—

Agrima KG D. Gritsch Herbert & Gritsch Michael & Co., Agricola Lusia srl, Romagnoli Fratelli SpA, Agrimediterranea srl och Parini Francesco, genom M. Moretto, avvocato,

—

Duoccio srl, genom M. Camilli, avvocato,

—

Novafruit srl och Evergreen Fruit Promotion srl, genom W. Viscardini och G. Doná, avvocati,

—

Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av G. Albenzio, avvocato dello Stato,

—

Spaniens regering, genom A. Rubio González, i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom P. Rossi och B.-R. Killmann, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 6.4 i kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 av den 29 mars 2007 om öppnande och förvaltning av tullkvoter och om införande av ett system med importlicenser och ursprungsintyg för vitlök och vissa andra jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer (EUT L 90, s. 12).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Società Italiana Commercio e Servizi srl (SICES) i likvidation, Agrima KG D. Gritsch Herbert & Gritsch Michael & Co., Agricola Lusia srl, Romagnoli Fratelli SpA, Agrimediterranea srl, Parini Francesco, Duoccio srl (nedan kallat Duoccio), Centro di Assistenza Doganale Triveneto Service srl, Novafruit srl och Evergreen Fruit Promotion srl och, å andra sidan, Agenzia Dogane Ufficio delle Dogane di Venezia (Venedigs tullkontor, nedan kallat Agenzia Dogane) angående beslut om ändring av tidigare tulltaxering och om uppbörd av tull som Agenzia Dogane har delgett de ovannämnda bolagen avseende import med förmånstull av vitlök med ursprung i Kina enligt KN‑nummer 0703 20 00.

3

I skälen 1, 7–10 och 13–15 i förordning nr 341/2007 anges följande:

...

...

4

I artikel 1 i nämnda förordning, som har rubriken ”Öppnande av tullkvoter samt tillämpliga tullsatser” föreskrivs följande:

”1.   ... [Härmed öppnas] tullkvoter för import till gemenskapen av färsk eller kyld vitlök enligt KN-nummer 0703 20 00 ..., enligt de villkor som anges i denna förordning. I bilaga I anges kvantitet, importkvotperiod och kvotdelperioder (dvs. giltighetsperiod) samt löpnummer för respektive tullkvot.

2.   Värdetullen för vitlök importerad inom ramen för de kvoter som avses i punkt 1 skall vara 9,6 %.”

5

Artikel 4 i förordningen har rubriken ”Importörskategorier”. Artikel 4.2 och 4.3 har följande lydelse:

”2.   Med traditionella importörer skall avses importörer som kan bevisa att

...

3.   Med begreppet nya importörer skall avses andra importörer än importörer enligt punkt 2, som under vart och ett av de två föregående avslutade importkvotperioderna eller under vart och ett av de två föregående kalenderåren till gemenskapen importerade minst 50 ton ... frukter och grönsaker ...”

6

Artikel 5 i förordningen har rubriken ”Uppvisande av importlicens”. I artikel 5.2 föreskrivs följande:

”Importlicenser för vitlök som övergått till fri omsättning inom ramen för de kvoter som avses i bilaga I kallas hädanefter A-licenser.

Övriga importlicenser kallas nedan B-licenser.”

7

Artikel 6 i förordningen har rubriken ”Allmänna bestämmelser om A‑licensansökningar och om A‑licenser”. Artikel 6.2 och 6.4 har följande lydelse:

”2.   [Säkerheten] skall vara 50 euro per ton.

...

4.   ... [D]e rättigheter som följer av A-licenser [kan] inte överlåtas.”

8

I artikel 8 i förordningen, som har rubriken ”Referenskvantitet för traditionella importörer”, stadgas följande:

”I detta kapitel skall med referenskvantitet avses den vitlökskvantitet som importerats av en sådan traditionell importör som avses i artikel 4, enligt följande:

...”

9

Artikel 9 i förordningen har rubriken ”Begränsningar i fråga om A‑licensansökningar”. I artikel 9.1 föreskrivs följande:

”En traditionell importörs ansökningar om A-licens för vitlöksimport till gemenskapen för en viss importkvotperiod får sammanlagt avse högst importörens referenskvantitet för perioden. Den behöriga myndigheten skall avslå ansökningar som strider mot denna bestämmelse.”

10

Kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 av den 9 juni 2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (EGT L 152, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1423/2007 av den 4 december 2007 (EUT L 317, s. 36) (nedan kallad förordning nr 1291/2000), är tillämplig på tullkvoter som öppnats genom förordning nr 341/2007, vilket framgår av artikel 2 i sistnämnda förordning.

11

Enligt skäl 21 i förordning nr 1291/2000 ska den säkerhet som ställts av importören förverkas helt eller delvis om importen eller exporten inte utförs, eller bara utförs till en del, inom importlicensens giltighetsperiod.

12

I artikel 35.2 i samma förordning föreskrivs följande:

”När skyldigheten att importera ... inte har fullgjorts [s]kall ... säkerheten förverkas med ett belopp som är lika med skillnaden mellan:

...

Om den importerade ... kvantiteten uppgår till mindre än 5 % av den kvantitet som anges i licensen skall dock hela säkerheten förverkas.

...”

13

Artikel 4 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1) har följande lydelse:

”1.   Varje oegentlighet medför som en allmän regel att den förmån som erhållits på ett otillbörligt sätt dras in

2.   Tillämpningen av de åtgärder som anges i punkt 1 skall begränsas till indragning av den förmån som erhållits samt, om så föreskrivs, ränta som kan beräknas på en fast räntesats.

3.   Beroende på omständigheterna skall handlingar leda till att en förmån inte beviljas eller till att den dras in om handlingarna bevisligen har till syfte att leda till att någon får en förmån som strider mot målen i den gemenskapslagstiftning som är tillämplig i det enskilda fallet därför att de villkor som krävs för att få förmånen har konstruerats.

4.   De åtgärder som anges i denna artikel skall inte anses som sanktioner.”

14

Målen vid den nationella domstolen rör import av vitlök med ursprung i Kina till Europeiska unionen under slutet av år 2007 och början av år 2008. Den importerades av SICES, Agrima KG D. Gritsch Herbert & Gritsch Michael & Co., Agricola Lusia srl, Romagnoli Fratelli SpA, Agrimediterranea srl, Parini Francesco, Novafruit srl och Evergreen Fruit Promotion srl. Dessa importörer – nya importörer i den mening som avses i artikel 4.3 i förordning nr 341/2007 – innehade A‑licenser utfärdade i enlighet med nämnda förordning. Av detta skäl tillämpades undantaget från den särskilda tullen på 1200 euro per nettoton på den berörda importen.

15

Agenzia Dogane meddelade i slutet av år 2010, till följd av efterhandskontroller av tulldeklarationerna avseende den ovannämnda vitlöksimporten, beslut om ändring av tidigare tulltaxering och om uppbörd av tull. Besluten var grundade på en indragning, med stöd av artikel 4 i förordning nr 2988/95, av undantaget från den särskilda tullen på 1200 euro per nettoton, och motiverades med att importen hade inneburit kringgående av den särskilda tullen.

16

Agenzia Dogane har särskilt ifrågasatt följande mekanism, som den anser bedräglig:

17

Bolaget Duoccio var verksamt både på marknaden för vitlöksimport, som traditionell importör i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 341/2007, och på marknaden för distribution av vitlök inom unionen, som grossist. Vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i de nationella målen behövde Duoccio tillgodose efterfrågan från konsumenter i unionen men hade uttömt sina egna A-licenser, vilket innebar att företaget inte längre kunde importera vitlök med förmånstull. Dessutom var den särskilda tullen fastställd till en sådan nivå att det inte var lönsamt att importera vitlök utom tullkvoten.

18

Enligt Agenzia Dogane var syftet med de två successiva vitlöksförsäljningarna, först från Duoccio och Tico till de berörda importörerna och sedan från importörerna till Duoccio, att kringgå förbudet i artikel 6.4 i förordning nr 341/2007 mot överlåtelse av de rättigheter som följer av A‑licensen. Agenzia Dogane ansåg att bestämmelsen hade kringgåtts genom att Duoccio hade ingått avtal om köp av vitlök som övergått till fri omsättning redan innan importen ägde rum. Därför skulle Duoccio anses vara den egentliga importören, som hade utnyttjat förmånstullen utan att ha rätt därtill.

19

Klagandena i de nationella målen överklagade besluten om ändring av tidigare tulltaxering och om uppbörd av tull till Commissione tributaria provinciale di Venezia, som efter förening av målen ogillade överklagandena. Den fann att även om de enskilda säljtransaktionerna var lagenliga, måste den egentliga importören anses vara Duoccio och inte de berörda importörerna med A-licenser. Den bedömde vidare att det förelåg allvarliga, precisa och samstämmiga uppgifter som tydde på att det rörde sig om fiktiva rättsliga instrument som hade använts enbart för att möjliggöra vitlöksimport med förmånstull och för att kringgå förbudet mot överlåtelse av de rättigheter som följer av A‑licenserna. Enligt Commissione tributaria provinciale di Venezia innebar de faktiska omständigheterna i målen att det var fråga om rättsmissbruk.

20

Klagandena i de nationella målen överklagade domen från Commissione tributaria provinciale di Venezia till Commissione tributaria regionale di Venezia-Mestre, som beslutade att vilandeförklara målen och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Ska artikel 6 i förordning ... nr 341/2007 … tolkas så, att det rör sig om en olaglig överlåtelse av licenser för import med förmånstull enligt GATT‑kvoten för vitlök med ursprung i Kina, när innehavaren av sådana licenser, efter inbetalning av vederbörliga tullar, släpper ut den aktuella vitlöken på marknaden genom överlåtelse till en annan näringsidkare med importlicens, av vilken den förstnämnde näringsidkaren hade köpt vitlöken före importen?”

21

Den hänskjutande domstolen beslutade den 28 maj 2013 att komplettera beslutet om hänskjutande av den 12 februari 2013. Den har därvid preciserat att den har ställt tolkningsfrågan i syfte att få klarhet i huruvida det räcker, för att användningen av importlicenser med förmånstull ska anses vara rättsenlig, att innehavaren av sådana licenser låter den aktuella vitlöken övergå till fri omsättning, oavsett vilka handelstransaktioner som skett före eller efter denna övergång.

22

Inom ramen för det förfarande som inrättats genom artikel 267 FEUF ankommer det uteslutande på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen (se, bland annat, dom av den 15 september 2011 i mål C‑138/10, DP grup, REU 2011, s. I‑8369, punkt 28).

23

Det ankommer dock på domstolen att, inom ramen för detta förfarande, ge den nationella domstolen ett användbart svar, så att den kan avgöra det mål som är anhängigt vid den. I detta syfte åligger det domstolen att i förekommande fall omformulera de frågor som har ställts till den. Domstolen ska dessutom tolka alla bestämmelser i unionsrätten som de nationella domstolarna behöver för att kunna avgöra sina mål, även om dessa bestämmelser inte anges uttryckligen i de hänskjutna frågorna (se, bland annat, domen i det ovannämnda målet DP Grup, punkt 29).

24

Det framgår av beslutet om hänskjutande att det i de nationella målen inte har överlåtits några A-licenser eller några rättigheter som följer av sådana licenser. Enbart varorna har överlåtits, först av en näringsidkare till en importör och sedan, efter import till unionen, av importören till samma näringsidkare.

25

Eftersom artikel 6.4 i förordning nr 341/2007 enbart föreskriver ett förbud mot överlåtelse av rättigheter som följer av A-licenser, reglerar denna bestämmelse inte den situationen att innehavaren av licenser för import med nedsatt tullsats köper en vara av en näringsidkare innan varan importerats och sedan säljer tillbaka den till samma näringsidkare efter importen till unionen.

26

Det framgår dessutom av beslutet om hänskjutande att de enskilda köp‑, import- och säljtransaktionerna var rättsenliga. Vad gäller importen var alla formella villkor för beviljande av förmånstull uppfyllda, eftersom de berörda importörerna förtullade varorna med stöd av vederbörligen erhållna A‑licenser.

27

Det framgår inte desto mindre av de yttranden som inkommit till domstolen att det mål som köparen i unionen, som även var traditionell importör i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 341/2007, ville uppnå genom dessa transaktioner var att köpa vitlök som importerats inom den tullkvot som avses i nämnda förordning. Enligt den nationella domstolen skulle denna omständighet kunna innebära att det är fråga om rättsmissbruk.

28

Tolkningsfrågan ska därför anses avse frågan huruvida artikel 6.4 i förordning nr 341/2007 – även om denna inte i sig reglerar transaktioner genom vilka en importör som innehar licenser för import med nedsatt tullsats köper en vara innan denna importeras till unionen, av en näringsidkare som själv är traditionell importör i den mening som avses i artikel 4.2 i samma förordning men som har uttömt sina egna licenser för import med nedsatt tullsats, för att sedan sälja tillbaka varan till samma näringsidkare efter att ha importerat den till unionen – ska tolkas så, att den utgör hinder för sådana transaktioner på grund av att de utgör rättsmissbruk.

29

Enligt fast rättspraxis får unionsrätten inte missbrukas eller åberopas i bedrägligt syfte (se, bland annat, dom av den 12 maj 1998 i mål C-367/96, Kefalas m.fl., REG 1998, s. I-2843, punkt 20, av den 23 mars 2000 i mål C-373/97, Diamantis, REG 2000, s. I-1705, punkt 33, samt av den 21 februari 2006 i mål C-255/02, Halifax m.fl., REG 2006, s. I-1609, punkt 68).

30

Tillämpningen av unionslagstiftningen kan nämligen inte utsträckas till att omfatta förfaranden från näringsidkares sida som utgör missbruk, det vill säga transaktioner som inte genomförs som ett led i normala affärstransaktioner utan endast i syfte att genom missbruk erhålla förmåner som föreskrivs i unionslagstiftningen (se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Halifax m.fl., punkt 69).

31

Ett objektivt och ett subjektivt rekvisit ska vara uppfyllt för att det ska anses föreligga ett förfarande som utgör missbruk.

32

Vad gäller det objektiva rekvisitet ska det föreligga vissa objektiva förhållanden av vilka det framgår att målsättningen med de berörda unionsbestämmelserna inte har uppnåtts, trots att de villkor som uppställs i dessa bestämmelser formellt sett har uppfyllts (se, bland annat, dom av den 14 december 2000 i mål C-110/99, Emsland-Stärke, REG 2000, s. I-11569, punkt 52, och av den 21 juli 2005 i mål C-515/03, Eichsfelder Schlachtbetrieb, REG 2005, s. I-7355, punkt 39).

33

För att det ska anses vara fråga om ett förfarande som utgör missbruk krävs även att ett subjektivt rekvisit är uppfyllt i den meningen att det ska föreligga vissa objektiva förhållanden av vilka det framgår att de ifrågavarande transaktionernas huvudsakliga syfte varit att uppnå en otillbörlig fördel. Förbudet mot förfaranden som utgör missbruk är nämligen inte relevant när det kan finnas en annan motivering för de ifrågavarande transaktionerna än att uppnå en fördel (domen i det ovannämnda målet Halifax m.fl., punkt 75). Ett sådant rekvisit avseende näringsidkarnas avsikter kan styrkas till exempel genom bevis för att transaktionerna är helt konstruerade (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Emsland-Stärke, punkt 53, och av den 21 februari 2008 i mål C-425/06, Part Service, REG 2008, s. I-897, punkt 62).

34

Även om domstolen när den avger ett förhandsavgörande i förekommande fall kan bidra med preciseringar för att vägleda den nationella domstolen vid dess tolkning (domen i det ovannämnda målet Halifax m.fl., punkt 77), ankommer det på den nationella domstolen att pröva huruvida rekvisiten för förfaranden som utgör missbruk är uppfyllda i det nationella målet (se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Eichsfelder Schlachtbetrieb, punkt 40, och av den 11 januari 2007 i mål C-279/05, Vonk Dairy Products, REG 2007, s. I-239, punkt 34). I detta sammanhang ska det preciseras att den nationella domstolen vid prövningen av huruvida det är fråga om förfaranden som utgör missbruk ska beakta alla omständigheter i det aktuella fallet, däribland affärstransaktioner före och efter den berörda importen.

35

Vad gäller målet med förordning nr 341/2007 framgår det av skälen 13 och 14, jämförda med skälen 9 och 10, i denna förordning, att det vid förvaltningen av tullkvoter finns anledning att värna om konkurrensen mellan de äkta importörerna så att ingen enskild importör kan kontrollera marknaden.

36

Vid transaktioner såsom dem i de nationella målen uppnås inte det ovannämnda målet. Såsom framgår av de yttranden som inkommit till domstolen förvärvar köparen i unionen, tillika traditionell importör, genom sådana transaktioner inte rätten att få sin referenskvantitet, såsom denna anges i artikel 8 i förordning nr 341/2007, beräknad utifrån den varukvantitet som vederbörande har köpt av importörerna efter förtullning. Transaktionerna medför således inte en ökning av de varukvantiteter för vilka köparen får rätt att ansöka om A-licens enligt artikel 9 i samma förordning. Inte desto mindre kan sådana transaktioner göra det möjligt för köparen i unionen – som även är traditionell importör som uttömt sina egna A‑licenser och således inte längre kan importera vitlök med förmånstull – att förvärva vitlök som importerats med förmånstull och utvidga sitt marknadsinflytande med avseende på import utanför den tullkvot som vederbörande har tilldelats.

37

Såvitt vidare avser det subjektiva rekvisit som avses ovan i punkt 33, ska det, för att de berörda transaktionerna ska kunna anses ha genomförts med det huvudsakliga syftet att ge köparen i unionen en otillbörlig fördel, ha varit importörernas avsikt att nämnda köpare skulle få en sådan fördel, och det ska inte heller ha funnits något ekonomiskt och affärsmässigt motiv för importörerna att genomföra transaktionerna, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva. Sistnämnda domstol skulle kunna finna att det fanns ett ekonomiskt eller affärsmässigt motiv för transaktionerna exempelvis på grund av att varans försäljningspris låg på en sådan nivå att importörerna gjorde en betydande vinst på den berörda försäljningen. På samma sätt kan det beaktas att det framgår av artikel 35 i förordning nr 1291/2000 i förening med artikel 6.2 i förordning nr 341/2007 att importörerna vid äventyr av påföljd är skyldiga att använda sina A-licenser och att de således har ett verkligt intresse av att importera, även genom transaktioner såsom dem som är aktuella i de nationella målen.

38

I det sammanhanget kan importörerna inte a priori anses ha saknat ekonomiskt och affärsmässigt motiv för att genomföra de berörda transaktioner, inte ens om skälet till transaktionerna var att köparen ville dra nytta av förmånstullen och importörerna var medvetna om detta.

39

Det kan emellertid inte uteslutas att transaktioner såsom dem i de nationella målen under vissa omständigheter har konstruerats huvudsakligen i syfte att uppnå tillämpning av förmånstull. En omständighet som skulle kunna innebära att transaktionerna ska anses konstruerade är, såsom Europeiska kommissionen har nämnt i sitt yttrande, att importören med A-licenserna inte tar någon affärsmässig risk, eftersom denna risk täcks av köparen, som också är traditionell importör. Även den omständigheten att importörernas vinstmarginal är obetydlig eller att försäljningspriserna på vitlöken vid försäljningen från importörerna till köparen i unionen understiger marknadspriserna skulle kunna innebära att transaktionerna ska anses konstruerade.

40

Med hänsyn till det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras på följande sätt: Artikel 6.4 i förordning nr 341/2007 ska tolkas så, att den i princip inte utgör hinder för transaktioner genom vilka en importör som innehar licenser för import med nedsatt tullsats köper en vara utanför unionen av en näringsidkare som själv är traditionell importör i den mening som avses i artikel 4.2 i samma förordning men som har uttömt sina egna licenser för import med nedsatt tullsats, för att sedan sälja tillbaka varan till samma näringsidkare efter att ha importerat den till unionen. Sådana transaktioner utgör emellertid rättsmissbruk när de har konstruerats huvudsakligen i syfte att uppnå tillämpning av förmånstull. Vid prövningen av huruvida det är fråga om ett förfarande som utgör missbruk ska den nationella domstolen beakta alla omständigheter i det aktuella fallet, däribland affärstransaktioner före och efter den berörda importen.

41

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målen vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Artikel 6.4 i kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 av den 29 mars 2007 om öppnande och förvaltning av tullkvoter och om införande av ett system med importlicenser och ursprungsintyg för vitlök och vissa andra jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer, ska tolkas så, att den i princip inte utgör hinder för transaktioner genom vilka en importör som innehar licenser för import med nedsatt tullsats köper en vara utanför unionen av en näringsidkare som själv är traditionell importör i den mening som avses i artikel 4.2 i samma förordning men som har uttömt sina egna licenser för import med nedsatt tullsats, och sedan säljer tillbaka varan till samma näringsidkare efter att ha importerat den till unionen. Sådana transaktioner utgör emellertid rättsmissbruk när de har konstruerats huvudsakligen i syfte att uppnå tillämpning av förmånstull. Vid prövningen av huruvida det är fråga om ett förfarande som utgör missbruk ska den nationella domstolen beakta alla omständigheter i det aktuella fallet, däribland affärstransaktioner före och efter den berörda importen.