1)

Omfattar syftena med, och således tillämpningsområdet för, direktiv (EU) 2010/13, (1) i dess lydelse enligt direktiv (EU) 2018/1808, (2) a) säkerställande av respekt för och skydd av människors värdighet och värde och b) förhindrande av att leverantörer av tv-tjänster sänder olämpligt och undermåligt innehåll och i synnerhet innehåll av det slag som klagandebolaget i det nu aktuella fallet har sänt?

2)

Om tillämpningsområdet för direktiv 2010/13 omfattar a) skyldigheten att respektera och skydda människors värdighet och värde och/eller b) förbudet mot sändning av olämpligt och undermåligt innehåll och i synnerhet innehåll av nu aktuellt slag, är en nationell bestämmelse enligt vilken dessa skyldigheter åläggs samtliga leverantörer av tv-tjänster utom sådana som sänder tv-innehåll enbart via internet förenlig med artikel 4.1 i direktivet, jämförd med den likabehandlingsprincip som har stadfästs i artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?

3)

Om fråga 1 och fråga 2 besvaras jakande, ska den nationella tillsynsmyndigheten, i syfte att garantera direktivets ändamålsenliga verkan, tillämpa de regler i nationell rätt genom vilka de ovannämnda skyldigheterna åläggs utan att därvid göra åtskillnad mellan leverantörer av tv-tjänster, trots att skyldigheterna och de därtill knutna sanktionerna i nationell rätt föreskrivs för samtliga leverantörer av tv-tjänster utom för dem som sänder innehåll enbart via internet, eller strider det mot principen nullum crimen, nulla poena sine lege, vilken har stadfästs i artikel 49.1 första meningen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och mot rättssäkerhetsprincipen att med stöd av en extensiv tolkning eller analog tillämpning av de nationella regler som rör övriga tv-tjänster ålägga administrativa sanktioner för åsidosättande av nämnda skyldigheter i samband med tv-sändning via internet?

4)

Om fråga 1 besvaras nekande och tillämpningsområdet för direktiv 2010/13, i den mening som avses i artikel 4.1, inte ska anses omfatta a) skyldigheten att respektera och skydda människors värdighet och värde och/eller b) förbudet mot sändning av olämpligt och undermåligt innehåll (i synnerhet innehåll av nu aktuellt slag), och lagstiftningen i en medlemsstat ålägger leverantörer av tv-tjänster som överförs via markbundna eller satellitbaserade sändningsnät eller via bredband, men däremot inte leverantörer av tv-tjänster via internet, sådana skyldigheter vid äventyr av administrativa sanktioner, ska artikel 2.1 i direktiv 2010/13, i dess lydelse enligt direktiv 2018/1808, tolkas på så sätt att den behöriga nationella myndigheten är skyldig att på grundval av likabehandlingsprincipen överväga möjligheten att ålägga administrativa sanktioner för åsidosättande av de regler där skyldigheterna föreskrivs även såvitt avser tv-sändningar via internet?

5)

Om fråga 4 besvaras jakande, är den skyldighet som åvilar den nationella tillsynsmyndigheten i enlighet med vad som anförts ovan och en tolkning av nationell rätt som överensstämmer med unionsrätten, i synnerhet med de ovannämnda bestämmelserna i direktivet, nämligen skyldigheten att utan åtskillnad tillämpa de regler i nationell rätt där de aktuella skyldigheterna föreskrivs på samtliga tv-tjänster, oberoende av sändningsmetod, förenlig med principen nullum crimen, nulla poena sine lege och med rättssäkerhetsprincipen, med hänsyn till att dessa skyldigheter, vilka i nationell rätt föreskrivs för samtliga övriga leverantörer av tv-tjänster, inte är tillämpliga på tv via internet?