1.

Hindrar det faktum att en underårig flykting är gift honom eller henne från att betraktas som ”underårig utan medföljande vuxen” och från att komma i åtnjutande av rätten till familjeåterförening med sin släkting i rakt uppstigande led i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2003/86/EG? ( 2 )

2.

Detta är den fråga som domstolen ska besvara i förevarande mål, som kommer att föranleda den att uttala sig om de särskilt känsliga situationer som rör äktenskap med underåriga, varvid det inte kan bortses från att de kan utgöra tvångsäktenskap och därmed särskilt allvarliga kränkningar av personers grundläggande rättigheter, särskilt barns och kvinnors. ( 3 )

3.

Skälen 2, 6, 8, 9 och 11 i direktiv 2003/86 har följande lydelse:

…

…

…

4.

I artikel 2 f i detta direktiv definieras begreppet underårig utan medföljande vuxen som ”tredjelandsmedborgare eller statslös person som är yngre än arton år och som anländer till medlemsstaternas territorier utan medföljande vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för den underårige, så länge som denne inte faktiskt tas om hand av en sådan vuxen, eller en underårig som lämnas utan medföljande vuxen efter att ha anlänt till medlemsstaternas territorier”.

5.

I artikel 4.1, 4.2 och 4.5 i nämnda direktiv föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna skall, enligt detta direktiv och med iakttagande av villkoren i kapitel IV och i artikel 16, tillåta inresa och vistelse för följande familjemedlemmar:

Underåriga barn enligt denna artikel får inte ha uppnått myndighetsålder enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning och får inte vara gifta.

…

2.   Medlemsstaterna får i lag eller annan författning, enligt detta direktiv och med iakttagande av villkoren i kapitel IV, tillåta inresa och vistelse för följande familjemedlemmar:

…

5.   För att garantera en bättre integration och förhindra tvångsäktenskap får medlemsstaterna kräva att referenspersonen och dennes make/maka skall ha uppnått en viss lägsta ålder, och högst 21 år, innan maken/makan kan återförenas med referenspersonen.”

6.

I artikel 5.5 i samma direktiv föreskrivs följande:

”Vid prövningen av ansökan skall medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till att underåriga barns bästa skall komma i främsta rummet.”

7.

I artikel 10 i direktiv 2003/86, som återfinns i kapitel V med rubriken ”Familjeåterförening för flyktingar”, föreskrivs följande i punkt 3 a:

”Om en flykting är underårig utan medföljande vuxen

8.

I artikel 2 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 ( 4 ) föreskrivs följande:

”I denna förordning gäller följande definitioner:

…

9.

I artikel 8.1 i Dublin III‑förordningen föreskrivs följande:

”Om sökanden är ett ensamkommande barn ska ansvarig medlemsstat vara den där en familjemedlem eller ett syskon till det ensamkommande barnet lagligen vistas, förutsatt att det är för den underåriges bästa. Om den sökande är en gift underårig vars make eller maka inte lagligen vistas på medlemsstaternas territorium, ska ansvarig medlemsstat vara den medlemsstat där fadern, modern eller en annan vuxen som enligt lag eller praxis i den medlemsstaten ansvarar för den underårige eller syskon, lagligen vistas.”

10.

Den 8 december 2016 gifte sig dottern till X, klaganden i det nationella målet, när hon var underårig i Libanon med Y.B., som innehade ett giltigt uppehållstillstånd i Belgien.

11.

När hon anlände till Belgien den 28 augusti 2017 ansågs hon vara en utländsk underårig utan medföljande vuxen av förmyndarskapsavdelningen vid FOD Justitie (federala justitiemyndigheten, Belgien) och den 29 augusti 2017 tilldelades hon en förmyndare.

12.

Den 20 september 2017 vägrade Dienst Vreemdelingenzaken (Migrationsverket, Belgien) att erkänna det libanesiska äktenskapet enligt artiklarna 21 och 27 i Code de droit international privé (den belgiska lagen om internationell privaträtt) med motiveringen att det rörde sig om ett barnäktenskap som anses strida mot allmän ordning.

13.

Samma dag ingav X:s dotter en ansökan om internationellt skydd och den 26 september 2018 beviljades hon flyktingstatus.

14.

Den 18 december 2018 ansökte klaganden i det nationella målet, som är palestinsk medborgare, om visering för familjeåterförening vid den belgiska representationen i Beirut (Libanon). Hon uppgav att syftet var att ansluta sig till sin underåriga dotter, född den 2 februari 2001. Samma dag ingav hon även ansökningar om humanitära viseringar för sina underåriga söner, Y och Z.

15.

Den 20 augusti 2019 födde X:s dotter en dotter, som är belgisk medborgare.

16.

Genom tre beslut av den 21 juni 2019 avslog företrädaren för minister van Sociale Zaken en Volksgezondheid, en van Asiel en Migratie (ministern för sociala frågor och folkhälsa, och asyl och migration, Belgien) (nedan kallad företrädaren) de ansökningar om viseringar som X hade ingett. Den hänskjutande domstolen upphävde dessa beslut genom en dom av den 7 november 2019. Den 17 mars 2020 antog företrädaren tre nya beslut om att vägra att bevilja ansökan om nämnda viseringar.

17.

Företrädaren gjorde i huvudsak gällande att enligt artikel 10.1 första stycket punkt 4 i loi sur les étrangers (utlänningslagen) och artikel 4.1 i direktiv 2003/86 består kärnfamiljen av makar och underåriga ogifta barn och att X:s dotter, vars äktenskap är giltigt i ursprungslandet, följaktligen inte längre tillhör föräldrarnas kärnfamilj.

18.

Genom ansökningar av den 10 augusti 2020 överklagade X de tre besluten som fattats av företrädaren den 17 mars 2020 till den hänskjutande domstolen.

19.

Till stöd för sitt överklagande gjorde hon gällande att det varken enligt den belgiska utlänningslagen eller enligt direktiv 2003/86 krävs att referenspersonen, som är en underårig flykting, är ogift för att kunna komma i åtnjutande av rätten till familjeåterförening med sina föräldrar. Hon har dessutom hävdat att eftersom dotterns äktenskap inte har erkänts i Belgien, har detta äktenskap inte någon rättsverkan i den belgiska rättsordningen. Hon har gjort gällande att hennes dotter endast måste uppfylla två villkor för att hon ska ha rätt till familjeåterförening med sina föräldrar, nämligen att hon är underårig och utan medföljande vuxen, i den mening som avses i artikel 2 f i direktivet, och att dessa villkor är uppfyllda i förevarande fall.

20.

Enligt Raad voor Vreemdelingenbetwistingen (Migrationsdomstolen, Belgien) förefaller situationen för klagandens dotter motsvara situationen för en ”underårig utan medföljande vuxen” i den mening som avses i artikel 10.3 a i direktiv 2003/86, jämförd med artikel 2 f i samma direktiv. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende påpekat att direktivet inte innehåller någon uppgift om civilståndet för en ”underårig utan medföljande vuxen”. Den hänskjutande domstolen har emellertid, med hänvisning till de argument som förts fram av företrädaren, påpekat att reglerna om familjeåterförening i artikel 9 i Dublin III‑förordningen kräver att den underårige flyktingen är ogift för att den medlemsstat där han eller hon är bosatt ska vara ansvarig för prövningen av föräldrarnas ansökan om internationellt skydd.

21.

Mot denna bakgrund beslutade Raad voor Vreemdelingenbetwistingen (Migrationsdomstolen, Belgien) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

22.

Skriftliga yttranden har inkommit från klaganden i det nationella målet, den belgiska regeringen och Europeiska kommissionen. Samma parter yttrade sig vid förhandlingen den 31 mars 2022.

23.

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida en underårig flykting som är bosatt i en medlemsstat måste vara ogift för att kunna betraktas som en ”underårig utan medföljande vuxen” i den mening som avses i artikel 2 f i direktiv 2003/86 och följaktligen kunna komma i åtnjutande av den rätt till familjeåterförening med sin släkting i rakt uppstigande led som föreskrivs i artikel 10.3 a i direktivet.

24.

Inledningsvis vill jag understryka att denna fråga inte avser samtliga aspekter av begreppet ”underårig utan medföljande vuxen”, utan endast villkoret att den berörda underårige ska vara ogift. Med andra ord handlar det inte om att domstolen ska fastställa vad som omfattas av detta begrepp och därmed huruvida X:s dotter är en ”underårig utan medföljande vuxen” i den mening som avses i direktiv 2003/86, utan endast om den omständigheten att den berörda underåriga är gift hindrar att hon betraktas som en ”underårig utan medföljande vuxen” och kommer i åtnjutande av rätten till familjeåterförening med sin släkting i rakt uppstigande led.

25.

Det följer av domstolens fasta praxis att en unionsbestämmelse ska ges en självständig och enhetlig tolkning och att det inte bara är lydelsen som ska beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i. ( 5 )

26.

Enligt min mening kräver såväl en bokstavstolkning som en teleologisk och systematisk tolkning av dessa båda bestämmelser i direktiv 2003/86 att denna fråga ska besvaras nekande av de skäl som jag kommer att utveckla nedan.

27.

Vad gäller artikel 2 f i direktiv 2003/86, i vilket begreppet ”underårig utan medföljande vuxen” i den mening som avses i detta direktiv definieras, föreskrivs, såsom domstolen redan har slagit fast och såsom kommissionen har påpekat, två villkor, nämligen att den berörda personen ska vara ”underårig” och ”utan medföljande vuxen”. ( 6 )

28.

Ordalydelsen i denna definition hänvisar således inte alls till den underåriges civilstånd och innehåller inte något villkor om att den underårige ska vara ogift för att kunna betraktas som en ”underårig utan medföljande vuxen” i den mening som avses i direktiv 2003/86.

29.

I artikel 10.3 a i direktivet föreskrivs inte heller något sådant villkor. I denna bestämmelse regleras nämligen frågan om familjeåterförening för en underårig flykting utan medföljande vuxen och det föreskrivs att medlemsstaterna ska tillåta inresa och vistelse för släktingar i rakt uppstigande led av första graden utan några andra villkor.

30.

I andra bestämmelser i direktiv 2003/86 föreskrivs uttryckligen villkoret att en underåring ska vara ogift för att kunna komma i åtnjutande av rätten till familjeåterförening. ( 7 ) Det förhållandet att detta villkor inte anges i artikel 2 f och artikel 10.3 a i detta direktiv vad gäller underåriga utan medföljande vuxen tyder således på att det inte är tillämpligt på deras situation. ( 8 )

31.

Det finns således ingen anledning att vid en tolkning av artikel 2 f och artikel 10.3 a i direktiv 2003/86 anse att lagstiftaren hade för avsikt att begränsa rätten till familjeåterförening för en underårig ogift flykting utan medföljande vuxen.

32.

Resultatet av en bokstavstolkning av dessa båda bestämmelser bekräftas enligt min mening av en systematisk och teleologisk tolkning.

33.

Jag vill först och främst påpeka, såsom den belgiska regeringen har understrukit, att andra bestämmelser i direktivet uttryckligen avser situationer där en underårig är gift. I artikel 4.1 i direktivet, i vilken de familjemedlemmar till referenspersonen som kan komma i åtnjutande av rätten till familjeåterförening fastställs, föreskrivs att ”[u]nderåriga barn enligt denna artikel … inte [får] vara gifta.” På samma sätt får medlemsstaterna enligt artikel 4.5 i direktiv 2003/86 föreskriva att referenspersonen och dennes make/maka ska ha uppnått en viss lägsta ålder för att ha rätt till familjeåterförening.

34.

Enligt dessa bestämmelser kan underåriga barn till en referensförälder endast resa in och vistas i unionen på grundval av rätten till familjeåterförening om de inte är gifta och, om de är gifta, kan de endast komma i åtnjutande av denna rätt tillsammans med sin make/maka om de uppnått en viss lägsta ålder.

35.

Den omständigheten att unionslagstiftaren har föreskrivit sådana villkor för en referensförälder eller en referensmake/referensmaka, men inte har föreskrivit sådana villkor för en underårig utan medföljande vuxen, vittnar om lagstiftarens vilja att inte begränsa rätten enligt artikel 10.3 a i direktiv 2003/86 enbart till underåriga utan till underåriga utan medföljande vuxen.

36.

Eftersom unionslagstiftaren uttryckligen avser situationen för gifta underåriga som vill förenas med sin referensförälder eller referensmake/referensmaka, ska det anses att lagstiftarens tystnad i fråga om civilstånd för underåriga flyktingar som själva är referenspersoner ger uttryck för lagstiftarens vilja att inte underkasta dem samma villkor. Om lagstiftaren hade velat att en underårig utan medföljande vuxen skulle vara ogift skulle lagstiftaren särskilt ha angett detta.

37.

I motsats till vad den belgiska regeringen har hävdat, innebär en sådan tolkning inte någon diskriminering till nackdel för en gift underårig som ansöker om familjeåterförening med sin referensförälder eller sin referensmake/referensmaka som är bosatt i en medlemsstat. Som kommissionen och X har understrukit skiljer sig situationen för en underårig som återförenas med sin referensförälder eller sin referensmake/referensmaka objektivt sett från situationen för en underårig utan medföljande vuxen i en medlemsstat som skulle kunna återförenas med sin förälder. Även om den underårige i båda fallen med säkerhet kan anses vara sårbar, befinner sig en underårig utan medföljande vuxen i det andra fallet i en särskilt utsatt situation, ( 9 ) eftersom han eller hon själv har rest in och vistas i en annan stat än sin ursprungsstat, till skillnad från en underårig som är bosatt i sin ursprungsstat där han behåller sin anknytning. ( 10 )

38.

Medan artikel 4 i direktiv 2003/86 innehåller allmänna bestämmelser om rätt till familjeåterförening, avser artikel 10 i direktivet uttryckligen rätten till familjeåterförening för personer som är flyktingar, vilkas situation kräver särskild uppmärksamhet och för vilka det bör fastställas förmånligare villkor för utövandet av deras rätt till familjeåterförening. ( 11 ) Det kan således inte dras några paralleller mellan de två systemen, eftersom de inte har samma syfte.

39.

Av samma skäl anser jag vidare att den belgiska regeringens argument att det ska göras en individuell prövning av en underårigs situation, för att mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter, såsom barnafödsel, avgöra huruvida det kan uteslutas att äktenskapet kan anses utgöra missbruk och således huruvida äktenskapet utgör hinder för att den underårige som är referensperson kan komma i åtnjutande av rätten till familjeåterförening med sina föräldrar, i likhet med prövningen av huruvida en underårig kan förenas med sin referensmake/referensmaka, på grundval av artikel 4.5 i direktiv 2003/86, inte kan godtas.

40.

Det ska i detta avseende påpekas att artikel 17 i direktiv 2003/86 uppställer ett krav på en individuell prövning av en ansökan om familjeåterförening. ( 12 ) Detta krav på att situationen för en person som ansöker om familjeåterförening ska beaktas får emellertid inte leda till att medlemsstaterna får föreskriva att denna person ska uppfylla villkor som inte föreskrivs i direktivet. Med andra ord kan en individuell prövning av en ansökan om familjeåterförening avseende en underåring utan medföljande vuxen inte leda till en ändring av beteckningen som ”underårig utan medföljande vuxen” genom tillägget av ett villkor (att vara ogift) som unionslagstiftaren inte avsåg.

41.

Den belgiska regeringen har till stöd för denna argumentation dessutom även här dragit en parallell mellan situationen för en referensperson som återförenas med sin make/maka och situationen för en underårig utan medföljande vuxen som själv är referensperson, trots att situationerna objektivt sett är olika och svarar mot olika syften. Under dessa omständigheter finns det inte något stöd i direktiv 2003/86 för en individuell prövning av situationen för en gift underårig som är referensperson, såsom den belgiska regeringen förordar.

42.

Jag vill i detta avseende tillägga att de omständigheter som den belgiska regeringen anser vara relevanta vid denna prövning i vart fall förefaller vara irrelevanta. I synnerhet kan barnafödelse inom ett äktenskap inte i sig visa att det inte föreligger något missbruk i äktenskapet. Detta gäller i än högre grad när det rör sig om ett äktenskap som inbegriper en minderårig, där risken för att denna person utsätts för allvarligt våld ökar. ( 13 )

43.

Den belgiska regeringen har slutligen hänvisat dels till Dublin III‑förordningen och till den definition som där ges av begreppet familjemedlem, som förutsätter att den underårige är ogift, dels till den belgiska utlänningslagstiftningen, varigenom artikel 10.3 a i direktiv 2003/86 har införlivats, i vilken det föreskrivs att föräldrarna till en underårig utan medföljande vuxen får vistas i Belgien under förutsättning att de ”kommer att bo med den underårige”.

44.

Ingen av dessa omständigheter tycks enligt min mening påverka tolkningen av bestämmelserna i direktiv 2003/86, eftersom Dublin III‑förordningen inte avser familjeåterförening för en underårig utan medföljande vuxen och de ordalag som den nationella lagstiftaren har använt vid införlivandet av ett direktiv inte kan påverka tolkningen av detta direktiv.

45.

Domstolen har slagit fast att direktiv 2003/86 inte bara allmänt syftar till att främja familjeåterförening och att ge skydd för tredjelandsmedborgare, bland annat underåriga, utan artikel 10.3 a i direktivet syftar särskilt till att säkerställa ett ökat skydd för flyktingar som har ställning som ”underårig utan medföljande vuxen”. ( 14 )

46.

En restriktiv tolkning av begreppet ”underårig utan medföljande vuxen” som utesluter gifta underåriga skulle enligt min mening således strida mot det särskilda skydd som åsyftas. En sådan tolkning skulle nämligen leda till att en gift underårig vars make/maka är bosatt i unionen inte skulle kunna åtnjuta det starkare skydd som han eller hon tillerkänns enligt direktiv 2003/86, trots att underårigas särskilda utsatthet inte minskar på grund av äktenskapet. Tvärtom kan den omständigheten att en person är gift, särskilt när det gäller underåriga flickor, tyda på att det föreligger en sådan allvarlig form av våld som barnäktenskap och tvångsäktenskap utgör.

47.

Detta gäller i än högre grad eftersom rätten till familjeåterförening, enligt skäl 11 i direktiv 2003/86, bör utövas i överensstämmelse med de värden och principer som medlemsstaterna erkänner, och som i synnerhet syftar till att skydda kvinnors och barns rättigheter. Genom detta direktiv eftersträvas således även syftet att förhindra tvångsäktenskap. ( 15 ) I artikel 5.5 i nämnda direktiv föreskrivs dessutom att vid prövningen av ansökan om familjeåterförening ska vederbörlig hänsyn tas till att underåriga barns bästa ska komma i främsta rummet. På samma sätt föreskrivs i artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. En tolkning som innebär att ställningen som ”underårig utan medföljande vuxen” villkoras av att barnet inte är gift skulle enligt min mening även strida mot dessa principer, eftersom den skulle hindra familjeåterförening för dessa barn med deras släktingar i rakt uppstigande led, trots deras särskilt sårbara situation.

48.

Den belgiska regeringen har hävdat att en underårigs äktenskap automatiskt får till följd att den underårige inte längre är ”beroende av sina föräldrar för sin försörjning” utan av sin make/maka. Villkoret att föräldrarna ska ansvara för den underårige är enligt denna regering ett underliggande villkor för utövandet av rätten till familjeåterförening, eftersom villkoren för utövandet av denna rätt för en referensförälder som återförenas med sina barn kan överföras på situationen för ett underårig utan medföljande vuxen som är referensperson. Lagstiftarens avsikt är således att föräldrar ska återförenas med de underåriga barn som de har vårdnaden om.

49.

Av de skäl som angetts ovan i punkterna 37 och 38 i detta förslag till avgörande anser jag emellertid att det inte går att dra paralleller mellan situationen för en underårig som vill återförenas med sin referensförälder som är bosatt i en medlemsstat och situationen för en underårig flykting som är bosatt i en medlemsstat, eftersom lagstiftaren tydligt har haft för avsikt att skilja mellan de regler som är tillämpliga på dessa båda situationer.

50.

Jag föreslår därför att den första frågan besvaras så, att artikel 2 f och artikel 10.3 a i direktiv 2003/86 inte kan tolkas så, att en underårig som är bosatt i en medlemsstat måste vara ogift för att kunna betraktas som en ”underårig utan medföljande vuxen”, i den mening som avses i artikel 2 f i direktivet, och följaktligen kunna komma i åtnjutande av den rätt till familjeåterförening med sin släkting i rakt uppstigande led som föreskrivs i artikel 10.3 a i direktivet. ( 16 )

51.

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida, för det fall den första frågan besvaras jakande, en underårig flykting, vars äktenskap som ingåtts i utlandet inte erkänns av hänsyn till allmän ordning, kan betraktas som ”underårig utan medföljande vuxen” i den mening som avses i artikel 2 f och artikel 10.3 i direktiv 2003/86.

52.

Eftersom jag anser att den första tolkningsfrågan ska besvaras nekande, saknas det anledning att besvara den andra tolkningsfrågan. För fullständighetens skull, och för det fall domstolen inte delar min bedömning av den första tolkningsfrågan, kommer jag ändå att pröva den, varvid det antas att begreppet ”underårig utan medföljande vuxen”, i den mening som avses i artikel 2 f och artikel 10.3 i direktiv 2003/86, betyder att den underårige inte är gift.

53.

I direktiv 2003/86 definieras inte begreppet äktenskap. Enligt min mening går det emellertid inte att av detta dra slutsatsen att detta begrepp kan betraktas som ett självständigt unionsrättsligt begrepp. Jag anser nämligen att unionsrätten på nuvarande stadium inte bara ger otillräckliga uppgifter om definitionen av ”äktenskap”, utan det skulle dessutom vara svårt att godta att fastställandet av huruvida det föreligger ett äktenskap, i den mening som avses i bestämmelserna i direktivet, uteslutande omfattas av unionens befogenhet. Tvärtom anser jag att bedömningen av de personliga situationerna för de personer som omfattas av direktivet, såsom förekomsten av ett släktskapsförhållande eller ett äktenskap, i allmänhet inte kan göras oberoende av vilken lag som är tillämplig på dessa situationer.

54.

Enligt min mening visar avsaknaden av en definition av begreppet äktenskap att unionslagstiftaren har avsett att ge medlemsstaterna ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vid tolkningen av detta begrepp, med förbehåll för att unionsrättens effektivitet och således de mål som eftersträvas med direktiv 2003/86 inte undergrävs. ( 17 )

55.

Med andra ord, även om det i direktiv 2003/86 – vilket inte är fallet – föreskrivs att endast ogifta underåriga anses som ”underåriga utan medföljande vuxen”, överlåts det däremot på medlemsstaterna att avgöra om en underårig är gift med iakttagande av de mål som eftersträvas med direktivet, nämligen att främja familjeåterförening, samtidigt som en underårig utan medföljande vuxen ges ett starkare skydd och tvångsäktenskap förebyggs.

56.

Det ankommer således på medlemsstaterna att, enligt deras nationella rätt, avgöra huruvida ett äktenskap som inbegriper en underårig kan medföra verkningar som skulle kunna medföra att den underåriga inte betecknas som ”underårig utan medföljande vuxen”, under förutsättning att en sådan prövning iakttar dels syftet att främja familjeåterförening, dels syftet att förhindra tvångsäktenskap.

57.

Under dessa förhållanden anser jag att den omständigheten att denna medlemsstat inte erkänner äktenskapet av skäl som hänför sig till allmän ordning har en avgörande betydelse.

58.

Den omständigheten att en medlemsstat vägrar att erkänna ett äktenskap som inbegriper en underårig på grund av hänsyn till allmän ordning, samtidigt som den godtar att detta äktenskap får verkningar med avseende på rätten till familjeåterförening, skulle enligt min mening strida mot såväl syftet att främja familjeåterförening som syftet att förhindra tvångsäktenskap.

59.

En sådan lösning skulle leda till att staten kan frånta den underårige rätten till familjeåterförening med sina släktingar i rakt uppstigande led och avstå från att skydda den underårige från ett äktenskap som denna medlemsstat själv anser strida mot allmän ordning.

60.

Den underårige skulle då befinna sig i en paradoxal situation där hans eller hennes äktenskap inte kan få några rättsverkningar i medlemsstaten, samtidigt som det ökar hans eller hennes beroende av sin make/maka, trots att denne inte har erkänts, eftersom han eller hon inte kan komma i åtnjutande av rätten till familjeåterförening med sina släktingar i rakt uppstigande led.

61.

Jag anser därför att artikel 2 f och artikel 10.3 a i direktiv 2003/86 ska tolkas så, att en underårig flykting vars äktenskap som ingåtts i utlandet av hänsyn till allmän ordning inte erkänns av den mottagande medlemsstaten kan betraktas som en ”underårig utan medföljande vuxen”.

62.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara tolkningsfrågorna från Raad voor Vreemdelingenbetwistingen (Migrationsdomstolen, Belgien) på följande sätt:

Artikel 2 f och artikel 10.3 a i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening kan inte tolkas så, att en underårig som är bosatt i en medlemsstat måste vara ogift för att kunna betraktas som en ”underårig utan medföljande vuxen” i den mening som avses i artikel 2 f i direktivet och följaktligen kunna komma i åtnjutande av den rätt till familjeåterförening med sin släkting i rakt uppstigande led som föreskrivs i artikel 10.3 a i direktivet.