1.

Utgör ett prövningsförfarande i Bundesverwaltungsgericht, som äger rum inom ramen för direktiv 89/665/EEG (1), i dess lydelse i direktiv 2014/23/EU (2), en tvist på privaträttensområde enligt artikel 1.1 i förordning (EU) 1215/2012 (3)? Utgör ett sådant prövningsförfarande enligt ovanstående fråga åtminstone enligt artikel 81.1 FEUF ett civilrättsligt förfarande?

2.

Ska likvärdighetsprincipen, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så, att den ger enskilda subjektiva rättigheter mot medlemsstaten och att den utgör hinder för att tillämpa österrikiska nationella bestämmelser, enligt vilka domstolen innan behandlingen av en ansökan om interimistiska åtgärder måste klargöra typen av tilldelningsförfarande och det (uppskattade) kontraktsvärdet samt hur många särskilt överklagbara beslut som härrör från upphandlingsförfarandet eller som åtminstone härrör från en del av ett visst upphandlingsförfarande som har överklagats innan det går att behandla en ansökan om interimistiska åtgärder enligt vilken ytterligare upphandlingar av den upphandlande myndigheten ska förhindras, samt att domstolen därefter måste – innan eller senast i samband med avvisning av ansökan om interimistiska åtgärder – utfärda ett kompletteringsföreläggande på grund av utebliven betalning av ansökningsavgiften, vid äventyr av att rätten att få saken prövad går förlorad om betalning uteblir, där avsaknaden av betalning – oaktat frågan om i vilken utsträckning avgifter ska betalas – annars i (andra typer av) civilrättsliga tvister i Österrike, t.ex. på skadeståndsrättens eller konkurrensrättens område, inte hindrar att en ansökan om interimistiska åtgärder som har samband med ursprungsansökan behandlas, varvid även en ansökan om interimistiska åtgärder i princip behandlas vid en civilrättslig domstol trots utebliven betalning, samt då, vid en komparativ jämförelse, en utebliven betalning av avgifter vid överklaganden av förvaltningsrättsliga beslut till förvaltningsdomstolar, ett överklagande i rättsliga frågor till Högsta förvaltningsdomstolen eller ett överklagande till Författningsdomstolen i Österrike inte heller leder till avvisning och inte heller, som enda möjlighet, leder till att ansökningar om beviljande av uppskjutande verkan endast kan avvisas?

2.1.

Ska likvärdighetsprincipen, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så, att den utgör hinder för tillämpningen av österrikiska nationella bestämmelser enligt vilka det föreskrivs att innan en ansökan om interimistiskt åtgärder enligt artikel 2.1 a i direktiv 89/665, i dess lydelse enligt direktiv 2014/23, prövas, ska ett kompletteringsföreläggande avseende avgifterna utfärdas av avdelningens ordförande, som sitter som ensamdomare, på grund av att avgifterna inte till fullo har betalats, och denna ensamdomare måste avslå ansökan om interimistiska åtgärder på grund av att avgifterna inte har betalats, när det i övriga fall enligt den österrikiska civilrätten, enligt Gerichtsgebührengesetz (lagen om domstolsavgifter), i princip inte ska betalas några ytterligare fasta domstolsavgifter för en ansökan om interimistiska åtgärder som framställs tillsammans med en talan, utöver avgifterna för talan i första instans, och det dessutom vad avser ansökningar om beviljande av uppskov med verkställigheten som framställs tillsammans med ett överklagande av ett administrativt beslut till en förvaltningsdomstol, ett överklagande i rättsliga frågor till Högsta förvaltningsdomstolen eller ett överklagande till Författningsdomstolen, och som ur funktionell synvinkel har samma eller liknande rättsskyddsändamål som en ansökan om interimistiska åtgärder, inte behöver erläggas några separata avgifter för sådana kompletterande ansökningar om beviljande av uppskov med verkställigheten?

3.

Ska kravet enligt artikel 1.1 i 89/665, i dess lydelse i direktiv 2014/24, att upphandlingsförfaranden framför allt måste genomföras så skyndsamt som möjligt, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten tolkas som så att skyndsamhetskravet för en ansökan om prövning innebär en subjektiv rätt till ett skyndsamt prövningsförfarande och att denna rätt hindrar tillämpningen av österrikiska nationella bestämmelser, enligt vilka domstolen även när det gäller upphandlingsförfaranden utan insyn måste klargöra typen av tilldelningsförfarande och det (uppskattade) kontraktsvärdet samt hur många särskilt överklagbara beslut som härrör från upphandlingsförfarandet eller som åtminstone härrör från en del av ett visst upphandlingsförfarande som ska eller har överklagats, för att ordföranden på den berörda avdelningen sedan vid behov ska kunna utfärda ett kompletteringsföreläggande för att driva in avgifter, och, vid utebliven betalning av avgifter, före eller senast samtidigt med avslaget på en ansökan om prövning på grund av utebliven betalning av de begärda avgifterna, föreskriva betalning av rättegångsavgifter via den avdelning vid domstolen som är behörig att pröva överklagandet, varvid rätten till betalning annars går förlorad?

4.

Ska rätten till en rättvis rättegång inför en domstol enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (4) med beaktande av öppenhetskravet i artikel 18.1 i direktiv 2014/24/EU (5) och övriga bestämmelser i unionsrätten tolkas så, att det hindrar tillämpningen av de österrikiska nationella bestämmelserna, enligt vilka domstolen även när det gäller upphandlingsförfaranden utan insyn måste klargöra typen av tilldelningsförfarande och det (uppskattade) kontraktsvärdet samt hur många särskilt överklagbara beslut som härrör från upphandlingsförfarandet eller som åtminstone härrör från en del av ett visst upphandlingsförfarande som ska eller har överklagats, för att ordföranden på den berörda avdelningen sedan vid behov ska kunna utfärda ett kompletteringsföreläggande för att driva in avgifter, och, vid utebliven betalning av avgifter, före eller senast samtidigt med avslaget på en ansökan om prövning på grund av utebliven betalning av de begärda avgifterna, föreskriva betalning av rättegångsavgifter via den avdelning vid domstolen som är behörig att pröva överklagandet, varvid rätten till betalning annars går förlorad?

5.

Ska likvärdighetsprincipen med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten tolkas så, att den enskilde därigenom tillerkänns subjektiva rättigheter mot medlemsstaten och att den hindrar tillämpningen av österrikiska nationella bestämmelser enligt vilka det vid utebliven betalning av schablonavgifterna för en ansökan om prövning enligt direktiv 89/665, i ändrad lydelse (eller i förekommande fall även för ett fastställande av en olaglig handling i samband med tilldelningsförfarandet i syfte att erhålla ersättning), (endast) är en förvaltningsdomstol som ska besluta om schablonavgifter (med begränsade möjligheter att överklaga beslutet för den avgiftsskyldige) när det på andra rättsområden föreskrivs att avgifter för väckande av talan och överklaganden i civilrättsliga förfaranden, vid utebliven betalning, ska drivas in genom ett administrativt beslut i enlighet med Gerichtliches Einbringungsgesetz (lagen om rättslig indrivning) och i regel föreskrivs överklagandeavgifter i förvaltningsrätten för överklaganden till en förvaltningsdomstol eller till författningsdomstolen eller för överklaganden av rättsfrågor till Högsta förvaltningsdomstolen, varvid dessa avgifter drivs in, vid utebliven betalning, genom ett meddelande från en skattemyndighet (Gebührenvorschreibungsbescheid), som alltid kan överklagas genom överklagande till en förvaltningsdomstol och sedan i sin tur genom överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen eller genom överklagande till Författningsdomstolen?

6.

Ska artikel 1.1 i direktiv 89/665, i dess lydelse i direktiv 2014/23, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så att ingåendet av ett ramavtal med en enda ekonomisk aktör enligt artikel 33.3 i direktiv 2014/23 utgör ett ingående av avtal enligt artikel 2a.2 i direktiv 89/665, i dess lydelse i direktiv 2014/23, vilket innebär att tilldelningsbeslutet genom vilket detta ramavtal ingås med en enskild ekonomisk aktör enligt artikel 33.3 i direktiv 2014/24 utgör en kontraktstilldelning enligt artikel 2a.2 i direktiv 89/665, i dess lydelse i direktiv 2014/23?

6.1.

Ska ordföljden i artikel 33.3 i direktiv 2014/24: ”kontrakt som grundas på detta ramavtal” tolkas så, att det är fråga om ett kontrakt som grundas på ramavtalet när den upphandlande myndigheten tilldelar varje kontrakt med uttryckligt stöd i det slutna ramavtalet? Eller ska det citerade avsnittet ”kontrakt som grundas på detta ramavtal” tolkas som så, att det inte längre är fråga om en tilldelning som grundas på det ursprungligen slutna ramavtalet om det totala beloppet i ramavtalet, så som det tolkas i EU-domstolens dom i mål C-216/17 (6), punkt 64, redan har uttömts?

6.2.

Om fråga 6.1 besvaras jakande:

Ska artiklarna 4 och 5 i direktiv 2014/24, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så, att det uppskattade kontraktsvärdet av ett enskilt avtal som grundar sig på att ramavtalet alltid utgör det uppskattade värdet av en upphandling enligt artikel 5.5 i direktiv 2014/24? Eller utgörs det uppskattade kontraktsvärdet enligt artikel 4 i detta direktiv för ett avtal som grundar sig på ramavtalet av det kontraktsvärde som det enskilda varukontraktet uppgår till vid tillämpning av artikel 5 i direktivet?

7.

Ska rätten till en rättvis rättegång inför en domstol enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten tolkas som så, att denna rättighet hindrar en bestämmelse enligt vilken den upphandlande myndigheten i ett tvistigt förfarande måste tillhandahålla all nödvändig information och samtliga nödvändiga handlingar – detta vid äventyr av tredskodom till myndighetens nackdel – när företrädarna eller medarbetarna vid den upphandlande myndigheten som måste tillhandahålla informationen å den upphandlande myndighetens vägnar därigenom utsätts för risk att behöva ange sig själva genom tillhandahållandet av informationen eller ingivandet av handlingarna?

8.

Ska kravet enligt artikel 1.1 i 89/665, i dess lydelse i direktiv 2014/24, att upphandlingsförfaranden framför allt måste genomföras effektivt, med ytterligare hänsyn till rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan och med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten tolkas så, att dessa bestämmelser ger den enskilde subjektiva rättigheter samt hindrar tillämpningen av nationella bestämmelser enligt vilka det åligger en rättsskyddssökande som ansöker om prövning att i sin ansökan om prövning ange det specifika upphandlingsförfarandet och de specifika särskilt överklagbara tilldelningsbesluten, även om sökanden vid förhandlat förfarande utan föregående meddelande om upphandling vanligtvis inte kan känna till om den upphandlande myndigheten har genomfört direktupphandlingar utan insyn för den sökande eller om myndigheten har genomfört förhandlade förfaranden utan föregående meddelande om upphandling utan insyn för den sökande, det vill säga om ett eller flera upphandlingsförfaranden har genomförts med ett eller flera överklagbara beslut?

9.

Ska rätten till en rättvis rättegång inför en domstol enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så, att denna bestämmelse ger enskilda subjektiva rättigheter samt hindrar tillämpningen av nationella bestämmelser, enligt vilka det åligger den rättsskyddssökande som ansöker om prövning att i sin ansökan ange det specifika upphandlingsförfarandet och det specifika särskilt överklagbara tilldelningsbeslutet, även om sökanden vid förhandlade förfaranden utan föregående meddelande om upphandling vanligtvis inte kan känna till om den upphandlande myndigheten genomfört förhandlade förfaranden utan föregående meddelande om upphandling utan insyn för den sökande, det vill säga om ett eller flera upphandlingsförfaranden har genomförts med ett eller flera överklagbara beslut?

10.

Ska rätten till en rättvis rättegång inför en domstol enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av övriga bestämmelser i unionsrätten, tolkas så, att denna bestämmelse ger enskilda subjektiva rättigheter och hindrar tillämpningen av nationell rätt enligt vilken det åligger den rättsskyddsökande som ansöker om prövning att betala schablonavgifter uppgående till ett belopp som inte kan förutses vid ansökningstillfället, eftersom sökanden i ett för denne förhandlat förfarande utan föregående meddelande om upphandling utan insyn vanligtvis inte kan känna till om den upphandlande myndigheten genomfört direkttilldelningsförfaranden enligt nationell rätt eller förhandlade förfaranden utan föregående meddelande om upphandling samt vad det uppskattade kontraktsvärdet uppgår till vid ett eventuellt genomfört förhandlat förfarande utan föregående meddelande om upphandling, eller hur många särskilt överklagbara beslut som redan har fattats?