—

Det statliga stödet ger upphov till allvarliga tvivel gällande dess förenlighet med den inre marknaden eftersom det är olämpligt för att uppnå sitt ändamål och oproportionerligt i det avseendet.

—

Sökandena har, för det första, anfört att det statliga stödet är oproportionerligt i förhållande till det ändamål som det avser uppnå. Åtgärden går utöver vad som krävs för att förebygga likviditetsproblem i små och medelstora företag och för att understödja deras fasta kostnader. Det oproportionerliga stödbelopp som beviljas små och medelstora företag innebär tvärtom att de blir mer konkurenskraftiga eftersom de inte begränsas av sina fasta kostnader. Små och medelstora företag som beviljas stöd är inte heller i samma utsträckning som sökandena tvingade att använda sitt egna kapital för att förbli konkurenskraftiga. Sökandena kan beviljas ett maximalt stödbelopp på 1 200 000 euro för driften av 33 hotell. De flesta av Bastions konkurrenter kan beviljas stöd på upp till 550 000 euro för varje enskilt hotell enligt det nuvarande stödprogrammet eftersom de drivs genom franchising och/eller utkontrakterar många relaterade hotelltjänster till andra företag och har färre utgifter i sin balansräkning. Stödåtgärden innebär således att ett jämförelsevis mycket högre stödbelopp beviljas företag som kvalificeras som små eller medelstora företag, än det statliga stöd som beviljas stora företag, trots att stora företag har betydligt högre fasta kostnader och en (relativt) högre omsättningsförlust. Detta ger små och medelstora företag en orättvis konkurrensfördel i förhållande till stora företag som sökandena.

—

Sökandena har, för det andra, anfört att det statliga stödet inte är lämpligt för att uppnå sitt ändamål, vilket är att avhjälpa en allvarlig störning av den nederländska ekonomin genom att kompensera fasta kostnader för företag som har drabbats av en omsättningsförlust på över 30 procent på grund av COVID-19-pandemin och restriktiva åtgärder till följd därav. Det maximala stödbeloppet är olämpligt för att uppnå det ändamål som eftersträvas genom det statliga stödet. Enligt stödåtgärden kan stora företag beviljas maximalt 1 200 000 euro. Detta belopp är otillräckligt för att avhjälpa den allvarliga störningen av den nederländska ekonomin genom att säkerställa att företag förblir livskraftiga. Detta belopp på 1 200 000 euro är, i synnerhet för stora företag som sökandena, inte tillräckligt verksamt för att svara mot den omsättningsförlust som skett till följd av COVID-19-pandemin.

—

Det nuvarande stödprogrammet är, enligt sökandenas uppfattning, olämpligt för att avhjälpa störningen av hotellsektorn. Såsom understrukits i internationell och nationell forskning är hotellsektorn en av de sektorer som drabbats värst av COVID-19-krisen och de påföljande restriktiva åtgärderna. Den genomsnittliga omsättningsminskningen i hotellsektorn är betydligt större än i andra sektorer. Den genomsnittliga omsättningsminskningen i hotell- och restaurangbranschen uppgick till 33,9 procent år 2020, medan sökandenas omsättning minskade med 60 procent under det andra kvartalet av år 2021 jämfört med det andra kvartalet år 2019. Sökandena, som är stora företag, drabbades således av en betydligt värre omsättningsförlust än den genomsnittliga omsättningsförlusten för företag med verksamhet i den (redan) värst drabbade hotell- och restaurangbranschen. Genom det statliga stödet beaktas inte alls detta förhållande. Istället tillämpas ett ”one-size-fits-all”-system som är uppenbart olämpligt i denna mycket komplexa situation.

—

Den andra grunden avser brister i förfarandet vid antagandet av beslutet. Beslutet anses vara otillräckligt motiverat eftersom (berättigandet av) den oproportionerliga skillnaden mellan det maximala stöd små och medelstora företag, å ena sidan, och stora företag i olika former, å andra sidan, kan beviljas inte berörs däri. I beslutet motiveras inte heller lämpligheten av åtgärden i sig eller den omständigheten att små och medelstora företag kunde beviljas stöd enligt två tidigare stödåtgärder. Genom sitt beslut har kommissionen således inte möjliggjort för sökanden att förstå varför det statliga stödet ansågs förenligt med den inre marknaden. Detta utgör ett åsidosättande av artikel 296 FEUF.