62000J0334

Konvention om domstols behörighet och verkställighet av domar - Särskilda behörighetsregler - Behörighet i frågor om "skadestånd utanför avtalsförhållanden" - Begrepp - Talan om skadeståndsansvar före avtals ingående som grundas på att de rättsregler som gäller vid avtalsförhandlingar har åsidosatts - Omfattas

(Brysselkonventionen av den 27 september 1968, artikel 5, punkt 3)

$$Under omständigheter som kännetecknas av att det inte föreligger någon förpliktelse som en part frivilligt åtagit sig gentemot en annan under avtalsförhandlingar och av att rättsregler - däribland den regel enligt vilken parterna under avtalsförhandlingar skall handla i enlighet med tro och heder - har åsidosatts avser en talan vari det görs gällande att svaranden har ådragit sig ansvar före avtals ingående skadestånd utanför avtalsförhållanden i den mening som avses i artikel 5.3 i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde, enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde och enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde.

( se punkt 27 och domslutet )

I mål C-334/00,

angående en begäran enligt protokollet av den 3 juni 1971 om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, från Corte suprema di cassazione (Italien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Fonderie Officine Meccaniche Tacconi SpA

och

Heinrich Wagner Sinto Maschinenfabrik GmbH (HWS),

angående tolkningen av artikel 5.1 och 5.3 i ovannämnda konvention av den 27 september 1968 (EGT L 299, 1972, s. 32, svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30), i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1 och, i dess ändrade lydelse, s. 77, svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 14), enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, s. 1, svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 26) och enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde (EGT L 285, s. 1, svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 43),

meddelar

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena N. Colneric och S. von Bahr samt domarna C. Gulmann, D.A.O. Edward, A. La Pergola, J.-P. Puissochet, M. Wathelet, R. Schintgen, J.N. Cunha Rodrigues (referent) och C.W.A. Timmermans,

generaladvokat: L.A. Geelhoed,

justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Fonderie Officine Meccaniche Tacconi SpA, genom F. Franchi, avvocato,

- Heinrich Wagner Sinto Maschinenfabrik GmbH (HWS), genom M.P. Ginelli, avvocato, och R. Rudek, Rechtsanwalt,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom A.-M. Rouchaud och G. Bisogni, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 31 januari 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Corte suprema di cassazione har, genom beslut av den 9 juni 2000 som inkom till domstolen den 11 september 2000, i enlighet med protokollet av den 3 juni 1971 om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, ställt tre frågor om tolkningen av artikel 5.1 och 5.3 i denna konvention (EGT L 299, 1972, s. 32, svensk utgåva, C 15, 1997, s. 30), i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1, och, i dess ändrade lydelse, s. 77, svensk utgåva, C 15, 1997, s. 14), enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, s. 1, svensk utgåva, C 15, 1997, s. 26) och enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde (EGT L 285, s. 1, svensk utgåva, C 15 1997, s. 43, nedan kallad Brysselkonventionen).

2 Frågorna har uppkommit i en tvist mellan det enligt italiensk rätt bildade bolaget Fonderie Officine Meccaniche Tacconi SpA (nedan kallat Tacconi), Perugia (Italien), och det enligt tysk rätt bildade bolaget Heinrich Wagner Sinto Maschinenfabrik GmbH (nedan kallat HWS), Förbundsrepubliken Tyskland. Tvisten rör skadestånd som Tacconi har krävt av HWS för den skada som Tacconi uppger sig ha lidit till följd av att HWS åsidosatt den skyldighet att handla lojalt och i enlighet med tro och heder som föreligger under avtalsförhandlingar.

Tillämpliga bestämmelser

Brysselkonventionen

3 Artikel 2 första stycket i Brysselkonventionen har följande lydelse:

"Om inte annat föreskrivs i denna konvention, skall talan mot den som har hemvist i en konventionsstat väckas vid domstol i den staten, oberoende av i vilken stat han har medborgarskap."

4 I artikel 5.1 och 5.3 i Brysselkonventionen föreskrivs följande:

"Talan mot den som har hemvist i en konventionsstat kan väckas i en annan konventionsstat

1. om talan avser avtal, vid domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas, ...

...

3. om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, vid domstolen i den ort där skadan inträffade."

Nationell rätt

5 I artikel 1337 i codice civile stadgas att parterna under avtalsförhandlingarna och vid utformningen av avtalet skall handla i enlighet med tro och heder.

Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

6 Den 23 januari 1996 väckte Tacconi talan mot HWS vid Tribunale di Perugia och yrkade att domstolen skulle fastställa att något avtal inte hade slutits mellan HWS och leasingföretaget B.N. Commercio e Finanza Spa (nedan kallat BN) om försäljning av en gjuterianläggning. BN och Tacconi hade emellertid - med HWS samtycke - redan slutit ett leasingavtal avseende nämnda anläggning. Skälet till att något avtal inte slöts mellan HWS och BN var enligt Tacconi att HWS utan giltigt skäl hade vägrat att sälja anläggningen. Därmed åsidosatte HWS sin skyldighet att handla lojalt och i enlighet med tro och heder. Tacconi hade räknat med att försäljningsavtalet skulle komma att slutas, och bolagets berättigade förväntningar uppfylldes följaktligen inte. Tacconi yrkade således att HWS skulle förpliktas ersätta all skada som Tacconi påstår sig ha lidit, vilken värderats till 3 000 000 000 ITL.

7 I sitt svaromål gjorde HWS gällande att italiensk domstol inte var behörig att pröva målet på grund av att det fanns en skiljedomsklausul, och, i andra hand, enligt artikel 5.1 i Brysselkonventionen. Svaranden yrkade i sak att käromålet skulle lämnas utan bifall och - "endast i sista hand och såsom genkäromål" - att Tacconi skulle förpliktas att erlägga 450 248,36 DEM till HWS.

8 Genom ansökan, som delgavs den 16 mars 1999, yrkade Tacconi - med stöd av artikel 41 i codice di procedura civile som rör förhandsavgörande i behörighetsfrågor - att Corte suprema di cassazione skulle fastställa att italiensk domstol var behörig att avgöra målet. Enligt Tacconi hade bolaget inte slutit något avtal med HWS, eftersom varje anbud besvarades med en oren accept. Tacconi åberopade det ansvar före avtals ingående som enligt artikel 1337 i codice civile åvilade HWS och gjorde gällande att med "den ort där skadan inträffade" i artikel 5.3 i Brysselkonventionen även kan förstås den plats där den ekonomiska skadan uppkommer för den skadelidande parten. Tacconi gjorde gällande att den i målet aktuella skadan inträffade i Perugia, där bolaget har sitt säte.

9 I sin begäran om förhandsavgörande antog den nationella domstolen att det kriterium för särskild behörighet som föreskrivs i artikel 5.1 i Brysselkonventionen inte förefaller tillämpligt på ansvar före avtals ingående, eftersom ett sådant ansvar inte följer av en underlåtenhet att fullgöra en avtalsförpliktelse. Någon sådan förpliktelse föreligger inte i målet vid den nationella domstolen, eftersom något avtal aldrig slöts.

10 För att avgöra behörighetsfrågan var det följaktligen nödvändigt att tolka Brysselkonventionen. Corte suprema di cassazione beslöt därför att förklara målet vilande och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

"1) Avser talan om att svaranden ådragit sig ansvar före avtals ingående skadestånd utanför avtalsförhållanden (artikel 5.3 i Brysselkonventionen)?

2) Om den första frågan besvaras nekande, avser talan avtal (artikel 5.1 i Brysselkonventionen)? Om denna fråga besvaras jakande, vilken är den förpliktelse som talan avser?

3) Om den andra frågan besvaras nekande, är endast det allmänna kriteriet om domstolen i den ort där svaranden har sitt hemvist tillämpligt?"

Den första frågan

11 Den nationella domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida den talan vari svarandens ansvar före avtals ingående görs gällande avser skadestånd utanför avtalsförhållanden i den mening som avses i artikel 5.3 i Brysselkonventionen.

Yttranden som ingetts till domstolen

12 Tacconi och kommissionen har gjort gällande att ett ansvar före avtals ingående avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, eftersom ett sådant ansvar inte härrör från en parts frivilliga åtaganden gentemot en annan part. De har härvidlag åberopat domstolens rättspraxis (dom av den 27 september 1988 i mål 189/87, Kalfelis, REG 1988, s. 5565, svensk specialutgåva, volym 9, s. 643, av den 26 mars 1992 i mål C-261/90, Reichert och Kockler, REG 1992, s. I-2149, och av den 17 juni 1992 i mål C-26/91, Handte, REG 1992, s. I-3967, svensk specialutgåva, volym 12, s. 137)

13 Enligt Tacconi är det uppenbart att det under avtalsförhandlingarna inte fanns någon avtalsrättslig koppling ägnad att ömsesidigt binda parterna, eftersom något avtal ännu inte hade slutits.

14 Kommissionen har, med åberopande av domstolens rättspraxis, gjort gällande att det går att uppställa en allmän princip enligt vilken alla typer av talan som avses i Brysselkonventionen, och som syftar till att fastställa svarandens ansvar, under alla omständigheter ger upphov till en tillämpning av ett av de två kriterier för särskild behörighet som föreskrivs i artikel 5.1 och 5.3 i nämnda konvention.

15 Kommissionen har dragit slutsatsen att tvister om ansvar före avtals ingående faller under artikel 5.3 i Brysselkonventionen, eftersom en talan om svarandens ansvar före avtals ingående per definition utgör en talan om fastställelse av svarandens ansvar och eftersom detta ansvar inte grundas på de förpliktelser som svaranden frivilligt har åtagit sig gentemot sökanden, utan på förhållningsregler som parterna, på ett mer eller mindre specifikt sätt, till följd av yttre faktorer åläggs i förhållandet före avtals ingående.

16 HWS har däremot gjort gällande att ansvaret före avtals ingående skiljer sig från skadeståndsansvaret utanför avtalsförhållanden. Det sistnämnda ansvaret uppkommer för alla som åsidosätter det allmänna förbudet att skada annan, vilket utgör intrång i så kallade "absoluta" rättigheter.

17 Ett ansvar före avtals ingående kan emellertid endast uppkomma för en person som står i ett särskild förhållande till den skadelidande, nämligen det förhållande som uppkommer till följd av avtalsförhandlingar. Till skillnad från de principer som är tillämpliga beträffande ansvar utanför avtalsförhållanden är det vid bedömningen av ett ansvar före avtals ingående inte möjligt att bortse från förhandlingarnas innehåll.

18 HWS har vidare anfört att det i tvisten vid den nationella domstolen inte heller är möjligt att tillämpa artikel 5.1 i Brysselkonventionen, eftersom Tacconis talan vilar på antagandet att något avtal inte slutits. Enligt HWS är ansvar före avtals ingående varken ett ansvar utanför eller inom ett avtalsförhållande. Det är följaktligen de tyska domstolarna som är behöriga att pröva målet vid den nationella domstolen med stöd av den allmänna bestämmelsen i artikel 2 i denna konvention.

Domstolens bedömning

19 Det skall inledningsvis erinras om att det av domstolens fasta rättspraxis (se dom av den 22 mars 1983 i mål 34/82, Peters, REG 1983, s. 987, punkterna 9 och 10, svensk specialutgåva, volym 7, s. 95, domen i det ovannämnda målet Reichert och Kockler, punkt 15, och domen i det ovannämnda målet Handte, punkt 10) framgår att uttrycken "talan avser avtal" och "talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden", i den mening som avses i artikel 5.1 respektive artikel 5.3 i Brysselkonventionen, skall tolkas självständigt och, framför allt, med beaktande av konventionens systematik och syften. Begreppen kan således inte förstås som rena hänvisningar till den nationella rätten i någon av de berörda konventionsstaterna.

20 En sådan tolkning säkerställer nämligen att Brysselkonventionen tillämpas på ett enhetligt sätt. Syftet med konventionen är bland annat att harmonisera konventionsstaternas bestämmelser om domstolsbehörighet och att stärka det rättsliga skyddet för personer etablerade i gemenskapen. Detta åstadkoms genom att göra det möjligt för käranden att enkelt sluta sig till vid vilken domstol han kan väcka talan och för svaranden att kunna förutse vid vilken domstol talan rimligtvis kan väckas mot honom (se dom av den 20 mars 1997 i mål C-295/95, Farrell, REG 1997, s. I-1683, punkt 13, och av den 19 februari 2002 i mål C-256/00, Besix, REG 2002, s. I-1737, punkterna 25 och 26).

21 Som domstolen har fastslagit omfattar uttrycket "talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden", i den mening som avses i artikel 5.3 i Brysselkonventionen, varje talan som syftar till att gentemot svaranden åberopa ett ansvar som inte är hänförligt till ett "avtal" enligt artikel 5.1 i samma konvention (domen i det ovannämnda målet Kalfelis, punkt 18, domen i det ovannämnda målet Reichert och Kockler, punkt 16, och dom av den 27 oktober 1998 i mål C-51/97, Réunion européenne m.fl., REG 1998, s. I-6511, punkt 22).

22 Det kan vidare konstateras att även om det enligt artikel 5.1 i Brysselkonventionen inte fordras att något avtal har slutits krävs likväl - för att bestämmelsen skall kunna tillämpas - att en förpliktelse kan identifieras, eftersom den nationella domstolens behörighet i fråga om talan som avser avtal avgörs med hänsyn till den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas.

23 Det skall för övrigt erinras om att uttrycket "talan avser avtal", i den mening som avses i artikel 5.1 i Brysselkonventionen, enligt domstolens rättspraxis inte kan förstås på så sätt att det omfattar en situation i vilken det inte föreligger någon förpliktelse som en part frivilligt åtagit sig gentemot en annan (domen i det ovannämnda målet Handte, punkt 15, och domen i det ovannämnda målet Réunion européenne m.fl, punkt 17).

24 Det framgår emellertid inte av handlingarna i målet att HWS frivilligt åtagit sig någon som helst förpliktelse gentemot Tacconi.

25 Med beaktande av omständigheterna i målet vid den nationella domstolen kan en skyldighet att ersätta en skada som uppkommit till följd av ett påstått obefogat avbrott i avtalsförhandlingarna enbart föreligga till följd av ett åsidosättande av rättsregler, däribland den regel enligt vilken parterna under avtalsförhandlingar skall handla i enlighet med tro och heder .

26 Det ansvar som i förevarande fall kan föreligga till följd av att det avtal som avses i talan i målet vid den nationella domstolen aldrig träffades kan under dessa omständigheter inte anses grunda sig på avtal.

27 Mot bakgrund av vad som anförts ovan skall den första tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Under sådana omständigheter som råder i målet vid den nationella domstolen - omständigheter som kännetecknas av att det inte föreligger någon förpliktelse som en part frivilligt åtagit sig gentemot en annan under avtalsförhandlingar och av att rättsregler, däribland den regel enligt vilken parterna under avtalsförhandlingar skall handla i enlighet med tro och heder, har åsidosatts - avser en talan vari det görs gällande att svaranden har ådragit sig ansvar före avtals ingående skadestånd utanför avtalsförhållanden, i den mening som avses i artikel 5.3 i Brysselkonventionen.

Den andra och den tredje frågan

28 Eftersom den första frågan har besvarats jakande, saknas anledning att besvara den nationella domstolens övriga frågor.

Rättegångskostnader

29 De kostnader som har förorsakats kommissionen, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

- angående de frågor som genom beslut av den 9 juni 2000 har ställts av Corte suprema di cassazione - följande dom:

Under sådana omständigheter som råder i målet vid den nationella domstolen - omständigheter som kännetecknas av att det inte föreligger någon förpliktelse som en part frivilligt åtagit sig gentemot en annan under avtalsförhandlingar och av att rättsregler, däribland den regel enligt vilken parterna under avtalsförhandlingar skall handla i enlighet med tro och heder, har åsidosatts - avser en talan vari det görs gällande att svaranden har ådragit sig ansvar före avtals ingående skadestånd utanför avtalsförhållanden i den mening som avses i artikel 5.3 i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde, enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde och enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde.