Riktlinjer för programmen för perioden 2000-2006

I meddelandet fastställs kommissionens riktlinjer för att hjälpa medlemsländerna att utforma sina programdokument med avseende på det finansiella stödet från strukturfonderna och deras samordning med Sammanhållningsfonden för perioden 2000-2006.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen av den 2 juli 1999 om "Strukturfonderna och samordningen med sammanhållningsfonden: Riktlinjer för programmen för perioden 2000-2006" [KOM(1999) 344 slutlig - Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 267 av den 22 september 1999].

SAMMANFATTNING

Europeiska unionens struktur- och sammanhållningspolitik syftar till att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna på gemenskapens territorium. Den stödjer den nationella och regionala politiken i regioner med problem liksom på arbetsmarknaden. Även om medlemsländerna bär ansvaret för att fastställa sina utvecklingsprioriteringar, fastställer gemenskapen de riktlinjer som måste beaktas, eftersom Europeiska unionen, i egenskap av medfinansiär av programmen, har rätt till insyn i stödåtgärderna och önskar främja gemenskapsaspekten av den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

Dessa allmänna vägledande riktlinjer, som införts genom tillämpning av förordningen om allmänna bestämmelser om strukturfonderna, är avsedda att hjälpa de nationella och regionala myndigheterna att utforma och förbereda strategier för programplaneringen för strukturfondernas mål 1, 2 och 3 samt för samordningen med Sammanhållningsfonden. Dessa strategier för utvecklig och omställning är "integrerade" i den mening att man försöker åstadkomma en sammanhängande helhet samt ett effektivt och brett decentraliserat partnerskap som involverar största möjliga antal nationella, regionala och lokala aktörer.

De nedanstående riktlinjerna har utformats kring följande tre viktiga prioriteringar:

• Regional konkurrenskraft.
• Ekonomisk och social sammanhållning.
• Utveckling av stads- och landsbygdsområden, med särskilda åtgärder för områden som är beroende av fiske.

VILLKOR FÖR TILLVÄXT OCH SYSSELSÄTTNING: REGIONAL KONKURRENSKRAFT

Att skapa de grundläggande förutsättningarna för regional konkurrenskraft

För att uppnå förbättrad regional konkurrenskraft bör lämpliga allmänna villkor och en miljö som gynnar utvecklingen av företagsverksamheten främjas i regionerna. Företagen måste ha tillgång till ett stort utbud av indirekt stöd som är förenligt med gemenskapens konkurrensregler inom områden som a) transport, b) energi, c) telekommunikation, d) miljövänlig teknik och e) forskning, teknisk utveckling och innovation. Hänvisningar till transeuropeiska nätverk, samordning med stöd från Sammanhållningsfonden, ERUF (Europeiska regionala utvecklingsfonden) eller Europeiska investeringsbanken (EIB) samt främjande av partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn bör beaktas vid beviljandet av stöd till dessa verksamhetssektorer.

Att förbättra transportnätverk och transportsystem

Transportnätverken och transportsystemen spelar en avgörande roll när det gäller att främja den ekonomiska utvecklingen. Därför bör de framtida regionala utvecklingsprogrammen omfatta investeringar på transportområdet som syftar till att åtgärda de faktorer som hämmar konkurrenskraften (transportkostnader, trafikstockningar, restider) och förbättra infrastrukturens kapacitet (tillhörande tjänster, säkerhet).

Programmen bör beakta följande prioriteringar för att uppnå jämvikt mellan olika transportmedel, tillgänglighet och hållbarhet:

• Förbättring av transportsystemens effektivitet genom modernisering och förbättring av infrastrukturen, främjande av en bättre förvaltning av systemen och åtgärder för att främja samverkande driftsformer.
• Strävan efter jämvikt mellan olika transportsätt genom ökade investeringar i andra områden än vägtransportsektorn, utveckling av enhetliga intermodala och kombinerade transportsystem samt utveckling av knutpunkter.
• Förbättrat tillträde till näten i regionerna genom förbindelser mellan de stora näten och de lokala småskaliga transportsystemen.
• Minskning av transporternas miljöpåverkan i enlighet med miljölagstiftningen.

I de medlemsländer som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden kommer fondens insatser inom transportområdet att fokuseras på genomförandet av de transeuropeiska nätverken. ERUF kommer, i tillämpliga fall i samarbete med EIB, att fokusera sina insatser mer på det regionala tillträdet, infrastrukturens driftskompatibilitet, utveckling av knutpunkter samt stöd till allmänna transporter i städerna och regionerna.

Energi: nätverk, effektivitet och förnybara resurser

En hållbar regional utveckling är beroende av att det finns en effektiv och konkurrenskraftig energisektor som ger en säkrare och mer flexibel energitillgång av högre kvalitet samt lägre energikostnader. I de mindre utvecklade regionerna bör strukturfondernas stöd inriktas på följande områden:

• Utveckling av en effektiv infrastruktur för gas- och elöverföring som minskar beroendet av en viss extern leverantör och effekterna av isoleringen.
• Ett mer effektivt utnyttjande av energi i små och medelstora företag, hushåll och offentliga byggnader genom teknik som möjliggör en minskning av kostnaderna och förbrukningen.
• Förnybar energi som skapar lokala arbetstillfällen, minskar beroendet av externa leverantörer och minskar miljöföroreningar (minst 12 % av den totala budgeten för delprogrammen inom energiområdet bör användas för investeringar inom detta område).

Mot informationssamhället

Informationssamhällets snabba utveckling öppnar nya möjligheter till ekonomisk utveckling. En effektiv basinfrastruktur för telekommunikationer är en viktig förutsättning för att få tillträde till informationssamhället. Telekommunikationsföretagen står i allmänhet själva för investeringarna inom detta område, antingen genom egna resurser, lån eller eventuellt med medverkan av EIB. Om offentligt stöd ändå visar sig vara nödvändigt, måste gemenskapens konkurrensregler absolut iakttas.

Åtgärder som vidtas inom detta område inom ramen för utvecklingsprogrammen ska ha som mål att

• stimulera nya tjänster och nyskapande tillämpningar, särskilt inom områdena elektronisk handel, distansarbete och offentliga tjänster,
• utbilda potentiella användare för att höja kunskapsnivån.

För en miljö av hög kvalitet

Miljön i gemenskapen är fortfarande hotad, främst när det gäller kvaliteten på vatten, luft och jord. Dessutom är förebyggande åtgärder nödvändiga i de områden som ligger i farozonen för naturkatastrofer såsom översvämningar. Stödet från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden bör garantera att de miljöstandarder som fastställs i relevanta gemenskapsdirektiv uppfylls (t.ex. principen att förorenaren betalar).

De särskilda prioriteringarna är följande:

• Vatten: Att säkerställa tillgång till tillräckliga mängder vatten av hög kvalitet samt insamling, rening och utsläpp av avfallsvatten i tätorter (utsläppspunkter, bortskaffande av avloppsslam).
• Avfallshantering: Obligatoriska avfallsplaner som omfattar ett medlemslands hela territorium bör förbättra omhändertagandet och bortskaffandet av fast hushålls- och industriavfall samt farligt avfall och stimulera återvinning, återanvändning och säker slutförvaring.

Forskning, teknisk utveckling och innovation (FoTU)

Strukturstödet bör allt mer prioritera främjandet av verksamhet inom FoTU och innovation med anledning av denna verksamhets inverkan på dynamismen i regionerna och det partnerskap som den genererar mellan offentliga aktörer, företag, högskolor och organisationer för företagsstöd.

Följande har fastställts som prioriterade områden för investeringar i FoTU-verksamhet:

• Främjande av innovation genom framförallt nya former av finansiering, exempelvis riskkapital, för att utöka antalet målinriktade verksamheter och stimulera till att nya företag startas samt till avknoppning och specialiserade företagstjänster.
• Upprättande av nätverk och industriellt samarbete som gynnar teknologiöverföring och skapandet av industriella och kommersiella "kluster".
• Kompetensutveckling genom att gynna samverkan mellan företag, stora skolor och forskningsinstitut, livslångt lärande och fortlöpande förbättring av färdigheter och förmåga.

Konkurrenskraftiga företag för att skapa arbetstillfällen

Konkurrenskraftiga företag bidrar till skapandet av arbetstillfällen och den regionala ekonomiska utvecklingen. Tjänstesektorn utgör en allt viktigare sysselsättningskälla som måste beaktas i gemenskapens program. Det ekonomiska stöd och andra fördelar som beviljas företagen måste vara förenliga med gemenskapens regler.

Prioritering av små och medelstora företag vid beviljande av företagsstöd

Utan att försumma de stora företagen kommer det stöd från strukturfonderna som är avsett att stimulera den produktiva sektorn att i första hand ges till små och medelstora företag i enlighet med följande riktlinjer:

• En minskning av det traditionella stödet i form av kapitaltillskott till förmån för alternativa finansieringskällor såsom återbetalningspliktiga förskott, riskkapital, lånekapital och rörelsekapital samt ömsesidiga garantier.
• En förbättring av det beviljade stödets kvalitativa och organisatoriska aspekter enligt följande principer: målinriktning med hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda behov, bättre tillträde till tjänster för stöd, utbildning och information avsedda för företag, specialisering av de mänskliga resurserna, upprättande av nätverk och erfarenhetsutbyte.
• Medverkan av den privata sektorn i formuleringen av strategier inom ramen för partnerskap.

Tjänster för företagsstöd

Tjänster för företagsstöd gör det möjligt för företagen att öka sin konkurrenskraft och sin förmåga att erövra nya marknader och utgör dessutom en viktig sysselsättningskälla (10 % av den totala sysselsättningen i Europeiska unionen). Stödet från strukturfonderna till dessa tjänster bör ge bättre möjlighet till teknologiöverföring, internationalisering, nyskapande insatser när det gäller organisation och ledning samt inrättande av finansiella instrument (startkapital, ömsesidiga borgensåtaganden).

Inom detta område prioriteras följande:

• Identifiering av företagens behov för att bättre motsvara deras förväntningar.
• Utnyttjande av synergier mellan servicecentra, teknologiöverföringscentra, teknikparker, universitet och forskningscentra, särskilt genom spridning av bästa metoder.
• Förstärkning av det internationella samarbetet mellan företag.
• Jämnare geografisk fördelning vad avser tillgången till företagstjänster.

Tre sektorer med särskilda möjligheter

Miljö, turism och kultur samt social ekonomi är sektorer med en stor sysselsättningsskapande potential som hittills inte har utnyttjats tillräckligt.

• Miljö: Stödet från strukturfonderna bör främja investeringar som präglas av ett ur miljösynpunkt förebyggande tillvägagångssätt, användning av ren teknik och iakttagande av principerna för god miljöförvaltning samt som gynnar upprustning av övergivna industriområden och utbildning.
• Turism och kultur: Dessa två sektorer är nära knutna till varandra och utgör ett av de ledande tillväxtområdena när det gäller sysselsättning. Stödet från strukturfonderna är avsett att modernisera infrastrukturen, förbättra de yrkesmässiga kunskaperna genom utbildning för att arbetskraften ska kunna ta till sig de möjligheter som den nya informationstekniken erbjuder, främja offentligt/privat partnerskap och skydda natur- och kulturarvet och den lokala identiteten.
• Social ekonomi: Den sociala ekonomin rymmer organisationer av mycket olika slag (kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar, stiftelser, företag) som är verksamma inom mycket olika områden (konkurrensutsatta marknader, hälsovård och omsorgstjänster, stadsdelstjänster, sport- och fritidsaktiviteter, bekämpning av ungdomsarbetslöshet och utslagning) och står för ungefär 5 % av den totala sysselsättningen i Europeiska unionen.Prioriteringarna för stöd till denna sektor är aktivt stöd till skapande och utveckling av tjänsteföretag genom information, utbildning och rådgivning samt genom finansiellt och tekniskt stöd för att ge ny verksamhet möjlighet att bli varaktig.

DEN EUROPEISKA SYSSELSÄTTNINGSSTRATEGIN - GEMENSKAPENS HÖGSTA PRIORITET

Europeiska socialfonden (ESF) är det viktigaste finansiella instrumentet när det gäller att förbättra de mänskliga resursernas yrkesmässiga kunskaper och anpassningsbarhet. De prioriteringar som anges nedan gäller för hela Europeiska unionens territorium utan att detta hindrar beaktandet av regionala särdrag. Kommissionen har föreslagit att strukturfondernas mål 3, som stöder anpassning och modernisering av utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning och även arbetsmarknaden ska fungera som a) referensram för alla åtgärder som syftar till att främja mänskliga resurser inom ett medlemslands hela territorium, och b) programplaneringsinstrument, genom vilket EFS kan ingripa ekonomiskt och övergripande.

En referensram för utveckling av mänskliga resurser

ESF är det viktigaste europeiska finansiella instrumentet när det gäller att hjälpa medlemsländerna att genomföra den europeiska sysselsättningsstrategin s riktlinjer för sysselsättningen. Det är därför mycket viktigt att det finns överensstämmelse mellan strategin i de nationella planerna och ESF:s prioriteringar inom detta område.

I ESF:s insatser är följande tre faktorer av särskild vikt:

• Lika möjligheter för kvinnor och män.
• Utnyttjande av sysselsättningspotentialen i informationssamhället.
• Främjande av lokal utveckling genom territoriella sysselsättningspakter.

Aktiv arbetsmarknadspolitik för att främja sysselsättningen

Medlemsländerna bör visa hur de omvandlar de aktiva och preventiva strategier som erfordras enligt sysselsättningsriktlinjerna till konkreta åtgärder. En tidig identifiering av människor i riskzonen är nödvändig. De planerade åtgärderna bör omfatta bland annat diagnostiska intervjuer, utbildning, yrkesvägledning och arbetsförmedling. Arbetslösa bör ges möjlighet att utbilda sig, ungdomar bör ges möjlighet att visa att de klarar av ett visst arbete, till exempel genom en lärlingsperiod. Dessa två grupper bör vidare få hjälp med att lyckas anpassa sig till de tekniska och ekonomiska förändringarna.

Regionala och lokala arbetsförmedlingar spelar en viktig roll när det gäller att anpassa de mänskliga resurserna till strukturella förändringar, granska ungdomars färdigheter och kvalifikationsnivåer samt avgöra utbildningsbehov eller omskolningsbehov. De bör således klara av att anpassa utbudet av fortbildning efter de lokala och regionala företagens behov.

Ett samhälle som omfattar alla och står öppet för alla

I den europeiska sysselsättningsstrategin anges att medlemsländerna ska prioritera en arbetsmarknad som står öppen för alla. Vid utformningen av förebyggande eller aktiv politik ska särskild uppmärksamhet inriktas på behoven hos funktionshindrade, etniska minoriteter och andra grupper som kan vara missgynnade.

Att främja anställbarhet, färdigheter och rörlighet genom livslångt lärande

För att kunna skapa en kvalificerad arbetskraft är det mycket viktigt att förbättra kvaliteten på utbildningen och yrkesutbildningen. Därför bör de medel som står till utbildnings- och yrkesutbildningssystemens förfogande göras mer enhetliga och ungdomar med inlärningssvårigheter bör ges yttersta prioritet. Vidare bör möjligheterna till livslångt lärande förbättras, särskilt inom området ny informations- och kommunikationsteknik.

Utveckling av anpassningsförmåga och entreprenörskap

I samarbete med arbetsmarknadens parter bör medlemsländerna försöka modernisera arbetets organisation och former och ge arbetskraften möjligheter att anpassa sig till ekonomiska förändringar. Att stödja entreprenörskap och ge bredare möjligheter till yrkesutbildning är två viktiga förutsättningar för att uppnå detta mål.

I regioner som genomgår strukturomvandlingar måste man knyta de åtgärder som syftar till integration, yrkesutbildning och omskolning till de åtgärder som främjar ekonomisk utveckling och omvandling.

För att utveckla entreprenörsandan är en kombination av åtgärder på efterfrågesidan (subventioner för att starta en verksamhet) och tillgångssidan (målinriktad information och yrkesutbildning samt handledning) nödvändiga.

Att särskilt uppmärksamma kvinnor

En analys av skillnaderna mellan kvinnor och män bör resultera i att mål uppställs i syfte att korrigera ojämlikheter och att övervakningsindikatorer fastställs för genomförande av program. Målet att kvinnor och män ska delta i samma omfattning på alla nivåer i samhället skulle kunna uppnås genom åtgärder för att förbättra karriärmöjligheterna, gynna kvinnors tillträde till ansvarsfulla poster och företagsverksamhet bland kvinnor.

Särskilda åtgärder i regioner som omfattas av mål 1 och 2

Regionala och lokala myndigheter spelar en allt viktigare roll när det gäller att genomföra sysselsättningsriktlinjerna inom sitt eget kompetensområde. En utpräglat regional dimension är därför möjlig i genomförandet av dessa riktlinjer och bör återspeglas i de regionala programmen för mål 1 och 2.

De mest framstående inslagen i en sådan programplanering är följande:

• Den måste vara ett resultat av ett lokalt baserat tillvägagångssätt och motsvara en lokal eller regional bedömning av befintliga behov.
• En anpassning av yrkesutbildningen till de behov som växer fram inom lokala och regionala företag i samband med strukturell omvandling.
• Utveckling av nya verksamheter, produkter och metoder för att främja nyskapande.

STADS- OCH LANDSBYGDSUTVECKLINGENS BIDRAG TILL BALANSERAD UTVECKLING INOM HELA TERRITORIET

För en harmonisk utveckling inom hela territoriet behövs större ekonomisk integration, globalisering av marknaderna och samordning av stödet från strukturfonderna. De långsiktiga riktlinjerna för programmet för regional utvecklingsplanering i ett europeiskt perspektiv (DE) (EN) (FR) (ESDP) är avsedda att stimulera framväxten av ett ökande antal ekonomiskt integrerade områden som är jämnare fördelade inom unionen i enlighet med idén om utveckling av ett gemenskapsområde med flera centrum.

Utveckling av stadsområden och en integrerad regionalpolitik

Stadsområdena spelar en viktig roll för gemenskapens ekonomi. I synnerhet medelstora städer påverkar landsbygdsområdena på ett högst påtagligt sätt. De integrerade strategierna för utveckling eller regional omvandling bör syfta till följande fyra huvudmål:

• Välstånd och ökad sysselsättning i stadsområden.
• Stödja social integration.
• Skydda städernas miljö och ekosystem samt folkhälsan.
• Åstadkomma en bättre förvaltning i städer och lokalt (transporter, energi, boendemiljö).

I mål 1- och mål 2-regioner bör programdokumenten innefatta åtgärder för utveckling av stadsområden där dessa mål är integrerade. Upprustning av eftersatta stadsområden kan omfattas av en särskild integrerad metod liknande den som utvecklats av initiativet Urban II. Åtgärder som stöds av ESF inom ramen för mål 3 bör få en betydande positiv effekt på den ekonomiska och sociala sammanhållningen, också i de områden som inte omfattas av mål 1 och 2.

Landsbygdsutveckling för modernisering, diversifiering och miljöskydd

Landsbygdsområden brottas ofta med problem som uppkommit genom strukturförändringar, exempelvis minskade sysselsättningsmöjligheter inom jordbruket (ungefär tre fjärdedelar av jordbrukarna i gemenskapen arbetar i dag deltid och har behov av ytterligare inkomstkällor).

Jordbrukets flerdimensionella roll erkänns alltmer. Jordbruket, skogsbruket och andra produktiva verksamheter fyller inte endast en ekonomisk roll, utan också en social (kvalitetsprodukter, fritidsaktiviteter för stadsborna), miljömässig (skydd av landskapet och ekosystemen) och kulturell (kulturarv och identitet) roll. I egenskap av den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare är landsbygdsutvecklingens mål att säkerställa en hållbar jordbruksmodell för gemenskapen.

I områden som är stödberättigade enligt mål 1 och 2 kommer strukturfonderna och garantisektionen vid EUGFJ att stödja en diversifiering av landsbygdens ekonomiska struktur genom att stimulera nya verksamheter med beaktande av följande prioriteringar:

• Förstärkning av jordbrukssektorns konkurrenskraft genom stöd till investeringar som syftar till modernisering, minskning av kostnaderna, förbättring av produktkvaliteten och säkerställande av att jordbruksföretagen bevaras.
• Förbättring av landsbygdsområdenas attraktionskraft och konkurrenskraft genom att förbättra tillträdet till dem, främja diversifiering till nya verksamheter (turism) och stödja små och medelstora företag och innovativa sektorer, exempelvis förnybar energi.
• Bevarande av miljön och Europas kulturlandskap genom att skydda landskapet, naturresurserna och traditionella landsbygdsområden samt främja bondgårdsturism och upprustning av byar.

Det nya initiativet Leader+ för landsbygdsutveckling kommer att komplettera strukturfondernas insatser så att man på ett övergripande sätt kan ta sig an de problem som landsbygdsområdena brottas med och bidra till att utforma nya modeller för landsbygdsutveckling, särskilt genom upprättande av nätverk och samarbete mellan lokala aktörer.

Samverkan mellan stads- och landsbygdsområden

Om bästa möjliga förutsättningar för utveckling ska råda i Europeiska unionen måste städer och landsbygdsområden utvecklas så att de kompletterar varandra. Samverkan bör gynna en utveckling mot flera centra och därmed ett mer balanserat territorium i gemenskapen. Utvecklingen av medelstora stadscentra är särskilt viktig för de glesbefolkade områdena.

De regioner som omfattas av mål 1 och 2 är tillräckligt stora i geografiska termer för att utgöra lämpliga ramar för ett övergripande tillvägagångssätt där stadsområden och landsbygdsområden kompletterar varandra. I programplaneringen kommer ett integrerat tillvägagångssätt att antas, vilket bör bidra till att skapa områden med dynamisk integration på internationell nivå, främst genom effektivt gränsöverskridande, nationell och regional infrastruktur. Initiativet Interreg III bör fullborda denna process genom att stödja transeuropeiskt, och särskilt gränsöverskridande, samarbete.

Särskilda åtgärder för områden där fiske bedrivs

Strukturpolitiken inom fiskerisektorn (inklusive vattenbruk, bearbetning och marknadsföring av produkterna) är ett viktigt inslag i den gemensamma fiskeripolitiken. Den strävar efter att ge ett svar på de sociala och ekonomiska problemen i kustområdena genom att vägleda och påskynda sektorns omstrukturering genom rationalisering och modernisering av produktionsmedlen.

Programmen måste beakta följande prioriteringar:

• Riktlinjerna i de fleråriga utvecklingsprogrammen för fiskeflottorna (FUP IV fram till 2001 och därefter FUP V) i egenskap av referensram för åtgärderna.
• Motverkande av eventuella oönskade effekter till följd av en stödåtgärd eller avsaknad av en stödåtgärd (föråldrad flotta, uttömning av fiskbestånden).
• Mer selektiva fiskeredskap och fiskemetoder.
• Förbättring av produktkvaliteten samt arbetsförhållandena och säkerheten.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens meddelande av den 12 mars 2003 "Kompletterande vägledande riktlinjer för kandidatländerna" [KOM(2003) 110 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska uniones officiella tidning].

Syftet med detta meddelande är att fastställa kompletterande strategiska riktlinjer för kandidatländerna inom ramen för respektive lands första strukturpolitiska programplanering.

Med tanke på den särskilda situationen i de tio nya medlemsländernas regioner beslutade kommissionen att endast offentliggöra "kompletterande vägledande riktlinjer". För dessa länder kommer den första programperioden att bli mycket kort, eftersom den i bästa fall kommer att omfatta perioden 2004-2006, istället för sju år som för de gamla medlemsländerna. I inledningsfasen av en utvecklingsstrategi bör länderna således inte sträva efter att lösa samtliga problem som de kommer att ställas inför under dessa tre år, utan i stället lägga fast vissa prioriteringar som gör att fondernas insatser och effekter kan koncentreras till de allra mest akuta problemen.

Trots avsevärda framsteg har de tio nya länderna fortfarande en begränsad kapacitet i fråga om offentlig förvaltning, programplanering, administration och övervakning. De har fortfarande stora svårigheter att följa EU:s regler när det gäller offentlig upphandling och miljö.

Nästan alla regioner i de tio länderna tillhör de 25 % av den utvidgade unionens regioner som har lägst BNP per capita. Den första uppgiften blir således att skapa förutsättningar för en tillväxt som leder till en reell och påtaglig konvergens för alla regioner, och se till att den strategi som man valt är kopplad till ökade investeringar i syfte att stärka konkurrenskraften, vilket leder till att man kan skapa nya jobb och få en hållbar utveckling.

Det finns således tre grundförutsättningar för att den första programplaneringen 2004-2006 ska bli en framgång i de nya medlemsländerna:

Framförhållning: Man måste i möjligaste mån utarbeta och förhandla fram programdokumenten med kommissionen före anslutningen, så att genomförandeperioden blir så lång som möjligt.

Förenklingar: Kommissionen och medlemsländerna har föreslagit att dessa länder ser realistiskt och pragmatiskt på fondernas insatser under den här första perioden.

En begränsning av antalet insatser, prioriteringar och åtgärder: Detta ska åstadkommas genom en stark styrning av strukturfondsinsatserna till de prioriterade behoven. Denna helhetssyn kommer att underlätta den finansiella förvaltningen av de framtida programmen och göra det möjligt att på ett mer flexibelt sätt åtgärda problem i samband med hur resurserna tas i anspråk och hur detta i sin tur påverkar själva genomförandet av vissa åtgärder.

Senast ändrat den 14.07.2005