Mål C-372/03

Europeiska gemenskapernas kommission

mot

Förbundsrepubliken Tyskland

”Fördragsbrott – Direktiv 91/439/EEG – Körkort – Lägsta ålder för behörighet att föra vissa fordon – Möjlighet att föra fordon i en annan kategori än den för vilken körkortet har utfärdats – Obligatorisk registrering och obligatoriskt utbyte av körkort”

Förslag till avgörande av generaladvokat P. Léger föredraget den 12 maj 2005 

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 september 2005 

Sammanfattning av domen

1.     Transporter — Vägtransporter — Körkort — Direktiv 91/439 — Villkor för utfärdande — Lägsta ålder — Förande av tunga motorcyklar i kategori A — Möjlighet för medlemsstaterna att fastställa en högre lägsta ålder — Omfattning

(Rådets direktiv 91/439, artikel 6.1 b och 6.2)

2.              Transporter — Vägtransporter — Körkort — Förordning nr 3820/85 och direktiv 91/439 — Villkor för utfärdande — Lägsta ålder — Förande av fordon i underkategorierna C1 och C1 + E — Möjlighet för medlemsstaterna att fastställa en mindre lägsta ålder — Saknas

(Rådets förordning nr 3820/85, artikel 5.1 b); rådets direktiv 91/439, artikel 6.1 b och 6.2)

1.     Att det i artikel 6.1 b första strecksatsen i direktiv 91/439 om körkort föreskrivs att medlemsstaterna har möjlighet att ge de sökande som har fyllt 21 år direkt behörighet till ett körkort för att föra tunga motorcyklar i kategori A utgör långt ifrån en uttrycklig begränsning av medlemsstaternas möjlighet att föreskriva en högre lägsta ålder, utan innebär tvärtom att medlemsstaterna kan fastställa en åldersgräns som är högre än 21 år.

Att det fastställs en högre lägsta ålder än den som anges i sista meningen i nämnda artikel för direkt behörighet att föra sådana motorcyklar bidrar till att förbättra trafiksäkerheten, som, vilket framgår av ingressen till nämnda direktiv, är ett av direktivets huvudsyften. Denna åtgärd utgör därför inte ett åsidosättande av denna bestämmelse, under förutsättning att proportionalitetsprincipen iakttas.

(se punkterna 27–28)

2.     Det finns varken i direktiv 91/439 om körkort eller i förordning nr 3280/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter någon möjlighet att göra undantag från den lägsta åldern 18 år för att utfärda körkort för förande av fordon i underkategorierna C1 och C1 + E. För det första nämns inte fordon i underkategorierna C1 och C1 + E bland undantagen i artikel 6.2 i direktiv 91/439. För det andra kan inte den omständigheten, att artikel 5.1 b andra strecksatsen i förordning nr 3280/85 inte utgör hinder för att en person som ännu inte har uppnått den lägsta ålder som krävs erhåller erfarenhet som förare, tolkas så att medlemsstaterna genom denna bestämmelse ges tillåtelse att utfärda ett körkort avseende sagda kategorier till en sådan person. Möjligheten att förvärva en sådan erfarenhet innebär nämligen inte på något sätt att den berörda sökanden kommer att erhålla ett körkort som ger honom behörighet att föra fordon i dessa kategorier utan att åtföljas av en person som ansvarar för hans utbildning.

(se punkterna 38–41)

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 15 september 2005(*)

”Fördragsbrott – Direktiv 91/439/EEG – Körkort – Lägsta ålder för behörighet att föra vissa fordon – Möjlighet att föra fordon i en annan kategori än den för vilken körkortet har utfärdats – Obligatorisk registrering och obligatoriskt utbyte av körkort”

I mål C-372/03,

angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 2 september 2003,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av G. Braun och W. Wils, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Förbundsrepubliken Tyskland, företrädd av M. Lumma, i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

DOMSTOLEN (andra avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna C. Gulmann, R. Schintgen (referent), G. Arestis och J. Klučka,

generaladvokat: P. Léger,

justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av det skriftliga förfarandet,

och efter att den 12 maj 2005 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1       Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen skall fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 1.2, 3, 5.2 b, 6.1 b första och tredje strecksatserna och 8.2 i rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT L 237, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 22), i dess lydelse enligt rådets direktiv 96/47/EG av den 23 juli 1996 (EGT L 235, s. 1) (nedan kallat direktiv 91/439), genom att anta och bibehålla 6 § tredje stycket punkt 6, 4 §, 10 § andra stycket första meningen, 29 § första och tredje styckena samt 47 § andra stycket i förordningen om personers tillträde till vägtrafik (Verordnung über die Zulassung von Personen zum Strassenverkehr) av den 18 augusti 1998, som är den förordning som avser utfärdande av körkort (Fahrerlaubnis‑Verordnung, BGBl. 1998 I, s. 2214) (nedan kallad FeV).

 Tillämpliga bestämmelser

 De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

2       Tredje till femte skälen i direktiv 91/439 har följande lydelse:

”Den gemenskapsmall för nationella körkort som infördes genom direktiv 80/1263/EEG bör ändras för att bland annat ta hänsyn till harmoniseringen av kategorier och underkategorier av fordon och för att göra körkorten enklare att förstå såväl inom som utanför gemenskapen.

Av trafiksäkerhetsskäl bör minimikrav fastställas för utfärdande av körkort.

I artikel 3 i direktiv 80/1263/EEG föreskrivs att slutbestämmelser bör antas, som syftar till att göra de fordonskategorier som nämns i artikeln och villkoren för körkortens giltighet allmänt giltiga inom gemenskapen utan möjlighet till undantag.”

3       I artikel 1 i direktiv 91/439 föreskrivs följande:

”1.      I enlighet med bestämmelserna i detta direktiv skall medlemsstaterna införa nationella körkort i överensstämmelse med den gemenskapsmall som beskrivs i bilaga I eller I a.

2.      Körkort som är utfärdade av medlemsstaterna skall erkännas ömsesidigt.

3.      Om innehavaren av ett giltigt nationellt körkort förlägger sin permanenta hemvist till en annan medlemsstat än den som har utfärdat körkortet får värdmedlemsstaten för körkortsinnehavaren tillämpa sina nationella bestämmelser om giltighetstid, hälsokontroller och skatter, och får på körkortet föra in all information som är nödvändig för administrativa syften.”

4       Artikel 3.1 i samma direktiv innehåller en uppräkning av de olika fordonskategorier för vilka ett körkort kan utfärdas. Dessa kategorier är uppdelade på följande sätt:

–       Kategori A: motorcyklar med eller utan sidvagn.

–       Kategori B: bilar med en tillåten totalvikt som inte överstiger 3 500 kg, fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori B och en släpvagn, om kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 3 500 kg.

–       Kategori B + E: fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori B och en släpvagn, om kombinationen inte ryms inom kategori B.

–       Kategori C: bilar med en tillåten totalvikt på över 3 500 kg med undantag av sådana som avses i kategori D.

–       Kategori C + E: fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori C och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg.

–       Kategori D: bilar avsedda för persontransporter och som utöver förarsätet har fler än åtta sittplatser.

–       Kategori D + E: fordonskombinationer som består av ett dragfordon i kategori D och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg.

5       Enligt artikel 3.2 i direktiv 91/439 får, vad beträffar kategorierna A, B, B + E, C, C + E, D och D + E, särskilda körkort utfärdas som ger behörighet att föra fordon i följande underkategorier:

–       A1: lätta motorcyklar med en slagvolym som inte överstiger 125 cm³ och en effekt som inte överstiger 11 kW.

–       C1: bilar med en tillåten totalvikt på över 3 500 kg men inte över 7 500 kg, med undantag av sådana som avses i kategori D.

–       C1 + E: fordonskombinationer som består av ett dragfordon i underkategori C1 och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg under förutsättning att kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 12 000 kg och släpvagnens tillåtna totalvikt inte är högre än dragfordonets tjänstevikt.

–       D1: bilar avsedda för persontransporter och som utöver förarsätet har fler än åtta men inte fler än sexton sittplatser.

–       D1 + E: fordonskombinationer som består av ett dragfordon i underkategori D1 och en släpvagn med en tillåten totalvikt som överstiger 750 kg, under förutsättning, för det första att kombinationens tillåtna totalvikt inte överstiger 12 000 kg och släpvagnens tillåtna totalvikt inte är högre än dragfordonets tjänstevikt, och för det andra att släpvagnen inte används för persontransport.

6       I artikel 5.1 i direktiv 91/439 anges följande:

”För utfärdande av körkort gäller följande villkor:

a)      Körkort för kategori C och D får endast utfärdas för den som redan har körkort i kategori B.

b)      Körkort för kategori B + E, C + E och D + E får endast utfärdas för den som redan har körkort i kategori B, C respektive D.”

7       Artikel 6 i nämnda direktiv har följande lydelse:

”För utfärdande av körkort skall följande åldersgränser gälla:

a)      16 år

–       för underkategori A1, och

–       underkategori B1.

b)      18 år

–       för kategori A. För behörighet att föra motorcyklar med en högre effekt än 25 kW eller ett effekt/viktförhållande som överstiger 0,16 kW/kg (eller motorcyklar med sidvagn med ett effekt/viktförhållande som överstiger 0,16 kW/kg) krävs dock minst två års erfarenhet som förare av motorcyklar med lägre prestanda som innehavare av ett körkort för kategori A. Detta krav på erfarenhet får dock åsidosättas om den som ansöker har fyllt 21 år och godkänns i ett särskilt körprov,

–       för kategori B och B + E,

–       för kategori C, C + E samt underkategori C1 och C1 + E, utan inskränkning i bestämmelserna om förande av sådana fordon i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter ([EGT L 370, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 3, s. 113]).

c)      21 år

–       för kategori D och D + E samt underkategori D1 och D1 + E, utan inskränkning i bestämmelserna om förande av sådana fordon i förordning (EEG) nr 3820/85.

2.      Medlemsstaterna får göra undantag från de ålderskrav som gäller för kategorierna A, B och B + E och utfärda sådana körkort till personer som fyllt 17år, dock inte från de bestämmelser för kategori A som anges i punkt 1.b första strecksatsen, sista meningen.

3.      Medlemsstaterna får inom sitt territorium vägra att erkänna giltigheten av körkort som är utfärdade till personer som inte har fyllt 18 år.”

8       I artikel 8.1 och 8.2 i samma direktiv föreskrivs följande:

”1.      Om innehavaren av ett giltigt nationellt körkort utfärdat av en medlemsstat har förlagt sin permanenta bosättningsort till en annan medlemsstat, får han begära att hans körkort skall bytas ut mot ett likvärdigt körkort. Den medlemsstat som verkställer utbytet skall om det behövs kontrollera att det inlämnade körkortet fortfarande är giltigt.

2.      Om inte annat följer av tillämpningen av territorialprincipen i straffrätt och ordningsbestämmelser får den medlemsstat där innehavaren av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat har sin permanenta bosättningsort tillämpa sina nationella bestämmelser om begränsning, återkallande, indragning och annullering i fråga om körkort och, om det behövs, byta ut körkortet i detta syfte.”

9       I artikel 5 i förordning nr 3820/85 föreskrivs följande:

”1.      Lägsta ålder för förare skall vid godstransporter vara

a)      för fordon som – i förekommande fall inklusive släpvagnar eller påhängsvagnar – har en högsta tillåtna vikt av högst 7,5 ton, 18 år,

b)      för övriga fordon

–       21 år, eller

–       18 år, om föraren har ett sådant bevis på sin yrkeskompetens, som är godkänt av en medlemsstat och som bestyrker fullgjord utbildning till förare av fordon för godstransporter på väg, i enlighet med gemenskapsreglerna om en lägsta utbildningsnivå för förare vid vägtransporter.

…

5.      Medlemsstaterna får, om det sker av hänsyn till yrkesutbildning och om det står i överensstämmelse med nationella arbetsrättsliga regler, sänka förarbiträdenas lägsta ålder till 16 år vid inrikestransporter utförda inom en radie av 50 km från den ort där fordonet är stationerat, inklusive kommuner vilkas centrum är belägna inom denna radie.”

 De nationella bestämmelserna

10     I 6 § andra stycket FeV föreskrivs en lägsta ålder om 25 år för direkt behörighet att föra tunga motorcyklar i kategori A.

11     Enligt 6 § tredje stycket punkt 6 FeV har innehavarna av körkort för underkategori C1 + E och för kategori D behörighet att föra fordon i kategori D + E. Enligt fjärde stycket i samma paragraf har innehavarna av körkort för underkategorierna C1 och C1 + E, samt för kategorierna C och C + E behörighet att föra fordon i kategori D utan passagerare inom landet, för att kontrollera fordonens tekniska tillstånd eller för att säkerställa deras förflyttning till en annan plats.

12     Enligt 9 § FeV kan ett körkort för fordon i underkategori C1 utfärdas endast om den som ansöker om nämnda körkort redan innehar ett körkort som omfattar kategori B eller om han uppfyller villkoren för att erhålla ett sådant körkort. I det sistnämnda fallet kan körkort för underkategori C1 utfärdas tidigast vid utfärdandet av ett giltigt körkort för fordon i kategori B.

13     I 10 § andra stycket FeV föreskrivs att inom ramen för utbildning av yrkesförare är den lägsta åldern för att erhålla körkort för fordon i kategori B eller underkategorierna C1 eller C1 + E 17 år, medan den lägsta åldern för körkort som avser kategorierna C och C + E är 18 år. Om ett sådant körkort skall utfärdas till en sökande som ännu inte har uppnått 18 års ålder krävs att den senares fysiska och psykiska lämplighet intygas genom en rapport om den fysiska och psykiska hälsan. Så länge innehavaren inte har uppnått 18 års ålder är det körkort som har utfärdats för hans räkning endast giltigt för sträckor som han kör inom ramen för sin yrkesutbildning.

14     Innehavare av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat än Förbundsrepubliken Tyskland är enligt 29 § första och andra styckena FeV skyldiga att, vid vite, registrera sitt körkort hos de tyska administrativa myndigheterna, när de har förlagt sin permanenta bosättningsort till Tyskland och har innehaft sitt körkort i mindre än två år.

15     Enligt 29 § tredje stycket och 47 § andra stycket FeV är innehavarna av ett körkort som har utfärdats av en annan medlemsstat än Förbundsrepubliken Tyskland, vilka har förlagt sin permanenta bosättningsort till den sistnämnda staten, skyldiga att byta ut sitt körkort mot ett tyskt körkort för att det på detta skall införas vissa uppgifter avseende bland annat körkortets giltighet i denna stat, när denna giltighet är kortare än den som gäller i den medlemsstat där det har utfärdats.

 Det administrativa förfarandet

16     Kommissionen ansåg att det tyska införlivandet av vissa bestämmelser i direktiv 91/439 med den tyska lagstiftningen inte var förenligt med direktivet och anmodade Förbundsrepubliken Tyskland, genom en formell underrättelse av den 10 juni 1997, att inkomma med yttrande inom två månader.

17     Kommissionen ansåg att de ändringar av nämnda lagstiftning som den hade informerats om i augusti månad 1998 inte innebar att det fördragsbrott som Förbundsrepubliken Tyskland kritiserades för hade upphört, och riktade genom en skrivelse av den 18 juli 2001 en kompletterande formell underrättelse till denna medlemsstat och anmodade den att inkomma med yttrande inom två månader.

18     Kommissionen övertygades inte av de tyska myndigheternas yttrande genom vilket den sistnämnda skrivelsen besvarades och riktade därför, genom skrivelse av den 21 mars 2002, ett motiverat yttrande till Förbundsrepubliken Tyskland, och anmodade den att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 91/439 inom två månader från delgivningen av det motiverade yttrandet.

19     Genom skrivelse av den 10 juni 2002 svarade de tyska myndigheterna kommissionen att de ansåg att vissa av de anmärkningar som kommissionen hade framfört saknade grund och att de andra anmärkningarna skulle beaktas genom den ändring av FeV som skulle företas snarast möjligt.

20     Kommissionen var inte nöjd med detta svar och väckte därför förevarande talan.

 Prövning av talan

21     Till stöd för sin talan har kommissionen åberopat sex anmärkningar. De avser den lägsta ålder som krävs för behörighet att föra dels tunga motorcyklar i kategori A, dels fordon i underkategorierna C1 och C1 + E, möjligheten att föra andra fordon än dem för vilka körkort har erhållits samt förfarandet för registrering och utbyte av körkort som har utfärdats av andra medlemsstater än Förbundsrepubliken Tyskland.

 Anmärkningen avseende den lägsta ålder som krävs för direkt behörighet att föra tunga motorcyklar i kategori A

 Parternas argument

22     Genom denna anmärkning har kommissionen kritiserat Förbundsrepubliken Tyskland för att ha åsidosatt artikel 6.1 b första strecksatsen i direktiv 91/439, enligt vilken den lägsta åldern för att erhålla ett körkort för kategori A är fastställd till 21 år. Enligt 6 § andra stycket andra meningen FeV är emellertid den lägsta åldern för direkt behörighet att föra sådana fordon 25 år. Kommissionen har påpekat att det i artikel 6 i direktiv 91/439 anges en enhetlig lägsta ålder som medlemsstaterna inte har rätt att sänka eller höja, då syftet med denna bestämmelse är att harmonisera vissa villkor för behörighet att föra fordon i olika fordonskategorier. Att medlemsstaterna kan låta bli att ge direkt behörighet till körkort för fordon i kategori A ändrar inte slutsatsen att den lägsta åldern för denna behörighet inte kan vara högre än 21 år.

23     I detta hänseende har den tyska regeringen inledningsvis påpekat att medlemsstaterna enligt direktiv 91/439 kan välja huruvida de vill ge direkt behörighet att föra tunga motorcyklar eller inte. Eftersom medlemsstaterna kan vägra att ge en sådan direkt behörighet finns det inte något hinder för dem att fastställa en högre lägsta ålder än den som anges i detta direktiv.

24     Vidare har denna regering gjort gällande att orden ”har fyllt” som återfinns i artikel 6.1 b första strecksatsen i direktiv 91/439 inte lämnar utrymme för något tvivel om att medlemsstaterna kan kräva en högre ålder för direkt behörighet att föra fordon i kategori A. Dessa ord skulle vara överflödiga om lagstiftaren hade velat att enbart åldern 21 år skulle kunna föreskrivas som lägsta ålder.

25     Slutligen har den tyska regeringen gjort gällande att det är av trafiksäkerhetsskäl som den måste höja den lägsta åldern för direkt behörighet att föra fordon i kategori A. För övrigt har kommissionen själv, inom ramen för förarbetena till det nya körkortsdirektivet (KOM (2003) 621 slutlig av den 21 oktober 2003), föreslagit att den ifrågavarande lägsta åldern skall höjas till 24 år, för att bättre uppfylla kraven på trafiksäkerhet.

 Domstolens bedömning

26     Även om det, såsom kommissionen har gjort gällande, följer av läsningen av artikel 6.1 b första strecksatsen och 6.2 i direktiv 91/439, att det senare utgör hinder för medlemsstaterna att ge sökande som ännu inte har fyllt 21 år direkt behörighet att föra tunga motorcyklar i kategori A, är det icke desto mindre sant att dessa bestämmelser inte kan förstås på så sätt att de utgör ett förbud för en medlemsstat att föreskriva en högre lägsta ålder för utfärdande av körkort som avser denna fordonskategori.

27     I artikel 6.1 b första strecksatsen i direktiv 91/439 föreskrivs att medlemsstaterna har möjlighet att ge de sökande som har fyllt 21 år direkt behörighet till ett sådant körkort. Denna artikel utgör alltså långt ifrån en uttrycklig begränsning av medlemsstaternas möjlighet att föreskriva en högre lägsta ålder, utan innebär tvärtom att de senare kan fastställa en åldersgräns som är högre än 21 år.

28     Eftersom det i förevarande fall inte har bestritts att fastställelse av en högre lägsta ålder än den som anges i artikel 6.1 b första strecksatsen sista meningen i direktiv 91/439 för direkt behörighet att föra sådana motorcyklar bidrar till att förbättra trafiksäkerheten, som, vilket framgår av ingressen till nämnda direktiv är ett av direktivets huvudsyften, utgör inte en sådan fastställelse ett åsidosättande av denna bestämmelse, under förutsättning att proportionalitetsprincipen iakttas.

29     Att det genom de undantag som anges i artikel 6.2 i direktiv 91/439 endast föreskrivs en möjlighet att i förekommande fall fastställa en lägre lägsta ålder än den som i princip gäller för att föra olika fordonskategorier ändrar inte detta konstaterande. Logiskt sett innebär nämligen fastställelse av en lägsta gräns att det kan sägas röra sig om ett undantag från denna gräns endast när den tröskel som fastställs genom nämnda gräns underskrids och inte i de fall då en medlemsstat föreskriver en högre ålder.

30     Med beaktande av vad ovan anförts skall det konstateras att artikel 6.1 b första strecksatsen sista meningen i direktiv 91/439, till skillnad från vad kommissionen har gjort gällande, i princip inte utgör något hinder för att en medlemsstat fastställer en högre lägsta ålder för direkt behörighet att föra tunga motorcyklar som omfattas av kategori A än den som anges i denna bestämmelse.

31     Under dessa omständigheter konstaterar domstolen att kommissionens första anmärkning saknar grund och att talan således skall ogillas i den del den avser denna anmärkning.

 Anmärkningen avseende den lägsta ålder som krävs för behörighet att föra ett fordon i underkategorierna C1 och C1+ E

 Parternas argument

32     Genom denna anmärkning har kommissionen kritiserat Förbundsrepubliken Tyskland för att ha åsidosatt artikel 6.1 b tredje strecksatsen i direktiv 91/439 och artikel 5.1 b andra strecksatsen i förordning nr 3820/85. Enligt kommissionen framgår det av dessa artiklar jämförda med varandra att en medlemsstat inte giltigt kan utfärda ett körkort för fordon i underkategorierna C1 eller C1 + E till en sökande som inte har fyllt 18 år. Enligt 10 § andra stycket första meningen FeV kan emellertid sådana körkort utfärdas i Tyskland till förare som är 17 år. I detta hänseende har kommissionen närmare angett att nämnda gemenskapsbestämmelser inte utgör hinder för att en person som ännu inte har uppnått 18 års ålder kan påbörja en utbildning för att bli yrkesförare eller få erfarenhet som förare genom praktik med hjälp av en instruktör.

33     Vad gäller denna anmärkning har den tyska regeringen inledningsvis hävdat att, till skillnad från vad kommissionen har gjort gällande, det i Tyskland är nödvändigt att erhålla ett körkort för fordon i kategori B innan man kan erhålla ett körkort för fordon i underkategori C1.

34     Vidare har den tyska regeringen påpekat att en förare som har uppnått 18 års ålder och som utför vägtransporter enligt artikel 6.1 b i direktiv 91/439 och artikel 5.1 b i förordning nr 3820/85 har rätt att föra fordon vars tillåtna totalvikt uppgår till 7,5 ton, under förutsättning att denna förare innehar ett bevis på sin yrkeskompetens. Denna rättighet kan emellertid endast utövas om körkortet har utfärdats till föraren vid 18 års ålder. Eftersom det även är obligatoriskt att ha en viss erfarenhet som förare måste det nödvändigtvis vara möjligt att erhålla nämnda körkort innan denna ålder har uppnåtts.

35     Samma regering gör avslutningsvis gällande att ett körkort som med tillämpning av 10 § andra stycket FeV har utfärdats till en förare som är yngre än 18 år inte är fullt giltigt för att föra fordon i underkategori C1. Dess giltighet är nämligen begränsad till sträckor som innehavaren kör inom ramen för yrkesutbildningen och det utfärdas endast under den dubbla förutsättningen att innehavaren följer denna utbildning och har klarat den fysiska och psykiska hälsokontrollen.

 Domstolens bedömning

36     Domstolen erinrar om att den lägsta ålder för utfärdande av körkort som avser fordon i underkategorierna C1 och C1 + E och som föreskrivs i artikel 6.1 b tredje strecksatsen i direktiv 91/439 är 18 år.

37     Samma åldersgräns föreskrivs i artikel 5.1 b andra strecksatsen i förordning nr 3280/85 beträffande förare som utför godstransporter.

38     Såsom generaladvokaten korrekt påpekade i punkt 41 i sitt förslag till avgörande finns det varken i direktiv 91/439 eller i förordning nr 3280/85 någon möjlighet att göra undantag från denna lägsta ålder.

39     För det första nämns inte fordon i underkategorierna C1 och C1 + E i artikel 6.2 i direktiv 91/439, vari det görs en uttömmande uppräkning av de fordonskategorier för vilka körkort med undantag från huvudregeln kan utfärdas till sökande som har fyllt 17 år.

40     För det andra kan inte den omständigheten, att artikel 5.1 b andra strecksatsen i förordning nr 3280/85 inte utgör hinder för att en person som ännu inte har fyllt 18 år, inom ramen för en utbildning till förare av godstransporter på väg, erhåller erfarenhet som förare, tolkas så att medlemsstaterna genom denna bestämmelse ges tillåtelse att utfärda ett körkort avseende sagda kategorier till en sådan person.

41     Den erfarenhet som förare som är nödvändig för att erhålla ett sådant körkort kan förvärvas under övervakning och i närvaro av en instruktör och innebär inte på något sätt att den berörda sökanden kommer att erhålla ett körkort som ger honom behörighet att föra fordon i underkategorierna C1 eller C1 + E utan att åtföljas av en person som ansvarar för hans utbildning.

42     I förevarande fall följer emellertid av de förklaringar som den tyska regeringen har gett som svar på de skriftliga frågorna från domstolen att personer i 17‑årsåldern enligt 10 § andra stycket första meningen FeV kan erhålla ett körkort som ger dem behörighet att, inom landet och inom ramen för deras utbildning som yrkesförare, föra fordon i kategorierna C1 och C1 + E utan att åtföljas av en person som har ansvar för deras utbildning.

43     Det framgår vidare av nämnda förklaringar samt av den information som kommissionen har gett in att körkortet i fråga, vilket visserligen innehåller anvisningar om begränsningar för hur det får användas, inte behöver bytas ut mot ett annat körkort den dag då begränsningarna inte längre är tillämpliga, det vill säga den dag då innehavaren av sagda körkort uppnår 18 års ålder.

44     Av detta följer att 10 § andra stycket första meningen FeV är oförenlig med artikel 6.1 b tredje strecksatsen i direktiv 91/439 och artikel 5.1 b andra strecksatsen i förordning nr 3280/85.

45     Under dessa omständigheter konstaterar domstolen att kommissionens andra anmärkning är välgrundad och att talan skall vinna bifall i den del den avser denna anmärkning.

 Den tredje till den sjätte anmärkningen

 Parternas argument

46     Genom den tredje anmärkningen har kommissionen hävdat att Förbundsrepubliken Tyskland genom 6 § tredje stycket punkt 6 FeV har åsidosatt artikel 5.2 b i direktiv 91/439, då det i den förstnämnda bestämmelsen föreskrivs att innehavare av körkort för underkategori C1 + E och för kategori D har behörighet att föra fordon i kategori D + E .

47     Genom den fjärde anmärkningen har kommissionen kritiserat Förbundsrepubliken Tyskland för att genom tillämpning av 6 § fjärde stycket FeV ha åsidosatt artikel 3 i direktiv 91/439, då innehavarna av körkort för underkategorierna C1 och C1 + E eller för kategorierna C och C + E har behörighet att utan passagerare föra fordon i kategori D inom landet, när syftet enbart är att kontrollera fordonens tekniska tillstånd eller att förflytta dem till en annan plats.

48     Genom den femte anmärkningen som har åberopats av kommissionen kritiseras Förbundsrepubliken Tyskland för att ha åsidosatt den princip om ömsesidigt erkännande av körkort som uppställs i artikel 1.2 i direktiv 91/439, eftersom innehavare av körkort utfärdade av en annan medlemsstat än Förbundsrepubliken Tyskland som har förlagt sin permanenta bosättningsort till Tyskland enligt 29 § första stycket FeV är skyldiga att inom 185 dagar från det datum då de etablerade sig i Tyskland vid vite låta registrera sina körkort vid de behöriga administrativa myndigheterna, om körkortet har utfärdats för mindre än två år sedan.

49     Genom den sjätte anmärkningen har kommissionen kritiserat Förbundsrepubliken Tyskland för att ha åsidosatt artiklarna 1.2 och 8.2 i direktiv 91/439, genom att med tillämpning av 29 § tredje stycket och 47 § andra stycket FeV ålägga innehavare av körkort som har utfärdats av andra medlemsstater än Förbundsrepubliken Tyskland och som har förlagt sin permanenta bosättningsort till Tyskland en skyldighet att byta ut sitt körkort mot ett tyskt körkort. Syftet med detta utbyte är att de tyska myndigheterna på detta körkort skall kunna föra in vissa uppgifter om bland annat giltighetstiden för körkortet i Tyskland, när denna giltighetstid är kortare än den som gäller i den medlemsstat som har utfärdat det, eller ange bestämmelser om rätt att köra på prov.

50     Vad gäller dessa fyra anmärkningar har Förbundsrepubliken Tyskland medgett att de bestämmelser i FeV som kommissionen åsyftar inte utgör ett korrekt införlivande av direktiv 91/439 med nationell rätt. Den har emellertid gjort gällande att ändringsförordningen (dritte Verordnung zur Änderung der FeV und anderer straßenverkehrsrechtlicher Vorschriften) genom vilken dessa brister skulle rättas till antogs den 9 augusti 2004 (BGBl. 2004 I, s. 2092) och trädde i kraft den 1 februari 2005.

 Domstolens bedömning

51     Domstolen erinrar om att det av fast rättspraxis följer att förekomsten av ett fördragsbrott skall bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet, och att domstolen inte skall beakta senare förändringar (se, bland annat, dom av den 30 januari 2002 i mål C‑103/00, kommissionen mot Grekland, REG 2002, s. I‑1147, punkt 23, och av den 30 maj 2002 i mål C‑323/01, kommissionen mot Italien, REG 2002, s. 4711, punkt 8).

52     I förevarande fall är det ostridigt att de nödvändiga åtgärderna för att säkerställa ett korrekt införlivande av artiklarna 1.2, 3, 5.2 b och 8.2 i direktiv 91/439 inte hade vidtagits vid utgången av den frist som angavs i det motiverade yttrandet av den 21 mars 2002.

53     Under dessa omständigheter skall kommissionens tredje till sjätte anmärkningar anses välgrundade och talan skall vinna bifall i den del den avser dessa anmärkningar.

54     Följaktligen konstaterar domstolen att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 1.2, 3, 5.2 b, 6.1 b tredje strecksatsen och 8.2 i direktiv 91/439, genom att anta och bibehålla 6 § tredje stycket punkt 6, 4 §, 10 § andra stycket första meningen, 29 § första och tredje styckena samt 47 § andra stycket FeV. Talan ogillas i övrigt.

 Rättegångskostnader

55     Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Förbundsrepubliken Tyskland skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Förbundsrepubliken Tyskland i väsentliga delar har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.

På dessa grunder beslutar domstolen (andra avdelningen) följande dom:

1)      Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 1.2, 3, 5.2 b, 6.1 b tredje strecksatsen och 8.2 i rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort, i dess lydelse enligt rådets direktiv 96/47/EG av den 23 juli 1996, genom att anta och bibehålla 6 § tredje stycket punkt 6, 4 §, 10 § andra stycket första meningen, 29 § första och tredje styckena samt 47 § andra stycket i förordningen om personers tillträde till vägtrafik (Verordnung über die Zulassung von Personen zum Strassenverkehr) av den 18 augusti 1998.

2)      Talan ogillas i övrigt.

3)      Förbundsrepubliken Tyskland skall ersätta rättegångskostnaderna.

Underskrifter

---

* Rättegångsspråk: tyska.