1.

Kan en nationell domare hindras från att pröva om en bestämmelse i nationell rätt, som har förklarats vara författningsenlig av den aktuella medlemsstatens författningsdomstol, är förenlig med unionsrätten, och utsättas för risken för disciplinära förfaranden och åtgärder om vederbörande gör detta? Detta är den centrala frågan i denna begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Craiova (Appellationsdomstolen i Craiova, Rumänien). Begäran om förhandsavgörande avser i huvudsak tolkningen av artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Den föranleder EU‑domstolen att återigen tolka dessa bestämmelser mot bakgrund av att en nationell författningsdomstol direkt ifrågasätter unionsrättens företräde.

2.

Denna begäran har sitt ursprung i en ansökan som ingivits till den hänskjutande domstolen rörande varaktigheten på ett utredningsförfarande till följd av en anmälan mot en åklagare och två domare som registrerats vid Parchetul de pe lângă Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie – Secția pentru Investigarea Infracțiunilor din Justiție (Rumäniens högsta domstol och kassationsdomstol – avdelningen för utredning av överträdelser begångna inom rättsväsendet) (nedan kallad SIIJ).

3.

I dom av den 18 maj 2021, Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. (C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393) (nedan kallad domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”), ( 2 ) slog EU-domstolen bland annat fast att nationella bestämmelser som föreskriver att SIIJ ska inrättas, utan att inrättandet av en sådan enhet motiveras utifrån objektiva och kontrollerbara krav på god rättskipning och åtföljs av specifika skyddsregler som fastställts av EU-domstolen, strider mot unionsrätten. ( 3 )

4.

Genom beslut nr 390/2021, ( 4 ) som meddelades den 8 juni 2021, avslog Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) i Rumänien en invändning om att bestämmelserna i nationell rätt om inrättandet av SIIJ och dess verksamhet och funktion var författningsstridiga. Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) konstaterade att den i tidigare avgöranden hade funnit att de ifrågavarande bestämmelserna var författningsenliga och förklarade att den, oaktat EU-domstolens dom Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”, inte såg någon anledning att göra avsteg från dessa avgöranden. Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) förklarade att även om det i artikel 148.2 i den rumänska konstitutionen föreskrivs att unionsrätten ska ha företräde framför motstridande bestämmelser i nationell rätt, kan denna princip inte medföra att den nationella konstitutionella identiteten utesluts eller förnekas. Denna bestämmelse säkerställer endast att unionsrätten ges företräde framför ”infrakonstitutionell lagstiftning”. Den ger inte unionsrätten företräde framför den rumänska konstitutionen, vilket innebär att en nationell domstol saknar behörighet att pröva huruvida en bestämmelse i nationell rätt, som har förklarats vara författningsenlig av Curtea Constituțională (Författningsdomstolen), är förenlig med unionsrätten. Beslut nr 390/2021 har således klara implikationer för unionsrättens företräde och för rättsverkningarna av EU-domstolens domar som sträcker sig utanför räckvidden för mål som rör SIIJ.

5.

De frågor som hänskjutits av Curtea de Apel Craiova (Appellationsdomstolen i Craiova) är inte direkt relaterade till frågan om unionsrättens företräde eller huruvida inrättandet av SIIJ och dess verksamhet och funktion är förenligt med unionsrätten. De fokuserar snarare på de nationella domstolarnas roll när det gäller att säkerställa ett effektivt domstolsskydd på de områden som omfattas av unionsrätten samt rättsväsendets oavhängighet mot bakgrund av Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) avgörande i beslut nr 390/2021.

6.

Innan jag granskar tolkningsfrågorna ska jag redogöra för de relevanta bestämmelserna i nationell rätt, tvisten i det nationella målet och förfarandet vid EU-domstolen i förevarande mål.

7.

I artikel 148.2–148.4 i Constituția României (nedan kallad den rumänska konstitutionen) stadgas följande:

”2)   Efter anslutningen ska bestämmelserna i fördragen om upprättandet av Europeiska unionen samt annan bindande gemenskapslagstiftning ha företräde framför bestämmelser i nationell lagstiftning som står i strid med dessa, i enlighet med bestämmelserna i anslutningsakten.

3)   Punkterna 1) och 2) i denna artikel ska även vara analogt tillämpliga på anslutningen till rättsakter som omarbetar fördragen om upprättandet av Europeiska unionen.

4)   Parlamentet, Rumäniens president, regeringen och rättsväsendet ska säkerställa att de skyldigheter som följer av anslutningsakten och punkt 2) ovan fullgörs.”

8.

I artikel 4881 i Codul de procedură penală (straffprocesslagen) föreskrivs bland annat att om åtal inte väcks och avslutas inom rimlig tid får den anklagade minst ett år efter det att brottsutredningsförfarandet inleddes inge ett klagomål med begäran om att handläggningen ska påskyndas.

9.

I artikel 4885 1) i straffprocesslagen föreskrivs bland annat att den domare som är behörig att avgöra frågor som rör fri- och rättigheter, eller behörig domstol, ska, i samband med beslut om klagomålet, kontrollera utredningsförfarandets varaktighet mot bakgrund av vidtagna åtgärder, handlingarna i ärendeakten och ingivna yttranden.

10.

I artikel 4886 1) i straffprocesslagen föreskrivs bland annat att om den domare som är behörig att avgöra frågor som rör fri- och rättigheter, eller behörig domstol, anser att klagomålet är välgrundat, ska klagomålet vinna bifall och en tidsfrist fastställas inom vilken den allmänna åklagaren ska fatta beslut i ärendet.

11.

Enligt artikel 99(ș) i Legea nr. 303/2004 privind statutul judecătorilor și procurorilor (lag nr 303/2004 om arbetsordningen för domare och åklagare) av den 28 juni 2004 (nedan kallad lag nr 303/2004), utgör underlåtenhet att iaktta författningsdomstolens avgöranden ett disciplinärt brott. ( 5 )

12.

RS dömdes efter ett straffrättsligt förfarande i Rumänien. Den 1 april 2020 ingav RS hustru en brottsanmälan mot tre tjänstemän inom rättsväsendet, en åklagare och två domare. I sin anmälan anklagade hon åklagaren för att ha begått brotten missbruk av rättsliga förfaranden och missbruk av tjänsteställning. I huvudsak gjorde klaganden gällande att åklagaren hade inlett ett brottsutredningsförfarande i strid med RS rätt till försvar och hade väckt åtal mot honom på grundval av falska vittnesmål. RS hustru anklagade vidare de två domarna för att ha missbrukat sin tjänsteställning genom att under överklagandeförfarandet underlåta att pröva och fatta beslut om en ansökan om rättslig omkvalificering av de faktiska omständigheterna och därmed ha åsidosatt rätten till försvar.

13.

Eftersom brottsanmälan gällde tjänstemän inom rättsväsendet registrerades den hos SIIJ. Den 14 april 2020 inledde åklagaren vid SIIJ ett brottsutredningsförfarande mot tjänstemännen inom rättsväsendet med hänvisning till de påstådda brotten missbruk av rättsliga förfaranden och missbruk av tjänsteställning.

14.

Den 10 juni 2021 ingav RS ett klagomål angående varaktigheten på det brottsutredningsförfarande som pågick vid SIIJ till den domare vid Curtea de Apel Craiova (Appellationsdomstolen i Craiova) som ansvarade för frågor rörande fri- och rättigheter. Han begärde att domstolen skulle fastställa ett datum inom vilket den ansvarige åklagaren skulle avsluta ärendet.

15.

SIIJ översände akten avseende brottsutredningen till den hänskjutande domstolen, på den sistnämndas begäran.

16.

Den hänskjutande domstolen har påpekat att den i det nationella målet har att antingen bifalla eller avslå klagomålet. Om den avslår klagomålet ska akten återlämnas till SIIJ på grundval av att utredningsförfarandets handläggningstid inte har överskridit en rimlig tidsperiod. Om den hänskjutande domstolen bifaller klagomålet ska den fastställa ett datum för när ärendet måste avgöras och därefter återlämna akten till SIIJ. Det framgår att underlåtenhet att iaktta den sistnämnda tidsfristen inte medför några rättsliga konsekvenser.

17.

Den hänskjutande domstolen anser att den, för att kunna avgöra det klagomål som är anhängigt vid den, måste pröva i) den nationella lagstiftningen om SIIJ:s inrättande och funktion, ii) de kriterier som EU-domstolen fastställde i sin dom Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România” för att kunna avgöra huruvida SIIJ:s verksamhet är förenlig med unionsrätten eller ej, och iii) verkan av beslut nr 390/2021 på SIIJ:s inrättande och funktion. I detta beslut avslog Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) en invändning om bristande författningsenlighet av artiklarna 881–889 i Legea nr. 304/2004 privind organizarea judiciară (Lag nr 304/2004 om rättsväsendets organisation) av den 28 juni 2004 (Rumäniens officiella tidning, del I, nr 827 av den 13 september 2005) (nedan kallad lag nr 304/2004).

18.

Enligt den hänskjutande domstolen fann EU-domstolen i domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România” att artikel 2 och artikel 19.1 andra stycket FEU samt kommissionens beslut 2006/928/EG ska tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser som föreskriver att en specialiserad enhet vid åklagarmyndigheten ska inrättas med exklusiv behörighet att utreda överträdelser som begåtts av domare och åklagare, utan att inrättandet av en sådan enhet motiveras utifrån objektiva och kontrollerbara krav på god rättskipning, och åtföljs av specifika skyddsregler. Vidare ska principen om unionsrättens företräde tolkas så, att denna princip utgör hinder för en medlemsstats konstitutionella bestämmelser, såsom dessa tolkas av konstitutionsdomstolen i denna stat, enligt vilka en domstol i lägre instans inte har rätt att, med stöd av sin egen behörighet, underlåta att tillämpa en nationell bestämmelse som omfattas av tillämpningsområdet för beslut 2006/928 och som nämnda domstol – mot bakgrund av en dom från EU-domstolen – anser strida mot beslut 2006/928 eller mot artikel 19.1 andra stycket FEU.

19.

Det framgår av de utdrag ur beslut nr 390/2021 som den hänskjutande domstolen har återgivit i sin begäran om förhandsavgörande att Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) har bekräftat att den enligt artikel 148 i den rumänska konstitutionen, som reglerar förhållandet mellan nationell rätt och unionsrätten, är skyldig att säkerställa unionsrättens företräde. ”Detta företräde, eller denna företrädesrätt, ska emellertid inte förstås så, att den utesluter eller förnekar den nationella konstitutionella identitet som stadfästs i artikel 11 3) i konstitutionen, jämförd med artikel 152 däri, vilken utgör en garanti för den rumänska konstitutionens kärnidentitet och inte får relativiseras genom den europeiska integrationsprocessen. Författningsdomstolen har i kraft av denna konstitutionella identitet befogenhet att säkerställa att konstitutionen ges företräde inom Rumäniens territorium (se, i tillämpliga delar, dom av den 30 juni 2009, 2 BvE 2/08 m.fl., avkunnad av Förbundsrepubliken Tysklands federala författningsdomstol).” ( 6 )

20.

Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) ansåg att en nationell domstol har befogenhet att pröva huruvida en bestämmelse i inhemsk lagstiftning, mot bakgrund av artikel 148 i konstitutionen, är förenlig med unionsrätten. Om denna domstol finner att det föreligger en motsättning är den behörig att ge företräde åt unionsrättsliga bestämmelser i mål som rör medborgarnas subjektiva rättigheter. Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) ansåg att hänvisningen till nationell rätt uteslutande gäller infrakonstitutionell lagstiftning eftersom konstitutionen, med stöd av artikel 11.3 däri, är hierarkiskt överordnad i Rumäniens lagstiftning. Följaktligen ger artikel 148 i konstitutionen inte företräde åt unionsrätten framför konstitutionen, vilket medför att en nationell domstol inte har befogenhet att pröva huruvida en bestämmelse i nationell rätt, som har bedömts vara författningsenlig mot bakgrund av artikel 148 i konstitutionen, är förenlig med unionsrätten. ( 7 )

21.

Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) ansåg vidare att de skyldigheter som ålagts genom beslut 2006/928 är bindande för de rumänska myndigheter som är behöriga att delta i institutionellt samarbete med Europeiska kommissionen (det rumänska parlamentet och den rumänska regeringen). Eftersom de nationella domstolarna inte har behörighet att samarbeta med Europeiska unionens politiska institutioner är de inte bundna av detta beslut. Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) fann att det saknas grund i den rumänska konstitutionen för tillämpning av punkt 7 i domslutet i domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”, enligt vilken en domstol ”har rätt att, med stöd av sin egen behörighet, underlåta att tillämpa en nationell bestämmelse som omfattas av tillämpningsområdet för beslut 2006/928 och som nämnda domstol – mot bakgrund av en dom från [EU-domstolen] – anser strida mot beslut 2006/928 eller mot artikel 19.1 andra stycket FEU”, eftersom det i artikel 148 i den rumänska konstitutionen stadfästs att unionsrätten ska ha företräde framför bestämmelser i nationell lagstiftning som står i strid med dessa. Kommissionens rapporter till Europaparlamentet och rådet om Rumäniens framsteg inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen, som upprättats på grundval av beslut 2006/928 (nedan kallade rapporterna inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismerna), utgör enligt Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) inte, i kraft av sina innehåll och verkningar, såsom dessa fastställdes av EU-domstolen i domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”, ”unionsrättsliga regler åt vilka domstolarna måste ge företräde genom att underlåta att tillämpa nationella bestämmelser”. Nationella domstolar kan inte ge företräde åt tillämpningen av rekommendationer till förfång för nationell rätt, eftersom rapporterna inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismerna inte är rättsakter och därmed inte kan vara oförenliga med inhemsk lagstiftning. Avgörandet från Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) bekräftar således slutsatsen att bestämmelsen i nationell lagstiftning är förenlig med den rumänska konstitutionen, med hänvisning till artikel 148 däri. ( 8 )

22.

Eftersom domen i de förenade målen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România” inte kunde ändra Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) praxis angående verkan av beslut 2006/928 på SIIJ:s inrättande och funktion vad avser prövningen av författningsenligheten och därmed, indirekt, åsidosättandet av artikel 148 i konstitutionen, avslog Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) såsom ogrundad den invändning om bristande författningsenlighet som anförts mot lag nr 304/2004.

23.

Den hänskjutande domstolen anser att tolkningsfrågorna har ett direkt samband med avgörandet av det mål som den har att pröva. Klagomålet avseende brottsutredningsförfarandets varaktighet rör ett utredningsförfarande vid SIIJ. Den domare som prövar detta klagomål är skyldig att granska alla omständigheter som påverkar brottsutredningsförfarandets varaktighet. Detta inbegriper den lagstiftning som reglerar SIIJ:s verksamhet, SIIJ:s arbetsbelastning i förhållande till antalet åklagare, den takt i vilken ärendena avgörs och huruvida SIIJ:s verksamhet är förenlig med domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”. Denna granskning kommer att göra det möjligt för den domare som prövar klagomålet att fastställa om SIIJ:s verksamhet, inom den aktuella rättsliga ramen och med aktuell personalstyrka, motiveras utifrån objektiva och kontrollerbara krav på god rättskipning. I synnerhet aktualiseras frågan huruvida SIIJ är i stånd att genomföra ett brottsutredningsförfarande där vars och ens rätt till en rättvis rättegång iakttas på ett korrekt sätt, vilket inbegriper utredningsförfarandets varaktighet. Den hänskjutande domstolen noterar att EU‑domstolen i punkt 221 i sin dom Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”, vad gäller de rättigheter som stadfästs i artiklarna 47 och 48 i stadgan, konstaterade att det är viktigt att bestämmelserna om organisationen av och funktionssättet hos en avdelning såsom SIIJ utformas på ett sådant sätt att det inte finns något som hindrar att berörda domare och åklagare kan få sin sak prövad inom skälig handläggningstid.

24.

Den hänskjutande domstolen har vidare att avgöra huruvida akten i ärendet ska återlämnas så att brottsutredningsförfarandet kan fortsättas av en åklagarmyndighet som, mot bakgrund av domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”, skulle kunna anses bedriva sin verksamhet i strid med unionsrätten.

25.

Den hänskjutande domstolen anser att den måste välja mellan att tillämpa unionsrätten, såsom den tolkades av EU-domstolen i domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”, och att tillämpa beslut nr 390/2021. Om domaren väljer att tillämpa EU-domstolens dom och underlåter att tillämpa beslut nr 390/2021, kan han eller hon bli föremål för ett disciplinärt förfarande i enlighet med artikel 99(ș) i lag nr 303/2004, eftersom underlåtenhet att iaktta ett beslut av Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) utgör ett disciplinärt brott. Ett sådant disciplinärt förfarande kan leda till att domaren blir avstängd från sitt ämbete. Utsikten till sådana konsekvenser kan påverka domarens oavhängighet då han fattar beslut i det mål som han har att avgöra.

26.

Den hänskjutande domstolen har även hänvisat till fallet med en domare vid Curtea de Apel Pitești (Appellationsdomstolen i Pitești, Rumänien) som har rapporterats i pressen. Med tillämpning av artiklarna 2 och 19 FEU, beslut 2006/928 och domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România” ansåg domaren vid Curtea de Apel Pitești (Appellationsdomstolen i Pitești) att SIIJ inte ”[motiverades] utifrån objektiva och kontrollerbara krav på god rättskipning och [inte åtföljdes] av specifika skyddsregler som [gjorde] det möjligt dels att eliminera varje risk för att denna enhet [användes] som ett instrument för politisk kontroll av [enskilda] domares och åklagares verksamhet vilket skulle kunna undergräva deras oavhängighet, dels att säkerställa att denna behörighet [kunde] utövas gentemot dessa med fullt iakttagande av de krav som följer av artiklarna 47 och 48 i [stadgan]”. Han krävde således att åklagaren skulle frånsäga sig sin behörighet att avgöra ärendet och åsidosatte därmed bestämmelserna i artikel 881 i lag nr 304/2004 såvitt avsåg fastställandet av behörighet. Till följd av detta beslut inledde Inspecția Judiciară (den rättsliga inspektionsenheten, Rumänien) ett disciplinärt förfarande mot denna domare för påstått tjänstefel, bestående i att han hade varit i ond tro eller grovt vårdslös när han utförde sitt uppdrag att handlägga ett ärende som gällde ett klagomål rörande handläggningstiden för ett utredningsförfarande.

27.

Den hänskjutande domstolen vill således få klarhet i huruvida en praxis som innebär att disciplinära förfaranden inleds mot domare, som på grundval av domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”, har funnit att de nationella bestämmelserna om SIIJ strider mot unionsrätten, är förenlig med principen om rättsväsendets oavhängighet.

28.

Mot denna bakgrund har Curtea de Apel Craiova (Appellationsdomstolen i Craiova) beslutat att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

29.

Curtea de Apel Craiova (Appellationsdomstolen i Craiova) har ansökt om att förevarande begäran om förhandsavgörande ska handläggas enligt förfarandet för brådskande mål eller, i andra hand, enligt förfarandet för skyndsam handläggning i enlighet med bland annat artikel 23a i domstolens stadga.

30.

Till stöd för sin ansökan har den hänskjutande domstolen angett att ett disciplinärt förfarande hade inletts avseende tillämpningen av unionsrätten i enlighet med EU-domstolens tolkning i domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”. Detta förfarande undergräver på ett allvarligt sätt domarnas oavhängighet och rättsväsendets stabilitet. Den osäkerhet som de omtvistade nationella bestämmelserna ger upphov till påverkar dessutom funktionen hos det system för domstolssamarbete som inrättats genom artikel 267 FEUF.

31.

Den 30 juli 2021 beslöt EU-domstolens första avdelning, efter att ha hört referenten och generaladvokaten, att avslå begäran från Curtea de Apel Craiova (Appellationsdomstolen i Craiova) om att begäran om förhandsavgörande skulle handläggas enligt förfarandet för brådskande mål.

32.

Vad beträffar begäran om skyndsam handläggning föreskrivs det i artikel 105.1 i rättegångsreglerna att domstolens ordförande, på ansökan av den hänskjutande domstolen eller i undantagsfall på eget initiativ, efter att ha hört referenten och generaladvokaten, får besluta att ett mål om förhandsavgörande ska handläggas skyndsamt, när målet är av sådan beskaffenhet att det måste avgöras utan dröjsmål. När ett mål ger upphov till stor osäkerhet beträffande grundläggande frågor rörande nationell konstitutionell rätt och unionsrätt kan det vidare, med beaktande av de särskilda omständigheterna i ett sådant mål, vara nödvändigt att avgöra målet utan dröjsmål. ( 9 )

33.

Den 12 augusti 2021 beslöt domstolens ordförande, efter att ha hört referenten och generaladvokaten, att bifalla den hänskjutande domstolens ansökan om skyndsam handläggning av förevarande begäran om förhandsavgörande i enlighet med artikel 105.1 i rättegångsreglerna. Domstolens ordförande grundade sitt beslut på att de frågor om unionsrättens företräde som aktualiseras i förevarande begäran om förhandsavgörande är av grundläggande betydelse för Rumänien och för unionens konstitutionella ordning.

34.

Domstolens ordförande bestämde datum för ingivande av skriftliga yttranden till den 27 september 2021. I enlighet med artikel 105.2 i domstolens rättegångsregler bestämdes datum för den muntliga förhandlingen till den 23 november 2021.

35.

Skriftliga yttranden har inkommit från den rumänska, den nederländska och den belgiska regeringen samt Europeiska kommissionen. Skriftliga frågor ställdes till parterna, övriga berörda parter och den rumänska regeringen i syfte att besvaras vid den muntliga förhandlingen den 23 november 2021.

36.

Den rumänska regeringen och kommissionen utvecklade sin talan vid den muntliga förhandlingen den 23 november 2021.

37.

Den hänskjutande domstolen har angett att behovet av att framställa förevarande begäran om förhandsavgörande uppstod på grund av oförenligheten mellan Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) beslut nr 390/2021 och domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”, och särskilt på grund av behovet av att fastställa om den hänskjutande domstolen, då den prövar det klagomål som är anhängigt vid den, i enlighet med EU-domstolens ovannämnda dom får granska bestämmelserna om SIIJ:s inrättande och funktion i syfte att avgöra om de strider mot artikel 2 och artikel 19.1 andra stycket FEU samt artikel 47 i stadgan.

38.

Det framställdes inga invändningar mot att tolkningsfrågorna tas upp till sakprövning i de skriftliga yttrandena. Vid den muntliga förhandlingen den 23 november 2021 godtog både den rumänska regeringen och kommissionen att tolkningsfrågorna kunde tas upp till sakprövning.

39.

Kommissionen anser att omständigheterna i det nationella målet kan särskiljas från de omständigheter som låg till grund för dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny (C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234). För det första hade det nationella målet i det fallet inte någon koppling till unionsrätten och de nationella domarna hade inte att tillämpa unionsrätten. I det nationella mål som är föremål för prövning här har däremot den nationella domaren att tillämpa artikel 19.1 andra stycket FEU, beslut 2006/928 och domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”. För det andra framgår det tydligt av dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny (C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 54), att de disciplinära utredningsförfarandena mot de två domare som framställde respektive begäran om förhandsavgörande hade avslutats. Hotet om ett disciplinärt förfarande hade därmed blivit hypotetiskt. I förevarande mål är hotet om ett disciplinärt förfarande mot den domare som har framställt begäran om förhandsavgörande inte hypotetiskt, eftersom han ännu inte har tillämpat unionsrätten. Dessutom utgör ett avgörande som strider mot Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) beslut nr 390/2021 automatiskt en överträdelse enligt artikel 99(ș) i lag nr 303/2004. För det tredje anser kommissionen, mot bakgrund av dessa överväganden, att de tre tolkningsfrågorna har samband med varandra.

40.

Den rumänska regeringen har å sin sida framhållit att artikel 19.1 FEU är av relevans i det nationella målet vad avser lagenligheten av handläggningstiden för utredningsförfarandet vid SIIJ. Den rumänska regeringen har också godtagit att risken för att en domare ska utsättas för disciplinåtgärder kan vara en relevant faktor i det nationella målet.

41.

Jag tänker för fullständighetens skull pröva tillåtligheten av alla de hänskjutna frågorna.

42.

Den hänskjutande domstolen vill genom sin första fråga i huvudsak få klarhet i om principen om domares oavhängighet, som stadfästs i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU och artikel 47 i stadgan, utgör hinder för en nationell bestämmelse som den i artikel 148 2) i den rumänska konstitutionen, såsom den tolkats av Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) i beslut nr 390/2021, enligt vilken de nationella domstolarna saknar behörighet att pröva huruvida en nationell bestämmelse, som har förklarats vara författningsenlig genom ett avgörande från Curtea Constituțională (Författningsdomstolen), är förenlig med unionsrätten.

43.

Det följer av fast rättspraxis att även om nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten presumeras vara relevanta, är förfarandet för förhandsavgörande i enlighet med artikel 267 FEUF inte till för att möjliggöra rådgivande yttranden i allmänna eller hypotetiska frågor. Såsom framgår av själva ordalydelsen i artikel 267 FEUF ska det begärda förhandsavgörandet vara ”nödvändigt” för att den hänskjutande domstolen ska kunna ”döma i saken” i det mål som är anhängigt vid den. ( 10 )

44.

Enligt artikel 267 FEUF har en nationell domstol därför en mycket vittgående möjlighet att hänskjuta en fråga till EU-domstolen, om den bedömer att det i ett mål som pågår vid den har uppkommit frågor som kräver ett avgörande avseende tolkningen av unionsrätten för att den ska kunna döma i målet. Det ska således bland annat stå en domstol som inte dömer i sista instans fritt att ställa frågor till EU-domstolen, om den anser att den rättsliga bedömning som görs av en domstol i högre instans, även av en författningsdomstol, skulle kunna leda till att den meddelar en dom som strider mot unionsrätten. ( 11 )

45.

Utan att föregripa prövningen av sakinnehållet i den hänskjutande domstolens första fråga är det uppenbart att Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) avgörande i beslut nr 390/2021 skulle kunna förmå den hänskjutande domstolen att meddela en dom som strider mot unionsrätten och, i synnerhet, mot de bestämmelser som berörs i denna fråga, nämligen artikel 2 och artikel 19.1 andra stycket FEU samt artikel 47 i stadgan. Jag anser därför att den första frågan kan tas upp till sakprövning.

46.

Den hänskjutande domstolen vill genom sin andra och sin tredje fråga i huvudsak få klarhet i om principen om domares oavhängighet, som stadfästs i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU och artikel 47 i stadgan, utgör hinder för nationella bestämmelser eller nationell rättspraxis som gör det möjligt att inleda disciplinära förfaranden och vidta disciplinåtgärder mot en domare som tillämpar bestämmelser i unionsrätten, såsom de tolkats av EU‑domstolen, och därigenom underlåter att iaktta ett avgörande av Curtea Constituțională (Författningsdomstolen).

47.

Även om den rumänska regeringen och kommissionen vid den muntliga förhandlingen godtog att dessa frågor kunde tas upp till sakprövning, anser jag mot bakgrund av dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny (C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234), att EU-domstolen bör pröva denna fråga på eget initiativ.

48.

I nämnda mål fick EU-domstolen frågor om huruvida artikel 19.1 andra stycket FEU utgör hinder för nationella bestämmelser som väsentligt ökar risken för att domarnas oavhängighet undergrävs eller för att garantierna för oavhängiga disciplinära förfaranden mot dem åsidosätts. EU-domstolen konstaterade att det inte föreföll finnas något samband mellan den unionsrättsliga bestämmelse som frågorna gällde, nämligen artikel 19.1 andra stycket FEU, och målen vid den hänskjutande domstolen, som avsåg förfaranden mot staten om betalning av offentliga medel och straffminskning för ”kronvittnen”. ( 12 ) Vidare ansåg EU-domstolen att tvisterna i de nationella målen inte hade något samband med att de domare som framställt respektive begäran om förhandsavgörande, på grund av att begäran framställts, var föremål för en föregående utredning inför ett eventuellt inledande av ett disciplinärt förfarande mot dem. ( 13 )

49.

Jag anser liksom kommissionen att de tre frågor som hänskjutits för förhandsavgörande är sammanflätade och överlappar varandra. Alla de tre frågorna rör principen om domares oavhängighet och huruvida nationella bestämmelser, såsom de har tolkats av den nationella författningsdomstolen, som förhindrar eller försvårar den hänskjutande domstolens tillämpning av unionsrätten, särskilt artikel 2 och artikel 19.1 andra stycket FEU samt artikel 47 i stadgan, såsom de har tolkats av EU-domstolen, är förenliga med unionsrätten. Det är dessutom uppenbart att det finns ett samband mellan de unionsrättsliga bestämmelser som dessa frågor avser, nämligen artikel 2 och artikel 19.1 andra stycket FEU samt artikel 47 i stadgan, och det nationella målet, som avser lagenligheten av ett förfarande vid SIIJ i spåren av domen i de förenade målen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România” och Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) beslut nr 390/2021.

50.

Jag anser vidare att tillåtligheten av den mer specifika fråga som tas upp i den andra och den tredje frågan om huruvida den eller de domare som framställt förevarande begäran om förhandsavgörande eventuellt kan utsättas för ett disciplinärt förfarande i enlighet med artikel 99(ș) i lag nr 303/2004 för att ha tillämpat utslaget i domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”, eller faktiskt den dom som EU-domstolen i slutänden kan komma att meddela i detta förfarande för förhandsavgörande, i stället för att följa Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) beslut nr 390/2021, är ”djupt sammanflätad” ( 14 ) med sakinnehållet i den första frågan. ( 15 ) Enligt min mening skulle det vara onaturligt att bortse från detta samband. ( 16 )

51.

Med hänsyn till de klara och otvetydiga villkoren i artikel 99(ș) i lag nr 303/2004 är sannolikheten för ett sådant disciplinärt förfarande inte en försumbar, utan en verklig risk för domaren eller domarna i det nationella målet.

52.

I detta avseende särskilde EU-domstolen i den nyligen avkunnade domen av den 23 november 2021, IS (Rättsstridighet av begäran om förhandsavgörande) (C‑564/19, EU:C:2021:949, punkterna 85–87), detta mål från de mål som gav upphov till den tidigare domen av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny (C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234).

53.

I dom av den 23 november 2021, IS (Rättsstridighet av begäran om förhandsavgörande) (C‑564/19, EU:C:2021:949, punkterna 85–87), fann EU‑domstolen att en fråga som hänskjutits till den rörande principen om domstolars oavhängighet och möjligheten enligt nationell lag att inleda ett disciplinärt förfarande mot en domare av det skälet att han inlett ett förfarande för förhandsavgörande kunde tas upp till sakprövning i enlighet med artikel 267 FEUF. EU-domstolen konstaterade för det första att det fanns ett nära samband mellan den ställda frågan om möjligheten att inleda ett disciplinärt förfarande och en annan hänskjuten fråga angående tolkningen av artikel 267 FEUF. EU‑domstolen ansåg således att den hänskjutande domstolen i huvudsak hade ställt frågan om möjligheten att inleda ett disciplinärt förfarande för att få klarhet i huruvida den kunde avstå från att följa en högre domstols avgörande när den avgjorde det nationella målet i sak utan att därvid behöva oroa sig för att det disciplinära förfarande som han varit föremål för skulle återupptas. EU-domstolen fann också att domaren vid den hänskjutande domstolen ställts inför ett processuellt hinder som följde av tillämpningen av nationella bestämmelser mot honom och som han måste undanröja innan det var möjligt att avgöra målet i sak utan yttre inblandning och helt oavhängigt.

54.

Jag anser att det i fråga om tillåtligheten av frågor som avser möjligheten att inleda ett disciplinärt förfarande mot en domare som framställer en begäran om förhandsavgörande och följer EU-domstolens efterföljande avgörande finns tydliga paralleller mellan förevarande mål och det mål som gav upphov till domen av den 23 november 2021, IS (Rättsstridighet av begäran om förhandsavgörande) (C‑564/19, EU:C:2021:949, punkterna 85–87) ( 17 ). Jag föreslår därför att EU‑domstolen väljer att se realistiskt på frågan huruvida denna fråga kan tas upp till sakprövning under de specifika omständigheter som föreligger i förevarande mål. Eftersom en dom som meddelats av EU-domstolen i ett mål om förhandsavgörande som avser tolkningen av unionsrätten är bindande för den nationella domstolen vid dess avgörande av tvisten i det nationella målet, ( 18 ) anser jag att frågor som gäller risken för disciplinansvar för nationella domare som tillämpar det svar som EU-domstolen kan tänkas ge på grundval av en begäran om förhandsavgörande är ”nödvändiga” för avgörandet av det nationella målet.

55.

Den hänskjutande domstolen har i huvudsak ställt sina frågor för att få klarhet i huruvida principen om domares oavhängighet, som stadfästs i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU och artikel 47 i stadgan, utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken de nationella domstolarna saknar behörighet att pröva huruvida en nationell bestämmelse, som har förklarats vara författningsenlig av författningsdomstolen i denna medlemsstat, är förenlig med unionsrätten och domarna, om en sådan prövning görs, kan bli föremål för disciplinära förfaranden och åtgärder.

56.

I domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România” slog EU-domstolen klart fast under vilka omständigheter en enhet såsom SIIJ inte skulle uppfylla kraven i artikel 2 och artikel 19.1 andra stycket FEU samt beslut 2006/928. ( 19 ) EU-domstolen erinrade även om sin fasta praxis avseende principen om unionsrättens företräde, enligt vilken varje nationell domstol, som prövar ett mål inom ramen för sin behörighet, är skyldig att underlåta att tillämpa varje nationell bestämmelse, oavsett om denna bestämmelse enligt författningsdomstolens tolkning är lagfäst eller konstitutionsfäst, som strider mot en unionsbestämmelse som har direkt effekt. ( 20 )

57.

Med hänsyn till att artikel 19.1 andra stycket FEU och de riktmärken som anges i beslut 2006/928 har direkt effekt, ( 21 ) fann EU-domstolen att en nationell domstol är skyldig att, inom ramen för sin behörighet, säkerställa att nämnda bestämmelser ges full verkan genom att vid behov underlåta att tillämpa varje nationell bestämmelse som strider mot dem. ( 22 )

58.

Jag har inte för avsikt att erinra om EU-domstolens praxis om vare sig huruvida en enhet som SIIJ är förenlig med unionsrätten eller om den specifika tillämpningen av den direkta effekten och unionsrättens företräde i domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”. De två parametrar ( 23 ) som fastställts i punkt 223 i nämnda dom för bedömningen av huruvida SIIJ är förenlig med unionsrätten är klara. Dessutom står det helt klart att såväl nationella domstolar, inklusive nationella konstitutionsdomstolar, som förvaltningsmyndigheter som inom ramen för sina respektive behörigheter ska tillämpa unionsbestämmelser, i enlighet med principerna om direkt effekt och unionsrättens företräde, är skyldiga att underlåta att tillämpa nationell lagstiftning, administrativ praxis eller rättspraxis som strider mot unionsrätten. ( 24 )

59.

Det följer således av fast rättspraxis att varje bestämmelse i en nationell rättsordning eller varje lagstiftnings- förvaltnings- eller domstolspraxis som kan leda till att unionsrättens verkan försvagas, på grund av att den domstol som är behörig att tillämpa denna rätt förvägras möjligheten att vid tidpunkten för tillämpningen göra allt som erfordras för att bortse från nationella lagbestämmelser vilka eventuellt kan hindra de direkt tillämpliga unionsbestämmelsernas fulla verkan, är oförenlig med de krav som följer av unionsrättens karaktär. ( 25 )

60.

I ett mål som det förevarande är en nationell domstol, som har utnyttjat sin möjlighet enligt artikel 267 andra stycket FEUF, dessutom bunden av EU‑domstolens tolkning av de aktuella bestämmelserna vid sitt avgörande av tvisten och ska i förekommande fall avvika från den högre domstolens bedömning när den mot bakgrund av nämnda tolkning finner att den högre domstolens bedömning är oförenlig med unionsrätten. ( 26 )

61.

Den rumänska regeringen angav i sitt skriftliga yttrande att de två villkor som Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) fastställde i beslut nr 390/2021 för att unionsrätten ska ha företräde framför den rumänska konstitutionen är uppfyllda i fråga om artikel 19.1 andra stycket FEU. Enligt denna regering är således artikel 19.1 andra stycket FEU tillräckligt klar, precis och ovillkorlig och av en sådan konstitutionell relevans att dess regleringsinnehåll kan motivera alla eventuella åsidosättanden av konstitutionen till följd av nationell rätt. Även om detta mycket väl kan vara sant, så tas ingen hänsyn till att EU‑domstolen i punkt 249 i domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România” slog fast att de riktmärken som fastställts i beslut 2006/928 har direkt effekt. I punkt 251 i nämnda dom slogs således fast att det, för det fall det visar sig att artikel 19.1 andra stycket FEU eller beslut 2006/928 har åsidosatts, utifrån principen om unionsrättens företräde är påkallat att den hänskjutande domstolen underlåter att tillämpa de aktuella bestämmelserna, oavsett om dessa bestämmelser är lagfästa eller konstitutionsfästa.

62.

Skyldigheten att underlåta att tillämpa nationell lagstiftning, administrativ praxis eller rättspraxis av alla slag som strider mot unionsrätten är ett konkret uttryck för verkan av såväl principen om tilldelade befogenheter enligt artiklarna 4.1 och 5 FEU som principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 FEU. ( 27 ) Förutom i undantagsfall inkräktar denna skyldighet inte på en medlemsstats nationella identitet, som exempelvis kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer, ( 28 ) vilka måste respekteras i enlighet med artikel 4.2 FEU ( 29 ) och tredje stycket i ingressen till stadgan. I de fall då en medlemsstat åberopar nationell identitet för att motivera bristande efterlevnad av bestämmelser i unionsrätten, ska EU-domstolen pröva huruvida dessa bestämmelser faktiskt utgör ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse eller de politiska och konstitutionella grundstrukturerna i en medlemsstat. ( 30 ) Vaga, allmänna och abstrakta påståenden når inte upp till denna tröskel. Det framgår nämligen av begäran om förhandsavgörande att Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) inte själv har identifierat vilken aspekt av den nationella identiteten som domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România” inkräktar på.

63.

Följaktligen är Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) svepande påstående, som den hänskjutande domstolen beskriver i sin begäran om förhandsavgörande, att unionsrätten inte har företräde framför den rumänska konstitutionen, vilket medför att rumänska domstolar inte har befogenhet att pröva huruvida en nationell bestämmelse, som förklarats vara författningsenlig av Curtea Constituțională (Författningsdomstolen), är förenlig med unionsrätten, alltför brett och ofokuserat för att återspegla en övervägd manifestation av nationell identitet av en medlemsstat i Europeiska unionen i enlighet med artikel 4.2 FEU. ( 31 )

64.

Under alla omständigheter måste alla påståenden om nationell identitet respektera de gemensamma värden som åsyftas i artikel 2 FEU ( 32 ) och bygga på de odelbara och universella värden som avses i andra stycket i ingressen till stadgan. ( 33 ) Där står rättsstaten ( 34 ) och ett effektivt domstolsskydd i centrum. Det är till denna fråga jag nu kommer att återvända.

65.

Dessförinnan vill jag påpeka att tankegångarna i Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) avgörande i beslut nr 390/2021 är sådana att de väcker allvarliga tvivel om nämnda domstols efterlevnad av de grundläggande unionsrättsliga principerna, såsom de tolkades av EU-domstolen i domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”. Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) begärde inte heller något förhandsavgörande från EU-domstolen enligt artikel 267 tredje stycket FEUF för att avvärja risken för en felaktig tolkning av unionsrätten.

66.

I detta avseende erinrade EU-domstolen i sin dom av den 4 oktober 2018, kommissionen/Frankrike (Förskottsskatt) (C‑416/17, EU:C:2018:811, punkterna 107–109), om att det i princip kan slås fast att en medlemsstat har gjort sig skyldig till fördragsbrott enligt artikel 258 FEUF oavsett vilket av denna stats organ som genom sitt handlande eller sin underlåtenhet har givit upphov till fördragsbrottet, även om det rör sig om en myndighet som enligt grundlag är självständig. Om det inte finns något rättsmedel mot ett avgörande från en nationell domstol, är denna domstol i princip skyldig att, när en fråga om tolkningen av EUF-fördraget uppkommer vid denna, föra frågan vidare till EU-domstolen enligt artikel 267 tredje stycket FEUF. Denna skyldighet att föra en fråga vidare till EU-domstolen syftar bland annat till att förhindra att det i någon medlemsstat uppstår en inhemsk rättspraxis som inte står i överensstämmelse med de unionsrättsliga bestämmelserna. EU-domstolen fann att eftersom Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) underlät att, enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 267 tredje stycket FEUF, vända sig till EU-domstolen för att få fastställt huruvida en viss fråga, som inte var så uppenbar att den inte lämnade något utrymme för rimligt tvivel, hade Republiken Frankrike gjort sig skyldig till fördragsbrott.

67.

Vid den muntliga förhandlingen den 23 november 2021 bekräftade den rumänska regeringen att Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) är domstol i sista instans när den avgör frågor som rör den rumänska konstitutionen.

68.

EU-domstolen har under senare år fått tillfälle att uttala sig om principen om nationella domstolars oavhängighet vid tillämpningen av unionsrätten och om samspelet mellan artikel 2 FEU, artikel 19.1 FEU, artikel 267 FEUF och artikel 47 i stadgan. ( 35 ) Den senaste källan till denna rättspraxis kan spåras till dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses (C‑64/16, EU:C:2018:117). Även om denna dom är en viktig milstolpe i utvecklingen av EU-domstolens praxis på detta område, tillförde den enligt min mening inte några nya begrepp utan upprepade snarare ett antal redan förefintliga nyckelprinciper i EU-domstolens praxis.

69.

Vad beträffar de tillämpliga bestämmelserna i unionsrätten följer det av fast rättspraxis att artikel 19 FEU ger uttryck för värdet av rättsstatsprincipen, vilket bekräftas i artikel 2 FEU. Det finns därför ingen anledning att bedöma artikel 2 FEU separat. ( 36 ) Uppgiften att säkerställa domstolsprövningen enligt artikel 19 FEU ankommer inom unionens rättsordning på EU-domstolen och de nationella domstolarna. Oavhängigheten, som är oupplösligt förbunden med rättskipningsuppdraget och nödvändig för att det system för domstolssamarbete vilket kommer till uttryck i artikel 267 FEUF ska fungera väl, måste således garanteras på båda nivåerna i unionens rättsordning.

70.

Även om tolkningsfrågorna avser principen om rättsväsendets oavhängighet, finns det inget i handlingarna i målet som tyder på att den hänskjutande domstolens oavhängighet skulle ha äventyrats på något sätt utöver det hinder för tillämpningen av unionsrätten som lagts på den hänskjutande domstolen genom Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) beslut nr 390/2021 och genom artikel 99(ș) i lag nr 303/2004. Även om artikel 19.1 andra stycket FEU inte uttryckligen hänvisar till domstolarnas oavhängighet, är det enligt fast rättspraxis en grundförutsättning för att kravet på ett effektivt domstolsskydd enligt denna bestämmelse ska kunna säkerställas av sådana instanser som kan ha att avgöra frågeställningar som rör unionsrättens tillämpning eller tolkning att deras oavhängighet upprätthålls, såsom detta bekräftas i artikel 47 andra stycket i stadgan, där tillgången till en ”oavhängig” domstol anges som ett av de krav som hänför sig till den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel. Detta krav på oavhängiga domstolar – vilket är oupplösligt förbundet med rättskipningsuppdraget – är en del av kärninnehållet i rätten till ett effektivt domstolsskydd och i den grundläggande rätten till en rättvis rättegång, och denna är av vital betydelse för att garantera att samtliga de rättigheter som enskilda tillerkänns enligt unionsrätten skyddas och att medlemsstaternas gemensamma värden som anges i artikel 2 FEU, bland annat rättsstatsprincipen, upprätthålls. ( 37 ) Vad som står på spel är den hänskjutande domstolens förmåga att tillhandahålla sådana möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten, såsom föreskrivs i artikel 19.1 andra stycket FEU, ( 38 ) mot bakgrund av de begränsningar som satts för den genom artikel 148.2 i den rumänska konstitutionen, såsom den har tolkats av Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) i beslut nr 390/2021.

71.

Det ankommer på de nationella domstolarna och på EU-domstolen att i enlighet med artikel 19 FEU säkerställa att unionsrätten tillämpas fullt ut i samtliga medlemsstater och att säkerställa domstolsskyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten. ( 39 ) I artikel 19 FEU föreskrivs således ett decentraliserat rättssystem där ansvaret för tillämpningen av unionsrätten delas mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna.

72.

Principen om ett effektivt domstolsskydd för de rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten, till vilken det hänvisas i artikel 19.1 andra stycket FEU, utgör en allmän princip i unionsrätten, och denna princip har numera även stadfästs i artikel 47 i stadgan. Enligt artikel 19.1 andra stycket FEU ska samtliga medlemsstater således tillhandahålla sådana möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd, i den mening som avses i bland annat artikel 47 i stadgan, inom de områden som omfattas av unionsrätten. ( 40 ) Därav följer således å ena sidan att EU-domstolen, i sin dom av den 20 april 2021, Repubblika, ( 41 ) fann att artikel 19.1 andra stycket FEU är tillämplig inom ramen för en talan som syftar till att ifrågasätta huruvida bestämmelser i nationell rätt som påstås kunna påverka domstolarnas oavhängighet är förenliga med unionsrätten. Å andra sidan stadfästs i artikel 47 i stadgan att var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol.

73.

Eftersom det inte klart framgår av begäran om förhandsavgörande huruvida RS, inom ramen för tvisten i det nationella målet, har åberopat en rättighet som tillkommer honom enligt en unionsrättslig bestämmelse, förefaller det som om artikel 47 i stadgan, ( 42 ) i enlighet med artikel 51.1 däri, kanske inte i sig är tillämplig i det nationella målet. Eftersom medlemsstaterna enligt artikel 19.1 andra stycket FEU ska tillhandahålla sådana möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd i den mening som avses i bland annat artikel 47 i stadgan, inom de områden som omfattas av unionsrätten, måste sistnämnda bestämmelse likväl beaktas vid tolkningen av artikel 19.1 andra stycket FEU. ( 43 )

74.

Det framgår av begäran om förhandsavgörande att RS har hänvänt sig till Curtea de Apel Craiova (Appellationsdomstolen i Craiova), som har ansvar för frågor som rör fri- och rättigheter, med ett klagomål avseende handläggningstiden för ett brottsutredningsförfarande vid SIIJ. Det finns ingenting i de handlingar som EU-domstolen har tagit del av som tyder på att den hänskjutande domstolen inte är behörig att pröva detta klagomål.

75.

Det framgår också att nationella domstolar enligt artikel 148 2) i den rumänska konstitutionen, såsom den tolkats av Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) i beslut nr 390/2021, inte får pröva om en nationell bestämmelse, som har befunnits vara författningsenlig genom ett avgörande av Curtea Constituțională (Författningsdomstolen), är förenlig med unionsrätten. Nationell rätt hindrar således i praktiken den hänskjutande domstolen från att bedöma huruvida SIIJ:s inrättande och funktion är förenligt med unionsrätten och att, om nödvändigt och lämpligt, i enlighet med bland annat de anvisningar som EU-domstolen gav i domen Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România”, underlåta att tillämpa de omtvistade relevanta bestämmelserna i nationell rätt i enlighet med principerna om unionsrättens företräde och direkta effekt.

76.

Denna situation förvärras av det potentiella hotet i artikel 99(ș) i lag nr 303/2004 om att inleda ett disciplinärt förfarande och vidta disciplinåtgärder mot en domare för underlåtenhet att iaktta ett beslut av Curtea Constituțională (Författningsdomstolen). ( 44 )

77.

Det följer av fast rättspraxis att domstolsväsendets organisation visserligen omfattas av medlemsstaternas behörighet, men att medlemsstaterna dock vid utövandet av denna behörighet är skyldiga att iaktta de skyldigheter som åligger dem enligt unionsrätten, särskilt artikel 19.1 andra stycket FEU. ( 45 )

78.

Det följer av fast rättspraxis att varje nationell domstol som med stöd av sin behörighet avgör ett mål är – i egenskap av medlemsstatsorgan och i enlighet med samarbetsprincipen i artikel 4.3 FEU – skyldig att tillämpa direkt tillämplig unionsrätt fullt ut och att skydda de rättigheter som unionsrätten ger enskilda, genom att underlåta att tillämpa bestämmelser i den nationella lagstiftningen som eventuellt strider mot unionsrätten, oavsett om bestämmelserna har antagits före eller efter unionsregeln. ( 46 )

79.

Enligt min mening följer samma skyldighet direkt av artikel 19.1 andra stycket FEU, som kräver ( 47 ) att medlemsstaterna ska fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. Det åligger därför de nationella domstolarna att säkerställa att unionsrätten tillämpas fullt ut i samtliga medlemsstater och att säkerställa domstolsskyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten. ( 48 ) Karaktären på den möjlighet till överklagande som de nationella domstolarna ska erbjuda beror på om den unionsrättsliga akten eller åtgärden har direkt effekt. I de fall rättsakter eller åtgärder inte har direkt effekt medför dock deras tvingande karaktär en skyldighet för nationella domstolar att göra en konform tolkning av nationell rätt. ( 49 ) Under vissa omständigheter kan en underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet utgöra grund för en skadeståndstalan mot staten. ( 50 )

80.

Artikel 19.1 andra stycket FEU är således ett konkret uttryck för principen om unionsrättens företräde i fördraget om Europeiska unionen. ( 51 )

81.

Enligt artikel 19.1 andra stycket FEU krävs också att nationella domstolar som har att avgöra frågor som rör tolkningen och tillämpningen av unionsrätten är oavhängiga. Detta bekräftas i artikel 47 andra stycket i stadgan, i vilken tillgången till en ”oavhängig” domstol anges som ett av de krav som hänför sig till den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel. ( 52 ) De aktuella domstolarna måste således kunna fullgöra sina uppgifter helt självständigt, utan att vara underställda någon annan och utan att ta emot order eller instruktioner från något håll. Endast på detta sätt är de skyddade mot yttre inblandning eller påtryckningar som kan äventyra deras ledamöters oberoende prövning och påverka deras avgöranden. ( 53 )

82.

Sådan förbjuden yttre inblandning eller sådana förbjudna påtryckningar inbegriper avgöranden från en nationell författningsdomstol, såsom Curtea Constituționalăs (Författningsdomstolen) avgörande i dom nr 390/2021, som syftar till att hindra andra nationella domstolar – som verkar inom ramen för den behörighet som de tilldelats enligt nationell lagstiftning – från att säkerställa att unionsrätten tillämpas fullt ut och att säkerställa domstolsskyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten.

83.

Curtea Constituțională (Författningsdomstolen) har genom beslut nr 390/2021, enligt min mening, rättsstridigt tillskansat sig behörighet i strid med artikel 19.1 andra stycket FEU, i strid med principen om unionsrättens företräde och i strid med det grundläggande kravet på ett oavhängigt rättsväsende.

84.

En bestämmelse eller praxis i nationell rätt, enligt vilken en författningsdomstols rättsliga avgöranden är bindande för en annan nationell domstol som i enlighet med nationell rätt är behörig att tillämpa unionsrätten, kan inte beröva den sistnämnda domstolen dess oberoende mandat att tillämpa denna rätt och att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom områden som omfattas av unionsrätten. Sådana bestämmelser och sådan praxis leder till att unionsrättens verkan försvagas och är oförenliga med unionsrättens karaktär, inbegripet rättsstatsprincipen som stadfästs i artikel 2 FEU. ( 54 ) I detta avseende bör det erinras om att EU-domstolen i sin dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses (C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 36), konstaterade att möjligheten till en effektiv domstolsprövning i syfte att säkerställa iakttagandet av unionsrätten i sig är en grundförutsättning för en rättsstat.

85.

Jag anser därför att principen om domares oavhängighet, som stadfästs i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU och artikel 47 i stadgan, utgör hinder för en nationell rättslig bestämmelse eller praxis, enligt vilken de nationella domstolarna saknar behörighet att pröva huruvida en nationell bestämmelse, som har förklarats vara författningsenlig genom ett avgörande av författningsdomstolen i denna medlemsstat, är förenlig med unionsrätten. Samma princip utgör i än högre grad hinder för att disciplinära förfaranden inleds och disciplinåtgärder vidtas mot en domare till följd av en sådan prövning.

86.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår jag att EU-domstolen ska besvara de tolkningsfrågor som ställts av Curtea de Apel Craiova (Appellationsdomstolen i Craiova, Rumänien) på följande sätt:

Principen om domares oavhängighet, som stadfästs i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 2 FEU och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, utgör hinder för en nationell rättslig bestämmelse eller praxis, enligt vilken de nationella domstolarna saknar behörighet att pröva huruvida en nationell bestämmelse i en medlemsstat, som har förklarats vara författningsenlig genom ett avgörande av författningsdomstolen i denna medlemsstat, är förenlig med unionsrätten. Samma princip utgör hinder för att disciplinära förfaranden inleds och disciplinåtgärder vidtas mot en domare till följd av en sådan prövning.