De sociala trygghetssystemen och fri rörlighet för personer: grundförordning

Denna förordning samordnar medlemsländernas lagstiftning om social trygghet för att skydda rätten till socialförsäkringsförmåner för personer som flyttar och reser inom Europeiska unionen.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Förordningen kompletteras av tillämpningsförordningen (EEG) nr 574/72 med närmare bestämmelser om den praktiska tillämpningen (behöriga nationella myndigheter, administrativa rutiner etc.).

Personkrets

Förordningen omfattar arbetstagare (anställda och egenföretagare) som är medborgare i ett medlemsland eller ett tredje land, statslösa eller flyktingar som är bosatta i ett medlemsland och omfattas av lagstiftningen i ett eller flera medlemsländer, samt deras familjemedlemmar och efterlevande. Den omfattar också efterlevande till anställda och egenföretagare oavsett de senares medborgarskap, samt offentligt anställda och personer som behandlas som sådana enligt den tillämpliga lagstiftningen.

Vidare omfattar förordningen personer som studerar eller deltar i yrkesutbildning och deras familjemedlemmar.

Likabehandling

Personer som är bosatta i ett medlemsland och som omfattas av denna förordning har samma rättigheter och skyldigheter enligt medlemslandets lagstiftning som detta lands medborgare.

Sakområden

Förordningen gäller all lagstiftning om de olika grenarna av social trygghet, dvs. förmåner vid sjukdom och moderskap, invaliditet, ålderdom, efterlevande, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, arbetslöshet samt familjeförmåner och ersättning vid dödsfall. Förordningen gäller alla allmänna och särskilda socialförsäkringssystem, oavsett om de är avgiftsfinansierade eller inte, och system för vilka en arbetsgivare eller en redare har ansvar. Den gäller inte socialbidrag eller medicinsk hjälp eller förmånssystem för krigsoffer.

Bortseende från krav på bosättning

Kontantförmåner vid invaliditet, ålderdom eller till efterlevande, pensioner vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt förmåner vid dödsfall som har förvärvats enligt ett eller flera medlemsländers lagstiftning får inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller anses förverkade med anledning av att mottagaren är bosatt i ett annat medlemsland.

Bestämmelserna i ett medlemslands lagstiftning om minskning, innehållande eller indragning av förmåner för den som samtidigt har andra socialförsäkringsförmåner eller annan inkomst får åberopas även om rätten till dessa förmåner har förvärvats enligt ett annat medlemslands lagstiftning eller om inkomsten har erhållits i ett annat medlemsland. Detta gäller dock inte då en person får förmåner av samma slag på grund av invaliditet, ålderdom, dödsfall (pensioner) eller arbetssjukdom som beviljas av två eller flera medlemsländers institutioner enligt EU-bestämmelserna.

Fastställande av tillämplig lagstiftning

En arbetstagare omfattas bara av lagstiftningen i ett medlemsland.

Allmänna regler:

• En arbetstagare som arbetar inom ett medlemslands territorium omfattas av detta lands lagstiftning.
• En arbetstagare som arbetar ombord på ett fartyg som för ett medlemslands flagg omfattas av detta lands lagstiftning.
• Offentligt anställda omfattas av lagstiftningen i det medlemsland inom vars förvaltning de arbetar.
• En arbetstagare som är inkallad eller återinkallad till militärtjänstgöring eller civiltjänstgöring i ett medlemsland betraktas fortfarande som arbetstagare och omfattas av detta lands lagstiftning.
• Pensionstagare omfattas av lagstiftningen i det medlemsland där de är bosatta.

Särskilda regler och undantag finns.

Särskilda bestämmelser för olika slag av förmåner

När det gäller invaliditet, ålderdom och dödsfall (pensioner) ska förmånstagarna i princip ha rätt till samtliga förmåner som de har förvärvat i olika medlemsländer.

Med vissa begränsningar och på strikta villkor får en arbetslös person som uppfyller villkoren för rätt till förmåner enligt ett medlemslands lagstiftning och som beger sig till ett annat medlemsland för att söka arbete där behålla rätten till dessa förmåner.

En anställd som omfattas av lagstiftningen i ett medlemsland ska för sina familjemedlemmar som är bosatta i ett annat medlemsland ha rätt till de familjeförmåner som utges i det förstnämnda landet som om de var bosatta i det landet.

När det gäller förmåner vid moderskap och sjukdom ger förordningen EU-medborgare möjlighet att på vissa villkor och enligt fastställda kriterier få sjukvård när de bor i ett annat medlemsland än det där de är försäkrade, när de tillfälligt vistas utomlands eller om de önskar söka vård i ett annat medlemsland.

Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare

Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare (vanligen kallad ”administrativa kommissionen”) består av en regeringsföreträdare för varje enskilt medlemsland.

Den har till uppgift att behandla administrativa frågor och tolkningar av bestämmelserna i förordningen och att främja och utveckla samarbetet mellan medlemsländerna på socialförsäkringsområdet genom att modernisera rutinerna för informationsutbytet.

Ett resultat av det sistnämnda är att administrativa kommissionen har infört det europeiska sjukförsäkringskortet.

Rådgivande kommittén för migrerande arbetares sociala trygghet

Den rådgivande kommittén består av regeringsföreträdare och företrädare för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Den bistår administrativa kommissionen genom att utarbeta yttranden och förslag till eventuella ändringar av förordningarna.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

UPPHÄVANDE AV FÖRORDNING (EEG) NR 1408/71

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen [Europeiska unionens officiella tidning L 166, 30.4.2004].

För att gemenskapens regler om samordning av medlemsländernas sociala trygghetssystem ska bli enklare och tydligare har Europaparlamentet och rådet antagit förordning (EG) nr 883/2004. Den ska nu ligga till grund för samordningen av medlemsländernas sociala trygghetssystem. Den gör det betydligt enklare för EU-medborgarna att utnyttja sin rätt till fri rörlighet inom EU och ålägger förvaltningarna större samarbetsskyldighet på socialförsäkringsområdet. Förordningen upphäver förordning (EEG) nr 1408/71 från och med den dag då tillämpningsförordningen träder i kraft (beräknat till utgången av 2009). Dessutom ändras bilagorna till förordning (EEG) nr 1408/71 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 592/2008 av den 17 juni 2008 när det gäller genomförandet av åtgärder för att ta hänsyn till utvecklingen av medlemsländernas lagstiftning.

Förordning (EEG) nr 1408/71 fortsätter dock att gälla och har rättsverkan i fråga om följande rättsakter:

Genom förordning (EG) nr 883/2004 blir elektroniskt informationsutbyte mellan medlemsländernas myndigheter obligatoriskt från och med den dag då tillämpningsförordningen träder i kraft. Sekretariatet för tekniska kommissionen (se förordning (EG) nr 1290/97 av den 27 juni 1997 om ändring av förordning (EEG) nr 1408/71) ska upprätta detta elektroniska informationsutbyte på grundval av en gemensam europeisk struktur som tillämpar XML-standarden (eXtended markup language).

See also

Mer information finns i vägledningen ”Dina rättigheter när du flyttar eller reser inom Europeiska unionen – uppdaterad 2004”, som finns som pdf-fil på Internet.

Senast ändrat den 09.09.2008