—

Sprengen/Pakweg Douane BV, genom H. de Bie, S.S. Mulder och N. van den Broek, advocaten,

—

Nederländernas regering, genom M. Noort, M. Bulterman och M. Gijzen, samtliga i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom A. Caeiros, F. Wilman och W. Roels, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN) i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1549/2006 av den 17 oktober 2006 (EUT L 301, 2006, s. 1, och rättelse i EUT L 148, 2007, s. 27), och kommissionens förordning (EG) nr 1214/2007 av den 20 september 2007 (EUT L 286, 2007, s. 1, och rättelse i EUT L 164, 2008, s. 46), och i synnerhet tolkningen av nr 8471 och nr 8521 i KN.

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Sprengen/Pakweg Douane BV (nedan kallat Sprengen) och Staatssecretaris van Financiën (statssekreteraren med ministerliknande befogenheter vid finansministeriet). Målet rör klassificeringen enligt KN av apparater som benämns som ”screenplays” som innehåller en multimediahårddisk och som kan återge många olika typer av multimediafiler (från fotografier och musik till filmer) som laddas ned från en dator, direkt i en tv-apparat eller en videomonitor.

3

Tullklassificeringen av varor som importeras till Europeiska unionen regleras i KN.

4

KN bygger på det internationella systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat HS), som utarbetats av Tullsamarbetsrådet, numera Världstullorganisationen (WCO), och inrättats genom den internationella konventionen om upprättande av nämnda råd, vilken ingicks i Bryssel den 15 december 1950. HS inrättades genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallad HS-konventionen), som ingicks i Bryssel den 14 juni 1983 och godkändes, tillsammans med sitt ändringsprotokoll av den 24 juni 1986, på Europeiska ekonomiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 12, s. 3). I KN återfinns nummer och undernummer med sex siffror från HS. Endast den sjunde och den åttonde siffran anger de undergrupper som uteslutande förekommer i KN.

5

Det föreskrivs i artikel 12 i förordning nr 2658/87 att Europeiska kommissionen varje år genom en förordning ska anta en fullständig version av KN, tillsammans med motsvarande autonoma och konventionella tullsatser i Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse efter de åtgärder som har vidtagits av Europeiska unionens råd eller kommissionen. Denna förordning ska offentliggöras senast den 31 oktober i Europeiska unionens officiella tidning och ska gälla från och med den 1 januari påföljande år.

6

Det framgår av de handlingar som ingetts till domstolen att de versioner av KN som är tillämpliga på omständigheterna i det nationella målet är de som gäller åren 2007 och 2008. De återfinns i förordning nr 1549/2006 respektive nr 1214/2007. Lydelsen i de allmänna bestämmelserna och tulltaxenumren i kapitel 84 och 85 i KN, samt anmärkningarna till nämnda kapitel, vilka är av betydelse för tolkningsfrågorna, i de versioner som följer av dessa förordningar, är densamma.

7

Del 2 i KN innehåller avdelning XVI, som har rubriken ”Maskiner och apparater samt mekaniska redskap; elektrisk materiel; delar till sådana varor; apparater för inspelning eller återgivning av ljud, apparater för inspelning eller återgivning av bilder och ljud för television samt delar och tillbehör till sådana apparater”.

8

Anmärkningarna 3 och 5 till avdelning XVI i KN har följande lydelse:

…

9

Avdelning XVI i KN innehåller ett kapitel 84 med rubriken ”Kärnreaktorer, ångpannor, maskiner, apparater och mekaniska redskap samt delar till sådana varor”.

10

Anmärkning 5 till det kapitlet har följande lydelse:

”…

11

Nr 8471 i KN och undernummer 8471 70 50 i densamma har följande lydelse:

…

…

8471 70 50 – – – – – Hårddiskenheter

…”

12

Avdelning XVI i KN innehåller även ett kapitel 85 med rubriken ”Elektriska maskiner och apparater, elektrisk materiel samt delar till sådana varor; apparater för inspelning eller återgivning av ljud, apparater för inspelning eller återgivning av bilder och ljud för television samt delar och tillbehör till sådana apparater.”

13

Nr 8521 i KN och undernummer 8521 90 00 i densamma har följande lydelse:

…

8521 90 00 – Andra slag”

14

WCO godkänner, enligt villkoren i artikel 8 i HS-konventionen, de förklarande anmärkningar och uttalanden i klassificeringsfrågor, vilka har antagits av HS-kommittén som har inrättats enligt artikel 6 i nämnda konvention. HS-kommittén har i enlighet med artikel 7.1 i HS-konventionen bland annat i uppdrag att föreslå ändringar i konventionen och att utarbeta kommentarer, uttalanden i klassificeringsfrågor och andra anvisningar till ledning vid tolkningen av HS.

15

Enligt artikel 3.1 i HS-konventionen förbinder sig varje fördragsslutande part att se till att dess tulltaxenomenklatur och statistiska nomenklaturer överensstämmer med HS, att använda alla nummer och undernummer i HS utan tillägg eller förändring samt därtill hörande nummerkoder, och att följa den numeriska ordningsföljden i HS. Varje fördragsslutande part förbinder sig även att tillämpa de allmänna reglerna för tolkningen av HS och alla anmärkningar till avdelningar, kapitel och undernummer i HS samt att inte ändra omfattningen av desamma.

16

De förklarande anmärkningarna till HS rörande nummer 8521 hade i den version som antogs år 2007 följande lydelse:

”A.- APPARATER FÖR INSPELNING OCH KOMBINERAD INSPELNING OCH ÅTERGIVNING AV VIDEOSIGNALER

Detta är apparater som, när de är anslutna till en televisionskamera eller en televisionsmottagare, på ett medium spelar in elektriska impulser (analoga signaler) eller analoga signaler som omvandlats till digitala koder (eller en kombination av dessa) som motsvarar bilderna och ljudet som uppfångas av en televisionskamera eller tas emot av en televisionsmottagare. I allmänhet spelas både bilder och ljud in på samma medium. Inspelningsmetoden kan vara magnetisk eller optisk och inspelningsmediet är oftast band eller skivor.

Numret omfattar också apparater som spelar in, i allmänhet på en magnetskiva, digitala koder som motsvarar videobilder och ljud, genom att överföra de digitala koderna från en automatisk databehandlingsmaskin (t.ex. en digital videospelare).

Vid magnetisk inspelning på band spelas bilderna och ljudet in på olika spår på bandet medan när det rör sig om magnetisk inspelning på skiva så spelas bilderna och ljudet in som magnetiska mönster eller prickar i spiralspår på skivans yta.

Vid optisk inspelning kodas digitala data som motsvarar bilderna och ljudet in på en skiva med hjälp av laser.

Videoinspelningsapparater som tar emot signaler från en televisionsmottagare innehåller också en tuner som gör det möjligt att välja önskad signal (eller kanal) från det frekvensband med signaler som sänds ut från televisionssändningsstationen.

När apparaten används för återgivning omvandlar den inspelningen till videosignaler. Dessa signaler överförs antingen till en sändarstation eller till en televisionsmottagare.

B.- APPARATER FÖR ÅTERGIVNING

Dessa apparater är enbart avsedda att återge bilder och ljud direkt i en televisionsmottagare. De informationsbärare som används i dessa apparater har försetts med information på mekanisk, magnetisk eller optisk väg med hjälp av speciell inspelningsutrustning. Följande apparater kan nämnas som exempel:

apparater som använder skivor i vilka bild- och ljuddata har lagrats genom olika metoder och avkänns av ett laseroptiskt avläsningssystem, ett magnethuvud eller någon annan avkännare. I enlighet med anmärkning 3 till avdelning XVI skall apparater som kan återge både video- och ljudinspelningar hänföras till detta nummer;

apparater som avkodar och omvandlar till videosignal bildinformation som är upptagen på en ljuskänslig film (ljudet är inspelat på magnetisk väg på samma film).”

17

Avtalet om handel med informationsteknikprodukter, som utgörs av den ministerförklaring om handel med informationsteknikprodukter som antogs den 13 december 1996 vid Världshandelsorganisationens (WTO) första konferens i Singapore, med bilagor och tillägg (nedan kallat ITA), godkändes tillsammans med meddelandet om dess genomförande på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 97/359/EG av den 24 mars 1997 om avskaffande av tullar på informationsteknikprodukter (EGT L 155, 1997, s. 1). I punkt 1 i ITA preciseras att varje avtalsparts handelsordning bör utvecklas på ett sådant sätt att möjligheterna för informationsteknikprodukter att vinna inträde på marknaden förstärks.

18

Rådets förordning (EG) nr 2559/2000 av den 16 november 2000 om ändring av bilaga I till förordning (EEG) nr 2658/87 (EGT L 293, 2000, s. 1) antogs i syfte att tillämpa ITA, såsom framgår av skälen 2 och 3 i den förordningen.

19

Tilläggen A och B till bilagan till ITA har följande lydelse:

”Tillägg A, avdelning 1

…

…

…

Tillägg B

Positivlista över särskilda produkter som ska omfattas av detta avtal, oavsett deras klassificering enligt HS.

…

Minnesenheter med särskilt format, inbegripet informationsbärare för maskiner för automatisk databehandling, med eller utan löstagbart medium, av magnetiskt, optiskt eller annat slag, inbegripet skivminneskassetterna Bernoulli Box, Syquest eller Zipdrive.

…”

20

Under åren 2007 och 2008 lämnade Sprengen, i eget namn och för egen räkning för sin uppdragsgivare Iomega International S.A., in deklarationer för övergång till fri omsättning av apparater som benämns som ”screenplays” (nedan kallade screenplay-apparater).

21

Det framgår av beslutet om hänskjutande att screenplay-apparater är apparater som gör det möjligt att lagra multimediafiler och återge dem på en tv-apparat eller en videomonitor.

22

Screenplay-apparaterna är därför utrustade med en hårddisk på vilken det går att lagra video- och musikfiler, samt fotografier i olika vedertagna format från en persondator. Anslutningen till persondatorn upprättas med hjälp av screenplay-apparaternas inbyggda firewire- eller USB-anslutning.

23

Apparaterna kan därefter kopplas av från datorn och anslutas till en tv-apparat eller en videomonitor med hjälp av en kabel för att återge nämnda videor, musik eller foton. Med hjälp av screenplay-apparaternas maskinvara och programvara avkodas de (digitala) multimediafiler som lagrats på hårddisken och konverteras till en (analog) PAL/NTSC‑signal som går att se på en tv-apparat eller en videomonitor.

24

I den instruktionsbok som medföljer screenplay-apparaterna anges följande:

”Med multimediaspelaren Iomega Screenplay kan du återge dina favoritmultimediafiler från din dator på din tv. Kopiera enkelt filmer, foton och musik från en pc eller en Macdator till screenplay Pro-spelaren via USB- eller FireWire-anslutningen. Sedan kan du titta på filmerna, visa bildspel och spela upp din musik på vilken tv-apparat som helst.”

25

Sprengen deklarerade screenplay-apparaterna enligt undernummer 8471 70 50 i KN, såsom ”hårddiskenheter”, vilket innebär en tullsats på 0 procent.

26

Nederländska tullmyndigheter fann efter kontroll att screenplay-apparaterna skulle ha klassificerats som ”apparater för återgivning av videosignaler” enligt undernummer 8521 90 00 i KN, vilket innebär en tullsats på 13,9 procent. Det var under dessa omständigheter som tulltaxeringsbesluten fastställdes och delgavs Sprengen.

27

Sprengen begärde omprövning av tulltaxeringsbesluten. Sprengens begäran om omprövning avslogs och Sprengen överklagade tulltaxeringsbesluten till Rechtbank Haarlem (Domstolen i Haarlem, Nederländerna) som ogillade överklagandet den 22 december 2011. Sprengen överklagade den domen till Gerechtshof Amsterdam (Appellationsdomstolen i Amsterdam, Nederländerna). Även det överklagandet ogillades genom dom av den 24 oktober 2013 med motiveringen att screenplay-apparaterna borde ha klassificerats enligt nr 8521 i KN.

28

Sprengen överklagade den domen till Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen i Nederländerna). Sprengen har vid den sistnämnda domstolen hävdat följande. För det första att appellationsdomstolen tolkade omfattningen av nr 8521 i KN och bland annat begreppet ”apparater för återgivning av videosignaler” i den mening som avses i det numret för extensivt och att den tolkningen strider mot både HS och KN. För det andra att appellationsdomstolen, även om screenplay-apparaterna skulle kunna klassificeras enligt nr 8521 i KN, felaktigt tolkade anmärkning 3 till avdelning XVI i KN, enligt vilken andra maskiner som kan utföra två eller flera kompletterande eller alternativa arbetsuppgifter klassificeras som om de bestod enbart av den komponent eller utgjorde en sådan maskin som utför den huvudsakliga arbetsuppgiften. Sprengen har slutligen hävdat att det var fel av Gerechtshof Amsterdam (Appellationsdomstolen i Amsterdam, Nederländerna) att finna att screenplay-apparaterna inte omfattades av ITA:s tillämpningsområde och att klaganden inte med framgång kunde åberopa det avtalet i fråga om vilken tulltaxa som ska tillämpas.

29

Mot denna bakgrund beslutade Hoge Raad der Nederlanden (Högsta domstolen i Nederländerna) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen.

30

Den hänskjutande domstolen har ställt frågorna, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida KN ska tolkas så, att apparater, såsom de screenplay-apparater som är i fråga i det nationella målet, vars arbetsuppgift är att dels lagra multimediafiler, dels återge dem på en tv-apparat eller en videomonitor, ska omfattas av undernummer 8471 70 50 i KN eller av nr 8521 i KN.

31

För att besvara frågorna understryker domstolen för det första att de allmänna bestämmelserna för tolkningen av KN föreskriver att klassificeringen av varorna ska bestämmas med ledning av lydelsen av HS-numren, av anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen samt att lydelsen av avdelningarnas, kapitlens eller underkapitlens rubriker endast är vägledande (se dom av den 12 juni 2014, Lukoyl Neftohim Burgas, C‑330/13, EU:C:2014:1757, punkt 33, och dom av den 11 juni 2015, Baby Dan, C‑272/14, EU:C:2015:388, punkt 25).

32

För det andra framgår det av fast rättspraxis att det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, i allmänhet ska vara varornas objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i texten till numret i KN och i anmärkningar till avdelningar och kapitel (se, bland annat, dom av den 16 februari 2006, Proxxon, C‑500/04, EU:C:2006:111, punkt 21, och dom av den 5 mars 2015, Vario Tek, C‑178/14, EU:C:2015:152, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

33

I detta hänseende följer det av själva lydelsen av nr 8471, som omfattar undernummer 8471 70 50, och nr 8521 i KN och de tillhörande förklarande anmärkningarna att den aktuella varans arbetsuppgift är avgörande för att klassificera den enligt ett av dessa nummer.

34

De nämnda numren beskriver nämligen specifikt vilken arbetsuppgift de varor som omfattas av dessa nummer ska utföra. Nr 8471 i KN avser således bland annat ”maskiner för automatisk databehandling och enheter till sådana maskiner”. Vad gäller nr 8521 i KN avser det ”apparater för inspelning eller återgivning av videosignaler, även med inbyggd videotuner”.

35

Det framgår av beslutet om hänskjutande att de apparater som är i fråga i det nationella målet har arbetsuppgifter som om de beaktas för sig gör det möjligt att klassificera nämnda apparater enligt båda de nummer som nämns ovan i punkt 30. Dessa apparater har i synnerhet som arbetsuppgift att dels lagra multimediafiler, dels återge dem på en tv-apparat eller en videomonitor.

36

Det framgår även av nämnda beslut att apparaternas huvudsakliga arbetsuppgift är återgivning av videosignaler.

37

Det ska således för det första påpekas att det i anmärkning 3 till avdelning XVI i KN, i vilken kapitlen 84 och 85 i KN ingår, anges att om inte annat föreskrivs ska maskinkombinationer som består av två eller flera maskiner som sammanfogats till en enhet samt andra maskiner som kan utföra två eller flera kompletterande eller alternativa arbetsuppgifter klassificeras som om de bestod enbart av den komponent eller utgjorde en sådan maskin som utför den huvudsakliga arbetsuppgiften.

38

Härav följer att sådana apparater som de screenplay-apparater som är i fråga i det nationella målet, med hänsyn till deras huvudsakliga arbetsuppgift, i princip ska klassificeras enligt nr 8521 i KN, vilket specifikt avser apparater för återgivning av videosignaler.

39

Ett sådant konstaterande påverkas inte av Sprengens argument om att en sådan klassificering är utesluten på grund av den förklarande anmärkningen avseende nr 8521 i HS. Sprengen har i det hänseendet hävdat att i enlighet med nämnda förklarande anmärkning ska endast de apparater som ”enbart” är avsedda att återge bilder och ljud direkt i en televisionsmottagare omfattas av det numret. Sprengen har gjort gällande att även om det antas att screenplay-apparaterna har en sådan återgivning som arbetsuppgift rör det sig under alla omständigheter inte om apparaternas ”enda” arbetsuppgift.

40

Det följer i detta hänseende av domstolens praxis att de förklarande anmärkningarna till HS utgör viktiga tolkningsdata vid bedömningen av vad som omfattas av olika tulltaxenummer, dock utan att vara rättsligt bindande. Innehållet i de förklarande anmärkningarna ska följaktligen överensstämma med bestämmelserna i KN och kan inte ändra deras räckvidd (dom av den 26 november 2015, Duval, C‑44/15, EU:C:2015:783, punkt 24).

41

Den omständigheten att det i avdelning B i den förklarande anmärkningen avseende nr 8521 i HS anges att de apparater som avses i detta nummer ”enbart” är avsedda att återge bilder och ljud direkt i en televisionsmottagare utgör inte hinder för konstaterandet i punkt 38 ovan. Användningen av begreppet ”enbart” får inte till följd att varje apparat som även har andra arbetsuppgifter än att återge videosignaler utesluts, utan det begreppet är avsett att skilja dessa apparater från de som benämns såsom ”apparater för kombinerad inspelning och återgivning av videosignaler”, vilka avses i avdelning A i den förklarande anmärkningen.

42

En sådan tolkning bekräftas för det andra av anmärkning 5 till kapitel 84 i KN, i vilket undernummer 8471 70 50 i KN ingår. Anmärkning 5 C till det kapitlet innehåller bestämmelser som ska tillämpas om inte annat följer av bestämmelserna i anmärkningarna 5 D och 5 E till samma kapitel. Anmärkning 5 E till kapitel 84 i KN har följande lydelse: ”Maskiner som innehåller eller arbetar tillsammans med en maskin för automatisk databehandling och utför en annan specifik arbetsuppgift än databehandling skall klassificeras enligt det nummer som är tillämpligt för deras arbetsuppgift eller, om detta inte är möjligt, enligt ett slumpnummer.”

43

Det följer av ordalydelsen i anmärkning 5 E att begreppet ”specifik arbetsuppgift” som anges däri avser en ”annan [arbetsuppgift] än databehandling” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2008, Kip Europe m.fl., C‑362/07 och C‑363/07, EU:C:2008:710, punkt 32).

44

Av denna anmärknings systematik och syfte framgår vidare att det där förekommande uttrycket, ”skall klassificeras enligt det nummer som är tillämpligt för deras arbetsuppgift”, syftar till att förhindra att apparater som inte har databehandling som arbetsuppgift klassificeras enligt nr 8471 i KN endast på grund av att de innehåller en maskin för automatisk databehandling eller arbetar i anslutning till en sådan maskin (dom av den 11 december 2008, Kip Europe m.fl., C‑362/07 och C‑363/07, EU:C:2008:710, punkt 33).

45

Det ska således konstateras, såsom även den nederländska regeringen och kommissionen har anfört vid domstolen, att de apparater som är i fråga i det nationella målet har en specifik arbetsuppgift, i den mening som avses i den bestämmelsen, vilken består av att återge bilder och ljud i en tv-skärm. Denna arbetsuppgift kan nämligen inte anses utgöra en arbetsuppgift som består av databehandling i den mening som avses i nr 8471 i KN.

46

I motsats till vad den hänskjutande domstolen har hävdat påverkar inte det förhållandet att en apparat kan utföra två arbetsuppgifter, såsom de apparater som är i fråga i det nationella målet, att anmärkning 5 E till kapitel 84 i KN är tillämplig. Den anmärkningen förutsätter nämligen otvivelaktigt att den aktuella apparaten kan utföra flera arbetsuppgifter.

47

De apparater som är i fråga i det nationella målet omfattas i enlighet med anmärkning 5 E till kapitel 84 i KN inte av nr 8471 och särskilt inte av undernummer 8471 70 50 i KN.

48

EU-domstolen ska för det tredje pröva huruvida denna tolkning av KN påverkas av bestämmelserna i ITA, vilka den hänskjutande domstolen har hänvisat till. Det ska i detta hänseende erinras om att det av fast rättspraxis framgår att bestämmelserna i ett avtal såsom ITA visserligen inte är av sådan beskaffenhet att de medför rättigheter för enskilda som dessa kan göra gällande direkt vid en domstol enligt unionsrätten. När det finns unionslagstiftning på det berörda området, medför emellertid den omständigheten att av unionen ingångna internationella avtal har företräde framför sekundärrätten att sekundärrätten så långt som möjligt ska tolkas i överensstämmelse med nämnda avtal (dom av den 22 november 2012, Digitalnet m.fl., C‑320/11, C‑330/11, C‑382/11 och C‑383/11, EU:C:2012:745, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

49

Sprengen har hävdat att de apparater som är i fråga i det nationella målet omfattas av både tillägg A, såsom ”minnesenheter” och tillägg B såsom ”minnesenheter med särskilt format”, till bilagan till ITA.

50

Tillägg A innehåller en hänvisning till undernummer 8471 70 i HS, vilket motsvarar undernummer 8471 70 i KN. Dessa apparater kan emellertid, såsom framgår av punkt 47 ovan, inte klassificeras enligt detta undernummer i KN. Tillägg A är således utan betydelse för det aktuella målet.

51

I tillägg B till bilagan till ITA, vilken innehåller en lista över särskilda produkter som omfattas av ITA oavsett deras klassificering enligt HS, hänvisas till ”minnesenheter med särskilt format”. För att kunna fastställa huruvida de apparater som är i fråga i det nationella målet omfattas av det begreppet ska, såsom även kommissionen har hävdat vid förhandlingen, deras huvudsakliga arbetsuppgift och objektiva kännetecken beaktas. Det framgår således av beslutet om hänskjutande att apparaternas huvudsakliga arbetsuppgift är återgivning av videosignaler och inte lagring av data. Nämnda apparater omfattas följaktligen inte av begreppet ”minnesenheter med särskilt format” som det hänvisas till i tillägg B.

52

Domstolen finner således att tilläggen A och B till bilagan till ITA är utan betydelse för det aktuella målet.

53

Mot denna bakgrund ska frågorna besvaras enligt följande. KN ska tolkas så, att apparater, såsom de screenplay-apparater som är i fråga i det nationella målet, vars arbetsuppgift är att dels lagra multimediafiler, dels återge dem på en tv-apparat eller en videomonitor, ska omfattas av nr 8521 i KN.

54

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande:

Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1549/2006 av den 17 oktober 2006 och kommissionens förordning (EG) nr 1214/2007 av den 20 september 2007 ska tolkas så, att apparater, såsom de screenplay-apparater som är i fråga i det nationella målet, vars arbetsuppgift är att dels lagra multimediafiler, dels återge dem på en tv-apparat eller en videomonitor, ska omfattas av nr 8521 i denna nomenklatur.