Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document C2006/261/24

    Mål C-362/06 P: Överklagande ingett den 4 september 2006 av Markku Sahlstedt, Juha Kankkunen, Mikko Tanner, Toini Tanner, Liisa Tanner, Eeva Jokinen, Aili, Oksanen, Olli Tanner, Leena Tanner, Aila Puttonen, Risto Tanner, Tom Järvinen, Runo K. Kurko, Maa- ja metsätaloustuottajain keskusliitto MTK ry och MTK:n säätiö av det beslut som förstainstansrätten meddelade den 22 juni 2006 i mål T-150/05, Markku Sahlstedt m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

    EUT C 261, 28.10.2006, p. 13–14 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

    28.10.2006   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 261/13


    Överklagande ingett den 4 september 2006 av Markku Sahlstedt, Juha Kankkunen, Mikko Tanner, Toini Tanner, Liisa Tanner, Eeva Jokinen, Aili, Oksanen, Olli Tanner, Leena Tanner, Aila Puttonen, Risto Tanner, Tom Järvinen, Runo K. Kurko, Maa- ja metsätaloustuottajain keskusliitto MTK ry och MTK:n säätiö av det beslut som förstainstansrätten meddelade den 22 juni 2006 i mål T-150/05, Markku Sahlstedt m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

    (Mål C-362/06 P)

    (2006/C 261/24)

    Rättegångsspråk: finska

    Parter

    Klagande: Markku Sahlstedt, Juha Kankkunen, Mikko Tanner, Toini Tanner, Liisa Tanner, Eeva Jokinen, Aili, Oksanen, Olli Tanner, Leena Tanner, Aila Puttonen, Risto Tanner, Tom Järvinen, Runo K. Kurko, Maa- ja metsätaloustuottajain keskusliitto MTK ry och MTK:n säätiö (ombud: K. Marttinen, asianajaja)

    Övriga parter i målet: Europeiska gemenskapernas kommission, Republiken Finland

    Klagandenas yrkanden

    Klagandena yrkar att domstolen skall

    upphäva det beslut som förstainstansrätten meddelade den 22 juni 2006 i mål T-150/50 varigenom klagandenas talan avvisades,

    fastställa att talan i mål T-150/05 kan tas upp till sakprövning,

    avgöra målet i sak och bifalla de yrkanden som framställts av klagandena i målet vid förstainstansrätten och därmed bifalla talan i mål T-150/05,

    förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna avseende såväl förfarandet vid förstainstansrätten som förfarandet i målet om överklagande.

    Grunder och huvudargument

    Förstainstansrätten fann att klagandena inte var ”direkt” berörda av kommissionens beslut 2005/101/EG (1) i den mening som avses i artikel 230 EG. Genom sitt beslut att avvisa klagandenas talan gjorde sig förstainstansrätten skyldig till en felaktig rättstillämpning och nämnda beslut skall upphävas på följande grunder:

    1.

    Direkt påverkan på klagandenas rättsliga ställning.

    Förstainstansrätten misstolkade artikel 6 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (2) i det att rätten utgick ifrån att kommissionens beslut inte direkt påverkade klagandena. Klagandena gör emellertid gällande att nämnda beslut har en direkt påverkan på deras rättsliga ställning i det att

    i)

    ett område slutgiltigt utses till ett särskilt bevarandeområde,

    ii)

    markägarna åläggs ett förbud mot försämring,

    iii)

    en skyldighet att bedöma planer och projekt föreskrivs.

    2.

    Automatisk direkt påverkan.

    Förstainstansrätten misstolkade artikel 6 i det att den fann att kommissionens beslut har rättsverkningar endast om medlemsstaten vidtar åtgärder inom ramen för sina befogenheter att vidta skönsmässiga bedömningar. Enligt klagandena har kommissionens beslut i viss mån rättsverkningar, såsom förbudet mot försämring och skyldigheten att bedöma planer och projekt, som uppstår automatiskt utan att medlemsstaten vidtar några åtgärder för att genomföra beslutet.

    3.

    Effektivt rättsmedel saknas.

    I gemenskapsrätten skall den kontradiktoriska principen tillämpas i administrativa förfaranden och domstolsförfaranden. Enligt denna princip skall parterna ha rätt att överklaga beslut eller förfoga över ett annat effektivt rättsmedel i detta avseende. Om klagandena inte hade talerätt skulle de inte i något skede av förfarandet ha möjlighet att ifrågasätta myndigheternas beslut att uppta deras markområde i nätet Natura 2000 och att ålägga dem restriktioner i form av förbudet mot försämring och skyldigheten att vidta en bedömning. Det rör sig om ett beslut varigenom områdenas status som Natura 2000-område slutgiltigt fastställs.


    (1)  EUT L 40, s. 1

    (2)  EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114)


    Top