26.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 296/37

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut K(2005) 2939 av den 26 juli 2005, till den del kommissionen sätter ned det stöd som Azienda Agricola Le Canne s.rl. beviljades genom beslut K(90)1923/99 av den 30 oktober 1990 med stöd av förordning (EEG) nr 4028/86,

—

förplikta kommissionen att utge ersättning för den skada som sökanden anser sig ha lidit, varvid skadeståndet inte skall understiga de delar av stödet som ännu inte har betalats ut jämte ränta enligt den räntesats som är tillämplig på sökanden inom bankväsendet, vilken skall utgå på hela det belopp som ursprungligen skulle utbetalas enligt beslut K(90)1923/99 av den 30 oktober 1990, från tidpunkten för det ogiltigförklarade beslutet av den 27 oktober 1995 till dess att hela stödet har betalats, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Den första grunden avser en invändning om preskription, med hänvisning till oegentligheter i samband med det administrativa förfarande som kommissionen inledde för att sätta ned det stöd som redan beviljats för samfinansiering. I det avseendet gör sökanden gällande att artikel 3.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (1) har åsidosatts.

2.

Som andra grund gör sökanden gällande att kommissionen har åsidosatt skyldigheten att följa avgörandet i domen om ogiltigförklaring av den 5 mars 2002. (2) I det nya beslut som var avsett att ersätta det ogiltigförklarade beslutet av den 11 juli 2000 kunde kommissionen nämligen ompröva hela ärendet, dock inom de gränser och med det processuella hinder som skrivelsen med anmärkningar av den 23 november 1999 innebar, eftersom ärendet fortfarande pågick och aldrig avslutats till följd av att ovannämnda beslut ogiltigförklarades. Kommissionen kunde däremot inte åberopa nya invändningar, som inte framförts före den tidpunkten.

Kommissionen medgav visserligen implicit att huvuddelen av det belopp som hade minskats i det föregående, ogiltigförklarade beslutet om nedsättning av stödet, faktiskt skulle erläggas, men den medgav inte att även dröjsmålsränta skulle utgå på de belopp som rättsstridigt nekats.

3.

Den tredje grunden avser det förhållandet att den oegentlighet som lagts sökanden till last i det omtvistade beslutet – nämligen att det företag som tilldelats kontraktet under utförandet av det arbete för vilket stöd beviljats förvärvat en andel av aktiekapitalet i det stödmottagande bolaget – inte omnämns i den åberopade artikel 44.1 i förordning (EEG) nr 4028/86 bland de förutsättningar som klart anges däri för att stödet skall kunna sättas ned.

4.

Som femte grund, vilken avser att likhetsprincipen, proportionalitetsprincipen och skälighetsprincipen samt principen om fri rörlighet för kapital har åsidosatts, gör sökanden i andra hand gällande att det kriterium som kommissionen tillämpade för att beräkna den omtvistade nedsättningen var godtyckligt, eftersom kommissionen utan åtskillnad tillämpade samma nedsättning på samtliga perioder som berördes, utan att beakta det förhållandet att procentandelen av innehavet i det stödmottagande företagets aktiekapital som det företag som tilldelats kontraktet innehade förändrades successivt med tiden.