EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document C2007/056/28

Mål C-510/06 P: Överklagande ingett den 15 december 2006 av Archer Daniels Midland Co. av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 27 september 2006 i mål T-329/01, Archer Daniels Midland Company mot Europeiska gemenskapernas kommission

EUT C 56, 10.3.2007, p. 15–16 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

10.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 56/15


Överklagande ingett den 15 december 2006 av Archer Daniels Midland Co. av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 27 september 2006 i mål T-329/01, Archer Daniels Midland Company mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-510/06 P)

(2007/C 56/28)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Archer Daniels Midland Co. (ombud: professorn C. Lenz, Dr. samt L. Alegi, E. Batchelor och M. Garcia, Solicitors)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

i) upphäva domen i den del den innebär att ADM:s ansökan med avseende på beslutet ogillas,

ii) ogiltigförklara artikel 3 i beslutet i den del det avser ADM,

iii) alternativt till ii) ändra artikel 3 i beslutet för att ytterligare sätta ned eller upphäva de böter som ADM ålagts,

iv) alternativt till ii) och iii) återförvisa målet till förstainstansrätten för avgörande i enlighet med de rättsliga kriterier som följer av domstolens avgörande

v) under alla förhållanden förordna om att kommissionen skall bära sin kostnad och betala ADM:s rättegångskostnader vid domstolen och förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

I detta överklagande åberopar Archer Daniels Midland Company (nedan kallat ADM) följande grunder:

1.

Förstainstansrätten åsidosatte motiveringsskyldigheten

a)

genom att underkänna ADM:s påstående att den höjning av böterna som resulterade av riktlinjerna för beräkning av böter inte var nödvändig för att genomföra gemenskapens konkurrenspolitik,

b)

genom att inte pröva ADM:s påstående att bevisningen inte skulle få en tillräcklig verkan om marknaden var större.

2.

Förstainstansrätten bedömde felaktigt att kommissionen hade uppfyllt kriterierna enligt Pioneerprovet  (1) och att den hade fog för att genom sitt utrymme för skönsmässig bedömning höja böter i allmänhet samt i det förevarande fallet.

3.

Förstainstansrätten åsidosatte rättsprinciper för beräkningen av böter genom att tillåta kommissionen att inte betrakta den omsättning som uppnåddes genom den aktuella produkten inom EES-området som en lämplig utgångspunkt.

4.

Förstainstansrätten åsidosatte principen om att kommissionen måste iaktta de regler som den själv har antagit

a)

genom att slå fast att kommissionen kan påvisa inverkan på marknaden utan att behöva pröva ADM:s påstående att någon relevant ekonomisk marknad inte hade påvisats,

b)

genom att godkänna kommissionens bedömning att inte betrakta överträdelsens upphörande som en relevant förmildrande omständighet.

5.

Förstainstansrätten åsidosatte principen om likabehandling genom att slå fast att det fanns relevanta omständigheter som skiljde sig från de betydligt lägre böter som ålagts i fallet Zinc Phosphates (2), ett fall som är direkt jämförbart.

6.

Förstainstansrätten kastade om bevisbördan genom att kräva att ADM skulle visa att priserna skulle ha varit desamma ”även utan den konkurrensbegränsande samverkan”.

7.

Förstainstansrätten åsidosatte artikel 81 i EG-fördraget

a)

genom att tillämpa lagstiftningen om konkurrensbegränsande samverkan felaktigt,

b)

genom att slå fast att beteendet hos deltagarna vid mötet i juni 1995 i Anaheim var konkurrensbegränsande.

8.

Förstainstansrätten missuppfattade bevisningen

a)

genom att bedöma att den omständigheten att ADM skulle ha dragit sig tillbaka inte vinner stöd av bevisningen från andra deltagare,

b)

genom att slå fast att beviset för mötet i juni 1995 utgjordes av den anteckning som Roquette hade gjort skriftligen samtidigt vid mötet.


(1)  Förenade målen 100-103/80, SA Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, volym 7, s. 133).

(2)  EUT L 153, s. 1.


Top