—

i enlighet med artikel 263 FEUF ska ogiltigförklara beslut nr SRB/ES/2023/23 av den 2 maj 2023 om beräkningen av 2023 års förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden, i den del det avser sökandena,

—

i enlighet med artikel 277 FEUF ska fastställa att följande bestämmelser i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, (1) i genomförandeförordningen, (2) och i den delegerade förordningen (3) inte är tillämpliga:

—

artiklarna 69.1, 69.2, 70.1, 70.2 a och 70.2 b i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen,

—

artiklarna 4.2, 5, 6, 7 och 20, samt bilaga I i den delegerade förordningen,

—

artikel 4 i genomförandeförordningen,

—

förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

1.

Den första grunden avser ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, såtillvida att de metoder för att beräkna förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden som föreskrivs i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen och i den delegerade förordningen inte återspeglar institutens verkliga storlek eller riskprofil, vilket leder till att de behandlas på samma sätt som andra institut, vilka inte har samma särdrag.

2.

Den andra grunden avser ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, såtillvida att den mekanism för förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden som föreskrivs i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen och i den delegerade förordningen grundas på en bedömning som på ett konstlat sätt förvärrar riskprofilen för stora franska institut, och således resulterar i ett bidragsbelopp som är oproportionerligt högt i förhållande till den verkliga risk som dessa institut genererar.

3.

Den tredje grunden avser ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, såtillvida att den beräkning av förhandsbidragen som fastställs i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, i den delegerade förordningen och i genomförandeförordningen inte gör det möjligt för bankerna att förutse och på ett tillräckligt precist sätt kontrollera beloppet för det förhandsbidrag som de ska betala..

4.

Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av principen om god förvaltning, inbegripet motiveringsskyldigheten, såtillvida att samtliga riskfaktorer inte vederbörligen beaktades i det angripna beslutet. Dessutom är denna möjlighet för SRB att välja att beakta eller inte beakta dessa kriterier, i enlighet med artikel 20 i den delegerade förordningen, rättsstridig.

5.

Den femte grunden avser att svaranden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid fastställandet av justeringskoefficienten. Sökandena anser att fråga är om felaktig rättstillämpning, eftersom SRB, som grundade sig på en felaktig tolkning av ett flertal bestämmelser i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, bestämde den årliga målnivån till en procentsats som överskred maximinivån på 12,5 procent av den slutliga målnivå som föreskrivs i artikel 70 i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen. Sökandena anser, under alla omständigheter, att dessa bestämmelser är principiellt felaktiga.

6.

Den sjätte grunden avser att svaranden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i fråga om begränsningen av användandet av oåterkalleliga betalningsåtaganden. Sökandena gör gällande felaktig rättstillämpning och hävdar att SRB grundat sig på en felaktig tolkning av bestämmelserna om hur oåterkalleliga betalningsåtaganden får användas. SRB har i detta sammanhang felaktigt begränsat andelen av oåterkalleliga betalningsåtaganden så att de ligger under maximinivån på 30 procent av förhandsbidragen, utan befogenhet att så göra. SRB har vidare begränsat denna typ av säkerhet till att endast omfatta kontanter.

7.

Den sjunde grunden avser en uppenbart oriktig bedömning. Sökandena hävdar härvidlag att de risker för procyklikalitet och likviditet som SRB har hänvisat till för att begränsa användandet av oåterkalleliga betalningsåtaganden är ogrundade, bland annat med hänsyn till de oåterkalleliga betalningsåtagandenas särdrag och det sammanhang de används i.

8.

Den åttonde grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Sökandena gör gällande att det inte framgår tillräckligt precist och detaljerat av det angripna beslutet varför taket för användandet av oåterkalleliga betalningsåtaganden ska fastställas till 22,5 procent, och inte heller varför endast kontanter godtas som säkerhet.