DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL (andra avdelningen)

den 19 november 2014 (*)

”Personalmål – Tjänsteman – Lön – Familjetillägg – Förbud mot kumulation av nationella förmåner och förmåner enligt tjänsteföreskrifterna – Tjänstemannens make uppbär nationella familjeförmåner – Tjänstemannens underlåtenhet att underrätta administrationen om att den personliga situationen förändrats – Disciplinärt förfarande – Disciplinåtgärd – Nedflyttning i löneklass – Proportionalitet – Motivering – Förmildrande omständigheter – Administrationens bristande omsorg”

I mål F-42/14,

angående en talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a,

EH, tjänsteman vid Europeiska kommissionen, Etterbeek (Belgien), företrädd av advokaterna S. Rodrigues och A. Blot,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av J. Currall och C. Ehrbar, båda i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

PERSONALDOMSTOLEN

(andra avdelningen)

sammansatt av ordföranden M.I. Rofes i Pujol samt domarna K. Bradley och J. Svenningsen (referent),

justitiesekreterare: handläggaren X. Lopez Bancalari,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 september 2014,

följande

Dom

1        EH har, genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 6 maj 2014, yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara beslutet av Europeiska kommissionens tillsättningsmyndighet av den 24 juni 2013 att som disciplinåtgärd flytta ned sökanden tre löneklasser och ogiltigförklara beslutet av den 24 januari 2014 att avslå sökandens klagomål.

 Tillämpliga bestämmelser

 Tjänstemännens rättigheter och skyldigheter

2        I artikel 11 i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen, i den lydelse som är tillämplig i målet (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), föreskrivs bland annat att ”[e]n tjänsteman ska fullgöra sina uppgifter och uppträda med enbart unionens bästa för ögonen … [och t]jänstemannen ska fullgöra sina arbetsuppgifter på ett opartiskt och objektivt sätt och i överensstämmelse med sin skyldighet att vara lojal mot unionen”.

 Bestämmelser avseende disciplinåtgärder

3        I avdelning VI, med rubriken ”Disciplinåtgärder”, föreskrivs följande i artikel 86 i tjänsteföreskrifterna:

”1.      Om en tjänsteman eller tidigare tjänsteman underlåter att uppfylla någon av sina skyldigheter enligt dessa tjänsteföreskrifter, antingen det sker uppsåtligt eller på grund av vårdslöshet från hans sida, kan disciplinära åtgärder vidtas mot honom.

2.      Om tillsättningsmyndigheten eller Olaf får kännedom om förhållanden som tyder på underlåtenhet att uppfylla en skyldighet på det sätt som avses i punkt 1 får de inleda administrativa utredningar för att ta reda på om någon sådan underlåtenhet har förekommit.

3.      Disciplinära regler, förfaranden och åtgärder samt regler och förfaranden för administrativa utredningar fastställs i bilaga IX.”

4        I avsnitt 3, med rubriken ”Disciplinåtgärder”, i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande i artikel 9 i nämnda bilaga:

”1. Tillsättningsmyndigheten får tillämpa någon av följande disciplinåtgärder:

a) Skriftlig varning.

b) Reprimand.

c) Uppskjuten uppflyttning till en högre löneklass med mellan 1 och 23 månader.

d) Nedflyttning i löneklass.

e) Tillfällig nedflyttning till en lägre lönegrad med mellan 15 dagar och ett år.

f) Placering i en lägre lönegrad i samma tjänstegrupp.

g) Placering i en lägre tjänstegrupp, med bibehållen eller lägre lönegrad.

h) Avsättning från tjänsten …”

5        I artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”Disciplinåtgärden skall stå i proportion till det begångna felet. Vid bedömningen av felets allvarlighet och fastställandet av disciplinåtgärd skall särskilt följande beaktas:

a) Felets art och de omständigheter under vilka det begicks.

b) Vilken skada institutionernas oberoende, anseende eller intressen har lidit på grund av felet.

c) I vilken mån felet begicks uppsåtligen eller av vårdslöshet.

d) Skälen till att tjänstemannen begick felet.

e) Tjänstemannens lönegrad och antalet tjänsteår.

f) Det ansvar tjänstemannen utövar.

g) Tjänstemannens arbetsuppgifter och ansvarsområden.

h) Om felet består i upprepade handlingar eller beteenden.

i) Tjänstemannens uppträdande under hela karriären.”

 Bestämmelser avseende familjetillägg

6        I artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att ”[t]jänstemän som erhåller … familjetillägg … [det vill säga hushållstillägg, barntillägg och/eller utbildningstillägg] skall uppge likartade tillägg som erhålls från annan källa. Sådana andra tillägg skall dras av från de som betalas ut enligt artiklarna 1, 2 och 3 i bilaga VII.”

7        I artikel 2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”1. En tjänsteman som har ett eller flera underhållsberättigade barn skall i enlighet med punkterna 2 och 3 nedan få ett [månatligt] tillägg … per barn …

2. Med underhållsberättigat barn avses tjänstemannens eller hans makes biologiska eller adopterade barn, som tjänstemannen faktiskt försörjer.

…

Ett barn som tjänstemannen är skyldig att försörja enligt ett domstolsbeslut på grundval av en medlemsstats lagstiftning om skydd för minderåriga skall betraktas som ett underhållsberättigat barn.

…

7. Om en annan person enligt lag eller avgörande av domstol eller annan behörig myndighet har vårdnaden om det barn som är underhållsberättigat enligt punkterna 2 och 3, skall barntillägget betalas till den personen i tjänstemannens namn och på hans vägnar.”

 Bakgrund till tvisten

8        Sökanden tillträdde år 1991 en tjänst i Europeiska gemenskaperna som tillfälligt anställd och är sedan den 1 mars 1998 fast anställd tjänsteman vid kommissionen. Innan tillsättningsmyndigheten vidtog disciplinåtgärden om nedflyttning i löneklass, innehade han befattningen som handläggare i lönegrad AD 13, löneklass 1, med ansvar för programförvaltningen vid generaldirektoratet (GD) ”Jordbruk och landsbygdsutveckling”.

9        Sökanden är far till fem barn och har av den anledningen erhållit familjetillägg enligt artikel 2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna (nedan kallade familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna).

10      Vad beträffar sökandens två första barn, vilka är födda inom sökandens första äktenskap som upplöstes den 14 januari 2000, utbetalades fullt barntillägg enligt tjänsteföreskrifterna från och med den 1 april 1994 till sökandens före detta maka, i sökandens namn och på hans vägnar, av Byrån för löneadministration och individuella ersättningar (PMO), varvid tillägget drogs av från det underhåll som sökanden skulle betala till sin före detta maka.

11      Vad beträffar sökandens tre andra barn, vilka är födda år 1995, år 1998 respektive år 2002, och hans nuvarande maka, framgår det av handlingarna i målet att sökanden uppgav för kommissionen, i formuläret för anmälan om födelsen av det barn som föddes år 1998, att barnens mor ”[var] yrkesverksam och erh[öll] ett bidrag vid barns födelse: ’ja’”, men inte erhöll familjetillägg, genom att uttryckligen ange ”nej”.

12      Beträffande vart och ett av dessa tre barn mottog sökanden en skrivelse från PMO med följande innehåll:

”…

Av de styrkande handlingarna framgår att

–        det inte har utbetalats något [nationellt] familjetillägg för detta barn.

Följaktligen vill jag informera er om följande:

–        Ni beviljas barntillägg för detta barn … enligt artikel 2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

–        Med stöd av artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna ska fullt barntillägg betalas ut till er.

…

Påminnelse om de administrativa bestämmelserna:

–        Varje tjänsteman är skyldig att omedelbart underrätta administrationen skriftligen om varje förändring av sin situation.

–        I artikel 85 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande: ’Varje belopp som utbetalats felaktigt skall återkrävas om mottagaren varit medveten om att det inte funnits något skäl till utbetalningen eller felet varit så uppenbart att han måste ha känt till det.’”

13      Det framgår av dessa skrivelser avseende barntillägget enligt tjänsteföreskrifterna, vilka var riktade till sökanden, att han den 1 maj 2002 erhöll fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna för vart och ett av sina fem barn.

 Den första skriftväxlingen mellan myndigheterna

14      Det framgår av en samlad skriftväxling som sökanden har bifogat sin ansökan att hans nuvarande maka, med vilken han ingick äktenskap den 1 september 2000, i samband med födelsen av vart och ett av deras tre barn ansökte hos Assubel, ett belgiskt försäkringsorgan som ansvarade för utbetalning av nationella sociala förmåner såsom bidrag vid barns födelse och familjetillägg, om att beviljas sådana förmåner.

15      Genom skrivelse av den 14 februari 1996 informerade Assubel sökandens maka, som svar på hennes ansökan om familjetillägg för det barn som föddes år 1995, om att det inte var möjligt att bevilja henne det nationella familjetillägget, eftersom det familjetillägg som betalades ut av kommissionen översteg det belgiska familjetillägget.

16      Som svar på en annan av hennes ansökningar om familjetillägg, vilken framfördes per telefon efter det att hon hade ingått äktenskap med sökanden den 1 september 2000, informerade det belgiska försäkringsorganet Partena (nedan kallat Partena), vilket hade efterträtt Assubel, sökandens maka om att det behövde ett intyg från kommissionen som styrkte att motsvarande förmåner inte hade utbetalats av unionen för att kunna betala ut dessa förmåner till henne. Sökandens maka besvarade inte denna skrivelse och begärde varken att kommissionen skulle ge henne ett sådant intyg eller att den skulle ingripa vid detta nationella organ.

17      Genom skrivelse av den 25 mars 2002 som var riktad till kommissionen, informerade Partena denna institution om att det, för att kunna bevilja sökandens maka nationellt familjetillägg, behövde få tillgång till ett intyg från kommissionen med uppgift om från vilket datum familjetilläggen enligt tjänsteföreskrifterna utbetalades.

18      Genom skrivelse av den 12 april 2002 som var riktad till Partena och med kopia till sökanden, bekräftade kommissionen att sökanden erhöll fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna för sina två barn som var födda år 1995 och år 1998, i detta fall från och med den 1 november 1995 för det förstnämnda barnet, och från och med den 1 februari 1998 för det sistnämnda barnet.

19      Genom skrivelse av den 28 augusti 2003 informerade Partena kommissionen om att det undersökte huruvida sökandens maka var berättigad till familjetillägg sedan den 1 december 1995. Partena bad kommissionen om att få födelseintyget för sökandens yngsta barn, vilket kommissionen borde ha tillgång till, och informerade kommissionen om att det skulle skicka den en specificering över de betalningar som gjorts till sökandens maka sedan december 1995. Slutligen bad Partena att kommissionen skulle kontakta sökandens maka ”för att [från henne] återfå de familjetillägg [enligt tjänsteföreskrifterna] som [kommissionen] ha[de] betalat … i stället för [Partena]”.

20      Genom skrivelse av den 6 januari 2004 som var riktad till Partena och med kopia till sökanden (nedan kallad skrivelsen av den 6 januari 2004), svarade PMO att den hade fått kännedom om att Partena undersökte rätten till belgiskt familjetillägg på grund av den anställning som sökandens maka hade haft sedan den 1 december 1995. PMO påpekade i det avseendet för Partena att den utbetalade fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna till sökanden för hans tre yngsta barn, nämligen för de två första barnen från den tidpunkt som nämnts ovan i punkt 18 i denna dom, och för det tredje barnet sedan den 1 maj 2002. PMO bad Partena ”att ersätta [PMO] för samtliga belopp som utbetalats som belgiskt familjetillägg från och med den 1 december 1995 och skicka [den] en månatlig sammanställning avseende denna ersättning som sk[ulle] betalas till [kommissionens] konto med angivande av referenser [nämligen sökandens namn och hans tjänste ID-nummer]”. PMO bad även Partena att upprätta ett intyg med angivande av från och med vilken månad detta nationella organ skulle betala ut belgiskt familjetillägg till sökandens maka och familjetilläggets månatliga belopp, för att PMO, från och med samma datum, skulle utbetala familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna som komplement. Denna skrivelse från PMO besvarades inte av Partena.

21      Genom skrivelse av den 9 november 2006 informerades sökandens maka av Partena, i samband med hennes begäran av den 7 november 2006 vars syfte, enligt sökanden, ”var att i vilket fall som helst få förklaringar till varför Partena hade upphört med sina utbetalningar mellan april 2005 och september 2006”, om att hon hade beviljats ett belopp på 482,14 euro per månad sedan den 1 oktober 2006 som familjetillägg för hennes tre underhållsberättigade barn.

22      Genom skrivelse av den 9 november 2009, vilken var riktad till Partena och fogades till sökandens personalakt, informerade kommissionen detta nationella organ om att den utbetalade fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna för sökandens tre yngsta barn, samtidigt som kommissionen erinrade om att enligt den rättspraxis som bygger på domen av den 7 maj 1987, kommissionen/Belgien (186/85, EU:C:1987:208), var familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna kompletterande i förhållande till de familjetillägg som i första hand skulle utbetalas av de nationella myndigheterna.

 Kontrollåtgärderna

23      Genom e-postmeddelande av den 10 februari 2010, med rubriken ”… Kontroll av barntillägg som erhållits från annan källa (från den [1 januari] 2005 fram till i dag)”, informerade PMO i huvudsak sökanden om att det, enligt de uppgifter som den hade tillgång till, framgick att hans maka var anställd eller arbetslös, vilket innebar rätt till belgiskt familjetillägg, och att sökanden likväl inte hade uppgett att de erhållit några tillägg från annan källa med anknytning till deras barn. PMO erinrade i det avseendet om bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna, det vill säga artiklarna 67.2 och 68 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, vilka föreskriver ett kumulationsförbud för varje familjetillägg som erhållits från annan källa och som tjänstemännen är skyldiga att uppge (nedan kallat kumulationsförbudet), varvid de familjetillägg som erhållits från annan källa i första hand ska dras av från familjetilläggen enligt tjänsteföreskrifterna. PMO erinrade således om att varje make som är berättigad till nationella familjetillägg ska inge en ansökan om detta, i förevarande fall till belgiska Caisse nationale d’allocations familiales (belgisk myndighet med ansvar för familjeförmåner) genom sin arbetsgivare, och att PMO ska informeras om detta. Slutligen bad PMO att sökanden skulle fylla i ett anmälningsformulär med rubriken ”Familjetillägg … som erhållits från annan källa” och återsända formuläret till PMO om han erhöll eller skulle erhålla nationella familjetillägg från annan källa.

24      I sitt svar genom e-postmeddelande av den 10 februari 2010, vilket var riktat till PMO och med kopia till hans maka, förklarade sökanden för PMO att han inte förstod innebörden av dess begäran, eftersom PMO – till följd av deras anmälningar av födelsen av deras barn och i samband med deras ansökan om att direkt erhålla förmåner från Partena – direkt hade kontaktat Partena som handlade hans makas familjetillägg för hennes arbetsgivares räkning. Sökanden uppgav att ”PMO följaktligen redan [var] underrättad om [hans] makas situation, vilken erh[öll] familjetillägg från sin arbetsgivare” och frågade PMO ”vilka andra upplysningar [den] vill[e] ha”. Vid detta tillfälle fyllde således sökanden varken i eller återsände det anmälningsformulär som PMO hade översänt till honom genom det e-postmeddelande som omnämns i föregående punkt. Han återsände däremot en kopia av skrivelsen av den 6 januari 2004 till PMO, men översände inte en kopia av skrivelsen av den 9 november 2006 som Partena hade skickat till hans maka.

25      Genom e-postmeddelande av den 11 februari 2010 bekräftade PMO för sökanden att den var i kontakt med Partena angående familjetilläggen för hans tre yngsta barn och att ”[ä]rendet fortfarande [höll] på att handläggas vid Partena”. PMO underrättade även sökanden om att den anmodan om att uppge de familjetillägg som erhållits från annan källa, vilken hade skickats till sökanden, avsåg även hans två första barn, eftersom det framgick av de senaste upplysningar som PMO hade tillgång till att modern till dessa två barn, för vilka fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna hade betalats ut, hade uppgetts ”inte vara yrkesverksam”. PMO bad sökanden att bekräfta huruvida hans före detta makas yrkesmässiga situation fortfarande var sådan.

26      Efter att per telefon ha samtalat med den anställde vid PMO som ansvarade för hans ärende, skickade sökanden den 11 februari 2010 ett e-postmeddelande till den anställde, i vilket han gjorde gällande följande. Beträffande hans tre yngsta barn drog han slutsatsen, med beaktande av att PMO väntade på ett svar från Partena, att han inte var tvungen att i detta skede tillhandahålla ytterligare uppgifter om de nationella familjetillägg som han maka erhållit. Vidare uppgav sökanden beträffande hans två första barn, vilka bodde med sin mor, det vill säga hans före detta maka, att han inte längre hade kontakt med henne och att hon, såvitt han visste, inte arbetade. Han gav även PMO sin före detta makas adress i Belgien.

27      Genom e-postmeddelande av den 15 februari 2010 informerade PMO sökanden om att den, på grundval av de uppgifter som han hade skickat till PMO via e-post, lade ned granskningen med avseende på hans två första barn, men att om hans före detta makas yrkesmässiga situation skulle ändras, ombads sökanden att informera PMO om detta. Beträffande hans tre yngsta barn, uppgav PMO till sökanden att ”[hans] ärende inte [var] avgjort”, och att så snart sökanden fick upplysningar från Partena, ombads han att informera PMO om detta snarast möjligt.

28      Genom e-postmeddelande som skickades sent på förmiddagen den 23 september 2011, uppgav PMO till sökanden att den till dags dato fortfarande inte hade hört något om hans ärende och bad följaktligen sökanden att informera den om situationen beträffande dess begäran om korrigering vid Partena.

29      Genom e-postmeddelande som skickades på eftermiddagen den 23 september 2011 informerade PMO sökanden om att den hade fått de upplysningar som den behövde direkt från Partena och att hans ärende följaktligen skulle uppdateras.

30      Genom skrivelse av den 29 september 2011 informerade PMO i huvudsak sökanden om att den fått bekräftelse från Partena om att han, sedan den 1 oktober 2006, månatligen hade erhållit från detta organ, genom sin maka, familjetillägg med ett belopp på mellan 482,14 euro och 586,27 euro, belopp som hade bekräftats av det belgiska organet och som totalt uppgick till 33 875 euro. Sökanden informerades således om att enligt artikel 85 i tjänsteföreskrifterna skulle detta totalbelopp återkrävas enligt en avbetalningsplan och eftersom sökanden inte hade uppgett att han erhöll nationella familjetillägg, var PMO tvungen att ”överlämna [hans] ärende till [kommissionens byrå för disciplinärenden och undersökningar] för information och eventuell uppföljning av huruvida det är befogat att kräva återbetalning [utöver de] fem [senaste åren]”.

 Utredningsförfarandet och tillsättningsmyndighetens rapport

31      Genom skrivelse av den 27 januari 2012, avseende ”[f]ullmakt för att genomföra muntligt hörande enligt artikel 3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna”, informerade generaldirektören för GD ”Personal och säkerhet”, i egenskap av tillsättningsmyndighet, direktören för kommissionens byrå för disciplinärenden och undersökningar (IDOC) att han underrättats om att sökanden inte hade uppgett de familjetillägg som erhållits från annan källa och att han följaktligen hade beslutat att först höra sökanden enligt artikel 3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, för att kunna bedöma de anklagelser som skulle kunna anföras mot honom och följaktligen avgöra huruvida dessa motiverade att det inleddes en disciplinär utredning. Genom denna skrivelse fick direktören för IDOC i uppdrag att höra sökanden, vilket skedde den 28 februari 2012.

32      Det framgår bland annat av protokollet från det muntliga hörandet att sökanden bekräftade att han hade erhållit familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna för sitt första barn från den 1 augusti 1991 till den 31 augusti 2008, för sitt andra barn från den 1 augusti 1991 till den 31 juli 2011, för sitt tredje barn sedan den 1 januari 1996, för sitt fjärde barn sedan den 1 februari 1998 och slutligen för sitt femte barn sedan den 1 maj 2002. Sökanden bekräftade även att han hade mottagit en kopia av en skrivelse av den 14 februari 1994 som PMO hade skickat till hans före detta maka, genom vilken hon hade informerats om att barntillägget enligt tjänsteföreskrifterna skulle betalas ut till henne i sökandens namn och på hans vägnar, på villkor att de bestämmelser som ger rätt till familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna alltjämt iakttogs.

33      Vad beträffar underlåtenheten att uppge att hans före detta maka var yrkesverksam sedan år 1995, angav sökanden att de inte längre hade någon kontakt efter deras separation och svåra skilsmässa år 2000. Vid den tidpunkten arbetade hon inte. Vidare angav sökanden att familjetilläggen enligt tjänsteföreskrifterna, vilka utbetalades till hans före detta maka av PMO, i enlighet med avtalet om äktenskapsskillnad drogs av från det underhåll som han var skyldig att betala till henne. Sökanden uppgav även att han därefter hade tagit kontakt med sin före detta maka för att hon skulle bekräfta från och med vilket datum hon hade påbörjat sin yrkesverksamhet efter deras skilsmässa och ange varför hon, enligt egen utsago, inte hade erhållit familjetillägg från det belgiska systemet.

34      Vid det muntliga hörandet medgav även sökanden att PMO, vid tre tillfällen, hade informerat honom om att fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna hade utbetalats till honom för vart och ett av hans tre yngsta underhållsberättigade barn, enligt artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna, på grund av att han inte hade erhållit något nationellt familjetillägg från annan källa. Samtidigt som sökanden bekräftade att han, vid anmälan av sitt fjärde barns födelse år 1998, men även för sina andra barn, hade uppgett att han inte erhöll något sådant nationellt tillägg, medgav sökanden att hans maka från och med den 1 oktober 2006 hade erhållit belgiska familjetillägg och att hon hade informerat honom om detta.

35      När sökanden tillfrågades om varför han, efter skrivelsen av den 9 november 2006 som Partena skickade till hans maka, inte hade underrättat PMO om de tillägg som erhållits från annan källa, nämligen från detta nationella organ, uppgav sökanden att han, med hänsyn till skrivelsen av den 6 januari 2004 som han hade fått en kopia av, vid denna tidpunkt i god tro trodde att Partena skulle ge PMO uppgifter om de exakta belopp som hans maka erhållit och att han hade varit övertygad om att det inte var möjligt att samtidigt erhålla nationellt familjetillägg och familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna, eftersom dessa två myndigheter hade kontakt med varandra. Enligt protokollet från det muntliga hörandet hävdade sökanden även att när hans maka hade informerat honom om att hon numera erhöll familjetillägg som utbetalades av Partena för deras tre barn, hade han svarat henne att PMO ägnade sig åt frågan och skulle korrigera situationen tillsammans med Partena.

36      Slutligen hävdade sökanden att han inte hade kontrollerat i sina lönebesked, i förevarande fall de som utfärdades under perioden 2006–2011, huruvida han fortsatte att erhålla fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna, och att han och hans maka inte heller hade något gemensamt bankkonto.

37      Den 6 juli 2012 upprättade generaldirektören för GD ”Personal och säkerhet”, i egenskap av tillsättningsmyndighet, en rapport till disciplinnämnden i enlighet med artikel 12 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna (nedan kallad tillsättningsmyndighetens rapport).

38      Beträffande sökandens tre yngsta barn, angavs det i tillsättningsmyndighetens rapport att man upptäckt att Parterna från och med augusti 2003 månatligen hade betalat ut belgiskt familjetillägg till sökandens makas personliga bankkonto och att Partena hade gjort banköverföringar på 10 866,17 euro respektive 5 547,27 euro, i september 2003 och i april 2005, för att retroaktivt korrigera utbetalningen av familjetillägg för de tre barnen avseende perioderna oktober 1997–juni 2002 respektive juli 2002–februari 2005.

39      I tillsättningsmyndighetens rapport angavs att förutom beloppet på 33 875 euro, vilket har omnämnts i punkt 30 i förevarande dom, uppgick de nationella familjetillägg som Partena hade betalat ut till sökandens maka för perioden oktober 1997–mars 2005 till 25 816 euro. Eftersom detta belopp borde ha dragits av från de familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna som sökanden erhållit, uppgick slutligen den totala ekonomiska skadan i förevarande fall till 59 691 euro.

40      Beträffande de tillägg enligt tjänsteföreskrifterna som hade utbetalats med avseende på sökandens två första barn, påpekades det i tillsättningsmyndighetens rapport att även om hans före detta maka var yrkesverksam åtminstone sedan år 2005, vilket hade gett henne rätt till belgiskt familjetillägg, kunde sökanden inte kritiseras för att han inte hade informerat PMO om detta.

41      Beträffande hans tre yngsta barn, för vilka hans maka hade erhållit nationellt familjetillägg från Partena, konstaterades det i tillsättningsmyndighetens rapport att ”[sökanden] ha[de] åsidosatt artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna genom att inte ta initiativet till att underrätta administrationen om de belgiska [familje]tillägg som erhölls för hans barn, trots att han visste att dessa utbetalades till hans maka och att han dessutom erhöll fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna på grund av samma barn”.

42      I tillsättningsmyndighetens rapport konstaterades att sökandens beteende, i motsats till vad han hade hävdat, inte kunde förklaras av att det förekom direktkontakter mellan Partena och PMO, direktkontakter som påstås ha stärkt hans uppfattning att dessa skulle undvika att det uppstod kumulation av nationella familjetillägg och familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna. I tillsättningsmyndighetens rapport slogs det särskilt fast att med hänsyn till lydelsen i skrivelsen av den 6 januari 2004, som sökanden hade fått en kopia av, borde sökanden, senast vid det datumet, ha klargjort sin situation eftersom Partena, i motsats till vad PMO trodde vid den tidpunkten och som framgick av denna skrivelse, vid det datumet inte längre höll på att pröva frågan huruvida sökandens maka var berättigad till belgiskt familjetillägg, utan tvärtom redan hade börjat betala ut familjetillägg till henne för mer än fem månader sedan, vilket sökanden uttryckligen borde ha informerat PMO om.

43      Vidare angavs det i tillsättningsmyndighetens rapport att när Partena hade återupptagit sina betalningar i november 2006 till förmån för sökandens maka och hon hade frågat sökanden vad som borde göras, borde sökanden ha kontaktat PMO för att klargöra situationen med hänsyn till denna nya omständighet. Genom att underlåta att göra det, samtidigt som fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna fortsatte att betalas ut till sökanden, vilket han kunde konstatera utifrån sina lönebesked, accepterade således sökanden, trots sin vetskap om kumulationsförbudet, att kommissionen felaktigt utbetalade stora belopp till honom, i strid med artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna.

44      I tillsättningsmyndighetens rapport konstaterades dessutom att sökandens beteende även utgjorde ett åsidosättande av hans lojalitetsplikt gentemot institutionen, i den mening som avses i artikel 11 i tjänsteföreskrifterna, eftersom det, i enlighet med denna plikt, ålåg sökanden att underlätta administrationens uppdrag, även om administrationen var i kontakt med Partena, genom att tillhandahålla den alla användbara uppgifter för att den skulle kunna bedöma huruvida han kunde beviljas fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna, vilket han hade underlåtit att göra.

45      I tillsättningsmyndighetens rapport drogs slutsatsen att med hänsyn till dessa långvariga åsidosättanden av artiklarna 67.2 och 11 första stycket i tjänsteföreskrifterna som hade orsakat kommissionen betydande ekonomisk skada, utgjorde en nedflyttning till lägre lönegrad en disciplinåtgärd som stod i proportion till det begångna felet.

 Disciplinnämndens motiverade yttrande

46      Disciplinnämnden, till vilken ärendet hänsköts genom tillsättningsmyndighetens rapport, kallade genom skrivelse av den 6 september 2012 sökanden till ett muntligt hörande som var planerat att hållas den 24 oktober 2012, samtidigt som sökanden anmodades att inge skriftliga yttranden.

47      Genom skrivelse av den 15 oktober 2012 ingav sökanden sina skriftliga yttranden, genom vilka han bland annat avsåg att motbevisa vissa påståenden i tillsättningsmyndighetens rapport, komplettera uppgifterna bland handlingarna i disciplinärendet, vilka enligt hans uppfattning var ofullständiga, och åberopa vissa uppgifter till hans fördel som inte hade beaktats.

48      I det avseendet bestred sökanden påståendet i tillsättningsmyndighetens rapport, enligt vilket hans maka hade frågat honom, i november 2006, ”vad som borde göras” efter att ”Partena ha[de] börjat att på nytt betala ut familjetillägg till henne”. Enligt sökanden visste nämligen inte hans maka vid denna tidpunkt de aktuella betalningarnas art och exakta belopp, vilka skedde före november 2006, vilket stöds av den omständigheten att i skrivelsen av den 9 november 2006 som hon hade mottagit från Partena, hade detta nationella organ fastställt rätten till familjetillägg först från och med den 1 oktober 2006. Sökanden hävdade även att han inte hade accepterat några betalningar från kommissionen, eftersom han ärligt talat trodde att PMO, som var i kontakt med Partena, kunde korrigera situationen genom enbart en skrivelse eller ett telefonsamtal.

49      Förutom de skrivelser som nämnts i punkterna 15–18 i denna dom, ingav sökanden en skrivelse till disciplinnämnden, vilken var daterad den 22 mars 2012 och som hans maka hade skickat till Partena som svar på en skrivelse från detta organ den 14 mars 2012. I denna skrivelse bad sökandens maka, med hänvisning till en utskrift från Partenas databas som var daterad den 14 mars 2012 och återgav de betalningar som hade skett på hennes personliga konto i form av familjetillägg för perioden 2000–2012, att det nationella organet, i anslutning till den utskrift som bifogades skrivelsen av den 14 mars, skulle ge henne en kopia av Partenas beslut som vid den tidpunkten hade fastställt rätten till belgiskt familjetillägg avseende perioden före oktober månad år 2006, för hon kunde inte minnas att hon mottagit en sådan skrivelse och enligt henne fick hon rätt till förmånen först från och med oktober 2006, vilket hon informerades om genom en skrivelse som var daterad i november 2006.

50      Sökanden ingav även till disciplinnämnden en förklaring på heder och samvete från hans maka, undertecknad den 11 mars 2012, i vilken hon uppger att hon hade fått bidragen vid barnens födelse från Partena, men att hon inte minns att hon fått familjetillägg från Partena före oktober 2006. Sökandens maka uppger även att hon ”blev mycket förvånad, för att inte säga chockad, över den uppgift som Partena nyligen lämnade till kommissionen [enligt vilken hon hade mottagit] tillägg från [detta organ] sedan år 1995” och att hon hade för avsikt att vid behov begära kopior av sina kontoutdrag, som hon inte hade sparat, för de perioder under vilka Partena påstår att det har utbetalat pengar till henne.

51      I sina skriftliga yttranden hävdade sökanden att han aldrig hade haft för avsikt att handla bedrägligt och att även om han hade kunnat begå misstag, hade dessa begåtts delvis på grund av okunnighet och delvis på grund av en alltför stor tilltro till PMO:s och Partenas förmåga att reglera ärendet avseende utbetalning av familjetillägg utan hans medverkan. I synnerhet var ärendet särskilt komplext, vilket motsägelserna och de uppenbara fel som Partena begick vid utbetalningen av familjetillägg till hans maka visar. Vidare hade inte Partena i skrivelserna konkret angett sina påstådda betalningar, vilka inte heller nämndes i hans makas lönebesked, och sökanden kände inte till att utbetalningarna gjordes, eftersom han inte hade tillgång till sin makas personliga bankkonto.

52      Sökanden vidhöll även att han under sin 20-åriga karriär inom kommissionen aldrig hade beskyllts för att underlåta att uppfylla sina skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna, och att han tvärtom beskrevs som en person med kännedom om regler och praxis och som tog hänsyn till etik och integritet, vilket framgår av hans betygsrapport för år 2010.

53      Sökanden drog slutsatsen att tillsättningsmyndighetens förslag om nedflyttning till lägre lönegrad enligt hans mening var helt oproportionerligt.

54      Disciplinnämnden avgav sitt motiverade yttrande den 12 november 2012. Disciplinnämndens granskning omfattade inte situationen för sökandens två första barn med avseende på familjetillägg, eftersom tillsättningsmyndigheten inte hade riktat någon kritik i det avseendet.

55      Beträffande de tre yngsta barnen, slog disciplinnämnden fast att fram till år 2003 hade det inte förekommit någon kumulation av förmåner enligt tjänsteföreskrifterna och belgiska förmåner, eftersom sökandens maka, även om hon var yrkesverksam, inte regelbundet erhöll sådant belgiskt familjetillägg som hon var berättigad till från Partena. Så var däremot fallet från och med augusti 2003, som var den tidpunkt då Partena hade börjat att månatligen betala ut familjetillägg för sökandens tre yngsta barn till sökandens maka, på hennes personliga bankkonto, och det hade dessutom i september 2003 betalat ut ett belopp på omkring 11 000 euro till henne som korrigering för perioden oktober 1997–juni 2002. Även om detta nationella organ från och med april 2005 – efter att ha gjort en banköverföring på mer än 5 500 euro till sökandens maka som korrigering för perioden juli 2002–februari 2005 – av okända skäl hade avbrutit sina betalningar ända fram till september 2006, framgick det att den månatliga utbetalningen av belgiskt familjetillägg hade återupptagits från och med oktober 2006 och fortsatt utan avbrott.

56      Disciplinnämnden påpekade att de anmälningar som sökanden hade ingett i samband med födelsen av hans tre yngsta barn, nämligen år 1995, år 1998 och år 2002, inte var oriktiga eller falska, eftersom det faktiskt inte betalades ut något familjetillägg från Partena vid den tidpunkten.

57      Disciplinnämnden fann att det inte fanns tillräckligt med faktiska uppgifter bland handlingarna i ärendet som styrkte att sökanden hade för avsikt att åsidosätta artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna ”[ä]ven om det är svårt att tro att [sökanden] inte underrättades av sin maka om de betalningar på 11 000 [euro] och 5 500 [euro] som hon ha[de] fått år 2003 och år 2005”.

58      Disciplinnämnden fann däremot att från och med oktober eller november 2006, då sökanden, enligt egen utsago, hade informerats om att hans maka skulle få nästan 500 euro per månad i belgiskt familjetillägg, borde sökanden ha agerat med större omsorg genom att informera PMO om denna förändrade situation, vilken skulle medföra att det belopp som hans maka skulle erhålla drogs av från hela det belopp som han fortsatte att erhålla från unionens budget, särskilt som han hade en hög lönegrad, hade en tjänst som programansvarig och var fullt medveten om kumulationsförbudet, vilket PMO erinrade om i samband med födelsen av vart och ett av hans barn.

59      Vad beträffar sökandens argument att han inte lade märke till de familjetillägg som hans maka erhöll, inte tittade på sina lönebesked för att kontrollera huruvida det belopp som hans maka erhöll som familjetillägg drogs av från det belopp som han erhöll som barntillägg enligt tjänsteföreskrifterna och att han förväntade sig att PMO och Partena, vilka kontaktade varandra i frågan, skulle reglera frågan på ett självständigt sätt mellan myndigheterna, ansåg disciplinnämnden att dessa förklaringar inte utgjorde någon giltig ursäkt eller giltig motivering. Disciplinnämnden ansåg följaktligen att sökanden borde åläggas en strängare disciplinåtgärd än enbart en varning eller reprimand för att få honom att förstå att institutionen hade rätt att förvänta sig en lämplig grad av omsorg från sina tjänstemän, eftersom administrativa frågor som rör beviljandet av ekonomiska förmåner kräver en särskilt stor omsorg från deras sida.

60      Vad beträffar tillsättningsmyndighetens förslag om att flytta ned sökanden till en lägre lönegrad, slog disciplinnämnden enhälligt fast att det förelåg flera förmildrande omständigheter som skulle beaktas vid fastställandet av den planerade disciplinåtgärden.

61      I det avseendet beaktade disciplinnämnden, som en förmildrande omständighet, den ”nästan fullständiga förvirring” som rådde under lång tid vad beträffar frågan huruvida sökandens maka var berättigad till belgiskt familjetillägg, särskilt på grund av att Assubel under åren 1995–2000, i strid med rättspraxis från Europeiska unionens domstol, hade nekat henne rätt till sådana tillägg på grund av att familjetilläggen enligt tjänsteföreskrifterna var högre. Vidare hade Partena år 2000 uppställt som villkor för beviljandet av belgiskt familjetillägg att det skulle inges ett intyg från kommissionen som bekräftade att den inte längre betalade ut barntillägg enligt tjänsteföreskrifterna. Efter kommissionens svar av den 12 april 2002, rörande sökandens situation med avseende på familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna hade slutligen Partena börjat betala ut belgiskt familjetillägg först från och med augusti 2003.

62      Disciplinnämnden beaktade även passiviteten från PMO:s sida som en förmildrande omständighet, eftersom denna avdelning vid kommissionen – efter att utan framgång, i januari 2004, ha krävt ersättning för det belgiska familjetillägget från Parterna, utan att den visste att sökandens maka i själva verket redan hade börjat få dessa tillägg från Partena – aldrig hade skickat någon påminnelse till Partena och inte hade försökt att rätta till situationen, vilken således hade fortsatt ända fram till att det i februari 2010 inleddes en allmän kontroll av de familjetillägg som erhållits från annan källa.

63      Även om det var med ovetskap om att det hade skett två korrigerande utbetalningar från Partena till sökandens maka som PMO, genom skrivelsen av den 6 januari 2004 som sökanden hade erhållit kopia av, hade begärt att Partena skulle ersätta kommissionen för samtliga belgiska familjetillägg från och med den 1 december 1995, framhöll disciplinnämnden PMO:s passivitet, särskilt som de belopp som PMO trodde sig ha en fordran på gentemot Partena var betydande. Enligt disciplinnämnden skulle nämligen problemet med dubbla utbetalningar ha upptäckts och lösts år 2004 om PMO hade insisterat på att få denna ersättning från Partena.

64      Disciplinnämnden angav att ”[m]ed andra ord hade PMO, senast från och med januari 2004, tillgång till samtliga nödvändiga uppgifter för undvika att kumulation skulle uppstå, men den använde sig inte av dessa [vilket gör att disciplinnämnden] ställer sig frågan huruvida PMO i det sammanhanget tog sitt ansvar för att skydda [unionens] ekonomiska intressen gentemot den nationella administrationen [och] konstaterar att det genom en mer rigorös hantering av ärendet år 2004, om inte redan år 2002, skulle ha kunnat undvikas att det utvecklades till ett disciplinärende”.

65      Disciplinnämnden ansåg dock enhälligt att sökandens vårdslöshet inte var ursäktlig utan att han borde åläggas en disciplinåtgärd med ekonomiska verkningar, samtidigt som den ansåg det nödvändigt att lägga en del av ansvaret på PMO, vilken – trots vetskapen om att sökandens maka hade rätt till belgiskt familjetillägg – hade låtit situationen fortgå under mer än sex år.

66      Disciplinnämnden rekommenderade följaktligen att tillsättningsmyndigheten endast skulle slå fast att det på grund av vårdslöshet hade skett ett åsidosättande av artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna, utan att kvalificera det som ett åsidosättande av den lojalitetsplikt som avses i artikel 11 i tjänsteföreskrifterna. Den föreslog således att tillsättningsmyndigheten skulle ålägga sökanden en disciplinåtgärd i form av uppskjuten uppflyttning till en högre löneklass under 18 månader.

 Beslutet av den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten

67      Genom beslut av den 24 juni 2013 beslutade den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten, vilken bestod av generaldirektören för GD ”Personal och säkerhet”, biträdande generaldirektören för GD ”Konkurrens” och en särskild rådgivare vid GD ”Jordbruk och landsbygdsutveckling”, efter att ha hört sökanden vid ett muntligt hörande som ägde rum den 5 mars 2013, att som disciplinåtgärd flytta ned sökanden tre löneklasser (nedan kallat det angripna beslutet).

68      Den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten fastslog att eftersom sökanden hade fått en kopia av skrivelsen av den 6 januari 2004, hade han underrättats om att det belopp som han erhöll i familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna skulle minskas med storleken på de tillägg av samma slag som Partena betalade ut till hans maka. Under åren 2004–2011 kunde han således enkelt konstatera, genom att läsa igenom sina lönebesked som översändes först med internpost och därefter på elektronisk väg, att han tvärtom fortsatte att erhålla full betalning av förmånerna enligt tjänsteföreskrifterna. Den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten ansåg att senast från och med år 2006, då hans maka hade informerat honom om att hon regelbundet erhöll belgiskt familjetillägg, borde sökanden ha kontaktat sin administration för att klargöra situationen och i det avseendet kunde tillsättningsmyndigheten inte godta argumentet att sökanden inte tittade på sina lönebesked.

69      Förutom ett åsidosättande av artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna, till följd av underlåtenheten att uppge att man erhållit belgiskt familjetillägg, framhöll den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten att den ansåg att det ankommer på varje tjänsteman att lämna alla uppgifter till administrationen som kan vara till hjälp för att fastställa huruvida den förmån som tjänstemannen har ansökt om kan beviljas. Detta förebyggande förhållningssätt följer av lojalitetsplikten, vilken medför en skyldighet för alla tjänstemän att låta institutionens intressen gå före alla andra överväganden, däribland tjänstemannens personliga intressen. Sökanden har således genom sin grova vårdslöshet även åsidosatt denna skyldighet som avses i artikel 11 i tjänsteföreskrifterna.

70      Vad beträffar att det förekom direkta kontakter mellan PMO och Partena, ansåg den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten att denna omständighet inte på något sätt befriade sökanden från hans skyldighet att ge institutionen all information som krävs för att fastställa hans ekonomiska rättigheter. Trots den åberopade passiviteten från PMO:s sida, hade sökanden, som kände till att familjetilläggen enligt tjänsteföreskrifterna var av kompletterande karaktär, under alla omständigheter underlåtit att påpeka för PMO att de aktuella belgiska tilläggen regelbundet utbetalades trots att han fortsatte att erhålla fullt tillägg enligt tjänsteföreskrifterna. Den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten ansåg således att ”avsaknaden av uppföljning av ärendet från de aktuella myndigheternas sida kan inte utgöra en förmildrande omständighet med hänsyn till [sökandens] beteende från och med oktober 2006”.

71      Beträffande omfattningen av den skada som kommissionen lidit, påpekade den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten att sökanden felaktigt hade erhållit 59 691 euro varav 32 000 euro redan hade återbetalats enligt artikel 85 i tjänsteföreskrifterna. Nämnden noterade även sökandens åtagande att frivilligt återbetala resten av det belopp som felaktigt hade utbetalats och som inte hade krävts av sökanden på grund av preskription, nämligen ett belopp på 27 691 euro.

72      Samtidigt som den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten framhöll sökandens grova vårdslöshet som den ansåg vara oacceptabel från en tjänstemans sida, ansåg nämnden emellertid inte att sökanden genom sitt beteende avsiktligen hade försökt att sko sig på bekostnad av unionens budget.

73      Vad beträffar sökandens personliga ansvar, ansåg den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten att sökanden var ”fullt ansvarig” för att administrationen inte hade underrättats om den regelbundna utbetalningen av belgiskt familjetillägg till hans maka från och med oktober 2006. Med hänsyn till sökandens erfarenhet, lönegrad och tjänstetid, ansåg dessutom den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten att man kunde förvänta sig större vaksamhet på och intresse för de tillämpliga reglerna från hans sida. Vad slutligen beträffar frågan om felet bestod i upprepade handlingar och sökandens tidigare uppträdande, framhöll den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten att sökanden, under hela sin karriär, aldrig hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter.

74      Med beaktande av detta fann den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten att det var motiverat att som disciplinåtgärd permanent placera sökanden i en lägre lönegrad. Eftersom den ansåg att det, vid fastställandet av disciplinåtgärdens nivå med hänsyn till dess effekter, skulle beaktas att sökanden närmade sig slutet av sin karriär, beslutade till slut den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten att som disciplinåtgärd endast flytta ned sökanden tre löneklasser.

 Det administrativa förfarandet

75      Genom skrivelse av den 23 september 2013 ingav sökanden ett klagomål mot det angripna beslutet. Till stöd för klagomålet åberopade sökanden två grunder, nämligen att det hade gjorts en uppenbart oriktig bedömning respektive att motiveringen var bristfällig. Sökanden gjorde i huvudsak gällande att den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten hade bortsett från de förmildrande omständigheter som hade beaktats av disciplinnämnden.

76      Kommissionens tillsättningsmyndighet, vilken ansvarar för att pröva klagomål, avslog klagomålet genom beslut av den 24 januari 2014. Tillsättningsmyndigheten angav att den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten, i motsats till vad sökanden hävdade, hade beaktat den omständigheten att sökanden inte avsiktligt hade underlåtit att underrätta administrationen om den regelbundna utbetalningen av belgiskt familjetillägg från och med år 2006 och den omständigheten att sökanden självmant åtog sig att återbetala de felaktigt utbetalda beloppen beträffande vilka preskription eventuellt hade inträtt. Samma sak gällde den omständigheten att sökanden inte hade gjort sig skyldig till någon annan underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter under sin karriär, även om den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten hade ansett att sökandens tidigare uppträdande inte i sig kunde utgöra en förmildrande omständighet vad gäller det grova fel som sökanden hade begått i förevarande fall.

77      Samtidigt som tillsättningsmyndigheten medgav att situationen först var oklar vad beträffar huruvida sökandens maka var berättigad till belgiskt familjetillägg, framhöll den dels att situationen hade klarlagts och korrigerats från och med år 2003, dels att sökanden från och med oktober 2006 hade informerats av sin maka om att hon erhöll förmåner från Partena, vilket bekräftades i Partenas skrivelse av den 9 november 2006. I vart fall från och med sistnämnda tidpunkt hade följaktligen den initiala oklarheten beträffande hans makas rättigheter skingrats och kunde inte längre påverka sökandens beteende från och med den tidpunkten.

78      Tillsättningsmyndigheten bestred att sökanden kunde göra gällande att han hade berättigade förväntningar, vilka grundades på att PMO i januari 2004 påstods ha full kännedom om att det förekom utbetalningar av förmåner från Partena, vilket skulle ha gett sökanden anledning att anse att han inte var skyldig att lämna kompletterande upplysningar till PMO. Tillsättningsmyndigheten framhöll i det avseendet att det framgick klart av innehållet i skrivelsen av den 6 januari 2004 att PMO vid denna tidpunkt inte kände till att det förekom utbetalningar från Partena till förmån för sökandens maka.

79      Vad beträffar PMO:s bristande omsorg vid handläggningen av sökandens ärende, medgav visserligen tillsättningsmyndigheten att en mer noggrann uppföljning av sökandens ärende skulle ha gjort det möjligt att undvika att situationen med kumulation av nationella förmåner och förmåner enligt tjänsteföreskrifterna fortsatte i sex år. Tillsättningsmyndighet ansåg dock att denna bristande omsorg inte minskade sökandens eget ansvar för sin underlåtenhet att underrätta administrationen, redan år 2006, om att hans maka erhöll belgiskt familjetillägg.

80      Beträffande den påstått bristfälliga motiveringen fann tillsättningsmyndigheten att den trepartssammansatta tillsättningsmyndigheten hade gett en tillräcklig motivering till att sökandens beteende kvalificerades som grov vårdslöshet. Vad beträffar de skäl som motiverade den trepartssammansatta tillsättningsmyndighetens val att inte följa disciplinnämndens motiverade yttrande, framhöll tillsättningsmyndigheten att den hade uteslutit att det var möjligt att betrakta PMO:s beteende som en förmildrande omständighet, vilket i motsvarande mån motiverade en skärpning av den disciplinåtgärd som skulle vidtas jämfört med den som disciplinnämnden rekommenderade.

 Parternas yrkanden och förfarandet

81      Sökanden har yrkat att personaldomstolen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet,

–        i den mån det behövs, ogiltigförklara beslutet att avslå klagomålet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

82      Kommissionen har yrkat att personaldomstolen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

83      I skrivelse från justitiesekreteraren av den 15 september 2014 anmodades parterna att besvara personaldomstolens frågor som en åtgärd för processledning. Parterna efterkom anmodan den 22 september 2014.

 Rättslig bedömning

84      Till stöd för sin talan har sökanden åberopat två grunder för att ogiltigförklara det angripna beslutet och beslutet att avslå klagomålet. Som första grund har det gjorts gällande att det gjordes en uppenbart oriktig bedömning och att proportionalitetsprincipen åsidosattes. Den andra grunden avser att motiveringen var bristfällig.

 Föremålet för talan

85      I enlighet med principen om processekonomi kan unionsdomstolen fastställa att det saknas anledning att särskilt ta ställning till de yrkanden som avser beslutet att avslå klagomålet när den konstaterar att nämnda yrkanden saknar självständigt innehåll och i själva verket sammanfaller med yrkandena avseende det beslut mot vilket klagomålet riktas. Så kan till exempel vara fallet när unionsdomstolen konstaterar att beslutet om avslag på klagomålet uteslutande bekräftar det beslut som utgjorde föremål för klagomålet, vilket innebär att en ogiltigförklaring av det ena beslutet i princip inte skulle få några andra följder för den berördas rättsliga situation än en ogiltigförklaring av det andra beslutet (dom Adjemian m.fl./kommissionen, T-325/09 P, EU:T:2011:506, punkt 33, och dom López Cejudo/kommissionen, F-28/13, EU:F:2014:55, punkt 29).

86      Även om så är fallet i förevarande mål beträffande beslutet att avslå klagomålet, ska, med hänsyn till det administrativa förfarandets föränderliga karaktär, motiveringen i beslutet att avslå klagomålet, vilken i förevarande fall klargör vissa aspekter av det angripna beslutet, även beaktas vid bedömningen av lagenligheten av den ursprungliga rättsakt som går någon emot, eftersom denna motivering anses sammanfalla med sistnämnda rättsakt (se dom Mocová/kommissionen, F-41/11, EU:F:2012:82, punkt 21).

 Den första grunden: Uppenbart oriktig bedömning och åsidosättande av proportionalitetsprincipen

 Parternas argument

87      Till stöd för den första grunden har sökanden i huvudsak gjort gällande att tillsättningsmyndigheten gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att den inte ansåg att vissa omständigheter i det aktuella fallet var förmildrande. Följaktligen vidtog tillsättningsmyndigheten en disciplinåtgärd som står i strid med proportionalitetsprincipen.

88      Bland de omständigheter som tillsättningsmyndigheten borde ha erkänt som förmildrande, har sökanden först åberopat den omständigheten att han och hans maka inte hade något gemensamt bankkonto, vilket förklarar varför han inte märkte att hans maka fick flera betydande belopp utbetalda av Partena år 2003 och år 2005 samt regelbundet fick familjetillägg utbetalda av Partena från och med november 2006. Vidare har sökanden hänvisat till den oklara situationen, vilken uppstod på grund av Partenas tvetydiga beteende, vad beträffar frågan huruvida hans maka var berättigad till belgiskt familjetillägg. Sökanden har även åberopat PMO:s bristande omsorg, vilket borde ha ansetts utgöra en förmildrande omständighet. Vidare ansåg inte tillsättningsmyndigheten att den omständigheten att sökanden frivilligt hade beslutat att återbetala de felaktigt utbetalda beloppen, beträffande vilka preskription dock hade inträtt, var tillräckligt förmildrande. Samma sak gäller även den omständigheten att sökanden inte hade för avsikt att vilseleda administrationen. Slutligen har sökanden hänvisat till sitt oklanderliga uppträdande under hela sin karriär.

89      Kommissionen har yrkat att talan ska ogillas såvitt avser denna grund, genom att huvudsakligen påpeka att sökanden, i vilket fall som helst, sedan år 2006 visste att Partena hade informerat hans maka om utbetalningen av belgiskt familjetillägg, så att han från och med den tidpunkten inte kunde fortsätta, och det under nästan fem år, att erhålla familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna utan att bry sig om att kontrollera i sina lönebesked huruvida den korrigering som borde ha följt därav, i förevarande fall ett avdrag med 500 euro, faktiskt hade gjorts eller underrätta PMO om innehållet i skrivelsen från Partena från november 2006. Kommissionen har framhållit att sökanden inte, under fem års tid, kunde tro att situationen skulle regleras mellan myndigheterna, samtidigt som han fortsatte att erhålla fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna och hans maka, å sin sida, erhöll fullt belgiskt familjetillägg.

 Personaldomstolens bedömning

90      För att en disciplinåtgärd ska vara lagenlig förutsätts det att de handlingar som den berörda personen anklagas för har styrkts (dom Daffix/kommissionen, T-12/94, EU:T:1997:208, punkterna 63 och 64, och dom Tzikis/kommissionen, T-203/98, EU:T:2000:130, punkt 51).

91      Bedömningen av hur allvarliga de åsidosättanden är som disciplinnämnden har konstaterat att tjänstemannen gjort sig skyldig till och valet av den disciplinåtgärd som, med hänsyn till dessa åsidosättanden, framstår som lämpligast omfattas i princip av tillsättningsmyndighetens stora utrymme för skönsmässig bedömning, såvida inte den vidtagna disciplinåtgärden är oproportionerlig i förhållande till de påtalade handlingarna (se dom E/kommissionen, T-24/98 och T-241/99, EU:T:2001:175, punkterna 85 och 86). Enligt fast rättspraxis har således tillsättningsmyndigheten befogenhet att göra en bedömning av tjänstemannens ansvar, vilken skiljer sig från den bedömning som disciplinnämnden har gjort, och att därefter välja den disciplinåtgärd som den anser vara lämplig för att beivra de disciplinbrott som fastslagits (dom Y/domstolen, T-500/93, EU:T:1996:94, punkt 56, och dom Tzikis/kommissionen, T–203/98, EU:T:2000:130, punkt 48).

92      När handlingarna väl har styrkts, ska domstolsprövningen, med hänsyn till tillsättningsmyndighetens stora utrymme för skönsmässig bedömning på disciplinområdet, vara begränsad till en granskning av att det inte skett en uppenbart oriktig bedömning eller förekommit maktmissbruk (dom Tzikis/kommissionen, T–203/98, EU:T:2000:130, punkt 50).

93      Vad särskilt beträffar frågan huruvida en disciplinåtgärd står i proportion till hur allvarliga de påtalade handlingarna är, ska personaldomstolen beakta den omständigheten att valet av disciplinåtgärd grundar sig på en helhetsbedömning som tillsättningsmyndigheten gör av samtliga konkreta handlingar och av alla omständigheter i varje enskilt fall, varvid det ska erinras om att det i tjänsteföreskrifterna inte föreskrivs något fast samband mellan de disciplinåtgärder som anges däri och de olika kategorierna av åsidosättanden som en tjänsteman kan göra sig skyldig till, och det preciseras inte i vilken mån försvårande eller förmildrande omständigheter ska beaktas vid valet av disciplinåtgärd. Prövningen av domstolen i första instans ska därför inskränkas till frågan om den avvägning som tillsättningsmyndigheten har gjort mellan försvårande och förmildrande omständigheter är proportionerlig, och domstolen kan vid denna prövning inte ersätta tillsättningsmyndigheten och göra en egen värdering i detta hänseende (dom BG/ombudsmannen, T-406/12 P, EU:T:2014:273, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

94      I förevarande fall konstaterar personaldomstolen att sökanden inte har bestritt att han, även efter att ha blivit informerad av sin maka år 2006 om att hon hade fått bekräftelse från Partena på att nationellt familjetillägg skulle beviljas från och med den 1 oktober 2006, inte uppgav för administrationen att hans maka erhöll belgiskt familjetillägg som utbetalades av Partena, trots att han fortsatte att erhålla fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna fram till den kontroll som gjordes i februari 2010.

95      Sökanden har däremot gjort gällande att vissa omständigheter som han anser är förmildrande inte beaktades eller inte beaktades i tillräcklig utsträckning, vid valet av disciplinåtgärd som han ålades genom det angripna beslutet. Personaldomstolen ska således undersöka dessa i tur och ordning.

–       Den omständigheten att sökanden och hans maka inte hade något gemensamt bankkonto

96      Vad först beträffar den omständigheten att Partena betalade ut belgiskt familjetillägg till hans makas personliga bankkonto och att sökanden och hans maka inte hade något gemensamt bankkonto, vilket påstås ha hindrat sökanden från att redan från början bli medveten om att det förelåg kumulation, finner personaldomstolen att en sådan omständighet saknar relevans i fråga om sökandens skyldighet att uppge de förmåner som hans maka erhållit från annan källa för deras tre barn, för vilka han själv erhöll fullt tillägg enligt tjänsteföreskrifterna.

97      Förutom den omständigheten, vilken för övrigt har påpekats av kommissionen, att sökanden aldrig har hävdat att han har brutit kontakten med sin maka som han lever tillsammans med, finner personaldomstolen, för det första, att det under hela perioden mellan åren 2003–2006 är föga troligt att sökandens maka, med hänsyn till nivån på hennes lön, inte skulle ha märkt att hon fick utbetalningar från Partena, däribland de betydande beloppen på 11 000 euro respektive 5 500 euro i september 2003 och i april 2005, och att hon inte heller skulle ha informerat sin make om detta.

98      För det andra är det utrett att sökandens maka, oberoende av de banköverföringar som Partena gjorde mellan åren 2003–2006 till hennes bankkonto, fick ett officiellt meddelade den 9 november 2006, genom vilket Partena informerade henne om att hon var berättigad till belgiska familjeförmåner, information som hon hade meddelat sökanden, men som sökanden beslutade att inte vidarebefordra till sin administration. Om han hade vidarebefordrat denna information till PMO inom rimlig tid, skulle PMO på ett otvetydigt sätt ha fått kännedom om att sökandens maka erhöll familjetillägg som utbetalades av Partena och den exakta storleken på dessa. PMO skulle då ha varit skyldig, vid den tidpunkten, att till följd därav omedelbart sänka de familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna som betalades ut till sökanden, vilket skulle ha kunnat förhindra att ett disciplinärt förfarande inleddes mot honom.

99      För det tredje anser personaldomstolen under alla omständigheter att när en tjänsteman ansöker om och beviljas en förmån som har samband med tjänstemannens familjeförhållanden, kan tjänstemannen inte åberopa att vederbörande saknar kännedom om sin makes situation, oavsett om det rör sig om makens yrkesverksamhet, storleken på den ersättning som erhålls för denna verksamhet eller att maken erhåller nationella förmåner som motsvarar förmånerna enligt tjänsteföreskrifterna.

100    Om ett sådant argument godtogs, skulle det nämligen kunna medföra att tjänstemän eller anställda som, såsom i förevarande fall, erhåller fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna anser sig befriade från skyldigheten att uppge nationellt familjetillägg som erhållits från annan källa, i detta fall varje gång dessa nationella familjetillägg utbetalas inte direkt till tjänstemannen, utan till tjänstemannens make, på makens personliga bankkonto. En sådan hållning skulle dessutom kunna locka till att undanhålla information, vilket är skadligt för unionens ekonomiska intressen.

–       Den oklara situation som upprätthölls av Partena vad beträffar frågan huruvida sökandens maka var berättigad till belgiskt familjetillägg

101    Vad därefter beträffar den oklara situationen, vilken upprätthölls genom Partenas beteende, vad beträffar frågan huruvida sökandena maka var berättigad till belgiskt familjetillägg, framgår det faktiskt av handlingarna i målet att detta nationella organ till att börja med felaktigt hade nekat sökandens maka rätt till belgiskt familjetillägg, i vart fall fram till augusti 2003, och att Partena, från och med denna tidpunkt och fram till oktober 2006, gjorde sporadiska banköverföringar till sökandens makas personliga bankkonto, dock utan att nödvändigtvis dokumentera dessa genom att delge beslut om beviljande av nationella familjetillägg.

102    Personaldomstolen konstaterar att sökanden själv har medgett i sin ansökan att ”[u]tbetalningarna [från Partena] började att bli regelbundna år 2006” och som svar på en fråga från personaldomstolen uppgav han till och med att hans maka, genom sin begäran av den 7 november 2006 till Partena, hade försökt att ta reda på varför detta organ hade upphört med sina utbetalningar mellan april 2005 och september 2006. Dessa uppgifter visar att sökandens maka, i motsats till vad sökanden lät antyda vid disciplinnämnden, under den aktuella perioden faktiskt hade känt till att hon erhöll belgiskt familjetillägg som utbetalades av Partena. Utöver detta tillkommer det faktum, vilket kommissionen framhöll vid förhandlingen, att sökandens maka, med hänsyn till lydelsen i skrivelsen av den 28 augusti 2003 som Partena skickade till kommissionen, naturligtvis måste ha översänt födelseintyget för deras yngsta barn till Partena, för att göra det möjligt för detta organ att utföra de betalningar som det senare åtog sig att göra till förmån för henne under åren 2003–2006.

103    Vidare påpekar personaldomstolen att sökandens maka, som aktivt hade ansökt om dessa förmåner från Partena vid flera tillfällen sedan år 1996, under alla omständigheter hade informerats av detta organ, genom ovannämnda skrivelse av den 9 november 2006, att det hädanefter skulle betala ut nationellt familjetillägg för deras tre barn. Oberoende av de betydande utbetalningar som Partena gjorde till förmån för sökandens maka under åren 2003–2006 och att sökandens maka aktivt tog kontakt med Partena för att få familjeförmåner, är det uppenbart att hennes situation, från och med november 2006, hade klarlagts och korrigerats vad beträffar hennes rätt till belgiskt familjetillägg.

104    I de anmälningar som sökanden hade ingett till PMO vid födelsen av vart och ett av hans barn, hade han uppgett att hans tre yngsta barn inte gav anledning till utbetalning av familjeförmåner motsvarande barntillägget enligt tjänsteföreskrifterna och att han även hade medgett att han var fullt medveten om kumulationsförbudet. Trots detta ansåg inte sökanden att det var nödvändigt att formellt underrätta PMO om den förändrade situationen, i förevarande fall att hans maka erhöll belgiskt familjetillägg. Sökanden åsidosatte därigenom den allmänna skyldighet som åligger varje tjänsteman som erhåller ekonomiska förmåner att upplysa om samtliga omständigheter som rör tjänstemannens personliga situation och underrätta administrationen om varje förändring av hans eller hennes personliga situation som uppstått (se, för ett liknande resonemang, dom López Cejudo/kommissionen, EU:F:2014:55, punkt 67), en skyldighet som det för övrigt uttryckligen erinras om i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna i samband med kumulationsförbudet.

–       PMO:s bristande omsorg eller passivitet

105    Vad beträffar PMO:s bristande omsorg att undersöka sökandens personliga situation, särskilt från och med januari 2004, då PMO hade krävt att Partena skulle ersätta den för en betydande utestående fordran, anser personaldomstolen att en eventuell ineffektivitet eller passivitet av ett förvaltningsorgan som ansvarar för att skydda unionens ekonomiska intressen inte kan frikänna tjänstemannen från ansvar för att ha åsidosatt sin skyldighet att underrätta administrationen om varje förändring av sin personliga situation som uppstått och som kan påverka tjänstemannens rätt till en förmån enligt tjänsteföreskrifterna som tjänstemannen själv har ansökt om.

106    Även om det visserligen kan förväntas av en omsorgsfull administration att den, åtminstone årligen, uppdaterar de personliga uppgifterna om de som är berättigade till förmåner enligt tjänsteföreskrifterna som utbetalas månatligen, ska det dock påpekas att situationen för en administration som ansvarar för att hantera tusentals utbetalningar av löner, bidrag och ersättningar av olika slag inte kan jämföras med situationen för en tjänsteman, som har ett personligt intresse av att kontrollera de belopp som månatligen utbetalas till honom och påtala vad som skulle kunna utgöra ett fel till hans nackdel eller fördel (se, för ett liknande resonemang beslut Michel/kommissionen, F-44/13, EU:F:2014:40, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

107    Vidare kan inte en omsorgsfull tjänsteman som har fått kännedom om bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna med stöd av vilka en förmån utbetalas till honom på hans begäran, särskilt när det erinras om dessa bestämmelser i beslutet om beviljande av den aktuella förmånen, vilket var fallet i förevarande mål, nöja sig med att i all tysthet fortsätta att erhålla förmånen, i förevarande fall fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna, även om tjänstemannens make till fullo erhåller motsvarande nationella förmåner för samma barn. I en sådan situation kan inte tjänstemannen motivera sin förtegenhet med att administrationen, av vårdslöshet, underförstått har godtagit eller tolererat sådana betalningar. Om sådan vårdslöshet från administrationens sida godtogs som en förmildrande omständighet skulle det nämligen innebära att tjänstemän och anställda uppmuntrades att eventuellt dra fördel av administrationens misstag.

108    Slutligen var Partena, såsom kommissionen har framhållit, inte nödvändigtvis tvunget att, som svar på kommissionens eventuella förfrågningar, lämna detaljerad information om den personliga situationen för sökandens maka, som inte är tjänsteman vid denna institution. I en sådan situation ankommer det särskilt på den tjänsteman som är berättigad till förmånen enligt tjänsteföreskrifterna, såsom sökanden, att tillhandahålla alla handlingar som vederbörande redan har tillgång till och att under alla omständigheter informera sin administration om eventuella utbetalningar av sociala förmåner till tjänstemannens make från ett sådant organ som Partena. Den lojalitetsplikt som avses i artikel 11 i tjänsteföreskrifterna innebär nämligen att tjänstemännen ska underlätta administrationens arbete vad beträffar fastställandet av omfattningen av deras rättigheter till ekonomisk ersättning enligt tjänsteföreskrifterna.

–       Den omständigheten att sökanden var övertygad om att frågan om kumulation av förmåner skulle regleras mellan myndigheterna

109    Sökandens argument att han trodde att situationen skulle regleras mellan myndigheterna saknar relevans eller framstår rentav som grundlöst, om man beaktar att efter den slutgiltiga information som Partena delgav sökandens maka genom skrivelse av den 9 november 2006, kvarstod situationen med kumulation av fullt belgiskt familjetillägg och fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna under flera år.

110    Även om det skulle vidgås att sökanden kunde ha den felaktiga övertygelsen om att situationen skulle regleras mellan myndigheterna, måste det medges att sökanden, genom sin egen passivitet, drog fördel av att hans administrativa situation inte korrigerades och det under många år. Sökanden borde nämligen i vilket fall som helst ha ställt sig frågande till om han verkligen hade rätt till de utbetalningar som han fortsatte att få från PMO, nämligen fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna, vilket framgick av hans månatliga lönebesked som han antas regelbundet ta del av. Såsom kommissionen framhöll gällde detta även om lönebeskeden vid denna institution inte längre skickas med internpost till de berörda, utan numera finns tillgängliga genom en hyperlänk som skickas via e-post.

111    Från och med november 2006 och fram till februari 2010, då den allmänna kontrollen ägde rum, borde således sökanden ha vänt sig till sin administration för att den skulle kunna utföra nödvändiga kontroller (se, för ett liknande resonemang, dom Tsirimiagos/regionkommittén, F-100/07, EU:F:2009:21, punkt 75), för det måste ha framgått allt klarare och tydligare för honom, allt eftersom åren gick, att hans situation inte alls hade omprövats av PMO eller ens lösts mellan PMO och Partena eftersom han fortsatte att erhålla fullt familjetillägg enligt tjänsteföreskrifterna och hans maka fortsatte att erhålla belgiskt familjetillägg, vilket uppenbart stred mot artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna.

112    Under alla omständigheter kan det inte undgå en normalt omsorgsfull tjänsteman att ett meddelande avseende en förändring i hans familjeförhållanden, såsom skrivelsen från Partena av den 9 november 2006 varigenom hans maka underrättades om sin rätt till belgiskt familjetillägg, ska skickas direkt till den behöriga avdelningen vid hans institution, på ett klart och tydligt sätt, vilket sökanden uppenbarligen underlät att göra. I det avseendet kan inte tjänstemannen åberopa den omständigheten att administrationen har fått viss information av en tillfällighet eller indirekt (se dom Costacurta/kommissionen, T-34/89 och T-67/89, EU:T:1990:20, punkterna 45 och 46). Detta gäller särskilt när det, såsom i förevarande fall, framgår otvetydigt av lydelsen i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna att det inte ankommer på kommissionen att ta reda på om det eventuellt utbetalas likartade familjetillägg som erhålls från annan källa, utan det ankommer på de anställda att uppge att de erhåller sådana tillägg som härrör från andra källor.

113    Vidare ankom det på sökanden att ta upp denna fråga med tillsättningsmyndigheten i stället för att stödja sig på sin egen personliga tolkning av situationen (se, för ett liknande resonemang, dom Costacurta/kommissionen, EU:T:1990:20, punkt 40, och dom López Cejudo/kommissionen, EU:F:2014:55, punkt 78).

114    För övrigt kan inte sökanden hävda att PMO år 2004 hade full kännedom om hans makas situation. Det framgår visserligen av Partenas skrivelse av den 28 augusti 2003 till PMO att detta organ hade gjort utbetalningar till sökandens maka, även om beloppen inte angavs. Det framgår dock av skrivelsen av den 22 januari 2004 som PMO skickade till Partena att vid detta datum hade PMO tvärtom endast förstått av den tvetydiga lydelsen i skrivelsen av den 28 augusti 2003 att Partena höll på att undersöka huruvida sökandens maka var berättigad till tillägg, trots att hon i själva verket redan erhöll familjetillägg från detta nationella organ. Genom sin passivitet och förtegenhet lät sökanden slutligen PMO sväva i denna villfarelse, även efter det att Partena skickade skrivelsen av den 9 november 2006 till sökandens maka varigenom hon underrättades om sin rätt till belgiskt familjetillägg.

–       Den omständigheten att unionens budget inte belastades negativt och att sökanden inte hade som uppsåt att felaktigt erhålla förmåner enligt tjänsteföreskrifterna

115    Vad beträffar den omständigheten att sökanden, efter att fått kännedom om disciplinnämndens yttrande, frivilligt åtog sig att återbetala de belopp som felaktigt hade utbetalats under perioden före september 2006, påpekar personaldomstolen att tillsättningsmyndigheten noterade detta i det angripna beslutet, i samband med bedömningen av ”vilken skada kommissionens intressen har lidit” i den mening som avses i artikel 10 led b i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna. Vidare finner personaldomstolen att denna aspekt ska sättas i sitt sammanhang, eftersom den inte alls påverkar kvalificeringen av den påstådda underlåtenheten, vilken konstaterades först efter en kontroll av kommissionen och inte på grund av en underrättelse som tidigare hade skett på sökandens initiativ.

116    För fullständighetens skull påpekar även personaldomstolen att det, med hänsyn till rättspraxis (se dom López Cejudo/kommissionen, EU:F:2014:55, punkt 67), inte nödvändigtvis var uteslutet att kommissionen, efter att ha gjort en sådan utredning, på annat sätt hade kunnat samla in tillräckligt med uppgifter för att tillämpa artikel 85.2 andra meningen i tjänsteföreskrifterna. Det är för övrigt just vad kommissionen i huvudsak har framhållit i sitt svaromål genom att påpeka att denna samarbetsåtgärd från sökandens sida var väsentlig, eftersom den gjorde det möjligt att undvika en diskussion som skulle kunna leda till anhängiggörande av ett separat domstolsförfarande, i detta fall avseende en eventuell tillämpning av nämnda bestämmelse i tjänsteföreskrifterna.

117    Vad beträffar avsaknaden av bedrägligt uppsåt ska det konstateras att varken disciplinnämnden eller tillsättningsmyndigheten slog fast att sökanden hade ett sådant uppsåt och att de uttryckligen beaktade denna avsaknad av bedrägligt uppsåt vid fastställandet av den disciplinåtgärd som han skulle åläggas. Personaldomstolen påpekar dock att det skäl som disciplinnämnden angav för att motivera valet av disciplinåtgärd var den omständigheten att det bland handlingarna i ärendet inte fanns tillräckligt med faktiska uppgifter som visade att det förelåg bedrägligt uppsåt, även om disciplinnämnden påpekade att det var ”svårt att tro att [sökanden] inte [hade] underrätta[ts] av sin maka om de betalningar på 11 000 [euro] och 5 500 [euro] som hon ha[de] fått år 2003 och år 2005”.

118    Tillsättningsmyndigheten konstaterade i det angripna beslutet, ”[b]eträffande i vilken mån felet begicks uppsåtligen eller av vårdslöshet”, såsom anges i artikel 10 led c i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, att sökanden hade gjort sig skyldig till ”grov vårdslöshet”, vilken i förevarande fall bestod i ett fel som, även om det inte var uttryck för ett uppsåt att sko sig på bekostnad av unionens budget, knappast var ursäktligt, framför allt med hänsyn till den berörda personens arbetsuppgifter och ansvarsområden, hans lönegrad och tjänstetid vid kommissionen.

–       De andra omständigheter som påstås vara förmildrande

119    Vad beträffar sökandens uppförande i tjänsten uppgav tillsättningsmyndigheten att den hade beaktat den omständigheten att sökanden, förutom den underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter som gjordes gällande i förevarande fall, inte hade gjort sig skyldig till någon annan underlåtenhet under sin långa karriär. Som kommissionen hävdade vid förhandlingen innebär dock beaktandet av en sådan aspekt, vilket krävs enligt artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, inte nödvändigtvis att den erkänns som en förmildrande omständighet.

120    När det gäller argumentet om sökandens arbetsbörda på arbetsplatsen och i hemmet, vilket tillsättningsmyndigheten inte godtog i sitt beslut att avslå klagomålet, konstaterar personaldomstolen att situationen med kumulation av familjeförmåner fortsatte i mer än fem år efter det att Partena formellt hade underrättat sökandens maka om att hon var berättigad till belgiskt familjetillägg. Under alla omständigheter anser personaldomstolen att även om det antas att ett sådant argument i viss mån kan beaktas för en viss period, kan det dock inte motivera att det förekommer vårdslöshet under en så lång period.

121    Vad beträffar sökandens påstått föredömliga samarbete som framhölls i ett e-postmeddelande av den 29 mars 2013 av den person vid PMO som ansvarar för återkrav av felaktigt utbetalda belopp, påpekar personaldomstolen att trots att den anställde vid PMO som ansvarade för den ursprungliga kontrollen hade bett sökanden i februari 2010 att ”så snart [han fick] upplysningar från Partena, informera [PMO] om detta snarast möjligt”, ansåg sökanden inte att det var lämpligt att fylla i anmälningsformuläret för ”[f]amiljetillägg … som erhållits från annan källa” som den anställde hade översänt till sökanden vid detta tillfälle eller att ge PMO en kopia av Partenas skrivelse av den 9 november 2006, vilken hans maka redan innehade vid denna tidpunkt, eller varje annan handling som senare utfärdats av Partena. Sådana åtgärder från sökandens sida skulle ha kunnat möjliggöra för kommissionen att omedelbart avsluta kontrollförfarandet. På grund av sökandens passiva hållning gick det dock mer än 18 månader innan kommissionen på egen hand erhöll de relevanta uppgifterna direkt från Partena och inte från sökanden, i förevarande fall den 23 september 2011.

122    Av det ovan anförda följer att tillsättningsmyndigheten inte underlät att beakta de förmildrande omständigheter som var relevanta i förevarande fall.

–       Huruvida den vidtagna disciplinåtgärden är proportionerlig

123    Vad beträffar frågan huruvida den avvägning som tillsättningsmyndigheten gjorde mellan försvårande och förmildrande omständigheter, för att fastställa den aktuella disciplinåtgärden, är proportionerlig, erinrar personaldomstolen om att artikel 11 i tjänsteföreskrifterna utgör ett av de särskilda uttrycken för lojalitetsplikten. Lojalitetsplikten kräver inte bara att tjänstemannen i fråga avstår från handlingar som undergräver tjänstens anseende och den respekt som krävs gentemot institutionen och dess myndigheter. Den kräver också att tjänstemannen, i synnerhet om han har en hög befattning, såsom i förevarande fall, uppträder på ett sätt som är höjt över alla misstankar så att det förtroende som finns mellan institutionen och tjänstemannen alltid ska bestå (dom Andreasen/kommissionen, F-40/05, EU:F:2007:189, punkt 233 och där angiven rättspraxis).

124    Med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet finner personaldomstolen att tillsättningsmyndigheten gjorde en riktig bedömning när den konstaterade att sökanden hade gjort sig skyldig till ”grov vårdslöshet” genom att inte uppge att hans maka erhöll belgiskt familjetillägg under en så lång period. Vidare framstår inte den vidtagna disciplinåtgärden som oproportionerlig. Med beaktande av tillsättningsmyndighetens omfattande utrymme för skönsmässig bedömning kunde tillsättningsmyndigheten i synnerhet anse att det inte var tillräckligt att vidta en disciplinåtgärd i form av uppskjuten uppflyttning till en högre löneklass under 18 månader, vilket disciplinnämnden rekommenderade, framför allt under omständigheterna i förevarande fall där tillsättningsmyndigheten, i motsats till disciplinnämnden, slog fast att sökanden hade åsidosatt inte bara artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna, utan även artikel 11 i tjänsteföreskrifterna.

125    För fullständighetens skull påpekar personaldomstolen att det inte fanns något i lydelsen i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna som ålade tillsättningsmyndigheten att, såsom den gjorde, anse att den omständigheten att sökanden närmade sig pensionsåldern utgjorde en omständighet som motiverade en mildare disciplinåtgärd. Med hänsyn till att denna omständighet beaktades ex gratia vid antagandet av beslutet, kan den disciplinåtgärd som slutligen ålades än mindre anses som oproportionerlig.

126    Av det ovan anförda följer att tillsättningsmyndigheten inte bortsåg från vissa förmildrande omständigheter och att den, vad beträffar beaktandet av de olika omständigheterna i sökandens fall, inte gjorde en oproportionerlig avvägning mellan dessa vid fastställandet av den disciplinåtgärd som sökanden slutligen ålades.

127    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den första grunden.

 Den andra grunden: En bristfällig motivering

 Parternas argument

128    Till stöd för den andra grunden har sökanden i huvudsak gjort gällande att tillsättningsmyndigheten i det angripna beslutet och i beslutet att avslå klagomålet inte gav en tillräcklig förklaring till varför den hade kvalificerat sökandens vårdslöshet som ”grov”, bland annat genom att inte förklara eller endast i begränsad omfattning förklara varför den vägrade att erkänna vissa omständigheter som förmildrande. Tillsättningsmyndigheten gav inte heller en tillräcklig förklaring till varför den ålade sökanden en strängare disciplinåtgärd än den som disciplinnämnden hade föreslagit.

129    Kommissionen har gjort gällande att talan inte kan bifallas såvitt avser denna grund.

 Personaldomstolens bedömning

130    Motiveringsskyldigheten i artikel 296 FEUF, vilken också framgår av artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och som återges i artikel 25 andra stycket i stadgan, utgör en grundläggande princip i unionsrätten som har till syfte att dels ge den berörda personen tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma huruvida en rättsakt som går vederbörande emot är välgrundad, dels möjliggöra en domstolsprövning (se dom Michel/parlamentet, 195/80, EU:C:1981:284, punkt 22, dom Lux/revisionsrätten, 69/83, EU:C:1984:225, punkt 16, och dom Camacho-Fernandes/kommissionen, F-16/13, EU:F:2014:51, punkt 111).

131    På disciplinområdet ska bedömningen av huruvida motiveringen av tillsättningsmyndighetens beslut om disciplinåtgärder uppfyller dessa krav inte ske endast utifrån beslutets ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det i frågavarande området. Även om disciplinnämnden och tillsättningsmyndigheten är skyldiga att ange de faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för deras beslut, samt de överväganden som har föranlett dem att fatta dessa, krävs det inte att de tar upp alla faktiska och rättsliga omständigheter som sökanden har åberopat under förfarandet (dom Stevens/kommissionen, T-277/01, EU:T:2002:302, punkt 71). Under alla omständigheter ska ett beslut anses vara tillräckligt motiverat om det har tillkommit i ett sammanhang som är känt för tjänstemannen i fråga, så att vederbörande har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom eller henne (dom N/kommissionen, T-198/02, EU:T:2004:101, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

132    Om den disciplinåtgärd som vidtas mot den berörda slutligen är strängare än den som disciplinnämnden har föreslagit, måste dock skälen till att nämnda myndighet valt att frångå disciplinnämndens yttrande utförligt anges i tillsättningsmyndighetens beslut (dom F./kommissionen, 228/83, EU:C:1985:28, punkt 35, och dom N/kommissionen, EU:T:2004:101, punkt 95 och där angiven rättspraxis).

133    Personaldomstolen påpekar att i förevarande fall undersökte tillsättningsmyndigheten i det angripna beslutet omständigheterna i det aktuella fallet mot bakgrund av var och en av de relevanta aspekter som anges i artikel 10 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna. I beslutet att avslå klagomålet bemötte dessutom tillsättningsmyndigheten ingående de olika argument som hade anförts av sökanden.

134    Vad beträffar frågan huruvida tillsättningsmyndigheten i tillräcklig utsträckning förklarade varför den kvalificerade sökandens vårdslöshet som ”grov”, påpekar personaldomstolen att tillsättningsmyndigheten, redan i det angripna beslutet, i detalj hade undersökt omfattningen av den omsorgsplikt som åligger tjänstemän och i tillräcklig utsträckning hade förklarat att det faktum att en tjänsteman låtit en situation med kumulation av nationella förmåner och förmåner enligt tjänsteföreskrifterna, såsom den i förevarande fall, fortsätta under många år på grund av avsaknaden av en sådan underrättelse som det dock åligger tjänstemannen att inge, endast kunde utgöra grov vårdslöshet, om den inte kvalificeras eller kan kvalificeras som ett uppsåtligt åsidosättande av artiklarna 11 och 67.2 i tjänsteföreskrifterna. I beslutet att avslå klagomålet förklarade tillsättningsmyndigheten återigen utförligt denna aspekt för att bemöta sökandens argument, trots att det angripna beslutet, liksom beslutet att avslå klagomålet, var resultatet av ett förfarande, vars detaljer i stor utsträckning var kända av sökanden (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Daffix, C-166/95 P, EU:C:1997:73, punkt 34).

135    Vad beträffar den omständigheten att tillsättningsmyndigheten vidtog en strängare disciplinåtgärd mot sökanden än den som disciplinnämnden hade förordat, framgår det, bland annat av beslutet att avslå klagomålet, att tillsättningsmyndigheten förklarade det huvudsakliga skälet till att den hade ansett det lämpligt att skärpa den disciplinåtgärd som disciplinnämnden hade föreslagit, nämligen att tillsättningsmyndigheten – till skillnad från disciplinnämnden – vägrade att betrakta PMO:s passivitet som en förmildrande omständighet. Som konstaterades i samband med bedömningen av den första grunden hade tillsättningsmyndigheten fog för att inte beakta denna aspekt som en förmildrande omständighet, vilket i motsvarande mån redan i sig räckte för att förklara dess val att vidta en strängare disciplinåtgärd än den som disciplinnämnden hade förordat.

136    Vad alltjämt avser skärpningen av den disciplinåtgärd som vidtogs jämförd med den som disciplinnämnden hade föreslagit, påpekar personaldomstolen att tillsättningsmyndigheten genom det angripna beslutet avsåg att beivra ett åsidosättande av artiklarna 11 och 67.2 i tjänsteföreskrifterna, medan den disciplinåtgärd som disciplinnämnden hade föreslagit endast avsåg ett åsidosättande av sistnämnda artikel.

137    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte bifallas såvitt avser den andra grunden och följaktligen ska talan ogillas i sin helhet.

 Rättegångskostnader

138    Enligt artikel 101 i rättegångsreglerna ska, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II i rättegångsreglerna, tappande part bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta den andra partens rättegångskostnader, om detta har yrkats. Enligt artikel 102.1 i rättegångsreglerna får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part ska bära sina rättegångskostnader, men endast delvis, eller inte alls, ersätta den andra partens rättegångskostnader.

139    Av domskälen i denna dom framgår att sökanden har tappat målet. Svaranden har dessutom uttryckligen yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom omständigheterna i förevarande mål inte motiverar en tillämpning av bestämmelserna i artikel 102.1 i rättegångsreglerna ska sökanden bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta kommissionens rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

PERSONALDOMSTOLEN

(andra avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      EH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Rofes i Pujol

Bradley

Svenningsen

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 19 november 2014.

W. Hakenberg

K. Bradley

Justitiesekreterare

Ordförande

---

* Rättegångsspråk: franska.