EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document C2005/193/31

mål C-243/05 P: Överklagande, ingivet den 6 juni 2005 av Agraz SA m.fl., av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, har meddelat den 17 mars 2005 i mål T-285/03: Agraz SA m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

EUT C 193, 6.8.2005, p. 20–20 (ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)

6.8.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 193/20


Överklagande, ingivet den 6 juni 2005 av Agraz SA m.fl., av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, har meddelat den 17 mars 2005 i mål T-285/03: Agraz SA m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-243/05 P)

(2005/C 193/31)

rättegångsspråk: franska

Agraz SA m.fl. har den 6 juni 2005 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, tredje avdelningen, har meddelat den 17 mars 2005 i mål T-285/03: Agraz SA m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission. Klaganden företräds av José Luís da Cruz Vilaça och Dorothée Choussy, avocats.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1.

delvis upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 17 mars 2005, i den del som det däri fastställdes att skadan inte var bestämd och talan ogillades, och avgöra målet på nytt,

2.

i första hand fastställa att de villkor som skall vara uppfyllda för att det skall uppstå ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar för kommissionen är uppfyllda i förevarande fall, förplikta kommissionen att till vart och ett av klagandebolagen utge återstoden av produktionsstödet (såsom preciseras i bilaga A.27 till ansökan) jämte ränta som skall fastställas av förstainstansrätten och som skall löpa från och med den 12 juli 2000, eller i andra hand från och med den 13 juli 2000 eller i tredje hand från och med den 16 juli 2000 fram till det datum då betalning erläggs, och förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader avseende förfarandena i första och andra instans, vilket inbegriper klagandenas rättegångskostnader,

3.

i andra hand, återförvisa målet till förstainstansrätten så att den avgör hur stort skadestånd som skall betalas till klagandena, efter att ha hört dem på nytt, och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna (vilket inbegriper klagandenas rättegångskostnader) avseende förfarandet för överklagande och förfarandet vid förstainstansrätten.

Grunder och huvudargument

Klagandebolagen har gjort gällande följande grunder till stöd för sitt överklagande:

Första grunden: Förstainstansrätten gjorde en felaktig bedömning när den fastställde att den skada som klagandena lidit inte var bestämd och att den således inte kunde utgöra grund för en rätt till skadestånd.

Denna grund består av två delgrunder:

Som första delgrund har klagandena gjort gällande att förstainstansrätten inte beaktade gemenskapsdomstolarnas rättspraxis och de principer som erkänts i medlemsstaternas rättsordningar på området för utomobligatoriskt ansvar, genom att den tolkade begreppet bestämd skada felaktigt och blandade samman fastställandet av skadans karaktär med beräkningen av skadebeloppet.

Som andra delgrund har klagandena framfört argument i syfte att visa att förstainstansrätten, med avseende på erkännandet av klagandenas rätt till skadestånd, inte tog konsekvenserna av dess konstateranden avseende kommissionens rättsstridiga agerande angående åsidosättandet av rådets förordning nr 2201/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (1), samt av omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed.

Andra grunden: Åsidosättande av den kontradiktoriska principen och klagandenas rätt att yttra sig.

Tredje grunden: Missuppfattning av klagandenas yrkanden.

Fjärde grunden: Förstainstansrätten underlät att beakta sin fulla prövningsrätt och sin skyldighet att döma; vägran att döma, i den del som förstainstansrätten underlät att ta konsekvenserna av dess konstateranden avseende fastställandet av skadebeloppet.


(1)  EGT L 297, s. 29


Top