–

Rumäniens regering, inledningsvis genom C.-R. Canţăr, E. Gane, O.‑C. Ichim och L. Liţu, därefter genom E. Gane, O.-C. Ichim och L. Litu, samtliga i egenskap av ombud,

–

Tysklands regering, genom J. Möller, M. Hellmann och E. Lankenau, samtliga i egenskap av ombud,

–

Portugals regering, genom L. Inez Fernandes, P. Barros da Costa, L. Medeiros och S. Duarte Afonso, samtliga i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom M. Wilderspin och A. Biolan, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 10 i rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT L 343, 2010, s. 10).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan JE och KF angående fastställande av tillämplig lag för äktenskapsskillnad.

3

I artikel 3.1 b i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1) föreskrivs följande:

”Behörighet att ta upp frågor om äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap skall tillkomma domstolarna i den medlemsstat

…

4

Skälen 9, 21, 24, 26 och 29 i förordning nr 1259/2010 har följande lydelse:

…

…

…

…

5

I artikel 5 i denna förordning, med rubriken ”Parternas val av tillämplig lag”, föreskrivs följande:

”1.   Makarna får enas om att välja vilken lag som ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad under förutsättning att det gäller någon av följande lagar:

2.   Ett lagvalsavtal får, utan att de påverkar tillämpningen av punkt 3, ingås och ändras vid vilken tidpunkt som helst, dock senast när saken tas upp till prövning av domstol.

3.   Om domstolslandets lag tillåter det kan makarna även välja tillämplig lag under pågående förfarande inför domstolen. I så fall ska domstolen registrera lagvalet i enlighet med domstolslandets lag.”

6

I artikel 8 i förordningen, som har rubriken ”Tillämplig lag vid avsaknad av val”, föreskrivs följande:

”Vid avsaknad av val enligt artikel 5 ska äktenskapsskillnad och hemskillnad omfattas av lagen i den stat

7

I artikel 10 i samma förordning, som har rubriken ”Domstolslandets lag”, föreskrivs följande:

”Om tillämplig lag enligt artikel 5 eller artikel 8 saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad eller inte ger makarna lika rätt till äktenskapsskillnad eller hemskillnad på grund av den ena makens kön, ska domstolslandets lag tillämpas.”

8

I artikel 12 i förordning nr 1259/2010, som har rubriken ”Grunderna för rättsordningen (ordre public), föreskrivs följande:

”Tillämpning av bestämmelser i den lag som anvisas i denna förordning får vägras endast om en sådan tillämpning är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen (ordre public) i domstolslandet.”

9

I artikel 13 i denna förordning, som har rubriken ”Olikheter i nationell lag”, föreskrivs följande:

”Denna förordning ska inte på något sätt tvinga domstolarna i en deltagande medlemsstat vars lag inte medger äktenskapsskillnad eller inte anser att äktenskapet i fråga är giltigt vad avser tillämpning av ett skilsmässoförfarande att meddela en dom om äktenskapsskillnad genom tillämpning av denna förordning.”

10

I artikel 2600.2 och 2600.3 i den rumänska civillagen föreskrivs följande:

”2.   Om den tillämpliga utländska lagen saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad eller enbart medger äktenskapsskillnad i undantagsfall ska den rumänska lagstiftningen tillämpas om en av makarna vid tidpunkten för ansökan om äktenskapsskillnad är rumänsk medborgare eller har hemvist i Rumänien.

3.   Bestämmelserna i punkt 2 är även tillämpliga i det fall där äktenskapsskillnad regleras enligt den lag som makarna väljer.”

11

JE och KF, som är rumänska medborgare, ingick äktenskap i Iași (Rumänien) den 2 september 2001.

12

Den 13 oktober 2016 gav JE in en ansökan om äktenskapsskillnad till Judecătoria Iași (Förstainstansdomstolen i Iași, Rumänien).

13

I ett avgörande av den 31 maj 2017 fastställde nämnda domstol att den saknade behörighet och att Judecătoria Sectorului 5 București (Förstainstansdomstolen i distrikt 5 i Bukarest, Rumänien) i stället var behörig att pröva tvisten.

14

I ett avgörande av den 20 februari 2018 fastställde sistnämnda domstol, på grundval av båda makarnas medborgarskap enligt artikel 3.1 b i förordning nr 2201/2003 att rumänska domstolar var allmänt behöriga att pröva JE:s ansökan om äktenskapsskillnad. Vidare fastställde den, med stöd av artikel 8 a i förordning nr 1259/2010 att italiensk lag var tillämplig på den tvist som anhängiggjorts vid den med motiveringen att makarna, vid den tidpunkt då ansökan om äktenskapsskillnad ingavs, hade gemensam hemvist i Italien.

15

Nämnda domstol fann att en ansökan om äktenskapsskillnad som inges under sådana omständigheter som avses i det nationella målet, enligt italiensk lag, kan prövas först efter det en domstol har fastställt eller beslutat om hemskillnad och parterna har varit separerade i minst tre år vid tidpunkten för ansökan om äktenskapsskillnad.

16

Eftersom det inte hade styrkts att en domstol har fastställt eller beslutat om hemskillnad mellan parterna och det i rumänsk rätt inte föreskrivs något förfarande om hemskillnad, slog nämnda domstol fast att detta förfarande skulle genomföras vid italienska domstolar, och att ansökningar till rumänska domstolar i det avseendet därför inte kunde tas upp till prövning.

17

JE överklagade detta avgörande till den hänskjutande domstolen och gjorde bland annat gällande att domstolen i första instans borde ha tillämpat artikel 2600.2 i civillagen, genom vilken bestämmelse artikel 10 i förordning nr 1259/2010 införlivas med den rumänska lagstiftningen.

18

JE anser att, eftersom den italienska lagen är restriktiv vad gäller villkoren för äktenskapsskillnad, ska rumänsk lag tillämpas på hans ansökan om äktenskapsskillnad.

19

Det faktum att en tillämpning av den italienska lagen är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen (ordre public) i domstolslandet och att den, enligt artikel 12 i denna förordning, därför inte ska tillämpas talar, enligt JE, också för denna lösning.

20

Det är mot denna bakgrund som Tribunalul București (Förstainstansdomstolen i Bukarest, Rumänien) har beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU‑domstolen:

”Ska uttrycket ’tillämplig lag enligt artikel 5 eller artikel 8 saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad’ [i artikel 10 i förordning nr 1259/2010] tolkas restriktivt och bokstavligt, det vill säga så, att det endast omfattar situationen då den tillämpliga utländska lagen saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad, eller extensivt så, att det även omfattar situationen då den tillämpliga utländska lagen medger äktenskapsskillnad, men enbart i undantagsfall, vilket innebär att det, innan det kan ansökas om äktenskapsskillnad, ska genomföras ett obligatoriskt förfarande om hemskillnad för vilket domstolslandets lag inte innehåller motsvarande förfaranderegler?”

21

Den hänskjutande domstolen har ställt frågan för att få klarhet i huruvida artikel 10 i förordning nr 1259/2010 ska tolkas så, att uttrycket ”[o]m tillämplig lag enligt artiklarna 5 eller 8 saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad” endast avser situationer där tillämplig utländsk lag helt saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad eller om den även omfattar situationer där lagen medger äktenskapsskillnad, men uppställer villkor för äktenskapsskillnad som den domstol vid vilken talan väckts anser vara mer restriktiva än dem som föreskrivs i domstolslandets lag.

22

Det framgår av beslutet om hänskjutande att italiensk lag är tillämplig på det nationella målet, enligt artikel 8 a i förordningen, och att det enligt denna lag endast är möjligt att ansöka om äktenskapsskillnad om, bland annat, en hemskillnad har fastställts eller beslutats av en domstol, medan domstolslandets lag, det vill säga rumänsk lag, inte innehåller vare sig detta villkor eller processuella bestämmelser om hemskillnad.

23

Det ska inledningsvis erinras om att artikel 10 i förordning nr 1259/2010 utgör ett undantag från artiklarna 5 och 8 i denna förordning och ska, i egenskap av undantagsbestämmelse, tolkas restriktivt.

24

Enligt denna artikel 10 är domstolslandets lag tillämplig i två fall, nämligen dels när tillämplig lag enligt artiklarna 5 eller 8 i förordningen saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad, dels när denna tillämpliga lag inte ger en av makarna lika rätt till äktenskapsskillnad eller hemskillnad på grund av att han eller hon tillhör det ena eller det andra könet.

25

Vad gäller det första fallet som avses i nämnda artikel 10, vilken den hänskjutande domstolen har begärt tolkning av, framgår det klart av ordalydelsen i denna bestämmelse att domstolslandets lag endast är tillämplig när tillämplig lag ”saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad”.

26

Det framgår inte av en bokstavstolkning av denna bestämmelse att det även skulle var möjligt att tillämpa domstolslandets lag när den utländska lagen medger äktenskapsskillnad men på villkor som kan anses mer restriktiva än dem som föreskrivs i domstolslandets lag. Skäl 24 i förordning nr 1259/2010, som hänför sig till samma artikel 10, ger inte heller det någon vägledning i det avseendet.

27

Denna tolkning av artikel 10 i förordning nr 1259/2010 stöds av en kontextuell och systematisk tolkning av denna bestämmelse.

28

Domstolen påpekar att uttrycket ”saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad” även används i artikel 13 i förordningen, som motsvaras av skäl 26, där det anges att, när det i förordningen hänvisas till att lagstiftningen i den deltagande medlemsstat där målet anhängiggörs vid domstol inte omfattar äktenskapsskillnad bör detta tolkas på sådant sätt att lagstiftningen i den medlemsstaten ”inte har institutet äktenskapsskillnad”. Även om skäl 26 hänvisar till lagstiftningen i den medlemsstat där målet anhängiggörs vid domstol, kvarstår det faktum att vägledningen i detta skäl, i den mån det klargörs vad som menas med uttrycket ”inte omfattar äktenskapsskillnad”, även är relevant med avseende på artikel 10 i förordning nr 1259/2010.

29

Det ska även påpekas att hemskillnad, som det för övrigt uttryckligen hänvisas till i artikel 10 i nämnda förordning, omfattas av förordningens tillämpningsområde på samma villkor som äktenskapsskillnad och utgör en integrerad del av den allmänna systematiken i nämnda förordningen.

30

En teleologisk tolkning av skälen 9, 21 och 29 i förordning nr 1259/2010 visar dessutom att förordningen syftar till att skapa en tydlig och samlad rättslig ram i fråga om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad i de deltagande medlemsstaterna, att garantera rättssäkerhet, förutsebarhet och flexibilitet i äktenskapsmål med internationell anknytning och därigenom underlätta den fria rörligheten för personer inom Europeiska unionen, samt förhindra situationer där en av makarna ansöker om äktenskapsskillnad före den andra för att försäkra sig om att saken prövas enligt en lagstiftning som vederbörande anser är mer gynnsam när det gäller att skydda hans eller hennes intressen.

31

En tolkning av den sistnämnda bestämmelsen, enligt vilken domstolslandets lag ska tillämpas när det i tillämplig utländsk lag för äktenskapsskillnad uppställs villkor som anses vara mer restriktiva än de som föreskrivs i domstolslandets lag skulle inte bara strida mot såväl ordalydelsen i artikel 10 i förordning nr 1259/2010 som det sammanhang och den systematik i vilken bestämmelsen ingår, utan även vara oförenlig med de mål som eftersträvas med denna förordning.

32

Såsom den rumänska regeringen har hävdat skulle en sådan tolkning kräva dels att de villkor under vilka äktenskapsskillnad kan meddelas enligt tillämplig lag prövas från fall till fall, enligt bestämmelserna i nämnda förordning, dels att en subjektiv bedömning görs av huruvida villkoren i fråga kan anses vara mer restriktiva än de som föreskrivs i domstolslandets lag, vilket skulle strida mot eller åtminstone i praktiken äventyra uppnåendet av de mål om rättssäkerhet och förutsebarhet som eftersträvas med förordningen.

33

Såsom den portugisiska regeringen har påpekat skulle denna tolkning på samma sätt inte bara hindra makarna från att utöva sin valfrihet enligt artikel 5 i förordning nr 1259/2010 utan även, i avsaknad av val av lag som ska tillämpas på deras äktenskapsskillnad eller hemskillnad, utgöra hinder för en tillämpning av den lag som makarna har nära anknytning till, enligt skäl 21 och artikel 8 i denna förordning.

34

En sådan tolkning skulle slutligen kunna föranleda en make att inge sin ansökan om äktenskapsskillnad till en domstol i en medlemsstat som är behörig enligt bestämmelserna i förordning nr 2201/2003 och vars lag föreskriver mindre restriktiva villkor för äktenskapsskillnad.

35

Vad det nationella målet beträffar framgår det av beslutet om hänskjutande att den lag som är tillämplig enligt artikel 8 a i förordning nr 1259/2010, det vill säga italiensk lag, har institutet äktenskapsskillnad.

36

Artikel 10 i denna förordning är följaktligen inte tillämplig på tvisten och den omständigheten att lagen i fråga uppställer villkor för äktenskapsskillnad som anses vara mer restriktiva än de som föreskrivs i domstolslandets lag, såsom kravet på en föregående hemskillnad, saknar betydelse i detta avseende.

37

Inom ramen för det i artikel 267 FEUF inrättade samarbetet mellan de nationella domstolarna och EU‑domstolen, ankommer det enligt fast rättspraxis på EU‑domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, så att den kan avgöra det mål som är anhängigt vid den (dom av den 23 mars 2006, FCE Bank, C‑210/04, EU:C:2006:196, punkt 21, dom av den 8 december 2011, Banco Bilbao Vizcaya Argentaria, C‑157/10, EU:C:2011:813, punkt 18, och dom av den 25 juli 2018, Dyson, C‑632/16, EU:C:2018:599, punkt 47).

38

I förevarande fall ska, såsom den tyska regeringen och Europeiska kommissionen har gjort gällande, den hänskjutande domstolen upplysas om de praktiska följderna av den tolkning av artikel 10 i förordning nr 1259/2010 som gjorts i punkterna 25 och 26 i förevarande dom, eftersom den hänskjutande domstolen har påpekat att de rumänska domstolarna, i avsaknad av bestämmelser som föreskriver ett hemskillnadsförfarande i rumänsk rätt, avvisar yrkanden om hemskillnad och äktenskapsskillnad om det inte först har fastställts eller beslutats om hemskillnad enligt italiensk rätt.

39

Den hänskjutande domstolen har nämligen angett att enligt nationell rättspraxis ska sådana yrkanden – under de förhållanden som är aktuella i det nationella målet – antingen avvisas då det inte föreskrivs något hemskillnadsförfarande i rumänsk rätt och då de framställts för tidigt, eftersom ansökan om äktenskapsskillnad har getts in utan att italienska domstolar dessförinnan har fastställt eller beslutat om hemskillnad, eller ogillas av dessa två skäl i kombination.

40

I den mån en sådan rättspraxis hindrar en prövning i sak av nämnda yrkanden, förlorar de enhetliga regler om tillämplig lag om äktenskapsskillnad och hemskillnad som föreskrivs i förordning nr 1259/2010 en stor del av sitt innehåll, vilket undergräver deras ändamålsenliga verkan.

41

De rumänska domstolarnas allmänna behörighet att pröva JE:s ansökan om äktenskapsskillnad har i förevarande fall fastställts med stöd av artikel 3.1 b i förordning nr 2201/2003.

42

Även om rumänsk rätt, till skillnad från italiensk rätt, inte innehåller några processuella bestämmelser om hemskillnad, är de behöriga rumänska domstolarna således skyldiga att pröva denna ansökan.

43

I en sådan situation som avses i det nationella målet, där den behöriga domstolen anser att det enligt den utländska lag som är tillämplig enligt bestämmelserna i förordning nr 1259/2010 inte går att ansöka om äktenskapsskillnad förrän efter tre års hemskillnad, medan domstolslandets lag inte innehåller några processuella bestämmelser om hemskillnad, ska denna domstol, i avsaknad av möjlighet att besluta om hemskillnad, emellertid kontrollera att de materiella villkor som föreskrivs i den tillämpliga utländska lagen är uppfyllda och fastställa detta inom ramen för det mål om äktenskapsskillnad som anhängiggjorts vid den.

44

Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 10 i förordning nr 1259/2010 ska tolkas så, att uttrycket ”[o]m tillämplig lag enligt artiklarna 5 eller 8 saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad” endast avser situationer där den utländska lag som är tillämplig helt saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad.

45

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

Artikel 10 i rådets förordning (EU) nr 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad ska tolkas så, att uttrycket ”[o]m tillämplig lag enligt artiklarna 5 eller 8 saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad” endast avser situationer där den utländska lag som är tillämplig helt saknar bestämmelser om äktenskapsskillnad.