DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)

den 7 juni 2007

Mål C-362/05 P

Jacques Wunenburger

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Överklagande – Personalmål – Befordran – Urvalsförfarande – Sökandens ansökan avslogs – Pensionering från tjänsten – Motiveringsskyldighet – Felaktig rättstillämpning – Anslutningsöverklagande – Föremål för talan – Berättigat intresse av att få saken prövad”

Saken: Överklagande av den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 5 juli 2005 i mål T-370/03, Wunenburger mot kommissionen (REGP 2005, s. I‑A‑189 och s. II‑853), i vilket det förs talan om upphävande av denna dom.

Avgörande: Huvudöverklagandet, framställt av Jacques Wunenburger, och anslutningsöverklagandet, framställt av kommissionen, ogillas.

Sammanfattning

1.        Överklagande – Föremål

(Domstolens stadga, artikel 56 andra stycket)

2.        Talan om ogiltigförklaring – Den angripna rättsakten förlorar sin verkan under förfarandets gång – Tvisten behåller sitt föremål om det angripna beslutet inte dragits tillbaka

(Artiklarna 230 EG och 233 första stycket EG, tjänsteföreskrifterna, artikel 29)

1.        Enligt artikel 56 andra stycket i domstolens stadga har varje part som helt eller delvis inte har vunnit bifall till sin talan rätt att överklaga. Ett överklagande mot en av förstainstansrättens domar kan tas upp till prövning om förstainstansrätten däri har ogillat en invändning om rättegångshinder eller en invändning om att det saknas anledning att döma i saken som en av parterna anfört mot en talan, trots att förstainstansrätten senare i samma dom ogillade denna talan. Det saknas anledning att göra skillnad beroende på om den invändning som gjorts inför förstainstansrätten och som har ogillats av densamma avser att talan skall avvisas eller att den inte kan vinna bifall på grund av att den förlorat sitt föremål. Det rör sig nämligen om två rättegångsfrågor som, om en part vinner framgång med sin invändning, hindrar förstainstansrätten från att avgöra målet i sak.

2.        Att de beslut som yrkats ogiltigförklarade förlorade sin verkan under förfarandets gång medför emellertid inte i sig en skyldighet för förstainstansrätten att fastställa att det saknas anledning att döma i saken på grund av att talan saknade föremål eller på grund av att det då domen meddelades saknades ett berättigat intresse av att få saken prövad. Tvisten har fortfarande ett föremål om det angripna beslutet formellt sett inte har dragits tillbaka. Klaganden kan behålla ett berättigat intresse av att en rättsakt som antagits av en gemenskapsinstitution ogiltigförklaras för att undvika att dess påstådda rättsstridighet upprepas i framtiden. Ett sådant berättigat intresse av att få saken prövad följer av artikel 233 första stycket EG. Enligt denna artikel skall de institutioner vars rättsakt har förklarats ogiltig vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens dom. Ett sådant berättigat intresse av att få saken prövad föreligger emellertid endast om den åberopade rättsstridigheten riskerar att upprepas oberoende av de faktiska omständigheterna i det mål som gav upphov till klagandens talan.

Så är fallet med en talan om ogiltigförklaring som väckts av en tjänsteman mot beslutet att avslå hans ansökan till en ledig tjänst och mot beslutet att tillsätta en annan tjänsteman då administrationen under förfarandets gång, med stöd av artikel 50 i tjänsteföreskrifterna, beslutat om pensionering från tjänsten och om att anordna ett nytt urvalsförfarande varigenom de angripna besluten förlorade sin verkan. Detta gäller i den mån klaganden har ifrågasatt det förfarande som ledde fram till den ursprungliga tillsättningen. Till skillnad från bedömningen av de olika ansökningarna till en viss tjänst kan genomförandet av ett uttagningsförfarande upprepas även vid tillsättning av liknande tjänster. Klaganden behåller därför ett berättigat intresse av att få de angripna besluten prövade, även om de saknar rättsverkningar gentemot tjänstemannen med avseende på eventuella framtida ansökningar till liknande tjänster.