1

Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen ska

2

I artikel 2.1 i lag nr 3037/2002 (FEK A’ 174/30.7.2002), med rubriken ”Förbud mot att använda och uppställa spel”, föreskrivs att det är förbjudet att använda elektriska, elektromekaniska och elektroniska spel ”inbegripet datorer, på offentliga platser såsom hotell, caféer, lokaler tillhörande allmännyttiga sammanslutningar av olika slag samt alla andra offentliga och privata platser. Det är även förbjudet att uppställa sådana spel.”

3

Artikel 3 i samma lag, med rubriken ”Företag som tillhandahåller Internettjänster”, stadgar följande: ”Uppställning och utnyttjande av datorer i inrättningar för tillhandahållande av Internettjänster omfattas inte av det förbud som avses i artikel 2. Det är dock förbjudet att anordna spel på dessa datorer, oavsett vilken metod som används.”

4

Överträdelse av förbuden medför straffrättsliga påföljder enligt artikel 4 i samma lag och administrativa sanktionsåtgärder enligt artikel 5.

5

Enligt artikel 9.1 i samma lag gäller slutligen lagens bestämmelser utan att det ”påverkar bestämmelserna i lag nr 2206/1994 eller de andra bestämmelserna avseende kasinon”.

6

I punkt 1 i domslutet i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland fastställer domstolen följande:

”Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 28 EG, 43 EG och 49 EG samt artikel 8 i … direktiv [98/34], genom att i artiklarna 2.1 och 3 i lag nr 3037/2002 föreskriva ett förbud mot att uppställa och driva alla former av elektriska, elektromekaniska och elektroniska spel, inbegripet samtliga dataspel, på samtliga offentliga eller privata platser med undantag för kasinon, vid äventyr av påföljd eller administrativa sanktionsåtgärder enligt artiklarna 4 och 5 i samma lag.”

7

Kommissionen frågade den 11 december 2006 Republiken Grekland i vilken utsträckning som domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland hade följts. Republiken Grekland besvarade denna förfrågan genom en skrivelse av den 12 februari 2007. I denna skrivelse lämnade de grekiska myndigheterna inte några konkreta uppgifter beträffande ändringar av de aktuella nationella bestämmelserna för att följa domstolens dom. Däremot underströk denna medlemsstat frågans allvar och komplexitet och anförde att de behöriga ministerierna samarbetade för att införa en godtagbar reglering i överensstämmelse med gemenskapsrätten och proportionalitetsprincipen.

8

Kommissionen ansåg att Republiken Grekland inte hade vidtagit de åtgärder som var nödvändiga för att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland och sände därför den 23 mars 2007 en formell underrättelse till denna medlemsstat i enlighet med artikel 228 EG.

9

Då Republiken Grekland inte svarade på denna underrättelse sände kommissionen den 29 juni 2007 ett motiverat yttrande till denna medlemsstat, varigenom medlemsstaten uppmanades att, inom två månader från delgivningen av yttrandet, vidta nödvändiga åtgärder för att följa denna dom.

10

Eftersom Republiken Grekland varken besvarade detta yttrande eller anmälde någon som helst lagstiftningsåtgärd för att följa domen, beslutade kommissionen att väcka förevarande talan, eftersom den ansåg att Republiken Grekland hade underlåtit att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland.

11

Republiken Grekland besvarade det motiverade yttrandet den 12 mars 2008, det vill säga två dagar efter det att kommissionen hade väckt förevarande talan. Republiken Grekland förklarade att den hade tillsatt en lagberedningskommitté för att utarbeta ett lagförslag med ändringar.

12

Av diskussionerna i målet framgår vidare att Republiken Grekland översände ett första lagförslag med ändringar till kommissionen den 7 maj 2008, i överensstämmelse med artikel 8 i direktiv 98/34. Kommissionen gjorde då vissa påpekanden i ett utförligt yttrande av den 1 augusti 2008, vilket Republiken Grekland inte har besvarat. Däremot hölls ett sammanträde mellan parterna i Athen den 1 december 2008.

13

Republiken Greklands ombud har även anfört att ett nytt lagförslag med ändringar inom kort kommer att antas av den grekiska regeringen och därefter översändas till kommissionen för en ny bedömning av bestämmelserna däri enligt artikel 8 i direktiv 98/34. Efter detta förfarande kommer lagförslaget att bli föremål för en omröstning i parlamentet för att antas.

14

I artikel 228 EG föreskrivs inte någon tidsfrist inom vilken en dom varigenom domstolen fastställer ett fördragsbrott måste följas. Enligt fast rättspraxis krävs det emellertid, av hänsyn till vikten av en omedelbar och enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten, att åtgärder för att följa en dom vidtas omedelbart och slutförs snarast möjligt (se, bland annat, dom av den 9 december 2008 i mål C-121/07, kommissionen mot Frankrike, REG 2008, s. I-9159, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

15

Referenstidpunkten för att bedöma huruvida det föreligger ett fördragsbrott enligt artikel 228 EG är dessutom utgången av den frist som har angetts i det, med stöd av samma bestämmelse, avgivna motiverade yttrandet (se, bland annat, dom av den 18 juli 2007 i mål C-503/04, kommissionen mot Tyskland, REG 2007, s. I-6153, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

16

Det är i förevarande mål utrett att då tvåmånadersfristen i det motiverade yttrandet av den 29 juni 2007 löpte ut, hade Republiken Grekland inte vidtagit någon av de åtgärder som krävs för att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland. Förslaget till en första verkställighetsåtgärd sändes nämligen till kommissionen först den 7 maj 2008.

17

Under dessa omständigheter fastställer domstolen, i likhet med vad Republiken Grekland själv har medgett, att denna medlemsstat underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 228.1 EG.

18

Med stöd av den beräkningsmetod som definieras i dess meddelande om tillämpning av artikel 228 i EG-fördraget (SEC (2005) 1658), av den 13 december 2005, har kommissionen föreslagit att domstolen ska förelägga Republiken Grekland att betala ett löpande vite om 31798,80 euro för varje dag som löper utan att de åtgärder vidtas som krävs för att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, från och med avkunnandet av domen i förevarande mål fram till dess att Republiken Grekland har följt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland.

19

Kommissionen anser att ett föreläggande att betala löpande vite är den lämpligaste åtgärden för att så snabbt som möjligt få det fastställda fördragsbrottet att upphöra. Ett löpande vite om 31798,80 euro per dags försening är enligt kommissionen anpassat till fördragsbrottets svårighetsgrad och varaktighet samtidigt som kravet att sanktionen ska vara effektiv beaktas. Beloppet erhålls genom att ett basbelopp om 600 euro multipliceras med en koefficient om 11 (på en skala från 1 till 20) för att beakta fördragsbrottets svårighetsgrad, med en koefficient om 1,1 (på en skala från 1 till 3) för att beakta fördragsbrottets varaktighet och med en koefficient om 4,38 (baserad på den berörda medlemsstatens bruttonationalprodukt och på antalet röster som den har i Europeiska unionens råd), vilken ska spegla medlemsstatens betalningsförmåga.

20

När det gäller fördragsbrottets svårighetsgrad har kommissionen anfört att genom den aktuella nationella regleringen åsidosätts tre av de fyra grundläggande friheterna enligt fördraget. Kommissionen har dessutom hävdat att de grekiska myndigheterna inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 8.1 första stycket i direktiv 98/34 och att de för övrigt inte har samarbetat fullt ut med kommissionen under den administrativa delen av det förfarande som inleddes enligt artikel 228 EG.

21

Republiken Grekland har hävdat att den koefficient som ska spegla fördragsbrottets svårighetsgrad har fastställts oerhört högt av kommissionen och att den inte bör överstiga 4. Svaranden har därvid gjort gällande att fördragsbrottet har påverkat endast en liten verksamhetssektor, att de ifrågavarande nationella bestämmelserna tillämpades utan diskriminering och att de dessutom var den lämpligaste lösningen för att bemöta de ekonomiska och sociala problem som orsakas av osund och okontrollerad verksamhet med spel, varför de var motiverade av tvingande skäl av allmänintresse. Republiken Grekland har slutligen med hänvisning till domstolens rättspraxis hävdat att nämnda koefficient strider mot proportionalitetsprincipen.

22

När det gäller fördragsbrottets varaktighet har kommissionen beaktat den period om elva hela månader som förflöt från det att domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland meddelades till den 17 oktober 2007, det vill säga den dag då den beslutade att väcka förevarande talan.

23

Republiken Grekland har gjort gällande att denna koefficient ska minskas till en miniminivå. Denna medlemsstat har hävdat att fördragsbrottet i själva verket började vid utgången av den frist om tre månader som fastställdes i skrivelsen av den 11 december 2006, genom vilken skrivelse kommissionen begärde upplysningar från de grekiska myndigheterna om i vilken utsträckning som domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland hade följts.

24

Sedan domstolen konstaterat att Republiken Grekland inte vidtagit några åtgärder för att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, har den enligt artikel 228.2 tredje stycket EG möjlighet att förplikta medlemsstaten att betala ett schablonbelopp eller ett löpande vite.

25

Det ska härvid erinras om att det ankommer på domstolen att i varje mål, med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet, bedöma vilka ekonomiska sanktioner som ska vidtas (dom av den 10 januari 2008 i mål C-70/06, kommissionen mot Portugal, REG 2008, s. I-1, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

26

Såsom påpekats ovan i punkt 18 i denna dom föreslår kommissionen att domstolen förelägger Republiken Grekland att bland annat betala ett löpande vite om 31798,80 euro.

27

Domstolen påpekar i detta avseende att kommissionens förslag inte binder domstolen och endast utgör ett hjälpmedel (se dom av den 25 november 2003 i mål C-278/01, kommissionen mot Spanien, REG 2003, s. I-14141, punkt 41 och där angiven rättspraxis). Sådana riktlinjer som de i kommissionens meddelanden är inte bindande för domstolen men bidrar till att säkerställa insyn, förutsebarhet och rättssäkerhet vad gäller kommissionens handlande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 2005 i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike, REG 2005, s. I-6263, punkt 85, och av den 14 mars 2006 i mål C-177/04, kommissionen mot Frankrike, REG 2006, s. I-2461, punkt 70).

28

Ett föreläggande om att betala ett löpande vite och/eller ett schablonbelopp syftar till att utöva ekonomiska påtryckningar på en medlemsstat som har underlåtit att följa en dom för att förmå den att upphöra med det fastställda fördragsbrottet. De ekonomiska sanktioner som vidtas måste därför bestämmas med hänsyn till den påtryckning som krävs för att den berörda medlemsstaten ska ändra sitt beteende (se, för ett liknande resonemang, domen av den 12 juli 2005 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 91, och domen av den 14 mars 2006 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkterna 59 och 60).

29

Domstolen konstaterar att Republiken Greklands ombud vid förhandlingen den 29 januari 2009 bekräftade att några lagstiftningsåtgärder vid den tidpunkten inte hade röstats fram och än mindre trätt i kraft för att få det fördragsbrott som fastställdes i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland att upphöra.

30

Eftersom fördragsbrottet har pågått fram till domstolens prövning av de faktiska omständigheterna, finner domstolen, i enlighet med vad kommissionen har gjort gällande, att ett löpande vite är en lämplig sanktion för att förmå denna medlemsstat att vidta de åtgärder som krävs för att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Portugal, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

31

Vad gäller beräkningsmetoden för det löpande vitet, får domstolen inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning fastställa det löpande vitet så att detta dels är anpassat efter omständigheterna, dels står i proportion till det fastställda fördragsbrottet och den berörda medlemsstatens betalningsförmåga (se bland annat domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Portugal, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

32

Med denna utgångspunkt är de grundkriterier som ska beaktas för att säkerställa det löpande vitets karaktär av tvångsmedel i syfte att uppnå en enhetlig och effektiv tillämpning av gemenskapsrätten, i princip, fördragsbrottets varaktighet, dess svårighetsgrad och den berörda medlemsstatens betalningsförmåga. Vid tillämpningen av dessa kriterier ska särskilt beaktas de konsekvenser som underlåtenheten att följa domen får för privata och offentliga intressen samt hur brådskande det är att få den berörda medlemsstaten att uppfylla sina skyldigheter (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Portugal, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

33

Vad för det första gäller fördragsbrottets svårighetsgrad och särskilt de konsekvenser som underlåtenheten att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland får för privata och offentliga intressen, gör domstolen följande bedömning. Förbudet mot att uppställa, driva och använda elektriska, elektromekaniska och elektroniska spel, inbegripet samtliga spel för datorer, på samtliga offentliga eller privata platser med undantag för casinon enligt den aktuella nationella lagstiftningen i det mål som ledde fram till den domen, innebär ett åsidosättande av principerna om fri rörlighet för varor, friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten enligt artiklarna 28 EG, 43 EG och 49 EG.

34

Såsom domstolen påpekade i punkterna 29, 30, 51 och 55 i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland har den aktuella nationella lagstiftningen inte enbart medfört en minskning av importen av sådana spel från andra medlemsstater, utan inneburit att import av sådana spel har upphört alltsedan förbudet infördes. Nämnda lagstiftning försvårar för ekonomiska aktörer från andra medlemsstater att tillhandahålla sina tjänster eller till och med att etablera sig i Grekland i detta syfte.

35

Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 54 i sitt förslag till avgörande har Republiken Grekland inte vidtagit några åtgärder för att upphäva tillämpningen av den reglering som var föremål för prövning i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, vilket därigenom medfört att ekonomiska aktörer löper risken att ådömas frihetsberövande straff och ekonomiska sanktioner med stöd av dessa bestämmelser. Domstolen anser därför att det är angeläget att Republiken Grekland ändrar sin lagstiftning.

36

Det finns slutligen även anledning att beakta att det fördragsbrott som fastställts i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland beror på att någon anmälan inte gjorts av tekniska föreskrifter i enlighet med artikel 8 i direktiv 98/34. Att denna särskilda skyldighet iakttogs var ett nödvändigt villkor för att fullt ut genomföra direktivets syfte såsom detta definieras i skälen 2 och 3, nämligen att säkerställa att den inre marknaden fungerar smidigt.

37

Syftet med den nationella lagstiftning som var föremål för prövning i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland var dessutom att bekämpa de allvarliga sociala problem som orsakas av att de aktuella spelen lätt kan omvandlas till hasardspel, vilka är förbjudna i Grekland utanför kasinon. I punkt 38 i den domen angav domstolen att de tvingande hänsyn av allmänintresse som åberopats av Republiken Grekland kunde motivera en begränsning av den fria rörligheten för varor. I punkt 41 i nämnda dom fann domstolen emellertid att förbud mot sådana spel på samtliga offentliga eller privata platser med undantag för kasinon utgör en åtgärd som inte står i proportion till det eftersträvade syftet.

38

Under dessa omständigheter ska koefficienten för fördragsbrottets svårighetsgrad fastställas till 8, vilket på ett lämpligt sätt speglar fördragsbrottets utmärkande egenskaper.

39

Fördragsbrottets varaktighet ska för det andra bedömas utifrån den tidpunkt då domstolen bedömer de faktiska omständigheterna i ett mål som anhängiggjorts med stöd av artikel 228 EG, inte utifrån den tidpunkt då kommissionen väckte talan vid domstolen (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Portugal, punkt 45).

40

Republiken Greklands underlåtenhet att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland fortgår sedan mer än två år tillbaka, med hänsyn till den tid som förflutit sedan den 26 oktober 2006, då domen avkunnades.

41

En koefficient på 1,5 (på en skala från 1 till 3) synes därför lämplig för att beakta fördragsbrottets varaktighet.

42

Vad för det tredje gäller den berörda medlemsstatens betalningsförmåga finner domstolen att kommissionens förslag att utgå från en koefficient som grundar sig på medlemsstatens bruttonationalinkomst och antal röster i rådet i princip utgör en lämplig metod för att återspegla betalningsförmågan samtidigt som en rimlig spännvidd mellan de olika medlemsstaterna behålls (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Portugal, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

43

Domstolen anser att en koefficient på 4,38, som kommissionen föreslagit och som också nämns i meddelandet av den 13 december 2005 om tillämpning av artikel 228 i EG-fördraget, på ett lämpligt sätt speglar utvecklingen av de faktorer som ligger till grund för bedömningen av Republiken Greklands betalningsförmåga.

44

Samma sak gäller för det basbelopp som koefficienterna ska multipliceras med och som ska fastställas till 600 euro.

45

Vad som anförts ovan leder till följande beräkning. Ett basbelopp om 600 euro ska multipliceras med de koefficienter som fastställts till 8 för fördragsbrottets svårighetsgrad, 1,5 för dess varaktighet, och 4,38 för medlemsstatens betalningsförmåga, vilket ger ett resultat om 31536 euro per dags försening. Beloppet får anses lämpligt med hänsyn till det löpande vitets syfte såsom detta definierats i punkt 28 i denna dom.

46

Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter föreläggs Republiken Grekland att till kommissionen, på kontot för Europeiska gemenskapens egna medel, betala ett löpande vite om 31536 euro för varje dag som löper utan att de åtgärder vidtas som krävs för att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, från och med dagen för avkunnandet av förevarande dom fram till dess att Republiken Grekland har följt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland.

47

Kommissionen har föreslagit att domstolen ska förelägga Republiken Grekland att betala ett schablonbelopp om 9636 euro per dags försening med verkställigheten av domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland från och med den dag då domen avkunnades till den dag då domen följts fullt ut eller till den dag dom meddelas i förevarande mål, för det fall åtgärder inte vidtagits för att följa domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland fullt ut vid den tidpunkten.

48

Detta dagsbelopp erhålles genom att ett basbelopp på 200 euro multipliceras med koefficienten för fördragsbrottets svårighetsgrad, som fastställts till 11 på en skala från 1 till 20, samt med koefficienten för Republiken Greklands betalningsförmåga, som fastställts till 4,38.

49

Det totala belopp som krävs i detta avseende uppgår till 3420780 euro och erhålles genom att ett dagsbelopp om 9636 euro multipliceras med 355, det vill säga det antal dagar som förflutit mellan den 26 oktober 2006, då domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland avkunnades, och den 17 oktober 2007, då kommissionen beslöt att väcka förevarande talan.

50

Republiken Grekland har gjort gällande att landet inte ska förpliktas att betala något schablonbelopp, då denna typ av ekonomisk sanktion bestraffar den berörda medlemsstatens historiska agerande. Republiken Grekland anser dessutom att det schablonbelopp som kommissionen föreslagit är oproportionerligt i förhållande till fördragsbrottets svårighetsgrad och varaktighet. Vidare är beloppet orimligt om man beaktar problematiken med spelreglering i Grekland.

51

Ett föreläggande av schablonbelopp måste, i varje enskilt fall, grunda sig på samtliga relevanta omständigheter avseende såväl det fastställda fördragsbrottets särdrag som den attityd som intas av den medlemsstat mot vilken ett förfarande har inletts med stöd av artikel 228 EG (dom av den 9 december 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 62).

52

Om domstolen beslutar att förelägga ett löpande vite eller ett schablonbelopp ankommer det på domstolen att, inom sitt utrymme för skönsmässig bedömning, fastställa detta så att det dels är anpassat efter omständigheterna, dels står i proportion till det fastställda fördragsbrottet och den aktuella medlemsstatens betalningsförmåga. När det närmare bestämt gäller föreläggande av ett schablonbelopp är bland annat varaktigheten av fördragsbrottet efter den dom varigenom det fastställdes samt de offentliga och privata intressen som står på spel relevanta faktorer i detta sammanhang (se dom av den 9 december 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Frankrike, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

53

Med hänsyn till att fördragsbrottet pågått under en lång period efter avkunnandet av domen vari fördragsbrottet ursprungligen fastställdes, med hänsyn till de offentliga och privata intressen som står på spel, med hänsyn till att något beslut inte fattats om att upphäva tillämpningen av den aktuella lagstiftningen för att på så vis förhindra att brottmålsförfaranden inleds och med hänsyn till att någon konkret verkställighet av domen inte påbörjats, finner domstolen, i en situation som den som är aktuell i förevarande mål, att det är nödvändigt att ådöma ett schablonbelopp.

54

Mot bakgrund av ovanstående finner domstolen att det är en skälig bedömning av omständigheterna i målet att fastställa det schablonbelopp som Republiken Grekland ska erlägga till 3 miljoner euro.

55

Republiken Grekland föreläggs därför att till kommissionen, på kontot för Europeiska gemenskapens egna medel, betala ett schablonbelopp om 3 miljoner euro.

56

Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Grekland ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Grekland har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande: