19.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 279/23

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Icke-diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi” (KOM(2005)0224),

—

med beaktande av artikel 13 i EG-fördraget,

—

med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (1),

—

med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (2),

—

med beaktande av kommissionens rapport om tillämpning av direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (KOM(2006)0643),

—

med beaktande av kommissionens rapport från juli 2007 om framtagandet av antidiskrimineringslagstiftning i Europa, med en jämförelse mellan de 25 EU-medlemsstaterna,

—

med beaktande av de nationella rapporterna om genomförandet av lagstiftningen mot diskriminering och de tematiska rapporter som nätverket av rättsexperter på icke-diskriminering sammanställt till stöd för sitt arbete, som fastställts av kommissionen, för att tillhandahålla oberoende information och rådgivning rörande relevant utveckling i medlemsstaterna,

—

med beaktande av FN:s internationella konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,

—

med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder,

—

med beaktande av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och det tolfte protokollet till den,

—

med beaktande av kommissionens särskild Eurobarometerundersökning om diskriminering i Europeiska unionen från januari 2007,

—

med beaktande av att år 2007 var Europeiska året för lika möjligheter för alla och att 2008 utsetts till Europeiska året för interkulturell dialog,

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0159/2008), och av följande skäl:

A.

Enligt artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen grundar sig Europeiska unionen på principerna frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande rättigheterna samt på rättsstatsprincipen, som är principer som är gemensamma för medlemsstaterna, och det är viktigt att politiska uttalanden om bekämpning av diskriminering åtföljs av en successiv utveckling och ett fullständigt och korrekt genomförande av lagstiftning och politik på detta område, i synnerhet av direktiven mot diskriminering och projekt som främjar likabehandling.

B.

I artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen stadgas det även att unionen ska respektera de grundläggande rättigheterna såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och främjandet av likabehandling och icke-diskriminering i enlighet med artikel 13 i EG-fördraget bör utgöra en prioritering inom EU:s lagstiftning och politik.

C.

Att ha ett arbete är en av de grundläggande förutsättningarna för social integration, men arbetslösheten bland många grupper – särskilt kvinnor, invandrare, människor med funktionshinder, etniska minoriteter, äldre och yngre människor och personer med enstaka eller icke erkända kvalifikationer – är fortfarande oacceptabelt hög. Arbetslösheten bland människor som utsätts för flera olika former av diskriminering är ännu högre.

D.

På de flesta av de områden där gemenskapen är behörig att agera omfattar gemenskapsrätten för närvarande inte diskriminering, och direktiv 2000/43/EG respektive 2000/78/EG erbjuder olika nivåer av skydd, vilket skapar luckor i skyddet mot sådan diskriminering som påverkar sysselsättningen.

E.

I kommissionens kartläggning av utvecklingen av antidiskrimineringslagstiftningen i Europa bekräftas det att medlemsstaternas lagstiftning utgör ett lappverk som skyddar mot diskriminering på olika sätt och att det saknas en gemensam genomförandemetod, vilket också har lett till brist på samordning av genomförandet av direktiven och en situation där människor inte i tillräcklig utsträckning är medvetna om sina rättigheter.

F.

Det inkonsekventa genomförandet av icke-diskrimineringspolitiken i medlemsstaterna bidrar till ett bristfälligt praktiskt genomförande av gemenskapsdirektiven mot diskriminering, något som framgår av olika rapporter, till exempel den rapport som den europeiska expertgruppen för bekämpande av diskriminering på grund av sexuell läggning har avgett om bekämpande av diskriminering inom sysselsättningen på grund av sexuell läggning och lagstiftningen i femton EU-medlemsstater.

G.

I sin resolution av den 5 december 2007 om uppföljningen av Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007) (3) uppmanade rådet medlemsstaterna och kommissionen att i enlighet med sina respektive befogenheter stödja och förstärka integreringen av frågor kring funktionshinder inom alla berörda politikområden.

H.

Kommissionen har därför med rätta inlett förfaranden mot ett flertal medlemsstater och måste fortsätta att göra detta när det behövs.

1.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin lagstiftning ta vederbörlig hänsyn till de olika diskrimineringsgrunder som anges i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Europaparlamentet erinrar om att direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG stadgar om minimikrav och bör utgöra grunden för en mer omfattande politik för undanröjandet av diskriminering.

3.

Europaparlamentet anser att det är oroande med vissa medlemsstaters bristande införlivande och genomförande av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG, liksom bristen på information till EU-medborgarna om vilka rättsmedel som finns att tillgå i händelse av diskriminering.

4.

Europaparlamentet beklagar att direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG inte omfattar ojämlik behandling av diskriminerande karaktär på grund av fysiska egenskaper såsom längd eller hudfärg, framför allt i samband med tillträde till arbeten där det inte finns någon direkt koppling mellan dessa fysiska egenskaper och de kvalifikationer som krävs för de aktuella arbetsuppgifterna.

5.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG införlivas och genomförs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt efter införlivandet av deras bestämmelser i den nationella lagstiftningen och att alla undantag motiveras på ett objektivt sätt i enlighet med dessa bestämmelser.

6.

Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna på EU-nivå samt nationell och lokal nivå att förbättra sin samordning av genomförandet. Parlamentet efterlyser ett enhetligt förhållningssätt till kampen mot diskriminering som innefattar och tar hänsyn till alla diskrimineringsgrunder.

7.

Europaparlamentet framhåller att de offentliga myndigheterna genom sin politik, sitt tillhandahållande av tjänster och sina anställningsrutiner har en nyckelroll att spela i främjandet av likabehandling och förebyggandet av diskriminering.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åta sig att genomföra en grundlig granskning av genomförandet av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG samt att utfärda tolkningsriktlinjer för deras genomförande i syfte att säkerställa att medlemsstaternas genomförande är fullständigt och korrekt. Kommissionen uppmanas i synnerhet att utvärdera hur medlemsstaterna har tolkat de undantag som anges i artiklarna 6 och 8 vid införlivandet av direktiv 2000/78/EG i den nationella lagstiftningen. Parlamentet påminner om att genomförandet av båda direktiven förutsätter en rad mekanismer och tillvägagångssätt, bland annat att man rättar sig efter lagstiftningen, föregriper utvecklingen och utbyter bästa praxis.

9.

Europaparlamentet framhåller att påföljderna för överträdelser av de nationella bestämmelser som följer av införlivandet av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka införlivandet av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG och kontrollera efterlevnaden av lagstiftning som följer av införlivandet av dem samt att fortsätta att utöva påtryckningar på medlemsstaterna genom överträdelseförfaranden och förfaranden vid bristande efterlevnad, så att dessa snarast fullföljer sin rättsliga skyldighet att införliva dessa direktiv till fullo. Parlamentet anser att dess behöriga utskott bör inbegripas i den pågående övervakningen av medlemsstaternas skyldigheter enligt dessa direktiv.

11.

Europaparlamentet erinrar kommissionen om att artikel 4 i direktiv 2000/78/EG medger undantag endast i den mån som det är objektivt nödvändigt för att en person ska kunna utöva sin yrkesmässiga verksamhet på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en strikt tolkning av denna artikel och att väcka talan vid EG-domstolen mot medlemsstater som tillåter en alltför vid definition i sin nationella lagstiftning.

12.

Europaparlamentet efterfrågar en årlig utvärdering av medlemsstaternas genomförande som en del av den öppna samordningsmetoden samt en utvidgad översyn av denna lagstiftning vart femte år som ett inslag i den sociala agendan. Oberoende organ som arbetar med frågor kring icke-diskriminering, inbegripet kommissionens nätverk av rättsexperter, och icke-statliga organisationer som företräder potentiella offer för diskriminering bör delta i den årliga utvärderingen, och det bör vidtas konkreta åtgärder för att ge de icke-statliga organisationerna kapacitet att informera och stödja offren och bidra till den årliga utvärderingen på ett konstruktivt sätt.

13.

Europaparlamentet anser att avsaknaden av en bestämmelse i direktiv 2000/78/EG om behovet av breda definitioner av funktionshinder har lett till att vissa kategorier av personer med funktionshinder har utestängts från direktivets rättsliga skydd. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att snarast komma överens om sådana breda definitioner av funktionshinder i syfte att underlätta harmoniseringen av lagstiftningen mot diskriminering, vilken skulle kunna bygga på konventionen om personer med funktionshinder.

14.

Europaparlamentet anser att tidsfristerna för inlämnande av klagomål mot diskriminering blivit mycket korta i somliga medlemsstater till följd av att det inte definierats hur långa de ska vara, något som kan hindra offren från att inkomma med klagomål.

15.

Europaparlamentet anser att de undantag som knutits till personers civilstånd i direktiv 2000/78/EG kringskurit det skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning som direktivet ger.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer effektivt främja tillämpningen av EU-medborgarnas rättigheter enligt direktiv 2000/43/EG och 2000/78/EG och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, fackföreningar och arbetsgivare samt alla berörda myndigheter och andra intressenter att göra allt som står i deras makt för att öka medvetenheten om rättigheterna enligt dessa direktiv och se till att alla som utsatts för diskriminering har tillgång till en rad former av stöd för sin talan, så att de kan utnyttja sina rättigheter enligt direktiven. Parlamentet konstaterar att det ofta är offret som åläggs bördan att vidta rättsliga åtgärder mot den som påstås vara skyldig till diskriminering, i många fall utan vare sig stöd från någon offentlig myndighet eller tillgång till offentlig rättshjälp. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att bemyndiga de berörda oberoende organen att ge dem som utsatts för diskriminering effektivt stöd.

17.

Europaparlamentet oroar sig för medborgarnas bristande medvetenhet om lagstiftningen mot diskriminering och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, fackföreningar och arbetsgivare att göra mera för att öka kännedomen om denna. Parlamentet erinrar om att direktiven ålägger medlemsstaterna att på lämpligt sätt informera allmänheten om de bestämmelser som gäller enligt direktiven.

18.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna genomför oberoende granskningar av åtgärder för att förebygga diskriminering och avhjälpa följderna av den samt av hur effektivt skyddet mot diskriminering är. De bör också se till att lagstadgade och icke lagstadgade organ som bidrar till förebyggandet av diskriminering och stöder offer för diskriminering har tillräckliga resurser. Vidare rekommenderar parlamentet kommissionen att inbegripa inbördes utvärderingar i sitt löpande övervakningsarbete.

19.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att avsätta tillräckliga resurser för oberoende organ som främjar lika möjligheter och ge dem lämpliga befogenheter, så att de kan fullgöra sina uppgifter på ett effektivt och oberoende sätt, vilka bland annat inbegriper tillhandahållande av vederhäftig sakkunskap om alla former av diskriminering och lämpligt stöd till personer som utsatts för diskriminering. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se till att dessa organs befogenheter täcker alla former av diskriminering och uppmanar kommissionen att ställa upp normer för hur man ska övervaka och garantera att dessa organ är effektiva och oberoende.

20.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna och kommissionen att avsätta resurser för och stärka icke-statliga organisationer som antingen företräder diskriminerade grupper eller som arbetar med att informera medborgarna och ge juridisk hjälp i diskrimineringsfrågor.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med berörda arbetsmarknadsparter för att kontrollera att gemenskapslagstiftningen tillämpas korrekt.

22.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna i alla händelser bör se till att de som utsatts för diskriminering automatiskt får bistånd i rättegångsförfaranden, vid behov genom offentlig finansiering från de nationella rättshjälpssystemen.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge praktiskt och effektivt stöd till medlemsstaters åtgärder via programmet Progress och Europeiska socialfonden, i syfte att stödja program för lika möjligheter och undanröjande av diskriminering.

24.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna, för att tillhandahålla en mer verkningsfull skyddsnivå, bemyndigar föreningar, organisationer och andra juridiska personer att föra talan inför rätta, också på eventuella offers vägnar eller till stöd för dem.

25.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaternas regeringar att med hjälp av sysselsättningspolitiken och politiken för social integration garantera likabehandling och lika möjligheter och framför allt åtgärda de allvarliga hinder som diskrimineringen medför i samband med rekryteringar.

26.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att se till att föreningar, organisationer och andra juridiska personer bemyndigas att föra talan inför rätta på en eller flera klagandes vägnar i samtliga rättsfall som berör detta direktivs verkställighet.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med EU:s byrå för grundläggande rättigheter och kommissionen regelbundet samla in, sammanställa och offentliggöra omfattande, korrekt och uppdelad statistik om diskriminering samt att offentliggöra denna statistik på ett för allmänheten lättbegripligt sätt som möjliggör ett mer effektivt utbyte av bästa praxis. Parlamentet understryker att det måste avsättas tillräckliga medel för detta och att det är viktigt att ta fram sätt att samla in uppgifter om diskriminering som är förenligt med uppgiftsskyddslagstiftningen.

28.

Europaparlamentet begär att det upprättas nationella integrerade handlingsplaner mot alla former av diskriminering.

29.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens intresse för insamling av uppgifter om likabehandling och offentliggörandet av den europeiska handboken om sådana uppgifter. Kommissionen uppmanas att noggrant studera de olika rättsliga frågorna och parametrarna kring uppgiftsinsamling och att lägga fram förslag till förbättrad registrering av diskrimineringsfall samt att diskutera gemensamma normer för uppgiftsinsamling. Parlamentet rekommenderar att kommissionen fortsätter att tillhandahålla rättslig fortbildning för domare, advokater, fackföreningar och icke-statliga organisationer för att förbättra direktivens verkan på lång sikt samt att i större utsträckning forska kring och analysera konsekvenserna av den lagstiftning som följer av direktiven.

30.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens intresse för flerfaldig diskriminering och dess avsikt att inleda en undersökning om denna fråga. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge begreppet flerfaldig diskriminering en balanserad och bred definition samt att undersöka och tillhandahålla uppgifter om detta slags diskriminering och om hatbrott. Vidare uppmanas kommissionen att i all framtida lagstiftning som antas med stöd av artikel 13 i EG-fördraget, vilken kan åberopas mot både diskriminering av en enda orsak och diskriminering av flera orsaker, inbegripa uttryckliga bestämmelser om bekämpande av flerfaldig diskriminering.

31.

Europaparlamentet understryker vikten av nätverksskapande mellan grupper som är verksamma inom diskrimineringsbekämpning på europeisk, nationell, regional och lokal nivå.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sin nationella lagstiftning och att överväga att upphäva rättsakter som inte är förenliga med artikel 13 i EG-fördraget.

33.

Europaparlamentet anser att direktiv 2000/43/EG bör utgöra grunden för en omfattande åtgärdsram för förbud mot diskriminering på grund av ras eller etisk tillhörighet. Samtidigt måste man ta hänsyn till de problematiska aspekter som redan har konstaterats och de svårigheter som medlemsstaterna har stött på vid det faktiska införlivandet och genomförandet av direktivets bestämmelser.

34.

Europaparlamentet understryker att kommissionen måste ta fram en gemensam EU-omfattande definition av begreppet positiv särbehandling, eller åtminstone verka för en samsyn om detta, och på detta sätt undanröja de missuppfattningar som råder kring detta begrepps innebörd och tillämpning i vissa EU-medlemsstater, i synnerhet eftersom positiv särbehandling har visat sig vara ett effektivt medel mot diskriminering och för att uppnå likabehandling i vissa medlemsstater.

35.

Europaparlamentet noterar att kommissionen nu kan ha för avsikt att lägga fram lagstiftning om att kriminalisera diskriminering i fråga om tillgång till varor och tjänster på enbart vissa grunder, men inte alla. Parlamentet påminner kommissionen om dess åtagande att lägga fram förslag om ett omfattande direktiv som täcker funktionshinder, ålder, religion eller trostillhörighet och sexuell läggning i syfte att komplettera paketet med antidiskrimineringslagstifting inom ramen för artikel 13 i EG-fördraget i enlighet med sitt arbetsprogram för 2008. Europaparlamentet upprepar att det ur politisk, social och rättslig synvinkel är önskvärt att få ett slut på rangordningen i fråga om skyddet mot olika diskrimineringsgrunder. Parlamentet hyser övertygelsen att det är meningslöst att förbjuda diskriminering på ett område och tillåta det på ett annat.

36.

Europaparlamentet inväntar med intresse framtagandet av gemenskapens definition av funktionshinder, som kommer att ge funktionshindrade personer i hela EU samma rättigheter var de än befinner sig i unionen.

37.

Europaparlamentet anser att alla eventuella nya förslag till direktiv om bekämpning av diskriminering i enlighet med artikel 13 i EG-fördraget måste omfatta ett förbud mot alla former av diskriminering, inbegripet direkt och indirekt diskriminering på alla områden som redan omfattas av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG, diskriminering som utövas av föreningar, diskriminering kopplad till uppfattad tillhörighet till en skyddad grupp samt trakasserier. Parlamentet anser även att en uppmaning om att diskriminera någon ska anses utgöra diskriminering, liksom omotiverad underlåtenhet att göra rimliga anpassningar. Parlamentet anser att det bör framgå tydligt av direktiven att det inte finns någon rangordning mellan olika former av diskriminering, utan att de alla bör bekämpas lika energiskt. Vidare insisterar parlamentet att alla förslag till ny lagstiftning måste spegla alla särdrag hos de olika diskrimineringsgrunderna.

38.

Europaparlamentet hyser övertygelsen att det materiella tillämpningsområdet för det nya förslaget till direktiv om bekämpning av diskriminering enligt definitionen i artikel 13 i EG-fördraget måste vara brett och täcka alla områden som tillhör gemenskapens behörighet samt utbildning, livslångt lärande, socialt skydd och social trygghet, bostäder, hälso- och sjukvård, den bild av diskriminerade grupper som förmedlas av medierna och i reklam, funktionshindrade personers fysiska åtkomst av information, telekommunikation, elektronisk kommunikation, transportsätt och offentliga platser samt sociala förmåner och tillgång till varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten. Dessutom anser parlamentet att det nya direktivet också bör utveckla räckvidden för rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (4), så att detta blir konsekvent jämfört med det skydd mot diskriminering som erbjuds andra grupper.

39.

Europaparlamentet anser att kampen mot diskriminering förutsätter en helhetssyn på hur man ska öka medvetenheten bland allmänheten, något som måste börja redan i skolan.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda hur framtida lagstiftning med artikel 13 som grund kan innefatta ytterligare bestämmelser till stöd för tillämpningen av principerna om icke-diskriminering och likabehandling, som inte är beroende av att klagomål anförts av enskilda offer. Parlamentet anser att denna utredning bör ta hänsyn till hur man i framtida lagstiftning kan införa skyldigheter att tillämpa positiv särbehandling och/eller positiva skyldigheter att främja likabehandling samt koppla skyldigheter på områdena icke-diskriminering och likabehandling till den nationella politiken i fråga om offentlig upphandling.

41.

Europaparlamentet anser att skillnader i behandling på grund av nationalitet och språk som inte kan motiveras objektivt på ett rimligt sätt av legitima syften och inte heller uppstår till följd av ändamålsenliga och nödvändiga medel kan utgöra fall av indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, som strider mot direktiv 2000/43/EG.

42.

Europaparlamentet anser att diskriminering även måste anses inverka negativt på de fyra grundläggande friheterna – framför allt den fria rörligheten för personer – och därför utgör ett hinder för en välfungerande inre marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att se över sina övergångsbestämmelser om tillträde till deras arbetsmarknader för att undanröja skillnader i behandlingen av olika EU-medborgare i detta avseende.

43.

Europaparlamentet anser att minoritetsgrupper, i synnerhet romerna, behöver särskilt socialt skydd eftersom problemen med exploatering, diskriminering och marginalisering bland denna grupp på områdena utbildning, hälsa, boende, sysselsättning och kvinnors rättigheter har blivit ännu mer akuta efter Europeiska unionens senaste utvidgning.

44.

Europaparlamentet rekommenderar att särskild uppmärksamhet ägnas åt att bekämpa alla former av diskriminering på utbildningsområdet när det gäller tillgången till högkvalitativ utbildning för missgynnade och romska barn och deras omotiverade klassificering som funktionshindrade.

45.

Europaparlamentet framhåller att lagstiftningen är verksam endast då medborgarna är medvetna om sina rättigheter och lätt kan få sin sak prövad i domstol. Parlamentet anser därför att det nya förslaget till direktiv om bekämpande av diskriminering enligt artikel 13 i EG-fördraget även måste omfatta gottgörelse och tillämpning, och rekommenderar att medlemsstaterna inrättar ett eller flera oberoende och handlingskraftiga organ för främjande av likabehandling och bekämpande av alla former av diskriminering, vilka ges befogenhet att befatta sig med alla diskrimineringsgrunder som anges i artikel 13 och alla områden som täcks av direktiv 76/207/EEG. Parlamentet anser att dessa organ också bör ha befogenhet att tillhandahålla oberoende stöd till personer som utsatts för diskriminering, i syfte att göra det möjligt för dem att föra sin talan i klagomål som rör diskriminering, samt att genomföra oberoende undersökningar om tillämpningen av lagstiftning mot diskriminering och avge rekommendationer i alla frågor som hänger samman med sådan diskriminering.

46.

Europaparlamentet begär att det i all framtida lagstiftning som antas med stöd av artikel 13 i EG-fördraget införs en skyldighet att samråda med icke-statliga organisationer, oberoende specialiserade organ för likabehandling och representativa nationella organisationer i samband med utarbetandet och införlivandet av direktivet samt övervakningen av dess genomförande.

47.

Europaparlamentet anser att det nya direktivet måste inbegripa ett krav på att medlemsstaterna integrerar likabehandlingsperspektivet i all planering, utarbetande av politik och programutveckling på de områden som omfattas av direktivet samt på att tjänsteleverantörerna har ett organiserat och systematiskt förhållningssätt till likabehandling och företar anpassningar och tillhandahåller särbehandling för att säkerställa att medlemmar av minoritetsgrupper som utsätts för negativ särbehandling får tillgång till och kan dra nytta av de tjänster som erbjuds.

48.

Europaparlamentet konstaterar med oro att 19 medlemsstater visserligen har undertecknat det tolfte protokollet till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna men att bara fem medlemsstater har ratificerat protokollet i fråga.

49.

Europaparlamentet begär att processen för att underteckna, ingå och ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder och dess fakultativa protokoll fortgår, och påminner om att all gemenskapslagstiftning mot diskriminering som föreslås efter gemenskapens ratificering av denna konvention till fullo måste uppfylla de krav som ställs i konventionen. Parlamentet påminner rådet om att kommissionen vid det informella ministermötet om funktionshinder i juni 2007 uppmanades att utarbeta en EU-strategi för effektivt genomförande av konventionen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att utvärdera behovet av att ändra gemenskapens sekundärrätt eller inriktningen på den berörda politiken.

50.

Europaparlamentet understryker vikten av att Lissabonfördragets klausul mot diskriminering, enligt vilken Europeiska unionen är ålagd att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning vid fastställandet och genomförandet av sin politik och sin verksamhet, på ett genomgripande sätt förverkligas och införlivas i all politik efter fördragets ikraftträdande.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera lika möjligheter och icke-diskriminering i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, riktlinjerna för den öppna samordningsmetoden för social integration och de nationella reformprogrammen samt i strukturfondsförordningarna. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas i detta syfte att se över de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning, framför allt riktlinjerna för sysselsättning, med målet att garantera och förbättra integreringen och synliggörandet av den sociala dimensionen i nästa omgång av Lissabonstrategin. Dessutom understryker parlamentet att politiken för lika möjligheter och undanröjande av diskriminering för att vara effektiv måste vara nära kopplad till socialpolitiken, varvid arbetsmarknadens parter bör ges en viktig roll.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avskaffa all diskriminering som grundar sig på anställningsavtal genom att garantera likabehandling av alla arbetstagare i fråga om hälsoskydd och säkerhet och bestämmelser om arbetstid och viloperioder, föreningsfrihet och frihet att låta sig företrädas av valda ombud, skydd mot uppsägning på osakliga grunder samt rätt att bedriva kollektivförhandlingar och vidta kollektiva stridsåtgärder. Parlamentet poängterar vikten av tillgång till utbildning och fortsatt skydd av erhållna rättigheter genom lagstiftning om utbildningsperioder, bättre vårdmöjligheter och fortsatta grundläggande sociala rättigheter såsom rätten till pension, yrkesutbildning och arbetslöshetsunderstöd vid förändringar i arbetssituationen och övergång från ett anställningsavtal till ett annat eller från lönearbete till egenföretagande och vice versa.

53.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.