Mål C-384/02

Brottmål

mot

Knud Grøngaard

och

Allan Bang

(begäran om förhandsavgörande från Københavns Byret)

”Direktiv 89/592/EEG – Insiderhandel – Röjande av insiderinformation till tredjeman – Förbud”

Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 25 maj 2004 

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 22 november 2005 

Sammanfattning av domen

Tillnärmning av lagstiftning – Insiderhandel – Direktiv 89/592 – Förbud mot att röja insiderinformation till tredjeman – Undantag – Röjande av insiderinformation som sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst – Begrepp – Ledamot i ett bolags styrelse eller medlem av en samarbetskommitté för en koncern som röjer sådan information till ordföranden i den organisation som representerar de arbetstagare som har utsett denna person – Tillåtet – Villkor – Ordförande som röjer denna information till medarbetare – Tillåtet – Villkor

(Rådets direktiv 89/592, artikel 3 a)

Det är oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 om samordning av föreskrifter om insiderhandel, vilket innehåller ett förbud för vissa personer att röja insiderinformation till tredjeman utom i fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden, att en person, som har fått insiderinformation i egenskap av arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse eller i egenskap av medlem av en samarbetskommitté för en koncern röjer denna information till ordföranden i den fackliga organisation som representerar dessa arbetstagare och som har utsett den berörda personen till medlem av samarbetskommittén. Detta gäller emellertid inte om ett nära samband föreligger mellan röjandet och fullgörandet av personens tjänst, verksamhet eller åligganden, och detta röjande är absolut nödvändigt för att fullgöra nämnda tjänst, verksamhet eller åligganden.

Vid bedömningen skall den nationella domstolen, mot bakgrund av de tillämpliga nationella bestämmelserna, särskilt beakta att undantaget från förbudet mot att röja insiderinformation skall tolkas restriktivt, att varje extra röjande kan öka risken för att denna information används för ändamål som strider mot direktiv 89/592 och hur känslig insiderinformationen är.

Det är oförenligt med nämnda artikel 3 a att ordföranden i en facklig organisation röjer insiderinformation till sådana medarbetare som organisationens vice ordföranden och den högste administrative chefen för organisationens kansli, utom under de villkor som nämns ovan. Vid bedömningen skall den nationella domstolen, mot bakgrund av de tillämpliga nationella bestämmelserna, särskilt beakta de kriterier som nämns ovan.

(se punkterna 48 och 54 samt punkterna 1 och 2 i domslutet)

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)

den 22 november 2005 (*)

”Direktiv 89/592/EEG – Insiderhandel – Röjande av insiderinformation till tredjeman – Förbud”

I mål C-384/02,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Københavns Byret (Danmark), genom beslut av den 14 augusti 2002, som inkom till domstolen den 25 oktober 2002, i brottmålet mot

Knud Grøngaard,

Allan Bang,

meddelar

DOMSTOLEN (stora avdelningen)

sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas samt domarna J.-P. Puissochet, R. Schintgen, S. von Bahr (referent), J.N. Cunha Rodrigues och R. Silva de Lapuerta,

generaladvokat: M. Poiares Maduro,

justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 24 mars 2004,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–       Knud Grøngaard, genom L. Kjeldsen, advokat,

–       Allan Bang, genom J. Juul, advokat,

–       Danmarks regering, genom J. Bering Liisberg, därefter J. Molde, båda i egenskap av ombud,

–       Sveriges regering, genom A. Kruse, i egenskap av ombud,

–       Europeiska gemenskapernas kommission, genom N.B. Rasmussen och G. Zavvos, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 25 maj 2004 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1       Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3 a i rådets direktiv 89/592/EEG av den 13 november 1989 om samordning av föreskrifter om insiderhandel (EGT L 334, s. 30; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 10).

2       Begäran har framställts i ett brottmål mot Knud Grøngaard och Allan Bang om överträdelser av lagen om handel med värdepapper (værdipapirhandelsloven), genom vilken direktiv 89/592 införlivades med dansk rätt.

 Tillämpliga bestämmelser

 De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

3       I artikel 1 i direktiv 89/592 föreskrivs följande:

”I detta direktiv avses med

1.      insiderinformation: icke offentliggjord information av specifik natur, som hänför sig till en eller flera emittenter av överlåtbara värdepapper eller till ett eller flera överlåtbara värdepapper och som, om den offentliggjordes, skulle kunna förväntas ha en väsentlig inverkan på priset för det eller de ifrågavarande överlåtbara värdepapperen.”

4       I artikel 2.1 i samma direktiv föreskrivs följande:

”1. Varje medlemsstat skall förbjuda var och en som

–       genom sin ställning i emittentens administrations-, lednings- eller kontrollorgan,

–       genom sitt innehav av kapital i emittenten, eller

–       genom att han i sin anställning, i sin verksamhet eller under sina åligganden har tillgång till sådan information,

förfogar över insiderinformation att, med full insikt i förhållandena, dra nytta av denna information vid direkt eller indirekt förvärv eller avyttring för egen eller tredjemans räkning av överlåtbara värdepapper, utgivna av den eller de emittenter som informationen gäller.”

5       I artikel 3 i detta direktiv föreskrivs följande:

”Varje medlemsstat skall förbjuda alla som omfattas av förbudet i artikel 2 och som förfogar över insiderinformation att

a)      röja sådan insiderinformation till tredjeman utom i fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden,

b)      på grundval av sådan insiderinformation föreslå eller föranleda tredjeman att förvärva eller avyttra överlåtbara värdepapper som godkänts för handel på medlemsstatens värdepappersmarknader som avses i slutet av artikel 1.2.”

6       I artikel 4 i direktiv 89/592 föreskrivs följande:

”Varje medlemsstat skall också föreskriva förbud enligt artikel 2 för alla, utöver dem som avses i samma artikel, som med full insikt i förhållandena förfogar över insiderinformation, vilken direkt eller indirekt kan härröra endast från någon som avses i artikel 2.”

7       I artikel 6 i samma direktiv föreskrivs följande:

”Varje medlemsstat får införa strängare bestämmelser än som föreskrivs i detta direktiv, eller ytterligare bestämmelser, allt förutsatt att sådana bestämmelser är allmänt tillämpliga. Särskilt får en stat utvidga räckvidden för förbudsföreskrifter som avses i artikel 2 och ålägga personer som avses i artikel 4 sådana förbud som föreskrivs i artikel 3.”

 Den nationella lagstiftningen

8       Direktiv 89/592 införlivades med dansk rätt genom 34–39 §§ och 93–96 §§ i lagen om handel med värdepapper.

9       I 35 § första stycket i denna lag föreskrivs följande:

”En person som innehar insiderinformation som kan vara av betydelse för handeln får varken köpa, sälja eller föreslå köp eller försäljning av värdepapper.”

10     I 36 § första stycket i nämnda lag föreskrivs följande:

”Den som förfogar över insiderinformation får endast röja denna information till tredjeman om röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden.”

11     Förbudet mot att röja information i nämnda 36 § första stycket gäller varje person som innehar insiderinformation, oavsett om personen omfattas av den personkrets som avses i artikel 2 i direktiv 89/592 eller har kommit i besittning av insiderinformationen på annat sätt.

12      I 94 § första stycket 1 i lagen om handel med värdepapper föreskrivs att den som handlar i strid med 36 § första stycket i samma lag döms till böter eller fängelse i högst 18 månader.

 Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

13     Allan Bang är ordförande i Finansforbundet, en fackförening för anställda inom finanssektorn. Finansforbundet har ungefär 50 000 medlemmar.

14     Knud Grøngaard var arbetstagarrepresentant i det börsnoterade bolaget RealDanmarks styrelse. RealDanmark är ett större finansinstitut med nära 7 000 anställda. Knud Grøngaard hade också utsetts av Finansforbundet till medlem av RealDanmarks koncernsamarbetskommitté (nedan kallad samarbetskommittén). Samarbetskommittén hade skapats till följd av en överenskommelse mellan Finansforbundet och RealDanmark. Knud Grøngaard representerade fackföreningen inom denna kommitté. Dessutom var Knud Grøngaard också ordförande i Kapitalkreds, en av Finansforbundets elva avdelningar. Med ungefär 6 500 medlemmar representerade Kapitalkreds mer än 90 procent av de anställda i RealDanmark.

15     Efter ett extrainkallat styrelsesammanträde i RealDanmark lämnade Knud Grøngaard den 23 augusti 2000 upplysningar till Allan Bang om planerna på att inleda förhandlingar om en fusion med Danske Bank, ett annat större finansinstitut i Danmark.

16     Mellan den 28 augusti och den 4 september 2000 rådgjorde Allan Bang med sina två vice ordföranden Madsen och Nielsen samt med Christensen, en medarbetare på Finansforbundets kansli, och vidarebefordrade i samband med detta de upplysningar som han hade fått från Knud Grøngaard. Den 31 augusti 2000 köpte Christensen aktier i RealDanmark för ungefär 48 000 euro.

17     Den 18 september 2000 deltog Knud Grøngaard i ett styrelsesammanträde i RealDanmark, vid vilket fusionen diskuterades i detalj. Den 22 september 2000 deltog Knud Grøngaard i ett extrainkallat sammanträde i samarbetskommittén, vid vilket detaljerna i fusionen åter igen dryftades. Den 26 september 2000 vände sig Knud Grøngaard än en gång till Allan Bang i syfte att hjälpa personalen att hantera konsekvenserna av fusionen. Bland annat diskuterades tidplanen för fusionen och den förväntade kurshöjningen på 60–70 procent på aktierna i RealDanmark.

18     Den 27 och den 28 september 2000 lämnade Allan Bang upplysningar till Finansforbundets kanslichef Larsen respektive medarbetaren Christensen om bland annat datumet för tillkännagivandet av fusionen och det förväntade utbytesförhållandet. Den 29 september 2000 köpte Christensen ytterligare aktier i RealDanmark, denna gång för cirka 214 000 euro.

19     Den 2 oktober 2000 offentliggjordes fusionen mellan RealDanmark och Danske Bank. Kursen på aktierna i RealDanmark steg med cirka 65 procent. Den 2 och den 3 oktober 2000 sålde Christensen sina aktier i RealDanmark med en sammanlagd förtjänst på cirka 180 000 euro. Han dömdes därefter till sex månaders fängelse för insiderhandel i strid med 35 § första stycket i lagen om handel med värdepapper.

20     Knud Grøngaard och Allan Bang åtalades vid Københavns Byret för röjande av insiderinformation i strid med 36 § första stycket i denna lag.

21     Københavns Byret beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1)       Är det oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 att en person, som i egenskap av arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse har fått insiderinformation rörande detta bolag röjer denna information till ordföranden i den fackliga organisation som representerar de arbetstagare som har utsett den berörda personen till arbetstagarrepresentant i bolagets styrelse?

2)      Är det oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 att en person, som har fått insiderinformation i egenskap av medlem av bolagets koncernsamarbetskommitté röjer denna information till ordföranden i den fackliga organisation som har utsett den berörda personen till medlem av koncernsamarbetskommittén?

3)      Är det oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 att ordföranden i en facklig organisation, som har fått insiderinformation under de omständigheter som anges i den första frågan röjer denna information till

a)      organisationens två vice ordförande,

b)      den högste administrative chefen för organisationens kansli respektive

c)      ordförandens medarbetare på organisationens kansli?

4)      Är det oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 att ordföranden i en facklig organisation, som har fått insiderinformation under de omständigheter som anges i den andra frågan röjer denna information till

a)      organisationens två vice ordförande,

b)      den högste administrative chefen för organisationens kansli respektive

c)      ordförandens medarbetare på organisationens kansli?

5)      På vilket sätt påverkas svaren på de fyra första frågorna av att den röjda insiderinformationen avser

a)      information om att förhandlingar om fusion mellan två börsnoterade bolag har inletts,

b)      information om datumet för en fusion mellan två börsnoterade bolag, eller

c)      information om storleken av den kurshöjning på aktierna i ett börsnoterat bolag som förväntas följa av att bolaget fusioneras med ett annat börsnoterat bolag?”

 Bedömningen av tolkningsfrågorna

 Inledande synpunkter

22     Genom direktiv 89/592 förbjuds insiderhandel i syfte att bevara investerarnas förtroende för andrahandsmarknaden för överlåtbara värdepapper och, på så sätt, säkerställa att denna marknad fungerar störningsfritt.

23     Av denna anledning förbjuds, enligt artikel 2 i direktiv 89/592, var och en som genom bland annat sin ställning i administrationsorgan eller sin anställning, sin verksamhet eller sina åligganden har tillgång till insiderinformation, det vill säga icke offentliggjord information av specifik natur som kan förväntas ha en väsentlig inverkan på priset för ett eller flera överlåtbara värdepapper, att dra nytta av denna information vid förvärv eller avyttring av nämnda värdepapper.

24     För att begränsa antalet personer som kan dra nytta av sådan information vid avyttring eller förvärv av överlåtbara värdepapper som berörs av informationen innehåller artikel 3 i direktiv 89/592 ett förbud för de personer som räknas upp i artikel 2 i samma direktiv att röja insiderinformation till tredjeman.

25     Det är emellertid inte fråga om ett absolut förbud.

26     Enligt artikel 3 a i direktiv 89/592 är förbudet mot att röja insiderinformation inte tillämpligt när röjandet sker som ett normalt led i fullgörandet av en persons tjänst, verksamhet eller åligganden.

27     Trots att denna regel, med hänsyn till lydelsen, kan omfatta många olika situationer skall den, såsom ett undantag från ett allmänt förbud och mot bakgrund av det aktuella direktivets ändamålsenliga verkan, tolkas restriktivt.

28     Det saknar betydelse för den restriktiva tolkning som skall göras av artikel 3 a i direktiv 89/592 att det är fråga om ett brottmål mot Knud Grøngaard och Allan Bang och att den straffrättsliga legalitetsprincipen är tillämplig i ett sådant mål. Precis som generaladvokaten har gjort gällande i punkt 24 i förslaget till avgörande får tolkningen av ett direktivs tillämpningsområde nämligen inte bero på i vilket slags förfarande (tvistemål, brottmål eller administrativt förfarande) som tolkningen görs gällande.

29     Dessutom ankommer det på den nationella domstolen att säkerställa att rättssäkerhetsprincipen iakttas då den nationella rätten, vilken har antagits för att genomföra ett direktiv, tolkas mot bakgrund av direktivets lydelse och syfte (se dom av den 12 december 1996 i de förenade målen C-74/95 och C-129/95, X, REG 1996, s. I-6609, punkt 26).

30     Det skall också erinras om att skyldigheten för den nationella domstolen att vid tillämpningen av de relevanta bestämmelserna i den nationella rätten stödja sig på innehållet i ett direktiv är begränsad, särskilt då en sådan tolkning, på grundval av direktivet och oberoende av en lag som har antagits för dess genomförande, leder till att det straffrättsliga ansvaret för dem som överträder direktivets bestämmelser fastställs eller skärps (se bland annat dom av den 8 oktober 1987 i mål 80/86, Kolpinghuis Nijmegen, REG 1987, s. 3969, punkt 13, svensk specialutgåva, volym 9, s. 213, och domen i det ovannämnda målet X, punkt 24).

31     Vad avser räckvidden av undantaget i artikel 3 a i direktiv 89/592 konstaterar domstolen att kravet på att röjandet av insiderinformationen skall ske som ett normalt led i fullgörandet av en persons tjänst, verksamhet eller åligganden innebär att ett röjande endast omfattas av undantaget när det föreligger ett nära samband mellan själva röjandet och fullgörandet av tjänsten, verksamheten eller åliggandena.

32     Räckvidden av det sistnämnda villkoret skall bedömas med beaktande av de syften som eftersträvas med direktiv 89/592.

33     Av andra och femte skälen i direktiv 89/592 framgår att direktivets syfte är att säkerställa att andrahandsmarknaden för överlåtbara värdepapper fungerar störningsfritt och bevara investerarnas förtroende. Detta förtroende bygger bland annat på att investerarna har tillförsäkrats likabehandling och skydd mot obehörigt utnyttjande av insiderinformation.

34     Med hänsyn till dessa syften och med beaktande av att artikel 3 a i direktiv 89/592 utgör ett undantag som skall tolkas restriktivt är röjandet av sådan information endast berättigat om det är absolut nödvändigt för att fullgöra tjänsten, verksamheten eller åliggandena samt överensstämmer med proportionalitetsprincipen.

35     När det rör sig om flera fall av röjande som följer på varandra skall varje enskilt röjande uppfylla dessa villkor för att omfattas av undantaget i artikel 3 a i direktiv 89/592.

36     Vid bedömningen av om det är nödvändigt att röja insiderinformation skall bland annat den omständigheten beaktas att varje extra röjande kan öka risken för att informationen används för ändamål som strider mot direktiv 89/592.

37     Vid bedömningen av om ett röjande är motiverat i det enskilda fallet skall hänsyn även tas till hur känslig den aktuella insiderinformationen är.

38     Det finns anledning att vara extra försiktig när det rör sig om röjande av insiderinformation när det är uppenbart att röjandet kan ha en väsentlig inverkan på de aktuella överlåtbara värdepapperens kurs. Det skall i detta hänseende noteras att insiderinformation om en fusion mellan två börsnoterade bolag som regel är av särskilt känslig natur.

39     Det skall även noteras att undantaget i artikel 3 a i direktiv 89/592 skall bedömas med beaktande av den tillämpliga nationella rättens särdrag.

40     Vad som skall anses utgöra ett normalt led i fullgörandet av en persons tjänst, verksamhet eller åligganden beror nämligen, då harmonisering på detta område saknas, i stor utsträckning på vad som anges i bestämmelserna på detta område i de olika nationella rättssystemen.

41     Det skall slutligen erinras om att direktiv 89/592 innehåller minimikrav vad avser förbudet mot att dra nytta av och röja insiderinformation.

42     Enligt artikel 6 i direktiv 89/592 får varje medlemsstat nämligen införa strängare bestämmelser än dem som föreskrivs i detta direktiv, förutsatt att dessa bestämmelser är allmänt tillämpliga.

 Den första och den andra frågan

43     Den nationella domstolen har ställt de två första frågorna, vilka skall undersökas tillsammans, för att få klarhet i huruvida det är oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 att en person, som har fått insiderinformation i egenskap av arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse eller i egenskap av medlem av en samarbetskommitté för en koncern röjer denna information till ordföranden i den fackliga organisation som representerar dessa arbetstagare och som har utsett den berörda personen till medlem av samarbetskommittén.

44     Det skall inledningsvis erinras om att kapitalbolagens administrativa, verkställande och övervakande organs ställning och verksamhet, samt arbetstagarrepresentanternas ställning och roll inom dessa organ, i huvudsak regleras i medlemsstaternas rättsordningar.

45     Samma sak gäller för samarbetskommitténs ställning och verksamhet.

46     Av detta följer att svaret på frågan huruvida en sådan persons röjande av insiderinformation till ordföranden i nämnda fackliga organisation utgör ett normalt led i fullgörande av personens åligganden till stor del beror på bestämmelserna om dessa åligganden i det nationella rättssystemet i fråga.

47     Även om ett sådant röjande är tillåtet enligt den tillämpliga nationella rättsordningen måste det, för att omfattas av undantaget i artikel 3 a i direktiv 89/592, ske på de villkor som anges i punkterna 22–42 i förevarande dom.

48     Med hänsyn till ovanstående är svaret på den första och den andra frågan att det är oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 att en person, som har fått insiderinformation i egenskap av arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse eller i egenskap av medlem av en samarbetskommitté för en koncern röjer denna information till ordföranden i den fackliga organisation som representerar dessa arbetstagare och som har utsett den berörda personen till medlem av samarbetskommittén. Detta gäller emellertid inte om

–       ett nära samband föreligger mellan röjandet och fullgörandet av personens tjänst, verksamhet eller åligganden, och

–       detta röjande är absolut nödvändigt för att fullgöra nämnda tjänst, verksamhet eller åligganden.

Vid bedömningen skall den nationella domstolen, mot bakgrund av de tillämpliga nationella bestämmelserna, särskilt beakta

–       att undantaget från förbudet mot att röja insiderinformation skall tolkas restriktivt,

–       att varje extra röjande kan öka risken för att denna information används för ändamål som strider mot direktiv 89/592, och

–       hur känslig insiderinformationen är.

 Den tredje och den fjärde frågan

49     Den nationella domstolen har ställt den tredje och den fjärde frågan, vilka skall undersökas tillsammans, för att få klarhet i huruvida ordföranden i en facklig organisation, som får insiderinformation under de villkor som anges i den första och den andra frågan, enligt artikel 3 a i direktiv 89/592 har rätt att röja denna information till sina medarbetare och, i så fall, under vilka villkor.

50     Det skall noteras att den verksamhet som bedrivs av en facklig organisation som den förevarande och den roll som organisationens ordförande har, i likhet med de administrativa organ och den samarbetskommitté som avses i de två första frågorna, i huvudsak regleras i det nationella rättssystemet i fråga.

51     Av detta följer att svaret på frågan huruvida ordföranden i en sådan facklig organisation kan röja insiderinformation till tredjeman inom ramen för sina åligganden till stor del beror på den tillämpliga nationella rätten.

52     Det skall erinras om att även om ett sådant röjande är tillåtet enligt den tillämpliga nationella rättsordningen måste det, för att omfattas av undantaget i artikel 3 a i direktiv 89/592, ske på de villkor som anges i punkterna 22–42 i förevarande dom. Detta har redan preciserats i punkt 47 ovan.

53     Det skall i detta sammanhang även erinras om att förbudet mot att röja insiderinformation, enligt artiklarna 2 och 3 a i direktiv 89/592, utöver de personer som förfogar över insiderinformation genom sin ställning i emittentens administrations-, lednings- eller kontrollorgan eller genom sitt innehav av kapital i emittenten, endast omfattar personer som förfogar över sådan information på grund av fullgörande av tjänst, verksamhet eller åligganden.

54     Med hänsyn till ovanstående är svaret på den tredje och den fjärde frågan att det är oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 att ordföranden i en facklig organisation röjer insiderinformation till sådana medarbetare som avses i dessa frågor, utom under de villkor som anges i svaret på den första och den andra frågan. Vid bedömningen skall den nationella domstolen, mot bakgrund av de tillämpliga nationella bestämmelserna, särskilt beakta de kriterier som likaledes anges i detta svar.

 Femte frågan

55     Med hänsyn till svaren på de fyra första frågorna behöver den femte frågan inte besvaras.

 Rättegångskostnader

56     Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:

1)      Det är oförenligt med artikel 3 a i rådets direktiv 89/592/EEG av den 13 november 1989 om samordning av föreskrifter om insiderhandel att en person, som har fått insiderinformation i egenskap av arbetstagarrepresentant i ett bolags styrelse eller i egenskap av medlem av en samarbetskommitté för en koncern röjer denna information till ordföranden i den fackliga organisation som representerar dessa arbetstagare och som har utsett den berörda personen till medlem av samarbetskommittén. Detta gäller emellertid inte om

–       ett nära samband föreligger mellan röjandet och fullgörandet av personens tjänst, verksamhet eller åligganden, och

–       detta röjande är absolut nödvändigt för att fullgöra nämnda tjänst, verksamhet eller åligganden.

Vid bedömningen skall den nationella domstolen, mot bakgrund av de tillämpliga nationella bestämmelserna, särskilt beakta

–       att undantaget från förbudet mot att röja insiderinformation skall tolkas restriktivt,

–       att varje extra röjande kan öka risken för att denna information används för ändamål som strider mot direktiv 89/592, och

–       hur känslig insiderinformationen är.

2)      Det är oförenligt med artikel 3 a i direktiv 89/592 att ordföranden i en facklig organisation röjer insiderinformation till sådana medarbetare som avses i den tredje och den fjärde frågan, utom under de villkor som anges i svaret på den första och den andra frågan.

Vid bedömningen skall den nationella domstolen, mot bakgrund av de tillämpliga nationella bestämmelserna, särskilt beakta de kriterier som likaledes anges i detta svar.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: danska.