62000J0468

Medlemsstater - Skyldigheter - Genomförande av direktiv - Fördragsbrott - Invändning - Otillåten

(Artikel 226 EG)

I mål C-468/00,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av B. Mongin, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Republiken Frankrike, företrädd av G. de Bergues och S. Pailler, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 96/50/EG av den 23 juli 1996 om harmonisering av villkoren för att erhålla nationella förarbevis för gods- eller personbefordran på gemenskapens inre vattenvägar (EGT L 235, s. 31), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller under alla omständigheter genom att inte underrätta kommissionen om dessa lagar och författningar,

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C. Gulmann samt domarna J.-P. Puissochet och J.N. Cunha Rodrigues (referent),

generaladvokat: C. Stix-Hackl,

justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 31 maj 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 22 december 2000, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 96/50/EG av den 23 juli 1996 om harmonisering av villkoren för att erhålla nationella förarbevis för gods- eller personbefordran på gemenskapens inre vattenvägar (EGT L 235, s. 31), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller under alla omständigheter genom att inte underrätta kommissionen om dessa lagar och författningar.

2 Enligt artikel 13.1 första stycket skall medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i förordningar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom 18 månader efter dagen för ikraftträdandet av detsamma och genast underrätta kommissionen om detta.

3 I enlighet med artikel 14 i direktivet trädde det i kraft den tjugonde dagen efter det att det hade offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, det vill säga den 17 september 1996.

4 Kommissionen, som ansåg att direktivet inte hade införlivats med den franska rättsordningen inom föreskriven tid, inledde ett fördragsbrottsförfarande. Sedan Republiken Frankrike beretts tillfälle att inkomma med sina synpunkter avgav kommissionen den 13 januari 2000 ett motiverat yttrande och uppmanade denna medlemsstat att inom två månader från delgivningen vidta nödvändiga åtgärder.

5 Enligt de uppgifter som de franska myndigheterna har lämnat till kommissionen till följd av det motiverade yttrandet, skulle de bestämmelser som var nödvändiga för att följa direktivet ha antagits före slutet av det första halvåret år 2000.

6 Eftersom kommissionen inte erhöll någon annan underrättelse från den franska regeringen beslutade den att väcka förevarande talan.

7 Kommissionen har erinrat om att artikel 249 tredje stycket EG och artikel 10 första stycket EG utgör tvingande bestämmelser som medför en skyldighet för medlemsstaterna att inom den föreskrivna fristen vidta de åtgärder som är nödvändiga för att införliva direktiv med den nationella rättsordningen och att genast underrätta kommissionen om dessa åtgärder. Denna skyldighet upprepas i artikel 13 i direktivet. Republiken Frankrike har emellertid inte vidtagit dessa åtgärder och har följaktligen inte heller underrättat kommissionen om dem.

8 Republiken Frankrike har anfört att förseningen av införlivandet av direktivet beror på att det är nödvändigt att i grunden förändra förarbevisen för inre vattenvägar. Detta arbete kräver ingående samtal med branschorganisationer och berörda myndigheter. Enligt Republiken Frankrike skall ett utkast till ett dekret om förarbevis för inre vattenvägar inom kort överlämnas till Conseil D_État för behandling. Införlivandet av direktivet kräver dessutom att det antas en kungörelse om genomförande av dekretet åtföljd av flera bilagor. Utkastet till den lagtext som skall säkerställa genomförandet av direktivet i den franska rättsordningen har bifogats svaromålet.

9 Domstolen konstaterar att Republiken Frankrike inte har bestritt att den inte har vidtagit de åtgärder för införlivande som är nödvändiga för att följa direktivet.

10 Enligt domstolens fasta rättspraxis kan dessutom en medlemsstat inte åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som föreskrivs i ett direktiv (se särskilt dom av den 18 mars 1999 i mål C-166/97, kommissionen mot Frankrike, REG 1999, s. I-1719, punkt 13).

11 Eftersom direktivet inte har införlivats inom den föreskrivna fristen, skall kommissionens talan anses välgrundad.

12 Republiken Frankrike har följaktligen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte inom föreskriven tidsfrist anta samtliga de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

Rättegångskostnader

13 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Frankrike skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Frankrike har tappat målet, skall denna stat förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

följande dom:

1) Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 96/50/EG av den 23 juli 1996 om harmonisering av villkoren för att erhålla nationella förarbevis för gods- eller personbefordran på gemenskapens inre vattenvägar genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2) Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.