Talan mot Irland väckt den 29 september 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-418/04)

(2005/C 6/44)

Rättegångsspråk: engelska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 29 september 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Irland. Kommissionen företräds av Barry Doherty och Michel van Beek, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

Grunder och huvudargument

Detta mål handlar om Irlands underlåtenhet att uppfylla vissa skyldigheter enligt direktiv 79/409/EEG och direktiv 92/43/EEG. Kommissionen hävdar följande:

Sedan år 1981 har Irland underlåtit att i enlighet med artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar (nedan kallat fågeldirektivet) klassificera alla sådana områden som vad gäller antal och storlek är mest lämpade för bevarandet av arterna i bilaga I till direktivet, samt regelbundet förekommande flyttfåglar. Denna underlåtenhet har två delar. Dels underlåtenhet att klassificera vissa områden (icke-klassificering). Dels underlåtenhet att fullständigt klassificera andra områden (delvis klassificering). Uttryckt som del av territoriet medförde den sammanslagna effekten av icke-klassificering och delvis klassificering att Irland hade det näst minsta nätet av särskilda skyddsområden jämfört med de andra medlemsstaterna före utvidgningen som ägde rum den 1 maj 2004.

Irland har underlåtit att införa bestämmelser för att ge de särskilda skyddsområdena en rättsligt skyddad ställning i enlighet med artikel 4.1 och 4.2 i fågeldirektivet. Tillämpningsområdet för den relevanta irländska lagstiftningen är begränsad till vad som kan kallas preventiva åtgärder, det vill säga åtgärder som försöker hantera hot mot livsmiljöer och störningar för vilda fåglar som beror på människans ingrepp. Helt oberoende av de inneboende bristerna i dessa förebyggande åtgärder, hävdar kommissionen att det erforderliga rättsliga skyddet som krävs i artikel 4.1 och 4.2 är mer långtgående och för att säkerställa överlevnad liksom reproduktion av fågelarter inom särskilda skyddsområden kan det krävas andra ansträngningar än att begränsa negativa mänskliga ingrepp.

Det finns irländsk relevant lagstiftning om livsmiljöskydd utanför de klassificerade särskilda skyddsområdena, men denna saknar den specificitet som krävs i artikel 4.4 första meningen i fågeldirektivet. Framför allt innehåller den irländska lagstiftningen inga särskilda krav med avseende på livsmiljöer för vilda fågelarter som borde åtnjuta skydd som särskilda skyddsområden i områden som inte omfattas av Irlands befintliga nät av särskilda skyddsområden.

Det finns inga särskilda bestämmelser om införlivande av artikel 4.4 andra meningen enligt vilken medlemsstaterna skall ”sträva efter att undvika förorening och försämring av livsmiljöer” utanför skyddsområdena. Många verksamheter som förstör livsmiljöer är inte föremål för någon, på ett meningsfullt sätt, reglerad kontroll.

Direktiv 92/43/EEG (livsmiljödirektivet) skulle ha införlivats med den nationella rättsordningen den 10 juni 1994. Detta betyder att Irland, det datumet eller senare, borde ha införlivat och tillämpat bestämmelserna i artikel 6.2–6.4 på alla särskilda skyddsområden som klassificerats enligt artikel 4.1 i fågeldirektivet eller som erkänts enligt artikel 4.2 i samma direktiv. Kommissionen anser att Irland inte har infört eller tillämpat artikel 6.2 i livsmiljödirektivet.

Det är nödvändigt att anta nationella åtgärder för att införliva artikel 10 i fågeldirektivet för att säkerställa att direktivet är verksamt fullt ut. Genom att i de aktuella bestämmelserna inte belysa skyldigheten att uppmuntra forskning, har Irland underlåtit att införliva artikel 10 med sin nationella rättsordning.

(1)  EGT L 103, 25.4.1979, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 161.

(2)  EGT L 206, 22.7.1992, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114.