91997E3770

SKRIFTLIG FRÅGA E-3770/97 från Cristiana Muscardini (NI) till kommissionen (21 november 1997)

Ämne: Tillgång till advokatyrket

I samband med att utövandet av advokatyrket i Europa har liberaliserats, har det uppstått en allvarlig risk för systematiskt missbruk i den bemärkelsen att nyutexaminerade jurister kommer att försöka få behörighet att utöva advokatyrket i ett land där villkoren för detta är mindre stränga för att sedan gå över till ett annat lands rättsväsen där villkoren för behörighet är strängare.

För att skydda sig mot en sådan risk reagerar medlemsstaterna med överdrivet beskyddande bestämmelser, till exempel genom att försvåra de särskilda tentamina som finns för att överföra en advokats behörighet från hemlandet till en annan medlemsstat.

Vore det inte lämpligt att kommissionen utarbetade ett direktiv för att fastställa gemensamma bestämmelser för en standardisering av tentamina för de jurister som vill flytta utomlands så att samtliga medlemsstater kan tillämpa samma kriterier i förfarandena för behörighet att utöva advokatyrket?

Svar från Mario Monti på kommissionens vägnar (6 januari 1998)

Kommissionen anser att direktiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier ((EGT L 19, 24.1.1989. )) och det kommande rådets och Europaparlamentets direktiv om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den där examensbeviset har utfärdats innehåller regler som är tillräckliga för att underlätta advokaters etablering inom den inre marknaden. Kommissionen har inte för avsikt att föreslå ett direktiv om standardisering av de lämplighetsprov som medlemsstaterna i princip kan kräva enligt direktiv 89/48/EEG. Kommissionen kommer dock att fortsätta att övervaka att medlemsstaterna inte använder lämplighetsproven för att skapa ett oproportionerligt stort hinder för advokaters etableringsfrihet.

Det bör anmärkas att enligt rådets och Europaparlamentets nya direktiv får lämplighetsprov inte krävas som ett villkor för att advokater som är godkända att utöva advokatyrket i en annan medlemsstat skall få etablera sig. Genom direktivet garanteras etableringsrätten under den ursprungliga yrkestiteln på grundval av det godkännande att utöva yrket som givits i ursprungsmedlemsstaten och utan kontroll av examensbevisen. Direktivet innehåller också regler om tillträde till yrket i värdlandet på grundval av yrkeserfarenhet i det landet.