(1)

I enlighet med artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska unionen bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. I artikel 3 i EU-fördraget anges vidare att unionen ska ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd och att den ska respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas. Dessa värden bekräftas och uttrycks i de rättigheter och de principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

(2)

Det är av avgörande betydelse att dessa rättigheter och värden fortsätter att aktivt odlas, skyddas, främjas, upprätthållas och spridas bland medborgare och folk och de fortsätter att stå i centrum för unionsprojektet, eftersom en urholkning av skyddet av dessa rättigheter och värden i en medlemsstat kan få skadliga effekter för unionen som helhet. Därför bör det i unionens allmänna budget anslås medel till en ny fond för rättsliga frågor, rättigheter och värden, som omfattar programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden samt programmet för rättsliga frågor som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/693 (4). I en tid då samhällena i Europa konfronteras med extremism, radikalisering och splittring och utrymmet för ett oberoende civilt samhälle krymper, är det viktigare än någonsin att främja, stärka och försvara rättvisa, rättigheter och unionens värden när det gäller respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta kommer att få djupgående och direkta följder för politiken, samhället, kulturen och ekonomin i unionen. Som en del av den nya fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden kommer programmet för rättsliga frågor, i enlighet med programmet Rättsliga frågor för perioden 2014–2020 som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1382/2013 (5), att fortsätta att stödja en fortsatt utveckling av unionens rättsliga område som bygger på rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende och opartiskhet, ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende, tillgång till rättslig prövning samt gränsöverskridande samarbete.

Programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden (nedan kallat programmet) kommer att samla programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap för perioden 2014–2020 som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 (6), och programmet Ett Europa för medborgarna som inrättats genom rådets förordning (EU) nr 390/2014 (7) (nedan kallade de föregående programmen).

(3)

Programmet bör inrättas för en sjuårsperiod så att dess löptid anpassas till den fleråriga budgetramens löptid, som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (8).

(4)

Fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden och dess två underliggande finansieringsprogram kommer att inriktas på personer och enheter som bidrar till att göra våra gemensamma värden och vår rika mångfald samt rättigheter och jämlikhet levande och dynamiska. Det slutliga målet är att främja och stödja ett rättighetsbaserat, jämlikt, öppet, pluralistiskt, inkluderande och demokratiskt samhälle. Det innefattar ett dynamiskt och livskraftigt civilsamhälle som en nyckelaktör som uppmuntrar människors demokratiska, samhälleliga och medborgerliga delaktighet och som odlar den rika mångfalden i det europeiska samhället, på grundval av våra gemensamma värden, vår gemensamma historia och våra gemensamma minnen. Enligt artikel 11 i EU-fördraget ska unionens institutioner föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med det civila samhället samt på lämpligt sätt ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden.

(5)

En öppen, tydlig och regelbunden dialog med programmets stödmottagare och andra berörda parter bör etableras genom att inrätta en grupp för civil dialog. Gruppen för civil dialog bör vara ett öppet och informellt diskussionsforum och bidra till utbytet av erfarenheter och god praxis och till diskussionen om den politiska utvecklingen inom de områden och mål som omfattas av programmet och relaterade områden. Gruppen för civil dialog bör inte få något ansvar för förvaltningen av programmet.

(6)

Genom att man bygger vidare på och vidareutvecklar de positiva erfarenheterna från de föregående programmen bör programmet göra det möjligt att utveckla synergier för att möta gemensamma utmaningar när det gäller att främja och skydda unionens värden och för att nå den kritiska massa som krävs för att få konkreta resultat på fältet. Detta kommer att göra det möjligt att utnyttja synergipotentialen fullt ut för att på ett mer effektivt sätt stödja de politikområden som omfattas och stärka förmågan inom relaterade politikområden att nå ut till människor och det civila samhället, med målet att nå en jämn geografisk fördelning. För att fungera effektivt bör programmet använda skräddarsydda och riktade strategier för att beakta de olika sektorernas specifika natur, deras olika målgrupper och dessas särskilda behov.

(7)

Fullständig respekt för och främjande av rättsstatsprincipen och demokratin är grundförutsättningar för att man ska kunna bygga upp medborgarnas förtroende för unionen och säkerställa ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna. Genom att främja rättigheter och värden kommer programmet att bidra till uppbyggnaden av en mer demokratisk union, respekten för rättsstatsprincipen och demokratisk dialog, öppenhet och god förvaltning, även när utrymmet för det civila samhället krymper.

(8)

För att föra unionen närmare dess medborgare och främja demokratiskt deltagande krävs en rad olika åtgärder och samordnade ansträngningar. Unionsmedborgarskapet och den europeiska identiteten bör utvecklas och främjas genom att medborgarna uppmuntras att förstå den politiska beslutsprocessen och genom att främja medborgerligt engagemang i unionens åtgärder. Åtgärder för att sammanföra medborgare genom vänortsprojekt och nätverk av städer och stödja det civila samhällets organisationer på lokal, regional, nationell och transnationell nivå på de områden som omfattas av programmet kommer dessutom att bidra till att stärka medborgarnas engagemang i samhället och i slutändan deras aktiva delaktighet i det demokratiska livet i unionen. Samtidigt kan stödverksamhet som främjar ömsesidig förståelse, interkulturell dialog, kulturell och språklig mångfald, social delaktighet och respekt för andra bidra till en känsla av tillhörighet till unionen och av ett gemensamt medborgarskap inom ramen för en europeisk identitet, baserad på en gemensam förståelse av våra gemensamma europeiska värden, vår gemensamma europeiska kultur och historia samt vårt gemensamma europeiska arv. Främjandet av en ökad känsla av samhörighet med unionen och unionens värden är särskilt viktigt bland medborgare i dess yttersta randområden på grund av deras avsides läge och avstånd från den europeiska kontinenten.

(9)

Åminnelseverksamhet och kritisk eftertanke kring Europas historiska minnen är nödvändiga inslag för att göra medborgarna, särskilt unga, medvetna om sin gemensamma historia och sina gemensamma värden, som grundval för en gemensam framtid. Åminnelseverksamhet bör begrunda orsakerna till de totalitära regimerna i Europas nutidshistoria, särskilt nazismen, som ledde till förintelsen, fascismen, stalinismen och totalitära kommunistregimer, och bör hedra minnet av offren för deras brott. Den bör även omfatta verksamhet som gäller andra avgörande ögonblick och viktiga hållpunkter i Europas nutidshistoria. Relevansen av historiska, sociala, kulturella och interkulturella faktorer bör också beaktas för att skapa en europeisk identitet som bygger på gemensamma värden och en känsla av samhörighet.

(10)

Medborgarna bör bli mer medvetna om sina rättigheter på grundval av unionsmedborgarskapet, och de bör kunna känna sig bekväma med att bo, resa, studera, arbeta och utföra frivilligarbete i en annan medlemsstat. De bör känna att de kan åtnjuta och utöva alla sina medborgerliga rättigheter och förlita sig på att rättigheterna är tillgängliga på lika villkor, kan göras gällande utan inskränkningar och omfattas av skydd, utan någon diskriminering oavsett var i unionen de befinner sig. Det civila samhället behöver stödjas för att främja, skydda och öka medvetenheten om unionens värden och för att bidra till att de rättigheter som följer med unionsrätten faktiskt kan åtnjutas.

(11)

Jämställdhet är ett grundläggande värde och ett mål för unionen. På det hela taget har framstegen på jämställdhetsområdet dock stagnerat. Diskriminering och ojämlik behandling av kvinnor och flickor, liksom olika former av våld riktat mot dem, kränker deras grundläggande rättigheter och hindrar dem från att delta fullt ut i politiken, samhället och ekonomin. Dessutom utgör politiska, strukturella och kulturella barriärer ett hinder för att uppnå verklig jämställdhet. Att främja jämställdhet och jämställdhetsintegrering i all verksamhet som bedrivs av unionen är därför en viktig uppgift för unionen och en drivkraft för ekonomisk tillväxt och social utveckling som bör stödjas genom programmet. Att aktivt bekämpa stereotyper och ta itu med tyst diskriminering och diskriminering på flera grunder är särskilt viktigt. Lika tillgång till arbete, likvärdigt arbetsmarknadsdeltagande och undanröjande av hinder för karriärutveckling inom alla sektorer, till exempel rättsväsendet och sektorer med koppling till naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, är jämställdhetens stöttepelare. Fokus bör också ligga på balansen mellan arbetsliv och privatliv och på lika fördelning mellan män och kvinnor av obetalt hushållsarbete och omsorg om barn, äldre och andra personer i beroendeställning, eftersom dessa är frågor som är nära sammankopplade till uppnåendet av ett likvärdigt ekonomiskt oberoende och deltagande och till uppnåendet av jämställdhet mellan kvinnor och män.

(12)

Könsrelaterat våld och våld mot riskutsatta grupper (barn, unga och andra riskutsatta grupper, såsom hbtqi-personer och personer med funktionsnedsättning) utgör en allvarlig kränkning av grundläggande rättigheter och fortgår i hela unionen, i alla sociala och ekonomiska sammanhang, och har allvarliga konsekvenser för offrens fysiska, mentala och psykiska hälsa och för samhället som helhet. Könsrelaterat våld och trakasserier i både hemmet och det offentliga rummet drabbar mest kvinnor. Att bekämpa sådant våld och sådana trakasserier är därför en nyckelåtgärd för att främja jämställdhet. I Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) definieras våld mot kvinnor som varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande för kvinnor, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang. Åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld kräver en flerdimensionell strategi och inbegriper att ta itu med dess rättsliga, ekonomiska, utbildningsrelaterade och hälsorelaterade aspekter. Man måste också aktivt bekämpa såväl könsstereotyper från tidig ålder som alla former av hatpropaganda och våld på nätet. I det sammanhanget är det av största vikt att stödja kvinnorättsorganisationer och andra aktörer som arbetar på detta område. Barn, unga och andra riskutsatta grupper, såsom hbtqi-personer och personer med funktionsnedsättning, riskerar också i större utsträckning att utsättas för våld, särskilt inom familjeförhållanden och i nära relationer.

Åtgärder bör vidtas för att främja riskutsatta personers rättigheter – i synnerhet barns rättigheter, däribland de som är föräldralösa, oavsett om detta är till följd av brottsliga handlingar i hemmet eller något annat, och andra särskilt utsatta grupper av barn – och bidra till att skydda dem och säkerställa deras rätt till utveckling och värdighet. Åtgärder för att bekämpa alla former av våld, särskilt könsrelaterat våld, främja förebyggande av sådant våld och skydda och stödja dess offer är unionsprioriteringar som hjälper individer att tillvarata sina grundläggande rättigheter och främjar jämställdhet. Dessa prioriteringar bör stödjas genom programmet. Vikten av att bevilja finansiering inom ramen för programmet till organisationer i det civila samhället som främjar jämställdhet, bekämpar könsrelaterat våld och främjar kvinnors rättigheter, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och hbtqi-personers rättigheter, i samtliga medlemsstater betonas. All sådan verksamhet strävar efter att främja Europeiska unionens centrala värden och bör därför stödjas i hela unionen, utan undantag.

(13)

En stark politisk vilja och samordnade insatser som bygger på metoder och resultat från de föregående Daphne-programmen, programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap och programmet Rättsliga frågor är nödvändiga förutsättningar för att förebygga och bekämpa alla former av våld och för att skydda offren. Det bör särskilt framhållas att finansiering via Daphne för att förebygga och bekämpa våld mot barn, unga och kvinnor samt skydda offer har, sedan starten 1997, varit en verklig framgång, i fråga om såväl popularitet bland berörda aktörer (offentliga myndigheter, akademiska institutioner och icke-statliga organisationer) som hur effektiva de finansierade projekten har varit. Daphne-programmet har finansierat projekt för att öka medvetenheten, tillhandahålla stödtjänster för offer och stödja det civila samhällets organisationers verksamheter på fältet. Det har tagit upp alla former av våld, inklusive våld i hemmet, sexuellt våld, människohandel, stalkning och skadliga sedvänjor som kvinnlig könsstympning, liksom nya framväxande former av våld, exempelvis nätmobbning och nättrakasserier. Mot bakgrund av att antalet offer för könsrelaterat våld fortfarande är alarmerande är det viktigt att fortsätta med alla dessa åtgärder med ett oberoende budgetanslag för verksamheter som genomför det specifika målet att förebygga och bekämpa alla former av könsrelaterat våld inom ramen för Daphne och att vederbörligen beakta resultat och erfarenheter från dessa vid genomförandet av programmet.

(14)

Icke-diskriminering är en av unionens grundläggande principer. I artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Icke-diskriminering fastställs även i artikel 21 i stadgan. Särdragen hos olika former av diskriminering, däribland direkt, indirekt och strukturell diskriminering, bör beaktas, och lämpliga åtgärder för att förebygga och bekämpa diskriminering på en eller flera grunder bör utarbetas parallellt. Programmet bör stödja åtgärder för att förebygga och bekämpa alla former av diskriminering, rasism, främlingsfientlighet, afrofobi, antisemitism, antiziganism och antimuslimskt hat samt alla andra former av intolerans, inklusive homofobi, bifobi, transfobi, intersexfobi och intolerans som gäller könsidentitet, såväl på nätet som i verkliga livet, samt intolerans mot personer som tillhör minoriteter, med hänsyn till diskriminering på flera grunder. Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang också ägnas åt att förebygga och bekämpa alla former av våld, hat, segregering och stigmatisering, samt åt att bekämpa mobbning, trakasserier och intolerant behandling. Programmet bör genomföras på ett sådant sätt att programmet och annan verksamhet inom unionen med samma mål ömsesidigt stärker varandra, särskilt de verksamheter som avses i kommissionens meddelande av den 5 april 2011 med titeln En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 och i rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (9).

(15)

Hinder i den sociala och fysiska miljön samt bristande tillgänglighet hindrar personer med funktionsnedsättning från att delta fullt ut och effektivt i samhället på lika villkor med andra. Personer med funktionsnedsättning stöter på hinder bland annat i förbindelse med att få tillgång till arbetsmarknaden, dra fördel av en inkluderande och kvalitativ utbildning, undvika fattigdom och social utestängning, beredas tillgång till kulturella initiativ och media samt att utöva politiska rättigheter. I egenskap av part i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, har unionen och alla dess medlemsstater åtagit sig att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionshinder. Den konventionen har blivit en integrerad del av unionens rättsordning.

(16)

Rätten till respekt för privatliv och familjeliv, bostad och kommunikationer är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 7 i stadgan. Skyddet av personuppgifter är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 16 i EUF-fördraget och i artikel 8 i stadgan. Efterlevnaden av reglerna om skydd av personuppgifter är föremål för kontroller av oberoende tillsynsmyndigheter. Unionens regelverk, framför allt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (10) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (11), innehåller bestämmelser för att säkerställa att rätten till skydd av personuppgifter tillämpas på ett effektivt sätt. Dessa rättsliga instrument ger de nationella tillsynsmyndigheterna med ansvar för dataskydd i uppgift att främja allmänhetens medvetenhet om och förståelse av risker, regler, skyddsåtgärder och rättigheter som har samband med behandlingen av personuppgifter. Unionen bör kunna bedriva medvetandehöjande åtgärder, bland annat genom att stödja organisationer i det civila samhället som verkar för att skyddet av personuppgifter följer unionens standarder, och genomföra studier och annan relevant verksamhet med hänsyn till betydelsen av rätten till skydd av personuppgifter i en tid av snabb teknisk utveckling.

(17)

Enligt artikel 24 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet anta bestämmelser om de förfaranden och villkor som krävs för framläggande av ett medborgarinitiativ enligt artikel 11 i EU-fördraget. Så har också skett genom antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/788 (12). Programmet bör stödja finansieringen av tekniskt och organisatoriskt stöd för genomförandet av den förordningen, vilket skulle stärka medborgarnas möjligheter att utöva rätten att föreslå och stödja europeiska medborgarinitiativ.

(18)

I enlighet med artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget bör integreringen av jämställdhet och icke-diskriminering stödjas i all verksamhet inom programmet. En interimsutvärdering och en slutlig utvärdering av programmet bör innehålla en utvärdering av könsspecifika konsekvenser för att bedöma i vilken utsträckning det bidrar till jämställdhet och bedöma huruvida programmet har oavsiktliga negativa konsekvenser för jämställdheten. I det sammanhanget, och samtidigt som hänsyn tas till de olika verksamheternas natur inom programmets olika delar och deras storlek, är det viktigt att enskilda uppgifter som samlas in av de projektansvariga delas upp efter kön när så är möjligt. Det är också viktigt att ge de sökande information om hur man beaktar jämställdhet, bland annat information om användningen av verktyg för jämställdhetsintegrering, såsom jämställdhetsbudgetering och könsspecifik konsekvensbedömning vid behov. En jämn könsfördelning bör beaktas vid samråd med sakkunniga och berörda parter.

(19)

I artikel 3 i EUF-fördraget åläggs unionen att bland annat främjaskyddet av barns rättigheter i enlighet med artikel 24 i stadgan och FN:s konvention om barnets rättigheter.

(20)

I enlighet med unionsrättsakter om likabehandling har medlemsstaterna inrättat oberoende organ för främjandet av likabehandling (nedan kallade jämlikhetsorgan) för att motverka diskriminering på grund av ras, etniskt ursprung och kön. Många medlemsstater har dock gått längre än kraven i dessa unionsrättsakter och säkerställt att jämlikhetsorgan också kan hantera frågor om diskriminering på andra grunder, t.ex. språk, ålder, könsegenskaper, könsidentitet och varierat könsuttryck, sexuell läggning, religion och övertygelse, samt funktionshinder. Jämlikhetsorganen spelar en viktig roll när det gäller att främja jämlikhet och säkerställa en effektiv tillämpning av lagstiftningen om likabehandling, särskilt genom att tillhandahålla ett oberoende stöd till personer som utsatts för diskriminering, genomföra oberoende undersökningar om diskriminering samt offentliggöra oberoende rapporter och lämna rekommendationer i alla frågor som rör diskriminering i sina respektive medlemsstater. Det är mycket viktigt att det arbete som utförs av jämlikhetsorganen är samordnat på unionsnivå i detta hänseende.

Det europeiska nätverket för jämlikhetsorgan (Equinet) inrättades 2007 och utgörs av de jämlikhetsorgan, som föreskrivs i rådets direktiv 2000/43/EG (13) och 2004/113/EG (14) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG (15) och 2010/41/EU (16). Den 22 juni 2018 antog kommissionen rekommendation (EU) 2018/951 (17) om standarder för jämlikhetsorgan som omfattar deras mandat, oberoende, effektivitet, samordning och samarbete. Equinet har en särskild ställning, eftersom det är den enda enheten som säkerställer samordning av verksamheter som bedrivs av jämlikhetsorgan. Den samordningen av Equinet är av central betydelse för ett effektivt genomförande av unionsrätten mot diskriminering i medlemsstaterna och bör stödjas genom programmet.

(21)

För att göra tillgängligheten mer användarvänlig och ge opartisk vägledning och praktisk information och bistå sökande, berörda parter och stödmottagare med avseende på alla aspekter av programmet bör medlemsstaterna kunna inrätta kontaktpunkter för programmet. Kontaktpunkterna för programmet bör utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt och utan att myndigheterna lägger sig i deras beslut. Det är viktigt att medlemsstaterna ges möjlighet att välja det mest lämpliga sättet att förvalta kontaktpunkterna för programmet, inklusive genom myndigheter, det civila samhällets organisationer eller konsortier av dessa. Kontaktpunkter för programmet bör inte ha något ansvar för förvaltningen av programmet.

(22)

Oberoende människorättsorganisationer och det civila samhällets organisationer spelar en väsentlig roll för att främja, skydda och öka medvetenheten om unionens gemensamma värden, och för att bidra till ett effektivt utövande av rättigheter enligt unionsrätten, inklusive stadgan. Som framgår av Europaparlamentets resolution av den 19 april 2018 (18) är ökade medel och ett tillräckligt finansiellt stöd avgörande för utvecklingen av gynnsamma och hållbara förutsättningar för att det civila samhällets organisationer ska kunna stärka sin roll och göra det möjligt för dem att utföra sina uppgifter på ett oberoende och effektivt sätt. Unionsfinansieringen bör komplettera insatserna på nationell nivå genom att bidra till att stödja, stärka och bygga upp kapaciteten hos det civila samhällets oberoende organisationer som verkar för att främja rättigheter och värden och vars verksamhet bidrar till det strategiska säkerställandet av rättigheter som fastställs i unionsrätten, inklusive stadgan, bland annat genom opinionsbildning såsom strategisk tvistlösning, kampanjande, kommunikation och annan övervakande verksamhet, samt till att främja, tillvarata och öka medvetenheten om unionens värderingar på lokal, regional, nationell och transnationell nivå. Programmet bör genomföras på ett användarvänligt sätt, t.ex. genom ett användarvänligt ansöknings- och rapporteringsförfarande. Särskild uppmärksamhet bör ägnas programmets tillgänglighet för det civila samhällets organisationer på lokal, regional, nationell och transnationell nivå, bland annat vad gäller lokala organisationer i det civila samhället på gräsrotsnivå samt stödmottagarnas kapacitet. Detta bör i tillämpliga fall inbegripa överväganden om tillhandahållande av finansiellt stöd till tredje parter.

(23)

Kommissionen bör säkerställa övergripande konsekvens, komplementaritet och synergier med det arbete som utförs av unionens organ och byråer, särskilt Europeiska jämställdhetsinstitutet och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, och bör ta hänsyn till det arbete som utförs av andra nationella och internationella aktörer på de områden som omfattas programmet.

(24)

På vissa villkor bör programmet vara öppet för deltagande av medlemmar i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Anslutande länder, kandidatländer, potentiella kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi, länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och andra tredjeländer bör också kunna delta i programmet.

(25)

För att säkerställa en effektiv fördelning av anslag ur unionens allmänna budget är det nödvändigt att säkerställa att alla åtgärder som vidtas inom ramen för programmet har ett unionsmervärde, fungerar som komplement till medlemsstaternas åtgärder och är konsekventa med andra unionsåtgärder. Konsekvens, komplementaritet och synergier bör eftersträvas med finansieringsprogram som stödjer politikområden som har en nära anknytning, särskilt med programmet rättsliga frågor, samt med programmet Kreativa Europa, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) XXXX/XXXX (19), samt Erasmus+, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) XXXX/XXXX (20), för att förverkliga potentialen i samverkan på områdena kultur, media, konst, utbildning och kreativitet. Det är nödvändigt att skapa synergier med andra unionsfinansieringsprogram, särskilt på områdena sysselsättning och kampen mot social utestängning, särskilt med Europeiska socialfonden+, samt inom områdena den inre marknaden, företagande, ungdom, hälsa, medborgarskap och rättvisa, migration, säkerhet, forskning, innovation, teknik, näringsliv, sammanhållning, turism, yttre förbindelser, handel och hållbar utveckling.

(26)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela programmets löptid som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (21), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(27)

I enlighet med artikel 193.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (22) (nedan kallad budgetförordningen) får bidrag tilldelas för redan inledda åtgärder, om sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknades. Sådana kostnader som uppkom före den dag då bidragsansökan lämnades in är emellertid inte stödberättigande, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall. För att undvika avbrott i unionsstödet som skulle kunna inverka negativt på unionens intressen bör det vara möjligt att, för en begränsad tidsperiod i början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, betrakta kostnader som uppkommit med avseende på åtgärder som stöds genom denna förordning och som redan har inletts som stödberättigande från och med den 1 januari 2021, även om de genomfördes och uppkom innan bidragsansökan lämnades in.

(28)

Budgetförordningen är tillämplig på detta program. I budgetförordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(29)

Finansieringstyperna och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av deras kapacitet att uppnå de specifika målen för åtgärderna och åstadkomma resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan, kapaciteten för berörda parter och berättigade stödmottagare samt den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör omfatta beaktande av användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader, samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, enligt vad som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(30)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (23) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (24), (Euratom, EG) nr 2185/96 (25) och (EU) 2017/1939 (26) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (27).

I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(31)

Tredjeländer som är medlemmar i EES får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättas genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (28), av vilket följer att programmen ska genomföras på grundval av ett beslut antaget inom ramen för det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning som kräver att tredjeländer beviljar de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(32)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget omfattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten.

(33)

I enlighet med rådets beslut 2013/755/EU (29) är personer och relevanta offentliga och/eller privata organ och institutioner i utomeuropeiska länder och territorier berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(34)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling är programmet avsett att bidra till integreringen av klimatåtgärder och uppnåendet av det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmål och till ambitionen att 7,5 % av unionens budget 2024 och 10 % 2026 och 2027 ska återspegla utgifterna för biologisk mångfald, samtidigt som befintliga överlappningar mellan klimatmål och mål för biologisk mångfald beaktas. Programmet bör stödja verksamhet som respekterar unionens normer och prioriteringar för klimatet och miljön och principen i den europeiska gröna given om att inte vålla skada. Relevanta åtgärder bör identifieras under programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner.

(35)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (30) bör detta program utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av programmets faktiska konsekvenser.

(36)

I syfte att säkerställa en effektiv bedömning av programmets framsteg när det gäller att uppnå dess mål bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på indikatorer, i enlighet med vad som anges i artiklarna 14 och 16 samt i bilaga II. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(37)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av den här förordningen, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (31).

(38)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att skydda och främja de rättigheter och värden som är förankrade i fördragen, stadgan och tillämpliga internationella människorättskonventioner, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(39)

Förordningarna (EU) nr 1381/2013 och (EU) nr 390/2014 bör därför upphävas.

(40)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och bör tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.