Använd citattecken för att söka på en ”exakt fras”. Lägg en asterisk (*) till din sökterm för att hitta alla varianter av den (transp*, 32019R*). Använd ett frågetecken (?) istället för ett av tecknen i din sökterm för att hitta varianter av den (st?l ger stel, stil, stol och stål).
Judgment of the Court (Fourth Chamber) of 27 January 2005.#Guy Denuit and Betty Cordenier v Transorient - Mosaïque Voyages et Culture SA.#Reference for a preliminary ruling: Collège d'arbitrage de la Commission de Litiges Voyages - Belgium.#Questions referred for a preliminary ruling - Reference to the Court - National court or tribunal within the meaning of Article 234 EC - Arbitration panel.#Case C-125/04.
Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 27 januari 2005. Guy Denuit och Betty Cordenier mot Transorient - Mosaïque Voyages et Culture SA. Begäran om förhandsavgörande: Collège d'arbitrage de la Commission de Litiges Voyages - Belgien. Tolkningsfrågor - Anhängiggörande vid domstolen - Nationell domstol i den mening som avses i artikel 234 EG - Skiljedomstol. Mål C-125/04.
Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 27 januari 2005. Guy Denuit och Betty Cordenier mot Transorient - Mosaïque Voyages et Culture SA. Begäran om förhandsavgörande: Collège d'arbitrage de la Commission de Litiges Voyages - Belgien. Tolkningsfrågor - Anhängiggörande vid domstolen - Nationell domstol i den mening som avses i artikel 234 EG - Skiljedomstol. Mål C-125/04.
(begäran om förhandsavgörande från Collège d’arbitrage de la Commission de Litiges Voyages)
”Begäran om förhandsavgörande – Anhängiggörande vid domstolen – Nationell domstol i den mening som avses i artikel 234 EG – Skiljedomstol”
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 januari 2005
Sammanfattning av domen
Tolkningsfrågor – Anhängiggörande vid domstolen – Nationell domstol i den mening som avses i artikel 234 EG – Begrepp – Skiljedomstol
– Omfattas inte
(Artikel 234 EG)
En genom avtal upprättad skiljedomstol, som till exempel Collège d’arbitrage de la Commission de Litiges Voyages (Belgien),
som avgör tvister mellan enskilda och researrangörer utgör inte en ”domstol i en medlemsstat” i den mening som avses i artikel
234 EG, eftersom det varken rättsligt eller faktiskt föreligger någon skyldighet för avtalsparterna att hänskjuta sina tvister
till skiljeförfarande och eftersom belgiska myndigheter inte medverkar vid beslutet att välja skiljeförfarande.
(se punkterna 13, 15 och 16 samt domslutet.)
DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 27 januari 2005(1)
I mål C-125/04,angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Collège d'arbitrage de la Commission de
Litiges Voyages (Belgien), genom beslut av den 4 december 2003, som inkom till domstolen den 8 mars 2004, i målet
Guy Denuit , Betty Cordenier
mot
Transorient – Mosaïque Voyages et Culture SA ,
meddelar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen),
sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna N. Colneric och J. N. Cunha Rodrigues (referent),
generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: R. Grass,
med beaktande av det skriftliga förfarandet,med beaktande av de yttranden som avgivits av:
–
Belgiens regering, genom E. Dominkovits, i egenskap av ombud,
–
Europeiska gemenskapernas kommission, genom A. Aresu och J.‑P. Keppenne, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1
Begäran om förhandsavgörande rör tolkningen av rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket
och andra paketarrangemang (EGT L 158, s. 59; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 53) (nedan kallat direktivet).
2
Begäran har framställts i en tvist mellan å ena sidan Guy Denuit och Betty Cordenier och å andra sidan resebyrån Transorient
– Mosaïque Voyages et Culture SA (nedan kallad resebyrån) beträffande priset för en resa till Egypten.
Tillämpliga bestämmelser
3
Artikel 4.4 a i direktivet har följande lydelse:
”a) Det avtalade priset får inte ändras såvida inte avtalet uttryckligen medger en ändring uppåt eller nedåt och exakt anger
hur prisändringen skall beräknas och då endast när det gäller variationer i
–
transportkostnader, inklusive bränslekostnader,
–
skatter och avgifter för vissa tjänster, t.ex. landningsskatter eller start- och landningsavgifter i hamnar eller på flygplatser,
–
de växlingskurser som används i samband med det resepaket det gäller.”
4
Direktivet har införlivats med belgisk rätt genom loi régissant le contrat d’organisation de voyages et le contrat d’intermédiaire
de voyages (lag om avtal om paketresor och avtal med researrangör) av den 16 februari 1994 ( Moniteurbelge av den 1 april 1994, s. 8928), där artikel 11.1 motsvarar nämnda artikel 4.4 a i direktivet och har följande lydelse:
”1. Det avtalade priset får inte ändras såvida inte avtalet uttryckligen medger det och exakt anger hur prisändringen skall
beräknas och då endast när det gäller variationer i
a) de växelkurser som används i samband med resan och/eller
b) transportkostnader, inklusive bränslekostnader och/eller
c) skatter och avgifter för vissa tjänster.
I sådant fall skall variationerna även kunna ge upphov till en prisnedsättning.”
Tvisten i det nationella målet och tolkningsfrågorna
5
Guy Denuit och hans hustru Betty Cordenier, som är sökande i det nationella målet, bokade hos resebyrån en resa till och en
vistelse i Egypten för sig själva och sitt barn Thierry till ett paketpris av 2 765 euro, i vilket det ingick bland annat
flygresa tur och retur från Bryssel samt kryssning på Nilen mellan den 2 och den 9 mars 2003.
6
I resebyråns särskilda resevillkor anges att ”priset för dessa tjänster har beräknats i förhållande till dollarns växelkurs
vid broschyrens tryckning (januari 2002 – kurs: 1 euro = 0,91 USD). Varje ändring som sker före avresan och som överstiger
eller understiger 10 procent ger arrangören rätt att anpassa priset.”
7
Sökandena i det nationella målet begärde efter resan att resebyrån skulle återbetala en del, nämligen 217,61 euro, av paketpriset
som de redan hade betalat. De gjorde gällande att detta borde sättas ned proportionerligt för de tjänster som betalats i dollar,
till följd av växelkursändringen för denna valuta, som vid deras avresedag växlades till kursen 1,08 USD för en euro.
8
Resebyrån vägrade att ersätta sökandena i det nationella målet och åberopade bland annat artikel 11.1 i lagen av den 16 februari
1994.
9
Sökandena vände sig således till collège d’arbitrage de la Commission de Litiges Voyages, som är en belgisk organisation utan
vinstsyfte.
10
Collège d’arbitrage de la Commission de Litiges Voyages ansåg att det krävdes en tolkning av artikel 4.4 i direktivet för
att avgöra tvisten och beslutade därför att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1)
Skall, när ett villkor i ett avtal mellan en konsument och en researrangör och/eller detaljhandlare endast föreskriver en
möjlighet till ändring av priset uppåt och exakt anger hur prisändringen skall beräknas och då endast för att beakta de variationer
som anges i artikel 4.4 a i direktivet, denna artikel tolkas så, att den underförstått föreskriver att en ändring nedåt skall
ske enligt samma beräkningssätt?
2)
Skall, när ett villkor i ett avtal mellan en konsument och en researrangör och/eller detaljhandlare föreskriver en möjlighet
till ändring av priset såväl uppåt som nedåt, utan att ange hur prisändringen skall beräknas, endast för att beakta de variationer
som anges i artikel 4.4 a i direktivet, denna artikel tolkas så, att hela avtalsvillkoret är ogiltigt eller endast i den mån
det avser ändringen uppåt?
3)
Skall, när ett villkor i ett avtal mellan en konsument och en researrangör och/eller detaljhandlare föreskriver en möjlighet
endast för researrangören och/eller detaljhandlaren att göra en ändring av priset uppåt eller nedåt och anger hur prisändringen
skall beräknas och då endast för att beakta de variationer som anges i artikel 4.4 a i direktivet, denna artikel tolkas så,
att hela avtalsvillkoret är ogiltigt, eller endast i den mån det avser ändringen uppåt?
4)
Skall, när ett villkor i ett avtal mellan en konsument och en researrangör och/eller detaljhandlare föreskriver en möjlighet
för såväl researrangören och/eller detaljhandlaren som för konsumenten att påkalla en ändring av priset såväl uppåt som nedåt
och anger hur prisändringen skall beräknas och då endast för att beakta de variationer som anges i artikel 4.4 a i direktivet,
denna artikel tolkas så, att researrangören och/eller detaljhandlaren har en skyldighet att genomföra en ändring nedåt av
priset även om konsumenten inte har begärt det?”
Domstolens behörighet
11
Inledningsvis skall det prövas om collège d’arbitrage de la Commission de Litiges Voyages skall anses utgöra en domstol i
den mening som avses i artikel 234 EG.
12
För att bedöma huruvida det hänskjutande organet är en domstol i den mening som avses i artikel 234 EG i fördraget, skall
EG-domstolen beakta ett antal omständigheter, nämligen om organet är upprättat enligt lag, om det är av stadigvarande karaktär,
om dess jurisdiktion är av tvingande art, om förfarandet är kontradiktoriskt, om organet tillämpar rättsregler samt om det
har en oberoende ställning (se bland annat dom av den 17 september 1997 i mål C-54/96, Dorsch Consult, REG 1997, s. I-4961,
punkt 23 och där nämnd rättspraxis, samt av den 30 maj 2002 i mål C-516/99, Schmid, REG 2002, s. I-4573, punkt 34).
13
Enligt domstolens rättspraxis utgör en genom avtal upprättad skiljedomstol inte en ”domstol i en medlemsstat” i den mening
som avses i artikel 234 EG, eftersom det varken rättsligt eller faktiskt föreligger någon skyldighet för avtalsparterna att
hänskjuta sina tvister till skiljeförfarande, och eftersom myndigheterna i den berörda medlemsstaten inte medverkar vid beslutet
att välja skiljeförfarande och inte heller på eget initiativ kan ingripa i förfarandet inför skiljemannen (se dom av den 23 mars
1982 i mål 102/81, ”Nordsee” Deutsche Hochseefischerei, REG 1982, s. 1095, punkterna 10–12, svensk specialutgåva, volym 6,
s. 345, och av den 1 juni 1999 i mål C-126/97, Eco Swiss, REG 1999, s. I-3055, punkt 34).
14
I det nationella målet framgår det av begäran om förhandsavgörande att anhängiggörandet vid collège d’arbitrage de la Commission
de Litiges Voyages följer av en skiljedomsklausul som avtalats mellan parterna.
15
Talan vid denna skiljedomstol är enligt belgisk lagstiftning inte det enda sättet att lösa en tvist mellan en enskild och
en researrangör. Visserligen skall en allmän domstol, vid vilken en tvist som omfattas av en skiljedomsklausul har anhängiggjorts,
förklara sig obehörig enligt artikel 1679.1 i den belgiska rättegångsbalken. Collège d’arbitrage de la Commission de Litiges
Voyages jurisdiktion är emellertid inte obligatorisk för så vitt en enskild, i avsaknad av en skiljedomsklausul som avtalats
mellan parterna, kan vända sig till de allmänna domstolarna för att avgöra tvisten.
16
Eftersom det i det nationella målet varken rättsligt eller faktiskt föreligger någon skyldighet för avtalsparterna att hänskjuta
sina tvister till skiljeförfarande och de belgiska myndigheterna inte medverkar vid beslutet att välja skiljeförfarande, skall
collège d’arbitrage de la Commission de Litiges Voyages inte anses vara en domstol i en medlemsstat i den mening som avses
i artikel 234 EG.
17
Av vad som anförts följer att domstolen inte är behörig att besvara de frågor som hänskjutits av collège d’arbitrage de la
Commission de Litiges Voyages.
Rättegångskostnader
18
Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid collège d’arbitrage de la Commission de Litiges Voyages utgör
ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på denna att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge
yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
På dessa grunder beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande dom:
Domstolen är inte behörig att besvara de frågor som ställts av collège d’arbitrage de la Commission de Litiges Voyages. Underskrifter