61999J0118

1. Jordbruk - Gemensam jordbrukspolitik - Finansiering genom EUGFJ - Principer - Stöd som lämnats i strid med gemenskapsbestämmelserna - Underlåtenhet att iaktta formkrav i fråga om bevisning och kontroll - Finansiering genom fonden - Otillåten

(Rådets förordning nr 729/70, artiklarna 2 och 3)

2. Jordbruk - EUGFJ - Avslut av räkenskaper - Vägran att finansiera utgifter på grund av oegentligheter vid tillämpningen av gemenskapsrättsliga bestämmelser - Finansiell justering - Bedömning på grundval av hur stor bristen på kontroll och riskerna för fonden har varit - Bestridande av medlemsstaten i fråga - Bevisbörda

(Rådets förordning nr 3887/92, artikel 6)

1. Enligt artiklarna 2 och 3 i förordning nr 729/70 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken kan kommissionen endast belasta EUGFJ med belopp som har utbetalats i enlighet med de bestämmelser som fastställts inom de olika sektorerna för jordbruksprodukter. Om det visar sig omöjligt att med säkerhet fastställa i vilken utsträckning en nationell åtgärd i strid med gemenskapsrätten har givit upphov till en ökning av de utgifter som återges i en budgetpost för EUGFJ, har kommissionen inte något annat val än att generellt neka finansiering av de ifrågavarande utgifterna.

( se punkterna 38 och 39 )

2. När kommissionen inom ramen för uppgiften att avsluta EUGFJ:s räkenskaper konstaterar strukturella brister i det kontrollsystem som upprättats av myndigheterna i medlemsstaten i fråga, ger den bristande kvaliteten på de kontroller som utförs på plats upphov till allvarligt tvivel huruvida ett adekvat och effektivt system av övervaknings- och kontrollåtgärder i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 3887/92 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem har införts, vilket kan motivera tillämpningen av en schablonmässig korrigering. När kommissionen i stället för att underkänna samtliga utgifter som berörs av åsidosättandet har bemödat sig om att skapa regler för att åstadkomma en differentierad behandling av de fall där oegentligheter förekommit, med avseende på i vilken utsträckning kontrollerna varit bristfälliga och hur stor risken för förluster för EUGFJ varit, ankommer det för övrigt på medlemsstaten att visa att kommissionens beräkningar är godtyckliga och oskäliga.

( se punkterna 48-50 )

I mål C-118/99,

Republiken Frankrike, företrädd av J.-F. Dobelle, K. Rispal-Bellanger och C. Vasak, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

med stöd av

Republiken Finland, företrädd av T. Pynnä, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

intervenient,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av P. Oliver, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 1999/187/EG av den 3 februari 1999 om avslut av medlemsstaternas räkenskaper avseende utgifter som finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruk för räkenskapsåret 1995 (EGT L 61, s. 37), i den del det rör Republiken Frankrike,

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden F. Macken (referent) samt domarna N. Colneric, C. Gulmann, R. Schintgen och V. Skouris,

generaladvokat: S. Alber,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid förhandlingen den 25 januari 2001,

och efter att den 8 mars 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Republiken Frankrike har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 12 april 1999, med stöd av artikel 173 i EG-fördraget (nu artikel 230 EG i ändrad lydelse) väckt talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut 1999/187/EG av den 3 februari 1999 om avslut av medlemsstaternas räkenskaper avseende utgifter som finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruk för räkenskapsåret 1995 (EGT L 61, s. 37, nedan kallat det ifrågasatta beslutet), i den del det rör Republiken Frankrike.

2 Genom talan yrkas ogiltigförklaring av detta beslut i den del kommissionen har tillämpat en schablonmässig korrigering på 2 procent vad beträffar de utgifter som deklarerats som kompensationsbetalningar för vissa jordbruksgrödor under skörden år 1994, och härigenom beslutat att 567 733 352 FRF inte skall finansieras genom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruk (nedan kallad EUGFJ).

Tillämpliga bestämmelser

3 Av artikel 1.2 b i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1287/95 av den 22 maj 1995 (EGT L 125, s. 1) (nedan kallad förordning nr 729/70), framgår att garantisektionen vid EUGFJ bland annat finansierar interventioner i syfte att stabilisera jordbruksmarknaderna.

4 Artikel 5.2 c fjärde stycket i förordning nr 729/70 har följande lydelse:

"Kommissionen skall fastställa de belopp som skall undantas med beaktande i synnerhet av hur betydande bristen på överensstämmelse är. Kommissionen skall i detta syfte beakta överträdelsens natur och betydelse och den ekonomiska förlust som gemenskapen förorsakats."

5 Av artikel 8.1 första stycket i förordning nr 729/70 framgår följande:

"Medlemsstaterna skall i enlighet med nationella bestämmelser i lagar och andra författningar vidta de åtgärder som är nödvändiga för att

- försäkra sig om att transaktioner som finansieras av fonden verkligen äger rum och att de genomförs korrekt,

- förhindra och beivra oegentligheter,

- indriva belopp som förlorats till följd av oegentligheter eller försumlighet."

6 Det följer av artikel 8.2 första stycket i samma förordning att de finansiella följderna av oegentligheter och försummelser som kan tillskrivas myndigheter eller andra organ i medlemsstaterna inte skall bäras av gemenskapen.

7 De särskilda bestämmelserna om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor har fastställts i rådets förordning (EEG) nr 1765/92 av den 30 juni 1992 (EGT L 181, s. 12; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 20). I artikel 2 i denna förordning anges att gemenskapens producenter av jordbruksgrödor får ansöka om kompensationsbetalning som skall fastställas per hektar enligt de villkor som anges i avdelning 1.

8 Enligt artikel 10.3 första meningen i förordning nr 1765/92 skall en ansökan om ett sådant arealstöd som införts genom förordningen åtföljas av skriftliga underlag som gör det möjligt att identifiera de berörda arealerna.

9 Artikel 1.1 a i rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78) har följande lydelse:

"Varje medlemsstat skall upprätta ett integrerat administrations- och kontrollsystem, nedan kallat det integrerade systemet, som är tillämpligt för

a) vegetabiliesektorn

- för stödsystemet för producenter av vissa jordbruksgrödor som fastställts genom förordning (EEG) nr 1765/92."

10 I artikel 2 i samma förordning anges följande:

"Det integrerade systemet skall inbegripa

a) en datoriserad databas,

b) ett alfanumeriskt system för identifiering av jordbruksskiftena,

c) ett alfanumeriskt system för identifiering och registrering av djuren,

d) stödansökningar,

e) ett integrerat kontrollsystem."

11 Det framgår av artikel 13 i förordning nr 3508/92, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2466/96 av den 17 december 1996 (EGT L 335, s. 1), att det integrerade systemet för administration och kontroll (nedan kallat ISAK) skall tillämpas från den 1 februari 1993 vad avser stödansökningar, ett alfanumeriskt system för identifiering och registrering av nötkreatur och det integrerade kontrollsystemet som anges i artikel 7 och från den 1 januari 1997 vad avser de övriga delar som anges i artikel 2.

12 Artikel 4.1 första stycket i kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (EGT L 391, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107) har följande lydelse:

"Utan att det inverkar på de krav som fastställs i förordningar för enskilda stödsystem, skall ansökningar om arealstöd innehålla alla nödvändiga uppgifter och särskilt

- jordbrukarens identitet,

- uppgifter som möjliggör identifiering av jordbruksföretagets samtliga jordbruksskiften, med angivande av areal, lokalisering, användning och vid behov om jordbruksskiftena är konstbevattnade, samt det berörda stödsystemet,

- ett utlåtande från producenten att han är medveten om villkoren för stöden i fråga."

13 Av artikel 6.1-6.3 i samma förordning framgår följande:

"1. Den administrativa kontrollen och kontrollen på plats skall genomföras på ett sådant sätt att en effektiv prövning säkerställs av att villkoren för att stöd och bidrag skall beviljas är uppfyllda.

2. De administrativa kontroller som anges i artikel 8.1 i förordning (EEG) nr 3508/92 skall inbegripa dubbelkontroller av de skiften och djur som anmälts för att säkerställa att stöd inte oberättigat beviljas två gånger under samma kalenderår.

3. Kontrollen på plats skall minst täcka en betydande andel av ansökningarna. Denna andel skall minst omfatta

- ...

- 5 % av ansökningarna om arealstöd. Denna andel skall dock sänkas till 3 % för ansökningar om arealstöd, om antalet ansökningar är fler än 700 000 per medlemsstat och kalenderår.

Om det vid kontrollen på plats visar sig att betydande oegentligheter förekommer inom en region eller en del av en region skall den behöriga myndigheten genomföra ytterligare kontroller under innevarande år inom regionen och öka den andel ansökningar som skall kontrolleras under påföljande år."

14 Artikel 17.1 i förordning nr 3887/92 har följande lydelse:

"Om delar av det integrerade systemet ännu inte är i tillämpning på grund av artikel 13 i förordning (EEG) nr 3508/92, skall varje medlemsstat vidta de administrativa åtgärder och kontrollåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att villkoren för beviljande av de berörda stöden är uppfyllda."

15 Enligt artikel 19 i förordning nr 3887/92 är denna förordning tillämplig från och med den 1 februari 1993.

16 Det framgår slutligen av artikel 2.2 i förordning nr 1287/95 att en vägran att bevilja finansiering enligt artikel 5.2 c i förordning nr 729/70 inte får avse utgifter som har uppgivits under ett budgetår före den 16 oktober 1992.

Beräkning av korrigeringarna (Belle-rapporten)

17 I kommissionens Belle-rapport (dokument nr VI/216/93 av den 1 juni 1993) fastställs riktlinjerna för hur finansiella korrigeringar skall tillämpas i förhållande till en medlemsstat.

18 Vid sidan av tre huvudsakliga beräkningsmetoder föreskrivs i Belle-rapporten, för de komplicerade fallen, tre typer av schablonmässiga korrigeringar:

"A. 2 procent av utgifterna, om det uteslutande rör sig om vissa mindre viktiga brister i kontrollsystemet eller i verkställigheten av kontrollerna som inte är av väsentlig betydelse för att säkerställa att utgifterna var korrekta, och det därför skäligen kan antas att risken för förlust för EUGFJ var ringa.

B. 5 procent av utgifterna, om det rör sig om brister i en betydande del av kontrollsystemet eller i verkställigheten av kontrollerna som är av väsentlig betydelse för att fastställa om utgifterna var korrekta, och det därför skäligen kan antas att risken för förlust för EUGFJ var betydande.

C. 10 procent av utgifterna, om det rör sig om brister i kontrollsystemet som helhet eller i dess grundläggande struktur eller i verkställigheten av väsentliga kontroller som syftade till att säkerställa att utgifterna var korrekta, och det därför skäligen kan antas att risken för en mycket stor förlust för EUGFJ var överhängande."

19 I riktlinjerna föreskrivs vidare att, i de fall det är tveksamt vilken korrigering som skall tillämpas, hänsyn skall tas till följande punkter såsom förmildrande omständigheter:

"- Har de nationella myndigheterna vidtagit effektiva åtgärder för att komma till rätta med bristerna då dessa har upptäckts?

- Har bristerna uppkommit till följd av svårigheter att tolka de gemenskapsrättsliga texterna?"

Bakgrund

20 Av handlingarna framgår att de franska myndigheterna år 1994 inte krävde att producenterna av vissa jordbruksgrödor systematiskt skulle bifoga en arealsammanställning till sin ansökan om stöd i enlighet med förordning nr 1765/92, även om de mottagit denna handling från socialförsäkringskassorna inom jordbrukssektorn.

21 Genom skrivelse av den 18 maj 1994 klandrade kommissionen de franska myndigheterna för att de akter som avsåg stödansökningar, tvärtemot den reglering som gällde för ISAK, inte innehöll handlingar som möjliggjorde identifiering av samtliga jordbruksskiften.

22 Genom skrivelse av den 14 juni 1994 underrättade de franska myndigheterna kommissionen om att de, på grund av kommissionens anmärkning, hade beslutat att genomföra ytterligare kontroller, och kontrollera minst 10 000 ansökningar utöver den "betydande andel av ansökningarna" som, enligt artikel 6.3 andra strecksatsen i förordning nr 3887/92, fastställts till 5 procent av ansökningarna.

23 Den 9 juli 1997 anmärkte kommissionen särskilt på de franska myndigheternas beslut att inte kräva att jordbrukarna skulle inge sin arealsammanställning och angav att denna "underlåtenhet inte fullt ut kunde kompenseras genom att andelen kontroller fördubblades eller genom andra åtgärder som vidtogs av de franska myndigheterna". Kommissionen angav att bristen tycktes vara begränsad till vissa delar av kontrollsystemet och att den övervägde att tillämpa en schablonmässig korrigering på 2 procent. Kommissionen tillade emellertid att den kunde anse att det förelåg brister i betydande delar av kontrollsystemet, särskilt mot bakgrund av att dubbelkontroller praktiskt taget saknats, att kontrollerna på plats haft låg kvalitet och utförts av personal utan lämplig utbildning och utan betydande tillämpning av fjärranalys samt att andelen kontroller inte ökats trots en hög andel brister i de ansökningar som kontrollerats.

24 Genom skrivelse av den 11 maj 1998 delgav kommissionen officiellt de franska myndigheterna korrigeringen på 2 procent vad beträffar de kompensationsbetalningar som utgetts till producenter av vissa jordbruksgrödor under det berörda räkenskapsåret. Kommissionen påpekade att även om den underförstått godtagit att antalet kontroller ökats för att kompensera att arealsammanställningar inte bifogades stödansökningarna så ansåg den inte att kvaliteten på dessa kontroller var tillräcklig.

25 Förlikningsorganet, till vilket de franska myndigheterna hade vänt sig, lämnade sin slutrapport den 23 november 1998. Av denna rapport framgår att kommissionen hade motiverat sitt förslag till korrigering med att "de kontroller som utförts av de franska myndigheterna var av bristande kvalitet", ett synsätt som enligt förlikningsorganet var "uppenbart mindre objektivt än det som grundade sig på att arealsammanställningar saknades". Förlikningsorganet ansåg att en finansiell korrigering var motiverad mot bakgrund av bristerna i de nationella kontrollerna. Organet påpekade emellertid att det, trots att de brister som konstaterats förekom systematiskt, framstod som osäkert om de kunde anses omfatta hela det franska territoriet och att gränserna för att kunna tillämpa schablonkorrigeringar i förevarande fall var nådda.

26 Det var under dessa omständigheter som kommissionen, som ansåg att den faktiska andelen felaktiga utgifter inte kunde fastställas i förevarande fall, antog det ifrågasatta beslutet.

Talan

27 Republiken Frankrike har inom ramen för denna talan yrkat att domstolen skall ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet i den del det rör Frankrike och förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

28 Kommissionen har yrkat att talan skall ogillas och att sökanden skall förpliktas betala rättegångskostnaderna.

29 Genom ett beslut av den 18 november 1999 tilläts Finland att intervenera till stöd för sökandens yrkanden.

30 Republiken Finland har yrkat att domstolen skall bifalla den talan Republiken Frankrike väckt mot kommissionen.

Den första grunden

31 Den franska regeringen har åberopat att de finansiella följder som kommissionen beslutat om, på grundval av konstaterandet att de kontroller som utförts var av bristande kvalitet, var oproportionerliga.

32 Under år 1994 kontrollerades, enligt den franska regeringen, bara åtta företag belägna i två departement som endast representerade 2,28 procent av stödansökningarna. Det förefaller vanskligt att, som kommissionen gjort, utifrån ett så lågt antal kontroller extrapolera resultatet till att omfatta hela det franska territoriet.

33 Enligt den franska regeringen motsvarar en sådan schablonkorrigering på 2 procent som tillämpats för år 1994 att det fastställts att det förekommit missförhållanden på mer än 12 procent av den kontrollerade arealen. De procentandelar av den kontrollerade arealen beträffande vilka missförhållanden har konstaterats och som godtagits av kommissionen under de följande åren uppgick år 1995 till 0,54 procent, år 1996 till 0,93 procent och år 1997 till 0,61 procent, vilket bevisar att siffran 12 procent år 1994 inte överensstämmer med verkligheten.

34 Under dessa omständigheter kunde och borde kommissionen konkret ha beräknat den skada som uppkom till följd av de oegentligheter som konstaterats år 1994 genom extrapolering utifrån de oegentligheter som konstaterats under åren 1995-1997. Den finansiella korrigeringen skulle således endast ha uppgått till 44,3 miljoner FRF.

35 Kommissionen har däremot gjort gällande att den faktiska skadan i förevarande fall inte kunde beräknas och att det därför var nödvändigt att tillämpa en schablonmässig korrigering. Kommissionen har i detta avseende förkastat den extrapoleringsmetod som föreslagits av den franska regeringen, dels eftersom de oegentligheter som konstaterats under ett visst år inte nödvändigtvis upprepas följande år, dels eftersom detta synsätt strider mot principen om räkenskapernas ettårighet, enligt vilken varje år skall bedömas självständigt i förhållande till tidigare eller efterföljande år.

36 Kommissionen anser under dessa omständigheter att endast en schablonmässig korrigering kunde föreskrivas och har dessutom gjort gällande att den inte åsidosatt proportionalitetsprincipen, eftersom andelen på 2 procent är den lägsta möjliga.

37 Domstolen erinrar i detta avseende, för det första, om att EUGFJ:s finansiering huvudsakligen administreras av de nationella myndigheterna, som skall övervaka att gemenskapsreglerna iakttas noga. Detta system, som är grundat på förtroendet mellan de nationella myndigheterna och gemenskapsinstitutionerna, innehåller inte någon systematisk kontroll från kommissionens sida. Det vore för övrigt av ekonomiska skäl omöjligt för kommissionen att svara för en sådan kontroll. Endast medlemsstaten är i stånd att känna till och med precision fastställa de uppgifter som krävs för att utarbeta EUGFJ:s räkenskaper, eftersom kommissionen inte har den nödvändiga närheten till de ekonomiska aktörerna för att erhålla den information som den behöver (dom av den 1 oktober 1998 i mål C-238/96, Irland mot kommissionen, REG 1998, s. 5801, punkt 30).

38 För det andra kan kommissionen enligt artiklarna 2 och 3 i förordning nr 729/70 endast belasta EUGFJ med belopp som har utbetalats i enlighet med de bestämmelser som fastställts inom de olika sektorerna för jordbruksprodukter (se särskilt dom av den 8 januari 1992 i mål C-197/90, Italien mot kommissionen, REG 1992, s. I-1, punkt 38).

39 För det tredje har kommissionen inte något annat val än att generellt neka finansiering av de ifrågavarande utgifterna, om det visar sig omöjligt att med säkerhet fastställa i vilken utsträckning en nationell åtgärd i strid med gemenskapsrätten har givit upphov till en ökning av de utgifter som återges i en budgetpost för EUGFJ (dom av den 4 juli 1996 i mål C-50/94, Grekland mot kommissionen, REG 1996, s. I-3331, punkt 26).

40 Slutligen ankommer det på medlemsstaten att visa att kommissionens beräkningar är felaktiga, när kommissionen i stället för att underkänna samtliga kostnader som berörs av åsidosättandet har bemödat sig om att bestämma den finansiella effekten av den olagliga handlingen med hjälp av beräkningar som grundas på en bedömning av den situation som skulle ha inträffat på den ifrågavarande marknaden om något åsidosättande inte hade förelegat (domen i det ovannämnda målet Irland mot kommissionen, punkt 37).

41 I förevarande fall kan det för det första påpekas att den franska regeringen inte har invänt mot de brister i kontrollernas kvalitet som konstaterats av kommissionen utan har anmärkt på att kommissionen, trots att endast ett fåtal kontroller har genomförts, har extrapolerat de resultatet som erhållits i två departement till att omfatta hela Frankrike.

42 Denna regering har emellertid inte visat eller ens gjort gällande att de kontroller som utförts på plats i andra departement under år 1994 inte uppvisade de strukturella brister som konstaterats av kommissionen (nämligen särskilt användningen av personal utan lämplig utbildning och underlåtenheten att använda fjärranalys), utan den har nöjt sig med att göra gällande att de konstaterade svagheterna inte upprepats under senare kontrolluppdrag.

43 Under dessa omständigheter hade kommissionen rimligt fog för att anta att de kontroller den utfört var representativa för den situation som förelåg i Frankrike år 1994.

44 För det andra hade kommissionen fog för att inte beakta den procentandel oegentligheter som konstaterats de efterföljande åren.

45 Domstolen påpekar först att det, förutom att en sådan metod inte utgör någon säker beräkningsgrund, är mycket möjligt att kommissionens anmärkningar var orsaken till att dessa oegentligheter inte upprepades de efterföljande åren.

46 Vidare har den franska regeringen dels medgett att svårigheter uppstod under år 1994 vid införandet av ISAK, dels åberopat de förbättringar som införts från och med år 1995, vilket snarast visar att antalet oegentligheter var högre år 1994 än under de efterföljande åren.

47 Slutligen tar den metod som förespråkas av den franska regeringen, i motsats till bestämmelserna i artikel 5.2 i förordning nr 729/70, inte hänsyn till överträdelsens svårhetsgrad.

48 Kommissionen har emellertid, som framgår av punkt 42 i denna dom, konstaterat strukturella brister i det kontrollsystem som upprättats av de franska myndigheterna. Eftersom det inte var möjligt att identifiera den berörda arealen genom de handlingar som låg till grund för stödansökningar, och de administrativa kontrollerna därigenom försvårades, borde medlemsstaten, för att kompensera denna brist, ha säkerställt att kontrollerna på plats utfördes mycket noggrant i syfte att försäkra sig om att inget stöd beviljades i strid med bestämmelserna.

49 Det måste följaktligen konstateras att den bristande kvaliteten på de kontroller som utfördes på plats ger upphov till allvarligt tvivel huruvida ett adekvat och effektivt system av övervaknings- och kontrollåtgärder i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 3887/92 har införts (se särskilt, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2000 i mål C-46/97, Grekland mot kommissionen, REG 2000, s. I-5719, punkt 58), vilket kan motivera tillämpningen av en sådan schablonmässig korrigering som föreskrivs i Belle-rapporten.

50 Domstolen erinrar dessutom om att det, när kommissionen, i stället för att underkänna samtliga utgifter som berörs av åsidosättandet, har bemödat sig om att skapa regler för att åstadkomma en differentierad behandling av de fall där oegentligheter förekommit, med avseende på i vilken utsträckning kontrollerna varit bristfälliga och hur stor risken för förluster för EUGFJ varit, ankommer på medlemsstaten att visa att kommissionens beräkningar är godtyckliga och oskäliga (dom av den 22 april 1999 i mål C-28/94, Nederländerna mot kommissionen, REG 1999, s. I-1973, punkt 56). Eftersom den franska regeringen inte har förebringat sådan bevisning, skall dess argumentation på denna punkt underkännas.

51 Under dessa omständigheter har den franska regeringen inte haft fog för sin invändning mot att kommissionen företog en schablonmässig korrigering på 2 procent.

Den andra grunden

52 Den finska regeringen har gjort gällande att kommissionen, genom att underlåta att i det ifrågasatta beslutet ange de grundläggande omständigheter som gör det möjligt för domstolen att utöva sin kontroll, har åsidosatt artikel 190 i EG-fördraget (nu artikel 253 EG). Den finska regeringen anser även att skälen i det ifrågasatta beslutet borde ha framställts så klart och tydligt att även en utomstående person skulle ha kunnat förstå innehållet.

53 Det kan i detta avseende påpekas att omfattningen av den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 190 i fördraget enligt fast rättspraxis är beroende av den ifrågavarande rättsaktens art och det sammanhang i vilket den har utfärdats (domen i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen, punkt 81).

54 När det gäller det särskilda sammanhang i vilket utarbetandet av beslut avseende avslutande av räkenskaper äger rum, måste motiveringen till ett beslut anses vara tillräcklig då den stat till vilken det är riktat har varit nära knuten till den process i vilken beslutet har utarbetats och medveten om skälen till varför kommissionen ansett att EUGFJ inte skulle påföras det omtvistade beloppet (domen i det ovannämnda målet Nederländerna mot kommissionen, punkt 82, och av den 18 maj 2000 i mål C-242/97, Belgien mot kommissionen, REG 2000, s. I-3421, punkt 95).

55 I förevarande fall framgår det dels av kommissionens skrivelse av den 11 maj 1998 att denna redogjort för de skäl som låg till grund för dess avsikt att tillämpa en schablonmässig korrigering, dels av den brevväxling som förekommit mellan kommissionen och de franska myndigheterna att de sistnämnda varit delaktiga i den process i vilken det ifrågasatta beslutet utarbetats. De tvivel som kommissionen hade avseende kvaliteten på och tillförlitligheten av kontrollerna inom sektorn för jordbruksgrödor har vid flera tillfällen skriftligen meddelats de franska myndigheterna. Vidare fördes diskussioner, och ärendet hänsköts till förlikningsorganet.

56 Under dessa omständigheter kan det konstateras att de franska myndigheterna underrättades om den finansiella korrigeringen och deltog i den process som föregick antagandet av det ifrågasatta beslutet. Detta medför att talan inte kan vinna bifall på den grunden att artikel 190 i fördraget åsidosatts.

Den tredje grunden

57 Den finska regeringen har gjort gällande att kommissionen, genom att ändra de faktiska omständigheter som lagts till grund för det ifrågasatta beslutet, har åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om iakttagandet av rätten till försvar. Efter att inledningsvis ha klandrat de franska myndigheterna för att det saknades arealsammanställningar bland handlingarna som låg till grund för stödansökningar ändrade kommissionen nämligen, i ett sent skede, sitt ställningstagande till att avse kontrollernas bristande kvalitet. Skyddet för berättigade förväntningar samt rätten till försvar kräver emellertid, enligt den finska regeringen, att de faktiska omständigheter som anförts för att motivera en finansiell korrigering inte ändras under ärendets gång.

58 Det räcker i detta avseende att erinra om att kommissionen redan i skrivelsen av den 9 juli 1997 nämnde kontrollernas bristande kvalitet genom att uppmärksamma de franska myndigheterna på "kontroller på plats av låg kvalitet som utförts av personal utan lämplig utbildning och utan betydande användning av fjärranalys". Kommissionen avstod från den invändning som grundade sig på att stödansökningarna var ofullständiga, eftersom de franska myndigheterna hade uppgett att de ökat antalet kontroller på plats. De franska myndigheternas beslut härom ledde till att kommissionen grundade sig på de utförda kontrollernas bristande kvalitet.

59 Under dessa omständigheter kan talan inte vinna bifall på denna grund.

Den fjärde grunden

60 Den finska regeringen har gjort gällande att tillämpningen av en oberättigad schablonmässig finansiell korrigering undergräver principen om lojalt samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna i syfte att tillförsäkra att gemenskapsrätten ges en ändamålsenlig verkan.

61 Det räcker i detta avseende att erinra om att domstolen redan i punkt 38 i domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen fastställde att, för det fall det enligt gemenskapslagstiftningen är tillåtet att utbetala stöd endast på villkor att viss bevisning har framlagts eller viss kontroll har genomförts, ett stöd som har utbetalats i strid med detta villkor inte är förenligt med gemenskapsrätten, och utgifterna för detta kan således inte belasta EUGFJ.

62 Härav följer att tillämpningen av en sådan schablonmässig finansiell korrigering som föreskrivs i Belle-rapporten inte kan påverka skyldigheten för medlemsstaterna och kommissionen att samarbeta.

63 Under dessa omständigheter kan talan inte vinna bifall på denna grund.

64 Det kan påpekas att kommissionen, i sitt yttrande över interventionen, har anfört att Republiken Finland har ifrågasatt omständigheter som inte ifrågasatts av Republiken Frankrike, vilket enligt kommissionen inte är möjligt enligt artikel 93.4 i domstolens rättegångsregler i vilken det föreskrivs att "[i]ntervenienten måste godtaga målet sådant det föreligger vid tidpunkten för hans intervention".

65 Mot bakgrund av att talan inte vunnit bifall på Republiken Finlands grunder är det inte nödvändigt att ta ställning till denna fråga.

66 Av det ovan anförda följer att talan skall ogillas i sin helhet.

Rättegångskostnader

67 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Frankrike skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Frankrike har tappat målet, skall denna stat ersätta rättegångskostnaderna. Enligt artikel 69.4 första stycket i rättegångsreglerna skall Republiken Finland, som har intervenerat, bära sina rättegångskostnader.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

följande dom:

1) Talan ogillas.

2) Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

3) Republiken Finland skall bära sina rättegångskostnader.