–

MB, genom C. Stothers och J. Mulryne, solicitors, samt K. Bretherton och D. Pannick, QC,

–

Förenade kungarikets regering, genom C. Crane och S. Brandon, båda i egenskap av ombud, biträdda av B. Lask, barrister, och J. Coppel, QC,

–

Europeiska kommissionen, genom C. Valero och J. Tomkin, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (EGT L 6, 1979, s. 24; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan MB och Secretary of State for Work and Pensions (ministern med ansvar för sysselsättnings- och pensionsfrågor, Förenade kungariket) beträffande beslutet att neka MB en allmän ålderspension från och med dagen för den lagstadgade pensionsåldern för personer av det kön hon förvärvat efter en könskorrigering.

3

Enligt artikel 3.1 a tredje strecksatsen ska direktiv 79/7 gälla lagstadgade system som lämnar skydd vid bland annat ålderdom.

4

I artikel 4.1 i direktivet föreskrivs följande:

”Likabehandlingsprincipen innebär att det inte skall förekomma någon som helst diskriminering på grund av kön, vare sig direkt eller indirekt, särskilt med hänvisning till äktenskaplig status eller familjestatus, i synnerhet vad beträffar

…”

5

I artikel 7.1 a i direktivet föreskrivs följande:

”Detta direktiv skall inte [utgöra] hind[er] för medlemsstaterna att utesluta från dess tillämpningsområde

6

I artikel 2.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 2006, s. 23) föreskrivs följande:

”I detta direktiv avses med

7

Enligt section 44 i Social Security Contributions and Benefits Act 1992 (1992 års lag om avgifter och förmåner inom det sociala trygghetssystemet), jämförd med section 122 i denna lag samt punkt 1 i bilaga 4 till Pensions Act 1995 (1995 års lag om pension) har en kvinna som är född före den 6 april 1950 rätt till allmän ålderspension av ”kategori A” från och med 60 års ålder, medan en man som är född före den 6 december 1953 har rätt till sådan pension först vid 65 års ålder.

8

I artikel 1 i Gender Recognition Act 2004 (2004 års lag om erkännande av könstillhörighet) (nedan kallad GRA) föreskrevs, i den lydelse som var tillämplig på omständigheterna i det nationella målet, att var och en kan ansöka hos Gender Recognition Panel (panel för erkännande av könstillhörighet) (nedan kallad panelen eller GRP) om ett slutgiltigt intyg om erkännande av könstillhörighet i vilket det anges att personen i fråga har genomgått könskorrigering på grund av att vederbörande levde såsom en person av det andra könet. Könstillhörigheten för en sökande av ett sådant intyg om erkännande utgjorde, enligt vad som anges i bestämmelsen, det förvärvade könet.

9

Enligt section 2.1 i nämnda lag ska panelen bevilja ansökan och utfärda ett intyg om erkännande om den konstaterar att sökanden

10

För att erhålla intyget skulle den sökande enligt section 3 i lagen, med rubriken ”Bevisning”, inkomma med en rapport från två praktiserande läkare eller från en praktiserande läkare och en psykolog.

11

I section 4 i GRA, med rubriken ”Bifall av ansökan”, föreskrevs i punkt 2 att en ogift sökande hade rätt till ett slutgiltigt intyg om erkännande medan en gift sökande enligt section 4.3 endast hade rätt till ett tillfälligt intyg om erkännande.

12

I section 9.1 i lagen angavs att när ett slutgiltigt intyg har utfärdats blir det förvärvade könet personens kön i alla hänseenden. Punkt 7 i bilaga 5 till lagen reglerar verkan av ett slutgiltigt intyg om erkännande med avseende på rätten till allmän ålderspension. I bestämmelsen anges att när ett intyg väl har utfärdats ska personens rätt till allmän ålderspension bedömas som om personens förvärvade kön alltid har varit dennes kön.

13

Ett tillfälligt intyg om erkännande gav en gift sökande möjlighet att få sitt äktenskap upplöst av domstol. Enligt section 5.1 i GRA var den domstol som upplöste äktenskapet därefter skyldig att utfärda ett slutgiltigt intyg om erkännande.

14

I section 11 c i Matrimonial Causes Act 1973 (1973 års äktenskapslag) föreskrevs, i den lydelse som var tillämplig under den aktuella perioden i det nationella målet, att ett giltigt äktenskap endast kunde ingås mellan en man och en kvinna.

15

Marriage (Same Sex Couples) Act 2013 (2013 års lag om samkönade äktenskap) trädde i kraft den 10 december 2014. Lagen ger personer av samma kön möjlighet att ingå äktenskap. Genom bilaga 5 till denna lag ändrades section 4 i GRA på så sätt att panelen blev skyldig att utfärda ett definitivt intyg om erkännande till en gift sökande om dennes make/maka samtycker härtill. 2013 års lag om samkönade äktenskap är emellertid inte tillämplig i det nationella målet.

16

MB föddes år 1948 och registrerades vid födseln som man. MB gifte sig år 1974. År 1991 började MB leva som kvinna och genomgick år 1995 en könskorrigerande operation.

17

MB har emellertid inte något slutgiltigt intyg om erkännande av sin nya könstillhörighet. För att beviljas ett sådant intyg krävdes nämligen enligt de nationella bestämmelser som är aktuella i det nationella målet att MB:s äktenskap upplöstes. Av religiösa skäl önskar dock MB och MB:s maka förbli gifta.

18

År 2008 fyllde MB 60 år, vilket enligt nationella bestämmelser var den ålder då kvinnor födda före den 6 april 1950 kunde ansöka om allmän ålderspension av kategori A. MB ansökte om att beviljas sådan pension från och med denna ålder med anledning av de inbetalningar MB gjort under sin förvärvsverksamhet till den statliga pensionskassan.

19

Ansökan avslogs genom beslut av den 2 september 2008 på grund av att MB, i avsaknad av ett slutgiltigt intyg om erkännande av könskorrigering, inte kunde betraktas som kvinna vid fastställandet av den lagstadgade pensionsåldern.

20

MB överklagade beslutet men överklagandet ogillades av såväl First-tier Tribunal (domstol i första instans, Förenade kungariket) och Upper Tribunal (Överdomstol) som Court of Appeal (Appellationsdomstol).

21

MB överklagade slutligen till Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen i Förenade kungariket) och anförde att de aktuella nationella bestämmelserna utgjorde diskriminering på grund av kön som är förbjuden enligt artikel 4.1 i direktiv 79/7.

22

Enligt vad som anges i begäran om förhandsavgörande uppfyller MB de fysiska, sociala och psykiska krav som föreskrivs i de aktuella nationella bestämmelserna om en persons rättsliga status för att könskorrigeringen ska kunna erkännas rättsligt. Den hänskjutande domstolen har förklarat att vid tiden för omständigheterna i det nationella målet ställdes i de nationella bestämmelserna dock som villkor för erkännande och för att utfärda ett sådant intyg som det som nämns i punkt 17 ovan att äktenskap som ingåtts före könskorrigeringen skulle upplösas. Enligt samma domstol ställdes krav på upplösning av äktenskap även för att en person som, i likhet med MB, genomgått en könskorrigering skulle beviljas nämnda ålderspension från och med den lagstadgade pensionsåldern för personer av det kön som den aktuella personen förvärvat.

23

Inför den hänskjutande domstolen har ministern med ansvar för sysselsättnings- och pensionsfrågor gjort gällande att enligt EU-domstolens praxis i dom av den 7 januari 2004, K. B. (C‑117/01, EU:C:2004:7, punkt 35), och dom av den 27 april 2006, Richards (C‑423/04, EU:C:2006:256, punkt 21), är det medlemsstaternas sak att fastställa villkoren för rättsligt erkännande av en persons könsbyte. Ministern har anfört att villkoren inte kan begränsas till sociala, fysiska och psykologiska kriterier utan även kan omfatta kriterier avseende civilstånd.

24

I detta sammanhang har ministern med ansvar för sysselsättnings- och pensionsfrågor påpekat att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har slagit fast att medlemsstaterna får ställa som villkor för att erkänna en persons könskorrigering att dennes äktenskap upplöses (Europadomstolen, 16 juli 2014, Hämäläinen mot Finland, CE:ECHR:2014:0716JUD003735909). Även om Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950, enligt ministern kräver att konventionsslutande stater ska erkänna det kön som en person förvärvat efter en könskorrigering, krävs emellertid inte enligt konventionen att de tillåter äktenskap mellan personer av samma kön. Målsättningen att bevara en traditionell syn på äktenskapet såsom ett förbund mellan en man och en kvinna skulle kunna utgöra skäl för att uppställa ett sådant villkor för att erkänna könskorrigering.

25

Mot denna bakgrund beslutade Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

”Utgör direktiv 79/7 hinder för att i nationell lag uppställa krav på att en person som har genomgått könskorrigering inte bara ska uppfylla de fysiska, sociala och psykologiska kriterierna för erkännande av könskorrigering, utan också måste vara ogift för att ha rätt till allmän ålderspension?”

26

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida direktiv 79/7, och i synnerhet artikel 4.1 första strecksatsen jämförd med artiklarna 3.1 a tredje strecksatsen och artikel 7.1 a häri, ska tolkas på så sätt att direktivet utgör hinder för nationella bestämmelser som kräver att en person som har genomgått könskorrigering inte bara ska uppfylla fysiska, sociala och psykologiska kriterier, utan även att vederbörande inte får vara gift med en person av det kön vederbörande har förvärvat efter könskorrigeringen, för att kunna göra anspråk på en allmän ålderspension från och med tidpunkten för den lagstadgade pensionsåldern för personer av detta förvärvade kön.

27

EU-domstolen noterar inledningsvis att det nationella målet och den fråga som ställts endast gäller villkoren för att beviljas sådan allmän ålderspension som är aktuell i det nationella målet. Domstolen har således inte att ta ställning till frågan huruvida, rent allmänt, ett rättsligt erkännande av en könskorrigering kan underställas villkoret att ett äktenskap som ingåtts före korrigeringen då måste upplösas.

28

Förenade kungarikets regering anser att rättsligt erkännande av könskorrigering och äktenskap är frågor som omfattas av medlemsstaternas befogenhet att reglera personers rättsliga status. Vid utövande av denna befogenhet kan medlemsstater som inte tillåter äktenskap mellan personer av samma kön således låta beviljande av allmän ålderspension vara beroende av att ett tidigare äktenskap mellan sådana personer upplöses.

29

Det är härvid viktigt att understryka att unionsrätten visserligen inte inskränker medlemsstaternas befogenhet att reglera personers rättsliga status och att rättsligt erkänna en persons könskorrigering. Medlemsstaterna är dock skyldiga att, när de utövar denna befogenhet, iaktta unionsrätten och i synnerhet bestämmelser som avser icke-diskrimineringsprincipen (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 27 april 2006, Richards, C‑423/04, EU:C:2006:256, punkterna 21–24, dom av den 1 april 2008, Maruko, C‑267/06, EU:C:2008:179, punkt 59, och dom av den 5 juni 2018, Coman m.fl., C‑673/16, EU:C:2018:385, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis).

30

Det framgår således av domstolens praxis att en nationell lagstiftning som uppställer ett krav avseende en persons rättsliga status för att denne ska kunna komma i åtnjutande av en pensionsförmån inte ska anses falla utanför kravet på iakttagande av principen om förbud mot diskriminering på grund av kön som föreskrivs i artikel 157 FEUF såvitt gäller arbetstagares lön (se, för ett liknande resonemang, beträffande artikel 141 EG, dom av den 7 januari 2004, K. B., C‑117/01, EU:C:2004:7, punkterna 34–36).

31

Medlemsstaterna ska således iaktta artikel 4.1 i direktiv 79/7, som genomför principen om förbud mot diskriminering på grund av kön i fråga om social trygghet, när de utövar sin befogenhet inom området för personers rättsliga status.

32

Nämnda artikel 4.1 första strecksatsen, jämförd med artikel 3.1 a tredje strecksatsen, i direktivet förbjuder i synnerhet all form av diskriminering på grund av kön i fråga om bland annat villkoren för tillgång till lagstadgade system som lämnar skydd vid ålderdom.

33

Det är ostridigt mellan parterna i det nationella målet att det aktuella systemet för allmän ålderspension ingår bland dessa system.

34

Enligt artikel 2.1 a i direktiv 2006/54 är det fråga om direkt diskriminering på grund av kön när en person på grund av kön behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation. Begreppet ska uppfattas på samma sätt i fråga om direktiv 79/7.

35

Med beaktande av syftet med direktiv 79/7 och arten av de rättigheter som direktivet är avsett att skydda kan det enligt domstolens fasta praxis även tillämpas på diskriminering som grundas på den berördes könskorrigering (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 april 2006, Richards, C‑423/04, EU:C:2006:256, punkterna 23 och 24 och där angiven rättspraxis). Även om det såsom anges i punkt 29 ovan ankommer på medlemsstaterna att fastställa villkoren för att rättsligt erkänna en persons könskorrigering, måste det likväl konstateras att personer som under en betydande tidsperiod har levt som en person av ett annat kön än det de föddes med och som genomgått ett könskorrigerande kirurgiskt ingrepp ska anses ha genomgått en könskorrigering såvitt gäller tillämpningen av direktiv 79/7.

36

I förevarande fall uppställer de aktuella nationella bestämmelserna bland annat som villkor för att en person som genomgått könskorrigering ska kunna göra anspråk på en allmän ålderspension från och med den lagstadgade pensionsåldern för personer av det kön vederbörande har förvärvat, bland annat att ett äktenskap som eventuellt ingåtts före korrigeringen upplöses. Enligt vad som framgår av handlingarna i målet gäller inte detta villkor avseende äktenskapets upplösning för en gift person som behållit det kön hon eller han föddes med, med följden att nämnda person således kan komma i åtnjutande av den aktuella ålderspensionen från och med den lagstadgade pensionsåldern för personer av detta kön oberoende av civilstånd.

37

Dessa nationella bestämmelser behandlar således en person som genomgått könskorrigering efter det att vederbörande ingått äktenskap mindre förmånligt än en gift person som behållit det kön han eller hon föddes med.

38

En sådan mindre förmånlig behandling grundas på kön och kan utgöra direkt diskriminering i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 79/7.

39

Det måste därför kontrolleras om situationen för en person som genomgått könskorrigering efter det att vederbörande ingått äktenskap är jämförbar med situationen för en gift person som behållit det kön han eller hon föddes med.

40

Förenade kungarikets regering anser att situationerna inte är jämförbara på grund av att de berörda personerna har olika civilstånd. En person som genomgått könskorrigering efter det att vederbörande ingått äktenskap skulle nämligen komma att vara gift med en person av samma kön som det han eller hon förvärvat. Så skulle däremot inte vara fallet för en person som behållit det kön han eller hon föddes med och som gift sig med en person av motsatt kön. Med avseende på syftet med det aktuella kravet på upplösning av äktenskapet – det vill säga att förhindra äktenskap mellan personer av samma kön – skulle en sådan skillnad enligt samma regering betyda att de nämnda personernas situation inte är jämförbara.

41

Domstolen erinrar härvid om att kravet att situationer ska vara jämförbara inte fordrar att situationerna är identiska utan endast att de liknar varandra (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 maj 2011, Römer, C‑147/08, EU:C:2011:286, punkt 42, och dom av den 19 juli 2017, Abercrombie & Fitch Italia, C‑143/16, EU:C:2017:566, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

42

Bedömningen av huruvida situationerna är jämförbara ska inte ske på ett allmänt och abstrakt sätt, utan specifikt och konkret med avseende på samtliga omständigheter, och mot bakgrund av föremålet för och syftet med de nationella bestämmelser som inför den aktuella åtskillnaden. I förekommande fall ska även de principer och syften som kännetecknar det område som de nationella bestämmelserna ingår i beaktas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique och Lorraine m.fl., C‑127/07, EU:C:2008:728, punkterna 25 och 26; dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria, C‑83/14, EU:C:2015:480, punkterna 89 och 90, och dom av den 9 mars 2017, Milkova, C‑406/15, EU:C:2017:198, punkterna 56 och 57 och där angiven rättspraxis).

43

I förevarande fall framgår det av uppgifterna som lämnas i begäran om förhandsavgörande att föremålet för de aktuella nationella bestämmelserna är att fastställa villkoren för att bevilja sådan allmän ålderspension ”av kategori A” som personer som uppnått den lagstadgade pensionsåldern kan göra anspråk på. Parterna i det nationella målet preciserade under förhandlingen vid domstolen att var och en som uppnått denna ålder och som har bidragit tillräckligt till det allmänna pensionssystemet i Förenade kungariket har rätt till sådan pension enligt nationell rätt. Det lagstadgade systemet för ålderspension i den berörda staten lämnar således skydd vid ålderdom genom att den berörda personen ges en individuell rätt till åldersperson som tjänas in i förhållande till de avgifter som han eller hon betalat in till systemet under sin yrkeskarriär och detta oberoende av vederbörandes civilstånd.

44

Mot bakgrund av syftet med och villkoren för att beviljas ålderspension, som preciseras i föregående punkt, är situationen för en person som genomgått könskorrigering efter att ha ingått äktenskap således jämförbar med den som gäller för en gift person som behållit det kön vederbörande föddes med.

45

Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 43 i sitt förslag till avgörande har Förenade kungarikets regering i sin argumentation betonat dessa personers olika civilstånd, vilket i praktiken innebär ett försök att göra sistnämnda aspekt till ett avgörande kriterium för huruvida de aktuella situationerna är jämförbara, trots att civilståndet, såsom understrukits i punkt 43 ovan, som sådant är irrelevant för om en person ska beviljas den allmänna ålderspension som är aktuell i det nationella målet.

46

Det syfte med kravet på att äktenskapet ska upplösas som nämnda regering har åberopat – det vill säga att förhindra äktenskap mellan personer av samma kön – saknar relevans för systemet med denna ålderspension. Syftet påverkar därför inte frågan huruvida situationen för en person som genomgått könskorrigering efter det att vederbörande ingått äktenskap är jämförbar med situationen för en gift person som behållit det kön han eller hon föddes med, när det kommer till föremålet och villkoren för att beviljas denna pension såsom dessa preciseras i punkt 43 ovan.

47

Denna tolkning motsägs inte av den praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna som Förenade kungarikets regering åter igen har hänvisat till för att bestrida att de berörda personernas situationer skulle vara jämförbara. Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 44 i sitt förslag till avgörande gjorde Europadomstolen i sin dom av den 16 juli 2014, Hämäläinen mot Finland (CE:ECHR:2014:0716JUD003735909, §§ 111 och 112), en bedömning av huruvida situationen för en person som genomgått könskorrigering efter att ha ingått äktenskap var jämförbar med situationen för en gift person som inte gjort någon sådan korrigering, med avseende på föremålet för de aktuella nationella bestämmelserna som gällde rättsligt erkännande av en ändrad könstillhörighet när det kommer till en persons rättsliga status. Förevarande mål gäller däremot, såsom påpekats i punkt 27 ovan, jämförbarheten av de berörda personernas situation med avseende på en lagstiftning vars föremål specifikt avser rätten till en allmän ålderspension.

48

EU-domstolen finner följaktligen att de aktuella nationella bestämmelserna föreskriver en mindre förmånlig behandling som direkt grundas på kön för en person som genomgått könskorrigering efter att ha ingått äktenskap, jämfört med en gift person som behållit det kön han eller hon föddes med trots att personerna befinner sig i jämförbara situationer.

49

Förenade kungarikets regering har emellertid hävdat att syftet att förhindra äktenskap mellan personer av samma kön kunde motivera att det enbart för personer som genomgått könskorrigering tillämpas ett krav på att ett äktenskap som vederbörande tidigare ingått ska upplösas när nationell rätt vid tiden för de faktiska omständigheterna i det nationella målet inte tillät äktenskap mellan personer av samma kön.

50

Ett undantag från det förbud mot all form av direkt diskriminering på grund av kön som föreskrivs i artikel 4.1 i direktiv 79/7 är enligt domstolens praxis dock endast möjligt i de uttömmande uppräknade fall som anges i direktivets bestämmelser (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juli 2005, Vergani, C‑207/04, EU:C:2005:495, punkterna 34 och 35, och dom av den 3 september 2014, X, C‑318/13, EU:C:2014:2133, punkterna 34 och 35). Det syfte som Förenade kungarikets regering har åberopat motsvarar dock inte något av de undantag som godtas enligt direktivet.

51

Vad närmare gäller det undantag som föreskrivs i artikel 7.1 a i nämnda direktiv har domstolen redan tidigare slagit fast att detta inte ger medlemsstaterna rätt att behandla en person som genomgått könskorrigering efter det att vederbörande ingått äktenskap annorlunda än en gift person som behållit det kön han eller hon föddes med såvitt gäller den ålder som ger rätt till en allmän ålderspension (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 april 2006, Richards, C‑423/04, EU:C:2006:256, punkterna 37 och 38).

52

Följaktligen utgör de nationella bestämmelser som är aktuella i det nationella målet en direkt diskriminering på grund av kön och är därför förbjudna enligt direktiv 79/7.

53

Mot denna bakgrund ska den ställda frågan besvaras på följande sätt. Direktiv 79/7, och i synnerhet artikel 4.1 första strecksatsen jämförd med artiklarna 3.1 a tredje strecksatsen och artikel 7.1 a häri, ska tolkas på så sätt att direktivet utgör hinder för nationella bestämmelser som kräver att en person som har genomgått könskorrigering inte bara ska uppfylla fysiska, sociala och psykologiska kriterier, utan även att vederbörande inte får vara gift med en person av det kön som vederbörande har förvärvat efter könskorrigeringen, för att kunna göra anspråk på en allmän ålderspension från och med tidpunkten för den lagstadgade pensionsåldern för personer av detta förvärvade kön.

54

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:

Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet, och i synnerhet artikel 4.1 första strecksatsen jämförd med artiklarna 3.1 a tredje strecksatsen och artikel 7.1 a häri, ska tolkas på så sätt att direktivet utgör hinder för nationella bestämmelser som kräver att en person som har genomgått könskorrigering inte bara ska uppfylla fysiska, sociala och psykologiska kriterier, utan även att vederbörande inte får vara gift med en person av det kön som vederbörande har förvärvat efter könskorrigeringen, för att kunna göra anspråk på en allmän ålderspension från och med tidpunkten för den lagstadgade pensionsåldern för personer av detta förvärvade kön.