61997J0256

1 Begäran om förhandsavgörande - Domstolens behörighet - Gränser - Prövningen av om ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden - Omfattas inte

(EG-fördraget, artiklarna 93 och 177 (nu artiklarna 88 EG och 234 EG)

2 Statligt stöd - Begrepp - Betalningslättnader avseende sociala avgifter som skönsmässigt beviljas ett företag av det organ som ansvarar för indrivningen av dem - Omfattas - Villkor

(EG-fördraget, artikel 92.1 (nu artikel 87.1 EG))

1 Avsikten med att kommissionen enligt artikel 93 i fördraget (nu artikel 88 EG) åläggs att fortlöpande granska och övervaka stödåtgärder är att en fastställelse av att ett statligt stöd eventuellt inte är förenligt med den gemensamma marknaden skall, under domstolens kontroll, ske som en följd av ett särskilt förfarande som det åvilar kommissionen ensam att genomföra. Härav följer att domstolen inte är behörig att besvara en tolkningsfråga som rör huruvida ett stöd som den nationella domstolen har prövat är förenligt med den gemensamma marknaden.

2 Begreppet stöd omfattar inte endast positiva förmåner, såsom subventioner, utan även ingripanden som på olika sätt minskar de kostnader som vanligtvis belastar ett företags budget och som därmed, utan att vara subventioner i egentlig mening, är av samma slag och har samma verkningar som subventioner. Om ett offentligt organ som ansvarar för indrivningen av sociala avgifter har överseende med att avgifterna betalas för sent, innebär det en betydande kommersiell fördel för det företag som får anstånd med betalningen genom att dess normala kostnader för systemet för social trygghet minskar.

Av lydelsen av artikel 92.1 i fördraget (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse) följer att allmänna åtgärder som inte enbart gynnar vissa företag eller viss produktion inte omfattas av bestämmelsen. När däremot det organ som beviljar de ekonomiska förmånerna har utrymme för skönsmässig bedömning, vilket ger det möjlighet att bestämma vilka som skall få förmåner eller vilka villkor som skall gälla för den beviljade åtgärden, kan det inte anses vara fråga om en allmän åtgärd.

Härav följer att betalningslättnader avseende sociala avgifter som skönsmässigt beviljas ett företag av det organ som ansvarar för indrivningen av dem utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i fördraget, om det med hänsyn till omfattningen av den ekonomiska förmånen är uppenbart att företaget inte skulle ha erhållit motsvarande betalningslättnader av en privat borgenär som befann sig i samma situation i förhållande till företaget som det indrivande organet.

I mål C-256/97,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Tribunal de commerce de Bruxelles (Belgien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga förfarandet, som avser

Déménagements-Manutention Transport SA (DMT),

angående tolkningen av artikel 92 i EG-fördraget (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse),

meddelar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P.J.G. Kapteyn samt domarna G. Hirsch (referent) och J.L. Murray,

generaladvokat: F.G. Jacobs,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören D. Louterman-Hubeau,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Déménagements-Manutention Transport SA (DMT), genom advokaten Gérald Kaisin, Bryssel,

- Frankrikes regering, genom Kareen Rispal-Bellanger, sous-directeur, internationella ekonomiska och gemenskapsrättsliga frågor, utrikesministeriets rättsavdelning, och Gautier Mignot, secrétaire des affaires étrangères, samma avdelning, båda i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren Gérard Rozet och Dimitris Triantafyllou, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 25 juni 1998 av: Belgiens regering, företrädd av förste rådgivaren Jan Devadder, utrikes-, utrikeshandels- och utvecklingsbiståndsministeriets rättstjänst, i egenskap av ombud, Spaniens regering, företrädd av Rosario Silva de Lapuerta, abogado del Estado, i egenskap av ombud, Frankrikes regering, företrädd av Sujiro Seam, secrétaire des affaires étrangères, utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud, och kommissionen, företrädd av Gérard Rozet och Dimitris Triantafyllou,

och efter att den 24 september 1998 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Tribunal de commerce de Bruxelles har genom beslut av den 7 juli 1997, som inkom till domstolens kansli den 15 juli 1997, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt två frågor om tolkningen av artikel 92 i EG-fördraget (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse).

2 Frågorna har uppkommit i ett förfarande i vilket Tribunal de commerce undersöker om den ex officio skall försätta aktiebolaget Déménagements-Manutention Transport (nedan kallat DMT), Bryssel, i konkurs.

3 Enligt artikel 442.1 i den belgiska handelslagen, i dess lydelse vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet, skall Tribunal de commerce besluta om konkurs efter gäldenärens egen ansökan, efter ansökan från en eller flera borgenärer eller ex officio.

4 Till att börja med skall juge des enquêtes commerciales (nedan kallad undersökningsdomaren) undersöka om företaget är insolvent. Om han får tillgång till uppgifter som tyder på att ett företag kan vara insolvent, skall han hänskjuta ärendet till Tribunal de commerce. Så har skett i förevarande fall.

5 Enligt den nationella domstolens beslut framgår det av DMT:s balansräkning per den 31 december 1996 att bolagets rörliga tillgångar i bästa fall uppgick till 12,8 miljoner BFR medan dess skulder uppgick till cirka 21,5 miljoner BFR. DMT:s skulder för skatter, löner och sociala avgifter uppgick till sammanlagt 18,48 miljoner BFR. Av dessa skulder var 18,1 miljoner BFR en skuld till Office national de sécurité sociale (nationellt organ för social trygghet, nedan kallat ONSS). Detta är ett offentligt organ som lyder under den belgiska staten och som ansvarar för indrivningen av obligatoriska sociala avgifter från arbetsgivare och arbetstagare. ONSS förvaltar även medlen för systemet för social trygghet och ser till att systemet finansieras effektivt (artikel 5 i lag av den 27 juni 1969, i dess lydelse enligt lag av den 30 mars 1994, nedan kallad lagen).

6 Arbetsgivaren skall vid varje löneutbetalning innehålla de avgifter som arbetstagaren skall betala och inom föreskrivna frister inbetala dessa till ONSS (artikel 23 i lagen). Om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter skall han ådömas straffrättsliga påföljder. Om arbetsgivaren inte inbetalar avgifterna i tid skall han betala ONSS en tilläggsavgift och lagstadgad dröjsmålsränta (artikel 28 i lagen). ONSS kan dock på eget ansvar bevilja arbetsgivarna anstånd med betalningen och anpassa anstånden.

7 Tribunal de commerce har konstaterat att ONSS förefaller att ha visat prov på "stort överseende" med DMT genom att bland annat i skrivelse av den 17 december 1996 ge bolaget tillstånd att avbetala sin skuld med "600 000 [BFR] i månaden från och med den 25 december 1996" och att "betala nya avgifter från och med det fjärde kvartalet 1996 inom de lagstadgade fristerna". ONSS bekräftade detta betalningsanstånd i skrivelse av den 24 februari 1997 till DMT.

8 Tribunal de commerce de Bruxelles anser att ONSS genom dessa betalningslättnader på ett konstlat sätt har stött verksamheten i ett insolvent företag, som inte kunde erhålla finansiering till normala marknadsvillkor. Den nationella domstolen har därför beslutat att vilandeförklara målet för att ställa följande frågor till EG-domstolen:

"1) Skall artikel 92 i fördraget tolkas så, att det skall anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i den artikeln om ett sådant offentligt organ som ONSS beviljar betalningslättnader som innebär att ett affärsdrivande bolag ges möjlighet att sedan åtminstone åtta år tillbaka innehålla delar av belopp som dras av från personalens löner och att använda dessa belopp i sin näringsverksamhet, då företaget inte har möjlighet att till normala marknadsvillkor erhålla medel för finansieringen eller att öka sitt kapital?

2) Om den första frågan besvaras jakande, skall då artikel 92 i fördraget tolkas på så sätt att ett sådant stöd är förenligt med den gemensamma marknaden?"

Upptagande till sakprövning

9 Domstolen erinrar inledningsvis om att det av fast rättspraxis följer att de nationella domstolarna endast har befogenhet att framställa en begäran till domstolen om en tvist är anhängig vid dessa och om de skall fälla avgörande inom ramen för ett förfarande som är avsett att leda till ett avgörande av rättskipningskaraktär (se bland annat dom av den 12 november 1998 i mål C-134/97, Victoria Film, REG 1998, s. I-7023, punkt 14). Såsom generaladvokaten har konstaterat i punkterna 15-17 i sitt förslag till avgörande är dessa villkor uppfyllda i målet vid den nationella domstolen, eftersom Tribunal de commerce skall avgöra huruvida företaget är solvent när undersökningsdomaren har hänskjutit ett ärende till den.

10 Vad beträffar relevansen av de frågor som har ställts, följer det av fast rättspraxis att det uteslutande ankommer på de nationella domstolarna att med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet dels bedöma om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken, dels avgöra betydelsen av de frågor som hänskjuts till domstolen. Följaktligen är domstolen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som har ställts avser tolkningen av gemenskapsrätten (se bland annat dom av den 5 juni 1997 i mål C-105/94, Celestini, REG 1997, s. I-2971, punkt 21).

11 Av begäran om förhandsavgörande framgår att den nationella domstolen sannolikt anser att om de betalningslättnader som ONSS har beviljat utgör statligt stöd, måste DMT omedelbart fullgöra sina skyldigheter gentemot ONSS, med påföljd att bolaget blir insolvent och skall försättas i konkurs. Det ankommer inte på domstolen att i förevarande förfarande ta ställning till denna bedömning.

12 Med hänsyn till fördelningen av behörigheten mellan de nationella domstolarna, kommissionen och domstolen i fråga om statligt stöd, är domstolen endast behörig att svara på den första frågan som Tribunal de commerce har ställt.

13 Det skall påpekas att enligt artikel 92.1 i fördraget "är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna".

14 I artikel 93 i EG-fördraget (nu artikel 88 EG) föreskrivs ett särskilt förfarande för kommissionens fortlöpande granskning och kontroll av statligt stöd. För de stödåtgärder som medlemsstaterna har för avsikt att vidta har det inrättats ett förfarande för förhandstillstånd, utan vilket stödåtgärder inte kan anses ha vidtagits i vederbörlig ordning. Enligt artikel 93.3 första meningen i fördraget, såsom domstolen har tolkat den i sin rättspraxis, skall kommissionen underrättas i förväg om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder.

15 Enligt domstolens rättspraxis hindrar inte kommissionens behörighet att en nationell domstol begär förhandsavgörande av EG-domstolen om tolkningen av begreppet stöd (se dom av den 30 november 1993 i mål C-189/91, Kirsammer-Hack, REG 1993, s. I-6185, punkt 14). Den första frågan som Tribunal de commerce har ställt skall därför besvaras.

16 Avsikten med att kommissionen enligt artikel 93 i fördraget åläggs att fortlöpande granska och övervaka stödåtgärder är att en fastställelse av att ett statligt stöd eventuellt inte är förenligt med den gemensamma marknaden skall, under domstolens kontroll, ske som en följd av ett särskilt förfarande som det åvilar kommissionen att genomföra (se dom av den 21 november 1991 i mål C-354/90, Fédération nationale du commerce extérieur des produits alimentaires och Syndicat national des negociants et transformateurs de saumon, REG 1991, s. I-5505, punkt 9; svensk specialutgåva, volym 11). Härav följer att domstolen inte är behörig att besvara den andra frågan som Tribunal de commerce har ställt.

Den första frågan

17 För att svara på den här frågan fordras det en undersökning av om de olika förutsättningarna för definitionen av statligt stöd i artikel 92.1 i fördraget är uppfyllda.

18 Det är ostridigt att de betalningslättnader som ONSS har beviljat DMT ges med hjälp av statliga medel i den mening som avses i artikel 92.1 i fördraget, eftersom ONSS är ett offentligt organ som har inrättats av belgiska staten och som av denna har fått i uppdrag att ansvara för indrivningen av obligatoriska sociala avgifter från arbetsgivare och arbetstagare samt att administrera systemet för social trygghet (se i detta hänseende dom av den 17 mars 1993 i de förenade målen C-72/91 och C-73/91, Sloman Neptun, REG 1993, s. I-887, punkt 19; svensk specialutgåva, volym 14).

19 Vad beträffar begreppet stöd skall det för det första erinras om att enligt fast rättspraxis är detta begrepp vidare än begreppet subvention, eftersom det omfattar inte endast positiva förmåner, såsom just subventioner, utan även statliga ingripanden som på olika sätt minskar de kostnader som vanligtvis belastar ett företags budget (se dom av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco Exterior de España, REG 1994, s. I-877, punkt 13). Det står också klart att om ett offentligt organ som ansvarar för indrivningen av sociala avgifter har överseende med att avgifterna betalas för sent, innebär det en betydande kommersiell fördel för det företag som får anstånd med betalningen genom att de normala kostnaderna för systemet för social trygghet minskar.

20 DMT samt den belgiska, den franska och den spanska regeringen menar dock att, när betalningslättnader beviljas för en begränsad tid, den ekonomiska fördelen av detta kompenseras av att skuldbeloppet kommer att ha ökat på förfallodagen på grund av ränta och förseningsavgifter, vilket innebär att något statligt stöd inte kan anses föreligga.

21 Domstolen konstaterar emellertid att den ränta och de förseningsavgifter som ett företag i mycket allvarliga likviditetssvårigheter kan tvingas betala i utbyte mot stora betalningslättnader, såsom de som ONSS enligt begäran om förhandsavgörande har beviljat DMT sedan åtta år tillbaka, inte helt kan uppväga den fördel som företaget erhåller.

22 För det andra följer det av fast rättspraxis att det, för att det skall vara möjligt att bedöma om en statlig åtgärd utgör stöd i den mening som avses i artikel 92 i fördraget, måste avgöras om det mottagande företaget får ekonomiska fördelar som det inte skulle ha erhållit enligt normala marknadsvillkor (dom av den 29 april 1999 i mål C-342/96, Spanien mot kommissionen, REG 1999 s. I-0000, punkt 41).

23 Kommissionen menar att de betalningslättnader som DMT har erhållit består i en avgiftskredit och att det mot bakgrund av de ekonomiska omständigheter som framgår av begäran om förhandsavgörande framstår som högst osannolikt att DMT, med hänsyn till sin ställning, skulle ha kunnat erhålla finansiering på marknaden i form av lån av en privat investerare.

24 Domstolen konstaterar härvid att ONSS inte har betett sig som en offentlig investerare vars ingripande enligt fast rättspraxis (se bland annat dom av den 14 september 1994 i mål C-42/93, Spanien mot kommissionen, REG 1994, s. I-4175, punkt 14) skall jämföras med en privat investerares beteende, vilken för en strukturell, global eller sektoriell politik och vägleds av utsikterna till avkastning på investeringarna på lång sikt. Såsom generaladvokaten har uppgivit i punkterna 34-36 i sitt förslag till avgörande skall nämligen ONSS, gentemot DMT, anses ha agerat som en offentlig borgenär, vilken i likhet med en privat borgenär försöker erhålla ersättning för de fordringar han har hos en gäldenär som befinner sig i ekonomiska svårigheter (se i detta hänseende dom av den 29 april 1999 i det ovannämnda målet Spanien mot kommissionen, punkt 46).

25 Det är den nationella domstolen som skall avgöra om de betalningslättnader som ONSS har beviljat DMT är uppenbart större än dem som en privat borgenär skulle ha beviljat bolaget. ONSS skall härvid jämföras med en hypotetisk privat borgenär som, i den mån det är möjligt, befinner sig i samma situation i förhållande till sin gäldenär som ONSS och försöker erhålla betalning av sina fordringar.

26 Den franska regeringen har uppgivit att betalningslättnader avseende sociala avgifter inte utgör statligt stöd om de beviljas alla företag som har likviditetssvårigheter på samma villkor. Den menar att detta förefaller vara fallet i det system som har inrättats genom belgisk lagstiftning. Kommissionen menar däremot att ONSS har utrymme för skönsmässig bedömning när den beviljar betalningslättnader.

27 Av lydelsen av artikel 92.1 i fördraget följer att allmänna åtgärder som inte enbart gynnar vissa företag eller viss produktion inte omfattas av bestämmelsen. När däremot det organ som beviljar de ekonomiska förmånerna har utrymme för skönsmässig bedömning, vilket ger det möjlighet att bestämma vilka som skall få förmåner eller vilka villkor som skall gälla för den beviljade åtgärden, kan det inte anses vara fråga om en allmän åtgärd (se i detta hänseende dom av den 26 september 1996 i mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen, REG 1996, s. I-4551, punkterna 23 och 24).

28 Det är den nationella domstolen som i det mål som är anhängigt vid denna skall avgöra huruvida ONSS skönsmässigt kan bevilja betalningslättnader och, om så inte är fallet, om de betalningslättnader som ONSS har beviljat skall anses vara allmänna åtgärder eller åtgärder som gynnar vissa företag.

29 Om sådana betalningslättnader som de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen utgör stöd, kan de snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen, i den mening som avses i artikel 92.1 i fördraget, genom att gynna vissa företag och därmed påverka handeln mellan medlemsstaterna. Detta gäller särskilt när det företag som gynnas i likhet med DMT bedriver en gränsöverskridande verksamhet.

30 Svaret på den första frågan blir följaktligen att betalningslättnader avseende sociala avgifter som skönsmässigt beviljas ett företag av det organ som ansvarar för indrivningen av dem utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i fördraget, om det med hänsyn till omfattningen av den ekonomiska förmånen är uppenbart att företaget inte skulle ha erhållit motsvarande betalningslättnader av en privat borgenär som befann sig i samma situation i förhållande till företaget som det indrivande organet.

Rättegångskostnader

31 De kostnader som har förorsakats den belgiska, den spanska och den franska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

- angående de frågor som genom beslut av den 7 juli 1997 ställts av Tribunal de commerce de Bruxelles - följande dom:

Betalningslättnader avseende sociala avgifter som skönsmässigt beviljas ett företag av det organ som ansvarar för indrivningen av dem utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i EG-fördraget (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse), om det med hänsyn till omfattningen av den ekonomiska förmånen är uppenbart att företaget inte skulle ha erhållit motsvarande betalningslättnader av en privat borgenär som befann sig i samma situation i förhållande till företaget som det indrivande organet.