1

Europaparlamentets upphandling av tjänster är underkastad bestämmelserna i del V i första delen av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1) (nedan kallad budgetförordningen) och bestämmelserna i del V av första delen av kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den om genomförandebestämmelser för budgetförordningen (EGT L 357, s. 1) (nedan kallade genomförandebestämmelserna). Dessa bestämmelser har inspirerats av gemenskapsdirektiven på området, i synnerhet, såvitt avser upphandling av tjänster, av rådets direktiv 92/50/EEG av den om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139), i dess lydelse enligt i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 97/52/EG av den (EGT L 328, s. 1), sedermera upphävt och ersatt genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114).

2

I artikel 100.2 i budgetförordningen föreskrivs följande:

”Den upphandlande myndigheten skall informera alla anbudssökande och anbudsgivare vars ansökningar förkastats om orsaken till detta, och alla som lämnat formellt korrekta anbud och ansökningar som prövats ska, om de skriftligen begär detta, informeras om vilka relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det anbud som slutligen valts, samt namnet på den som lämnat det anbudet.

Information behöver dock inte lämnas ut om detta skulle hindra tillämpningen av lagstiftningen, stå i strid med det allmänna intresset, vara till skada för offentliga eller privata företags legitima affärsintressen eller snedvrida den lojala konkurrensen mellan dessa.”

3

I artikel 149.3 i genomförandebestämmelserna, i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i målet, föreskrivs följande:

”Vid upphandling som genomförs av gemenskapens institutioner för egen räkning i enlighet med artikel 105 i budgetförordningen ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt efter beslutet om att tilldela kontraktet och i alla händelser senast den påföljande veckan samtidigt och individuellt underrätta alla anbudsgivare eller anbudssökande per brev, fax eller e-post om att deras anbud eller ansökan inte antagits, samt motivet till detta.

Den upphandlande myndigheten ska, samtidigt som den underrättar övriga anbudsgivare eller anbudssökande, underrätta den aktör vars anbud eller ansökan valts ut, och därvid göra klart att det beslut som meddelats inte i sig innebär något åtagande från den upphandlande myndighetens sida.

Övriga anbudsgivare eller anbudssökande kan erhålla ytterligare upplysningar via brev, fax eller e-post om motivet till att deras anbud eller ansökan inte valts ut, och de anbudsgivare som lämnat ett godtagbart anbud kan få information om de relativa fördelarna med det anbud som valts ut samt om namnet på den som lämnat detta anbud, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 100.2 andra stycket i budgetförordningen. Den upphandlande myndigheten ska besvara en begäran inom femton kalenderdagar från det att den mottagit den …”

4

Sökanden, VIP Car Solutions SARL, är ett bolag som hyr ut större fordon med chaufför.

5

Parlamentet har genom ett meddelande om upphandling, publicerat i tillägget till Europeiska unionens officiella tidning av den 16 september 2006 (EUT S 177), genomfört en anbudsinfordran PE/2006/06/UTD/1, angående transport av ledamöter i Europaparlamentet i bil och med buss under sammanträdesperioderna i Strasbourg (nedan kallad anbudsinfordran).

6

Enligt punkt IV.2.1 i anbudsinfordran skulle upphandlingen tilldelas det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, vilket skulle bedömas utifrån följande kriterier: pris (55 procent), fordonsflotta som tillhandahålls (kvantitet och kvalitet) (30 procent), tillämpade åtgärder eller egenskaper hos fordonen för att uppfylla miljökraven (7 procent), sociala förmåner för personalen (6 procent) och anbudets utformning (2 procent).

7

Anbuden eller begäran om deltagande skulle ges in senast den 27 oktober 2006. Tre anbud ingavs inom fristen, varav ett från sökanden. Den kommitté som öppnade kuverten förklarade den att de tre anbuden var förenliga med anbudsinfordran.

8

Kommittén för utvärdering av anbud (nedan kallad utvärderingskommittén) föreslog den 30 november 2006 att upphandlingen skulle tilldelas en annan anbudsgivare än sökanden. Denne hade erhållit totalt 566 poäng, fördelade enligt följande: 290 poäng avseende priset, 180 poäng för fordonsflottan, 42 poäng för miljöåtgärder, 36 poäng för sociala förmåner och 18 poäng för anbudets utformning.

9

Sökanden placerades på andra plats med totalt 504 poäng, fördelade på följande sätt: 343,5 poäng för priset, 135 poäng för fordonsparken, 0 poäng för miljöåtgärder, 18 poäng för sociala förmåner och 8 poäng för anbudets utformning.

10

Parlamentet tilldelade den 3 januari 2007 upphandlingen till den anbudsgivare som föreslagits av utvärderingskommittén (nedan kallad den vinnande anbudsgivaren).

11

Parlamentet sände den 9 januari 2007 ett e-postmeddelande med följande innehåll till sökanden:

”Bifogat finner ni svar angående ert anbud. Skrivelsen skickas i original i rekommenderat brev. Vänligen bekräfta mottagandet av detta [e-postmeddelande].”

12

I denna skrivelse, som varken undertecknats eller daterats och som bifogades e-postmeddelandet, informerade parlamentet sökanden om beslutet att inte anta det anbud sökanden lämnat inom ramen för anbudsinfordran (nedan kallat det angripna beslutet).

13

I det angripna beslutet uttalas bland annat följande:

”De skäl som motiverar att ert anbud förkastats är följande: Ert anbud var inte det ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till urvalskriterierna.

Ni informeras om att det är möjligt att, utan att det påverkar ett eventuellt rättsligt förfarande, erhålla ytterligare information om skälen till att ert anbud förkastats.

Om ni skriftligen begär det är det möjligt att erhålla information om de relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det anbud som slutligen valts, liksom namnet på den som tilldelats kontraktet.

Information behöver dock inte lämnas ut om detta skulle hindra tillämpningen av lagstiftningen, stå i strid med det allmänna intresset, vara till skada för offentliga eller privata företags legitima affärsintressen eller snedvrida den lojala konkurrensen mellan dessa …”

14

Sökanden lämnade genom e-postmeddelande av den 10 januari 2007 följande svar:

”Vi bekräftar mottagandet av [ert e-postmeddelande] angående avslag på vårt anbud. Som ni anger önskar vi emellertid erhålla information om de relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det anbud som antagits, liksom namnet på denne anbudsgivare. Då vårt anbud inte ansetts vara det ekonomiskt mest fördelaktiga skulle vi vilja veta vilket pris som angivits i det antagna anbudet.”

15

Sökanden begärde i en skrivelse av den 15 januari 2007 på nytt att parlamentet skulle tillhandahålla information om de relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det antagna anbudet, namnet på den som tilldelats kontraktet och det pris som angivits av denne. Sökanden underströk därvid att det rekommenderade brevet med originalet av den handling i vilken denne informerades om att anbudet avslagits ännu inte hade kommit sökanden tillhanda.

16

Parlamentet besvarade i en skrivelse av den 23 januari 2007 sökandens e-postmeddelande av den . Det hänvisade till artikel 100.2 i budgetförordningen, påminde om de urvalskriterier som hade fastställts i anbudsinfordran, och anförde därefter följande:

”De anbud som antagits med hänsyn till samtliga ovannämnda kriterier har erhållit den högsta poängen … (566), och har därför klassificerats på första plats.

Ert anbud har, trots ett något lägre pris, erhållit 504 poäng, och har därför klassificerats på andra plats.”

17

Parlamentet informerade i den skrivelsen även sökanden om namnet på den som tilldelats upphandlingen.

18

Parlamentet sände den 24 januari 2007 sökanden originalet av det brev i vilket denne informerades om att anbudet hade förkastats.

19

Parlamentet frågade i e-postmeddelande av den 31 januari 2007 om denna skrivelse kommit sökanden till handa. Sökanden besvarade i e-postmeddelande samma dag denna fråga nekande.

20

Sökanden anförde i en skrivelse av den 1 mars 2007 genom sin advokat att det pris sökanden erbjudit inom ramen för anbudsinfordran var exceptionellt och begärde att få en kopia på det anbud som hade lämnats av den vinnande anbudsgivaren för att få kännedom om det pris som denne hade erbjudit.

21

Parlamentet avslog i en skrivelse till sökandens ombud den 20 mars 2007 med hänvisning till artikel 100.2 andra stycket i budgetförordningen denna begäran och anförde följande:

”… Vi vill informera er om att anbudsinfordran inom 48 dagar från kontraktets undertecknande publiceras i Europeiska unionens officiella tidning med efterföljande information i vilken de väsentliga omständigheterna, såsom priset, återges.

Vi har noterat att era ’klienter erbjudit ett exceptionellt pris’.

Vi framhåller emellertid att priset inte var det enda urvalskriteriet. Kriterierna avseende kvalitet och funktion är särskilt viktiga för en institution som denna, och kan motivera en högre kostnad.

Vår bedömning avseende ’trots ett något lägre pris’ avser precis denna aspekt av anbudsinfordran; vi framhåller i synnerhet att även om er klients anbud erhållit den högsta poängen vad avser priset har den totala poängsumman som utvärderingskommittén fastslagit, i vilken det tagits hänsyn till samtliga kriterier som angivits i kravspecifikationen, medfört att er klient inte tilldelats kontraktet. Såsom vi tidigare angivit erhöll er klient totalt 504 poäng mot 566 för det vinnande anbudet.”

22

Sökanden gjorde i skrivelse av den 23 mars 2007 gällande att eftersom kriteriet avseende pris utgjorde 55 procent vid bedömningen av anbuden var det omöjligt att tilldela en annan anbudsgivare upphandlingen, och att vägran att upplysa om det pris som erbjudits av den vinnande anbudsgivaren förhindrade sökanden från att granska villkoren för tilldelningen av upphandlingen innan fristen för att väcka talan vid förstainstansrätten löpte ut.

23

Tilldelningen av upphandlingen offentliggjordes den 7 april 2007 i tillägget till Europeiska unionens officiella tidning (EUT S 69). Där angavs att det pris som den vinnande anbudsgivaren erbjudit var 26 euro per timme under planeringen och 37,50 euro per timme efter planeringen.

24

Sökanden har väckt förevarande talan genom en ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 23 mars 2007.

25

Då en av ledamöterna var förhindrad att delta utsåg förstainstansrättens ordförande med tillämpning av artikel 32.3 i förstainstansrättens rättegångsregler en annan domare för att komplettera avdelningen.

26

Mot bakgrund av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (sjätte avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och att inom ramen för sådana processledande åtgärder som föreskrivs i artikel 64 i rättegångsreglerna ge parterna tillfälle att inge handlingar. Parterna har ingivit handlingar inom den frist som föreskrivits.

27

Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid förhandlingen den 9 december 2008.

28

Sökanden har i sin ansökan yrkat att förstainstansrätten ska

29

Sökanden har i sin replik vidare yrkat att förstainstansrätten ska

30

Parlamentet har i sin svarsinlaga yrkat att förstainstansrätten ska

31

Parlamentet har i sin duplik yrkat att förstainstansrätten ska

32

Sökanden har vid den muntliga förhandlingen, med anledning av en fråga från förstainstansrätten, frånfallit sitt yrkande om förpliktande för parlamentet att ersätta icke ersättningsgilla kostnader med 5000 euro, vilket noterats i förhandlingsprotokollet.

33

Sökanden har i sak åberopat två grunder. Den första är att motiveringsplikten åsidosatts. Den andra grunden är att parlamentet rättsstridigt vägrat upplysa sökanden om det pris som erbjudits av den vinnande anbudsgivaren.

34

Sökanden har i sin ansökan gjort gällande att enligt anbudsinfordran utgjorde priset 55 procent av urvalskriterierna, vilket är mer än hälften av dessa. Sökanden erbjöd det lägsta priset, nämligen 31,70 euro per timme. Sökanden har emellertid endast erhållit 504 poäng, mot 566 poäng för den vinnande anbudsgivaren. Sökanden har anfört att det inte är möjligt att förstå denna poängskillnad då sökanden lämnade det bästa anbudet såvitt avser priset. Enligt sökanden borde det inte vara matematiskt möjligt att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet.

35

Sökanden har i sin replik framhållit att parlamentet har medgett att man beräknat sökandens totalpoäng fel, vilket visar det allvarliga fel som utvärderingskommittén gjort sig skyldig till.

36

När det gäller kriteriet avseende fordonsparken har sökanden anfört att parlamentet på ett godtyckligt sätt har åsatt två tredjedelar av poängen för den kvantitativa delen men bara en tredjedel för kvalitet. Sökanden har inte informerats om denna uppdelning, som är omotiverad eftersom antalet ägda fordon inte är viktigare än kvaliteten hos dessa. Då anbudsgivarna erhållit samma poäng för kvalitet borde skillnaden i poäng mellan sökanden och den vinnande anbudsgivaren ha varit mindre.

37

När det gäller miljöåtgärder anser sökanden att det är omöjligt att förstå varför man inte erhållit några poäng. På samma sätt som den vinnande anbudsgivaren är sökanden nämligen underkastad fransk lagstiftning avseende stora transportföretag, vilket medför krav på att fordonen är i utmärkt mekaniskt skick och att årliga kontroller genomförs. Således är samtliga sökandens fordon relativt nya och försedda med partikelfilter. Skillnaden på 42 poäng kan således inte motiveras enbart av att en anbudsgivare undertecknat ett fördrag mot förorening med Paris borgmästare.

38

Vad gäller sociala förmåner är ett av de två avtalen med obegränsad giltighetstid som den vinnande anbudsgivaren hänvisat till i praktiken ett tidsbegränsat avtal på grund av hög arbetsbelastning, eller möjligen ett avtal om vikariat. Även om detta avtal har rubriken ”Avtal om oregelbundet arbete utan tidsbegränsning” motsägs detta av dess innehåll. Vidare härstammar både sökandens och den vinnande anbudsgivarens avtal från det nationella förbundet för större transportföretag. Skillnaden i poäng mellan de två anbudsgivarna är således inte objektivt motiverad.

39

När det slutligen gäller anbudets utformning rör detta anbudets form, och inte dess innehåll. Den vinnande anbudsgivarens anbud kan således inte anses vara ”otvivelaktigt överlägset” med avseende på detta kriterium. För övrigt har sökanden varit den enda som presenterat sitt anbud i form av en DVD, utöver den presentation som skett i god och sedvanlig form. Trots detta har sökanden erhållit lägre poäng än den vinnande anbudsgivaren.

40

Parlamentet har i sin svarsinlaga understrukit att andra urvalskriterier än priset utgjorde 45 procent av poängen. De kunde följaktligen påverka resultatet av bedömningen av de olika anbuden. Bedömningen av anbuden har skett objektivt.

41

Parlamentet har anfört att utvärderingskommittén vid bedömningen av varje kriterium har gett mellan 0 och 10 poäng, och den poäng som givits har sedan multiplicerats med den procentsats som angivits för respektive kriterium. Vad gäller de två huvudkriterierna, det vill säga priset och fordonsparken, har utvärderingskommittén i syfte att vara objektiv beslutat att bedöma den utifrån den nu löpande upphandlingen, utan att ta hänsyn till det kontrakt som ska tilldelas, och att multiplicera denna första objektiva poäng med förhållandet mellan den prestation som tillhandahållits av tidigare uppdragshavare och vad som erbjudits av var och en av anbudsgivarna.

42

När det gäller bedömningen av priset har utvärderingskommittén sålunda bedömt att det gällande priset, det vill säga 33 euro, skulle anses rimligt och har åsatt det bedömningen 6 poäng. De pris som sökanden och den vinnande anbudsgivaren erbjudit, 31,70 euro respektive 37,50 euro per timme, har således gett följande resultat:

43

När det gäller kriteriet avseende fordonsparken har utvärderingskommittén ansett att kvantiteten varit viktigast och åsatt denna del två tredjedelar av bedömningen, eller 20 poäng. 6 poäng har givits för den fordonspark om 60 fordon som tidigare uppdragshavare tillhandahållit. För sökanden har utvärderingskommittén beaktat 70 fordon (60 bilar och 10 minibussar) och för den vinnande anbudsgivaren 60 fordon. Den har även, för att anbuden skulle vara jämförbara, beaktat hur stor del av fordonen som kunde disponeras genast. Sökandens fordonspark har i detta avseende tilldelats en koefficient om 0,5 mot bakgrund av att 67 av 70 fordon skulle hyras från ett annat bolag. Denna bedömning ledde sålunda till följande resultat:

44

När det gäller fordonsparkens kvalitet har både sökanden och den vinnande anbudsgivaren erhållit 10 poäng, vilket mot bakgrund av detta kriteriums betydelse lett till att följande poäng tilldelats:

45

Parlamentet har medgett att utvärderingskommittén gjorde fel när den tilldelade sökandena 135 poäng för fordonsparken. I verkligheten var antalet 130 poäng, vilket innebär att sökanden erhållit totalt 499 poäng och inte 504 poäng.

46

När det gäller miljöåtgärder har enbart den vinnande anbudsgivaren angivit några uppgifter, det vill säga att denne iakttog ett fördrag mot förorening med Paris borgmästare och att dess fordon var nya och försedda med partikelfilter, vilket lett till följande resultat:

47

Vad gäller sociala förmåner har den vinnande anbudsgivaren föreslagit användningen av två typer av anställningsavtal utan tidsbegränsning, nämligen ett för personal med oregelbundna arbetstider och ett för sökandens chaufförer, som enbart skulle ha tillgång till tidsbegränsade anställningsavtal. Parlamentet har härav och mot bakgrund av detta kriteriums betydelse fastslagit att skillnaderna mellan de två anbuden motiverade följande poängfördelning:

48

När det slutligen gäller anbudets utformning har den vinnande anbudsgivarens anbud tveklöst varit överlägset, vilket mot bakgrund av detta kriteriums betydelse lett till följande poängtilldelning:

49

Den totala poängen för respektive anbud har således tilldelats på följande sätt:

50

Parlamentet har vidare anfört att det visat sig att den vinnande anbudsgivarens fordonspark uppgick till 70 fordon, vilket skulle motivera en totalpoäng om 586 poäng för denne.

51

Parlamentet har härav dragit slutsatsen att den vinnande anbudsgivarens anbud var kvalitativt bättre än sökandens. Den senares anbud var bättre enbart vad gäller priset. Parlamentet har i detta avseende påmint om att kontraktet skulle tilldelas det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Eftersom det inte var fråga om en auktion, vilket hade medfört att anbudsgivarna skulle bedömas enbart utifrån priset, kunde kontraktet inte genast tilldelas den anbudsgivare som lämnat det ekonomiskt sett lägsta anbudet.

52

Parlamentet har i sin duplik tillagt att sökanden förefaller blanda samman objektivitet och utrymme för skönsmässig bedömning för en upphandlande myndighet. Förstainstansrättens prövning med avseende på en upphandlande myndighet ska enbart avse huruvida det skett en uppenbar felbedömning.

53

Parlamentet har, avseende fordonsparken, hänvisat till domstolens rättspraxis och understrukit att utvärderingskommittén kan åsätta ett underkriterium till ett i förväg bestämt tilldelningskriterium en viss betydelse, genom att fördela det antal poäng som den upphandlande myndigheten angivit i förväg för detta kriterium vid upprättandet av förfrågningsunderlaget eller meddelandet om upphandling, på villkor att ett sådant beslut för det första inte förändrar urvalskriterierna för upphandlingen såsom de fastslagits i förfrågningsunderlaget eller meddelandet om upphandling, för det andra inte innehåller några villkor som om de varit kända vid upprättandet av anbudet hade kunnat påverka detta upprättande och för det tredje att de inte antagits med beaktande av omständigheter som kan medföra en diskriminerande verkan för någon anbudsgivare. Sökanden har inte visat att dessa villkor inte är uppfyllda i förevarande mål.

54

När det gäller miljöåtgärder har parlamentet anfört att sökandens anbud inte på något sätt nämner hur sökanden uppfyller detta kriterium, vilket förklarar att det inte tilldelats någon poäng i detta avseende.

55

När det slutligen gäller det sista tilldelningskriteriet har parlamentet anfört att en presentation i form av en DVD inte ensam motiverar att sökandens anbud anses vara bättre utformat än anbudet från den vinnande anbudsgivaren. Den avgörande faktorn är om anbudet är attraktivt och övertygande och inte på vilket sätt anbudet presenterats.

56

Förstainstansrätten framhåller inledningsvis att parlamentet i likhet med andra institutioner förfogar över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller de omständigheter som ska beaktas när det har att fatta beslut om att tilldela ett kontrakt till följd av en anbudsinfordran. Gemenskapsdomstolarnas prövning ska därför begränsas till att avse en kontroll av att reglerna för handläggning och för motivering har följts, att uppgifterna om de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att bedömningen inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (se, för ett motsvarande synsätt, förstainstansrättens dom av den 27 september 2002 i mål T-211/02, Tideland Signal mot kommissionen, REG 2002, s. II-3781, punkt 33, och av den i mål T-465/04, Evropaïki Dynamiki mot kommissionen, REG 2008, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 45).

57

Enligt artikel 1 i de administrativa kraven i anbudsinfordran skulle avtalsslutet i fråga vara underkastat bestämmelserna i budgetförordningen och i genomförandebestämmelserna.

58

Således har parlamentet vid motiveringen av det angripna beslutet haft att förkasta sökandens anbud och tillämpa artikel 100.2 i budgetförordningen och artikel 149.3 i genomförandebestämmelserna.

59

Det framgår av dessa artiklar och av förstainstansrättens praxis att parlamentet har uppfyllt sin motiveringsskyldighet om det omedelbart har informerat alla som lämnat förkastade anbud om skälen till att deras anbud förkastats, och vidare inom femton dagar från att det mottagit en skriftlig begäran därom lämnat de anbudsgivare som lämnat anbud som upptagits till prövning och som så begärt information om de relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det antagna anbudet samt namnet på den som tilldelats kontraktet (se, för ett motsvarande synsätt, domen av den 10 september 2008 i det ovan i punkt 56 nämnda målet Evropaïki Dynamiki mot kommissionen, punkt 47).

60

Detta tillvägagångssätt bekräftas av syftet med den motiveringsplikt som anges i artikel 253 EG, enligt vilken det klart och tydligt ska framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt (domen i det ovan i punkt 56 nämnda målet Evropaiki Dynamiki mot kommissionen, punkt 48).

61

Det ska vidare framhållas att när, såsom i förevarande fall, en gemenskapsinstitution förfogar över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning är iakttagandet av de skyddsregler som gemenskapens rättsordning innehåller för administrativa förfaranden av än mer grundläggande betydelse. Bland dessa skyddsregler återfinns bland annat skyldigheten för den behöriga institutionen att på ett tillfredsställande sätt motivera sina beslut. Det är enbart på så sätt som gemenskapsdomstolarna har möjlighet att pröva huruvida de omständigheter och rättsregler som utövandet av detta utrymme för skönsmässig bedömning är beroende av är uppfyllda (domstolens dom av den 21 november 1991 i mål C-269/90, Technische Universität München, REG 1991, s. I-5469, punkt 14, svensk specialutgåva, volym 11, s. I-453, förstainstansrättens dom av den i mål T-241/00, Le Canne mot kommissionen, REG 2002, s. II-1251, punkterna 53 och 54, och av den i det ovan i punkt 56 nämnda målet Evropaïki Dynamiki mot kommissionen, punkt 54).

62

Det ska vidare framhållas att motiveringsplikten anpassas efter omständigheterna i det enskilda fallet, i synnerhet mot bakgrund av rättsaktens innehåll, arten av de skäl som åberopas och mottagarnas eller andra direkt och personligen berördas intresse av att erhålla förklaringar (se domstolens dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France, REG 1998, s. I-1719, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

63

Slutligen utgör motiveringsplikten en formell skyldighet som ska särskiljas från frågan huruvida motiveringen är välgrundad, vilken hör till frågan om den omtvistade rättsaktens lagenlighet (domstolens dom av den 22 mars 2001 i mål C-17/99, Frankrike mot kommissionen, REG 2001, s. I-2481, punkt 35, och förstainstansrättens dom av den i mål T-406/06, Evropaïki Dynamïki mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 47).

64

Sökanden har i sin ansökan i sak åberopat att motiveringsplikten åsidosatts och att sökanden inte kunnat förstå varför man inte tilldelats kontraktet trots att man erbjudit det lägsta priset och detta kriterium utgjorde 55 procent i utvärderingen av anbuden. Vidare har parlamentet i sin svarsinlaga förstått sökandens argumentation på så sätt att sökanden klandrat parlamentet för att det inte motiverat det omtvistade beslutet, genom vilket sökandens anbud förkastats.

65

I alla händelser ska, enligt fast rättspraxis, motiveringen till ett beslut som går någon emot göra det möjligt för domstolen att pröva beslutets lagenlighet och ge den berörda parten de upplysningar som är nödvändiga för att denne ska kunna bedöma om beslutet är välgrundat. Följaktligen är avsaknaden av, eller en bristfällig, motivering, som hindrar den rättsliga kontrollen, en grund som hänför sig till den allmänna ordningen som kan och till och med ska prövas ex officio av gemenskapsdomstolarna (domstolens dom av den 20 februari 1997 i mål C-166/95 P, kommissionen mot Daffix, REG 1997, s. I-983, punkterna 23 och 24, och förstainstansrättens dom av den i mål T-272/06, Evropaïki Dynamiki, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 27 och 28 och där angiven rättspraxis).

66

Eftersom sökanden i förevarande mål har lämnat ett godtagbart anbud i den mening som avses i artikel 149.3 i genomförandebestämmelserna ska det prövas huruvida parlamentet utifrån inte bara det angripna beslutet, utan även skrivelsen av den 23 januari 2007, som sändes till sökanden till svar på dennes uttryckliga begäran om ytterligare upplysningar om det ifrågavarande tilldelningsbeslutet, har uppfyllt den motiveringsplikt som fastslagits i budgetförordningen och genomförandebestämmelserna.

67

Det kan inledningsvis konstateras att parlamentet i det angripna beslutet, i enlighet med artikel 100.2 första stycket i budgetförordningen, har angivit skälen till att sökandens anbud förkastades, genom att upplysa om att sökandens anbud ”inte var det ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till urvalskriterierna”.

68

Vidare har parlamentet i sin skrivelse av den 23 januari 2007 enbart angivit följande:

”De anbud som antagits med hänsyn till samtliga ovannämnda kriterier har erhållit den högsta poängen … (566), och har därför klassificerats på första plats.

Ert anbud har, trots ett något lägre pris, erhållit 504 poäng, och har därför klassificerats på andra plats.”

69

Således har parlamentet, även om det har svarat inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 149.3 i genomförandebestämmelserna, inte lämnat sökanden några uppgifter om de relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det anbud som antagits, förutom att det pris som sökanden erbjudit var något lägre, trots att det var skyldigt att göra det enligt bestämmelserna i budgetförordningen och genomförandebestämmelserna.

70

Ett sådant svar innebär inte att det på ett klart och tydligt sätt angivits hur parlamentet har resonerat, så att sökanden kunde få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen gavs möjlighet att utöva sin prövningsrätt.

71

I förevarande fall var dessa upplysningar så mycket mer nödvändiga, eftersom det pris sökanden erbjöd var lägre än det som erbjudits av den vinnande anbudsgivaren och priset utgjorde 55 procent vid den totala bedömningen av anbuden. Sökanden hade således inte tillgång till några upplysningar som kunde göra det möjligt att förstå varför anbudet inte godtogs.

72

Det ska tilläggas att parlamentet har sänt ytterligare en skrivelse till sökanden den 20 mars 2007, till svar på dennes skrivelse av den .

73

Det framgår i detta avseende av rättspraxis att när den berörda institutionen har sänt en skrivelse till svar på en begäran om ytterligare upplysningar från sökanden angående ett beslut innan talan väcks, men efter den tidpunkt som föreskrivs i artikel 149.3 i genomförandebestämmelserna, kan även denna skrivelse beaktas vid bedömningen av huruvida motiveringen var tillräcklig. Motiveringsplikten ska nämligen bedömas utifrån de upplysningar sökanden förfogade över när talan väcktes. Institutionen får emellertid inte ange en helt ny motivering i stället för den ursprungliga (se, för ett motsvarande synsätt, domen i det ovan i punkt 56 nämnda målet Evropaiki Dynamiki mot kommissionen, punkt 59).

74

Det kan emellertid konstateras att skrivelsen av den 20 mars 2007 inte heller innehåller någon information om de relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det antagna anbudet. Parlamentet har nämligen endast upprepat vad det redan angivit till sökanden i skrivelsen av den .

75

Det ska slutligen framhållas att parlamentet har lämnat upplysningar rörande motiveringen av det angripna beslutet inom ramen för det rättsliga förfarandet. I sin svarsinlaga har det i detalj redogjort för de poäng som tilldelats sökanden och den vinnande anbudsgivaren för vart och ett av urvalskriterierna, liksom för de skäl som enligt parlamentet motiverat denna poängsättning.

76

Den omständigheten att parlamentet lämnat upplysningar angående skälen för sitt beslut under målets gång kan emellertid inte kompensera otillräckligheten av den ursprungliga motiveringen av det angripna beslutet. Det framgår nämligen av fast rättspraxis att skälen inte kan förklaras för första gången i efterhand inför domstolen, utom i yttersta undantagsfall som, eftersom det inte förelegat något krav på skyndsamhet, inte är aktuellt i förevarande mål (se, för ett motsvarande synsätt, förstainstansrättens dom av den 2 juli 1992 i mål T-61/89, Dansk Pelsdyravlerforening mot kommissionen, REG 1992, s. II-1931, punkt 131, svensk specialutgåva, volym 13, s. II-1, och av den i mål T-264/06, DC-Hadler Networks mot kommissionen, ej offentliggjort i rättsfallssamlingen, punkt 34).

77

Av vad som anförts ovan följer att parlamentets beslut att inte tilldela sökanden upphandlingen är bristfälligt motiverat utifrån de krav som anges i artikel 100.2 i budgetförordningen och artikel 149.3 i genomförandebestämmelserna.

78

Förstainstansrätten godtar således den första grunden.

79

Sökanden har gjort gällande att underlåtenheten att upplysa om det pris som erbjudits av den vinnande anbudsgivaren var rättsstridig. För det första omfattades det pris som denne anbudsgivare erbjudit inte av tillämpningsområdet för artikel 100.2 andra stycket i budgetförordningen. Ett offentliggörande skulle nämligen inte skada den vinnande anbudsgivaren. Vidare kan det mot bakgrund av kraven på öppenhet förväntas att information lämnas om de närmare skälen till att ett anbud förkastas inom ramen för en upphandling av denna storlek.

80

Sökanden har vidare understrukit att det pris som erbjudits av den vinnande anbudsgivaren skulle offentliggöras i tillägget till Europeiska unionens officiella tidning inom 48 dagar från kontraktets undertecknande. Således kunde inte information om detta pris skada legitima affärsintressen hos den vinnande anbudsgivaren eller den lojala konkurrensen.

81

Parlamentets underlåtenhet att besvara sökandens begäran har även medfört att fristen för att väcka talan vid förstainstansrätten förkortats.

82

Parlamentet har invänt att artikel 100.2 i budgetförordningen inte innebär någon absolut skyldighet att lämna information om det pris som erbjudits av den vinnande anbudsgivaren. ”De relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det anbud som slutligen valts” utgörs nämligen snarare av en jämförande beskrivning av anbuden. Den upphandlande myndigheten behåller således ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller vilka uppgifter som den ska informera uteslutna anbudsgivare om.

83

Det är vidare legitimt att anse att priset utgör en omständighet vars spridande kan skada ett företags ekonomiska intressen i den mening som avses i artikel 100.2 andra stycket i budgetförordningen. Information om priset ska således endast ske i sista hand. Parlamentet har emellertid medgivit att det pris som den vinnande anbudsgivaren erbjudit återgivits i meddelandet om tilldelningsbeslutet i Tillägget till Europeiska unionens officiella tidning.

84

Underlåtenheten att informera sökanden om det pris som den vinnande anbudsgivaren erbjudit har inte förhindrat sökanden från att väcka talan vid förstainstansrätten inom den föreskrivna fristen.

85

Parlamentet har, som svar på en fråga från förstainstansrätten under förhandlingen, utvecklat sin argumentation och påpekat att upphandlingen fram till dess att meddelandet om tilldelningsbeslutet offentliggjordes alltjämt kunde avbrytas till följd av klagomål som lämnats innan kontraktet undertecknades. I sådant fall skulle avsaknad av information om priset göra det möjligt att undvika att andra anbudsgivare gavs kännedom om denna del av den vinnande anbudsgivarens anbud och därmed lämnade ett lägre anbud med samma villkor.

86

Förstainstansrätten framhåller inledningsvis att parlamentet efter sökandens begäran om ytterligare upplysningar den 10 januari 2007 enbart angav att det pris som den vinnande anbudsgivaren erbjudit var något högre än sökandens. Priset, det vill säga 26 euro per timme under planeringen och 37,50 euro därefter, tillkännagavs offentligt i meddelandet om tilldelningsbeslutet den .

87

Enligt artikel 100.2 första stycket i budgetförordningen var parlamentet emellertid skyldigt att meddela de uteslutna anbudsgivarna, på skriftlig begäran från dem, de relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det antagna anbudet.

88

Parlamentet har således varit skyldigt att efter sökandens skriftliga begäran meddela denne det pris som den vinnande anbudsgivaren erbjudit, vilket utgör en av de relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det antagna anbudet. Detta gäller i än högre grad i förevarande mål, eftersom priset utgjorde 55 procent vid bedömningen av anbuden.

89

Inget av de argument som parlamentet anfört kan påverka detta konstaterande.

90

För det första kan inte vad parlamentet anfört om att den upphandlande myndigheten har ett utrymme för skönsmässig bedömning motivera att det underlåter att meddela uteslutna anbudsgivare som så begärt det pris som den vinnande anbudsgivaren erbjudit. Parlamentet kan inte hävda att priset inte utgör en del av de relativa kvaliteter och fördelar som kännetecknar det vinnande anbudet när, som ovan angivits, detta kriterium utgör 55 procent vid bedömningen av anbuden.

91

Enligt artikel 100.2 andra stycket i budgetförordningen behöver, för det andra, information inte lämnas ut om detta skulle hindra tillämpningen av lagstiftningen, stå i strid med det allmänna intresset, vara till skada för offentliga eller privata företags legitima affärsintressen eller snedvrida den lojala konkurrensen mellan dessa. Parlamentet har emellertid inte i sin svarsinlaga förklarat på vilket sätt information om det pris som den vinnande anbudsgivaren erbjudit i förevarande mål skulle skada dennes affärsintressen. Det har för övrigt understrukit att priset tillkännagivits i meddelandet om tilldelningsbeslutet.

92

För det tredje kan inte argumentet att den upphandlande myndigheten enligt artikel 101 i budgetförordningen kan avbryta eller upphäva upphandlingsförfarandet innan kontraktet undertecknats befria parlamentet från skyldigheten i förevarande mål att meddela sökanden det pris som den vinnande anbudsgivaren erbjudit. Ett godtagande av detta argument skulle nämligen beröva den motiveringsskyldighet som fastslås i artikel 100.2 första stycket i budgetförordningen och artikel 149.3 i genomförandebestämmelserna deras innehåll.

93

Förstainstansrätten godtar således den andra grunden.

94

Av vad som ovan anförts följer att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras.

95

Sökandens tredje yrkande är att förstainstansrätten ska ogiltigförklara alla rättsakter som antagits efter det omtvistade beslutet.

96

Enligt artikel 21 första stycket i domstolens stadga, som enligt artikel 53 första stycket i samma stadga och artikel 44.1 c i rättegångsreglerna ska tillämpas på förfarandet vid förstainstansrätten, ska en ansökan innehålla uppgifter om tvisteföremålet samt en kortfattad framställning av grunderna för talan. Dessa uppgifter ska vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och förstainstansrätten ska kunna pröva talan. För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en talan ska kunna tas upp till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundar sig på åtminstone kortfattat men på ett sammanhängande och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan (förstainstansrättens beslut av den 28 april 1993 i mål T-85/92, De Hoe mot kommissionen, REG 1993, s. II-523, punkt 20, och av den i mål T-294/04, Internationaler Hilfsfonds mot kommissionen, REG 2005, s. II-2719, punkt 23).

97

Sökanden har i förevarande mål inte närmare angivit vilka rättsakter som avses med det tredje yrkandet och inte heller anfört några argument till stöd för sitt yrkande.

98

Det tredje yrkandet ska således avvisas.

99

Sökanden har yrkat att parlamentet ska förpliktas utge 500000 euro i skadestånd.

100

Sökanden har i sin replik gjort gällande att företaget uppfyllt alla villkor för att tilldelas kontraktet. Parlamentet har således åsidosatt alla rättsregler angående tilldelning av kontrakt. Yrkandet om skadestånd ska därför upptas till sakprövning.

101

När det gäller den skada som uppstått har sökanden påstått att företaget lidit ekonomiskt av att inte tilldelas kontraktet. Sökanden har inte kunnat åtnjuta de fördelar som det var legitimt att förvänta.

102

Parlamentet har gjort gällande att skadeståndsyrkandet ska avvisas.

103

Enligt fast rättspraxis ska ett yrkande om ersättning för skada som riktar sig till en gemenskapsinstitution innehålla uppgifter som gör det möjligt att identifiera det agerande som läggs institutionen till last, skälen till att sökanden anser att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den skada som sökanden säger sig ha lidit samt arten och omfattningen av denna skada (förstainstansrättens dom av den 10 juli 1997 i mål T-38/96, Guérin automobiles mot kommissionen, REG 1997, s. II-1223, punkt 42, och av den i mål T-19/01, Chiquita Brands m.fl. mot kommissionen, REG 2005, s. II-315, punkt 65).

104

Det kan i förevarande mål konstateras att skadeståndsyrkandet i ansökan, som endast utgör ett av yrkandena, inte preciserats närmare.

105

Även om det godtas att ansökan innehåller de omständigheter som parlamentet klandras för finns det nämligen inte några uppgifter om arten av och karaktären på den påstådda skadan eller skälen till att sökanden anser att det föreligger ett orsakssamband mellan parlamentets uppträdande och denna skada.

106

Även om det antas att det var tillåtet att göra så har sökanden inte på allvar försökt åtgärda dessa brister i sin replik.

107

Härav följer att, när det gäller skadeståndsyrkandet, ansökan inte uppfyller villkoren i artikel 44.1 c i rättegångsreglerna.

108

Yrkandet om skadestånd ska således avvisas.

109

Sökanden har i sin replik yrkat att förstainstansrätten ska ålägga parlamentet att anordna ett rättsenligt förfarande för anbudsinfordran.

110

Enligt artikel 44.1 c i rättegångsreglerna ska ansökan innehålla en beskrivning av föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. Även om det enligt artikel 48.2 i samma regler under vissa förhållanden är tillåtet att åberopa nya omständigheter under förfarandet kan denna bestämmelse inte tolkas så, att den ger sökanden rätt att anföra nya yrkanden under förfarandet och sålunda förändra föremålet för talan (förstainstansrättens dom av den 18 september 1992 i mål T-28/90, Asia Motor France m.fl. mot kommissionen, REG 1992, s. II-2285, punkt 43, svensk specialutgåva, volym 14, s. II-81, och av den i mål T-2/99, T. Port mot rådet, REG 2001, s. II-2093, punkt 34, se även, för ett motsvarande synsätt, domstolens dom av den i mål 232/78, kommissionen mot Frankrike, REG 1979, s. 2729, punkt 3, svensk specialutgåva, volym 4, s. 505).

111

Härav följer att yrkandet om förpliktelse för parlamentet att anordna ett rättsenligt förfarande för anbudsinfordran ska avvisas.

112

Det ska vidare framhållas att rättens behörighet i ett mål om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG är begränsad till att pröva lagligheten av den omtvistade rättsakten och framhållas att förstainstansrätten enligt fast rättspraxis inte är behörig att rikta förelägganden mot gemenskapsinstitutioner (domstolens dom av den 8 juli 1999 i mål C-5/93 P, DSM mot kommissionen, REG 1999, s. I-4695, punkt 36, och förstainstansrättens dom av den i mål T-145/98, ADT Projekt mot kommissionen, REG 2000, s. II-387, punkt 83). När en rättsakt ogiltigförklaras ankommer det på den berörda institutionen att, enligt artikel 233 EG, vidta de åtgärder som krävs för att följa domen om ogiltigförklaring (förstainstansrättens dom av den i mål T-67/94, Ladbroke Racing mot kommissionen, REG 1998, s. II-1, punkt 200, och av den i det i punkt 56 ovan nämnda målet Evropaïki Dynamiki mot kommissionen, punkt 35).

113

Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att parlamentet ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom parlamentet har tappat målet ska yrkandet bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (sjätte avdelningen)

följande: