61995J0389

1 Bestämmelser om skatter och avgifter - Lagharmonisering - Skattebefrielse vid tillfällig införsel av transportmedel - Direktiv 83/182 - Begränsning av antalet privatfordon som en person kan införa skattefritt - Föreligger inte

(Rådets direktiv 83/182, artikel 3)

2 Bestämmelser om skatter och avgifter - Lagharmonisering - Skattebefrielse vid tillfällig införsel av transportmedel - Direktiv 83/182 - Artikel 3 - Direkt effekt

(Rådets direktiv 83/182, artikel 3)

3 Bestämmelser om skatter och avgifter - Lagharmonisering - Skattebefrielse vid tillfällig införsel av transportmedel - Nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs sanktioner för skattefri införsel av ett andra privatfordon genom att normalt gällande tullar och skatter samt betalningen av en tilläggsavgift som uppgår till ett belopp som motsvarar nämnda tullar och skatter omedelbart kan utkrävas - Otillåtlighet

(Rådets direktiv 83/182, artikel 3)

4 Artikel 3 i direktiv 83/182 om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat skall tolkas så, att den befrielse som föreskrivs i artikeln kan beviljas för mer än ett privatfordon per person.

För det första ges det i direktivet inte någon uttrycklig begränsning av antalet privatfordon som kan komma i fråga för befrielsen, och en sådan begränsning framgår inte heller av lydelsen av artikel 3 i direktivet.

För det andra hindrar en sådan begränsning den fria rörligheten för medborgarna inom gemenskapen, medan detta direktiv har till syfte att undanröja hindren för upprättandet av en inre marknad som vållas av de beskattningsregler som tillämpas vid tillfällig införsel av vissa transportmedel för privat eller affärsmässigt bruk.

5 Artikel 3 i direktiv 83/182 har direkt effekt och genom den skapas rättigheter för enskilda som dessa kan göra gällande gentemot en medlemsstat som inte inom föreskriven tid har införlivat direktivet med nationell rätt eller som har införlivat det på ett oriktigt sätt, och de nationella domstolarna är skyldiga att säkerställa dessa rättigheter.

Denna bestämmelse, i vilken medlemsstaternas skyldighet att bevilja skattebefrielse för de enskilda som tillfälligt inför vissa transportmedel för privat bruk anges, med de förbehåll som föreskrivs i bestämmelsen, förefaller nämligen, med beaktande av dess innehåll, vara ovillkorlig, eftersom den inte uppställer något villkor och, för att kunna verkställas eller ha verkningar, inte är beroende av att vare sig gemenskapsinstitutionerna eller medlemsstaterna antar någon rättsakt, samt klar, det vill säga tillräckligt preciserad för att kunna åberopas av en enskild och tillämpas av en domstol.

6 Artikel 3 i direktiv 83/182 om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat utgör hinder för nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs att gällande tullar och skatter samt betalningen av en tilläggsavgift som uppgår till ett belopp som motsvarar dessa tullar och skatter omedelbart kan utkrävas då samma person tillfälligt har infört ett andra privatfordon skattefritt. I nationella bestämmelser kan det nämligen inte föreskrivas sanktioner för en sådan tillfällig införsel, vilken är tillåten enligt ovannämnda bestämmelse, utan att detta strider mot syftena med direktivet.

I mål C-389/95,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Dioikitiko Protodikeio Thessalonikis (Grekland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Siegfried Klattner

och

Elliniko Dimosio (Grekiska staten),

angående tolkningen av rådets direktiv 83/182/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat (EGT L 105, s. 59),

meddelar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J.C. Moitinho de Almeida samt domarna C. Gulmann, D.A.O. Edward, J.-P. Puissochet (referent) och P. Jann,

generaladvokat: A. La Pergola,

justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Siegfried Klattner, genom advokaterna Alexandros Tsamis och Aikatereni Sgouridou, Thessaloniki,

- Greklands regering, genom biträdande juridiske rådgivaren Georgios Kanellopoulos, Nomuyiko Symvoulio tou kratous, och särskilda biträdande juridiska rådgivaren Ioanna Galani-Maragkoudaki, utrikesministeriets särskilda avdelning för gemenskapsrättsliga tvister, båda i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom Maria Patakia och Hélène Michard, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 23 januari 1997 av: Siegfried Klattner, Greklands regering och kommissionen,

efter att den 20 mars 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Dioikitiko Protodikeio Thessalonikis har genom beslut av den 28 februari 1995, som inkom till domstolen den 25 januari 1996, begärt att domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget skall meddela ett förhandsavgörande avseende fyra frågor om tolkningen av rådets direktiv 83/182/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat (EGT L 105, s. 59, nedan kallat direktivet).

2 Dessa frågor har uppkommit inom ramen för en talan om ogiltigförklaring som Siegfried Klattner har väckt mot ett meddelande om pålagor, genom vilket han ålades att betala tull, skatt och tilläggsavgift för överträdelse av den nationella ordningen om skattebefrielse vid tillfällig införsel av vissa transportmedel.

3 Enligt ingressen till direktivet har detta till syfte att undanröja de hinder som uppkommer för den fria rörligheten för personer och för upprättandet av en inhemsk marknad genom medlemsstaternas beskattningsregler i fråga om tillfällig införsel av vissa transportmedel (se det första och det andra övervägandet i ingressen till direktivet).

4 Enligt artikel 1 i direktivet skall medlemsstaterna således på de villkor som fastställs i artikeln undanta tillfällig införsel från en annan medlemsstat av diverse transportmedel, däribland motordrivna fordon, från omsättningsskatt, punktskatter, konsumtionsskatter och vissa andra skatter (varav den vägtrafikskatt som föreskrivs i den grekiska lagen nr 2367/53). För att komma i fråga för befrielsen skall de i direktivet nämnda transportmedlen ha förvärvats eller införts i enlighet med de allmänna villkoren för beskattning som är i kraft på marknaden i en medlemsstat och inte, på grund av utförsel, ha varit föremål för någon form av befrielse från eller återbetalning av omsättningsskatt, punktskatt eller övriga konsumtionsskatter.

5 I artikel 3 i direktivet, vilken avser "[t]illfällig införsel av vissa transportmedel för privat bruk", föreskrivs följande:

"Då ett privat fordon ... införs tillfälligt skall den införda artikeln vara undantagen från de skatter som anges i artikel 1 under en sammanhängande eller inte sammanhängande tid av högst sex månader under en 12-månadersperiod, om:

a) den enskilda person som inför varan:

aa) är bosatt i en annan medlemsstat än den dit den temporära införseln sker, och

bb) utnyttjar transportmedlet i fråga för sitt privata bruk,

b) nämnda transportmedel inte överlåts eller hyrs ut i den medlemsstat dit den tillfälliga införseln skett eller lånas ut till någon som är bosatt i den staten. [...]"

och i artikel 9.1 i direktivet föreskrivs följande:

"Medlemsstaterna får bibehålla eller införa förmånligare regler än de som föreskrivs i detta direktiv. Bl.a. kan de, på begäran av importören, tillåta tillfällig införsel under längre tid än vad som avses i artiklarna 3 och 4.2. I det senare fallet får medlemsstaterna ta ut de skatter som nämns i bilagan för perioder som överstiger dem som fastställs genom detta direktiv. [...]"

6 Direktivet införlivades med nationell rätt genom finansministerns beslut nr D-1254/141 av den 1 november 1984, ändrat genom finansministerns beslut nr D-247/13 av den 1 mars 1988 (nedan kallat beslutet).

7 Enligt artikel 1.1 i detta beslut tillåts tillfällig införsel till Grekland "av transportmedel för privat bruk ... som är avsedda att tillfälligt innehas i landet innan de återutförs vid utgången av den period som föreskrivs för varje enskilt fall utan betalning av tull eller andra pålagor".

8 Befrielsen beviljas för en sammanhängande eller inte sammanhängande tid av sex månader under en 12-månadersperiod. Denna tid kan förlängas med nio månader (artikel 4.2).

9 Enligt artikel 8.4 i beslutet är det vid tillfällig införsel inte tillåtet för samma person att skattefritt införa mer än ett transportmedel.

10 Enligt artikel 10.7 i beslutet medför en överträdelse av den senare bestämmelsen "att gällande tullar och andra pålagor på transportmedel och varor för privat bruk, jämte en tilläggsavgift som motsvarar 100 procent av nämnda tullar och andra pålagor, omedelbart kan utkrävas dagen då överträdelsen konstateras".

11 Siegfried Klattner, som är bosatt i Tyskland, importerade till Grekland, där han regelbundet vistas, ett första privatfordon mellan den 27 november 1989 och den 30 april 1990, och därefter ett andra privatfordon mellan den 14 april 1990 och den 16 juli 1991, för vilka han drog nytta av den ordning om skattebefrielse som föreskrivs i beslutet.

12 Det omtvistade meddelandet om pålagor upprättades efter en kontroll av tullmyndigheterna i Doïrani den 16 juli 1991 då Siegfried Klattner skattefritt försökte återinföra sitt andra fordon. Denne har enligt meddelandet ådragit sig ansvar för att ha begått följande överträdelser, vilka klassificeras som enkla tullförseelser: dels att han i Grekland under samma period om 16 dagar (från den 14 till den 30 april 1990) har kört två privatfordon för privat bruk, dels att han har kört ett privatfordon upprepade gånger under en period som överskrider den lagstadgade perioden med 134 dagar. Enligt detta meddelande åläggs Siegfried Klattner, med stöd av artikel 10 i beslutet, att betala 21 043 856 DR i tull, andra pålagor och tilläggsavgift, samt 29 430 DR i vägtrafikskatt.

13 Siegfried Klattner har begärt att Dioikitiko Protodikeio Thessalonikis skall ogiltigförklara detta meddelande om pålagor av det skälet att förbudet i artikel 8.4 i beslutet stred mot bestämmelserna i direktivet.

14 Eftersom den nationella domstolen undrade om vissa av bestämmelserna i beslutet var förenliga med direktivet, beslutade den att förklara målet vilande och att i en begäran om förhandsavgörande ställa följande frågor till domstolen:

"1) Skall ett eller flera privatfordon undantas från beskattning vid tillfällig införsel av vissa transportmedel för privat bruk inom gemenskapen i den mening som avses i artikel 3 i rådets direktiv av den 28 mars 1983? Görs i direktivet, med avseende på det antal privatfordon som kan beviljas skattebefrielse vid tillfällig införsel, verkligen skillnad på om dessa fordon är avsedda för privat eller affärsmässigt bruk?

2) Åläggs de behöriga grekiska myndigheterna genom direktivet en konkret skyldighet att inte, genom lagstiftning, begränsa möjligheten för en och samma person att, vid tillfällig införsel som är skattebefriad, parallellt och samtidigt införa mer än ett privatfordon för privat bruk? Får den enskilde gentemot myndigheten åberopa artiklarna 3 och 9 i direktivet vid en nationell domstol och göra gällande att bestämmelser i en lagtext är oförenliga med dessa bestämmelser i direktivet?

3) Skall en bestämmelse i nationell lagstiftning, i vilken det vid överträdelse av vissa bestämmelser (såsom artikel 8.4 enligt vilken samma person inte tillåts att införa mer än ett transportmedel) i det ministerbeslut genom vilket direktivet har införlivats med nationell rätt föreskrivs att gällande tullar och andra pålagor samt en tilläggsavgift som uppgår till motsvarande belopp omedelbart kan utkrävas, anses förenlig med direktivets syfte och ordalydelse, i den mån det är fastställt att det verkligen rör sig om en tillfällig och inte permanent införsel av ett privatfordon?

4) Är den i det tidigare fallet föreskrivna pålagan avseende en tilläggsavgift som motsvarar 100 procent av gällande tullar och andra pålagor, som skall betalas oavsett hur lång tid som det andra privatfordonet har innehafts på det grekiska territoriet, förenlig med den gemenskapsrättsliga proportionalitetsprincipen?"

Den första frågan

15 Genom sin första fråga önskar den nationella domstolen i huvudsak få veta om artikel 3 i direktivet skall tolkas så, att den befrielse som föreskrivs i artikeln kan beviljas för mer än ett privatfordon per person.

16 Siegfried Klattner och kommissionen har framhållit att det antal privatfordon som kan komma i fråga för befrielsen inte begränsas genom artikel 3 i direktivet. De har gjort gällande dels att plural används i de flesta språkversionerna av direktivet för att bestämma de fordon som kan komma i fråga för befrielsen, dels att en begränsning av det antal privatfordon som kan komma i fråga för befrielsen skulle utgöra ett hinder för den fria rörligheten för personer inom gemenskapen och främja ett system med dubbla pålagor. Kommissionen har tillagt att det är möjligt att minska riskerna för skattebedrägeri genom mindre ingripande åtgärder, bland annat genom att passen tillhörande de personer som begär befrielse förses med stämplar.

17 Den grekiska regeringen har tvärtom framhållit att artikel 3 i direktivet skall tolkas så, att befrielsen endast kan beviljas för ett privatfordon per person. Denna tolkning skulle för det första följa av själva lydelsen av artikel 3, jämförd med artiklarna 4 och 5 i direktivet. Den grekiska regeringen har särskilt gjort gällande att användningen av plural i artikel 3 berättigas av att flera kategorier av transportmedel omnämns i artikeln. Vidare finns det enligt denna regering fog för en sådan tolkning, med hänsyn till att det i direktivet inte har uppställts villkor på fri rörlighet av fordon inom gemenskapen och att befrielse i direktivet har begränsats till import av fordon som är avsedda för privat bruk. Slutligen har den grekiska regeringen gjort gällande att begränsningen av det antal fordon som kan komma i fråga för befrielsen tillmötesgår strävan att förhindra skattebedrägeri och störningar på den inhemska marknaden för nya och begagnade fordon.

18 Inledningsvis finns anledning att påpeka att det i direktivet inte ges någon uttrycklig begränsning av vare sig antalet privatfordon eller antalet transportmedel som kan komma i fråga för befrielsen.

19 En sådan begränsning framgår inte heller av lydelsen av artikel 3 i direktivet.

20 De varor för privat bruk som kan införas skattefritt bestäms nämligen på ett obegränsat sätt i flertalet av de olika språkversionerna, särskilt i den grekiska versionen av denna artikel ("indførsel af private køretøjer", "Einfuhr von Personenfahrzeugen", "importación ... de vehículos de turismo", "importation ... des véhicules de tourisme", "importazione ... dei veicoli da turismo", "åéóáãùãÞ åðéâáôéêþí ï÷çìÜôùí", "invoer van personenvoertuigen", "importação ... de veículos de turismo", "yksityisajoneuvot on maahantuotaessa").

21 Den grekiska regeringen kan inte med fog hävda att en sådan begränsning analogiskt följer av lydelsen av artiklarna 4 och 5 i direktivet, vilka rör tillfällig införsel av privata fordon för affärsmässigt bruk respektive vissa särskilda bruk.

22 Förutom att dessa bestämmelser tillämpas vid annan införsel än den som avses i artikel 3 i direktivet, framgår såväl av den allmänna systematiken i dessa artiklar som av de ordalag som används i de olika språkversionerna av direktivet att ordet "un" i den spanska och den franska versionen, ordet "um" i den portugisiska versionen och ordet "a" i den engelska versionen inte kan tolkas så, att befrielsen endast kan beviljas för ett enda fordon, såsom den grekiska regeringen har framhållit.

23 Det följer inte heller av de syften som eftersträvas i direktivet att antalet införda fordon som kan komma i fråga för en befrielse begränsas.

24 Direktivet antogs nämligen med stöd av artikel 99 i EEG-fördraget och har till syfte att undanröja hindren för upprättandet av en inre marknad som vållas av de beskattningsregler som tillämpas vid tillfällig införsel av vissa transportmedel för privat eller affärsmässigt bruk (dom av den 2 augusti 1993 i mål C-9/92, kommissionen mot Grekland, Rec. 1993, s. I-4467, punkt 6).

25 Bestämmelserna i direktivet skall, såsom domstolen tidigare redan har förklarat, tolkas mot bakgrund av de grundläggande syften som eftersträvas för att säkerställa harmonisering i fråga om mervärdesskatt, såsom bland annat strävan att främja den fria rörligheten för personer och varor och att förhindra dubbla pålagor (dom av den 3 oktober 1985 i mål 249/84, Profant, Rec. 1985, s. 3237, punkt 25, av den 6 juli 1988 i mål 127/86, Ledoux, Rec. 1988, s. 3741, punkt 11, och av den 23 april 1991 i mål C-297/89, Ryborg, Rec. 1991, s. I-1943, punkt 13). I synnerhet finns det anledning att beakta att det framgår av övervägandena i ingressen till direktivet att gemenskapens invånares fria rörlighet inom gemenskapen hindras av de beskattningsregler som tillämpas på tillfällig införsel av vissa transportmedel för privat eller affärsmässigt bruk och att undanröjandet av de hinder som har vållats av dessa beskattningsregler är särskilt nödvändigt om en ekonomisk marknad med egenskaper liknande dem som råder på en inhemsk marknad skall kunna upprättas (den ovan nämnda domen i målet Ryborg, punkt 14).

26 En begränsning av det antal fordon som kan komma i fråga för befrielsen är emellertid till hinder för gemenskapens invånares fria rörlighet inom gemenskapen, som direktivet tvärtom syftar till att underlätta. En och samma person kan nämligen, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 26 och 27 i förslaget till avgörande, ha behov av att tillfälligt införa andra fordon eller andra transportmedel för privata ändamål bland annat då han har varit tvungen att använda andra transportmedel för att återvända till sin hemstat, exempelvis efter sjukdom, motorstopp eller olycka, eller, mer allmänt, då han innehar flera fordon som är avsedda för antingen hans personliga bruk eller för hans familjemedlemmars bruk. Den grekiska regeringen har dessutom själv medgivit att befrielse i vissa fall måste kunna beviljas för ett andra fordon.

27 Även om det är riktigt, såsom denna regering har framhållit, att möjligheten att skattefritt införa mer än ett fordon kan öka riskerna för bedrägeri samt, i vissa medlemsstater såsom Republiken Grekland där priset för begagnade fordon är högt, riskerna för störningar på den inhemska marknaden, är det inte desto mindre så, som kommissionen har påpekat, att det finns olika kontrollmedel för att begränsa dessa risker, bland annat genom att fordonsägarens handlingar förses med stämplar.

28 För övrigt gäller att även om möjligheten till skattebefriad införsel inte är begränsad till ett bestämt antal fordon per person, skall emellertid vissa villkor vara uppfyllda. Bland annat skall införseln vara "tillfällig" och för "privat" bruk, det vill säga fordonets användning, enligt artikel 2 d i direktivet, skall avse "annan användning än affärsmässigt bruk".

29 Under dessa förhållanden bör på den första frågan det svaret ges att artikel 3 i direktivet skall tolkas så, att den befrielse som föreskrivs i artikeln kan beviljas för mer än ett privatfordon per person.

Den andra frågan

30 Den andra frågan skall, med hänsyn till det svar som har givits på den första frågan, förstås så att den nationella domstolen därigenom önskar få veta om artikel 3 i direktivet har direkt effekt och om det genom artikeln skapas rättigheter för enskilda som dessa kan göra gällande gentemot en medlemsstat som inte har införlivat direktivet med nationell rätt eller som har införlivat detta på ett oriktigt sätt, och om de nationella domstolarna är skyldiga att säkerställa dessa rättigheter.

31 Siegfried Klattner, den grekiska regeringen och kommissionen anser att artikel 3 i direktivet, som är ovillkorlig och tillräckligt precis, direkt kan åberopas gentemot en medlemsstat.

32 Enligt en fast rättspraxis från domstolen (se bland annat dom av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker, Rec. 1982, s. 53, punkt 25, och av den 17 september 1996 i de förenade målen C-246/94, C-247/94, C-248/94 och C-249/94, Cooperativa Agricola Zootecnica S. Antonio m.fl., REG 1996, s. I-4373, punkt 17) har enskilda - i alla de fall där bestämmelser i direktiv, med beaktande av deras innehåll, förefaller vara ovillkorliga och tillräckligt preciserade - rätt att åberopa dem vid de nationella domstolarna gentemot staten, antingen när denna har underlåtit att inom den föreskrivna fristen införliva direktivet med nationell rätt eller när direktivet har

införlivats på ett oriktigt sätt.

33 En gemenskapsbestämmelse är ovillkorlig när den medför en skyldighet som är ovillkorlig eller när den, för att kunna verkställas eller ha verkningar, inte är beroende av att vare sig gemenskapsinstitutionerna eller medlemsstaterna antar någon rättsakt (se bland annat dom av den 3 april 1968 i mål 28/67, Molkerei-Zentrale Westfalen Lippe, Rec. 1968, s. 211, 226, och den ovan nämnda domen i målet Cooperativa Agricola Zootecnica S. Antonio m.fl., punkt 18). Bestämmelsen är tillräckligt preciserad för att kunna åberopas av en enskild och tillämpas av en domstol när det genom den på ett klart sätt föreskrivs en skyldighet (se bland annat dom av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall, Rec. 1986, s. 723, punkt 52, och den ovan nämnda domen i målet Cooperativa Agricola Zootecnica S. Antonio m.fl., punkt 19).

34 Artikel 3 i direktivet har precis dessa kännetecken. I denna anges nämligen medlemsstaternas ovillkorliga och klara skyldighet att bevilja skattebefrielse för de enskilda som tillfälligt inför vissa transportmedel för privat bruk, med de förbehåll som föreskrivs i artikeln.

35 Under dessa förhållanden bör på den andra frågan det svaret ges att artikel 3 i direktivet har direkt effekt och genom den skapas rättigheter för enskilda, som dessa kan göra gällande gentemot en medlemsstat som inte har införlivat direktivet med nationell rätt eller som har införlivat detta på ett oriktigt sätt, och att de nationella domstolarna är skyldiga att säkerställa dessa rättigheter.

Den tredje och den fjärde frågan

36 Genom sina två sista frågor önskar den nationella domstolen få veta om bestämmelserna i direktivet eller proportionalitetsprincipen utgör hinder för nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs att gällande tullar och skatter samt betalningen av en tilläggsavgift som uppgår till ett belopp som motsvarar dessa tullar och skatter omedelbart kan utkrävas då ett andra privatfordon tillfälligt har införts.

37 Siegfried Klattner och kommissionen har inledningsvis framhållit att en medlemsstat inte kan föreskriva sanktioner för tillfällig införsel av ett andra fordon, såsom görs i de grekiska bestämmelserna, utan att detta strider mot bestämmelserna i direktivet. Siegfried Klattner har tillagt att de sanktioner som föreskrivs i den grekiska lagstiftningen inte står i proportion till den överträdelse som han har begått. Kommissionen anser för sin del att det i nationella bestämmelser inte kan föreskrivas att tullar skall betalas vid införsel av fordon med ursprung inom gemenskapen, såsom är fallet i målet vid den nationella domstolen, och att det genom bestämmelserna kan krävas omedelbar betalning av de skatter som normalt skall betalas endast för de överträdelser som medför att införseln inte längre är av tillfällig natur. Slutligen har kommissionen gjort gällande att de sanktioner som gäller för införda fordon inte får vara betydligt strängare än de sanktioner som gäller för inhemska fordon.

38 Det är i detta hänseende tillräckligt att konstatera att det i nationella bestämmelser inte kan föreskrivas sanktioner för tillfällig införsel av ett andra fordon för privat bruk, vilket är tillåtet enligt artikel 3 i direktivet, utan att detta strider mot syftena med direktivet.

39 Under dessa förhållanden bör på den tredje och den fjärde frågan det svaret ges att artikel 3 i direktivet skall tolkas så, att den utgör hinder för nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs att gällande tullar och skatter samt betalningen av en tilläggsavgift som uppgår till ett belopp som motsvarar dessa tullar och skatter omedelbart kan utkrävas då ett andra privatfordon tillfälligt har införts.

Rättegångskostnader

40 De kostnader som har förorsakats den grekiska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

- angående de frågor som genom dom av den 28 februari 1995 har förts vidare av Dioikitiko Protodikeio Thessalonikis - följande dom:

41 Artikel 3 i rådets direktiv 83/182/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat skall tolkas så, att den befrielse som föreskrivs i artikeln kan beviljas för mer än ett privatfordon per person.

42 Artikel 3 i direktiv 83/182 har direkt effekt och genom den skapas rättigheter för enskilda som dessa kan göra gällande gentemot en medlemsstat som inte har införlivat direktivet med nationell rätt eller som har införlivat detta på ett oriktigt sätt, och de nationella domstolarna är skyldiga att säkerställa dessa rättigheter.

43 Artikel 3 i direktiv 83/182 skall tolkas så, att den utgör hinder för nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs att gällande tullar och skatter samt betalningen av en tilläggsavgift som uppgår till ett belopp som motsvarar dessa tullar och skatter omedelbart kan utkrävas då ett andra privatfordon tillfälligt har införts.