EUR-Lex Ingång till EU-rätten

Tillbaka till EUR-Lex förstasida

Det här dokumentet är ett utdrag från EUR-Lex webbplats

Dokument 62016CJ0363

Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 januari 2018.
Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland.
Fördragsbrott – Statligt stöd – Stöd som förklarats vara olagligt och oförenligt med den inre marknaden – Skyldighet till återkrav – Artikel 108.2 andra stycket FEUF – Förordning nr (EG) 659/1999 – Artikel 14.3 – Stödmottagande bolag i konkurs – Insolvensförfaranden – Fordringar som tagits upp i förteckningen över borgenärer – Verksamheten har upphört – Avbrott i konkursförfarandet i syfte att undersöka möjligheterna att återuppta verksamheten – Informationsskyldighet – Underlåtelse att genomföra.
Mål C-363/16.

ECLI-nummer: ECLI:EU:C:2018:12

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 17 januari 2018 ( *1 )

”Fördragsbrott – Statligt stöd – Stöd som förklarats vara olagligt och oförenligt med den inre marknaden – Skyldighet till återkrav – Artikel 108.2 andra stycket FEUF – Förordning nr (EG) 659/1999 – Artikel 14.3 – Stödmottagande bolag i konkurs – Insolvensförfaranden – Fordringar som tagits upp i förteckningen över borgenärer – Verksamheten har upphört – Avbrott i konkursförfarandet i syfte att undersöka möjligheterna att återuppta verksamheten – Informationsskyldighet – Underlåtelse att genomföra”

I mål C‑363/16,

angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 108.2 andra stycket FEUF, som väckts den 30 juni 2016,

Europeiska kommissionen, företrädd av A. Bouchagiar och B. Stromsky, båda i egenskap av ombud,

sökande,

mot

Republiken Grekland, företrädd av K. Boskovits och V. Karra, båda i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta samt domarna C.G. Fernlund, J.‑C. Bonichot, A. Arabadjiev (referent) och S. Rodin,

generaladvokat: E. Sharpston,

justitiesekreterare: handläggaren I. Illéssy,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 21 juni 2017

och efter att den 10 oktober 2017 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1

Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att verkställa kommissionens beslut 2012/541/EU av den 22 februari 2012 om det statliga stöd SA.26534 (C 27/2010, f.d. NN 6/2009), som Grekland beviljat United Textiles (EUT L 279, 2012, s. 30), genom att inte inom de föreskrivna fristerna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att verkställa beslutet, eller i vart fall genom att inte lämna kommissionen tillräcklig information, i enlighet med artikel 4 i det beslutet, om de åtgärder som har vidtagits.

Tillämpliga bestämmelser

2

Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108 FEUF] (EGT L 83, 1999, s. 1) har ersatts av rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015, om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9). Med beaktande av tidpunkten för de faktiska omständigheterna är förordning nr 659/1999 fortfarande tillämplig i förevarande mål.

3

I skäl 13 i förordning nr 659/1999 anges följande:

”I fall av olagligt stöd som inte är förenligt med den gemensamma marknaden bör en effektiv konkurrens återställas. Därför är det nödvändigt att stödet jämte ränta återkrävs utan dröjsmål. Det är lämpligt att återkravet verkställs enligt förfaranden i nationell rätt. Tillämpningen av dessa förfaranden bör inte försvåra återställandet av en effektiv konkurrens genom att hindra att kommissionens beslut genomförs omedelbart och effektivt. För att nå detta resultat bör medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att kommissionens beslut verkställs.”

4

I artikel 14.3 i förordning nr 659/1999 anges följande:

”Utan att det påverkar förordnanden av Europeiska [unionens] domstol enligt artikel [278 FEUF] skall återkravet verkställas utan dröjsmål och enligt den berörda medlemsstatens förfaranden enligt nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa kommissionens beslut. I det syftet skall de berörda medlemsstaterna vid förfaranden inför nationella domstolar vidta alla nödvändiga åtgärder som är tillgängliga i deras respektive rättssystem, inbegripet interimistiska åtgärder, utan att [unionsrätten] påverkas.”

Bakgrunden till tvisten och det administrativa förfarandet

5

United Textiles SA är ett grekiskt textilföretag som tillverkar kläder, fibrer och tyg. Bolagets situation har förvärrats sedan år 2004 med ständigt försämrad försäljning. Dess fabriker lade ned verksamheten under 2008 till följd av brist på rörelsekapitel. Sedan dess har företaget ställt in betalningarna på nästan alla sina lån. Produktionen avstannade nästan helt i mars 2009.

6

År 2007 beviljades United Textiles en garanti från Republiken Grekland för att lägga om ett befintligt banklån och för att ta ett nytt banklån (nedan kallat 2007 års garanti). Under år 2009 la Republiken Grekland om United Textiles skulder avseende förfallna socialförsäkringsavgifter för perioden 2004–2009 (nedan kallad 2009 års garanti).

7

Den 22 februari 2012 antog kommissionen beslut 2012/541 vilket delgavs Republiken Grekland den 23 februari 2012. Artiklarna 1–4 i detta beslut har följande lydelse:

”Artikel 1

1.   Det statliga stöd som Grekland har beviljat Enómeni Klostoÿfantourgía AE i strid med artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, genom en statlig garanti 2007 och genom en omläggning av skuldåterbetalningen avseende förfallna socialförsäkringsavgifter 2009, är oförenligt med den inre marknaden.

Artikel 2

1.   Grekland ska återkräva det statliga stöd som avses i artikel 1.1 från stödmottagaren.

Artikel 3

1.   Återkravet av det stöd som avses i artikel 1.1 är omedelbart verkställbart.

2.   Grekland ska säkerställa att detta beslut genomförs inom fyra månader efter den dag då det delges.

Artikel 4

1.   Inom två månader efter den dag då detta beslut delges ska Grekland lämna följande information till kommissionen:

a)

Det totala belopp (kapital och räntor) som ska återkrävas från stödmottagaren.

b)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att följa detta beslut.

c)

Dokument som visar att stödmottagaren har anmodats att betala tillbaka stödet.

2.   Grekland ska hålla kommissionen underrättad om de nationella åtgärder som vidtagits för att genomföra detta beslut till dess att återkravet av det stöd som avses i artikel 1.1 har slutförts. Grekland ska på kommissionens begäran omgående lämna uppgifter om de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att följa detta beslut. Rapporten ska även innehålla detaljerade uppgifter om de stödbelopp och räntebelopp som redan har återkrävts från stödmottagaren.”

8

Den 21 juni 2012 säkerställde de grekiska behöriga myndigheterna en fordran på 19181729,10 euro som omfattade ett belopp från 2007 års garanti. Den 29 augusti 2012 säkerställde de grekiska behöriga myndigheterna ytterligare en fordran på 15827427,78 euro som omfattade ett belopp från 2009 års garanti.

9

I detta avseende och efter en begäran om information meddelande de grekiska myndigheterna, i skrivelse av den 3 augusti 2012, kommissionen om att United Textiles officiellt hade försatts i konkurs den 19 juli 2012.

10

I samband med konkursförfarandet började den tidsfrist som satts för att meddela fordringar att löpa den 30 juli 2012.

11

Republiken Grekland meddelade fordringarna som avsåg och omfattade de belopp som återkrävdes i enlighet med artikel 1.1 i beslut 2012/541.

12

Fordringarna meddelades konkursdomstolens kansli den 3 augusti 2012 för 2007 års garanti och den 14 september 2012 för 2009 års garanti. Den sista fordran meddelades den 7 februari 2013.

13

Under år 2013 inleddes en exekutiv auktion av United Textiles tillgångar.

14

I e-post av den 7 och den 17 december 2015 informerade United Textiles konkursförvaltare kommissionen om att Republiken Grekland hade gjort försök till att återskapa detta företag.

15

I skrivelse av den 18 december 2015 frågade kommissionen de grekiska myndigheterna om att precisera huruvida det verkligen fanns några planer på att återskapa United Textiles.

16

I skrivelse av den 19 januari 2016 meddelade dessa myndigheter kommissionen om att de genom rättsakt av den 30 december 2015 (nedan kallad ACL) fattat beslut om att under sex månader, från och med att nämnda akt publiceras i Republiken Greklands officiella tidning, göra ett uppehåll i den exekutiva auktionen av United Textiles tillgångar i syfte att närmare undersöka möjligheterna att återskapa företaget inom ramen för den mer omfattande återuppbyggnaden av den grekiska industrin och säkerställandet av anställningar. Dessa myndigheter angav också att de i vilket fall som helst avsåg att beakta kommissionens tillkännagivande med titeln ”Effektivare verkställande av kommissionsbeslut som ålägger medlemsstater att återkräva olagligt och oförenligt statligt stöd” (EUT C 272, 2007, s. 4).

17

I samband med ett möte i Aten den 11 februari 2016, och genom skrivelse av den 22 februari 2016, anmodade kommissionen de grekiska myndigheterna att omedelbart inleda indrivningen av hela stödet eller att fortsätta konkursförfarandet för United Textiles.

18

I skrivelse av den 11 april 2016 underrättade de grekiska myndigheterna kommissionen om att Republiken Greklands plan på att återskapa företaget innebar att samtliga beviljade stöd skulle drivas in, jämte ränta, innan det att United Textiles skulle kunna återuppta sin verksamhet. I denna skrivelse bad dessa myndigheter om en tidsfrist på 30 arbetsdagar för att kunna slutföra förfarandet med att undersöka nämnda plan.

19

Kommissionen beslutade mot denna bakgrund att väcka förevarande talan.

Prövning av talan

20

Till stöd för sin talan har kommissionen framfört två anmärkningar avseende åsidosättande av dels artiklarna 2 och 3 i beslut 2012/541, dels artikel 4 i detta beslut.

21

Kommissionen har gjort gällande, för det första, att republiken Grekland inte inom den utsatta fristen har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att återkräva det stöd som förklarats oförenligt och, för det andra, att denna stat inte tillräckligt har inte lämnat kommissionen tillräcklig information om de åtgärder som har vidtagits i enlighet med nämnda beslut.

Den första anmärkningen: Det oförenliga stödet har inte återkrävts

Parternas argument

22

Kommissionen anser att Republiken Grekland, vid utgången av tidsfristen enligt artikel 3.2 i beslut 2012/541, närmare bestämt den 25 juni 2012, inte säkerställt genomförandet av detta beslut. Kommissionen har anfört att den inte förlängt fristen för att genomföra beslutet.

23

Kommissionen anser att en medlemsstat, för att uppfylla sin skyldighet att återkräva ett oförenligt stöd, antingen kan återkräva hela stödet från det stödmottagande företaget, inklusive ränta, eller, om detta inte är möjligt, försätta företaget i konkurs utan hänsyn till om företaget har några ekonomiska svårigheter, och i samband med konkursförfarandet säkerställa att fordringarna på återbetalning av stödet i fråga tas upp i förteckningen över skulder. I det senare fallet ska avvecklingen av företaget medföra att dess verksamhet definitivt upphör.

24

Enligt kommissionen är det uppenbart att Republiken Grekland vid utgången av genomförandefristen inte uppfyllde dessa krav.

25

Vad gäller kravet att det stödmottagande företaget helt ska upphöra med sin verksamhet har kommissionen gjort gällande att företaget, för att säkerställa undanröjandet av dess konkurrensfördel, borde lösas upp från och med den tidpunkt då det absolut inte kan återbetala det mottagna stödet. I ett sådant fall inleder företaget ett förfarande för att oåterkalleligt upphöra att existera – ett förfarande som inte kan stoppas, ens tillfälligt, bara för att medlemsstaten vill undersöka möjligheten att helt återuppta eller överta det stödmottagande företagets verksamhet.

26

Eftersom de grekiska myndigheterna i förevarande fall, i enlighet med artikel 17 i ACL, avbröt konkursförfarandet vid den tidpunkt då United Textiles tillgångar bjöds ut på exekutiv auktion i syfte att undersöka möjligheten att återuppta detta företags verksamhet, har de inte uppfyllt kravet på att företagets verksamhet ska ha upphört definitivt. Dessa myndigheter har nämligen avbrutit konkursförfarandet för att göra en hypotetisk bedömning av möjligheten för ett företag att ta över United Textiles verksamhet. De har alltså stoppat nedläggningen av detta sistnämnda företag.

27

Republiken Grekland anser att den omständigheten att företag som mottar statliga stöd befinner sig i ekonomiska svårigheter eller har gått i konkurs, inte påverkar skyldigheten att återkräva dessa stöd.

28

Republiken Grekland har dessutom gjort gällande att återställandet av den tidigare situationen och undanröjandet av den konkurrenssnedvridning som följer av det stöd som har betalats ut olagligt, i princip ske genom att fordran på återbetalning av stödet i fråga tas upp i förteckningen över skulder.

29

För det första var det i enlighet med beslut 2012/541 som United Textiles, den 19 juli 2012, försattes i konkurs, och det bedriver således inte någon verksamhet på marknaden, varför det inte längre finns någon konkurrenssnedvridning på denna marknad. För det andra har de grekiska myndigheterna haft kontinuerlig kontakt med kommissionens avdelningar och förmedlat relevant information om konkursförfarandet och, i synnerhet, upptagandet av fordringarna på återbetalning av stödet i fråga i förteckningen över skulder, rangordningen i denna förteckning och förfarandet med att lägga ned United Textiles verksamhet. Republiken Grekland har gjort gällande att den vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att under United Textiles konkursförfarande återkräva de olagliga stöd som beviljats detta företag.

30

Vad gäller kommissionens argument att detta konkursförfarande måste vara oåterkalleligt och mynna ut i att verksamheten i det företag som mottagit det olagliga stödet definitivt upphör, har Republiken Grekland gjort gällande att det varken i rättspraxis eller i kommissionens praxis finns något krav på att ett företags konkurs ska leda till att ett förfarande inleds för att oåterkalleligt lösa upp företaget. Ändamålet och logiken i rätten till statligt stöd ligger i att undanröja de konkurrensfördelar som ett företag får genom stödet och inte i att företaget definitivt ska försvinna.

31

Av detta följer, enligt Republiken Grekland, att när det stödmottagande företaget under konkursförfarandet bevisligen har lagt ned sin verksamhet, har den snedvridna konkurrensen upphört, eftersom den till det statliga stödet knutna konkurrensfördelen därmed har försvunnit. Under sådana omständigheter finns det ingenting som hindrar borgenärerna presenteras en plan enligt vilken verksamheten i detta företag varaktigt ska övertas och att samtliga berörda stöd ska återbetalas innan verksamheten påbörjas.

32

Av kommissionens meddelande, som redovisas i punkt 16 i denna dom och i vars punkt 67 det uttryckligen anges en möjlighet att föreslå en plan för att fortsätta verksamheten, drar Republiken Grekland den slutsatsen att ett konkursförfarande kan inledas och drivas utan att detta utgör hinder mot att verksamheten i företaget i vissa fall återupptas så länge som de beviljade stöden verkligen återbetalas.

33

Avbrottet i sex månader, enligt artikel 17 i ACL, av den exekutiva auktionen av företagets tillgångar, skulle således kunna betraktas som en rimlig åtgärd som är tidsmässigt begränsad.

Domstolens bedömning

34

Det framgår av domstolens praxis att den medlemsstat som ett beslut att återkräva ett stöd som förklarats oförenligt med den inre marknaden riktar sig till, enligt artikel 288 FEUF, är skyldig att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att beslutet genomförs. Medlemsstaten måste se till att faktiskt återfå de aktuella beloppen för att undanröja den snedvridning av konkurrensen som har uppstått genom detta stöd (se dom av den 24 januari 2013, kommissionen/Spanien, C‑529/09, EU:C:2013:31, punkt 91).

35

Det framgår av artikel 14.3 första meningen i förordning nr 659/1999, jämförd med skäl 13 i den förordningen, att återkravet av ett stöd som förklarats oförenligt med den inre marknaden ska verkställas utan dröjsmål och enligt den berörda medlemsstatens förfaranden enligt nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa kommissionens beslut. I det syftet ska de berörda medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder som är tillgängliga i deras respektive rättssystem, inbegripet interimistiska åtgärder, utan att unionsrätten påverkas (dom av den 11 september 2014, kommissionen/Tyskland, C‑527/12, EU:C:2014:2193, punkt 38).

36

Vad gäller det fallet att de statliga stöd som betalats ut olagligt återkrävs av det mottagande företaget som befinner sig i ekonomiska svårigheter eller i konkurs, erinrar domstolen om att sådana svårigheter inte påverkar skyldigheten att återkräva stödet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien, C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 71). Medlemsstaten är alltså skyldig att i förekommande fall likvidera bolaget, att föra in fordringen i bolagets skuldförteckning, eller att vidta andra åtgärder för att driva in stödet (dom av den 6 december 2007, kommissionen/Italien, C‑527/05, EU:C:2007:753, punkt 28).

37

Av fast rättspraxis följer nämligen att återställandet av den tidigare situationen och undanröjandet av den konkurrenssnedvridning som följer av dessa stöd i princip kan ske genom att fordran på återbetalning av stödet i fråga tas upp bland skulderna i skuldförteckningen (dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien, C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

38

Domstolen konstaterar emellertid att i de fall där de statliga myndigheterna inte har lyckats få tillbaka hela stödet innebär upptagandet av fordran på återbetalning av stödet bland skulderna i skuldförteckningen emellertid endast att skyldigheten att återkräva stödet är uppfylld om konkursen leder till att företaget avvecklas, det vill säga att dess verksamhet definitivt upphör, vilket de statliga myndigheterna kan genomdriva i egenskap av aktieägare eller borgenärer (dom av den 13 oktober 2011, kommission/Italien, C‑454/09, ej publicerad, EU:C:2011:650, punkt 36).

39

Av detta följer att det enbart är nödvändigt att definitivt lägga ned verksamheten i det företag som mottagit det statliga stödet om det inte är möjligt att driva in det totala beloppet för stödet under konkursförfarandet.

40

Vad gäller de temporära aspekterna av återkravet av stöd som förklarats olagliga och oförenliga med den inre marknaden erinrar domstolen om att det inte uppfyller kraven i EUF-fördraget att rikta återkrav alltför sent, efter det att fristerna löpt ut (dom av den 12 december 2013, kommissionen/Italien, C‑527/12, EU:C:2013:832, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

41

Vidare konstaterar domstolen, i likhet med vad generaladvokaten har anfört i punkt 59 i sitt förslag till avgörande, att det verkar osannolikt att de olika stegen i ett konkursförfarande, från den inledande konkursansökan och då fordringarna tas upp i förteckningen över skulder, till dess att stödmottagaren likvideras och de berörda stöden helt har återbetalats, eller, i förekommande fall, till dess att mottagarens verksamhet definitivt upphör, normalt kommer att äga rum inom den fyramånadersfrist som kommissionen normalt fastställer för återkrävande av olagligt stöd.

42

Att fordran på återbetalning av stödet i fråga tas upp i förteckningen över skulder ska under dessa förhållanden i princip betraktas som en lämplig åtgärd för att undanröja snedvridningen av konkurrensen, i likhet med vad domstolen slagit fast i punkt 37 i denna dom, under förutsättning att en sådan åtgärd åtföljs antingen av att hela stödbeloppet återbetalas eller av att företaget läggs ned och definitivt upphör med sin verksamhet, om en sådan indrivning inte är möjlig under konkursförfarandet.

43

För att en sådan åtgärd ska vara ändamålsenlig, bland annat med avseende på kravet på att beslutet om att återkräva det olagliga stöd som förklarats oförenligt med den inre marknaden ska verkställas omedelbart, ska den, i likhet med vad generaladvokaten har anfört i punkt 60 i sitt förslag till avgörande, vidtas inom den tidsfrist som föreskrivs av kommissionen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 april 2011, kommissionen/Polen, C‑331/09, EU:C:2011:250 punkterna 6065, dom av den 13 oktober 2011, kommissionen/Italien, C‑454/09, ej publicerad, EU:C:2011:650, punkterna 3842, och dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien, C‑610/10, EU:C:2012:781, punkterna 7375).

44

För att i förevarande fall kunna avgöra huruvida det föreligger en överträdelse enligt artikel 108.2 FEUF är det därför nödvändigt att fastställa den tidpunkt vid vilken Republiken Grekland ska föra upp fordran på återbetalning av stödet i fråga i förteckningen över skulder.

45

I detta avseende följer det av domstolens fasta praxis är det relevanta datumet för tillämpningen av artikel 108.2 andra stycket FEUF är det datum som föreskrivits i det beslut som menligen inte har verkställts, eller, i förekommande fall, det som kommissionen därefter har fastställt (dom av den 12 februari 2015, kommissionen/Frankrike, C‑37/14, ej publicerad, EU:C:2015:90, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

46

Om det i enskilda fall finns omständigheter eller skäl som har samband med inhemska föraranden vilka hindrar medlemsstaten från att inom den föreskrivna fristen föra upp fordran på återbetalning av stödet i fråga i förteckningen över skulder, måste denna stat, i enlighet med domstolens praxis, underställa kommissionen dessa problem för bedömning och föreslå lämpliga ändringar i det berörda beslutet. Medlemsstaten och kommissionen ska, enligt den regel som ålägger medlemsstater och unionens institutioner en ömsesidig skyldighet till lojalt samarbete, vilken bland annat ligger bakom artikel 4.3 FEU, samarbeta med god vilja för att övervinna svårigheterna, med fullt iakttagande av bestämmelserna i fördraget och, i synnerhet, bestämmelserna avseende stödåtgärder (dom av den 12 februari 2015, kommissionen/Frankrike, C‑37/14, ej publicerad, EU:C:2015:90, punkt 67).

47

Så länge medlemsstaten inte har begärt förlängning av den tidsfrist som satts i enlighet med beslutet om att återkräva det olagligt utbetalade stödet, ska emellertid referenstidpunkten för att tillämpa artikel 108.2 andra stycket FEUF, och i synnerhet för att ta upp fordran på återbetalning av stödet i fråga i förteckningen över skulder, vara den som anges i detta beslut.

48

Om den berörda medlemsstaten, inom den tidsfrist som anges i beslutet om nämnda återkravskulle eller, i tillämpliga fall, vid det datum som därefter fastställts av kommissionen, inte har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att fullgöra skyldigheten att återkräva det aktuella stödet och, i synnerhet, att återställa den tidigare situationen och undanröja snedvridningen av konkurrensen till följd av detta statliga stöd, ska denna stat följaktligen, inom ramen för ett förfarande om fördragsbrott enligt artikel 108.2 andra stycket FEUF, anses ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt kommissionens beslut och vidare ska alla ytterligare åtgärder efter tidsfristens utgång inte anses relevanta för bedömningen av huruvida medlemsstaten har vidtagit alla de åtgärder som krävs för att genomföra beslutet före utgången av den frist för genomförande som satts av kommissionen. (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 juli 2001, kommissionen/Belgien, C‑378/98, EU:C:2001:370, punkt 28).

49

I förevarande fall var Republiken Grekland skyldig, i enlighet med artikel 3.1 i beslut 2012/541, att säkerställa att återkravet är omedelbart verkställbart. I enlighet med artikel 3.2 i detta beslut hade denna medlemsstat härför fyra månader på sig efter den dag då beslutet delgavs.

50

Eftersom kommissionen inte har godkänt någon förlängning av denna frist ska det relevanta datumet för tillämpningen av artikel 108.2 andra stycket FEUF vara det datum som anges i beslut 2012/541.

51

Eftersom beslutet delgavs Republiken Grekland den 23 februari 2012, konstaterar domstolen att tidsfristen för denna medlemsstat att återkräva de olagligen utbetalade stöden löpte ut den 25 juni 2012, då den 23 juni 2012 var en lördag.

52

Det är emellertid utrett att United Textiles försattes i konkurs först den 19 juli 2012.

53

Det framgår dessutom av handlingarna i målet att den tidsfrist som satts för att meddela fordringarna började löpa den 30 juli 2012 och att de grekiska myndigheterna meddelade konkursdomstolens kansli fordringarna den 3 augusti 2012 för 2007 års garanti och den 14 september 2012 för 2009 års garanti.

54

I enlighet med vad Republiken Grekland har angett under förhandlingen vid domstolen meddelades den sista fordringen den 7 februari 2013.

55

Eftersom Republiken Grekland inte inom de föreskrivna fristerna har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att verkställa beslut 2012/541 kan kommissionen således vinna framgång med den första invändningen, avseende åsidosättande av artiklarna 2 och 3 i detta beslut.

Den andra anmärkningen: Underlåtenhet att informera kommissionen

Parternas argument

56

Inom ramen för sin andra anmärkning har kommissionen gjort gällande att Republiken Grekland i vart fall inte har lämnat tillräcklig information till kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att verkställa beslut 2012/541. Kommissionen har påpekat att det är genom de grekiska myndigheternas skrivelse av den 19 januari 2016 som den underrättades om att den exekutiva auktionen av United Textiles tillgångar hade avbrutits. Kommissionen har vidare anfört att Republiken Grekland inte har lämnat några konkreta uppgifter om att United Textiles inte är verksamt på marknaden eller att bolaget inte längre bedriver någon verksamhet sedan december 2015. Slutligen har kommissionen gjort gällande att de grekiska myndigheterna, sedan deras skrivelse av den 11 april 2016, inte har lämnat några uppgifter alls avseende United Textiles.

57

Republiken Grekland har gjort gällande att kommissionen har hållits tillräckligt underrättad om de åtgärder som har vidtagits för att verkställa beslut 2012/541.

Domstolens bedömning

58

Enligt artikel 4.1 i beslut 2012/541 ska Republiken Grekland, inom två månader efter den dag då detta beslut delges, lämna viss information avseende återkravet till kommissionen. Eftersom beslutet delgavs Republiken Grekland den 23 februari 2012, konstaterar domstolen att tidsfristen för denna medlemsstat att inkomma med sådan information löpte ut den 23 april 2012.

59

I artikel 4.2 i detta beslut föreskrivs en skyldighet för denna medlemsstat dels att hålla kommissionen underrättad om de nationella åtgärder som vidtagits för att driva in stödet till dess att återkravet av stödet har slutförts, dels att till kommissionen lämna detaljerade uppgifter om de stödbelopp och räntebelopp som redan har återkrävts från stödmottagaren.

60

Vad gäller skyldigheten i artikel 4.1 konstaterar domstolen att Republiken Grekland inte har efterkommit denna, eftersom medlemsstaten, i likhet med vad som framgår av handlingarna i målet, inte underrättade kommissionen förrän i maj 2012. Det framgår dessutom av de förklaringar som Republiken Grekland lämnat under förhandlingen att de uppgifter avseende återkravet av stödet vilka borde ha lämnats till kommissionen inte lämnades inom den tidsfrist som satts i artikel 4.1 i beslutet.

61

Vad gäller skyldigheten i artikel 4.2 i beslut 2012/541 framgår det av handlingarna i målet att kommissionen och Republiken Grekland visserligen hade tät kontakt, från maj 2012, avseende United Textiles pågående insolvensförfarande, men att denna medlemsstat ändå inte i vederbörlig ordning underrättat kommissionen i förväg om antagandet av ACL genom vilken den exekutiva auktionen av United Textiles tillgångar avbröts. Det var först efter kommissionens skrivelse av den 18 december 2015, i vilken Republiken Grekland ombads precisera situationen, som denna medlemsstat, i skrivelse av den 19 januari 2016, informerade kommissionen om att den avbrutit denna exekutiva auktion under sex månader för att undersöka möjligheterna att återskapa United Textiles. De grekiska myndigheterna har därutöver, sedan deras skrivelse av den 11 april 2016, inte lämnat några uppgifter avseende United Textiles.

62

Domstolen konstaterar således att Republiken Grekland har åsidosatt skyldigheten att lämna information till kommissionen om de åtgärder som har vidtagits i enlighet med beslut 2012/541.

63

Mot bakgrund av det ovanstående konstaterar domstolen att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2–4 i beslut 2012/541, genom att inte inom de föreskrivna fristerna ha vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att verkställa detta beslut och genom att inte ha lämnat kommissionen tillräcklig information om de åtgärder som har vidtagits i enlighet med nämnda beslut.

Rättegångskostnader

64

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Grekland ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Grekland har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

 

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

 

1)

Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2–4 i kommissionens beslut av den 22 februari 2012 angående statligt stöd SA.26534 (C 27/2010 ex NN 6/2009), som Grekland beviljat United Textiles SA, och enligt FEU, genom att inte inom de föreskrivna fristerna ha vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att verkställa detta beslut och genom att inte ha lämnat Europeiska kommissionen tillräcklig information om de åtgärder som har vidtagits i enlighet med nämnda beslut.

 

2)

Republiken Grekland ska ersätta rättegångskostnaderna.

 

Underskrifter


( *1 ) Rättegångsspråk: grekiska.

Upp