TRIBUNALENS BESLUT (andra avdelningen i utökad sammansättning)

den 7 augusti 2024 (*)

” EU-varumärke – Utseende av en ny företrädare – Klaganden har upphört att svara på tribunalens uppmaningar – Artikel 131.2 i tribunalens rättegångsregler – Anledning saknas att döma i saken ”

I mål T‑125/23,

Synapsa Med sp. z o.o., Jelcz-Laskowice (Polen), företrätt av advokaten G. Kuchta,

klagande,

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av T. Frydendahl, i egenskap av ombud,

motpart,

varvid motparten i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd, tillika intervenient vid tribunalen, var

Gravity Brand Holdings LLC, New York, New York (Förenta staterna), företrätt av advokaterna V. Balaguer Fuentes, I. Sempere Massa och J. Schmitt,

meddelar

TRIBUNALEN (andra avdelningen i utökad sammansättning),

sammansatt av ordföranden A. Marcoulli, samt domarna J. Schwarcz, V. Tomljenović, R. Norkus (referent) och W. Valasidis,

justitiesekreterare: V. Di Bucci,

efter den skriftliga delen av förfarandet,

följande

Beslut

1        Klaganden, Synapsa Med sp. z o.o., har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av det beslut som femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 9 januari 2023 (ärende R 923/2022‑5) (nedan kallat det överklagade beslutet).

2        Genom skrivelse av den 6 februari 2024 underrättade klagandens företrädare tribunalen om att denne inte längre företrädde klaganden.

3        Som en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i tribunalens rättegångsregler underrättade tribunalen, genom skrivelse av den 9 februari 2024, klagandens företrädare om att denne skulle förbli dess kontaktperson fram till dess att klaganden utser en ny företrädare. Tribunalen anmodade även företrädaren att underrätta klaganden om att det enligt artikel 51.1 i rättegångsreglerna ankommer på klaganden att utse en ny företrädare. Tribunalen tillade att om den inte senast den 26 februari 2024 hade underrättats av klagandens nya företrädare om att den hade utsetts, avsåg tribunalen att på eget initiativ fastställa att det inte längre finns anledning att döma i saken, i enlighet med artikel 131.2 i tribunalens rättegångsregler.

4        Klaganden utsåg inte någon ny företrädare inom den föreskrivna fristen.

5        Som en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i tribunalens rättegångsregler ställde tribunalen, genom skrivelse av den 7 mars 2024, en fråga till rättegångsdeltagarna som skulle besvaras skriftligen för att de skulle uttala sig om möjligheten för tribunalen att, i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna, på eget initiativ genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat fastställa att det inte längre finns anledning att döma i saken.

6        Genom skrivelse av den 21 mars 2024 besvarade intervenienten Gravity Brand Holdings LLC tribunalens fråga jakande. Intervenienten tillade att det är lämpligt att tribunalen förpliktar klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

7        Genom skrivelse av den 22 mars 2024 yrkade EUIPO att tribunalen skulle ogilla överklagandet och inte förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna. EUIPO angav även att den inte hade haft några ersättningsgilla kostnader. EUIPO gjorde gällande att en fastställelse, i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna, att det inte längre finns anledning att döma i saken får till följd att det överklagade beslutet inte får rättsverkningar enligt artikel 71.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).

8        EUIPO gjorde gällande att klagandens skyldighet att låta sig företrädas av en advokat är en väsentlig formföreskrift vars åsidosättande medför att överklagandet vid tribunalen inte kan tas upp till prövning. EUIPO anser dessutom att när tribunalen under rättegången konstaterar att klaganden inte längre iakttar nämnda regel, får tribunalen tolka denna omständighet antingen som en återkallelse enligt artikel 125 i rättegångsreglerna eller som ett hinder för fortsatt handläggning med den följden att det är uppenbart att överklagandet ska avvisas eller ogillas enligt artikel 126 i rättegångsreglerna, eller som ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas enligt artikel 129 i rättegångsreglerna.

9        Klaganden besvarade inte tribunalens fråga inom den föreskrivna fristen.

10      I artikel 131.2 i rättegångsreglerna anges att om sökanden inte längre besvarar tribunalens uppmaningar, får tribunalen, på förslag av referenten och efter att ha hört parterna, genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat på eget initiativ fastställa att det inte finns anledning att döma i saken.

11      Enligt fast rättspraxis framgår det av artikel 19 tredje och fjärde styckena och artikel 21 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, vilken är tillämplig på tribunalen enligt artikel 53 första stycket i samma stadga, och i synnerhet av ordet ”företrädas” som förekommer i artikel 19 tredje stycket i stadgan, att andra parter än medlemsstaterna, Europeiska unionens institutioner, stater utöver medlemsstaterna som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Europeiska frihandelssammanslutningens (Efta) övervakningsmyndighet, som omfattas av det avtalet, inte själva får föra talan, utan måste anlita en utomstående person som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna eller i en annan stat som är part i EES-avtalet (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 20 november 2017, BikeWorld/kommissionen, T‑702/15, EU:TC:2017:834, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

12      Det följer även av artikel 19 i domstolens stadga att skyldigheten att låta sig företrädas av en advokat måste bestå fram till dess att det slutliga domstolsavgörandet delges. Den sistnämnda skyldigheten måste emellertid vara förenlig med dels en parts frihet att låta sig företrädas av den advokat som denne själv väljer, dels en advokats rätt att, i enlighet med sina yrkesetiska förpliktelser, avstå från sitt uppdrag under förfarandets gång. Även om en part inte under hela den tid förfarandet pågår måste företrädas av samma advokat, ska parten följaktligen säkerställa kontinuiteten vad gäller dess företräde av en advokat under hela den tid förfarandet pågår, det vill säga från det att talan väcks fram till dess att det slutliga domstolsavgörandet delges. Av detta följer att när en advokat upphör att företräda en sökande under rättegången, måste denna part utan dröjsmål utse en ny företrädare för att säkerställa kontinuiteten vad gäller dess företräde av en advokat (beslut av den 19 juni 2014, Suwaid/rådet, T‑268/12, ej publicerat, EU:T:2014:598, punkt 17).

13      I förevarande fall framgår det av punkterna 4 och 9 ovan att klaganden inte har utsett någon ny företrädare och inte längre svarar på tribunalens uppmaningar. Klaganden har under förfarandet underlåtit att uppfylla den grundläggande processuella skyldighet som avses i artikel 19 i domstolens stadga, genom att inte svara på tribunalens begäran att ange vilken advokat som den har utsett som ny företrädare.

14      I motsats till vad EUIPO har gjort gällande kan klagandens passivitet i förevarande fall emellertid varken tolkas som en återkallelse enligt artikel 125 i rättegångsreglerna eller som ett hinder för fortsatt handläggning som gör det uppenbart att överklagandet ska avvisas eller ogillas enligt artikel 126 i rättegångsreglerna, eller som ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas enligt artikel 129 i rättegångsreglerna.

15      Vad för det första gäller EUIPO:s argument att klagandens passivitet kan betraktas som en återkallelse, ska det påpekas att klaganden, för att kunna anses ha återkallat sitt överklagande, uttryckligen måste visa en verklig avsikt att återkalla sitt överklagande. Villkoret om en verklig avsikt innebär att det inte får råda något tvivel om att en sådan avsikt föreligger. Vad gäller villkoret att avsikten att återkalla överklagandet ska ha uttryckts, innebär det att det inte kan vara fråga om en underförstådd avsikt (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 15 december 2022, Leonardo/Frontex, T‑675/20, ej publicerat, EU:T:2022:870, punkt 22).

16      I förevarande fall är den omständigheten att en ny företrädare inte har utsetts och underlåtenheten att svara på tribunalens uppmaningar inom den föreskrivna fristen emellertid inte tillräckligt för att det ska anses vara fråga om en återkallelse av överklagandet, eftersom varje tvivel om klagandens avsikt att återkalla sitt överklagande inte har undanröjts. Det kan följaktligen inte anses att denna passivitet innebär att överklagandet återkallas.

17      Vad för det andra gäller EUIPO:s argument att klagandens passivitet har negativ inverkan på den ändamålsenliga handläggningen av förfarandet som gör det möjligt att anse att det är uppenbart att överklagandet ska avvisas eller ogillas, erinrar tribunalen om att enligt artikel 126 i rättegångsreglerna får tribunalen, om det är uppenbart att talan inte kan tas upp till prövning eller att den helt saknar rättslig grund, avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat, utan vidare handläggning. Det framgår dessutom av rättspraxis att frågan huruvida en talan kan tas upp till prövning ska bedömas utifrån situationen vid den tidpunkt då ansökan gavs in. Om villkoren för att väcka talan vid denna tidpunkt inte är uppfyllda ska talan avvisas (dom av den 27 november 1984, Bensider m.fl./kommissionen, 50/84, EU:C:1984:365, punkt 8, se, för ett liknande resonemang, beslut av den 6 juli 2017, Yanukovych/rådet, C‑505/16 P, EU:C:2017:525, punkt 53).

18      I förevarande fall kan det konstateras att det villkor som ska vara uppfyllt för att överklagandet ska kunna tas upp till prövning och som avser frågan hur klaganden företräds var uppfyllt i vederbörlig ordning när överklagandet gavs in. Eftersom den omständigheten att klaganden inte utser någon ny företrädare och inte längre svarar på tribunalens uppmaningar under förfarandets gång varken påverkar frågan huruvida överklagandet kunde tas upp till prövning vid tidpunkten då överklagandet gavs in eller huruvida det var välgrundat, kan det inte anses att det är uppenbart att förevarande överklagande ska avvisas eller ogillas.

19      Vad för det tredje gäller EUIPO:s argument att klagandens passivitet utgör ett rättegångshinder som tribunalen kan pröva på eget initiativ enligt artikel 129 i rättegångsreglerna, räcker det att erinra om att klagandens passivitet inträffade under rättegången och således inte kan påverka frågan huruvida överklagandet kunde tas upp till prövning när det gavs in. Underlåtenhet av ett formellt korrekt utseende av en ny företrädare kan enligt rättspraxis visserligen utgöra ett tillräckligt bevis för att klaganden inte längre har något berättigat intresse av att få saken prövad (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 12 september 2013, Yaqub/harmoniseringskontoret – Turkey (ATATURK), T‑580/12, ej publicerat, EU:T:2013:518, punkt 7 och där angiven rättspraxis). Detta kan emellertid endast leda till en fastställelse av att det inte längre finns någon anledning att döma i saken och inte till att överklagandet avvisas.

20      I den mån som EUIPO har gjort gällande att en fastställelse av att det saknas anledning att döma i saken i förevarande mål leder till att det överklagade beslutet inte får rättsverkningar, ska det vidare framhållas att förevarande mål skiljer sig från dem som EUIPO har hänvisat till och som har gett upphov till beslut av den 12 april 2018, Cryo-Save/EUIPO (C‑327/17 P, ej publicerat, EU:C:2018:235), av den 3 juli 2003, Lichtwer Pharma/harmoniseringskontoret – Biofarma (Sedonium) (T‑10/01, EU:T:2003:182), av den 26 november 2012, MIP Metro/harmoniseringskontoret – Real Seguros (real,- BIO) (T‑549/11, ej publicerat, EU:T:2012:622), av den 4 juli 2013, Just Music Fernsehbetriebs/harmoniseringskontoret – France Télécom (Jukebox) (T‑589/10, ej publicerat, EU:T:2013:356), av den 23 februari 2021, Frutas Tono/EUIPO – Agrocazalla (Marién) (T‑587/19, ej publicerat, EU:T:2021:107), och av den 14 februari 2023, Laboratorios Ern/EUIPO – Arrowhead Pharmaceuticals (TRiM) (T‑428/22, ej publicerat, EU:T:2023:80). Dessa mål avser nämligen fall där det under förfarandet vid tribunalen eller domstolen inträffat händelser som antingen innebär att ändamålet med förfarandet vid EUIPO har förfallit på grund av att invändningen mot registreringen av det sökta varumärket eller ansökan om upphävande av det omstridda varumärket återkallats, eller har påverkat giltigheten av den äldre rättigheten eller den rättighet som är föremål för ansökan om skydd inom ramen för systemet för EU-varumärken. Var och en av dessa händelser föranledde unionsdomstolen att i huvudsak konstatera att ändamålet med överklagandet hade förfallit i den mening som avses i artikel 113 eller artikel 114.1 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991, i artikel 130.2 eller artikel 131.1 i rättegångsreglerna och att det med tillämpning av dessa bestämmelser inte längre fanns anledning att döma i saken.

21      Det kan emellertid konstateras att ingen av dessa situationer föreligger i förevarande fall. Intervenienten har nämligen inte återkallat sin ansökan om ogiltighetsförklaring av klagandens varumärke. Det har inte heller inträffat någon händelse som rör giltigheten av intervenientens äldre rättighet. I förevarande fall har ändamålet med ogiltighetsförfarandet vid EUIPO således inte förfallit. Det överklagade beslutet, i vilket klagandens varumärke förklarades ogiltigt, har inte upphört att gälla. Beslutets verkningar har endast skjutits upp i avvaktan på avgörandet från tribunalen, till vilken klaganden har överklagat.

22      Den omständigheten att klaganden inte längre svarar på tribunalens uppmaningar och således avstår från att försvara sina intressen, dock utan att återkalla sitt överklagande, påverkar således inte förfarandet vid EUIPO och följaktligen inte ändamålet med överklagandet vid tribunalen, utan endast villkoren för den fortsatta prövningen av överklagandet vid tribunalen.

23      I detta sammanhang kan tribunalens konstaterande, med stöd av artikel 131.2 i rättegångsreglerna, att det saknas anledning att döma i saken inte utgöra hinder för att det överklagade beslutet kan få rättsverkningar.

24      Det ska härvidlag framhållas att det enda syftet med den mekanism som inrättats genom artikel 71.3 i förordning 2017/1001 är att överklagandenämndernas beslut inte ska ha rättsverkningar i avvaktan på utgången av domstolsförfarandet, för att garantera de rättegångsdeltagare som berörs av EUIPO:s beslut ett rättsligt skydd som är anpassat till varumärkesrättens särdrag. Det skulle nämligen inte vara logiskt att registrera ett varumärke och därefter stryka det ur registret för att sedan, i förekommande fall, registrera det på nytt i enlighet med beslut som meddelats i tur och ordning av EUIPO:s enheter och unionsdomstolen. Av detta följer att även om det i artikel 71.3 i förordning 2017/1001 visserligen inte uttryckligen anges att fastställandet av att det saknas anledning att döma i saken innebär att den suspensiva verkan av överklaganden av överklagandenämndernas beslut upphör, ska ett beslut att det saknas anledning att döma i saken, som fastställts med stöd av artikel 131.2 i rättegångsreglerna, vid tillämpning av den bestämmelsen likställas med ett avslag på ett överklagande som ingetts till tribunalen i den mening som avses i artikel 71.3 i förordning 2017/1001.

25      Av det anförda följer att tribunalen således i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna på eget initiativ ska fastställa att det inte längre finns anledning att döma i saken.

 Rättegångskostnader

26      Enligt artikel 137 i rättegångsreglerna ska tribunalen besluta om kostnader enligt vad den finner skäligt i mål där det saknas anledning att döma i saken.

27      I förevarande fall finner tribunalen, mot bakgrund av omständigheterna i målet, att klaganden ska förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta intervenientens rättegångskostnader, eftersom EUIPO har informerat tribunalen om att den inte har haft några ersättningsgilla kostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (andra avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)      Synapsa Med sp. z o.o. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Gravity Brand Holdings LLC.

Luxemburg den 7 augusti 2024.

*      Rättegångsspråk: engelska.