—

i) förplikta Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, att betala dröjsmålsränta på kapitalbeloppet 7 175 000 euro baserad på den räntesats som Europeiska centralbanken (ECB) tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner som var gällande den första kalenderdagen den månad som förfallodagen inföll, med tillägg av tre och en halv procentenheter, för perioden från den 9 mars 2010 till den 14 november 2017, med avräkning för de räntor på 260 968,15 euro som sökanden redan erhållit, vilket således ger ett belopp på 2 222 073,29 euro, eller i andra hand, att betala dröjsmålsränta med den räntesats som tribunalen finner skälig.

—

ii) förplikta Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, att betala dröjsmålsränta på det belopp som yrkas i föregående led i), för perioden från den 14 november 2017 till det datum då full betalning skett, baserad på den räntesats som Europeiska centralbanken (ECB) tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner som var gällande den första kalenderdagen den månad som förfallodagen inföll, med tillägg av tre och en halv procentenheter, eller i andra hand, att betala dröjsmålsränta med den räntesats som tribunalen finner skälig.

—

iii) i andra hand, i förhållande till föregående punkt ii), förplikta Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, att betala dröjsmålsränta på det belopp som yrkas i led i), för perioden från den 2 mars 2021 till det datum då full betalning skett, baserad på den räntesats som Europeiska centralbanken (ECB) tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner som var gällande den första kalenderdagen den månad som förfallodagen inföll, med tillägg av tre och en halv procentenheter, eller alternativt, att betala dröjsmålsränta med den räntesats som tribunalen finner skälig.

—

iv) och, eller alternativt, ogiltigförklara kommissionens meddelande av den 30 april 2021 Ref Ares (2021) 2904247,

—

v) förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Den första grunden avser yrkandet om ersättning för skador. Enligt denna grund har kommissionen följt domen av den 21 september 2017, Ferriera Valsabbia m.fl./kommissionen (C-86/15 P och C-87/15 P, EU:C:2017:717) på ett felaktigt sätt och därmed åsidosatt artikel 266 första stycket FEUF och artikel 41.3 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Sökanden gör härvidlag gällande att kommissionen inte till fullo betalt dröjsmålsränta för det bötesbelopp som skulle återbetalas till följd av domen.

2.

Den andra grunden rör yrkandet om ogiltigförklaring och bygger på åsidosättande och felaktig tillämpning av artiklarna 266 och 296 FEUF. Åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 46 i stadgan för Europeiska unionens domstol. Bristfällig motivering i kommissionens skrivelse av den 30 april 2021. Felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning.

Sökanden gör härvidlag gällande att skrivelsen i vilken kommissionen vägrade att betala dröjsmålsränta till sökanden saknar tillräcklig motivering och innebär ett åsidosättande av principerna om preskription.

3.

Den tredje grunden rör yrkandet om ogiltigförklaring och bygger på åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 266 FEUF och delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (1).

Sökanden gör härvidlag gällande att artikel 85a.2 i delegerad förordning (EG, EURATOM) nr 2342/2002 (2) som kommissionen åberopat i sin skrivelse av den 30 april 2021 inte längre var i kraft vid tidpunkten för återbetalningen av sanktionsavgiften, och därmed inte längre var tillämplig.