Besluten omfattar undertecknandet och den provisoriska tillämpningen av frihandelsavtalet mellan Kanada och Europeiska unionen (EU) och EU:s medlemsstaterna (Ceta).
Avtalet är utformat för att stödja tillväxt och sysselsättning med förbättrat marknadstillträde för varor, tjänster och investeringar. I avtalet fastställs särskilda handelsregler för verksamma parter. Tanken med avtalet är att hålla priserna nere och ge konsumenterna ett bredare utbud av kvalitetsprodukter och samtidigt upprätthålla normer och regler för livsmedels- och produktsäkerhet, konsumentskydd, hälsa, miljö, sociala normer och arbetsstandarder osv.

VIKTIGA PUNKTER

Avtalet börjar med en ingress som anger orsakerna till och målen för avtalet och parternas åtaganden när det gäller dessa mål. Detta följs av 30 kapitel, 3 protokoll och över 1 000 sidor bilagor.

Kapitel 1: Definitioner och tillämpningsområde

I kapitel 1 förklaras de termer som används i avtalet för att göra det möjligt för kanadensiska och europeiska partner att få en gemensam förståelse för det språk som används i avtalet.

Kapitel 2: Nationell behandling och marknadstillträde för varor

Ceta innebär att de flesta tullar, skatter eller andra importavgifter på varor som handlas mellan EU och Kanada tas bort, antingen när avtalet träder i kraft eller mer gradvis. Parterna är överens om att inte behandla de varor som de importerar från varandra mindre gynnsamt än varor som produceras i landet.
I Ceta anges också vissa begränsningar och kontroller som kommer att införas eller behållas, till exempel att skydda båda sidornas rättigheter som medlemmar av Världshandelsorganisationen (WTO) eller säkerställa ursprunget för de varor de importerar.

Kapitel 3: Handelspolitiska skyddsåtgärder

Parterna bekräftar sina rättigheter och åtaganden enligt Världshandelsorganisationens regler. Världshandelsorganisationens medlemmar kan motverka de negativa effekterna av otillbörliga affärsmetoder på den egna industrin, när till exempel ett annat medlemsland ”dumpar” priset på vissa varor under produktionskostnaden eller subventionerar produktionen av vissa varor.
Kapitlet innehåller också
- regler om öppenhet inklusive
  - undersökningar om möjliga fall av illojal handelspraxis,
  - åtgärder som vidtagits för att motverka dem,
- mekanismer för samråd och informationsutbyte för att förhindra sådana metoder.

Kapitel 4: Tekniska handelshinder

Parterna förbinder sig att arbeta närmare varandra när det gäller tekniska föreskrifter gällande tester och certifiering av produkter. Syftet är att göra det möjligt för tillsynsmyndigheter att
- dela erfarenheter och information,
- identifiera områden där de skulle kunna samarbeta närmare.
Samarbetet är frivilligt. Ingen av parterna ska tvingas sänka sina standarder.

Kapitel 5: Överenskommelse om sanitära problem och växtskydd (SPS)

Sedan 1998 har EU och Kanada haft ett veterinäravtal. Detta gäller djur och produkter med komponenter av animaliskt ursprung. Enligt Ceta ersätter SPS-avtalet veterinäravtalet, men arbetet som inleddes enligt det avtalet fortsätter.
Åtgärder från endera partnern för att säkerställa livsmedelssäkerhet och djur- och växtskydd får inte skapa obehöriga hinder för handeln utan snarare underlätta den.

Kapitel 6: Förenklade tull- och handelsprocedurer

Kapitlet är utformat för att effektivisera tullförfarandena och göra dem effektivare. Det garanterar

öppenhet – t.ex. att tullkraven görs offentliga och att information erbjuds på nätet,
strömlinjeformade, riskbaserade förfaranden – t.ex. riskhantering och behandling före ankomsten snarare än att varje försändelse på väg in i landet ska undersökas,
säkerhet och förutsägbarhet – t.ex. en transparent och effektiv överklagandeprocess och tillförlitliga förhandsbesked om tullklassificeringar.

Kapitel 7: Subventioner

Parterna måste
- underrätta varandra om de subventionerar produktion av vissa varor,
- ge ytterligare information om eventuella subventioner som de erbjuder tjänsteföretag, om den andra sidan begär sådan information.
Man har också gjort det möjligt för parterna att rådfråga varandra angående subventioner som kan påverka handeln mellan dem och att hitta lösningar om en subvention gör det. Parterna är också överens om att inte subventionera exporten av jordbruksprodukter till varandras marknader.

Kapitel 8: Investeringar

I det här kapitlet beskrivs åtgärder som ska öppna upp för investeringar mellan parterna och för att skydda investerare och se till att myndigheterna behandlar dem rättvist.
Resolutionen
- avlägsnar hinder för utländska investeringar, som till exempel utländskt aktiekapital eller prestationskrav,
- tillåter EU-investerare att överföra sitt kapital i Kanada tillbaka till EU, och vice versa,
- fastställer transparenta, stabila och förutsägbara regler för investeringar,
- garanterar att myndigheterna behandlar utländska investerare rättvist,
- innehåller ett nytt investeringsdomstolssystem för att göra det möjligt för investerare att snabbt och rättvist lösa investeringstvister med myndigheter,
- bekräftar rätten att reglera på alla myndighetsnivåer.

Kapitel 9: Gränsöverskridande handel med tjänster

Detta kapitel gör det enklare för individer och företag att tillhandahålla tjänster till kanadensiska kunder och vice versa. Den omfattar följande:
- tjänster som juridiska tjänster, bokföring, transport och telekommunikationstjänster,
- tjänster som turism, där en kanadensisk konsument måste flytta fysiskt från Kanada till EU för att konsumera tjänsten och vice versa.
Parterna förbinder sig att säkerställa rättvis och lika tillgång till varandras tjänstemarknader.
I vissa tjänstesektorer har parterna gjort undantag, till exempel på grund av att de aktuella tjänsterna – audiovisuella tjänster, vissa luftfartstjänster – är känsliga. Avtalet upprätthåller fullt ut myndigheternas förmåga att reglera och tillhandahålla tjänster av allmänt intresse.

Kapitel 10: Tillfällig inresa och vistelse av arbetstagare inom gränsen till det andra landet eller handelsblocket

Det här kapitlet innehåller rättssäkerhet för utbildade arbetstagare som tillfälligt kommer in i EU eller Kanada för att göra affärer. I kapitlet anges

vilka typer av yrkesverksamma personer som omfattas och inom vilka sektorer de kan arbeta,
hur länge de högst kan stanna,
att yrkesverksamma inom EU garanteras likabehandling i Kanada och vice versa.

Kapitel 11: Ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer

I det här kapitlet presenteras åtgärder som gör det möjligt för Kanada att godkänna yrkeskvalifikationer som förvärvats i EU och vice versa. I avtalet ingår följande:

tillåter yrkesverksamma på båda sidor av Atlanten att utöva verksamhet i varandras territorium,
överlåter åt berörda myndigheter eller yrkesorganisationer i EU och Kanada att förhandla om ett förslag om ömsesidigt erkännande som sedan kan integreras i Ceta.

Kapitel 12: Inhemsk reglering

För att säkerställa att inhemska bestämmelser i något av territorierna inte fungerar som ett orättvist handelshinder bör alla föreskrifter vara offentliga, lättförståeliga och rimliga.
I vissa fall kan myndigheterna i EU eller Kanada bevilja ett företag eller en person tillstånd att tillhandahålla en tjänst eller bedriva en viss ekonomisk verksamhet. I andra fall har de vissa kvalifikationskrav.
Det finns undantag för vissa regleringsområden, till exempel vattenfördelning eller andra offentliga tjänster.

Kapitel 13: Finansiella tjänster

Detta kapitel ger finansinstitut och investerare i EU och Kanada möjligheten till rättvis och lika tillgång till varandras marknader. Vissa villkor gäller och reglerna överensstämmer fullständigt med de tillsynsstandarder och regelverk som gäller i EU och Kanada. Dessutom kan företag som erbjuder finansiella tjänster bara erbjuda sina tjänster till den andra parten i ett begränsat antal sektorer, till exempel vissa försäkrings- och banktjänster.
En kommitté på området finansiella tjänster kommer att hjälpa parterna att övervaka och reglera sektorn. De har tillstånd att skydda säkerheten och integriteten hos sina respektive finansiella system. Områden som pensioner och social trygghet är undantagna.

Kapitel 14: Internationella sjötransporttjänster

Detta kapitel

fastställer regler för sjötransportmarknaden mellan parterna,
omfattar åtgärder för att säkerställa rättvis och lika tillgång till hamnar och hamntjänster för kommersiella fartyg,
ger definitioner så att parternas åtaganden är tydliga.

Kapitel 15: Telekommunikation

Parterna förbinder sig att ge varandras verksamhet rättvis och lika tillgång till offentliga telenät och -tjänster. Enligt reglerna har kunderna rätt att

behålla sitt nummer när de byter leverantör,
få tillgång till telekommunikationstjänster i avlägsna områden.

Kapitel 16: Elektronisk handel

Kapitlet omfattar alla affärer som görs elektroniskt (t.ex. att handla på nätet).
Det innehåller regler för att säkerställa att personlig information på internet är skyddad och att priset för onlinetjänster inte inkluderar tullavgifter.
Parterna lovar att samarbeta i frågor som rör e-handel, till exempel om att bekämpa skräppost.

Kapitel 17: Konkurrenspolitik

Parterna är överens om att

förbjuda och sanktionera praxis som snedvrider konkurrensen och handeln (karteller, missbruk av dominerande marknadsställning eller konkurrensbegränsande fusioner),
respektera regler för att säkerställa att de agerar rättvist och transparent när de tillämpar sina konkurrenslagar och bedriver undersökningar av företag som kan bryta mot dem,
det är viktigt att deras respektive konkurrensmyndigheter samarbetar.

Kapitel 18: Statligt ägda företag, monopol och företag som beviljats särskilda rättigheter eller privilegier

Parterna är överens om att inte ingripa i eller potentiellt snedvrida konkurrensen för privata företag. Båda sidorna kommer att se till att statliga företag, monopol och företag som beviljats särskilda rättigheter inte kommer att diskriminera varor, tjänster eller investeringar från den andra parten.
Detta säkerställer att konkurrensen mellan privata och statliga bolag inte påverkas negativt. Reglerna säkerställer att båda parter själva kan välja hur de tillhandahåller offentliga tjänster till sina medborgare.

Kapitel 19: Offentlig upphandling

I det här kapitlet anges i vilka områden företag i EU och Kanada kan tillhandahålla varor och tjänster till varandras myndigheter, på alla myndighetsnivåer – nationella, regionala och provinsiella samt lokala. För att detta ska ske måste företagen uppfylla särskilda regler angående

värdet på de aktuella varorna, tjänsterna eller kontrakten,
vem som är kund,
vilka varor och tjänster som är tillåtna (i bilagan).

Kapitel 20: Immateriala rättigheter

Detta kapitel

bygger på befintliga internationella lagar om immateriella rättigheter för att utveckla regler och standarder som är konsekventa mellan parterna,
beskriver förfaranden som skyddar mot överträdelser av immateriella rättigheter,
definierar områden där båda parter kan samarbeta vidare.

Kapitel 21: Regleringssamarbete

Detta kapitel
- bygger på en befintlig överenskommelse mellan parterna om regleringssamarbete,
- uppmuntrar tillsynsmyndigheter att utbyta erfarenheter och information och att hitta områden där de kan samarbeta.
Allt samarbete är frivilligt och tillsynsmyndigheter i EU och Kanada behåller sina respektive befogenheter att anta lagstiftning.

Kapitel 22: Handel och hållbar utveckling

I detta kapitel

fastställer parterna att ekonomisk tillväxt, social utveckling och miljöskydd hör samman,
enas parterna om att ekonomisk tillväxt stöder deras sociala och miljömässiga mål
skapar parterna en kommitté för handel och hållbar utveckling
förbinder sig parterna att främja forum med intressegrupper.

Kapitel 23: Handel och arbete

Parterna förbinder sig att respektera de arbetsstandarder som fastställs av Internationella arbetsorganisationen (ILO), och att ratificera och genomföra ILO:s grundläggande konventioner.
Kapitlet
- skyddar båda sidors rätt att reglera arbetskraften,
- hindrar båda sidor från att ignorera eller sänka arbetsnormer för att öka handeln,
- ser till att icke-statliga organisationer är involverade i genomförandet av reglerna i kapitlet,
- främjar samarbete med ILO,
- inrättar en mekanism för att säkerställa att båda sidorna införlivar reglerna i kapitlet (tillämpningsmekanism).

Kapitel 24: Handel och miljö

Parterna är överens om att omsätta internationella miljöavtal i praktiken.
I avtalet ingår följande:
- skyddar båda sidornas rätt att reglera miljöfrågor,
- kräver att båda sidorna tillämpar sina nationella miljölagar,
- hindrar båda sidorna från att mildra sina lagar för att öka handeln,
- uppmuntrar bevarande och hållbar förvaltning av skogar och fiske,
- säkerställer engagemang från icke-statliga grupper.

Kapitel 25: Bilaterala dialoger och samarbete

Parterna är överens om att samarbeta mer inom områden som vetenskap och skogsbruk.
Befintliga avtal om dialog och samarbete om handel och ekonomiska frågor ingår i Ceta, så att all sådan verksamhet har samma grund.

Kapitel 26: Administrativa och institutionella åtgärder

I detta kapitel behandlas hur parterna organiserar de kommittéer som inrättas enligt avtalet för att hantera och tillämpa Ceta, och deras rättsliga karaktär.

Kapitel 27: Transparens

Parterna är överens om att

offentliggöra lagar, förordningar, förfaranden och administrativa avgöranden i frågor som omfattas av Ceta och göra dessa tillgängliga för dem som berörs,
omedelbart dela information och svara på frågor om åtgärder som påverkar hur de genomför Ceta,
samarbeta i internationella organ för att främja insyn i internationell handel och internationella investeringar.

Kapitel 28: Undantag

Parterna har rätt att utesluta vissa områden, antingen från särskilda kapitel av Ceta eller från hela avtalet, av olika skäl (t.ex. för att säkerställa allmän säkerhet, förebygga skatteflykt eller främja kulturell identitet).

Kapitel 29: Tvistlösning

Det här kapitlet innehåller ett system för att lösa tvister mellan parterna om hur de tillämpar eller tolkar Ceta. Vid eventuella tvister måste de två sidorna först och främst kommunicera tydligt och snabbt med varandra för att försöka lösa dessa snabbt. De måste också konsultera experter i frågan. Endast om dessa ansträngningar är resultatlösa kan de använda sig av det formella förfarandet som beskrivs i detta kapitel.
Det anger också de förfaranden som båda sidor måste följa för att lösa en formell tvist. Det ger dem möjlighet att använda en oberoende medlare för att övervaka processen.

Kapitel 30: Slutbestämmelser

I det här kapitlet beskrivs det hur avtalet ska träda ikraft, hur fler EU:s medlemsstater kan tas med i avtalet när det har undertecknats och hur ändringar eller uppsägning av avtalet ska gå till.

VILKEN PERIOD GÄLLER BESLUTEN OCH AVTALET FÖR?

Besluten (EU) 2017/37 och (EU) 2017/38 har gällt sedan den 28 oktober 2016.

Ceta kommer inte att kunna träda i kraft fullständigt och definitivt förrän alla EU:s medlemsstater har ratificerat avtalet i enlighet med sina respektive nationella konstitutionella krav.

BAKGRUND

Kanada och EU undertecknade Ceta den 30 oktober 2016. Formella förhandlingar om handelsavtalet inleddes i maj 2009.
Mer information finns här:
- Övergripande avtal om ekonomi och handel (Ceta) (Europeiska kommissionen)
- Ceta i din stad (Europeiska kommissionen)
- Handelsavtal EU/Kanada (Ceta) – videoklipp (Europeiska kommissionen)
- Fördelarna med Ceta – faktablad (Europeiska kommissionen)
- Exportörer berättar (Europeiska kommissionen)

HUVUDDOKUMENT

Rådets beslut (EU) 2017/37 av den 28 oktober 2016 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan (EUT L 11, 14.1.2017, s. 1).

Rådets beslut (EU) 2017/38 av den 28 oktober 2016 om provisorisk tillämpning av det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan (EUT L 11, 14.1.2017, s. 1 080).

Övergripande avtal om ekonomi och handel (Ceta) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan (EUT L 11, 14.1.2017, s. 23).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Meddelande om provisorisk tillämpning av det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan (EUT L 238, 16.9.2017, s. 9).

Meddelande om provisorisk tillämpning av det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan (EUT L 89, 1.4.2017, s. 1).

Senast ändrat 09.09.2021

Top

All