52002DC0214

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Rapport om genomförandet av rådets beslut 1999/51/EG av den 21 december 1998 om främjande av europeiska utbildningsavsnitt i varvad utbildning, däribland lärlingsutbildning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

1.1. Rapportens syfte och uppbyggnad

1.2. Beslutet om främjande av europeiska utbildningsavsnitt

1.3. Utvärdering

2. ramverket för genomförandet

2.1. Samordning med centraliserad verksamhet

2.1.1. Samordning

2.1.2. Framställning av Europass

2.1.3. Information

2.1.4. Finansiella aspekter

2.2. Nationella strukturer för genomförande

2.2.1. De nationella kontaktpunkterna och deras uppgift

2.2.2. Olika nationella tillvägagångssätt

3. Verksamhet i samband med genomförandet

3.1. Nationella policyåtgärder och metoder

3.1.1. Kartläggande av europeiska utbildningsavsnitt

3.1.2. Förfaranden för distribution och praktisk hantering

3.2. Uppgifter om europeiska utbildningsavsnitt och användningen av Europass

3.2.1. Volym per land

3.2.2. Flöden mellan länder

3.2.3. Praktikperiodens längd

3.2.4. Kön och ålder när det gäller innehavare av Europass

3.2.5. Utbildningsnivå och typ av institutioner

3.2.6. Deltagande när det gäller olika sektorer och små och medelstora företag

3.2.7. Förbindelser med andra program och initiativ

3.3. Information och marknadsföring

3.4. Utvärdering

4. Slutsatser

1. Inledning

1.1. Rapportens syfte och uppbyggnad

Syftet med denna rapport är att informera Europaparlamentet och rådet om genomförandet av beslut 1999/51/EG, enligt artikel 9 i beslutet.

I punkt 1.2 anges kortfattat beslutets syfte, viktigaste begrepp och bestämmelser. I punkt 2 beskrivs hur genomförandet har organiserats på europeisk och nationell nivå, och i punkt 3 rapporteras det faktiska genomförandet ute på fältet. Under punkt 4 sammanfattas de viktigaste fakta [1].

[1] Denna rapport bygger på en studie som utarbetats av en konsult, BBJ Consult AG, i december 2001, och på information som lämnats direkt av de nationella organisationerna som ansvarar för genomförandet.

1.2. Beslutet om främjande av europeiska utbildningsavsnitt

Den 21 december 1998 antog rådet beslut 1999/51/EG om främjande av europeiska utbildningsavsnitt i varvad utbildning, däribland lärlingsutbildning. Beslutet offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 17 den 22 januari 1999, s. 45, och trädde i kraft den 1 januari 2000.

I beslutet anges de övergripande målen: att främja rörlighet för personer som genomgår yrkesutbildning (skäl 1), att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för unga människor och att bidra till mer effektiv integrering på arbetsmarknaden och i samhället (skäl 6 and 7), och att göra yrkesutbildningen bättre och mer attraktiv (skäl 8).

För att man ska uppnå det särskilda målet att uppmuntra till vistelser i samband med yrkesutbildning i andra medlemsstater och bidra till deras kvalitet (skäl 8-10) definieras i beslutet europeiska utbildningsavsnitt (artiklarna 1 och två 2), principerna för kvalitet i deras genomförande fastställs (artikel 3) och man inför ett dokument som kallas Europass-Utbildning (artiklarna 2 och 4).

Ett europeiskt utbildningsavsnitt är en tid av yrkesutbildning som en person som genomgår yrkesutbildning, däribland lärlingsutbildning, har fullgjort i en annan medlemsstat än den där personen genomgår yrkesutbildningen. Europass-Utbildning är gemenskapens informationshandling där man intygar att det europeiska utbildningsavsnittet har fullgjorts och innehållet i utbildningsavsnittet beskrivs på de aktuella språken.

Man kan fullgöra europeiska utbildningsavsnitt inom ramen för program och initiativ som får bidrag från gemenskapen, särskilt Leonardo da Vinci-programmet, och även inom andra sammanhang. Användningen av Europass-dokumentet är frivilligt: anordnare av initiativ som uppfyller kraven på europeiska utbildningsavsnitt får avstå från att använda det.

I artikel 6 beskrivs stödåtgärder och kompletterande åtgärder, och ett referensbelopp på 7,3 miljoner euro anges för tiden 1 januari 2000 - 31 december 2004.

I beslutet är det endast tal om medlemsstaterna, såväl som sändande land som värdland för europeiska utbildningsavsnitt. Dock har Norge, Island och Liechtenstein kommit med sedan Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 36/2000 om ändring av protokoll 31 till EES-avtalet om samarbete inom särskilda områden utanför de fyra friheterna trädde i kraft (den 1 augusti 2000).

I artikel 9 fastställs att en rapport om genomförandet av beslutet ska lämnas till Europaparlamentet och rådet tre år efter det att beslutet antagits. Denna rapport uppfyller det kravet.

I artikel 9 föreskrivs även en utvärdering av beslutets inverkan, med eventuella förslag. Detta krav kommer att uppfyllas genom att en utvärdering, som bygger på två års genomförande, utförs under andra halvåret 2002 (se nedan).

1.3. Utvärdering

Som nämns ovan är denna rapport om genomförande inte avsedd som en utvärdering, fastän den kommer att användas i det syftet, eftersom den ger en första bild av genomförandet.

En utvärderingsplan har utarbetats, som omfattar ett två dagars seminarium den 3 - 4 juni 2002, inom programmet för det spanska EU-ordförandeskapet, och även en utvärdering efter halva tiden (anbudsförfarandet offentliggjordes i januari 2002 och rapporten förväntas inkomma i december 2002).

Sommaren 2002 kommer initiativet Europass-Utbildning att ha pågått så pass länge att man kommer att ha samlat in tillräckligt med information från alla länder om genomförandet och dess inverkan. I synnerhet kommer en kohort av innehavare av Europass att ha varit ute på arbetsmarknaden i flera länder under ett helt år. Det blir också möjligt att undersöka integreringen i praktiken med andra verktyg som utarbetats för erkännande och intygande av icke-formell utbildning.

2. ramverket för genomförandet

Genomförandet av beslutet är till stor del decentraliserat. Detta är ett nödvändigt inslag i initiativet Europass-Utbildning, eftersom kvalitetskontrollen av eventuella europeiska utbildningsavsnitt endast kan göras på nationell nivå, eller möjligen på regional nivå med nationell samordning. På europeisk nivå finns en övergripande samordning och viss centraliserad verksamhet.

2.1. Samordning med centraliserad verksamhet

Kommissionen ansvarar för samordning, framställning av dokument och förvaltning av centrallager, information på gemenskapsnivå, förvaltning av budgetanslag och övergripande utvärdering.

Dessa uppgifter sköts av direktorat B (yrkesutbildning) vid generaldirektoratet för utbildning och kultur.

2.1.1. Samordning

De viktigaste verktygen för samordning och informationsutbyte är regelbundna möten med alla nationella företrädare i kommissionens lokaler, elektronisk och traditionell brevväxling, och ett mycket begränsat antal tjänsteresor. De nationella företrädarna har enats om en icke-bindande stadga om samarbete.

I den förberedande etappen ingick två expertmöten med deltagande av företrädare för nationella myndigheter i medlemsstaterna, EES-länderna och kandidatländerna, samt företrädare för arbetsmarknadens parter i Europa. Dessa möten ägde rum i Bryssel den 28 maj samt den 11 november 1999.

När genomförandet började i och med att beslutet trädde i kraft den 1 januari 2000, bad kommissionen de Ständiga Representationerna om uppgifter angående företrädare för de organisationer som officiellt hade utsetts av medlemsstaterna för att handlägga genomförandet på nationell nivå. Det hölls möten under den operativa etappen endast för dessa företrädare. Även företrädarna för arbetsmarknadens parter i Europa var inbjudna till dessa möter som observatörer.

Tre sådana möten hölls under 2000 (den 12 maj och den 29 september), ett under 2001 (den 6 juni). Ett fjärde möte har planerats till den 22 februari 2002.

Mötet i maj 2000 koncentrerades på att uppnå en överenskommelse kring en stadga om samarbete (se nedan) och ekonomiska frågor. Under följande möten utbyttes information och praktiska problem diskuterades. Nästa möte planerades att ägnas åt en utvärdering efter halva tiden och den nya finansiella ramen.

Mellan mötena har kommissionen och de nationella kontaktpunkterna hållit kontakt, mest via e-post med flera hundra meddelanden årligen. I början gällde de ofta frågor om kriterier och förfaranden för leveranser. Senare koncentrerades de mest på informationsutbyte, huvudsakligen för förvaltning i samband med bidrag och lagret av dokument samt dokumentation.

Det gjordes få tjänsteresor. Kommissionens tjänstemän närvarade vid vissa invigningskonferenser eller evenemang i samband med starten i de olika länderna.

Stadgan om samarbete

Vid första och andra mötet diskuterade de nationella företrädarna stadgan om samarbete, vilken de enades om (stadgan hade redan varit föremål för expertmötet under det förberedande skedet). Det är ett icke-bindande dokument som har ett operativt syfte och medlemsstaterna kommer att tillämpa det frivilligt. Syfte är att underlätta samarbete genom att fastställa gemensamma kvalitetskriterier och ange vilken verksamhet som förväntas på nationell och europeisk nivå med ledning av beslut 1999/51/EG.

Med hänvisning till lämpliga artiklar i beslutet eller till de relevanta dokumenten fastställs tydligt i stadgan beslutets geografiska räckvidd, dess mål och syfte och de gemensamma kvalitetskriterierna. Till exempel anges det att handledaren - vars betydelse betonas - kan vara en person utanför värdorganisationen (till exempel tillhörande en förening, särskilt om värdorganisationen är ett litet företag). I stadgan fastställs sedan vissa arrangemang som gäller genomförandets operativa aspekter - till exempel att kommissionen kommer att tillhandahålla Europass-dokumenten endast till de nationella kontaktpunkterna eller (särskilda instanser som anges av de nationella kontaktpunkterna).

2.1.2. Framställning av Europass

Europassen framställs centralt av kommissionen.

Med ledning av uppgifter från medlemsstaterna trycktes det upp en första upplaga på 300 000 exemplar för alla EU-språk sammanlagt, varav drygt hälften på engelska, franska och tyska. År 2001 beställdes en ny upplaga på sammanlagt 100 000 exemplar - drygt hälften på tyska - för att lagret skulle motsvara efterfrågan under kommande år.

I enlighet med de utförliga anvisningarna i bilagan till beslutet är Europasset ett häfte i A5-format med 16 sidor; de tolv sidor som beskrivs i bilagan samt fyra sidor med översättningar till de elva officiella EU-språken.

Kommissionen förvaltar det centrala lagret och tillhandahåller Europass-dokumenten till de nationella samordnande parterna på deras begäran, och endast till dem, enligt vad som överenskommits i stadgan om samarbete (se punkt 2.1.1 ovan).

2.1.3. Information

Informationsverksamhet på europeisk nivå omfattade evenemang, framställning av två informationsdokument i samband med starten och en webbsida på Europa-servern.

Den europeiska invigningskonferensen hölls den 22-23 februari 2000 i Costa da Caparica inom programmet för EU:s portugisiska ordförandeskap. Konferensen öppnades av den portugisiske ministern för sysselsättning och yrkesutbildning, och i den ingick ett antal anföranden och diskussionsgrupper. Två tjänstemän från kommissionen närvarade.

Initiativet Europass-Utbildning hade redan presenterats i form av ett seminarium vid evenemanget "Yrkesutbildning 2000" (Bryssel den 27-28 januari 2000). Cirka 300 personer närvarade vid presentationen, huvudsakligen projektansvariga och företrädare för nationella eller lokala myndigheter.

I informationshäftet på 16 sidor, som riktar sig till projektansvariga och yrkesverksamma, beskrivs målen för och strukturen i Europasset, och det finns anvisningar för hur det ska användas. Broschyren på åtta sidor är mer ett PR-dokument och vänder sig till praktikanter. Båda finns på alla EU-språken och innehåller adresserna till de nationella kontaktpunkterna. Sammanlagt trycktes 225 000 exemplar på alla språk. De fick spridning främst via de nationella instanserna som genomför initiativet, fastän kommissionen under de första månaderna tillhandahöll ett antal till andra instanser i medlemsstaterna. Man har inte ansett det nödvändigt med en andra upplaga, eftersom syftet huvudsakligen var att dokumenten skulle användas under starten. Både projektansvariga och praktikanter kan nu finna bättre riktad och aktuell information antingen i de broschyrer som ges ut i de olika länderna eller på Internet. På webbsidan för Europass-Utbildning finns kopior både av häftet och broschyren på de elva EU-språken.

Några månader innan beslutet trädde i kraft inrättades en webbsida för Europass-Utbildning på Europa-servern, på webbplatsen för dåvarande GD XXII (som några veckor senare blev GD Utbildning och kultur). På webbsidan fanns information (på engelska, franska och tyska) om initiativets mål och viktigaste idéer. Under hösten 2000 gjordes en förbättrad version tillgänglig på alla EU-språken, med mer utförliga beskrivningar, tillgång till beslutets text, häftet och broschyren på de elva EU-språken, länkar till nationella kontaktpunkter och andra användbara länkar.

2.1.4. Finansiella aspekter

Gemenskapens stöd är i form av ett årligt bidrag till de nationella kontaktpunkterna (ett bidrag per land) som beviljas med ledning av ett verksamhetsprogram för genomförandet - konferenser och seminarier, andra aktiviteter för att uppmärksamma och främja initiativet, uppgiftsinsamling och utvärdering.

I beslutet anges ett referensbelopp på 7 300 000 euro för tiden 2000-2004. En särskild budgetrubrik - B3-1020 - har införts för förvaltningen av detta belopp. Totalbeloppet möjliggör en årlig budget på cirka 1 500 000 euro som täcker kostnaderna på central nivå (framställning av dokument, utvärdering osv.) och bidrag till verksamhet på nationell nivå. Det genomsnittliga bidraget utgjorde 50 000 euro år 2000 och 60 000 euro år 2001. Det faktiska bidraget varierar huvudsakligen efter landets befolkningsstorlek. Som en anvisning kan nämnas att bidraget för Tyskland 2001 utgjorde 85 312 euro, medan Liechtenstein och Nederländerna ansökte om 9 780 euro respektive 44 965,50 euro.

2.2. Nationella strukturer för genomförande

2.2.1. De nationella kontaktpunkterna och deras uppgift

I artikel 6 i beslutet uppmanas de nationella myndigheterna att "utse ett eller flera organ som skall ansvara för genomförandet på nationell nivå" och att inrätta den lämpligaste mekanismen för genomförandet. I alla medlemsstater har genomförandet av initiativet Europass-Utbildning anförtrotts en eller flera befintliga organisationer. Dessa organisationer kallas vanligtvis för "nationella kontaktpunkter", vilket är det namn som används i det europeiska informationshäftet och i broschyren.

De nationella kontaktpunkterna har följande uppgifter:

- Att informera om initiativet Europass-Utbildning och främja användningen av Europass-dokumentet.

- Att förvalta lagret av Europass-dokument i sitt land.

- Att ta emot begäran om Europass från organisationer som avser att sända praktikanter utomlands.

- Att, efter att ha kontrollerat att projekten motsvarar de kriterier som fastställts för europeiska utbildningsavsnitt, tillhandahålla de rekvirerade dokumenten till organisationerna för yrkesutbildning.

- Att övervaka genomförandet på nationell nivå.

De nationella kontaktpunkterna hjälper också till med ansökan om Europass, samt med anvisningar om hur de ska fyllas i. Eftersom många nationella kontaktpunkter även är programkontor för Leonardo da Vinci eller, förutom initiativet Europass-Utbildning, på annat sätt verksamma som kontor för yrkesutbildning eller rörlighet, finns det möjligheter för regelbundna kontakter med eventuella anordnare av europeiska utbildningsavsnitt, och de nationella kontaktpunkterna kan också ge praktisk hjälp till ansvariga för utbytesprojekt när det gäller att införa europeiska utbildningsavsnitt.

2.2.2. Olika nationella tillvägagångssätt

Medan alla länder fastställde en enda organisation som den ledande nationella kontaktpunkten, utsåg somliga även en eller flera andra organisationer, och delade upp eller decentraliserade åtminstone vissa uppgifter på så sätt.

Alla mindre länder samt Italien och Storbritannien valde en enda organisation som skulle fungera som nationell kontaktpunkt och faktiskt utföra de flesta uppgifterna i samband med genomförandet [2]. I de flesta fallen rörde det sig om organisationer som har en mycket bredare verksamhet inom utbildning, och som ofta även fungerar som det nationella programkontoret för Leonardo da Vinci och andra utbytesprogram. I vissa fall, exempelvis Spanien och Storbritannien, arbetar organisationen för genomförande tillsammans med det behöriga ministeriet, som kan utföra vissa uppgifter, särskild vad gäller representation på europeisk nivå.

[2] I Belgien utsågs tre organisationer, en för varje språkgemenskap, eftersom det inte finns någon federal myndighet för utbildning.

Frankrike utsåg en enda organisation på nationell nivå (det nationella programkontoret för Sokrates och Leonardo da Vinci), men inrättade ett nätverk av regionala kontaktpunkter: två organisationer per region, som hanterar yrkesutbildning å ena sidan för utbildnings- och jordbruksministerierna, å den andra för arbetsministeriet. De tre ministerierna har undertecknat en nationell stadga och administrerar gemensamt Europass-mekanismen. De olika strukturerna möts regelbundet och man har inrättat styrkommittéer på olika nivåer.

Även Tyskland utsåg ett antal organisationer, varav en fungerar som samordnare (och ansvarar också för viss utbytesverksamhet inom Leonardo da Vinci). Tre andra organisationer har en viktig roll för bestämda målgrupper, och andra organisationer bidrar också till genomförandet, huvudsakligen genom PR-verksamhet men också genom att sprida Europass-dokument. Det federala ministeriet för utbildning och forskning (BMBF) fungerar som övervakare.

Placeringen av nationella kontaktpunkter vad gäller institutioner skiljer sig också länderna emellan:

Tabell 1: Fördelning av de nationella kontaktpunkterna mellan olika institutioner (december 2001).

Organisationer som är specialiserade inom utbytesprogram för utbildning [3] // DK, D, E, F, I, P, N, S, UK

[3] Alla är antingen programkontor för Leonardo da Vinci eller åtminstone ansvariga för samordningen av vissa delar av Leonardo da Vinci strands; vissa är dock större organisationer med mycket bredare uppgifter.

Paraplyorganisationer för yrkesutbildnings organisationer // IS, NL

Utbildningsmyndigheter // B (De), FIN, FL, GR

Arbets- och yrkesutbildningsförmedlingar // B (Fr), B (NL), IRL

Ministerier* // A, L

* Österrike: Finans- och arbetsministeriet, Luxemburg: Ministeriet för utbildning, yrkesutbildning och idrott.

I flera länder (exempelvis Belgien-Nl, Irland) har man inrättat styrkommittéer på nationell, ibland också på regional nivå (Frankrike). I andra fall har denna uppgift anförtrotts en befintlig kommitté eller nämnd som är behörig för all verksamhet hos den berörda instansen (till exempel Danmark). Vanligtvis sitter företrädare för arbetsmarknadens parter med i dessa kommittéer.

Enligt vad som anges i tabellen nedan hade ett fåtal länder en struktur för genomförandet som i stort var fastställd och färdig att starta i början av 2000, när beslutet trädde i kraft. I flera länder utsågs organisationerna snabbt, men det behövdes ytterligare några månader innan de blev operativa. Endast i två länder uppstod stora förseningar i inrättandet av de nationella mekanismerna, men i början av 2001 var även de operativa.

Tabell 2: Uppnått operativt stadium

Början 2000 // A, D, F, FIN, S, UK

Mitten 2000 // IRL, NL

Sent 2000 // B-De, B-Fr, B-Nl, DK, FL, I

Början 2001 // GR, ISL, L, N

Sent 2001/Början 2002 // E, P

3. Verksamhet i samband med genomförandet

3.1. Nationella policyåtgärder och metoder

De nationella kontaktpunkterna är exklusivt ansvariga för spridningen inom sina respektive länder. Europass kan endast skickas till ansvariga för projektutbyten för att distribueras till praktikanter efter kontroll av att deras projekt kan kvalificeras som europeiska utbildningsavsnitt, vilket helt klart är en uppgift för de nationella kontaktpunkterna eller för det nätverk av inhemska kontakt- och distributionspunkter som de samordnar.

3.1.1. Kartläggande av europeiska utbildningsavsnitt

De nationella kontaktpunkterna i de flesta länderna rapporterade att alla dokument utfärdats till personer som deltog i ett europeiskt utbildningsavsnitt som uppfyllde kraven i beslutet (artiklarna 2 och 3): arbetsrelaterad utbildning, som erkänns eller intygas av de behöriga myndigheterna, partnerskap mellan sändande organisationer och värdorganisationer med ett avtal om det europeiska utbildningsavsnittets innehåll, mål, längd, metoder och praktiska aspekter samt hjälp av en handledare. I ett fåtal fall drogs dokumenten in, eftersom vissa krav inte uppfylldes eller för att utbildningsavsnittet inte fullföljdes på ett korrekt sätt.

Ett viktigt undantag var Tyskland. Enligt vad som rapporteras i en studie utförd vid Kölns universitet (se följande punkt), utfärdade tyska nationella kontaktpunkter Europass även när inte alla villkor för europeiska utbildningsavsnitt uppfylldes - exempelvis när ingen handledare utsetts för utbildningsavsnittet. När det gäller vissa punkter verkar det faktiskt vara ett betydande antal utbildningsavsnitt som inte uppfyllde alla villkor i beslutet.

För att säkerställa att de olika intressenterna förstår varandra och konsekvent tillämpar kvalitetskriterierna har man ibland kommit överens om nationella stadgar för samarbete (Belgien-Nl, Frankrike), förutom de europeiska stadgarna för samarbete. Vissa franska regioner har också kommit överens om regionala stadgar.

Det verkar vara angeläget för alla länder att Europass-Utbildning inte enbart används för att intyga vilka utbyten som helst, utan snarare skall användas för att höja kvaliteten på transnationella utbyten inom yrkesinriktad utbildning.

De flesta länder har inte begränsat urvalet och godtar alla slags arbetsrelaterade utbildningsinitiativ. I Danmark skickades dock Europass-dokument endast ut till erkända organisationer inom de dubbla (arbetsrelaterade) systemen för allmän utbildning och yrkesutbildning.

3.1.2. Förfaranden för distribution och praktisk hantering

I de flesta länder antogs följande förfaranden: sändande organisation, vars projekt har erkänts som ett europeiskt utbildningsavsnitt, får Europass-dokumentet från den nationella kontaktpunkten, fyller i första sidan och överlämnar det till praktikanten innan han/hon reser iväg till sin arbetsplats utomlands. Värdorganisationen fyller i de relevanta avsnitten vid praktikperiodens slut, och praktikanten tar det med tillbaka till den sändande organisationen, som tar hand om eventuell översättning. Ibland anordnas en liten ceremoni när det ifyllda dokumentet slutligen överlämnas till innehavaren. Avvikelser från detta förfarande var ibland nödvändiga på grund av särskilda omständigheter - försenad post, felaktigheter, etc.

Ett anmärkningsvärt undantag är Tyskland (där omkring hälften av alla Europass-dokument distribuerades): dokumenten skickas från den sändande organisationen till dess värdpartner som fyller i de relevanta delarna och skickar tillbaka det. Praktikanten får sitt dokument först när hela avsnittet är avslutat, vanligtvis vid en särskild ceremoni.

Dokumentets format vållar vissa praktiska problem, eftersom det finns så lite utrymme för att beskriva praktiken, och det går bara att fylla i det för hand eller på skrivmaskin. Den italienska nationella kontaktpunkten tog fram små självhäftande etiketter för att göra det möjligt för de projektansvariga att använda datorn.

Det framförs ofta från de genomförande organisationerna och de projektansvariga att det vore lämpligare med ett elektroniskt format. Detta togs också upp i en skriftlig fråga från en parlamentsledamot sommaren 2000 [4].

[4] Skriftlig fråga E-2478/00 från Karl von Wogau (PPE-DE) till kommissionen (24 juli 2000); svar från Viviane Reding på kommissionens vägnar (29 september 2000); EGT C 113 E, 18.4.2001 (s. 106).

Av praktiska skäl eller för att förbättra dokumentets status har vissa länder valt att göra tillägg i Europassen.

Flera länder ger varje Europass (Belgien-Fr, Belgien-Nl, Grekland, Irland, Island, Norge, Sverige, Storbritannien) eller varje utbildningsavsnitt (Frankrike, Italien) ett nummer. Detta ger ett visst skydd mot förlust eller förfalskning och gör det lättare att kontrollera vad som händer med de enskilda dokumenten. Numret är ibland en sammansatt kod som visar sektor och typ när det gäller den sändande organisationen (Belgien-FR, Frankrike). Innehavarens födelsedatum läggs också till ibland (Island, Norge, Sverige), och svenska projektansvariga kan sätta in ett foto. I Storbritannien sätts Europasset in i ett plastfodral.

Det faktum att upp till tre utbildningsavsnitt kan registreras i ett Europass kan göra övervakningen svårare. I många länder har de nationella kontaktpunkterna enbart viss kontroll över det första utbildningsavsnittet. Sedan beror det på innehavarnas goda vilja, om de låter den nationella organisationen få veta något om ytterligare utbildningsavsnitt. I det franska systemet kan även de följande utbildningsavsnitten kontrolleras; om den sändande organisationen är en annan, får praktikanten ett nytt Europass, medan ytterligare utbildningsavsnitt från samma organisation kommer att registreras i samma dokument. I en del länder, bland annat Tyskland, är den nationella kontaktpunkten endast ansvarig för Europassen och inte för utbildningsavsnitten. I andra länder, t.ex. Italien, utfärdas ett nytt Europass för varje utbildningsavsnitt.

3.2. Uppgifter om europeiska utbildningsavsnitt och användningen av Europass

Den viktigast verksamheten för genomförandet är att se till att slutmottagarna får Europassen genom den sändande organisationen, som i sin tur får dokumenten från de nationella kontaktpunkterna. De nationella kontaktpunkterna har hela ansvaret för spridningen inom sina respektive länder. Europassen kan sändas till de ansvariga för utbytet för att utfärdas till praktikanter först när det har kontrollerats att deras projekt uppfyller kraven för ett europeiskt utbildningsavsnitt. Detta är helt klart en uppgift för de nationella kontaktpunkterna, som kan välja att göra det via ett samordnat nätverk av inhemska kontakt- och distributionspunkter.

Den nuvarande spridningen av Europass-dokumenten till utbildningsorganisationer började vid olika tidpunkter i de olika länderna, vilket innebär att både antalet Europass som har utfärdats och uppgifternas tillgänglighet varierar avsevärt. I några länder blev upprättandet av spridningsmekanismen försenad, medan man i andra beslutade att upprätta och testa en kraftfull datoriserad mekanism innan man började utfärda dokumenten. Spridningsmekanismen har fungerat smidigt sedan december 2001 i alla länderna.

Fram till november 2001 hade omkring 19 300 Europass utfärdats i de 18 länderna (se avsnittet nedan).

Den statistiska information som finns tillgänglig hitintills varierar från ett land till ett annat, eftersom varje land valt olika system för att övervaka genomförandet, och i ett antal länder var genomförandeperioden ganska kort.

3.2.1. Volym per land

Som nämns ovan var det totala antal Europass som faktiskt utfärdats fram till november 2001 i de 18 länderna omkring 19 300. Medan upp till tre europeiska utbildningsavsnitt kan beskrivas i ett Europass, har endast en mycket begränsad andel av de studerande fyllt i och registrerat mer än ett utbildningsavsnitt, vilket gör att antalet utfärdade dokument i stort sett är detsamma som antalet europeiska utbildningsavsnitt.

Tabell 3: Europeiska utbildningsavsnitt som registrerats i Europass i november 2001.

>Plats för tabell>

* Antal dokument som begärts av utbildningsorganisationer. I princip kanske en del av de utbildningsavsnitt som uppgivits inte fullbordas (avbrutet projekt, individuella avhopp etc.) Källa: Rapport av extern uppdragstagare, BBJ Consult AG.

Tabellen stämmer i stort sett med de demografiska uppgifterna, systemen för allmän utbildning och yrkesutbildning och de olika framgångstalen när det gäller genomförandet av initiativet Europass-Utbildning, men siffran för Tyskland är slående: Tyskland ensamt står för nästan hälften av de europeiska utbildningsavsnitten. Å ena sidan kan detta förklaras med storleken på dess dubbla system: endast 1 % av de 600 000 lärlingskontrakt som undertecknades i Tyskland 2000 omfattade perioder utomlands, men bara det betyder 6 000 utbildningsavsnitt. Å andra sidan omfattar siffran för Tyskland även projekt som inte uppfyller de kriterier man har kommit överens om och som inte skulle godtas som ett europeiskt utbildningsavsnitt i de flesta andra länder (jfr 3.1.1. ovan).

Mindre länder som Österrike och Danmark angav också proportionellt sett höga siffror (siffran för Danmark har inte bekräftats). Andra stora leverantörer var Frankrike och England. Alla dessa länder ger prov på en kombination av ett väl utvecklat lärlingssystem och en väl etablerad tradition med transnationellt utbyte som inte enbart bygger på gemenskapsprogram.

Transnationellt utbyte för lärlingar har en kortare tradition i Italien än i Frankrike, vilket i stort sett förklarar den stora skillnaden mellan dessa demografiskt lika länder. Nästan alla utbildningsavsnitt i Italien var inom gemenskapsprogram (mestadels Leonardo da Vinci).

Avsaknaden av uppgifter för Spanien beror på att upprättandet av genomförandemekanismen i Spanien blev försenad.

3.2.2. Flöden mellan länder

Den information som finns tillgänglig är ofullständig och gäller inte alltid samma tidsperiod. Om uppgifter finns tillgängliga, bör det noteras att siffrorna för flera länder fortfarande är begränsade på detta stadium av genomförandet. Ett enda utbytesprojekt med inriktning på ett visst land kan därför antyda trender som kanske visar sig felaktiga på längre sikt.

Tabell 4. Flöden mellan länder.*

>Plats för tabell>

* Uppgifter finns inte tillgängliga för alla länder. För en del länder gäller uppgifterna en period senare än november 2001.

Alla länder är värdar för europeiska utbildningsavsnitt. Att engelskan är mest använt som andra språk bidrar säkert till Irlands och Storbritanniens popularitet (Irland är populärast bland de mindre länderna och Storbritannien populärast rent allmänt). Detta har bekräftats av de nationella kontaktpunkterna.

Att det finns väl etablerade traditioner med bilaterala utbyten mellan grannländer, som det fransk-tyska ungdomsutbytesprogrammet, påverkar givetvis situationen i viss utsträckning. Vissa uppgifter tyder också på att social, kulturell och språklig närhet (Italien till Spanien och Frankrike) samt ekonomiskt utbyte (Italien och Danmark) påverkar. Å andra sidan kan språkligt och geografiskt avstånd skapa ett starkt intresse (B-Nl, Danmark och Sverige till Spanien; spanskans ställning som internationellt språk kan också vara en viktig faktor).

3.2.3. Praktikperiodens längd

Trots att det inte finns detaljerade kvantitativa uppgifter för alla länder, kan man dock med säkerhet påstå att praktikperiodernas längd utomlands varierar mellan 3 och 15 veckor med viss tyngdpunkt på kortare vistelser (3-4 veckor) och längre (9-12 veckor). Detta mönster är mycket tydligt för Belgien-NI, Storbritannien och Luxemburg (fastän det sistnämnda landet även rapporterar ett antal praktikperioder på 6 veckor). I Frankrike varar 60 % av praktikperioderna utomlands 4 till 12 månader, resten fördelas jämnt över kortare och längre perioder. Irland anger en genomsnittlig längd på 8 veckor, medan praktikperioderna från Norge varar 9 till 16 veckor, och de från Liechtenstein 12 till 24 veckor. I Sverige är den vanligaste längden 3 veckor, men det finns även längre (3, 5 eller 6 månader och även ett år). Finland rapporterar en genomsnittlig längd på omkring 6 veckor, men det har förekommit projekt på upp till 30 veckor.

3.2.4. Kön och ålder när det gäller innehavare av Europass

Av den information som finns framgår det att allmänt sett är fler kvinnor än män som är involverade i sådana europeiska utbildningsavsnitt för vilka Europass begärdes.

Mindre länder uppvisar en brokig bild: medan i de belgiska språksamfunden är fler män än kvinnor innehavare av Europass (40 mot 31 i Belgien-FR och 120 mot 116 i Belgien-NI), följer Irland (38 kvinnor och 16 män) och Sverige (204 kvinnor och 160 män) tendensen, och klyftan blir särskilt stor i Finland (329 kvinnor och 137 män). Uppgifterna är särskilt intressanta för länder med ett stort antal innehavare av Europass: i både Tyskland och Frankrike omfattade 55 % av utbildningsavsnitten kvinnor. I Frankrike innehade kvinnorna 1 525 av de 2 697 Europass som utfärdats t.o.m. november 2001 (männen 1 127). I Tyskland uppgick antalet ansökningar från kvinnor till 4 786 av de 8 635 ansökningar för vilka den informationen finns (mot 3 849 ansökningar som lämnats in av män).

Av åldersfördelningen, som endast finns för ett fåtal länder, framgår att en stor majoritet är unga människor runt 20 år. I Flandern, Belgien är 75 % av innehavarna av Europass mellan 18 och 25. I Norge skiljer man på åldersgruppen 16-19 år och 20-23 år, vilket omfattar de flesta Europass-innehavare (den yngre gruppen är något större). I Frankrike är 62 % av de studerande inom europeiska utbildningsavsnitt mellan 19 och 21 år, 14 % är yngre (16-18) och 20 % äldre (22-25). Genomsnittsåldern för finska innehavare av Europass är 22 år.

3.2.5. Utbildningsnivå och typ av institutioner

Information om nivån på utbildningsavsnitten och typ av institution som tillhandahåller dem finns inte för alla länder, men det är möjligt att göra en översikt.

Med tanke på skillnaderna i de nationella systemen är situationen i flera länder (Österrike, Belgien-NI, Finland, Irland, Island, Italien, Sverige) i stort sett likartad: omkring 80 % av de som reser iväg för att delta i ett utbildningsavsnitt inom ett program på högstadie- eller gymnasienivå, vid utbildningsinstitutioner eller tekniska skolor. I allmänhet rapporterar dessa länder även utbildningsavsnitt, 10 till 20 %, på högre utbildningsnivå och, mindre än 10 %, inom utbildningsprogram på lägre nivå.

I Frankrike uppges att gymnasieprogram och kortare postgymnasiala program utgör nästan 75 % av utbildningsavsnitten, jämt fördelade mellan de två typerna, med omkring 13 % vardera för högstadiet och högre utbildning. Lärlingar inom det franska systemet kan förekomma på vilken nivå som helst, inklusive högre utbildning.

Lärlingar och studerande på gymnasienivå delar de Europass som utfärdats på Island. I Luxemburg, Nederländerna och Norge finns praktiskt taget alla deltagare inom utbildningsprogram på högstadie- och gymnasienivå, vilket i vissa fall inbegriper lärlingar. Innehavarna av grekiska Europass har i allmänhet redan gymnasiebetyg och studerar vid högre utbildnings- eller på yrkesutbildningsinstitutioner inom postgymnasiala program. Inom den fransktalande delen av Belgien och i Irland ansökte institutioner för högre utbildning om de flesta Europass och använde dem.

Bilden är annorlunda i Tyskland, eftersom de flesta utbildningsavsnitten i Tyskland, som utgör omkring hälften av alla utbildningsavsnitt, rör lärlingar inom grundläggande utbildning. En analys som rapporterats i den undersökning som gjorts av universitetet i Köln tycks bekräfta detta.

3.2.6. Deltagande när det gäller olika sektorer och små och medelstora företag

Uppgifterna om de sektorer som berörs av europeiska utbildningsavsnitt är mycket knapphändiga. För de länder som verkligen har uppgifter är hotell- och restaurangbranschen samt turistnäringen ofta den mest populära sektorn (36 % Finland, 27 % Nederländerna, 30 % Luxemburg). Många utbildningsavsnitt omfattar även andra tjänster (t.ex. Italien: 25 % inom allmänna tjänster; Finland: 21 % inom sociala tjänster och hälso- och sjukvård), men praktiskt taget alla sektorer omfattas av åtminstone några utbildningsavsnitt.

Deltagandet av små och medelstora företag utöver utbildninginstitutioner förefaller att ännu inte vara så utbrett. I flera fall har ännu ingen särskild åtgärd vidtagits för att främja de små och medelstora företagens deltagande, eftersom de nationella kontaktpunkterna har koncentrerat sina resurser på att få igång initiativet.

Många lärlingar arbetar på små och medelstora företag. Det är välkänt att det inte är lätt för små företag att sända en lärling utomlands, även för en kortare period. Å andra sidan ser de små och medelstora företag, som erkänner fördelen av att sända sina lärlingar utomlands, Europasset som ett sätt att öka lärlingsutbildningens status och att motivera lärlingarna. Den franska kontaktpunkten sade att denna positiva attityd blir allt vanligare och det rapporterades även i den tyska utvärdering som gjorts vid universitetet i Köln.

Å andra sidan ser vissa företag, oavsett storlek, ingen fördel i att sända sina lärlingar utomlands under en period. Det är inte troligt att Europasset som sådant kommer att ändra deras uppfattning, även om det blir mer känt. Det faktum att de små och medelstora företagen hittills inte ser någon särskild fördel med Europasset påpekades bl.a. påpekats av den tyska nationella kontaktpunkten.

Små och medelstora företag deltar i högre grad som värdorganisationer. Grekland rapporterar att de små och medelstora företagen är lika många som utbildningsinstitutionerna. En regional kontaktpunkt i Frankrike säger att flertalet värdorganisationer är små och medelstora företag.

3.2.7. Förbindelser med andra program och initiativ

Eftersom det ofta inte finns några kvantitativa siffror, bekräftar alla nationella kontaktpunkter sambandet med Leonardo da Vinci-programmet, fastän den relativa betydelsen varierar. I Italien och Norge var t.ex. nästan alla utbildningsavsnitt Leonardo da Vinci-projekt som avser transnationell rörlighet, medan i Sverige omkring hälften av de sändande organisationerna sökte bidrag från andra program. Leonardo da Vinci bidrar till lite mer än en tredjedel av alla utbildningsavsnitt i Finland och en fjärdedel av alla utbildningsavsnitt i Frankrike.

Omfattningen av andra initiativ och program som har finansierats av EU har hittills varit mycket begränsad: Fem procent av utbildningsavsnitten i Frankrike och 2 % av utbildningsavsnitten i Finland fick bidrag från Sokrates. Vissa projekt inom Ungdom fanns i Italien och ett fåtal franska europeiska utbildningsavsnitt fick bidrag från Equal.

Förutom den tydliga överensstämmelsen mellan Leonardo da Vinci-projekt som avser transnationell rörlighet och begreppet europeiska utbildningsavsnitt, förefaller förbindelserna vara något institutionaliserade. Å ena sidan hänvisas i Leonardo da Vinci-beslutet direkt till beslutet om europeiska utbildningsavsnitt [5]. Å andra sidan har många nationella kontaktpunkter även nationella kontor för Leonardo da Vinci (jfr 2.2 ovan).

[5] Jfr rådets beslut 1999/382/EG av den 26 april 1999 om att upprätta den andra etappen av gemenskapens åtgärdsprogram för yrkesutbildning Leonardo da Vinci, EGT L 146, 11.6.1999, s.33. Det nämns i bilaga 1, avsnitt II, punkt 1, s.40.

I Italien godkändes under 2001 ungefär 89 % av de projekt som avser transnationell rörlighet enligt Leonardo-programmet som även hade ansökt om Europass. I Danmark har alla de Leonardo-projekt som avser transnationell rörlighet och som godkänts under 2001, del 1 och 2, automatiskt fått samma antal Europass som det finns deltagare.

Program utanför EU:s ram har även spelat en roll i flera länder. De omfattar följande:

- Det sedan länge etablerade fransk-tyska programmet för ungdomsutbyte, som redan nämnts.

- Programmet "Training Bridge", som främjar tyskt-brittiskt samarbete när det gäller yrkesinriktad utbildning (inleddes i december 1998).

- Det danska PiU-programmet, som gör det möjligt för unga danskar som genomgår grundläggande yrkesutbildning att få praktik utomlands.

- Det skandinaviska programmet "Nordplus Junior".

3.3. Information och marknadsföring

I många länder spreds information om initiativet Europass-Utbildning innan verksamheten startade i form av inledande konferenser som hölls under de sista månaderna under 1999 (Danmark, Tyskland, Frankrike, Finland, Nederländerna, Luxemburg, Sverige och Storbritannien). I stället för en inledande konferens organiserade Österrike en informationskampanj. Under 2001 och 2000 anordnade många länder en rad regionala evenemang vid sidan av eller i stället för nationella konferenser. Vissa länder (Italien och Norge) föredrog att anordna ett nationellt inledningsevenemang när systemet väl hade etablerats och tagits i bruk. I konferenserna deltog oftast utbildningsanordnare, projektledare för praktikprojekt utomlands, företrädare för arbetsmarknadens parter samt nationella och lokala myndigheter.

Särskilda evenemang, resurser och kampanjer var inte de enda sätten som användes för att sprida information om och marknadsföra Europass-Utbildning. I evenemang med anknytning till allmän och yrkesinriktad utbildning på nationell eller lokal nivå ingick ofta en utställningsdel eller en presentation av Europass-initiativet. Detta underlättades i hög grad av att de nationella kontaktpunkterna ofta återfinns i eller är nära knutna till mer övergripande organisationer för allmän och yrkesinriktad utbildning (jfr punkt 2.2.2 ovan).

Förutom att sprida kommissionens broschyrer och flygblad utarbetade alla länder eget informationsmaterial, vanligtvis för allmänheten, men ibland för specifika målgrupper. I vissa länder utformades också material för projektansökare och potentiella deltagare. Exempelvis framställdes i Österrike en cd-rom skiva, i Italien en allmän handbok och ett cd-kort, och i Norge en särskild videofilm och en multimedieprodukt.

I många medlemsstater skapades nationella webbplatser för Europass-Utbildning, med såväl allmän information som praktiska upplysningar om hur man får och använder dokumentet, ibland med ett interaktivt gränssnitt kopplat till det datasystem som används för handläggningen av initiativet. Det franska systemet, i vilket projektansökarna kan lämna sina ansökningar, infördes också hos de nationella kontaktpunkterna i Italien och Norge. I Norge integrerades det med det system som används av det nationella programkontoret för Leonardo da Vinci. Vissa webbplatser innehåller en hjälpfunktion som kan användas av dem som har tillgång till Internet.

3.4. Utvärdering

I några länder har redan nationella utvärderingar gjorts: Finland, Tyskland och Sverige.

Den finska studien gjordes fortlöpande genom insamling av blanketter från elever och samordnare. Allmänt sett välkomnade både utbildningsinstitutionerna och praktikanterna Europass-dokumentet, med de ansåg dock att det kunde vara mer användarvänligt. Särskilt elever i yrkesinriktade gymnasieutbildningar ansåg ofta att det på ett bra sätt redovisade utbildningsperioden utomlands. Cirka en av fyra elever ansåg att Europass-dokumentet skulle vara mycket värdefullt för dem i framtiden och hälften av eleverna ansåg att det troligen var värdefullt. De flesta elever var nöjda eller mycket nöjda med sina europeiska utbildningsavsnitt (4 % av eleverna var inte nöjda).

De tyska studien, som utfördes av forskningsinstitutet för hantverkssektorn vid universitetet i Köln, omfattade alla tyska kontaktpunkter, cirka 300 projektledare för praktikprojekt utomlands och ett antal innehavare av Europass. I studien ges information om Europassets praktiska användning, dess fördelar och uppfattade status. Såsom nämnts ovan visas i studien att de tyska kontaktpunkterna utfärdade dokumentet även när inte alla kvalitetskriterier för europeiska utbildningsavsnitt var uppfyllda (jfr punkterna 3.1.1 och 3.2.1 ovan). Andra resultat visar att företagen accepterade dokumentet, att praktikanterna hellre själva skulle vilja kunna begära dokumentet, att de nationella kontaktpunkterna och utbildningsinstitutionerna ansåg att Europass var ett relativt användbart instrument för att öka utbildningsavsnittens status och för att underlätta på arbetsmarknaden, att uppfattningarna bland slutanvändarna var mycket skilda samt att formatet inte var användarvänligt. Slutsatserna var att dokumentet Europass-Utbildning skulle kunna bli ett bra instrument för redovisning av utlandserfarenhet, men att det måste göras mer användarvänligt och mer känt.

Den nederländska studien utfördes av CINOP i ett mycket tidigt skede av genomförandet. I studien ingår svar från personal från tio utbildningsinstitutioner och från vissa Europass-innehavare. Studien behandlar policyfrågor, rutiner, organisation, information, mottagande institutioner samt effekter. Många praktikanter och utbildningsinstitutioner ansåg att Europasset inte kunde ge någon större effekt på arbetsmarknaden, eftersom det inte var tillräckligt känt. I studien lades förslag fram om att skapa ett elektroniskt Europass, att sprida mer information om strukturen för resurserna och genomförandet och att marknadsföra Europass som en redovisning av innehavarnas europeiska erfarenheter.

Den svenska studien, som utfördes direkt av den nationella kontaktpunkten bland projektansökare och ett urval av Europass-innehavare, inriktades på hur Europass uppfattades och accepterades. Den gemensamma europeiska strukturen var mycket uppskattad. Vissa organisationer ansåg att dokumentet hade motiverat deras elever att resa utomlands. Att ha ett dokument att visa för kommande arbetsgivare ökade praktikens värde. De flesta organisationer ansåg att Europass-dokumentet kunde hjälpa innehavarna att få arbete, eftersom det bekräftade sådan erfarenhet som ofta efterfrågades på arbetsmarknaden, men att det kunde göras ännu bättre om det fanns plats för en bättre beskrivning av färdigheterna.

4. Slutsatser

Två år efter det att beslut 1999/51/EG trädde i kraft kan genomförandet sammanfattas enligt följande:

* Genomförandemekanismen har etablerats och fungerar nu smidigt, och i synnerhet har

- alla medlemsstater utsett ett eller flera befintliga organisationer - s.k. nationella kontaktpunkter - till att ansvara för genomförandet av initiativet Europass-Utbildning,

- kommissionen främjat samordning och informationsutbyte genom möten mellan företrädare för de nationella kontaktpunkterna, samtidigt som kommissionen och de nationella kontaktpunkterna enats om icke bindande stadgar för samarbetet.

* Informationsspridningen har startat i alla länder (med ett undantag där den kommer att starta i början av 2002), och fram till november 2001

- hade omkring 19 300 Europass-dokument utfärdats.

* I allmänhet utfärdades dokumenten för att redovisa europeiska utbildningsavsnitt enligt kriterierna i beslutet. Detta var dock inte fallet i Tyskland.

* Tillgängliga uppgifter visar särskilt att

- alla länder har organiserat eller håller på att genomföra europeiska utbildningsavsnitt, och att de engelskspråkiga länderna är de främsta resmålen,

- praktiken utomlands varar mellan 3 till 15 veckor,

- en knapp majoritet av innehavarna av Europass var kvinnor (cirka 55 %),

- en stor majoritet av Europass-innehavarna är omkring 20 år (17-23),

- cirka tre fjärdedelar av Europass-innehavarna är elever på högstadie- eller gymnasienivå, medan lägre och högre utbildningsnivåer motsvarar 10-15 % vardera,

- hotel, restaurang och turism oftast är de mest populära branscherna, men att det finns ett eller flera utbildningsavsnitt i alla branscher,

- små och medelstora företag (andra än utbildningsinstitutioner) vanligtvis inte är sändande organisationer, men att de ofta anordnar europeiska utbildningsavsnitt,

- många europeiska utbildningsavsnitt ingår i Leonardo da Vinci-programmet, men att deras betydelse i stor utsträckning varierar från land till land (30-100 %), att andra EU-program (Sokrates, Ungdom, Equal) spelar en marginell roll samt att bilaterala eller nationella initiativ i vissa länder motsvarar upp till 50 % av de europeiska utbildningsavsnitten.

* Frågor om information och marknadsföring behandlades under de inledande konferenserna, informationsspridning genom broschyrer och flygblad har framställts både på europeisk och nationell nivå och deltagande har skett i relevanta evenemang, informationskampanjer och webbplatser, etc.

- Webbplatser administreras både på europeisk och nationell nivå och i vissa länder ingår de i ett datasystem.

* Företrädare för arbetsmarknadens parter på EU-nivå deltar i samordningsmöten och på nationell nivå sitter företrädare för arbetsmarknadens parter ofta i ledningskommittéer eller motsvarande organ.

* Vissa länder har gjort nationella utvärderingsstudier och på europeisk nivå har det utarbetats en utvärderingsplan, som inbegriper ett seminarium (3-4 juni 2002) och en delutvärdering (som skall vara färdig i december 2002).