Krishantering inom finanssektorn

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Meddelande (KOM(2010) 579 slutlig) – En EU-ram för krishantering inom finanssektorn

VILKET SYFTE HAR MEDDELANDET?

I meddelandet fastställs de åtgärder som ska vidtas för att förse Europeiska unionen (EU) med en uppsättning regler för krishantering inom finanssektorn.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Regeluppsättningen för krishantering i finanssektorn gäller

• alla kreditinstitutioner,
• vissa värdepappersföretag, i synnerhet de som vid insolvens kan utsätta det finansiella systemet för risk.

Mål

Syftet med dessa regler är att säkerställa att det finansiella systemet är stabilt, även i händelse av insolvens för ett företag, samt att

• uppmuntra till förebyggande och förberedelser för att minska riskerna i det finansiella systemet,
• iordningställa trovärdiga avvecklingsverktyg,
• införa snabba och ändamålsenliga sätt att agera,
• minska den moraliska risken genom att säkerställa att aktieägarna bidrar till kostnaderna,
• bidra till en smidig avveckling av gränsöverskridande koncerner för att bevara den inre marknaden,
• säkerställa klarhet angående rättsläget,
• begränsa snedvridning av konkurrensen.

Åtgärdsområden

I meddelandet identifierades åtgärder att vidta på följande områden:

• Behöriga myndigheter vid krishantering – varje EU-land måste utse en myndighet som har avvecklingsbefogenheter, och som är oberoende av tillsynsmyndigheten.
• Förberedande och förebyggande åtgärder – däribland införandet av ett tillsynsprogram för varje övervakat institut och tillsynsutredningar på plats.
• Utlösande faktorer – ett tidigt ingripande ska göras om en bank eller ett värdepappersföretag inte uppfyller kraven i kapitalkravsdirektivet.
• Tidigt ingripande – medför utökade och mer klarlagda befogenheter för tillsynsmyndigheterna. Banker och företag skulle bli tvungna att presentera en plan för institutets återhämtning vid ekonomiska svårigheter.
• Skuldnedskrivning – ett institut med svårigheter får fortsätta sin verksamhet eller upphöra med vissa av dem för att minska risken för ”smitta” som sprids till andra institut.
• Avveckling – reformerad lagstiftning om bankers insolvens så att insolventa banker kan gynnas av likvidationsförfaranden.

Vidtagen åtgärd

• 1.

  Tillsynsmyndigheter

Tre europeiska tillsynsmyndigheter inrättades 2011:

• Europeiska bankmyndigheten (EBA), som hanterar tillsynen av banker, däribland tillsyn av bankernas rekapitalisering.
• Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), som hanterar tillsynen av kapitalmarknader och utför direkt övervakning när det gäller kreditvärderingsinstitut och transaktionsregister.
• Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa), som hanterar tillsyn av försäkringsbolag.

De 28 nationella tillsynsmyndigheterna finns representerade i alla de tre stora tillsynsmyndigheterna.

En europeisk systemrisknämnd inrättades för att övervaka och bedöma potentiella hot mot den finansiella stabiliteten till följd av makroekonomisk utveckling och utveckling inom det finansiella systemet som helhet.

• 2.

  Direktivet om bankers återhämtning och resolution

Detta direktiv (direktiv 2014/59/EU) trädde i kraft i alla EU-länderna i juli 2014. Där fastställs ett antal regler för att harmonisera och förbättra verktygen för hantering av bankkriser i hela EU, däribland följande:

• Bankerna måste iordningställa återhämtningsplaner för att övervinna finansiella svårigheter.
• Myndigheterna beviljas ett antal befogenheter att ingripa i bankers verksamhet för att undvika att de blir insolventa.
• Myndigheterna har också befogenhet att införa planer för att avveckla insolventa banker på ett sätt som bevarar deras mest kritiska funktioner och gör att skattebetalarna inte måste rädda dem.
• En gemensam resolutionsfond för länderna i euroområdet inrättades 2016; separata nationella fonder finns fortfarande för de EU-länder som är utanför euroområdet.
• Förfaranden för att förbättra samarbetet mellan de nationella myndigheterna.

• 3.

  Direktivet om insättningsgarantisystem

Detta direktiv (direktiv 2014/49/EU) trädde i kraft 2014. Genom det stärks det befintliga systemet med nationella insättningsgarantisystem, som en reaktion på de svagheter som finanskrisen avslöjade. Huvudinslagen är

• universell garanti på insättningar upp till 100 000 euro,
• enklare och snabbare tillgång till återbetalning – en gradvis minskning av tidsfrister för betalning från 20 till 7 arbetsdagar,
• en mer stabil finansieringsordning,
• bättre information till insättarna.

BAKGRUND

• ”Krishantering” på Europeiska kommissionens webbplats
• Europeiska kommissionens pressmeddelande ”A comprehensive EU response to the financial crisis: substantial progress towards a strong financial framework for Europe and a banking union for the eurozone” (ej översatt till svenska).

HUVUDDOKUMENT

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska centralbanken – En EU-ram för krishantering inom finanssektorn (KOM(2010) 579 slutlig, 20.10.2010).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149–178).

Fortlöpande ändringar av direktiv 2014/49/EU har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190–348).

Senast ändrat 07.12.2016