. Detta innebär att ersättningen för ett kapitalandelslån bör vara betydligt högre än den referensränta som gäller i Europeiska unionen vid tidpunkten för beviljandet. När kommissionen mot bakgrund av denna abstrakta förklaring angav att det inte fanns något skäl för att närmare undersöka frågan hur detta letter of comfort ska kvalificeras och ställa frågor i detta hänseende, har kommissionen bortsett från att den hade kännedom om denna handling och att den således hade en utredningsskyldighet eller åtminstone en skyldighet att ställa frågor till medlemsstaten.

92      MB Immobilien och MB System har för det tredje hävdat att kommissionen inte beaktade revisionsberättelsen i årsredovisningen som fastställdes den 31 december 2002 och Bike Systems verksamhetsberättelse för år 2002 (nedan kallad Bike Systems årsredovisning för år 2002). Kommissionen hade kännedom om denna årsrapport i vilken det angavs att presentationen och värderingen av tillgångarna i balansräkningen av den 31 december 2002 gör det möjligt att utgå från principen att framtidsutsikterna är positiva. Kommissionen har inte vid något tillfälle nämnt det förvärvande företagets solvens. MB Immobilien och MB System har bestridit kommissionens påstående att Bike Systems årsredovisning för år 2002 inte hade något värde för att bedöma de beslut som fattades under verksamhetsåret 2001. Kommissionen har för övrigt själv använt denna typ av motivering i efterhand.

93      För det fjärde har dessa sökanden gjort gällande att kommissionens argument beträffande tiden efter det angripna beslutet inte kan användas för att motivera detta beslut.

94      Kommissionen har bestritt MB Immobiliens och MB Systems argument.

 Tribunalens bedömning

95      Det ska inledningsvis preciseras att det framgår av ansökan i mål T-120/07 att de anmärkningar som MB Immobilien och MB System anfört i den andra grunden avser dels kvalificeringen av Bike Systems som företag i svårigheter, och dels fastställandet av stödinslaget, i synnerhet storleken på den höjning som tillämpats av kommissionen.

96      När det gäller fastställandet av stödinslaget i åtgärd 1, konstaterar tribunalen att den andra grunden inte innehåller någon utveckling av den anmärkning som MB Immobilien och MB System framfört i denna grund i ansökan i mål T-120/07 angående det förhållandet att kommissionen inte i tillräcklig mån beaktat att den ersättning som ligger 600 räntepunkter över referensräntan i tillräcklig mån tar hänsyn till den ökade risken för utebliven betalning när det gäller ett företag i svårigheter. Denna anmärkning kan således inte upptas till prövning i enlighet med den rättspraxis som angetts ovan i punkt 86. De argument som anförts mot ett fastställande av stödinslaget i förhållande till referensräntan på marknaden som återfinns i den tredje grunden i ansökan i mål T-120/07 och som avser en bristfällig motivering kommer att prövas nedan i samband med prövningen av de anmärkningar i vilka det görs gällande att det angripna beslutet är bristfälligt motiverat.

97      Den andra grunden i talan i mål T-120/07 och prövningen av kommissionens eventuella oriktiga bedömningar kommer således att begränsas till frågan huruvida kommissionen har gjort en oriktig bedömning när den på grundval av kriterierna i 1999 års riktlinjer fann att Bike Systems var ett företag i svårigheter vid tidpunkten för beviljandet av åtgärd 1.

98      Tribunalen erinrar om att kommissionens prövning innebär att komplexa ekonomiska faktiska omständigheter ska beaktas och bedömas. Eftersom gemenskapsdomstolen inte kan ersätta kommissionens bedömning av komplexa ekonomiska faktiska omständigheter och förhållanden med sin egen bedömning, ska tribunalens kontroll följaktligen begränsas till en prövning av att förfarandereglerna och reglerna för motivering av beslutet har iakttagits, att de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga och att det inte föreligger någon uppenbart oriktig bedömning eller maktmissbruk (se förstainstansrättens dom av den 11 maj 2005 i de förenade målen T-111/01 och T-133/01, Saxonia Edelmetalle och ZEMAG mot kommissionen, REG 2005, s. II‑1579, punkt 91 och där angiven rättspraxis).

99      När det gäller Bike Systems situation i mars 2001 erinrar tribunalen om att kommissionen i skäl 61 i det angripna beslutet har angett följande:

”Det var … genom en insolvensplan som Bike Systems hade hjälpts ur sin insolvens. Företagets framtidsutsikter var ovissa, eftersom det bara hade uppnått en begränsad omstrukturering av företaget. Efter den årliga balansräkningen 2001 gjorde företaget fortfarande förlust. Det egna kapitalet var fortfarande negativt, även om detta tack vare den dolda reserven inte ledde till insolvens. Vid den tidpunkten måste Bike Systems därför betraktas som ett företag i svårigheter.”

100    Bedömningen av Bike Systems situation grundar sig således på en insolvensplan, bolagets begränsade omstrukturering av vilken det följde att dess framtidsutsikter var osäkra, förlusterna enligt 2001 års balansräkning och det negativa egna kapitalet.

101    MB Immobilien och MB System har för det första gjort gällande att dessa faktorer inte återfinns i 1999 års riktlinjer och inte utgör tillräcklig grund för kommissionens slutsats att Bike Systems befann sig i svårigheter.

102    Detta argument kan inte godtas.

103    När det gäller bedömningsramarna enligt 1999 års riktlinjer anges det nämligen i riktlinjernas stycke 4 endast i allmänna ordalag att ett företag anses vara i svårigheter om det inte med egna finansiella medel eller med medel från ägare/aktieägare eller långivare kan hejda förluster som utan ingripanden från de offentliga myndigheterna leder till att företaget med största sannolikhet försätts i konkurs på kort eller medellång sikt.

104    Vidare följer det av lydelsen i styckena 5 och 6 i 1999 års riktlinjer att ett företag visserligen ”under alla förhållanden” anses vara i svårigheter när en väsentlig del av dess aktiekapital har förlorats, men det finns emellertid ingenting som hindrar att det med stöd av andra indicier, såsom dem som angetts i stycke 6, visas att företaget befinner sig i finansiella svårigheter i den mening som avses i 1999 års riktlinjer, även om det inte har förlorat en betydande del av sitt aktiekapital (se, för ett liknande resonemang och analogt, förstainstansrättens dom av den 15 juni 2005 i mål T-349/03, Corsica Ferries France mot kommissionen, REG 2005 s. II‑2197, punkt 185).

105    Av denna rättspraxis följer dels att minskningen av en väsentlig del av aktiekapitalet är en mycket allvarlig omständighet som pekar på att ett företag befinner sig i svårigheter och dels att det föreligger ett visst antal ekonomiska faktorer, där stycke 6 i 1999 års riktlinjer innehåller en icke uttömmande förteckning över sådana faktorer (se användningen av ordet ”såsom” i domen i det ovan i punkt 104 nämnda målet Corsica Ferries France mot kommissionen, punkt 185), som även kan påvisa förekomsten av en sådan situation, trots att en väsentlig del av aktiekapitalet inte har förlorats eller insolvens inte har inträtt i den mening som avses i stycke 5 i 1999 års riktlinjer.

106    I förevarande fall anges i det angripna beslutet att det föreligger ett negativt eget kapital, vilket i motsats till vad MB Immobilien och MB System har hävdat, kan anses utgöra en viktig indikation på en situation där ett företag befinner sig i ekonomiska svårigheter, trots att de specifika omständigheter som anges i stycke 5 i 1999 års riktlinjer inte är uppfyllda.

107    Kommissionen har även angett andra omständigheter, bland annat fortsatta förluster under det år som åtgärd 1 vidtogs. Även om denna omständighet inte anges i den icke uttömmande förteckningen av indicier i stycke 6, där ökade förluster nämns, går det inte att bortse från dess relevans i samband med bedömningen av ett företags ekonomiska situation för det fall omständigheten hänför sig till situationen före eller vid tidpunkten för beviljandet av stödet, något som MB Immobilien och MB System inte har bestritt.

108    När det gäller förekomsten av en insolvensplan framgår det av de förklaringar som lämnats av MB System och kommissionen som svar på tribunalens skriftliga frågor i mål T‑120/07 att insolvensförfarandet enligt tysk rätt syftar till att sanera ett insolvent företag vid en tidpunkt då konkurs fortfarande kan undvikas och det krävs därvid att en insolvensplan presenteras.

109    I stycke 5 c i 1999 års riktlinjer hänvisas härvid till förhållandet då ett företag uppfyller villkoren ”i nationell lagstiftning för att vara föremål för ett kollektivt insolvensförfarande” så som en omständighet som pekar på att företaget under alla förhållanden ska anses vara i svårigheter. Visserligen motsvarade inte situationen för Bike Systems i mars 2001 den situation som beskrivs i nämnda stycke 5 c, eftersom insolvensförfarandet hade fått ett för företaget positivt avslut. Kommissionen bekräftade i sina svar på tribunalens skriftliga frågor och vid förhandlingen att den i det angripna beslutet visserligen ansåg att insolvensplanen hade gjort det möjligt för Bike Systems att klara sig ur insolvenssituationen men att dess situation fortfarande var prekär, i synnerhet eftersom omstruktureringen var begränsad. Denna omständighet hade också beaktats som en indikation på svårigheter i enlighet med stycke 6 i 1999 års riktlinjer.

110    När det slutligen gäller omfattningen av denna omstrukturering har MB System medgett att den ursprungliga omstruktureringen av Bike Systems var begränsad i den meningen att det var nödvändigt att företaget så fort som möjligt kunde avsluta insolvensförfarandet för att möjliggöra en fortsatt drift av företagets verksamhet och att det således i huvudsak var fråga om en avskrivning av skulderna. MB System har emellertid gjort gällande att kommissionen borde ha beaktat det förhållandet att situationen för ett företag som har gått igenom ett insolvensförfarande liknar situationen för ett nytt bolag, eftersom detta inte längre har några skulder. Dessutom har MB System hävdat att borgenärerna trodde på saneringen av Bike Systems, eftersom de hade accepterat insolvensplanen. Eftersom Biria-koncernen var nummer två på marknaden anser denna sökande att Bike Systems, efter att Biria-koncernen förvärvat detta företag, hade helt andra ekonomiska förutsättningar.

111    Trots de omständigheter som nämnts av MB Immobilien och MB System konstaterar tribunalen att insolvensförfarandet beträffande Bike Systems avslutades först i december 2000, det vill säga enbart tre månader före beviljandet av åtgärd 1. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att det i huvudsak rörde sig om en omstrukturering av skulderna utan några väsentliga ändringar i verksamheten, anser tribunalen att kommissionen utan att göra en uppenbart oriktig bedömning kunde dra slutsatsen att situationen för Bike Systems i mars 2001 fortfarande var prekär och att dess framtidsutsikter var osäkra, och detta trots det förtroende som bankerna visat när det gäller dessa framtidsutsikter.

112    När det gäller påståendet att kommissionen inte hade beaktat situationen för den sunda förvärvaren av Bike Systems, vilket såsom framgår av svaren på tribunalens skriftliga frågor, hänvisar till integreringen av Bike Systems i Biria-koncernen under omstruktureringsperioden, konstaterar tribunalen att det anförts mycket litet stöd för detta påstående från MB Immobilien och MB System och att dessa sökande i synnerhet inte har förklarat vilka specifika omständigheter som anförts under det administrativa förfarandet och som inte beaktades av kommissionen. Den hänvisning som gjorts under förhandlingen, efter en fråga från tribunalen, till Biria-koncernens ställning på marknaden är inte tillräcklig i detta avseende och tribunalen anser således att detta påstående inte kan tas upp till sakprövning i enlighet med den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 86. Under alla omständigheter var det såsom kommissionen har påpekat Bike Systems och inte förvärvaren som var betalningsskyldig för ersättningen enligt åtgärd 1 och det kan inte anses vedertaget att en förvärvare kommer att understödja sitt dotterbolag genom betalningen av en sådan skuld.

113    För det andra har MB Immobilien och MB System gjort gällande att kommissionen borde ha undersökt det aktuella letter of comfort.

114    Tribunalen erinrar härvid om att den berörda medlemsstaten för att uppfylla sin samarbetsskyldighet gentemot kommissionen ska lämna alla uppgifter som kan göra det möjligt för denna institution att kontrollera att villkoren för det begärda undantaget är uppfyllda (se förstainstansrättens dom av den 6 april 2006 i mål T‑17/03, Schmitz-Gotha Fahrzeugwerke mot kommissionen, REG 2006, s. II‑1139, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

115    Enligt fast rättspraxis ska en gemenskapsrättsakts lagenlighet bedömas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde den dag då rättsakten antogs och kommissionens bedömningar ska prövas enbart mot bakgrund av de upplysningar som kommissionen hade tillgång till när den gjorde bedömningarna (se domen i det ovan i punkt 114 nämnda målet Schmitz‑Gotha Fahrzeugwerke mot kommissionen, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

116    När kommissionen väl har gett de berörda möjlighet att på ett lämpligt sätt inkomma med sina synpunkter kan den nämligen inte kritiseras för att den inte har beaktat eventuella faktiska förhållanden som skulle ha kunnat åberopas under det administrativa förfarandet, men som inte har åberopats, eftersom den inte har någon skyldighet att ex officio föreställa sig vilka omständigheter som skulle ha kunnat åberopas (se domen i det ovan i punkt 114 nämnda målet Schmitz‑Gotha Fahrzeugwerke mot kommissionen, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

117    I förevarande fall konstaterar tribunalen att det aktuella letter of comfort inte överlämnades till kommissionen under det administrativa förfarandet. Det är visserligen sant att förekomsten av ett sådant brev nämndes av Förbundsrepubliken Tyskland i skrivelsen av den 31 januari 2005. I denna skrivelse angavs följande:

”Den strategiska allians som Biria-koncernen utgör (bland annat som sammanslutning för inköp och leverans av material) gjorde det möjligt att anse att framtidsutsikterna för Bike Systems var positiva och att dess omstrukturering var lyckad. Det krav på ett letter of comfort från [Sachsen Zweirad] och Biria GmbH i samband med utbetalningen av [kapitalandelslånet] syftade till att garantera att dessa företag aktivt skulle understödja utvecklingen av Bike Systems.”

118    Det ska således i likhet med vad kommissionen har gjort gällande påpekas att det förhållandet att Förbundsrepubliken Tyskland i en enda mening tillkännagav att det i samband med refinansieringen av det aktuella bolaget fanns ett löpande stödbrev från moderbolaget, inte nödvändigtvis – utan några andra bevis till stöd för detta såsom exempelvis bevisning rörande att den ekonomiska situationen vid tidpunkten för åtgärd 1 för det bolag som ställt ut det aktuella letter of comfort – innebär att Bike Systems skulle bedömas annorlunda i framtiden eller att dess framtidsutsikter skulle vara förändrade på grund av detta. Under alla omständigheter hade kommissionen behövt förfoga över originalhandlingen för att kunna bedöma om det aktuella letter of comfort var bindande.

119    Sammanfattningsvis anser tribunalen att det mot bakgrund av de ovan beskrivna förhållandena i förevarande fall och i enlighet med den rättspraxis som angetts ovan i punkterna 114–116 inte ankom på kommissionen att begära förklaringar från Förbundsrepubliken Tyskland angående inverkan av det aktuella letter of comfort på Bike Systems ekonomiska situation. Kommissionen har således inte gjort något fel genom att inte i ett senare skede undersöka hänvisningen till det löpande letter of comfort som gjordes i skrivelsen av den 31 januari 2005.

120    När det för det tredje gäller beaktandet av Bike Systems årsredovisning för år 2002 i det angripna beslutet, är det uppenbart att Bike Systems ekonomiska situation år 2002 inte är relevant för att bedöma huruvida åtgärd 1 som antogs i mars 2001 var rättsenlig. Det framgår klart av rättspraxis att frågan huruvida en åtgärd utgör ett stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG ska avgöras mot bakgrund av den situation som förelåg vid tidpunkten då åtgärden vidtogs. Om kommissionen skulle beakta senare inträffade omständigheter, skulle den nämligen gynna de medlemsstater som inte fullgör sin skyldighet att på projektstadiet anmäla de stöd som de avser att bevilja (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 11 juli 2002 i mål T-152/99, HAMSA mot kommissionen, REG 2002, s. II‑3049, punkt 53).

121    När det för det fjärde gäller kommissionens hänvisningar till situationen för Bike Systems åren 2002 och 2003 och de omständigheter under vilka åtgärd 1 upphörde år 2005, är de av samma skäl som angetts ovan i punkt 120 inte relevanta för att bedöma huruvida det angripna beslutet är rättsenligt.

122    Det följer av det ovanstående att de omständigheter som nämnts i det angripna beslutet är förenliga med 1999 års riktlinjer och att kommissionen inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den ansåg att Bike Systems var i svårigheter i mars 2001.

 Huruvida Sachsen Zweirad och Biria GmbH utgjorde företag i svårigheter i mars respektive i december 2003

123    Freistaat Sachsen har dels anfört allmängiltiga argument angående den ram för bedömningen av situationen för företag som var föremål för åtgärderna 2 och 3, och dels gjort gällande att kommissionen gjort uppenbara fel vid tillämpningen av denna bedömningsram på dessa företag.

 Ramen för bedömning av situationen för företag som var föremål för åtgärderna 2 och 3

–       Parternas argument

124    Freistaat Sachsen har dels gjort gällande att kommissionen i skälen 66–78 i det angripna beslutet enbart räknade upp några typiska ”symtom” på företag i svårigheter genom att hänvisa till stycke 6 i 1999 års riktlinjer, enligt vilken den kategori företag som kan erhålla stöd för undsättning och omstrukturering utsträcks till att omfatta företag som inte uppfyller kriterierna i riktlinjernas stycke 5. De företag i svårigheter som skulle vara insolventa utan statligt stöd uppvisar i allmänhet de ”symtom” som räknas upp i stycke 6 i riktlinjerna eller åtminstone vissa av dessa ”symtom”. Att vissa av dessa ”symtom” föreligger är inte tillräckligt för att konstatera att ett företag befinner sig i sådana svårigheter att det utan statligt stöd skulle slås ut från marknaden.

125    Vidare anser Freistaat Sachsen att kommissionens praxis går i motsatt riktning. För företag som inte uppfyller kriterierna i stycke 5 i 1999 års riktlinjer, har kommissionen i sina senaste beslut inte nöjt sig med att konstatera att några ”symtom” föreligger.

126    Dessutom har kommissionen övervärderat omfattningen av sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Kommissionen får inte ersätta den bedömning som gjorts av den myndighet som beviljat stödet med sin egen bedömning, eftersom kommissionen genom att godkänna stödordningen har gett medlemsstaten ett visst handlingsutrymme. Den enda uppgift som således åligger kommissionen i enlighet med artikel 88.1 EG är den permanenta kontrollen av hur den godkända stödordningen tillämpas. Freistaat Sachsen anser således att den bedömning som görs av en myndighet eller ett organ i medlemsstaten måste vara uppenbart felaktigt vid tidpunkten för beslutet (och inte på grundval av uppgifter som kommissionen senare förfogar över i samband med nämnda kontroll) för att en godkänd stödordning inte ska få giltig verkan.

127    Freistaat Sachsen har vidare hävdat att utrymmet för skönsmässig bedömning när det gäller beslut om huruvida ett företag kan anses utgöra ett företag i svårigheter är snävare beträffande regionala stödordningar än beträffande stöd för undsättning och omstrukturering. Beträffande de sistnämnda stöden uppkommer den konkurrensbegränsande verkan på grund av att företaget i svårigheter gynnas i förhållande till andra företag. När det däremot gäller regionala stöd är företaget i svårigheter missgynnat i förhållande till andra företag som erhåller regionala stöd för samma projekt.

128    I detta sammanhang anser Freistaat Sachsen att det även finns anledning att göra olika bedömningar av kriterierna i stycke 5 och i stycke 6 i 1999 års riktlinjer. Medan kriterierna i riktlinjernas stycke 5 kan bli föremål för en kontroll, kan ”symtomen” som räknas upp i riktlinjernas stycke 6 föreligga såväl för företag i svårigheter som för företag som inte är i svårigheter. Om ett företag enbart uppvisar vissa av dessa ”symtom”, kan det således inte anses fastställt att den bedömning som gjorts av den myndighet som beviljats stödet, enligt vilken företaget inte är ett företag i svårigheter, är uppenbart felaktigt. Mot bakgrund av att kriterierna i stycke 5 inte var uppfyllda och huvuddelen av ”symtomen” i stycke 6 inte påvisades för de båda företagen vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna, var konstaterandet i det angripna beslutet att det förelåg vissa ”symtom” inte tillräckligt för att i efterhand motivera att en godkänd stödordning inte skulle tillämpas.

129    Enligt Freistaat Sachsen är det vilseledande av kommissionen att påstå att förstainstansrätten i domen i det ovan i punkt 104 nämnda målet Corsica Ferries France mot kommissionen ansåg att förekomsten av två indicier, nämligen ökande förluster och skulder, var tillräcklig för att förmoda att det var fråga om ett företag i svårigheter, eftersom tvisten rörde ett beslut i vilket kommissionen även hade konstaterat att ett av de kriterier som anges i stycke 5 i 1999 års riktlinjer var uppfyllt. Dessutom var just de två ovannämnda indicierna inte aktuella beträffande Sachsen Zweirad i mars 2003 och Biria GmbH i december 2003.

130    Vidare har kommissionen inte gjort en korrekt bedömning av de kriterier som anges i stycke 6 i 1999 års riktlinjer. I samband med Förbundsrepubliken Tysklands synpunkter på beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet överlämnades till kommissionen en tabell av vilken det framgick att nämnda kriterier inte var uppfyllda. Denna tabell behandlar främst situationen för Sachsen Zweirad, mot bakgrund av att detta företag för åren 2001 och 2002 hade redovisat förluster, medan företaget, efter förvärvet av Biria AG (det tidigare firmanamnet), på nytt hade redovisat vinst år 2003 (såsom Biria GmbH). Kriterierna i stycke 6 i riktlinjerna grundas på en negativ utveckling (ökande förluster, växande lager, minskande kassaflöde, stigande skuldsättningsgrad och finansiella kostnader samt sjunkande värden eller förlust av nettotillgångarna). Den tabell som ingetts av Förbundsrepubliken Tyskland visar att situationen hade förbättrats år 2003 och att företaget inte längre uppvisade några av dessa indicier. Frågan om den ekonomiska utvecklingstrenden är avgörande när företaget undersöks i enlighet med kriterierna i stycke 6 i 1999 års riktlinjer. Ett solvent företag som fortfarande förfogar över mer än hälften av sina egna tillgångar eller som har förlorat mindre än en fjärdedel av dessa tillgångar under de senaste tolv månaderna uppfyller inte kriterierna på ett företag i svårigheter i enlighet med stycke 5 i dessa riktlinjer. Förlust av egna tillgångar är följaktligen inte tillräckligt för att kriteriet som hänför sig till förluster i stycke 6 i 1999 års riktlinjer ska anses uppfyllt och därmed kvalificera företaget som ett företag i svårigheter när de gränsvärden som fastställs i stycke 5 inte har uppnåtts. Tvärtom måste det även föreligga en uppenbar försämring av den ekonomiska situationen. Kommissionen har i det angripna beslutet inte godtagit att den ekonomiska situationen för de berörda företagen i själva verket hade förbättrats från och med år 2001.

131    När det gäller kommissionens påstående att den faktiska definitionen av ett företag i svårigheter i den mening som avses i 1999 års riktlinjer fastställs i riktlinjernas stycke 4, är det tillräckligt att konstatera att kommissionen inte har tillämpat denna definition i det angripna beslutet. Det ska vidare påpekas att det inte följer av detta kriterium att ett företag ska anses vara i svårigheter från och med den tidpunkt då det saknar möjlighet att anskaffa egna tillgångar eller lånade medel för att finansiera de projekt som är nödvändiga för att förbättra dess ekonomiska situation. Detta framgår bland annat av kommissionens dokument SEK(2005)0795, ”Handlingsplan för statligt stöd: mindre och bättre riktat stöd: en plan för reform av det statliga stödet 2005–2009” (nedan kallat handlingsplanen), enligt vilken en sådan situation även kan förklaras av en ej fungerande marknad. Regionalstödsdelen i den godkända stödordningen kan enbart tillämpas när det inte går att hitta någon annan finansiering för projektet, vilket även gäller företag som inte är i svårigheter. Den erfarenhet som förvärvats från tillämpningen av detta regionala stödinstrument sedan år 1993 har visat att företag som inte har några ekonomiska svårigheter inte desto mindre har behov av delstatsgarantin för att genomföra sina projekt. Så kan exempelvis vara fallet när deras vanliga bank omstrukturerar sin portfölj och drar sig ur finansieringen.

132    Kommissionen har bestritt Freistaat Sachsens argument.

–       Tribunalens bedömning

133    Det följer av bedömningen ovan i punkterna 103–105 att stycke 6 i 1999 års riktlinjer innehåller en icke uttömmande förteckning över faktorer som kan användas för att visa att ett företag befinner sig i svårigheter trots att det inte skett någon väsentlig minskning av aktiekapitalet eller att det inte inletts något insolvensförfarande så som föreskrivs i stycke 5, vilka omständigheter enligt nämnda stycke 5 under alla omständigheter leder till slutsatsen att företaget befinner sig i svårigheter. I motsats till vad Freistaat Sachsen har gjort gällande är det emellertid möjligt i enlighet med 1999 års riktlinjer att på grundval av vissa av de indicier som anges i stycke 6 eller på grundval av andra indicier nå slutsatsen att företaget befinner sig i sådana svårigheter att dess fortlevnad är äventyrad utan offentligt stöd.

134    Vad vidare gäller de paralleller som Freistaat Sachsen försöker dra med andra förfaranden för statligt stöd, erinrar tribunalen om att det endast är inom ramen för artikel 87.3 c EG som lagenligheten av ett beslut av kommissionen, i vilket denna fastställer att ett nytt stöd inte uppfyller villkoren för tillämpning av detta undantag, ska bedömas och inte med hänsyn till kommissionens tidigare beslutspraxis, om det finns en sådan (se domen i det ovan i punkt 74 nämnda målet Regione autonoma della Sardegna mot kommissionen, punkt 177). Jämförelser med andra förfaranden för statligt stöd saknar således relevans för att fastställa huruvida det finns ett minsta antal kriterier som ska uppfyllas i den mening som avses i stycke 6 i 1999 års riktlinjer, vare sig det egna kapitalet har påverkats i den mening som avses i riktlinjernas stycke 5 eller inte.

135    När det gäller Freistaat Sachsens hänvisning till domen i det ovan i punkt 104 nämnda målet Corsica Ferries France mot kommissionen, ska det påpekas att förstainstansrätten i punkt 191 i domen i ovannämnda mål slog fast att storleken på förlusterna och de finansiella skulderna i det ifrågavarande företaget utgjorde sådana kriterier som i sig kan läggas till grund för slutsatsen att företaget är i svårigheter. Av detta går det inte att dra slutsatsen att det skulle finnas ett minsta antal kriterier som ska vara uppfyllda för att ett företag ska anses vara i svårigheter, eftersom förstainstansrätten i detta hänseende specifikt bedömde de faktiska omständigheterna och faktorerna i detta mål. Härav följer emellertid att det inte är nödvändigt att samtliga kriterier som räknas upp i stycke 6 i 1999 års riktlinjer måste vara uppfyllda för att ett företag ska kunna anses vara i svårigheter i den mening som avses i 1999 års riktlinjer.

136    När det gäller Freistaat Sachsens argument att kommissionen skulle ha ett annat utrymme för skönsmässig bedömning i samband med bedömningen av en godkänd stödordning, har det ovan i punkt 62 erinrats om att kommissionens granskning av huruvida ett stöd är förenligt med en stödordning inte utgör en åtgärd som går utöver dess behörighetsområde. Eftersom företag i svårigheter inte omfattas av regionalstödsdelen i den godkända stödordningen och definitionen av sådana företag återfinns i 1999 års riktlinjer, vilket framgår av den bedömning som gjorts ovan i punkterna 58–81 avseende den rättsliga ram som är tillämplig i förevarande fall, var kommissionen behörig att kontrollera huruvida 1999 års riktlinjer hade tillämpats på ett korrekt sätt i förevarande fall. Av samma skäl godtar inte heller tribunalen de argument som avser att kommissionen eventuellt skulle ha ett mindre utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller regionala stöd än när det gäller stöd för omstrukturering.

137    När det sedan gäller Freistaat Sachsens argument att det förhållandet att det inte föreligger en sådan situation som innebär att det egna kapitalet har förlorat sitt värde såsom beskrivs i stycke 5 i 1999 års riktlinjer, skulle medföra att det är nödvändigt att med stöd av kriterierna i riktlinjernas stycke 6 styrka att det föreligger en negativ tendens, framgår det av rättspraxis att den betydelse som kommissionen tillskrivit tendensindikationerna inte nödvändigtvis innebär att andra slags indikationer saknar relevans. Sådana indikationer framstår emellertid endast som relevanta om de medför att det går att fastställa förekomsten av verkliga och bevisade svårigheter (se, för ett liknande resonemang och analogt, domen i det ovan i punkt 74 nämnda målet Regione autonoma della Sardegna mot kommissionen, punkt 111). Av detta följer att de negativa tendensindikationerna visserligen är särskilt relevanta för att visa att ett företag är i svårigheter, men det går inte att med stöd av avfattningen av kriterierna i stycke 6 i 1999 års riktlinjer dra slutsatsen att det föreligger en skyldighet för kommissionen att bevisa förekomsten av en negativ tendens, förutsatt att kommissionen i tillräcklig mån har fastställt att det rör sig om ett bolag vars fortlevnad skulle äventyras utan offentligt stöd.

138    När det slutligen gäller Freistaat Sachsens hänvisning till handlingsplanen, förordas i detta dokument en flitigare användning av ett ekonomiskt synsätt på området för statliga stöd och i dokumentet anges att en av de främsta faktorerna i detta hänseende är bedömningen av huruvida marknaden inte fungerar, vilket kan vara anledningen till att marknaderna inte gör det möjligt att uppnå de mål av allmänt intresse som eftersträvas (punkterna 22 och 23 i handlingsplanen). Tribunalen konstaterar emellertid att dessa uttalanden är av mycket allmän art och att de inte har något som helst samband med definitionen av begreppet företag i svårigheter. Dessa uttalanden stöder inte Freistaat Sachsens argument att kommissionen borde ha beaktat det förhållandet att ett företags likviditetsproblem kan ha ett samband med andra ekonomiska faktorer som inte är bestående, såsom en tillväxtperiod. Detta argument kan således inte godtas.

139    Av detta följer att tribunalen inte godtar några av de argument som anförts av Freistaat Sachsen rörande den bedömningsram som tillämpades av kommissionen för att avgöra huruvida de aktuella mottagande företagen var i svårigheter.

 Bedömningen av Sachsen Zweirads situation

–       Parternas argument

140    Freistaat Sachsen har hävdat att Sachsen Zweirad inte redovisade ökande förluster i mars 2003. Denna delstat har uppgett att företaget redovisade förluster år 2001 och år 2002, men att förlusterna minskade redan mellan åren 2001 och 2002 och därmed gick från 1,274 miljoner euro till 733 000 euro. Vid tidpunkten då åtgärd 2 beviljades förväntades ett positivt resultat för år 2003. Dessutom hade tidigare års vinster inte helt ätits upp av förlusterna. Sachsen Zweirad hade behållit ett oförändrat positivt eget kapital. Dessutom hade dess omsättning sjunkit med 13,8 procent mellan åren 2001 och 2002 till 51 miljoner euro, eftersom potentiella köpare i Tyskland var ytterst försiktiga på grund av den ihållande dåliga konjunkturen. För verksamhetsåret 2003 beräknade bolaget att öka sin omsättning och denna plan bedömdes vara realistisk, eftersom köparnas avhållsamhet under föregående period hade medfört ett uppdämt behov och mer än tio stora kunder till Sachsen Zweirad hade redan lagt bindande beställningar före årets början motsvarande en omsättningsvolym på över 30 miljoner euro. Den minskade omsättningen varade således inte länge. Freistaat Sachsen har hävdat att kommissionen visserligen hade konstaterat att de två ovannämnda indikationerna förelåg, men den underlät att undersöka bakgrunden till dessa eller deras verkan på företagets utveckling. Utan en sådan undersökning går det inte att med stöd av dessa indikationer dra någon slutsats beträffande frågan om ett företag befinner sig i svårigheter eller inte.

141    Kommissionen har vidare pekat på likviditetsproblemen, men dessa kan inte likställas med betalningssvårigheter. Kommissionen har själv förklarat att det är nödvändigt att söka extern finansiering för att säkerställa ett företags tillväxt och för att tillhandahålla det rörelsekapital som behövs för detta. Svårigheten att på marknaden erhålla finansiering för tillväxt innebär inte att ett företag ska anses vara i svårigheter. Detta gäller även för det behov som angavs i revisionsberättelsen i Sachsen Zweirads årsredovisning som fastställdes den 31 december 2002 och Sachsen Zweirads verksamhetsberättelse för verksamhetsåret 2002 (nedan kallad Sachsen Zweirads årsredovisning för 2002) beträffande omstruktureringen av hela finansieringen för att minska företagets kostnader och göra det möjligt för företaget att på ett säkert sätt planera på längre sikt. Krediternas resterande korta löptider utgör främst en risk när det gäller kostnaderna och utgör inte direkt ett bevis för väsentliga svårigheter. Dessutom hade Sachsen Zweirads räntekostnader minskat (från 2 miljoner euro år 2001 till 1,8 miljoner euro år 2002), vilket innebar att det inte fanns anledning att förvänta sig några betalningssvårigheter på grund av denna räntekostnad om en garanti skulle beviljas.

142    Kommissionen har bestritt Freistaat Sachsens argument.

–       Tribunalens bedömning

143    Kommissionen har enligt fast rättspraxis ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 87.3 EG. Eftersom gemenskapsdomstolen inte kan ersätta kommissionens bedömning av komplicerade faktiska och ekonomiska omständigheter med sin egen bedömning, är tribunalens kontroll således begränsad till en prövning av huruvida förfarandereglerna har iakttagits och motiveringsskyldigheten har uppfyllts samt att de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga och att det inte föreligger någon uppenbart oriktig bedömning eller något maktmissbruk (se förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T‑68/03, Olympiaki Aeroporia Ypiresies mot kommissionen, REG 2007, s. II‑2911, punkt 150 och där angiven rättspraxis).

144    Vad beträffar åtgärd 2 och Sachsen Zweirads situation i mars 2003 anges i förevarande fall följande i det angripna beslutet:

”(66) Enligt [Förbundsrepubliken] Tyskland uppvisade [Sachsen Zweirad] inget av de kännetecken som utmärker ett företag i svårigheter enligt [1999 års] riktlinjer. Kommissionen påpekar att de i [stycke] 6 i [1999 års riktlinjer] omnämnda typiska symptomen för ett företag i svårigheter är tillräckliga för att ett företag skall kunna anses befinna sig i svårigheter. Emellertid skall de inte betraktas som villkor som måste uppfyllas kumulativt. År 2001 hade [Sachsen Zweirad] förluster på 1 274 000 euro i resultatet från den vanliga affärsverksamheten och 2002 uppgick förlusterna till 733 000 euro. Förlusterna övertogs av moderbolaget Biria i enlighet med avtalet om resultatfördelning. Jämfört med 2001 sjönk omsättningen år 2002.

(67)      Enligt [Sachsen Zweirads årsredovisning för 2002] såg sig [Sachsen Zweirad] också ställt inför likviditetsproblem. I årsredovisningen heter det uttryckligen att [Sachsen Zweirad] hade ett ansträngt likviditetsläge p.g.a. de stora kostnaderna för förfinansieringen av lagret och expansionen inom koncernen. Det enda [skälet till] företagets överlevnad var enligt årsredovisningen [att] bankerna då [var] beredda att bibehålla eller omstrukturera befintliga krediter.

(68) Enligt [Förbundsrepubliken] Tyskland förelåg det aldrig någon fara för att de privata penninginstituten inte skulle förlänga sina krediter. Det ändrar emellertid ingenting i det faktum att företagets likviditetsläge var ansträngt. Enligt [Sachsen Zweirads årsredovisning för 2002] var de flesta krediternas resterande löptid kortare än fem år, vilket absolut inte är optimalt för finansieringen av affärsverksamheten utan någonting som ökar företagets risker. Krediternas kortfristighet ledde dessutom till höga räntor (även om de var något lägre år 2002 än 2001), vilket ytterligare belastade företagets likviditet.”

145    Det framgår av detta utdrag ur det angripna beslutet att kommissionen grundade sin slutsats att Sachsen Zweirad var i svårigheter i mars 2003 på följande omständigheter: För det första, redovisade förluster, även om dessa var nedåtgående, för åren 2001 och 2002, för det andra, en sjunkande omsättning år 2002 i förhållande till år 2001 och, för det tredje, allvarliga likviditetsproblem, såsom angavs i Sachsen Zweirads årsredovisning för 2002, vilka ytterligare förvärrades av en övervägande del kortfristiga krediter med hög ränta.

146    När det för det första gäller den sjunkande omsättningen, kan det konstateras att detta kriterium anges i stycke 6 i 1999 års riktlinjer. Även om detta kriterium ensamt inte utgör en stark indikation på att ett företag har allvarliga svårigheter när endast två konsekutiva år beaktas, undersökte kommissionen även andra kriterier för att utvärdera Sachsen Zweirads ekonomiska situation.

147    När det gäller förlusterna konstaterar tribunalen att det i stycke 6 i 1999 års riktlinjer hänvisas till ökande förluster. Tribunalen anser inte desto mindre att detta inte hindrar kommissionen från att beakta det förhållandet att förlusterna bestod under flera konsekutiva år som en indikation på ekonomiska svårigheter även om det inte var fråga om ökande förluster. Det framstår för övrigt som helt relevant att beträffande en stödåtgärd som beviljas under det första kvartalet år 2003 på detta sätt beakta det mottagande företagets finansiella resultat för de två föregående åren.

148    När det gäller den tabell som bilagts ansökan och i vilken det hänvisas till en vinst på 1,7 miljoner euro vid tidpunkten för delårsrapporten den 31 maj 2003, som Freistaat Sachsen har gjort gällande att kommissionen inte beaktade, påpekar tribunalen i likhet med vad kommissionen har anfört, att den förbättring av det mottagande företagets situation under det år då åtgärd 2 beviljades inte kan inverka på bedömningen av företagets situation vid tidpunkten för beviljandet av åtgärden, i synnerhet eftersom det inte kan uteslutas att förekomsten av nämnda garanti kunde ha haft en inverkan på denna utveckling. Såsom tribunalen har erinrat om ovan framgår det av rättspraxis att frågan huruvida en åtgärd utgör ett stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG ska avgöras mot bakgrund av den situation som förelåg vid tidpunkten då åtgärden vidtogs. Om kommissionen skulle beakta senare inträffade omständigheter, skulle den nämligen gynna de medlemsstater som inte fullgör sin skyldighet att på projektstadiet anmäla de stöd som de avser att bevilja (domen i det ovan i punkt 120 nämnda målet HAMSA mot kommissionen, punkt 53).

149    När det gäller likviditetsproblemen nämns dessa inte uttryckligen i stycke 6 i 1999 års riktlinjer, även om det där hänvisas till ett minskande kassaflöde som en indikation på finansiella svårigheter.

150    Det kan emellertid konstateras att likviditetssituationen klart beskrivits som oroväckande i Sachsen Zweirads årsredovisning för 2002, vilken kommissionen lagt till grund för sin bedömning. I årsredovisningen anges bland annat följande:

”Bolaget har försökt förhindra en försämring av dess resultat, vilket försämrades ytterligare i förhållande till 2001, genom att göra kostnadsbesparingar som, utan att göra någon jämförelse, kunde genomföras bland annat beträffande lönekostnader och övriga driftskostnader. Dessa åtgärder visade sig emellertid otillräckliga för att undvika ett negativt resultat i slutet av året …

Under det föregående verksamhetsåret 2001, bedömde ledningen för [Sachsen Zweirad] att den expansion av företagskoncernen som är hänförlig till moderbolaget Biria AG, vilket år 2002 även hade ett väsentligt finansieringsbehov, utgjorde den främsta källan till risk. Eftersom den garanti som ställts ut av förbundsrepubliken och delstaten, vilken först hade accepterats under förutsättning att en godkännandeförklaring från [kommissionen] uppvisades, inte hade godtagits, kunde den likviditetskris som för närvarande råder endast lösas, i synnerhet beträffande vintermånaderna, med hjälp av en finansieringsplan som utarbetats med bankerna. Vid denna tidpunkt är [Sachsen Zweirads] existens således beroende av att de krediter som för närvarande har beviljats av bankerna bibehålls, och detta gäller i ännu högre grad eftersom [Sachsen Zweirad] har ställt ut betydande säkerheter för de lån som upptagits av hela Biria-koncernen. Med hänsyn till storleken på de kortfristiga finansieringskrediterna, föreligger det en risk för fluktuerade räntesatser som kan hota hela bolagets existens.

…

De stora utgifterna i samband med förfinansieringen av varulager och koncernens tillväxt påverkade starkt företagets likviditet, och dess situation fortsätter att vara så ansträngd att dess existens endast kan säkerställas under förutsättning att bankerna upprätthåller nuvarande kreditåtaganden eller omstrukturerar dessa åtaganden och utvidgar dem då förbundsrepublikens och delstaternas fullgörandegaranti har upphört.

… När det gäller de kortfristiga finansieringskrediterna, finns det för övrigt risk för fluktuerade räntesatser som kan hota företagets existens …”

151    Det framgår av detta utdrag att Sachsen Zweirad befann sig i en svår ekonomisk situation och under omstrukturering. Tribunalen anser, bland annat mot bakgrund av storleken på de kortfristiga krediter som påverkas av fluktuerade räntesatser, att kommissionen hade fog för att anse att den likviditetssituation som beskrivits i Sachsen Zweirads årsredovisning för 2002 utgjorde en indikation på en svår ekonomisk situation som skulle kunna hota företagets möjligheter att fortleva utan offentligt stöd, eftersom ett företag med bristande likviditet inte kan säkerställa betalningen av sina kort- eller medelfristiga skulder.

152    När det gäller argumentet att kommissionen borde ha beaktat det förhållandet att den ansträngda likviditetssituationen orsakades av att Sachsen Zweirad finansierade tillväxten och att nämnda situation således inte nödvändigtvis var en indikation på svårigheter, påpekar tribunalen att det i Sachsen Zweirads årsredovisning för 2002 faktiskt hänvisas till en förfinansiering av varulager och koncernens tillväxt. Tribunalen anser dock att kommissionen inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den grundade sig på den mycket oroande tonen i nämnda årsredovisning på denna punkt, eftersom sambandet med tillväxten uppenbarligen beaktades i årsredovisningen samtidigt som det ändå framgår att situationen fortsatte att vara ansträngd.

153    När det gäller Freistaat Sachsens argument att kommissionen borde ha beaktat konjunktursituationen och förekomsten av betydande bindande beställningar i slutet av år 2002, har kommissionen som svar på en skriftlig fråga från tribunalen påpekat att dessa uppgifter inte hade överlämnats till kommissionen under det administrativa förfarandet utan angetts för första gången i ansökan. När Freistaat Sachsen tillfrågades angående detta vid förhandlingen, kunde denna delstat varken bestrida dessa påståenden eller med stöd av några handlingar påvisa att dessa uppgifter överlämnats under det administrativa förfarandet utan nämnda delstat angav endast att försämringen av konjunkturen år 2002 utgjorde ett allmänt känt problem.

154    Mot bakgrund av dessa omständigheter anser tribunalen att kommissionen inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att inte beakta dessa omständigheter när den slog fast att Sachsen Zweirad befann sig i en prekär ekonomisk och finansiell situation. Det framgår nämligen av ovan i punkt 115 nämnda rättspraxis att kommissionens bedömningar ska prövas enbart mot bakgrund av de upplysningar som kommissionen hade tillgång till när den gjorde bedömningarna.

155    När det slutligen gäller påståendet att kommissionen inte hade beaktat den ringa minskningen av räntekostnaderna från 2 miljoner euro år 2001 till 1,8 miljoner euro år 2002, har kommissionen i svar på en skriftlig fråga från tribunalen uppgett att det framgår av skäl 68 i det angripna beslutet att kommissionen beaktade denna omständighet, men att den för att bedöma huruvida ett företag befinner sig i svårigheter ska ta hänsyn till företagets helhetssituation. Även med beaktande av den ringa minskningen av de finansiella kostnaderna anser kommissionen att Sachsen Zweirad var i svårigheter på grund av dess tidigare väsentliga förluster och dess kassaflödesproblem.

156    Tribunalen konstaterar härvid att det i skäl 68 i det angripna beslutet faktiskt nämns att de finansiella kostnaderna minskat mellan åren 2001 och 2002. Med hänsyn till ovannämnda klart negativa bedömning av Sachsen Zweirads likviditetssituation, såsom den framgår av Sachsen Zweirads årsredovisning för 2002, anser tribunalen att kommissionen inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den konstaterade att denna specifika omständighet inte kunde ha ett avgörande inflytande på kommissionens helhetsbedömning avseende situationen för nämnda företag vid tidpunkten för beviljandet av åtgärd 2.

157    Sammanfattningsvis har Freistaat Sachsen inte visat att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den lade ovannämnda omständigheter till grund för slutsatsen att Sachsen Zweirad var i svårigheter i mars 2003.

 Bedömningen av Biria GmbH:s situation

–       Parternas argument

158    Freistaat Sachsen har påpekat att kommissionen i skäl 72 i det angripna beslutet konstaterade att Biria GmbH (nya) hade övertagit svårigheterna från Biria AG (gamla) och Sachsen Zweirad. Denna delstat har emellertid gjort gällande att ett sådant påstående inte gör det möjligt att dra någon slutsats beträffande frågan huruvida det omstrukturerade företaget befann sig i svårigheter. Sachsen Zweirad var inte ett företag i svårigheter dessförinnan, vilket innebär att Biria GmbH:s förvärv av tillgångar och skulder i Biria AG inte nödvändigtvis innebar att Biria GmbH var ett företag i svårigheter, vilket tydligt framgår av att de sammanlagda tillgångarna enligt balansräkningen ökade från 24 miljoner euro och den 31 december 2002 till över 34 miljoner euro den 31 december 2003 medan skulderna endast ökade med 4 miljoner euro, från 22 till 26 miljoner euro. Kommissionen borde ha grundat sig enbart på de finansiella nyckeltalen från det omstrukturerade företaget, av vilka det framgår att detta företag inte var i svårigheter.

159    Kommissionen hävdade för övrigt att Biria GmbH hade allvarliga likviditetsproblem, men nämnde ingenting om att dessa problem inte ledde till företagets insolvens eller att företaget ens tillfälligt skulle ha avbrutit betalningarna. Kommissionen har inte heller beaktat det förhållandet att det var fråga om problem som nämnda företag drabbades av i samband med finansieringen av dess tillväxt och att det inte var fråga om betalningssvårigheter till följd av obalans mellan intäkter och utgifter.

160    Freistaat Sachsen anser vidare att kommissionens slutsats i skäl 77 i det angripna beslutet angående det förhållandet att bankkonsortiet drog sig tillbaka inte var helt korrekt. Bankkonsortiet i fråga leddes av banken D., vilken bildades först 2001 genom en sammanslagning av två andra banker och vilken, enligt pressen, har en inriktning som alltjämt är föremål för diskussioner. Det var för övrigt skälet till att sammanslagningen, som planerats sedan flera år tillbaka, med banken W. alltjämt inte har kunnat slutföras. På förfrågan av garantigivaren förklarade banken D. att bankkonsortiet av strategiska skäl dragit sig tillbaka i november 2003, vilket framgår av en skrivelse som ingetts som bilaga till ansökan. Freistaat Sachsen har hävdat att denna förklaring inte är osannolik betraktad mot bakgrund av de pågående interna diskussionerna angående huruvida banken D. skulle ägna sig åt inhemska affärskunder i konkurrens med allmänna kooperativa banker och sparbanker som samarbetar med denna bank. Värdet på fordran korrigerades i samband med bankens interna omstrukturering och intäkten från förvärvet kunde optimeras med hjälp av en skatteplan som syftade till att helt eller praktiskt taget undvika förlust. När banken D. drog sig tillbaka anslöt sig de två andra bankerna, eftersom ingen av dem önskade överta ledningen för konsortiet, vilket inte heller var ett ovanligt beslut och vilket inte kan användas som bevis för att det förelåg en särskilt hög risk för utebliven betalning. Det finns således inget som medger slutsatsen att det ifrågavarande företaget skulle anses utgöra ett företag i svårigheter.

161    Enligt Freistaat Sachsen följer det härav att även om företagen otvivelaktigt följde en affärsstrategi som innebar ett antal risker och de var underkapitaliserade för detta ändamål, borde en fördjupad granskning av de kriterier som kommissionen räknat upp inte desto mindre lett kommissionen till slutsatsen att de aktuella företagen vid tidpunkten för beviljandet av åtgärd 3 inte hade sådana svårigheter att den fortsatta verksamheten var hotad om inte staten beviljade ett stöd. Den av Freistaat Sachsen anlitade revisionsbyrån hade bland annat slagit fast att det för dessa båda företag förelåg en så liten risk för att en garanti skulle tas i anspråk att ett beviljande av en garanti kunde försvaras.

162    Slutligen har Freistaat Sachsen hävdat att kommissionen saknar fog för sitt argument enligt vilket ursprunget till likviditetsproblemen inte påverkar frågan huruvida ett företag ska anses vara i svårigheter. Domen i det ovan i punkt 104 nämnda målet Corsica Ferries France mot kommissionen, som åberopats av kommissionen för att visa att ett priskrig inte alls är oförenligt med förekomsten av svårigheter, kan inte överföras på det aktuella fallet, eftersom likviditetsproblemen inte kan likställas med förluster. Det är just i samband med finansieringen av tillväxt som likviditetsproblem regelbundet uppkommer, eftersom såväl fasta tillgångar som operativt kapital måste finansieras medan sådana investeringar inte medför några förluster. En ansträngd likviditetssituation innebär således inte att ett företag ska anses vara i svårigheter.

163    Kommissionen har bestritt de argument som anförts av Freistaat Sachsen.

–       Tribunalens bedömning

164    Beträffande åtgärd 3 och Biria GmbH:s situation vid tidpunkten för beviljandet av den aktuella åtgärden i december 2003, anges följande i det angripna beslutet:

”(70) Biria GmbH (numera Biria AG) grundades genom en sammanslagning av (gamla) Biria AG och dotterbolaget [Sachsen Zweirad] som trädde ikraft den 1 oktober 2003.

(71)      [Förbundsrepubliken] Tyskland anser att Biria GmbH (numera Biria AG) måste hållas isär från (gamla) Biria AG och [Sachsen Zweirad], eftersom ett nytt företag uppstått efter sammanslagningen. Det är därför frågan om huruvida detta företag vid tidpunkten för beviljandet av garantin den 9 december [2003] befann sig i svårigheter måste bedömas utifrån den ingående [balansräkningen] i det nyligen sammanslagna företaget. Den ingående [balansräkningen] visar att Biria GmbH inte kan betraktas som ett företag i svårigheter.

(72) Kommissionen instämde inte i denna argumentation. Det nya företaget efter sammanslagningen, Biria GmbH, kan inte betraktas separat från gamla Biria AG och [Sachsen Zweirad], eftersom det uppstått genom en sammanslagning av de båda företagen. I annat fall vore det lätt att, med hjälp av fusioner av ekonomiska subjekt eller inrättandet av nya företag, kringgå definitionen företag i svårigheter. År 2002 bokförde gamla Biria AG också förluster och hade likviditetsproblem precis som [Sachsen Zweirad]. Biria GmbH övertog alla skulder och förpliktelser från (gamla) Biria AG och [Sachsen Zweirad]. Biria GmbH har dessutom samma tillgångar och utför samma affärsverksamhet som (gamla) Biria AG och [Sachsen Zweirad]. Kommissionen anser därför att Biria GmbH har övertagit de svårigheter som gällde (gamla) Biria AG och [Sachsen Zweirad].

(73)      Vid sammanslagningen var det enligt [Förbundsrepubliken] Tyskland [Sachsen Zweirad] som dominerade ekonomiskt. [Sachsen Zweirad] skall inte ha befunnit sig i svårigheter, varför det inte automatiskt kan antas att nya Biria AG befann sig i svårigheter. Tvärtemot Tysklands uppfattning anser kommissionen definitivt att Sachsen Zweirad GmbH befann sig i svårigheter. Nya Biria GmbH ’ärvde’ alltså också de svårigheter som gällde [Sachsen Zweirad].

(74)      Enligt årsrapporten för 2003 fortsatte omstruktureringen och omorganisationen av Biria-koncernen under 2003. Processen hade påbörjats redan 2002 och inbegrep ett nytt sätt att ordna koncernens finansiering. På grundval av garantin från delstaten Sachsen för lånet på 24,875 miljoner euro utarbetade Biria-koncernen ett nytt koncept för finansiering av verksamheten på medellång sikt. I det nya finansieringskonceptet förutsågs också en betydande anpassning av räntesatserna och därmed en minskning av den stora räntebördan.

(75)      Samtidigt ändrades banksammansättningen: tre banker förklarade sig beredda att bortse från fordringar på 8 567 000 euro – det förefaller vara betydligt mer än 50 % av deras fordringar – mot en omedelbar betalning av kvarvarande fordringar. Följaktligen består lånet, som genom en 80 % garanti täcks av åtgärd 3 av ett driftslån på 8 miljoner euro, en kontokurantpost på 7,45 miljoner euro och en säsongsfinansieringspost på 9,425 miljoner euro.

(76)      Biria GmbH (numera Biria AG) hade alltså vid tidpunkten för garantins beviljande betydande likviditetsproblem och var därför ett företag i svårigheter. Denna bedömning stärks av att tre banker drog sig ur finansieringen av Birias verksamhet och till och med var beredda att avstå från en stor del av sina fordringar om kvarvarande fordringar genast betalades. Detta visar att bankerna allvarligt betvivlade att Biria kunde klara av sina skulder och att företaget kunde betraktas som lönsamt.

(77)      [Förbundsrepubliken] Tyskland hävdar i gengäld att bankerna helt enkelt drog sig ur finansieringen på grund av en omorientering av deras affärsstrategi. Kommission konstaterar att bankerna avstod från omkring 50 % av de utestående fordringarna. Även om bankerna skulle ha dragit sig ur p.g.a. en affärsstrategisk nyorientering är detta ett tecken på att kreditinstituten höll en fullständig återbetalning av lånen för mycket osannolik.”

165    Det framgår av detta utdrag ur det angripna beslutet att kommissionen grundade sin slutsats att Biria GmbH var i svårigheter i december 2003 på följande omständigheter: För det första det förhållandet att bolaget hade ärvt de ekonomiska svårigheterna av de två sammanslagna bolagen, för det andra att det förelåg allvarliga likviditetsproblem vid tidpunkten för beviljandet av åtgärd 3, och för det tredje det förhållandet att tre banker drog sig tillbaka och att de vid detta tillfälle avstod från en stor del av sina fordringar.

166    När det för det första gäller Biria GmbH:s ”arv”, har Freistaat Sachsen bestritt att Sachsen Zweirad befann sig i svårigheter. Det följer emellertid av ovanstående bedömning (se ovan punkterna 144–157) att det inte har styrkts att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den kom till motsatt slutsats. Dessutom framgår det av skäl 72 i det angripna beslutet att det tidigare Biria AG även hade redovisat förluster år 2002 och att det också hade likviditetsproblem, uppgifter som inte har bestritts av Freistaat Sachsen.

167    Denna delstat har emellertid gjort gällande att kommissionen enbart borde ha grundat sig på balansräkningen i det nya bolaget Biria GmbH och bedömt detta bolags finansiella nyckeltal i stället för att göra abstrakta slutledningar enligt vilka ett samgående mellan två bolag i svårigheter automatiskt leder till ett nytt företag som också befinner sig i svårigheter.

168    Tribunalen anser att kommissionen i detta hänseende inte har gjort någon uppenbart oriktig bedömning genom att beakta såväl de omständigheter som hänför sig till den ekonomiska och finansiella situationen i det nya bolaget Biria GmbH som situationen i de två företag som slogs samman till det förstnämnda bolaget. I likhet med vad som angetts i skäl 72 i det angripna beslutet och med vad kommissionen påpekade vid tribunalen kan det inte godtas att bolag undgår skyldigheten att anmäla och förete en omstruktureringsplan enbart med hänvisning till en sammanslagning av ekonomiska enheter eller bildandet av nya företag.

169    När det för övrigt gäller Freistaat Sachsens hänvisning till vissa ekonomiska uppgifter avseende verksamhetsåret 2003, i synnerhet till de sammanlagda tillgångarna enligt balansräkningen och till verksamhetsresultatet för Biria GmbH per den 31 december 2003, påpekar tribunalen att det framgår av ovan i punkt 120 nämnda rättspraxis att frågan huruvida en åtgärd utgör ett stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG ska avgöras mot bakgrund av den situation som förelåg vid tidpunkten då åtgärden vidtogs. Kommissionen kan således inte kritiseras för att inte ha beaktat uppgifter angående det ifrågavarande bolagets situation den 31 december 2003, eftersom beviljandet av stödet ägde rum före detta datum. I enlighet med vad kommissionen har angett var dessa uppgifter nämligen inte tillgängliga vid tidpunkten för beviljandet av stödet. Det var således riktigt av kommissionen att i detta avseende hänvisa till uppgifterna i årsredovisningen för verksamhetsåret 2002. Härav följer att de argument som anförts av Freistaat Sachsen angående bland annat balansräkningen av den 31 december 2003 och det positiva resultatet i Biria GmbH:s vanliga verksamhet för verksamhetsåret 2003 saknar verkan.

170    När det sedan gäller Freistaat Sachsens argument att kommissionen, utan hänsyn till balansräkningen per den 31 december 2002 i det nya bolaget och verksamhetsresultatet för verksamhetsåret 2003, borde ha beaktat delårsresultatet samt den provisoriska balansräkningen av den 31 maj 2003, anser tribunalen såsom kommissionen har påpekat att det inte går att fastställa i vilken utsträckning den positiva utvecklingen av verksamhetsresultatet under år 2003 gynnades av att Sachsen Zweirad beviljats åtgärd 2 i mars 2003, eftersom detta bolag gått upp i Biria GmbH. Mot denna bakgrund kan några abstrakta hänvisningar från Freistaat Sachsen till delårsresultaten för år 2003 inte anses tillräckligt för att styrka att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att inte grunda sin analys av Biria GmbH:s finansiella situation på nämnda delårsresultat.

171    När det sedan gäller Biria GmbH:s begränsade likviditetssituation har kommissionen hänvisat till revisionsberättelsen i årsredovisningen som fastställdes den 31 december 2002 och verksamhetsrapporten för verksamhetsåret 2002 beträffande detta bolag, där följande anges:

”Företagets likviditetsproblem förvärrades år 2002 och situationen fortsätter att vara så ansträngd att Biria AG:s överlevnad endast kan säkerställas under förutsättning att bankerna upprätthåller nuvarande kreditåtaganden eller omstrukturerar dessa åtaganden och utvidgar dem då förbundsrepublikens och delstaternas fullgörandegaranti har upphört …

Från redovisningssynpunkt är bolaget överbelånat. Ledningen för affärsverksamheten anser emellertid att det inte föreligger någon överbelåning i den mening som avses i insolvensrätten, eftersom det negativa kapitalet i balansräkningen kompenseras av ett kapitaltillskott i form av det kapitalandelslån som beviljades [Sachsen Zweirad], av en förklaring från delägaren att han efterställer sina fordringar och av goodwill i Biria AG.”

172    Tribunalen har redan slagit fast att en situation med ansträngd likviditet kan utgöra en relevant indikation på en situation där ett företag är i svårigheter i den mening som avses i 1999 års riktlinjer. Det ska emellertid i detta hänseende framhållas att kommissionen, utan att det bestreds av Freistaat Sachsen, påpekade att de krediter som omfattades av åtgärd 3 inte var avsedda för investeringar, utan att det rörde sig om en kredit på löpande räkning och en annan kredit för säsongsbetingade finansiella behov, vilket även framgår av skäl 75 i det angripna beslutet. Freistaat Sachsens argument att likviditetssituationen inte skulle ha lett till företagets insolvens saknar således relevans, eftersom riktlinjerna godtar en situation där ett företag är i svårigheter utan att därvid omfattas av denna specifika rättsfigur. När det gäller Freistaat Sachsens argument som rör det förhållandet att likviditetssituationen i Biria GmbH borde ha satts i relation till tillväxten i detta bolag, anser tribunalen att denna omständighet i sig inte räcker för att kommissionen ska kunna underlåta att beakta likviditetsproblemen i detta bolag. Kommissionen ska nämligen göra en helhetsbedömning av bolagets situation.

173    När det slutligen gäller bankerna som drog sig tillbaka, påpekar tribunalen att skrivelsen från banken D., som bilagts ansökan i mål T‑102/07, inte utgör ett avgörande bevis för att det ifrågavarande arrangemanget helt berodde på bankernas interna strategiska överväganden. I skrivelsen anges visserligen att det var strategiska skäl som låg till grund för beslutet att inleda förhandlingar om en omstrukturering av krediterna i februari 2003. Denna skrivelse kan emellertid inte påverka bedömningen i det angripna beslutet att ett avstående av 50 procent av krediterna i utbyte mot en omedelbar återbetalning av resterande krediter utgjorde en extraordinär åtgärd. Kommissionen gjorde således inte någon uppenbart oriktig bedömning när den tolkade det förhållandet att bankerna drog sig tillbaka och avstod från sina fordringar som en indikation på ett bristande förtroende för Biria GmbH:s möjligheter att återbetala lånen i sin helhet.

174    Av det föregående följer att det inte framgår av några av de argument som anförts av Freistaat Sachsen att kommissionen skulle ha gjort en uppenbart oriktig bedömning när den ansåg att även Biria GmbH var ett företag i svårigheter vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna.

175    Talan kan följaktligen inte bifallas på några av sökandens anmärkningar som grundas på påståenden om att kommissionen gjort uppenbart oriktiga bedömningar när den slog fast att de mottagande företagen utgjorde företag i svårigheter.

3.     Anmärkningarna som avser bristande motivering

176    Sökandenas argument avser för det första en otillräcklig motivering i det angripna beslutet på grund av att kommissionen inte angav skälen till att den inte tillämpade definitionen av begreppet företag i svårigheter som återfinns i lämplig åtgärd E 16/24 och inte heller förklarade varför den frångick definitionen av detta begrepp i 1999 års riktlinjer. För det andra har sökandena hävdat att det angripna beslutet innehåller en bristande motivering vad gäller fastställandet av stödinslagen i åtgärderna 1–3.

 Huruvida det föreligger en bristande motivering angående det förhållandet att lämplig åtgärd E 16/94 inte tillämpades och det förhållandet att kommissionen frångick 1999 års riktlinjer

 Parternas argument

177    Freistaat Sachsen har hävdat att för det fall de berörda företagen skulle anses utgöra företag i svårigheter i enlighet med kriterierna i den godkända stödordningen, har kommissionen inte angett någon motivering för ett sådant beslut. Den har inte heller angett skälen till att den frångick de kriterier som fastställts i den godkända stödordningen. Vidare anser denna delstat att kommissionen i det angripna beslutet inte förklarade varför den inte tillämpade kriterierna i stycke 5 i 1999 års riktlinjer, särskilt då kommissionen i andra förfaranden ofta har tvivlat på att ett berört företag kan befinna sig i svårigheter när dessa kriterier inte är uppfyllda. Mot bakgrund av att stycke 5 i 1999 års riktlinjer innehåller en allmän regel och riktlinjernas stycke 6 innehåller ett undantag, borde kommissionen ha motiverat varför den inte tillämpade riktlinjernas stycke 5.

178    MB Immobilien och MB System har när det gäller tillämpningen av 1999 års riktlinjer hävdat att det angripna beslutet är bristfälligt motiverat i tre hänseenden. För det första har det i beslutet inte angetts varför kommissionen frångick granskningen enligt kriterierna i 1999 års riktlinjer. För det fall det var avgränsningen mellan sunda företag och företag i svårigheter, som kommissionen själv har fastställt, som låg till grund för kommissionens slutsats att stödmottagarna utgjorde företag i svårigheter, anser dessa sökande för det andra att det angripna beslutet saknar uppgifter på denna punkt. För det tredje anser dessa sökande att kommissionen borde ha motiverat sitt beslut att frångå villkoren i den godkända stödordningen när det gäller åtgärderna 2 och 3.

179    Kommissionen har bestritt sökandenas argument.

 Tribunalens bedömning

180    Enligt fast rättspraxis beror motiveringsskyldighetens omfattning på den ifrågavarande rättsaktens karaktär och på det sammanhang i vilket den antagits. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 253 EG inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området. I synnerhet är kommissionen inte skyldig att ta ställning till samtliga argument som de berörda har åberopat inför den utan det räcker med att den anger de omständigheter och rättsliga överväganden som har haft en avgörande betydelse för beslutets systematik (domen i det ovan i punkt 104 nämnda målet Corsica Ferries France mot kommissionen, punkterna 62–64 och där angiven rättspraxis).

181    I förevarande fall framgår det inte av det angripna beslutet att Förbundsrepubliken Tyskland skulle ha hänvisat till lämplig åtgärd E 16/94 under det administrativa förfarandet. Kommissionen har vid tribunalen bekräftat att lämplig åtgärd E 16/94 inte hade åberopats under det administrativa förfarandet och sökandena har inte bestritt detta påstående. Vidare framgår det av ovan gjorda bedömning att definitionen av begreppet företag i svårigheter i lämplig åtgärd E 16/94 inte var tillämplig i förevarande fall och att det var riktigt av kommissionen att grunda sig på 1999 års riktlinjer i detta hänseende. Mot denna bakgrund anser tribunalen att det inte finns något stöd för anmärkningarna angående en bristande motivering i det angripna beslutet när det gäller det förhållandet att lämplig åtgärd E 16/94 inte tillämpades, eftersom kommissionen inte har någon skyldighet att ange skälet till varför den inte grundade sig på regler som varken är tillämpliga eller har åberopats.

182    Tribunalen anser inte heller att det finns grund för anmärkningarna angående en bristande motivering när det gäller beaktandet eller underlåtelsen att beakta kriterierna i 1999 års riktlinjer. Kommissionen har nämligen i skäl 66 i det angripna beslutet påpekat att den anser att ”de i [stycke] 6 i [1999 års] riktlinjer ovannämnda typiska symtomen för ett företag i svårigheter är tillräckliga för att ett företag skall kunna anses befinna sig i svårigheter. Emellertid skall de inte betraktas som villkor som måste uppfyllas kumulativt”. Kommissionens ståndpunkt i detta avseende är således klar. För övrigt framgår det av den ovan gjorda bedömningen att det i det angripna beslutet angavs vilka ekonomiska kriterier som kommissionen beaktade för att bedöma de aktuella mottagande företagens ekonomiska situation. Denna motivering är tillräcklig för att parterna ska få kännedom om skälen för det angripna beslutet och för att tribunalen ska kunna pröva dess lagenlighet.

 Huruvida det föreligger en bristande motivering när det gäller fastställandet av stödinslaget

 Parternas argument

183    Freistaat Sachsen har gjort gällande att den inte förstår hur kommissionen har beräknat den räntesats som krediterna enligt kommissionen borde ha åsatts för att uppfylla marknadsvillkoren och således inte anses innehålla något stöd. Kommissionen hänvisade endast till meddelande 97/C 273/03 om metoden för fastställande av referens- och diskonteringsränta (EGT C 273, 1997, s. 3) (nedan kallat meddelandet om referensränta). Att enbart hänvisa till ett tidigare meddelande är inte tillräckligt för att visa att ett tillägg på 400 räntepunkter är normalt på marknaden. Denna delstat har vidare påstått att den inte förstår skälet till att kommissionen tillämpade två tillägg när det gäller åtgärderna 2 och 3 (skäl 93 i det angripna beslutet). De två exempel som anges i meddelandet om referensränta (företag i svårigheter och avsaknad av säkerheter) avser en risk för utebliven betalning, vilket innebär att en kumulering inte kan anses motiverad.

184    Kommissionen har under alla omständigheter inte fastställt ett begripligt samband med de normala villkoren på marknaden. Det tycks för övrigt tämligen osannolikt att marknaden skulle reagera på den påstådda avsaknaden av säkerheter genom ett schablonmässigt tillägg till räntesatsen som är helt oproportionerlig i förhållande till den räntesats som då gäller. Det är tänkbart att kreditsektorn skulle tillämpa ett relativt ringa tillägg när räntesatsen är låg och ett relativt stort tillägg när räntesatsen är hög.

185    Freistaat Sachsen anser vidare att kommissionen i skäl 92 i det angripna beslutet utgick från att de beviljade säkerheterna inte hade något ekonomiskt värde utan att anföra något bevis för detta. Det framgår nämligen av balansräkningarna för verksamhetsåret 2003 att de krediter som beviljats av bankerna inte enbart garanterades genom ett hypotek, utan även genom överlåtelse av verksamhetstillgångar och rörelsekapitalet, vilka upptogs i balansräkningen till ett värde av 5,8 miljoner euro respektive 28,3 miljoner euro. Kommissionen borde således inte som utgångspunkt ha grundat sig på ett försumbart värde på säkerheterna, eller borde åtminstone ha förklarat detta tillvägagångssätt.

186    Slutligen har Freistaat Sachsen vad gäller kommissionens hänvisning under förfarandet vid tribunalen till en studie från en revisionsbyrå av den 26 oktober 2004 angående uppdateringen av den referensränta som tillämpas på statligt stöd i Europeiska unionen (nedan kallad studien), gjort gällande att denna studie inte ingår bland handlingarna i målet och inte heller nämndes i det angripna beslutet, varför motiveringskraven i detta beslut således inte var uppfyllda på denna punkt. Kommissionen hade för övrigt inte heller före antagandet av det angripna beslutet upprättat något meddelande av vilket det framgår att kommissionen hade godtagit slutsatserna i studien för tillämpning i framtida beslut.

187    MB Immobilien och MB System har när det gäller åtgärd 1 hävdat att kommissionen inte har motiverat på vilket sätt ersättningen för ett kapitalandelslån som redan är 600 räntepunkter högre än den referensränta som var tillämplig vid denna tidpunkt inte tar hänsyn till de ökade riskerna i samband med ett företag i svårigheter. Kommissionen hänvisade för övrigt till meddelandet om referensränta, eftersom kommissionen inte hade fastställt de villkor som gäller på marknaden.

188    Nämnda sökande anser inte att kommissionen på ett övertygande sätt har motiverat det sätt som tillämpades för att utvärdera stödinslaget i åtgärd 1, utan kommissionen fastställde stödinslaget som skillnaden mellan den ersättning som Bike Systems borde ha betalat på marknaden och den ersättning som bolaget faktiskt betalade. När det gäller att fastställa räntan kan enbart en hänvisning till meddelandet om referensränta och upprepandet av ett antagande – företag i svårigheter – inte ersätta den nödvändiga motiveringen. Detta gäller inte endast beträffande sakomständigheterna, utan framför allt vad gäller stödbeloppet eftersom kommissionen, när det gäller antalet räntepunkter, i meddelandet om referensränta har gett sig själv ett handlingsutrymme.

189    Det måste anses godtyckligt att tillämpa 400 räntepunkter på olika risker och sedan lägga samman dem utan att motivera detta beslut vare sig i sak eller såvitt avser beloppet. Det framgår nämligen inte av lydelsen i meddelandet om referensränta att kommissionen gett sig rätten, när det föreligger flera risker, att på varje risk tillämpa ett tillägg med 400 räntepunkter. I synnerhet av detta skäl var det nödvändigt för kommissionen att närmare motivera det beslutade tillägget på 1 000 räntepunkter, såväl i sak som beträffande beloppet.

190    När det gäller påståendet att åtgärd 1 utgjorde ett synnerligen riskfyllt lån, har MB Immobilien och MB System gjort gällande att kommissionens slutsats angående en kumulering av olika risker i själva verket endast avser samma risk, nämligen risken för utebliven betalning. Detta framgår särskilt tydligt av följande sammanhang. När ett företag har ställt tillräckligt med säkerheter saknar det betydelse om ett lån har någon förmånsrätt eller inte. Detta gäller också för det fall de påstått otillräckliga säkerheterna som sådana redan har blivit föremål för ett tillägg. Kommissionen avsåg emellertid i detta fall att göra ett tillägg med 400 och 200 räntepunkter, det vill säga sammanlagt 600 räntepunkter, på grundval av samma faktiska situation, det vill säga att säkerheterna var otillräckliga. Ett sådant tillvägagångssätt är fullständigt motsägelsefullt.

191    MB Immobilien och MB System har vidare angett att varken meddelandet om referensränta eller det angripna beslutet innehåller någon motivering när det gäller frågan om vilka risker som ska beaktas genom ett påslag på 400 räntepunkter och varför det rör sig om 400 räntepunkter.

192    När det vidare gäller de olika säkerheterna har kommissionen försökt beskriva den konkreta risken, medan det värdemässiga förhållandet mellan de aktuella säkerheterna och deras värdering i räntepunkter inte är känt.

193    Dessutom har kommissionen i det angripna beslutet i samband med granskningen av riskerna underlåtit att bedöma andra aspekter än de angivna säkerheterna, såsom exempelvis företagets möjligheter och dess ställning på marknaden. En riskbedömning som enbart behandlar säkerheterna och inte beaktar ytterligare ekonomiska faktorer uppfyller inte skyldigheten att iaktta försiktighet och göra en fullständig utredning.

194    Vidare har kommissionen underlåtit att bedöma det aktuella letter of comfort (se ovan punkt 90). Om kommissionen hade gjort en sådan bedömning, skulle kommissionen inte ha kunnat förutsätta att det förelåg en ökad risk.

195    När det gäller åtgärd 2 har MB Immobilien och MB System hävdat att det angripna beslutet även innehåller allvarliga brister i motiveringen när det gäller fastställandet av de delar som utgör stöd och deras värde. I skälen 88–91 i det angripna beslutet hänvisade kommissionen på nytt till meddelandet om referensränta utan att därvid ange skälen för att den ansåg det motiverat att tillämpa ett påslag på 400 räntepunkter med anledning av att ett företag anses utgöra ett företag i svårigheter och ett påslag på 400 räntepunkter på grund av att säkerheterna är otillräckliga. Av samma skäl som angetts beträffande åtgärd 1, räcker det inte att bara hänvisa till meddelandet om referensränta.

196    I den utsträckning som kommissionen har grundat sig på Sachsen Zweirads förluster för att nå slutsatsen att det är fråga om ett företag i svårigheter och att det föreligger särskilda risker som måste beaktas genom ett tillägg, anser dessa sökande att dessa förluster inte har avgörande betydelse. Kommissionen har inte i tillräcklig mån undersökt avtalet om vinstöverlåtelse och villkoren för likviditetsutjämning inom koncernen (cash pool) som överenskommits mellan Sachsen Zweirad och dess moderbolag. Kommissionen borde åtminstone ha kunnat undersöka om moderbolaget var i svårigheter. Tillägget på 400 räntepunkter är således rättsstridigt.

197    När det sedan gäller åtgärd 3 anser MB Immobilien och MB System att det angripna beslutet även innehåller allvariga brister i motiveringen när det gäller stödinslagen (skäl 93 i det angripna beslutet). Kommissionen fastställde stödinslaget genom att beakta skillnaden mellan den faktiskt tillämpade räntesatsen och den räntesats som kommissionen ökat med 700 räntepunkter, varvid det inte går att förstå skälet till att kommissionen för det första tillämpade ett tillägg med just 400 räntepunkter på grund av att det var fråga om ett företag i svårigheter och inte ett annat antal räntepunkter och för det andra varför kommissionen tillämpade ett ytterligare tillägg på 300 räntepunkter på grund av att säkerheterna var otillräckliga. Kommissionen har visserligen medgett att de ställda säkerheterna hade ett visst ekonomiskt värde, men kommissionen har inte lämnat någon motivering till varför detta medförde ett tillägg med 100 och inte 200 räntepunkter på de 400 räntepunkter som kommissionen uppenbarligen beaktade. Det går inte att förstå av vilket skäl kommissionen sedan anser att det är motiverat med ett tillägg på 300 räntepunkter, eftersom det i meddelandet om referensränta endast anges att ett tillägg med 400 räntepunkter ska göras om det föreligger särskilda risker.

198    När det gäller kommissionens hänvisning till studien delar MB Immobilien och MB System den kritik som anförts av Freistaat Sachsen.

199    Kommissionen har erinrat om att det i meddelandet om referensränta föreskrivs en enhetlig referensränta som beräknas på grundval av en räntesats kallad den femåriga interbankräntan. I situationer där det föreligger särskilda risker (exempelvis företag i svårigheter, avsaknad av sådana säkerheter som normalt begärs av bankerna) föreskriver metoden att tillägget kan beräknas till 400 räntepunkter eller till och med mer.

200    När det gäller åtgärd 1 har kommissionen för att fastställa den normala räntesatsen på marknaden i det angripna beslutet tillämpat tre tillägg, vilka emellertid inte alls tillämpas på samma risk utan på tre separata risker i beräkningen. Den första risken som behandlas avser det förhållandet att Bike Systems befann sig i svårigheter. Kommissionen ansåg således att det förelåg en ökad sannolikhet för att företaget inte skulle kunna återbetala åtgärd 1 eller betala den ersättning som överenskommits för denna. Det mottagande företagets ekonomiska situation var föremål för en grundlig undersökning. Enbart mot denna bakgrund finns det anledning att inte godta argumentet att kommissionen enbart bedömde de ställda säkerheterna. Den andra risken avsåg bristande säkerheter, vilket ytterligare ökade risken för utebliven betalning i en insolvenssituation. Den tredje risken bestod i att åtgärd 1 var efterställt andra lån i en insolvenssituation, vilket ytterligare ökade risken för utebliven betalning. Det är i detta fall fråga om en separat risk. De tre riskerna har beskrivits utförligt och motiverats i det angripna beslutet.

201    Argumentet att alla dessa risker, slutligen, rör risken för utebliven betalning och således inte bör beaktas kumulativt saknar relevans, eftersom kommissionen anser att så snart som ett företag har ställt tillräckliga säkerheter är frågan om ett lån är efterställt eller inte under alla omständigheter inte av avgörande betydelse. I förevarande fall var det emellertid fråga om ett företag som inte hade ställt tillräckliga säkerheter och det är därför av avgörande betydelse att veta om lånet är efterställt eller inte. Det är för övrigt fullständigt tänkbart att ett företag kan vara i svårigheter, men inte desto mindre förfogar över betydande säkerheter som gör det möjligt att täcka krediten eller garantin. Den med marknadsräntan överensstämmande räntesatsen som tillämpas på en kredit för ett sådant företag är således lägre än den räntesats som tillämpas på en kredit för ett företag i svårigheter som inte kan ställa jämförbara säkerheter.

202    Studien kommer till en liknande slutsats när den bland annat behandlar fastställandet av lämpliga tillägg till minimiräntan i vissa situationer. I studien tillämpas två kriterier för ett sådant tillägg, nämligen en värdering av företaget och de säkerheter som detta företag erbjuder, varvid de två riskerna kumuleras. I studien föreslogs exempelvis att för ett företag i kategori C skulle, trots företagets svårigheter, ett tillägg på 360 räntepunkter (det vill säga 3,6 procentenheter) tillämpas. Däremot ansågs det i studien att ett lämpligt tillägg för ett företag i samma kategori men som erbjuder få säkerheter var 1 650 räntepunkter (det vill säga 16,50 procentenheter). Det i förevarande fall aktuella tillägget har således inte alls tillämpats tre gånger för samma risk. Kommissionens hänvisning till studien i svaromålet syftade endast till att visa att det erhållna och motiverade resultatet när det gäller stödinslagets storlek faktiskt motsvarade den ekonomiska verkligheten, och det hade inte på något sätt formulerats som en tilläggsmotivering, vilket för övrigt hade varit överflödigt.

203    När det gäller frågan huruvida de tillägg som fastställdes till sammanlagt 1 000 räntepunkter var lämpliga, har kommissionen framhållit att den i meddelandet om referensränta betraktar ett tillägg på 400 räntepunkter som ett minimum. Det tillägg som faktiskt tillämpas kan mycket väl vara högre än 400 räntepunkter. Att tilläggen kan anses lämpliga får stöd i studien, i vilken det anses lämpligt att för ett företag i kategori C, det vill säga som befinner sig i en ekonomiskt ogynnsam situation, tillämpa ett tillägg på 1 000 räntepunkter när de ställda säkerheterna är normala och till och med 1 650 punkter om tillgängliga säkerheter är undermåliga. Det av kommissionen tillämpade tillägget på 1 000 räntepunkter bör därför ses som alltför lågt snarare än alltför högt.

204    När det slutligen gäller påståendet att kommissionen inte beaktade det aktuella letter of comfort, har kommissionen endast anfört att nämnda stödbrev inte ingavs under det formella granskningsförfarandet, vilket innebar att kommissionen inte kunde göra någon grundligare undersökning av brevet och i förekommande fall ta större hänsyn till detta i sin bedömning.

205    När det sedan gäller anmärkningen beträffande åtgärd 2, nämligen att kommissionen skulle ha lämnat en otillräcklig motivering angående det sammanlagda tillägget på 800 räntepunkter i förhållande till referensräntan, anser kommissionen att den anmärkningen inte kan godtas mot bakgrund av skälen 88–91 i det angripna beslutet. En separat bedömning av de olika riskerna var nödvändig för att fastställa den exakta skillnaden mellan de räntor som skulle ha tillämpats i enlighet med villkoren på marknaden i avsaknad av åtgärd 2 och de räntor som faktiskt erlades. Det tillägg som kommissionen tillämpade var fortfarande lägre än det som angavs i studien för liknande situationer.

206    När det gäller anmärkningen att kommissionen inte i tillräcklig mån tog hänsyn till avtalet om vinstöverlåtelse och villkoren om likviditetsutjämning inom koncernen, har kommissionen på nytt påpekat att den antog beslutet på grundval av de uppgifter som den förfogade över när det formella granskningsförfarandet avslutades. Nämnda ”cash pool” åberopades inte av Förbundsrepubliken Tyskland under det administrativa förfarandet.

207    När det slutligen gäller åtgärd 3 har kommissionen hänvisat till sina yttranden angående beräkningen av stödinslaget i åtgärderna 1 och 2.

208    Som svar på MB Immobiliens och MB Systems anmärkning angående storleken på tillägget på 300 räntepunkter för otillräckliga säkerheter, har kommissionen påpekat att den i det angripna beslutet räknade upp och granskade alla säkerheter som ställts för garantin (företagshypotek, överlåtelser av fordringar, överlåtelse av inteckningar i varulager som företagen i koncernen förfogade över och en solidarisk borgensförbindelse från ägaren till Biria GmbH). Efter att kommissionen hade granskat säkerheterna, kom den till slutsatsen att Biria GmbH:s säkerheter var av bättre kvalitet än Sachsen Zweirads säkerheter, vilket var skälet till att kommissionen enbart tillämpade ett tillägg på 300 räntepunkter för otillräckliga säkerheter (jämfört med 400 räntepunkter beträffande åtgärd 2).

 Tribunalens bedömning

209    Det har ovan i punkt 180 erinrats om omfattningen av tribunalens prövning av det angripna beslutets rättsenlighet såvitt avser motiveringsskyldigheten.

210    Tribunalen påpekar också inledningsvis att sökandens argument innebär en sammanblandning av frågor som rör den formella motiveringen och bedömningen i sak. Motiveringsskyldigheten utgör enligt fast rättspraxis en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan om huruvida motiveringen är hållbar, vilken ska hänföras till frågan om huruvida den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende. De anmärkningar och argument som syftar till att bestrida att den ifrågavarande rättsakten är välgrundad saknar således verkan när de anförs som stöd för en grund angående en bristande eller otillräcklig motivering (domen i det ovan i punkt 143 nämnda målet Olympiaki Aeroporia Ypiresies mot kommissionen, punkt 79).

211    Mot bakgrund av denna rättspraxis ska tribunalen pröva om kommissionen i tillräcklig mån har motiverat det sätt som stödinslaget beräknades på.

212    När det för det första gäller MB Immobiliens och MB Systems argument att meddelandet om referensränta inte innehåller någon motivering för det tillägg på 400 räntepunkter som i meddelandet föreslås såsom risktillägg, påpekar tribunalen att det i meddelandet faktiskt endast anges att referensräntan är en minimiränta ”som kan ökas i situationer som medför särskilda risker (exempelvis företag i svårigheter, avsaknad av sådana säkerheter som normalt begärs av bankerna osv)” och att tillägget i sådana fall ”kan … beräknas till 400 räntepunkter eller ännu mer om ingen privat bank skulle ha accepterat att bevilja lånet i fråga”. Tribunalen konstaterar att innehållet i meddelandet om referensränta inte har utvecklats i någon större utsträckning på denna punkt och att det i sig under inga omständigheter kan anses tillräckligt som motivering för beräkningen av risktillägget i förevarande fall. Tribunalen ska således undersöka hur kommissionen har förklarat tillämpningen av risktillägget i det angripna beslutet.

213    När det gäller fastställandet av stödinslaget i förevarande fall och särskilt risktilläggets storlek, har kommissionen i skäl 86 i det angripna beslutet såvitt avser åtgärd 1 först erinrat om de principer som uppställs i meddelandet om referensränta och den situation med finansiella svårigheter som Bike Systems befann sig i, och därefter angett följande:

”Kommissionen anser … att Bike Systems i detta fall borde ha betalat ränta som minst motsvarade referensräntan plus ett tillägg på 400 räntepunkter, eftersom det var ett företag i svårigheter samt ytterligare 400 räntepunkter på grund av felande säkerheter. Dessutom håller kommissionen ett tillägg med ytterligare 200 räntepunkter för lämpligt, eftersom [kapitalandelslånet] är efterställ[t] i fall av konkurs. Detta överensstämmer med uppgifterna i meddelandet [om referensränta], där det fastslås att särskilda risker, exempelvis företag i svårigheter eller avsaknad av sådana säkerheter som normalt begärs av bankerna kan leda till ett tillägg på 400 räntepunkter eller ännu mer. Stödinslaget motsvarar därför differensen mellan referensräntan plus 1000 räntepunkter och ersättningen för [kapitalandelslånet].”

214    När det gäller åtgärderna 2 och 3 har kommissionen i skälen 90–93 i det angripna beslutet angett följande:

”(90) Som framgår av skälen 66–78 var [Sachsen Zweirad] och Biria GmbH företag i svårigheter när garantin beviljades. På grund av de obetydliga säkerheterna var lånet och garantin till [Sachsen Zweirad] förknippat med extra risk. Garantin för lånet till [Sachsen Zweirad] var endast säkrad genom en solidarisk garanti mellan koncernens företag. Det ekonomiska värdet av sådana solidariska garantier är mycket ringa.

(91)      Kommissionen anser därför att [Sachsen Zweirad] utan garanti i detta fall borde ha betalat ränta som minst motsvarade referensräntan plus ett tillägg på 400 räntepunkter, eftersom det var ett företag i svårigheter, samt ytterligare 400 räntepunkter på grund av de mycket ringa säkerheterna. Stödinslaget motsvarar därför differensen mellan referensräntan plus 800 räntepunkter och den faktiska ränta till vilken lånet beviljades.

(92)      Vad gäller lånet och garantin till Biria GmbH hade de säkerheter som ställts ett högre ekonomisk värde än de säkerheter som ställdes för garantin till [Sachsen Zweirad]. Trots detta var säkerheterna ändå mindre än de säkerheter som normalt krävs. Garantin till Biria GmbH är säkrad genom [ett företagshypotek med bästa rätt i] Bike Systems tillgångar som är vär[t] 15 miljoner euro. [Företagshypoteket] är emellertid efterställ[t] ett annat lån på 2 miljoner euro. [Det prioriterade företagshypoteket] täcker således bara drygt 50 % av hela lånebeloppet. Övriga säkerheter – [företagshypotek, överlåtna fordringar, överlåtelse av inteckningar i varulager] i koncernens ägo och en solidarisk garanti från ägaren till Biria GmbH – var av ringa ekonomiskt värde.

(93)      Kommissionen anser därför att Biria GmbH i detta fall borde ha betalat ränta som minst motsvarade referensräntan plus ett tillägg på 400 räntepunkter, eftersom det var ett företag i svårigheter, samt ytterligare 300 räntepunkter på grund av de mycket ringa säkerheterna (jämfört med ett tillägg på 400 räntepunkter för garantin till [Sachsen Zweirad] på grund av de mycket ringa säkerheterna). Garantins stödinslag motsvarar därför differensen mellan referensräntan plus 700 räntepunkter och den faktiska ränta till vilken lånet beviljades.”

215    Det är riktigt att dessa förklaringar från kommissionen i varje enskilt fall innehåller en beskrivning av den valda beräkningsmetoden, det vill säga tillämpning av en referensränta jämte schablonmässiga tillägg på grund av det ifrågavarande företagets svåra situation och avsaknaden av säkerheter eller säkerheternas ringa värde. Denna beräkningsmetod är förenlig med meddelandet om referensränta, som är ett offentliggjort dokument och vars relevans sökandena inte har bestritt. Beräkningsmetoden är enligt kommissionen även förenlig med dess fasta praxis, vilket inte har bestritts av sökandena.

216    I motsats till vad sökandena har gjort gällande innehåller det angripna beslutet inte någon bristande motivering när det gäller kommissionens slutsats angående avsaknaden av säkerheter eller säkerheternas ringa värde. Kommissionen har nämligen i skälen 59–78 i det angripna beslutet gjort en grundlig bedömning av de aktuella mottagande företagens finansiella situation. När det gäller åtgärd 1 framgår det ovan av punkterna 113–119 att kommissionen inte hade agerat rättsstridigt genom att inte inbegripa det aktuella letter of comfort i sin bedömning. När det gäller åtgärd 2 anges det i skäl 90 i det angripna beslutet vilken säkerhet som var tillgänglig och skälet till att denna ansågs ha ett ringa värde. I skäl 92 i det angripna beslutet angavs slutligen beträffande åtgärd 3 att det fanns ett företagshypotek med förmånsrätt som knappt omfattade mer än 50 procent av hela lånet och att övriga tillgängliga säkerheter ansågs ha ett ringa ekonomiskt värde. Med hänsyn till förhållandet mellan den huvudsakliga säkerheten som kommissionen beaktade och bedömningen att övriga säkerheter, vilka nämns i slutet av skäl 92 i det angripna beslutet, hade ett ringa ekonomiskt värde mot bakgrund av den andel av lånet som garanterades genom den huvudsakliga säkerheten, anser tribunalen således att kommissionens slutsats beträffande det ringa värdet på säkerheterna för åtgärd 3 inte innehåller någon bristande motivering.

217    Tribunalen konstaterar emellertid att sökandena med fog har påpekat att meddelandet om referensränta inte innehåller någon uppgift angående kumulering av risker, även om detta inte utesluts. Dessutom innehåller kommissionens bedömning inte någon hänvisning till praxis på de finansiella marknaderna på denna punkt, vilket innebär att förhållandet mellan de av kommissionen påförda tilläggen och den specifika situationen för de tre aktuella företagen inte klart framgår och att valet av de tillämpade tilläggen, åtminstone såsom det framstår, får en godtycklig karaktär.

218    Tribunalen anser således att kommissionen borde ha lämnat en förklaring till tillämpningen av ytterligare tillägg samt storleken på dessa genom en undersökning av praxis på marknaden för att på så sätt göra det möjligt för sökandena att ifrågasätta huruvida dessa tillägg är lämpliga i förevarande fall och för tribunalen att pröva deras rättsenlighet.

219    Under förfarandet vid tribunalen har kommissionen i syfte att komplettera uppgifterna i detta hänseende hänvisat till studien utan att för den skull med stöd av denna lämna någon ytterligare motivering. I nämnda studie föreslås för liknande situationer som den i förevarande fall ett tillägg i enlighet med det ifrågavarande företagets värdering mot bakgrund av dess finansiella soliditet och ett ytterligare tillägg i enlighet med värdet på de ställda säkerheterna. Enligt studien uppnås tillägg motsvarande 1 650 punkter för företag med en dålig riskprofil och som endast kan ställa säkerheter av ringa värde.

220    Tribunalen konstaterar att de ytterligare förklaringar som kommissionen lämnat med hänvisning till olika bolags riskprofil och de säkerheter som dessa förfogar över jämfört med storleken på tilläggen, vilka typiskt sett motsvarar dessa, faktiskt ger ett perspektiv på storleken på de tillägg som tillämpats i förevarande fall genom att de förs in i en större jämförelse och därvid görs objektiva.

221    Sökandena har emellertid med fog påpekat att studien inte kan beaktas som en motivering för det angripna beslutet, eftersom studien inte nämns i beslutet och sökandena inte kände till denna. Tribunalen erinrar om att den berörde i princip ska underrättas om skälen för beslutet samtidigt som den mottar det beslut som går den emot. En bristfällig motivering kan inte rättas till genom att den berörde underrättas om skälen för beslutet under förfarandet vid Europeiska unionens domstolar (domstolens dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, REG 2005, s. I‑5425, punkt 463, förstainstansrättens dom av den 12 december 1996 i mål T‑16/91, Rendo m.fl. mot kommissionen, REG 1996, s. II‑1827, punkt 45, och det ovan i punkt 104 nämnda målet Corsica Ferries France mot kommissionen, punkt 287).

222    Mot denna bakgrund anser tribunalen att det angripna beslutet innehåller en bristande motivering beträffande de väsentliga överväganden som låg till grund för kommissionens beslut angående storleken på de risktillägg som tillämpades på åtgärderna 1, 2 och 3. Kraven enligt artikel 253 EG är således inte uppfyllda.

223    Tribunalen godtar således sökandenas anmärkningar angående en bristande motivering i detta hänseende. Tribunalen kan följaktligen inte pröva de argument som rör frågan huruvida det angripna beslutet är välgrundat vad gäller storleken på de risktillägg som tillämpats på åtgärderna 1, 2 och 3.

224    Tribunalen anser att beräkningen av de ifrågavarande stödinslagen är av väsentlig betydelse för den allmänna systematiken i det angripna beslutet och att detta följaktligen ska ogiltigförklaras i sin helhet.

225    Av ovan anförda överväganden följer att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras.

 Rättegångskostnader

226    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökandena har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för det interimistiska förfarandet i mål T-120/07. Eftersom kommissionen har tappat målen T‑102/07 och T‑120/07, ska sökandenas yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande:

1)      Kommissionens beslut 2007/492/EG av den 24 januari 2007 om det statliga stöd C 38/2005 (f.d. NN 52/2004) som Tyskland beviljat Biria‑koncernen ogiltigförklaras.

2)      Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för det interimistiska förfarandet i mål T‑120/07.

Czúcz

Labucka

O’Higgins

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 3 mars 2010.

Underskrifter

Innehållsförteckning

Tillämpliga bestämmelser och bakgrund till tvisten

1.  De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

2.  Godkänd stödordning

3.  De aktuella företagen

4.  De aktuella åtgärderna

5.  Det administrativa förfarandet

6.  Det angripna beslutet

Förfarande och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

1.  Anmärkningarna som avser att kommissionen inte tillämpat den definition av begreppet företag i svårigheter som återfinns i lämplig åtgärd E 16/94

Parternas argument

Tribunalens bedömning

2.  Anmärkningarna som avser att de mottagande företagen har ansetts utgöra företag i svårigheter

Huruvida Bike Systems var ett företag i svårigheter i mars 2001

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Huruvida Sachsen Zweirad och Biria GmbH utgjorde företag i svårigheter i mars respektive i december 2003

Ramen för bedömning av situationen för företag som var föremål för åtgärderna 2 och 3

–  Parternas argument

–  Tribunalens bedömning

Bedömningen av Sachsen Zweirads situation

–  Parternas argument

–  Tribunalens bedömning

Bedömningen av Biria GmbH:s situation

–  Parternas argument

–  Tribunalens bedömning

3.  Anmärkningarna som avser bristande motivering

Huruvida det föreligger en bristande motivering angående det förhållandet att lämplig åtgärd E 16/94 inte tillämpades och det förhållandet att kommissionen frångick 1999 års riktlinjer

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Huruvida det föreligger en bristande motivering när det gäller fastställandet av stödinslaget

Parternas argument

Tribunalens bedömning

Rättegångskostnader

---

* Rättegångsspråk: tyska.