Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

MACIEJ SZPUNAR

föredraget den 14 juli 2022(1)

Målen C‑31/22 P(I), C‑32/22 P(I) och C‑74/22 P(I)

Atlas Copco Airpower,

Atlas Copco AB (C‑31/22 P(I))

Anheuser-Busch Inbev,

Ampar (C‑32/22 P(I))

Soudal NV,

Esko-Graphics BVBA (C‑74/22 P(I))

mot

Magnetrol International

och Europeiska kommissionen

 

”Överklagande – Intervention – Överklagande avseende intervention – Tillåtelse att intervenera i ett mål om överklagande av en dom som meddelats av tribunalen – Upphävande av denna dom och återförvisning av målet till tribunalen – Implicit utestängning från tribunalens sida av intervenienter i målet om överklagande från att delta i förfarandet efter återförvisningen”

I.      Inledning

1.        I förevarande mål ställs uttryckligen den tidigare inte ställda frågan om bibehållande av den ställning som intervenient som godkänts av domstolen i ett mål om överklagande, när målet återupptas vid tribunalen. Målet ger också domstolen tillfälle att uttala sig om bestämmelserna om upptagande till prövning av överklaganden av beslut om att avslå en ansökan om intervention.

II.    Tillämpliga bestämmelser

A.      Stadgan för Europeiska unionens domstol

2.        I artikel 39 första stycket i protokoll (nr 3) om stadgan för Europeiska unionens domstol (nedan kallat stadgan för Europeiska unionens domstol) föreskrivs följande:

”Genom ett förenklat förfarande, som vid behov får avvika från enskilda föreskrifter i denna stadga och som ska fastställas i rättegångsreglerna, får domstolens ordförande besluta i fråga om framställning om uppskov enligt artikel 278 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 157 i Euratomfördraget, om tillämpning av interimistiska åtgärder enligt artikel 279 [FEUF] eller om uppskov med verkställighet enligt artikel 299 fjärde stycket [FEUF] eller artikel 164 tredje stycket i Euratomfördraget.”

3.        I artikel 40 första, andra och fjärde styckena i föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna och unionens institutioner får intervenera i tvister inför domstolen.

Samma rätt ska gälla för unionens organ och byråer och varje annan person om de kan motivera att de har ett intresse av utgången av den tvist som underställts domstolen. Fysiska eller juridiska personer får inte intervenera i ärenden mellan medlemsstater, mellan unionens institutioner eller mellan medlemsstater och unionens institutioner.

…

Genom yrkanden i interventionsansökan får endast en av parternas yrkanden biträdas.”

4.        I artikel 56 första och tredje styckena i denna stadga föreskrivs följande:

”[Europeiska unionens tribunals] slutliga avgöranden samt avgöranden av den rätten som endast delvis avgör sakfrågan eller som avgör en rättegångsfråga om bristande behörighet eller något annat processhinder får överklagas till domstolen inom två månader efter delgivningen av det avgörande som överklagas.

…

Med undantag av ärenden som rör tvister mellan unionen och dess anställda får även medlemsstater och unionsinstitutioner som inte intervenerat i tvisten inför tribunalen överklaga. Dessa medlemsstater och unionsinstitutioner ska i sådana fall ha samma ställning som de medlemsstater och unionsinstitutioner som intervenerat i första instans.”

5.        Artikel 57 i stadgan har följande lydelse:

”En person som av tribunalen fått avslag på sin interventionsansökan kan överklaga till domstolen inom två veckor efter delgivning av avslagsbeslutet.

Beslut av tribunalen enligt artikel 278 eller 279 eller artikel 299 fjärde stycket [FEUF] eller enligt artikel 157 eller artikel 164 tredje stycket i Euratomfördraget får överklagas till domstolen av parterna i ärendet inom två månader efter delgivning av beslutet.

Ett överklagande enligt första och andra styckena ska prövas och avgöras enligt förfarandet i artikel 39.”

6.        I artikel 61 första och andra styckena i stadgan föreskrivs följande:

”Om överklagandet är välgrundat ska domstolen upphäva tribunalens avgörande. Domstolen kan själv slutligt avgöra ärendet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa ärendet till tribunalen för avgörande.

Om ett ärende återförvisas till tribunalen är denna bunden av domstolens beslut i rättsfrågor.”

B.      Domstolens rättegångsregler

7.        I artikel 172 i domstolens rättegångsregler, som har rubriken ”Parter som får inkomma med svarsskrivelse”, föreskrivs följande:

”Alla parter i det aktuella målet vid tribunalen som har ett intresse av att överklagandet bifalls, avvisas eller ogillas får inom två månader från delgivning av överklagandet inkomma med svarsskrivelse. Fristen kan inte förlängas.”

C.      Rättegångsregler för tribunalen

8.        I artikel 1.2 c i rättegångsreglerna för tribunalen anges följande:

”2.      Vid tillämpningen av dessa rättegångsregler

…

c)      avses med ”rättegångsdeltagare” parter och intervenienter,

…”

9.        I artikel 142 i dessa rättegångsregler, med rubriken ”Interventionens syfte och verkningar”, föreskrivs följande:

”1.      Intervention får endast ske i syfte att, helt eller delvis, stödja en av parternas yrkanden. En intervenient har inte samma processuella rättigheter som parterna och saknar särskilt rätt att begära att förhandling ska hållas.

2.      Interventionen är accessorisk till huvudtvisten. Ändamålet med interventionen förfaller om målet avskrivs på grund av att talan har återkallats eller på grund av att parterna har träffat en förlikning, eller om talan avvisas.

3.      Intervenienten måste godta målet sådant det föreligger vid tidpunkten för interventionen.”

10.      I artikel 143.1 i rättegångsreglerna, som har rubriken ”Ansökan om intervention”, föreskrivs följande:

”1.      En interventionsansökan måste göras inom sex veckor från dagen för offentliggörandet enligt artikel 79.”

11.      I artikel 217.1 i samma rättegångsregler föreskrivs följande:

”Om det avgörande som senare upphävts av domstolen meddelades efter det att det skriftliga förfarandet avseende saken i målet vid tribunalen hade avslutats, får rättegångsdeltagarna i målet vid tribunalen inom två månader från delgivningen av domstolens avgörande ge in skriftliga yttranden om vilka slutsatser som bör dras av detta avgörande med avseende på målets avgörande. Denna frist kan inte förlängas.”

12.      I artikel 219 i rättegångsreglerna, med rubriken ”Rättegångskostnader”, föreskrivs följande:

”Tribunalen ska besluta om rättegångskostnader som uppkommit under rättegången dels i målet vid tribunalen, dels i målet om överklagande vid domstolen.”

III. Bakgrund till tvisterna

13.      Genom kommissionens beslut (EU) 2016/1699 av den 11 januari 2016 om den statliga stödordning för skattelättnader vid överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (f.d. 2015/NN) som Belgien har genomfört (EUT L 260, 2016, s. 61, nedan kallat det omtvistade beslutet) fastställde Europeiska kommissionen att skattelättnader som beviljats av Konungariket Belgien utgjorde en stödordning i den mening som avses i 107.1 FEUF, vilken inte var förenlig med den inre marknaden och hade genomförts i strid med artikel 108.3 FEUF. Kommissionen beslutade att det stöd som beviljats skulle återkrävas av stödmottagarna och att den slutliga förteckningen över dessa skulle upprättas av Konungariket Belgien.

IV.    Förfarandet vid tribunalen och domstolen samt parternas yrkanden

14.      Genom ansökningar som registrerades vid tribunalens kansli den 22 mars respektive den 25 maj 2016 väckte Konungariket Belgien och Magnetrol International NV med talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

15.      Tribunalen beslutade att förena målen T‑131/16, Belgien/kommissionen, och T‑263/16, Magnetrol International/kommissionen vad gäller den muntliga delen av förfarandet och det slutliga avgörandet.

16.      Genom dom av den 14 februari 2019, Belgien och Magnetrol International/kommissionen (de förenade målen T‑131/16 och T‑263/16, EU:T:2019:91), ogiltigförklarade Europeiska unionens tribunal det omtvistade beslutet.

17.      Den 24 april 2019 överklagade kommissionen denna dom.

18.      Genom beslut av domstolens ordförande av den 15 oktober 2019 tilläts Soudal NV, Esko-Graphics BVBA, Flir Systems Trading Belgium BVBA, Anheuser-Busch InBev SA/NV, Ampar BVBA, Atlas Copco Airpower SAS, Atlas Copco AB, Wabco Europe BVBA och Celio International NV att intervenera till stöd för Magnetrol Internationals yrkanden.

19.      Genom dom av den 16 september 2021, kommissionen/Belgien och Magnetrol International (C‑337/19 P, EU:C:2021:741)

–        upphävde domstolen den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 14 februari 2019, Belgien och Magnetrol International/kommissionen (de förenade målen T‑131/16 och T‑263/16, EU:T:2019:91),

–        underkände domstolen den första och den andra grunden i överklagandet i mål T‑131/16 samt den första grunden och den första delen av den tredje grunden i överklagandet i mål T‑263/16,

–        återförvisade domstolen målet till tribunalen för prövning av den tredje till och med den femte grunden i överklagandet i mål T‑131/16 samt den andra grunden, den andra och den tredje delen av den tredje grunden liksom den fjärde grunden i mål T‑263/16, och

–        lät frågan om rättegångskostnader anstå.

20.      Soudal och Esko-Graphics samt Atlas Copco Airpower, Atlas Copco, Anheuser-Busch Inbev och Ampar har genom skrivelser av den 16 respektive den 25 november 2021 inkommit till tribunalen med yttranden om vilka slutsatser som bör dras av domen av den 16 september 2021, kommissionen/Belgien och Magnetrol International (C‑337/19 P, EU:C:2021:741), i fråga om avgörandet av tvisten.

21.      Den 17 december 2021 mottog Atlas Copco Airpower, Atlas Copco, Anheuser-Busch Inbev, Ampar, Soudal och Esko-Graphics en skrivelse från tribunalens kansli, daterad den 6 december 2021, i vilken de underrättades om att ordföranden för den avdelning där ärendet var anhängigt hade beslutat att inte ta dessa yttranden till handlingarna i målet, eftersom de inte var sådana handlingar som var föreskrivna i rättegångsreglerna för tribunalen.

22.      Genom skrivelse av den 29 december 2021 ställd till tribunalens ordförande och till dess ledamöter ansökte dessa sex bolag med hänvisning till motiveringen i beslutet av domstolens ordförande av den 15 oktober 2019, kommissionen/Belgien och Magnetrol International (C‑337/19 P, ej publicerat, EU:C:2019:915), och till tribunalens praxis dels om rättelse av det ”förbiseende” (oversight) som tribunalen gjort då denna vägrat att ta deras yttranden till handlingarna i målet, dels om bekräftelse av sin ställning som intervenienter vid tribunalen.

23.      I denna skrivelse begärde de sex bolagen svar inom fem dagar, eftersom de inom föreskriven frist måste överklaga ett eventuellt implicit avslag på deras ansökan om beviljande av ställning som intervenienter i målet.

24.      Den 10 januari 2022 ingav Atlas Copco Airpower och Atlas Copco samt Anheuser-Busch Inbev och Ampar överklagandena i målen C‑31/22 P respektive C‑32/22 P.

25.      Genom skrivelse av den 11 januari 2022 bekräftade tribunalens kansli mottagandet av skrivelsen från Soudal och d'Esko-Graphics av den 29 december 2021 och fäste deras uppmärksamhet på att ett ingivande av yttranden i mål T‑263/16 RENV av de intervenienter som tillåtits att delta i förfarandet vid domstolen i mål C‑337/19 P inte var föreskrivet i rättegångsreglerna för tribunalen.

26.      Den 28 januari 2022 ingav Soudal och Esko-Graphics överklagande i mål C‑74/22 P.

27.      Atlas Copco Airpower och Atlas Copco har yrkat att domstolen ska

–        upphäva beslutet i tribunalens skrivelse till dem av den 6 december 2021, och

–        besluta att Atlas Copco Airpower och Atlas Copco ska bibehålla sin ställning som intervenienter i mål T‑263/16 RENV efter det att domstolen har återförvisat målet till tribunalen.

28.      Anheuser-Busch Inbev och Ampar har yrkat att domstolen ska

–        upphäva beslutet i tribunalens skrivelse till dem av den 6 december 2021, och

–        besluta att Anheuser-Busch Inbev och Ampar ska bibehålla sin ställning som intervenienter i mål T‑263/16 RENV efter det att domstolen hr återförvisat målet till tribunalen.

29.      Soudal och Esko-Graphics har yrkat att domstolen ska

–        upphäva beslutet i tribunalens skrivelse till dem av den 6 december 2021,

–        besluta att deras skriftliga yttranden ska tas till handlingarna i målet, och

–        fastställa att Soudal och Esko-Graphics ska bibehålla sin ställning som intervenienter i mål T‑263/16 RENV efter det att domstolen hr återförvisat målet till tribunalen.

30.      Kommissionen yrkar att domstolen ska

–        avvisa överklagandet då det ej kan upptas till prövning,

–        i andra hand, ogilla överklagandena såsom ogrundade, och

–        förplikta klagandena att ersätta rättegångskostnaderna.

31.      Det har inte hållits någon förhandling.

V.      Bedömning

A.      Upptagande till prövning

1.      Upptagande till prövning av överklagandena i målen C‑31/22 P och C‑32/22 P

32.      Kommissionen har hävdat att överklagandena i målen C‑31/22 P och C‑32/22 P inte kan ta upp till prövning i sak eftersom de grundar sig på artikel 57 i stadgan för Europeiska unionens domstol. Enligt denna bestämmelse får ett beslut av tribunalen om att avslå en interventionsansökan överklagas, men i dessa båda mål har tribunalen inte fattat ett sådant beslut. Tribunalen har endast beslutat att inte ta de skriftliga yttrandena från Atlas Copco Airpower och Atlas Copco samt från Anheuser-Busch Inbev och Ampar till handlingarna i mål T‑263/16 RENV.

33.      Jag framhåller inledningsvis, i likhet med kommissionen, att tribunalen genom sin skrivelse av den 6 december 2021 avsåg att underrätta Atlas Copco Airpower och Atlas Copco samt Anheuser-Busch Inbev och Ampar om att de yttranden som de hade ingett inte hade tagits till handlingarna i målet, eftersom de inte var sådana handlingar som föreskrivs i rättegångsreglerna för tribunalen. Vidare har Atlas Copco Airpower och Atlas Copco samt Anheuser-Busch Inbev och Ampar inte formellt inkommit med interventionsansökan. Formellt sett är således beslutet i den skrivelse som överklagats väckts inte ett avslag på en interventionsansökan och tycks inte vid första påseendet kunna vara föremål för ett överklagande i enlighet med artikel 57 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

34.      Emellertid förefaller mig en formell tolkning av denna bestämmelse inte tillfredsställande. Med beaktande av det mycket specifika sammanhanget i dessa mål, vilket bland annat utmärks av att de berörda bolagen på goda grunder kunde anta att de bibehåller sin ställning som intervenienter när målet återupptas vid tribunalen, tycks det mig som att enbart det förhållandet att ställningen som intervenient inte uttryckligen underkänns i tribunalens beslut inte i sig kan utesluta att så verkligen implicit var fallet.

35.      Atlas Copco Airpower och Atlas Copco samt Anheuser-Busch Inbev och Ampar har nämligen ingett yttranden till tribunalen ”i enlighet med artikel 217.1 i rättegångsreglerna för tribunalen”, som avser rättegångsdeltagarna i målet vid denna. Det är med stöd härav som de åberopar de ställning som intervenienter.

36.      Tribunalens beslut att inte ta yttrandena till handlingarna i målet innebär därmed, implicit men med nödvändighet, ett beslut om att neka Atlas Copco Airpower och Atlas Copco samt Anheuser-Busch Inbev och Ampar ställning som intervenienter.

37.      Ett sådant implicit beslut, vilket enligt min åsikt har samma rättsverkningar som ett beslut om att avslå en interventionsansökan eller ett beslut genom vilket en interventionsökande avförs från målet, kan med samma rätt som den sistnämnda bli föremål för ett överklagande grundat på artikel 57 i stadgan för Europeiska unionens domstol.

38.      Detta är i än högre grad fallet som den tolkning som jag föreslår av denna bestämmelse i praktiken är den enda som kan garantera ett domstolsskydd för de interventionssökande vars ställning som intervenienter vid domstolen har erkänts samt in fine kan säkerställa effektiviteten i den rätt att intervenera som fastläggs i artikel 40 i stadgan, eftersom inget annat rättsmedel står vederbörande till buds.

39.      Dels finner jag inte att det av en rättegångsdeltagare som har ställning som intervenient vid domstolen kan krävas att denna ska inkomma med en formell interventionsansökan till tribunalen i det enda syftet att därpå kunna överklaga beslutet att avslå denna ansökan, något som alltid skulle bli fallet. Ansökningarna skulle nämligen genomgående drabbas av en utgången frist eftersom de uppenbarligen inte har ingetts inom sex veckor från det att den berörda ansökan varigenom talan väckts offentliggjordes, så som anges i artikel 143 i rättegångsreglerna för tribunalen.

40.      Dels utgör heller inte ett överklagande av det beslut av tribunalen som avslutar förfarandet ett tänkbart rättsmedel, eftersom ett sådant överklagande står öppet endast för deltagarna i förfarandet vid tribunalen och, således endast för de rättegångsdeltagare vars ställning som intervenienter vid tribunalen redan har erkänts.

41.      Mot bakgrund av ovanstående finner jag att överklagandena i målen C‑31/22 P och C‑32/22 P ska anses kunna tas upp till prövning.

2.      Upptagande till prövning av överklagandet i mål C‑74/22 P

42.      Kommissionen har hävdat att överklagandet i mål C‑74/22 P inte kan tas upp till prövning. Kommissionen har för det första anfört att det beslut som överklagandet gäller inte ryms inom någon av de kategorier som avses i artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, varför Soudal och Esko-Graphics inte kan grunda sitt överklagande på denna bestämmelse.

43.      Kommissionen gör vidare gällande att överklagandet, för den händelse att det kan omkvalificeras som ett ”överklagande i enlighet med artikel 57 i stadgan för Europeiska unionens domstol”, något som kommissionen bestrider, ändå ska ogillas av samma skäl som de som anfördes i målen C‑31/22 P och C‑32/22 P. Enligt kommissionen är dessutom ett sådant överklagande i alla händelser för sent inkommet.

44.      Jag finner att det inte bör anses att förevarande överklagande, såsom grundat på artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, kan tas upp till prövning, eftersom det angripna beslutet varken avgör en rättegångsfråga om bristande behörighet eller om hinder mot att ta upp talan till prövning.

45.      Det måste, för det första, konstateras att prövningen av mål T‑263/16 RENV fortgår vid tribunalen efter det att det angripna beslutet fattades, genom vilket ingen del av tvisten har avgjorts i sak.

46.      Trots att de skilda åsikterna i fråga om en interventionsansökan förvisso utgör en rättegångsfråga gäller de dock, för det andra, inte bristande behörighet eller hinder mot att ta upp talan till prövning, de enda rättegångsfrågor som anges i artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol. Bristande behörighet eller hinder mot att ta upp talan till prövning omfattas vid tribunalen liksom vid domstolen av särskilda bestämmelser(2) och syftar till att domstolen vid vilken talan anhängiggjorts slutligt ska kunna avgöra en tvist utan att själva saken prövas. Det förhållandet att dessa fall kan leda till avgörande av en rättegångsfråga motiverar dessutom valet att låta överklaganden av sådana avgöranden omfattas av samma ordning som den som gäller för överklaganden av slutliga avgöranden som meddelats efter det att domstolen i sak har prövat det berörda målet.

47.      De anslutningsöverklaganden som hänför sig till en intervention är däremot av annan art. Som det framhålls i rättegångsreglerna för tribunalen är en intervention accessorisk till huvudtvisten,(3) och de beslut som hänför sig till denna kan på intet sätt slutligt avgöra huvudtvisten.

48.      Jag finner därför att det angripna beslutet inte kan överklagas i enlighet med artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, varför överklagandet i mål C‑74/22 P inte bör anses kunna tas upp till prövning.

49.      Det följer emellertid även av domstolens praxis att den för att ge ändamålsenlig verkan åt ett överklagande kan, på grundval av en helhetsbedömning av detta, ge ett överklagande en vidare tolkning än den som uttryckligen angavs av klaganden.(4) På detta sätt har domstolen tidigare prövat två alternativa grunder för ett överklagande utan att begränsa sig till den grund som klaganden i målet om överklagande har angett.(5)

50.      Jag finner således att domstolen i syfte att ge överklagandet en ändamålsenlig verkan får beteckna det berörda överklagandet som ett ”överklagande i enlighet med artikel 57 i stadgan för Europeiska unionens domstol”, eftersom det av parternas anspråk tydligt framgår att de genom detta överklagande bestrider ett beslut av tribunalen som innebär att de frånkänns sin ställning som intervenienter.

51.      En sådan omkvalificering gör det enligt min åsikt dock inte möjligt att låta överklagandet i mål C‑74/22 P upptas till prövning i sak. I likhet med kommissionen anser jag att detta överklagande i alla händelser är för sent inkommet.

52.      Enligt artikel 57 i stadgan för Europeiska unionens domstol borde Soudal och Esko-Graphics ha ingett sitt överklagande inom sex veckor räknat från beslutet om att avslå interventionsansökan eller från det beslut genom vilket interventionssökanden avförs, utökat med en förlängning av tidsfristen med tio dagar för att ta hänsyn till avstånd .

53.      Det berörda beslutet om avslag ingår emellertid i innehållet i tribunalens skrivelse av den 6 december 2021, vilken delgavs rättegångsdeltagarna den 17 december 2021. Det är nämligen genom denna skrivelse som tribunalen implicit men med nödvändighet har nekat Soudal och Esko-Graphics ställningen som intervenienter, och därför skulle överklagandet ha ingetts senast den 10 januari 2022.

54.      Överklagandet kan därmed inte tas upp till prövning i sak på grund av att det är för sent inkommet.

55.      Denna slutsats påverkas inte av något av parternas argument att för det första den tidpunkt då fristen för överklagande börjat löpa inte är skrivelsen av den 6 december 2021 utan skrivelsen av den 11 januari 2022 och för det andra att det föreligger ett ursäktligt misstag i Soudals och Esko-Graphics yrkanden.

56.      Vad för det första gäller den tidpunkt då fristen för överklagandet började löpa påpekar jag att tribunalens andra skrivelse av den 11 januari 2022 till sin art är rent bekräftande. Enligt fast rättspraxis anses ett beslut enbart bekräfta ett tidigare beslut om det inte innehåller några nya omständigheter i förhållande till det tidigare beslutet och inte har föregåtts av en omprövning av förhållandena för den som det tidigare beslutet var riktat till.(6)

57.      Skrivelsen av den 11 januari 2022 är svar på begäran från Soudal och Esko-Graphics om bekräftelse av att de alltjämt deltar i förfarandet i egenskap av intervenienter, i vilket tribunalen begränsar sig till att upprepa konstaterandena i skrivelsen av den 6 december 2021. Jag påpekar vidare att Soudal och Esko-Graphics själva, som svar på domstolens frågor, understryker att ”den andra skrivelsen bekräftade innehållet i den första”.

58.      Skrivelsen av den 11 januari 2022 är således endast ett beslut som bekräftar beslutet i skrivelsen av den 6 december 2021 och kan följaktligen inte anses utgöra den tidpunkt då fristen för överklagande började löpa.

59.      I fråga om, för det andra, förekomst av ett ursäktligt misstag när det gäller talefrist grundad på artikel 57 i stadgan för Europeiska unionens domstol har domstolen i fast rättspraxis angett att begreppet ursäktligt misstag, som möjliggör undantag från ovannämnda frist, i bestämmelserna om talefrist endast omfattar särskilda omständigheter där exempelvis den berörda institutionens beteende antingen i sig självt eller på ett avgörande sätt varit ägnat att ge upphov till en godtagbar villfarelse hos en enskild i god tro, som visat all den aktsamhet som kan förväntas av en normalt medveten aktör.(7)

60.      Dessa förhållanden föreligger enligt min åsikt inte. Visserligen är tribunalens beslut i skrivelsen av den 6 december 2021 oklart när ställningen som intervenienter för Soudal och Esko-Graphics i detta inte uttryckligen avvisas. Denna oklarhet är dock inte tillräcklig för att ge upphov till en godtagbar villfarelse hos en enskild i god tro, som visat all den aktsamhet som kan förväntas av en normalt medveten aktör.

61.      Jag framhåller särskilt att Soudal och Esko-Graphics som svar på tribunalens skrivelse av den 6 december 2021 till denna har framställt en begäran om att den ska tillrättalägga den underlåtenhet som lett till att dessa företag inte tillåts att inge yttranden samt bekräfta deras ställning som intervenienter.

62.      Jag understryker här, vilket är av än större vikt, att Soudal och Esko-Graphics genom sin skrivelse till tribunalen av den 29 december 2021 har ombett tribunalen att besvara deras ansökan om bekräftelse av deras ställning som rättegångsdeltagare inom fem dagar, eftersom de vid ett avslag skulle bli ”tvingade att inom föreskriven frist överklaga det implicita avslaget på ansökan om beviljande av ställning som intervenienter”.

63.      Man kan således av dessa omständigheter sluta sig till att Soudal och Esko-Graphics, med rätta, inte endast hade tolkat tribunalens skrivelse av den 6 december 2021 som en implicit men likväl med nödvändighet vägran att bevilja dem ställning som rättegångsdeltagare, utan framför allt att de hade full kännedom om gällande tidsfrister för ett överklagande av ett sådant beslut, varvid deras avsikt främst var att överklaga inom tidsfristerna.

64.      Att överklagandet har ingetts efter utgången tidsfrist är således inte följden av ett ursäktligt misstag, som uppstått på grund av oklarhet i tribunalens beslut i skrivelsen av den 6 december 2021, utan endast av själva beteendet från Soudals och Esko-Graphics sida.

65.      Jag anser därför att överklagandet i mål C‑74/22 P bör avvisas såsom ej möjligt att uppta till prövning på grund av att detta ingavs för sent.

B.      Prövning i sak

66.      Jag vill inledningsvis understryka att de överväganden i sakfrågan som jag kommer att redovisa endast gäller målen C‑31/22 P och C‑32/22 P, eftersom jag anser att överklagandet i mål C‑74/22 P inte bör kunna tas upp till prövning. Jag vill dock tillägga att om domstolen inte skulle dela min bedömning är nedanstående överväganden tillämpliga även på detta mål.

67.      Till stöd för sina överklaganden anför Atlas Copco Airpower, Atlas Copco, Anheuser-Busch Inbev och Ampar (nedan kallade klagandena) en enda grund bestående av två delar. Med den första delen av den enda grunden har de anfört de att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att åsidosätta sin egen rättspraxis enligt vilken de rättegångsdeltagare som tillåtits intervenera i överklagandet bibehåller sin ställning under det återförvisade målet vid tribunalen. Med den andra delen av den enda grunden har klagandena dessutom anfört att tribunalen har åsidosatt artikel 217.1 i rättegångsreglerna för tribunalen. De har även anfört att det av tribunalens praxis framgår att denna bestämmelse ska tolkas så, att formuleringen ”rättegångsdeltagarna i målet vid tribunalen”, som avser de rättegångsdeltagare som tillåtits att inkomma med yttranden efter den återförvisning som beslutats av domstolen också ska omfatta de rättegångsdeltagare som tillåtits intervenera i målet om överklagande.

68.      Eftersom de två delarna av den enda grunden båda gäller frågan om kontinuitet i ställningen som intervenienter kommer jag att behandla dem tillsammans.

69.      Jag kommer att inleda min bedömning med att understryka att det, trots att de avsnitt som är tillämpliga på intervention inte är entydiga vad gäller frågan om kontinuitet i ställningen som intervenient (avsnitt 1), dock inom rättspraxis som rör intervention ges användbara hållpunkter som talar för ett bibehållande av ställningen som intervenient när ett mål återförvisas till tribunalen (avsnitt 2). Jag kommer att redovisa att jag anser att detta bibehållande även är en följd av den funktionella kontinuiteten mellan mål om överklagande och återförvisningsmål (avsnitt 3). Jag kommer slutligen att tillägga några överväganden om kopplingen mellan den lösning som jag föreslår och praxis inom de mål som kallas ”pilotmål” (avsnitt 4).

1.      Oklarhet i formuleringarna om intervention

70.      Frågan om kontinuitet under återförvisningen vad gällerställningen som erkänd intervenient vid domstolen är direkt kopplad till tolkningen av artikel 217.1 i rättegångsreglerna för tribunalen, som tar upp den återförvisning som följer på ett upphävande av en dom.

71.      Genom denna bestämmelse ges ”rättegångsdeltagarna i målet vid tribunalen” möjlighet att inge skriftliga yttranden om vilka slutsatser som bör dras av det beslut om återförvisning som fattats av domstolen,(8) när det skriftliga förfarandet i sakfrågan har avslutats i målet om överklagande. Trots att uttrycket rättegångsdeltagare vid tribunalen även omfattar intervenienterna vid tribunalen(9) gäller frågan huruvida det omfattar de intervenienter som godkänts av domstolen i målet om överklagandet.

72.      De avsnitt som behandlar intervention ger emellertid inget tydligt svar på denna fråga, och i avsaknad av uttrycklig bestämmelse som föreskriver kontinuitet i den intervention som tillåtits i ett mål om överklagandet uppkommer frågan om inte den uteblivna angivelsen av ovannämnda borde tolkas som en implicit bekräftelse av att kontinuiteten har upphört i och med att förfarandet vid domstolen har avslutats.

73.      Denna tolkning kan förstärkas av att kontinuitet i interventionen i analoga fall uttryckligen bekräftas i de relevanta bestämmelserna. Dels föreligger i enlighet med artikel 217.1 i rättegångsreglerna för tribunalen inget tvivel om att de rättegångsdeltagare som tillåtits att intervenera i sakfrågan i förfarandet vid tribunalen ska tillåtas att intervenera i det återförvisade målet. Dels föreskrivs i artikel 172 i rättegångsreglerna för domstolen att de rättegångsdeltagare som intervenerat i sakfrågan vid tribunalen får intervenera i målet om överklagande under förutsättning att de har ett intresse därav. Att det inte finns någon motsvarande bestämmelse i det omvända fallet som entydigt bekräftar en kontinuitet i den intervention som godkänts av domstolen inom överklagandet skulle e contrario kunna tolkas som ett styrkande av att rätten att intervenera har upphört.

74.      Jag anser dock att en sådan tolkning kan ifrågasättas. För det första framgår det tydligt av artikel 40 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol att det för rätt att intervenera krävs att intervenienten har ett intresse av utgången av tvisten. Om sådant intresse föreligger i målet om överklagande, vilket uttryckligen anges i artikel 172 i rättegångsreglerna för domstolen, finns det dock inget som pekar mot att detta upphör vid återförvisningen, även om utgången av tvisten av naturliga skäl alltjämt är öppen.(10)

75.      Även om ”priviligierade” intervenienter i enlighet med artikel 40 i stadgan för Europeiska unionens domstol jämförd med artikel 56 tredje stycket i densamma, vilka utgörs av medlemsstaterna och unionens institutioner, alltid får intervenera i ett mål om överklagande(11) kan man emellertid inte e contrario av denna bestämmelse sluta sig till att icke priviligierade rättegångsdeltagare aldrig får intervenera, utan bara till att det för en sådan intervention förutsätts att det föreligger ett intresse av utgången av tvisten.

76.      Med tanke på en intervenients vedertagna intresse av utgången av tvisten, vilket bekräftats av domstolen vid överklagandet, kan slutligen det omöjliga i att med framgång göra en ny interventionsansökan i det återförvisade målet vid äventyr av preklusion(12) tolkas som en implicit bekräftelse av kontinuitet i interventionen.

77.      Det förefaller mig därför som att skrivningarna inte i sig kan ge svar på frågan om kontinuitet i ställningen som intervenient i återförvisningsmålet. Jag kommer sålunda att behandla problemställningen rörande interventionens varaktighet mot bakgrund av rättspraxis, som enligt min uppfattning innehåller inslag som är till nytta för avgörandet av den fråga som hänskjutits till domstolen.

2.      Rättspraxis angående en interventions varaktighet

78.      Inledningsvis vill jag framhålla att de lösningar som valts inom rättskipningen kan tyckas motsägelsefulla. De anknyter dock konsekvent till det intresse av utgången av den tvist som ligger till grund för rätten att intervenera.

79.      Den första av dessa lösningar framgår av tribunalens praxis, vilken åberopas av klagandena, nämligen att de rättegångsdeltagare som tillåtits att intervenera i överklagandet bibehåller sin ställning idet återförvisade målet , vilket, särskilt, innebär att de kan inkomma med yttranden om vilka slutsatser som bör dras av domstolens dom. I motsats till vad kommissionen hävdar i sitt skriftliga yttrande vilar denna lösning inte på två isolerade domar där denna lösning uttryckligen har fastlagts och bekräftats,(13) utan den kan också härledas av hur intervenienter i ett stort antal mål som återförvisats till tribunalen(14) har behandlats I enlighet med de skäl som anfördes av tribunalen i det mål som gav upphov till domen Spanien m.fl./kommissionen(15) vilar denna lösning på överväganden som gäller god rättskipning genom att den främjar kontinuiteten i dialogen om tvisten efter den återförvisning som beslutats av domstolen.

80.      Genom den andra lösningen i rättspraxis kan rättegångsdeltagarna göra gällande att en intervention som godkänts i ett tidigare skede i förfarandet ska avvisas. En föregående tillåtelse att intervenera i tvisten utgör sålunda inte hinder för en ny prövning av om dennes intervention ska godkännas, vare sig detta sker vid den domstol vid vilken talan först väcks(16) eller inom ramen för målet om överklagande.(17) Härav följer att rätten att intervenera aldrig är slutgiltigt förvärvad och kan bestridas vid ändrade förhållanden som medför att intresset av utgången av tvisten bortfaller.(18)

81.      Jag framhåller att dessa lösningar i rättspraxis inte uttryckligen följer av de avsnitt som behandlar förfarandet vid unionsdomstolarna. Däremot bärs de upp av den underliggande logiken i fråga om rätten att intervenera, vilken utgår från att det föreligger ett direkt och faktiskt intresse av utgången av tvisten.(19) Även om tribunalen i det återförvisade målet kan tillåta de intervenienter som godkänts i överklagandet är detta nämligen i princip avhängigt av att intresset fortbestår fram till dess att målet slutgiltigt har avgjorts. Det är också på grund av ett eventuellt bortfall av detta intresse under pågående mål på grund av eventuellt ändrade förhållanden som rättegångsdeltagarna närsomhelst under förfarandet kan bestrida att en intervention som tidigare tillåtits, godkänns.

82.      Det framgår således av skrivningarna och rättspraxis angående intervention att ställningen som intervenient ger vederbörande en processuell rättighet och därtill hörande förfarandegarantier, vilka speglar dennes intresse av utgången av tvisten, och att denna ställning kan bestridas för den händelse att det berörda intresset bortfaller på grund av att förhållandena senare ändras.

83.      Vid ett partiellt upphävande av tribunalens beslut åtföljt av en återförvisning ska enligt min åsikt en rättegångsdeltagare som tillåtits att intervenera i överklagandet i princip bibehålla sin ställning som intervenient, eftersom det intresse som denne har av utgången av överklagandet alltjämt med nödvändighet är aktuellt fram till dess att målet slutligt har avgjorts.

3.      Den funktionella kontinuiteten i förfarandet vid återförvisning

84.      Ett bibehållet intresse av utgången av tvisten följer dessutom av den funktionella kontinuiteten mellan mål om överklagande och återförvisade mål , varvid det sistnämnda har till uppgift att följa upp verkan av det förstnämnda.

85.      Dels kan denna kontinuitet utläsas av artikel 219 i rättegångsreglerna för tribunalen, genom att det i denna förbehålls tribunalen att besluta om rättegångskostnader för intervenienten i målet om överklagande, eftersom den sak som interventionen gäller kan bedömas fullt ut först när tvistemålet slutligt avgörs.

86.      Dels tycks mig en sådan kontinuitet även följa av den möjlighet som domstolen har att till följd av överklagandet pröva målet i sak, varvid en återförvisning av målet till tribunalen endast ska ske om målet inte är färdigt för avgörande. En sådan återförvisning är således helt avhängig av hur långt handläggningen av målet vid tribunalen har framskridit, och det kan enligt min åsikt inte anses att ett mål som har återförvisats är åtskilt från det mål om överklagande i vilket det har beslutats om återförvisning, även om förfarandet med nödvändighet betraktas som ett enda mål när det avgörs av domstolen.

87.      Jag framhåller härvid att om en bibehållen ställning som intervenient på återförvisningsstadiet inte skulle godtas ger detta med nödvändighet upphov till en ojämlikhet i behandlingen av de rättegångsdeltagare som tillåtits att intervenera vid domstolen beroende på hur längt handläggningen av målet har framskridit när målet om överklagande är avslutat. I sådant fall där domstolen till följd av överklagandet prövar målet i sak ska sålunda de rättegångsdeltagare som tillåtits att intervenera i överklagandet tillåtas att intervenera fram till dess att tvisten slutligt har avgjorts. I motsatt fall skulle dessa rättegångsdeltagare förlora sin ställning idet återförvisade målet. Jag finner inte något skäl för en sådan åtskillnad i fråga om de rättigheter som tillerkänts intervenienterna. I händelse av ett andra överklagande som följer på en återförvisning skulle denna lösning kunna medföra två på varandra följande interventioner vid domstolen och därvid utesluta rättegångsdeltagare från de förhandlingar som däremellan förs vid tribunalen. Den uppsplittring av den omtvistade ställningen som skulle bli följden härav förefaller svår att motivera med tanke på systematiken i rätten att intervenera, vilken vilar på ett beaktande av intervenientens intresse av utgången av tvisten och på den funktionella kontinuiteten mellan mål om överklagande och efterföljande återförvisade mål.

88.      Mot denna bakgrund talar enligt min uppfattning de systemrelaterade överväganden som grundar sig på en samstämmighet mellan de lösningar som har valts i rättspraxis och på den kontinuitet som uppkommer mellan mål om överklagande och efterföljande återförvisning för att interventionen ska upprätthållas efter den återförvisning som beslutats av domstolen, med förbehåll för ett eventuellt bortfall av intresset av att intervenera på grund av att förhållandena senare ändras.

4.      Kompletterande överväganden angående tillämpningen av ”pilotmål”

89.      Det erinras här om att tillämpningen av så kallade pilotmål går ut på att prioritera ett mål, medan liknande anhängiggjorda mål uppskjuts i avvaktan på utgången av det prioriterade målet. Genom att man koncentrerar överläggningarna i tvisten syftar detta förfarande till att säkerställa en enhetlig och effektiv handläggning av en serie likartade mål, samtidigt som man gör det möjligt att spara på de medel som tas i anspråk av tribunalen.

90.      Behandlingen av klagandena kan i det aktuella fallet således bero på att tribunalen önskar förhindra eventuella dröjsmål på grund av att interventioner tillåts när målet återupptas vid denna. Dock tycks mig den lösning som jag föreslår inte kunna påverka den prioriterade ställning som i förevarande fall tillerkänns målet Magnetrol International/kommissionen (T‑263/16), vilket av tribunalen har utsetts till pilotmål och i vilket klagandena önskar intervenera.

91.      Särskilt ställer det sig svårt för mig att instämma i kommissionens argumentation att tillåtelse att intervenera i återförvisade pilotmål skulle vara ett sätt att ”kringgå” det uppskjutande av förfarandet i målen T‑278/16 och T‑370/16 som föranletts av klagandenas överklaganden. Godkännande av en intervention ska bedömas oberoende av bedömningen av vederbörandes ställning som rättegångsdeltagare i ett annat tvistemål, för såvitt inte utgången av den tvisten har inverkan på dennes intresse av att intervenera. Enligt fast rättspraxis utgör inte utgången frist för en klagande, som hindrar vederbörande från att genom direkt talan överklaga ett beslut som är riktat till denne, ett hinder för att vederbörande ska få intervenera i ett förfarande som inletts av en annan person som samma beslut är riktat till.(20) Om inte den interventionsansökan som godkänts under dessa förhållanden betraktas som ett försök att kringgå fristen för att väcka talan beror detta på att upptagandet till prövning av interventionen ska bedömas enbart utifrån klagandens intresse av utgången av tvisten.

92.      Mot bakgrund av det ovan anförda tycks mig inte strävan efter effektiv handläggning av pilotmålet(21) motivera ett frånkännande av ställning som intervenient, vilken, om den erkänns, ger vederbörande rätt att delta i målet samt de garantier som följer därav.

93.      I en situation sådan som den i det aktuella fallet, där intervenienterna ingår bland dem som det omtvistade beslutet riktar sig till i ett pilotmål förefaller det mig för övrigt rimligt att koncentrera förhandlingarna i tvisten genom att tillåta att intervention av de rättegångsdeltagare som åberopar ett direkt intresse av utgången av tvisten, eftersom denna är avgörande för utgången av de uppskjutna målen.

VI.    Förslag till avgörande

94.      Av ovan anförda skäl föreslår jag att domstolen ska

–        avvisa överklagandet i mål C‑74/22 P, eftersom det inte kan tas upp till prövning,

–        upphäva det beslut av Europeiska unionens tribunal som meddelades i skrivelsen av den 6 december 2021 i målen C‑31/22 P och C‑32/22 P.

---

1      Originalspråk: franska.

---

2      Artikel 130.1 i rättegångsreglerna för tribunalen och artikel 151.1 i rättegångsreglerna för domstolen.

---

3      Artikel 142.2 i rättegångsreglerna för tribunalen.

---

4      Beslut av den 28 juni 2011, Verein Deutsche Sprache/rådet (C‑93/11 P, ej publicerat, EU:C:2011:429, punkterna 20 och 21).

---

5      Dom av den 29 juli 2019, Bayerische Motoren Werke och Freistaat Sachsen/kommissionen (C‑654/17 P, EU:C:2019:634, punkterna 27 och 28).

---

6      Dom av den 14 april 1970, Nebe/kommissionen (24/69, EU:C:1970:22, punkt 145), och dom av den 10 december 1980, Grasselli/kommissionen (23/80, EU:C:1980:284), samt beslut av den 7 december 2004, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen (C‑521/03 P, ej publicerat, EU:C:2004:778, punkt 41).

---

7      Dom av den 15 december 1994, Bayer/kommissionen (C‑195/91 P, EU:C:1994:412, punkt 26), och beslut av den 14 januari 2010, SGAE/kommissionen (C‑112/09 P, EU:C:2010:16, punkt 20).

---

8      En likartad bestämmelse är tillämplig vid återförvisning till följd av en omprövning (artikel 222.1 i rättegångsreglerna för tribunalen).

---

9      Artikel 1.2 c i rättegångsreglerna för tribunalen.

---

10      I enlighet med artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol ska målet, om detta inte är färdigt för avgörande, återförvisas till tribunalen efter det att målet om överklagande är avslutat, om inte domstolen själv slutligt avgör ärendet.

---

11      Se Muguet-Poullenec, G. och Domenicucci, D. P., ”L'intervention devant le Tribunal après l'entrée en vigueur du nouveau règlement de procédure : entre droit d'ingérence et urgence judiciaire”, Revue Lamy de la concurrence, nr 45, 2015.

---

12      Artikel 143.1 i rättegångsreglerna för tribunalen. Se även punkt 39 i förevarande förslag till avgörande.

---

13      Se dom av en 23 mars 1993, Gill/kommissionen (T‑43/89 RV, EU:T:1993:24), och dom av den 23 september 2020, Spanien m.fl./kommissionen (T‑515/13 RENV och T‑719/13 RENV, EU:T:2020:434).

---

14      Se bland annat dom av den 24 september 2019, Xinyi PV Products (Anhui) Holdings/kommissionen (T‑586/14 RENV, EU:T:2019:668), dom av den 14 december 2018, Hamas/rådet (T‑400/10 RENV, EU:T:2018:966), dom av den 21 november 2018, Stichting Greenpeace Nederland och PAN Europe/kommissionen (T‑545/11 RENV, EU:T:2018:817), dom av den 25 januari 2017, Rusal Armenal/rådet (T‑512/09 RENV, EU:T:2017:26), dom av den 15 december 2016, DEI/kommissionen, T‑169/08 RENV, EU:T:2016:733), dom av den 2 juli 2015, Frankrike och Orange/kommissionen (de förenade målen T‑425/04 RENV och T‑444/04 RENV, EU:T:2015:450), samt dom av den 14 april 2015, Ayadi/kommissionen (T‑527/09 RENV, ej publicerad, EU:T:2015:205).

---

15      Dom av den 23 september 2020 (de förenade målen T‑515/13 RENV och T‑719/13 RENV, EU:T:2020:434, punkt 65).

---

16      Se dom av den 16 december 1999, Acciaierie di Bolzano/kommissionen (T‑158/96, EU:T:1999:335, punkt 33), dom av den 10 februari 2000, Nederlandse Antillen/kommissionen (de förenade målen T‑32/98 och T‑41/98, EU:T:2000:36, punkt 30), dom av den 9 september 2009, Diputación Foral de Álava m.fl./kommissionen (de förenade målen T‑30/01–T‑32/01 och T‑86/02–T‑88/02, EU:T:2009:314, punkt 95), samt dom av den 12 april 2019, Deutsche Lufthansa/kommissionen (T‑492/15, EU:T:2019:252, punkt 98).

---

17      Se bland annat dom av den 8 juli 1999, Hüls/kommissionen (C‑199/92 P, EU:C:1999:358, punkt 52), och förslag till avgörande av generaladvokaten Cosma i det målet (EU:C:1997:358, punkterna 10–17).

---

18      Som exempel kan här anges att ett moderbolag som är intervenient i en tvist rörande ett statligt stöd som beviljats ett av dess dotterbolag kan förlora sin rätt att intervenera till följd av att det företag som uppburit det omtvistade stödet har avyttrats.

---

19      Se bland annat dom av den 13 september 2010, Grekland m.fl./kommissionen (de förenade målen T‑415/05, T‑416/05 och T‑423/05, EU:T:2010:386, punkterna 64 och 65).

---

20      Se, exempelvis, beslut av den 17 februari 2010, Fresh Del Monte Produce/kommissionen (T 587/08, EU:T:2010:42, punkterna 30–32).

---

21      I beslut av domstolens ordförande av den 10 september 2019, rådet/K. Chrysostomides & Co. m.fl. (C‑597/18 P, ej publicerat, EU:C:2019:743), tar domstolen i detta sammanhang upp den risk som interventionerna utgör för behandlingen av pilotmål. Påpekandena härom i punkt 19 i beslutet tycks mig dock inte vara avgörande. Det berörda beslutet meddelades i ett faktiskt sammanhang som avsevärt skilde sig från de mål som prövas i det här aktuella fallet, nämligen en skadeståndstvist, varvid avslaget på ansökningar om intervention motiverades av att sökandena saknade ett direkt intresse av utgången av tvisten (se punkterna 14–17 i beslutet). Interventionernas eventuella inverkan på handläggningen av pilotmålet tillmättes av domstolen endast en underordnad betydelse.