1

Bolaget Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals Co. Ltd (nedan kallat Zhejiang), som är etablerat i Kina, har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 15 oktober 2020, Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals/kommissionen (T‑307/18, ej publicerad, EU:T:2020:487) (nedan kallad den överklagade domen), genom vilken tribunalen ogillade talan om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/330 av den 5 mars 2018 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (EUT L 63, 2018, s. 15), i den mån förordningen rör bolaget.

2

Genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 13) godkände Europeiska unionens råd avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), som undertecknades i Marrakech den 15 april 1994, samt de avtal som återges i bilagorna 1–3 till detta avtal, däribland avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (EGT L 336, 1994, s. 103; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 105) (nedan kallat antidumpningsavtalet).

3

Artikel 18.3 i antidumpningsavtalet har följande lydelse:

”Med beaktande av 3.1 och 3.2, skall bestämmelserna i detta avtal gälla undersökningar och översyner av redan vidtagna åtgärder, som påbörjats efter ansökningar som gjorts på eller efter den dag då WTO-avtalet träder i kraft för en medlem.”

4

Den 11 december 2001 blev Folkrepubliken Kina, genom protokollet om Folkrepubliken Kinas anslutning till WTO (nedan kallat Kinas anslutningsprotokoll till WTO), part i WTO.

5

I avsnitt 15 a och d i protokollet föreskrivs följande:

”Artikel VI [i allmänna tull- och handelsavtalet från 1994 (EGT L 336, 1994,, s. 11) (nedan kallat GATT 1994)], [antidumpningsavtalet] och [avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder (EGT L 336, 1994, s. 156)] ska tillämpas i förfaranden rörande import av kinesiskt ursprung på en WTO-medlems territorium i enlighet med följande:

…

6

Skäl 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21) har följande lydelse:

”För att säkerställa en korrekt och öppen tillämpning av reglerna i 1994 års antidumpningsavtal, bör det avtalets ordalydelse i möjligaste mån återspeglas i unionens lagstiftning.”

7

I artikel 2 i denna förordning, med rubriken ”Fastställande av dumpning”, föreskrivs följande i punkt 7 a och b samt i punkterna 10 och 11:

”7.   

…

10.   En rättvis jämförelse ska göras mellan exportpriset och normalvärdet. Denna jämförelse ska göras i samma handelsled och avse försäljningar som ligger så nära varandra i tiden som möjligt och med hänsyn tagen till andra olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Om normalvärdet och det fastställda exportpriset inte är direkt jämförbara ska i varje särskilt fall hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet. Dubblering ska undvikas vid justeringen, särskilt avseende rabatter, avdrag, kvantiteter och handelsled. Om de angivna villkoren är uppfyllda kan justeringar göras för följande faktorer:

…

11.   Om inte annat följer av relevanta bestämmelser angående rättvis jämförelse ska förekomsten av dumpningsmarginaler under undersökningsperioden normalt fastställas på grundval av en jämförelse mellan ett vägt genomsnittligt normalvärde och ett vägt genomsnittligt pris för alla exporttransaktioner till unionen, eller genom en jämförelse transaktion för transaktion mellan enskilda normalvärden och enskilda exportpriser till unionen. Ett normalvärde som fastställts på grundval av ett vägt genomsnitt kan dock jämföras med priset för varje enskild exporttransaktion till unionen om det finns ett mönster för exportpriserna vilket väsentligen skiljer sig mellan olika inköpare, regioner eller tider och om de metoder som anges i första meningen i denna punkt inte till fullo skulle återspegla den dumpning som förekommer. Denna punkt ska inte utesluta att stickprovstagning enligt artikel 17 används.”

8

I artikel 3 i denna förordning, med rubriken ”Fastställande av skada”, föreskrivs följande i punkterna 2, 3, 5 och 6:

”2.   Fastställande av skada ska grundas på faktiska bevis och ska inbegripa en objektiv granskning av såväl

3.   Med avseende på den dumpade importens omfattning ska det övervägas huruvida en betydande ökning av dumpad import ägt rum antingen i absoluta tal eller i förhållande till produktion eller konsumtion i unionen. Vad avser den dumpade importens inverkan på priserna ska det övervägas huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris än priset för den likadana produkten framställd av unionsindustrin, eller om denna import annars leder till att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras. Varken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande.

…

5.   Granskningen av den dumpade importens inverkan på den berörda unionsindustrin ska innefatta en bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd, inbegripet den omständigheten att en industri ännu inte har återhämtat sig från verkan av tidigare dumpning eller subventionering, storleken på den faktiska dumpningsmarginalen, faktisk och möjlig nedgång i försäljning, vinst, tillverkningsvolym, marknadsandel, produktivitet, avkastning på investeringar och kapacitetsutnyttjande, faktorer som påverkar unionspriser, faktiska och möjliga negativa verkningar på likviditetsflödet, lagerhållning, sysselsättning, löner, tillväxt och förmåga att anskaffa kapital eller investeringsmedel. Denna uppräkning är inte uttömmande och varken en enskild faktor eller flera av dessa faktorer behöver nödvändigtvis vara avgörande.

6.   Av den relevanta bevisning som framläggs enligt punkt 2 ska det framgå att den dumpade importen vållar skada i den mening som avses i denna förordning. Detta innebär särskilt att det påvisas att den omfattning eller de prisnivåer som avses i punkt 3 ligger bakom den inverkan på unionsindustrin som avses i punkt 5 och att denna inverkan är så omfattande att den kan betecknas som väsentlig.”

9

Artikel 6 i samma förordning har rubriken ”Undersökningen”. I punkt 8 i den artikeln föreskrivs följande:

”Utom under de omständigheter som avses i artikel 18 ska i görligaste mån riktigheten undersökas i de uppgifter som lämnas av berörda parter och som läggs till grund för de avgöranden som träffas.”

10

I artikel 11 i förordning nr 2016/1036, med rubriken ”Varaktighet, översyn och återbetalning”, föreskrivs följande i punkterna 2 och 9:

”2.   En slutgiltig antidumpningsåtgärd ska upphöra att gälla fem år efter det att den infördes eller fem år från den dag då den senaste översynen av såväl dumpning som skada avslutades, om det inte vid en översyn konstateras att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. En sådan översyn vid giltighetstidens utgång ska inledas på kommissionens initiativ eller på begäran av unionsproducenter eller för unionsproducenters räkning och åtgärden ska fortsätta att gälla i avvaktan på resultatet av den översynen.

En översyn vid giltighetstidens utgång ska inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. Sannolikheten för detta kan exempelvis styrkas genom bevis för fortsatt dumpning och skada eller bevis för att skadans undanröjande helt eller delvis är beroende av gällande åtgärder eller bevis för att exportörernas omständigheter eller marknadsvillkoren är sådana att det finns anledning att förmoda att den skadevållande dumpningen skulle fortsätta.

När undersökningar enligt denna punkt utförs, ska exportörerna, importörerna, exportlandets företrädare och unionsproducenterna ges tillfälle att utveckla, dementera eller yttra sig över de uppgifter som lämnats i begäran om översyn, och slutsatserna ska dras med beaktande av alla relevanta och dokumenterade bevis som framläggs avseende frågan om huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer.

…

9.   Vid varje undersökning avseende översyn eller återbetalning som utförs enligt denna artikel ska kommissionen, med beaktande av artikel 2, särskilt punkterna 11 och 12 i den artikeln, och artikel 17, under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som ledde till införandet av tullen i fråga.”

11

I artikel 16 i denna förordning, med rubriken ”Kontrollbesök”, föreskrivs följande i punkt 2:

”Kommissionen får vid behov utföra undersökningar i tredjeland under förutsättning att de berörda företagen ger sitt samtycke, att företrädare för det berörda landets regering underrättas och att dessa inte motsätter sig undersökningen. Så snart de berörda företagens samtycke har erhållits ska kommissionen meddela myndigheterna i exportlandet namn på och adress till de företag som ska besökas och de datum som överenskommits.”

12

I artikel 18 i denna förordning, med rubriken ”Bristande samarbete”, föreskrivs följande i punkt 4:

”Om bevis eller uppgifter inte godtas ska den part som lämnat dem omedelbart underrättas om orsakerna till detta och ges tillfälle att lämna ytterligare förklaringar inom den fastställda tidsfristen. Om förklaringarna inte anses vara tillfredsställande ska skälen till att dessa bevis eller uppgifter avvisas anges och uppges i de avgöranden som offentliggörs.”

13

I artikel 20 i samma förordning, med rubriken ”Utlämnande av uppgifter”, föreskrivs följande i punkterna 2 och 4:

”2.   De parter som avses i punkt 1 får begära att slutligen få ta del av de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avser att rekommendera att slutgiltiga åtgärder införs eller att en undersökning eller ett förfarande avslutas utan att åtgärder införs, varvid särskild hänsyn ska tas till utlämnandet av sådana omständigheter och överväganden som skiljer sig från dem som låg till grund för de provisoriska åtgärderna.

…

4.   Ett slutligt utlämnande av uppgifter ska ske skriftligen. Det ska ske så snart som möjligt med beaktande av skyddet för konfidentiella uppgifter och normalt sett senast en månad före inledandet av de förfaranden som fastställs i artikel 9. Om kommissionen vid den tidpunkten inte kan utlämna vissa omständigheter eller överväganden, ska de utlämnas så snart som möjligt.

Utlämnandet av uppgifter ska inte inverka på något beslut som kommissionen därefter kan komma att fatta, men om ett sådant beslut fattas på grundval av andra omständigheter och överväganden ska de utlämnas snarast möjligt.”

14

I artikel 22 i denna förordning, som har rubriken ”Slutbestämmelser”, föreskrivs följande punkt a:

”Denna förordning ska inte utesluta tillämpningen av

15

Genomförandeförordning 2018/330, som antogs efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i förordning 2016/1036, innebär att den antidumpningstull bibehålls som ursprungligen införts på import av vissa sömlösa rör av rostfritt stål genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 1331/2011 av den 14 december 2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa sömlösa rör av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 336, 2011, s. 6).

16

Bakgrunden till tvisten, som beskrivs i punkterna 1–11 i den överklagade domen, kan sammanfattas enligt följande.

17

Den 14 december 2011 antog rådet genomförandeförordning nr 1331/2011, genom vilken det bland annat infördes en antidumpningstull på 56,9 procent på import av vissa sömlösa rör av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina som tillverkats av de företag som avses i bilaga I till denna förordning, däribland Zhejiang.

18

Den 10 december 2016 inledde kommissionen ett översynsförfarande vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i förordning 2016/1036 och antog den 5 mars 2018 genomförandeförordning 2018/330.

19

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 oktober 2015 till och med den 30 september 2016 (nedan kallad översynsperioden), medan analysen av tendenser som var av betydelse för bedömningen av sannolikheten för att den skada som vållats unionsindustrin skulle fortsätta eller återkomma avsåg perioden mellan den 1 januari 2013 och slutet av översynsperioden.

20

Inom ramen för översynsförfarandet valdes två kinesiska exporterande tillverkare ut, däribland Zhejiang, för att ingå i stickprovet av exporterande tillverkare. För att analysera sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning valde kommissionen Indien som ett tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land) för att fastställa normalvärdet för Kina. Normalvärdet fastställdes på grundval av svaret på det frågeformulär som skickats till en indisk exporterande tillverkare. Exportpriset beräknades i enlighet med artikel 2.8 i förordning 2016/1036 på grundval av exportpriserna för de båda kinesiska exporterande tillverkare som ingick i stickprovet och som faktiskt betalades eller skulle betalas av den första oberoende köparen. Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje likadan produkttyp i det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för den motsvarande berörda produkttypen.

21

Efter denna undersökning uppgick den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som kommissionen beräknade till storleksordningen 25 till 35 procent för de två kinesiska exporterande tillverkare som ingick i stickprovet. Kommissionen drog härav slutsatsen att dumpningen fortsatte under översynsperioden. Kommissionen konstaterade vidare att det var mycket sannolikt att upphävandet av antidumpningsåtgärderna skulle leda till betydande dumpad import från Kina. Kommissionen ansåg dessutom att unionsindustrin hade vållats väsentlig skada under översynsperioden och att ett upphävande av antidumpningsåtgärderna med största sannolikhet skulle leda till en betydande ökning av den dumpade kinesiska importen till priser som understeg unionsindustrins priser.

22

På grundval av dessa konstateranden drog kommissionen slutsatsen att de antidumpningsåtgärder som införts genom genomförandeförordning nr 1331/2011 skulle bibehållas. Genom genomförandeförordning 2018/330 infördes således en antidumpningstull med samma tullsatser som de som fastställdes i genomförandeförordning nr 1331/2011.

23

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 16 maj 2018 väckte Zhejiang talan om ogiltigförklaring av genomförandeförordning 2018/330 i den del den avsåg bolaget.

24

Zhejiang åberopade fem grunder till stöd för sin talan. För det första åsidosättande av dess rätt till försvar, för det andra avsaknad av motivering och uppenbart oriktiga bedömningar till följd av tillämpningen av metoden med jämförbart land och valet av jämförbart land, för det tredje uppenbart oriktiga bedömningar till följd av en kodifiering av produktkodnummer (PKN) som var felaktig med avseende på den berörda produkten, för det fjärde, uppenbart oriktiga bedömningar vad gäller fastställandet av antidumpningsmarginalen, och, för det femte, uppenbart oriktiga bedömningar i samband med konstaterandet av förekomsten av skada och sannolikheten för att skadan skulle återkomma samt kommissionens underlåtelse att undersöka huruvida det förelåg ett orsakssamband.

25

Genom den överklagade domen ogillade tribunalen talan i dess helhet.

26

Tribunalen fann för det första att talan inte kunde vinna bifall såvitt avsåg den första grunden.

27

Vad gäller den första delen av denna grund, vilken avsåg att det inte hade lämnats ut några uppgifter som var användbara för försvaret av Zhejiangs intressen, vilket prövades i punkterna 90–131 i den överklagade domen, undersökte tribunalen det förfarande som kommissionen hade tillämpat för att fastställa dumpningsmarginalen. Vid en bedömning av samtliga steg i detta förfarande fann tribunalen att kommissionen hade tillhandahållit Zhejiang de väsentligaste omständigheterna och överväganden på grundval av vilka införandet av slutgiltiga åtgärder rekommenderades och att Zhejiang hade haft möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter i detta avseende. Tribunalen drog härav slutsatsen att kommissionen hade använt den lämpliga metoden för att fastställa dumpningsmarginalen.

28

När det gäller den första grundens andra del, avseende bristande kontroll av uppgifterna från den indiska exporterande tillverkaren, vilken prövades i punkterna 132–145 i den överklagade domen, undersökte tribunalen huruvida kommissionen hade gjort fel när den inte kontrollerade de uppgifter som lämnats av den indiska exporterande tillverkaren och de övriga relevanta uppgifterna. Tribunalen påpekade att avsaknaden av kontrollbesök hos den indiska exporterande tillverkaren var en följd av att tillverkaren hade nekat detta besök, och att kommissionen, mot bakgrund av artikel 16.2 i förordning 2016/1036, således inte kunde kritiseras för att den inte hade kontrollerat uppgifterna från denna exporterande tillverkare. Dessutom hade Zhejiang full kännedom om att nämnda exporterande tillverkare hade nekat kontrollbesöket på plats. När det gäller anmärkningen, som framfördes i repliken, att kommissionen hade underlåtit att utesluta uppgifterna från den indiska exporterande tillverkaren, eftersom kommissionen hade medgett att denna tillverkare inte längre var samarbetsvillig, fann tribunalen att denna anmärkning inte kunde tas upp till sakprövning på grund av att den inte hade anförts i samband med ansökan genom vilken talan väcktes och att den under alla omständigheter var ogrundad. Det förelåg nämligen inte någon omständighet som kunde läggas till grund för ståndpunkten att kommissionen, med stöd av artikel 18.6 i förordning 2016/1036, var skyldig att utesluta dessa uppgifter från den indiska exporterande tillverkaren. Tribunalen konstaterade dessutom att kommissionen hade beaktat Zhejiang argument att det förelåg skillnader i kostnader på grund av skillnader i produktionsmetoder och att det eventuellt skulle tas med i beräkningen av dumpningsmarginalen för varor avsedda för militär och kärnteknisk användning, men att kommissionen hade beslutat att inte godta dessa argument med angivande av skälen för detta.

29

För det andra fann tribunalen att talan inte kunde vinna bifall såvitt avsåg den andra grunden.

30

Vad gäller den andra grundens första del, avseende åsidosättande av artikel 22 a i förordning 2016/1036 och avsnitt 15 a och d i Kinas anslutningsprotokoll till WTO, vilken prövades i punkterna 155–162 i den överklagade domen, slog tribunalen fast att detta protokoll inte kunde åberopas för att bestrida lagenligheten av förordning 2016/1036 och att det inte heller kunde fastställas att artikel 22 a i förordning 2016/1036 hade åsidosatts. Såvitt avsåg den andra delgrunden fann tribunalen att talan inte kunde vinna bifall i denna del, avseende en uppenbart oriktig bedömning och ett åsidosättande av artikel 2.7 i förordning 2016/1036, vilken prövades i punkterna 163–178 i den överklagade domen. Tribunalen fann att talan inte heller kunde vinna bifall såvitt avsåg den andra grundens tredje del, avseende bristande motivering, vilken prövades i punkterna 179–182 i den överklagade domen.

31

För det tredje fann tribunalen att talan inte kunde vinna bifall såvitt avsåg den tredje grunden.

32

Vad gäller den tredje grundens första del, avseende underlåtenheten att beakta skillnaderna i produktionsmetoderna vid utarbetandet av PKN, vilken prövades i punkterna 193–203 i den överklagade domen, undersökte tribunalen metoden för att jämföra varje PKN för sig och de argument som Zhejiang anfört för att visa att produktionsskillnaderna ska ha betydelse för huruvida de berörda produkttyperna är identiska eller liknar varandra. Tribunalen drog slutsatsen att Zhejiang endast hade framfört påståenden utan att styrka dessa med utförliga uppgifter. Vad gäller den andra delen av denna grund, avseende underlåtenheten att beakta skillnaderna i produkternas användning vid utarbetandet av PKN, vilken prövades i punkterna 204–210 i den överklagade domen, undersökte tribunalen Zhejiangs argument om att produkter för kärnteknisk och militär användning eventuellt skulle inkluderas i kodifieringen av PKN. Tribunalen fann att den kodifiering som kommissionen gjort i förevarande fall inte grundade sig på en uppenbart oriktig bedömning. Såvitt avsåg den tredje delgrunden fann tribunalen att talan inte kunde vinna bifall i denna del, som prövades i punkterna 211–215 i den överklagade domen, och som avsåg att kommissionen felaktigt hade avvisat de brister som var kända vid kodifieringen av PKN.

33

För det fjärde underkände tribunalen, i punkterna 229–259 i den överklagade domen, den fjärde grunden för talan, med motiveringen att Zhejiang inte hade lyckats visa att kommissionen hade gjort en uppenbart oriktig bedömning vid fastställandet av dumpningsmarginalen.

34

För det femte fann tribunalen att talan inte heller kunde vinna bifall såvitt avsåg den femte grunden. Tribunalen konstaterade i detta avseende, i punkterna 262–271 i den överklagade domen, att Zhejiang inte hade lyckats visa att kommissionen hade gjort fel dels när den fastställde att importen från Kina hade vållat unionsindustrin skada, dels när den underlät att inleda antidumpningsundersökningar avseende import från Indien.

35

Zhejiang har yrkat att domstolen ska

36

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

37

Zhejiang har genom sin första grund gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkterna 116, 117, 118, 125,126, 127, 131 och 139 i den överklagade domen, genom att slå fast att kommissionen hade föreslagit att så snart som möjligt lämna ut alla väsentliga omständigheter och överväganden till bolaget. För det andra anser Zhejiang att tribunalen, på grund av denna felaktiga rättstillämpning, även missuppfattade de faktiska omständigheterna i punkterna 91, 119, 125 och 126 i den överklagade domen när den slog fast att normalvärdet för sömlösa rör i rostfritt stål från Zhejiang av typen ” foderrör och borrör av sådana slag som används vid borrning efter olja eller gas” hade fastställts med hänvisning till de PKN som redovisats av den indiska exporterande tillverkaren.

38

Zhejiang har i detta avseende gjort gällande att tribunalen tolkade och tillämpade artikel 20.2 och 20.4 i förordning 2016/1036 på ett felaktigt sätt och gjorde följaktligen en felaktig rättstillämpning när den konstaterade att kommissionen under översynen så snart som möjligt hade lämnat ut alla väsentliga omständigheter och överväganden till bolaget. Zhejiang har anfört att det enligt artikel 20.2 och 20.4 i förordning nr 2016/1036 krävs ett tillräckligt utlämnande av de relevanta uppgifterna till de berörda parterna, utan att bevisbördan åläggs en av parterna och att utlämnandet ska ske så snart som möjligt.

39

Enligt Zhejiang framgår det dessutom av domstolens praxis att det är uppgifternas kvalitet snarare än antalet utlämnade upplysningar och de möjligheter till att få höras som berörda parter ges under en antidumpningsundersökning som gör det möjligt att kvalificera ett utlämnande som tillräckligt. Klaganden har tillagt att det framgår av praxis från WTO:s överprövningsorgan att unionsinstitutionernas utlämnande av uppgifter redan har ansetts vara otillräckligt.

40

För det första anser Zhejiang att även om bolaget inte har bestritt den förteckning över uppgifter som det inte fått del av, såsom den anges i punkt 95 i den överklagade domen, kan bolaget, i motsats till vad tribunalen konstaterade i punkt 116 i den överklagade domen, inte förstå den metod som kommissionen använt för att beräkna normalvärdet på de produkttyper som säljs på hemmamarknaden i det jämförbara landet och som är identiska med eller jämförbara med de produkttyper som exporteras från Kina till unionen och, i synnerhet, de produkttyper som exporteras och för vilka det inte finns en motsvarande försäljning i det jämförbara landet. Klaganden har i detta avseende anfört att kommissionen nekat att lämna ut PKN för tillverkare i Indien, Förenta staterna och unionen med motiveringen att det rörde sig om konfidentiella uppgifter, trots att sådana uppgifter enligt WTO inte är konfidentiella.

41

Zhejiang anser för det andra att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkt 118 i den överklagade domen slog fast att fastställandet av normalvärdet, oberoende av fastställandet av den mest likvärdiga produkttyp som ska jämföras vid fastställandet av normalvärdet för de produkttyper som exporteras utan motsvarande inhemska försäljning i det jämförbara landet, inte kan anses vara felaktigt, eftersom lämpliga koefficienter har tillämpats för att justera normalvärdet.

42

För det tredje har Zhejiang ifrågasatt tribunalens konstateranden att bolaget inte hade lagt fram förslag till alternativ beräkningsmetod till kommissionen, utan endast gjort rena påståenden och antaganden. Zhejiang har erinrat om att bevisningen för att det finns ett lämpligare PKN inte kan läggas på parterna i översynsförfarandet och har för övrigt gjort gällande att eftersom förteckningen över PKN inte hade lämnats ut kunde bolaget inte lägga fram bättre förslag för kommissionen rörande nödvändiga justeringar avseende prisjämförelsen.

43

Zhejiang har för det fjärde gjort gällande att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna genom att, i punkterna 91, 118 och 126 i den överklagade domen, hänvisa till sex PKN i det jämförbara landet som samtliga hade tillhandahållits av den indiska exporterande tillverkaren. Det är emellertid utrett att denna exporterande tillverkare inte tillverkar sådana produkter och dessutom motsäger tribunalen sig själv, i punkt 125 i den överklagade domen, genom att slå fast att normalvärdet för nämnda produkter fastställdes på grundval av uppgifter från unionstillverkarna för den mest likvärdiga produkttypen.

44

Zhejiang anser för det femte att den omständigheten att kommissionen inte kontrollerade uppgifterna från den indiska exporterande tillverkaren ledde till att tillverkaren i sitt frågeformulär kunde uppge ett PKN som denne inte tillverkar och inte säljer. Zhejiang anser vidare att kommissionens hänvisning till ”uppgifter från unionstillverkare” inte utgör ett tillräckligt utlämnande av relevanta faktiska omständigheter och överväganden. Zhejiang har således konstaterat att eftersom kommissionen är skyldig att tillämpa kriteriet ”normal handel” innan den använder försäljningspriset för att fastställa huruvida dumpning föreligger enligt artikel 2 i förordning 2016/1036, utgör tribunalens konstaterande i punkt 127 i den överklagade domen, att kommissionen inte var skyldig att tillämpa detta kriterium, en felaktig rättstillämpning.

45

För det sjätte anser Zhejiang att den omständigheten att kommissionen inte lämnade ut samtliga väsentliga omständigheter och överväganden rörande dumpningsmarginalen även förklaras av det förhållandet att den indiska exporterande tillverkaren hade upphört att samarbeta och avvisade en kontroll av de uppgifter som den hade lämnat till kommissionen. Zhejiang har uppgett att bolaget underrättades om att denna exporterande tillverkare nekade ett kontrollbesök på plats, men bolaget har hävdat att det inte informerades om att nämnda tillverkare inte samarbetade förrän kommissionen inkom med svaromål den 11 september 2018. Klaganden anser vidare att kommissionen borde ha bedömt denna bristande samarbetsvilja mot bakgrund av artikel 18 i förordning nr 2016/1036, som gör det möjligt för kommissionen att bortse från de upplysningar som lämnats av en icke-samarbetsvillig part och att grunda sig på de bästa tillgängliga uppgifterna för att inte åsidosätta klagandens rätt till försvar. Eftersom Zhejiang inte kände till denna exporterande tillverkares bristande samarbete fram till dess att kommissionen ingav sitt svaromål, anser Zhejiang att bolaget inte har åberopat någon ny grund såsom tribunalen felaktigt fann.

46

Kommissionen har bestritt att överklagandet kan vinna bifall på den första grunden.

47

Det ska inledningsvis erinras om att unionsinstitutionerna, på området för den gemensamma handelspolitiken och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma. Domstolsprövningen av en sådan bedömning ska endast avse en kontroll av att handläggningsreglerna har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

48

Unionsinstitutionerna ska vidare, för att fullgöra sin upplysningsskyldighet, visa den omsorg som krävs och i den mån det är förenligt med skyddet för affärshemligheter ge de berörda företagen de uppgifter som krävs för att företagen ska kunna tillvarata sina intressen, och, i förekommande fall på eget initiativ, välja ett lämpligt sätt att lämna dessa upplysningar. De berörda företagen ska under alla omständigheter ha getts tillfälle att under det administrativa förfarandet faktiskt framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta samt beträffande den bevisning som enligt kommissionen styrker dess påstående om att det har förekommit dumpning och att denna har orsakat skada (dom av den 3 oktober 2000, Industrie des poudres sphériques/rådet, C‑458/98 P, EU:C:2000:531, punkt 99 och där angiven rättspraxis).

49

Det ska slutligen påpekas att även om det inte kan krävas att klaganden visar att kommissionens beslut skulle ha blivit annorlunda om förfarandefelet i fråga inte hade förelegat, utan endast att en sådan möjlighet inte helt kan uteslutas, eftersom denna part bättre hade kunnat förbereda ett bättre försvar om denna felaktighet inte hade förelegat, kan förekomsten av ett fel som hänför sig till rätten till försvar inte desto mindre endast leda till en ogiltigförklaring av rättsakten i fråga om det finns en möjlighet att det administrativa förfarandet till följd av denna felaktighet skulle ha kunnat leda till ett annat resultat och att felaktigheten därmed faktiskt påverkat rätten till försvar (dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkterna 78 och 79 och där angiven rättspraxis).

50

Det är mot bakgrund av denna rättspraxis som den första grunden ska prövas.

51

I förevarande fall ska det påpekas att tribunalen, i punkterna 80–88 i den överklagade domen, för det första erinrade om de relevanta bestämmelserna i unionsrätten och fast rättspraxis avseende rätten till försvar.

52

För det andra prövade tribunalen, i punkterna 91–94 i den överklagade domen, den metod som kommissionen använt för att beräkna Zhejiangs dumpningsmarginal. I punkterna 95–109 i den överklagade domen erinrade tribunalen dels om informationsutbytet mellan kommissionen och Zhejiang, dels, i punkterna 110–115 i den överklagade domen, om de förklaringar som kommissionen lämnat till Zhejiang.

53

För det tredje fann tribunalen, i punkt 117 i den överklagade domen, att det på grundval av de anmärkningar som Zhejiang hade anfört inte var möjligt att slå fast att kommissionen hade åsidosatt skyldigheten att lämna ut alla väsentliga omständigheter och överväganden så snart som möjligt. Den prövade dessa invändningar i punkterna 118–130 i den överklagade domen och angav skälen till att de inte kunde godtas.

54

Vad för det första gäller Zhejiangs anmärkning att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att den skyldighet som föreskrivs i artikel 20.2 och 20.4 i förordning 2016/1036 hade uppfyllts, trots att den fullständiga förteckningen över PKN och upplysningarna om kostnaderna för tillverkarna från Indien, Förenta staterna och unionen inte hade fastställts, konstaterar domstolen att Zhejiang inte har visat på vilket sätt domstolens fasta praxis avseende skydd för konfidentiella uppgifter, vilken det erinrats om i punkterna 85 och 86, har tolkats eller tillämpats felaktigt.

55

Zhejiang har nämligen endast kritiserat tribunalens slutsats, dock utan att visa att tribunalen åsidosatte den rättspraxis som det erinrats om i punkt 48 ovan, enligt vilken unionsinstitutionerna ska handla med den omsorg som krävs och i den mån det är förenligt med skyddet för affärshemligheter ge de berörda företagen de uppgifter som krävs för att företagen ska kunna tillvarata sina intressen, och, i förekommande fall på eget initiativ, välja ett lämpligt sätt att lämna dessa upplysningar.

56

Härigenom har Zhejiang i själva verket yrkat att domstolen ska ersätta tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen med sin egen, vilket innebär att denna anmärkning, enligt fast rättspraxis, inte kan tas upp till sakprövning (dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 160 och där angiven rättspraxis).

57

Zhejiang har inte heller lyckats visa, såsom krävs enligt den rättspraxis som det erinrats om i punkt 49 i förevarande dom, att tribunalen underlät att fastställa ett fel i förfarandet som begåtts under det administrativa förfarandet och som hade kunnat leda till att förfarandet fick en annan utgång och därmed faktiskt påverkade Zhejiangs rätt till försvar.

58

För det andra godtar domstolen inte Zhejiangs anmärkning att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkt 118 i den överklagade domen slog fast att oberoende av fastställandet av den mest likvärdiga produkttypen som ska jämföras vid fastställandet av normalvärdet för de produkttyper som exporteras utan motsvarande inhemska försäljning i det jämförbara landet, kan detta fastställande av normalvärdet inte anses vara felaktigt, eftersom lämpliga koefficienter har tillämpats för att justera detta normalvärde. Denna anmärkning vilar nämligen på en oriktig tolkning av den överklagade domen.

59

Tribunalen konstaterade nämligen, i punkt 110 i den överklagade domen, att Zhejiang hade informerats om ett intervall av normalvärdet för varje PKN som motsvarade det som exporterats till unionen, ett intervall för dumpningsmarginalen för varje PKN som exporterats till unionen, de koefficienter som grundade sig på uppgifter från tillverkare från unionen och Förenta staterna som hade använts för att fastställa normalvärdet för varje PKN utan sådan motsvarighet, samt ett exempel på hur dessa koefficienter hade tillämpats. Tribunalen drog slutsatsen att dessa uppgifter var tillräckliga för att fastställa dumpningsmarginalerna för dessa PKN utan motsvarighet, utan att det var nödvändigt att lämna ut konfidentiella uppgifter.

60

Det var för fullständighetens skull som tribunalen, i punkt 118 i den överklagade domen, konstaterade dels att Zhejiang inte hade styrkt sina påståenden, dels att även för det fall kommissionen skulle ha begått ett fel vid fastställandet av den mest likvärdiga produkttypen som ska jämföras, betyder inte detta att fastställandet av normalvärdet var felaktigt, eftersom lämpliga koefficienter hade tillämpats för att justera normalvärdet för den aktuella produkten.

61

Under dessa omständigheter kan tribunalen inte anses ha gjort en felaktig rättstillämpning i punkt 118 i den överklagade domen.

62

För det tredje kan Zhejiang inte vinna framgång med sitt argument att tribunalen har kastat om bevisbördan för att det förelåg lämpligare PKN, så att Zhejiang, eftersom förteckningen över PKN inte lämnades ut, inte kunde lägga fram bättre förslag för kommissionen avseende de justeringar som var nödvändiga för prisjämförelsen.

63

Det ska i detta hänseende påpekas att kommissionens fastställande av en slutgiltig antidumpningstull inte innebär att det förfarande som inletts vid unionsdomstolarna för att bestrida denna antidumpningstull inte är kontradiktoriskt. Förutom omständigheter som omfattas av tvingande rätt och som domstolen är skyldig att behandla ex officio, såsom den aktuella rättsaktens bristande motivering, ankommer det på sökanden att åberopa grunder och förete bevisning till stöd för sin talan mot denna rättsakt (dom av den 16 februari 2017, Hansen & Rosenthal och H&R Wax Company Vertrieb/kommissionen, C‑90/15 P, ej publicerad, EU:C:2017:123, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

64

Tribunalen kan därför inte anses ha kastat om bevisbördan avseende förekomsten av lämpligare PKN.

65

För det fjärde kan Zhejiang inte vinna framgång med sin anmärkning att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna dels genom att i punkterna 91, 118 och 126 i den överklagade domen hänvisa till sex PKN i det jämförbara landet som om alla hade levererats av den indiska exporterande tillverkaren, trots att denna tillverkare inte tillverkar sådana produkter, dels genom att i punkt 125 i den överklagade domen ange att normalvärdet för dessa produkter fastställdes på grundval av uppgifter från tillverkare i unionen av den mest likvärdiga produkttypen.

66

Domstolen erinrar om att en påstådd missuppfattning av de faktiska omständigheterna eller bevisningen ska framstå som uppenbar av handlingarna i målet utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen (dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 117 och där angiven rättspraxis).

67

Vidare ska en klagande, när denne i ett mål om överklagande gör gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen, exakt ange vilken bevisning som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos tribunalen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juni 2010, Lafarge/kommissionen, C‑413/08 P, EU:C:2010:346, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

68

I motsats till vad Zhejiang har gjort gällande konstaterade inte tribunalen att samtliga PKN för det jämförbara landet hade tillhandahållits av den indiska exporterande tillverkaren. Tribunalen påpekade nämligen, i punkterna 91–126 i den överklagade domen, att de sex PKN i det jämförbara landet inte såldes av denna exporterande tillverkare och att kommissionen hade använt de mest likvärdiga produkttyper som såldes av unionstillverkarna och hade på dessa produkttyper tillämpat de lämpliga koefficienterna på grundval av produktionskostnaderna för tillverkarna i unionen och Förenta staterna.

69

För det femte ska den anmärkning som Zhejiang anfört om att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkt 127 i den överklagade domen, genom att underlåta att konstatera att kommissionen var skyldig att tillämpa kriteriet ”normal handel” innan den använde försäljningspriset för att fastställa huruvida dumpning förelåg enligt artikel 2 i förordning 2016/1036, är uppenbart ogrundad.

70

Tribunalen gjorde en riktig bedömning när den konstaterade att den kontroll av lönsamheten och representativiteten hos unionstillverkarnas försäljning som krävs enligt artikel 2.4 och artikel 2.2 i förordning 2016/1036 är tillämplig på försäljningen av den likadana produkten avsedd för förbrukning på exportlandets hemmamarknad, när försäljningen används för att fastställa normalvärdet. Vidare fann tribunalen, utan att göra sig skyldig till felaktig rättstillämpning, att så inte var fallet i en situation där normalvärdet för dessa produkttyper som inte såldes av den indiska exporterande tillverkaren hade konstruerats i enlighet med artikel 2.3 och 2.7 i denna förordning.

71

För det sjätte kan Zhejiang inte vinna framgång med sin anmärkning att den indiska exporterande tillverkaren inte samarbetade samt att kommissionen underlåtit att genomföra ett kontrollbesök på plats och att dra de riktiga slutsatserna av denna exporterande tillverkares vägran att samarbeta.

72

Domstolen erinrar i detta avseende om att tribunalen, i punkterna 135–138 i den överklagade domen, konstaterade dels att undersökningarna i tredjeland omfattas av de berörda företagens samtycke, vilket i förevarande fall hade nekats av den indiska tillverkande producenten, dels att Zhejiang hade underrättats om denna vägran. Vidare fann tribunalen, i punkt 139 i den överklagade domen, att artikel 18.6 i förordning 2016/1036 hade åberopats för sent och att det under alla omständigheter inte var möjligt att av denna bestämmelse dra slutsatsen att kommissionen var skyldig att bortse från uppgifter som lämnats av den indiska exporterande tillverkaren.

73

Tribunalen har i detta avseende inte gjort någon felaktig rättstillämpning. Det framgår nämligen uttryckligen av artikel 16.2 i förordning 2016/1036 att de undersökningar som kommissionen kan göra i tredje land kräver de berörda företagens samtycke. Dessutom kan tribunalen inte klandras för att ha slagit fast att artikel 18.6 i förordning 2016/1036 inte var relevant, eftersom det av denna bestämmelse inte gick att dra slutsatsen att kommissionen var skyldig att bortse från uppgifter som lämnats av den indiska exporterande tillverkaren på grund av dess vägran att samarbeta.

74

Av det ovan anförda följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grunden, eftersom det är uppenbart att den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad.

75

Genom den andra grunden har Zhejiang gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den konstaterade att lagenligheten av de unionsrättsakter som antagits i enlighet med artikel 2.7 i förordning 2016/1036 inte kunde ifrågasättas mot bakgrund av Kinas anslutningsprotokoll till WTO. Zhejiang anser alternativt att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att artikel 2.7 i förordning 2016/1036 utgör ett undantag från artikel 2.1–2.6 i denna förordning. Zhejiang har vidare gjort gällande att tribunalen, i punkt 154 och följande punkter i den överklagade domen, underlät att pröva dess argument avseende de oriktiga uppgifter som den indiska exporterande tillverkaren lämnat till kommissionen, trots att tribunalen på ett korrekt sätt redogjorde för detta argument i punkt 150 i den överklagade domen.

76

Zhejiang har i detta avseende gjort gällande att avsnitt 15 a och d i Kinas anslutningsprotokoll till WTO upphörde att gälla den 11 december 2016, vilket innebär att bestämmelserna i det ”jämförbara landet” inte är tillämpliga på Folkrepubliken Kina från och med detta datum. I förevarande mål trädde kommissionens tillkännagivande om inledande av ett förfarande i kraft den 12 december 2016, utan att kommissionen uttalade sig om följderna av att den frist som föreskrivs i nämnda protokoll löpte ut. Zhejiang anser att unionen, från och med utgången av den övergångsperiod som föreskrivs i Kinas anslutningsprotokoll till WTO, som huvudregel ska använda produktionskostnaderna och priserna på den kinesiska inhemska marknaden för att fastställa normalvärdet för de kinesiska exporterande tillverkarna. Zhejiang anser således att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkt 159 i den överklagade domen när den slog fast att artikel 2.7 i förordning 2016/1036 ger uttryck för unionslagstiftarens vilja att på detta område anta ett tillvägagångsätt som är specifikt för unionens rättsordning, och detta även efter Folkrepubliken Kinas anslutning till WTO.

77

När det gäller prövningen av unionsrättsakter med hänsyn till WTO-rätten anser Zhejiang att det första undantaget, som föreskrivs i domen av den 7 maj 1991, Nakajima/rådet (C‑69/89, EU:C:1991:186), och som återges i punkt 157 i den överklagade domen, är uppfyllt i förevarande mål. Zhejiang har i detta avseende anfört att artikel 2.7 i förordning nr 2016/1036 utgör ett undantag från de grundläggande reglerna för fastställande av dumpning och att den, trots att det i denna bestämmelse inte hänvisas till Kinas anslutningsprotokoll till WTO, ska tolkas i enlighet med unionslagstiftningen. Dessutom kan nämnda undantag inte tillämpas på import från Kina efter det att detta protokoll har upphört att gälla, varför grundläggande reglerna i artikel 2.1–2.6 i förordning 2016/1036 ska tillämpas på denna import från och med det datum då nämnda protokoll upphör att gälla. Bolaget har dragit slutsatsen att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkterna 159–162 i den överklagade domen när den fann att det första undantaget inte var tillämpligt i förevarande fall.

78

Zhejiang har i andra hand gjort gällande att artikel 2.7 i förordning nr 2016/1036 utgör ett undantag som är tillåtet enligt artikel 2.1–2.6 i denna förordning och motsvarande bestämmelser i artikel 2 i antidumpningsavtalet. Undantaget tillåts specifikt på grund av tillämpningen av Kinas anslutningsprotokoll till WTO och endast i den mån detta är i kraft. Bolaget anser således att artikel 2.7 i förordning nr 2016/1036 utgör ett tredje undantag till fast rättspraxis, enligt vilken avtalet om upprättande av WTO och de avtal som återfinns i bilagorna 1–3 till detta avtal i princip inte ingår bland de regler mot bakgrund av vilka lagenligheten av unionsinstitutionernas rättsakter kan kontrolleras. Bolaget anser även att kommissionen har åsidosatt artikel 22 a i denna förordning samt detta protokoll, artikel 2.1 och 2.2 i antidumpningsavtalet och artikel VI i GATT 1994.

79

Zhejiang har invänt mot att domstolen vidtar en ändring av motiveringen och anser att kommissionens resonemang är rättsligt felaktigt. Bolaget har i detta avseende anfört att unionen var bunden av bestämmelserna i antidumpningsavtalet sedan flera år tillbaka när begäran om översyn vid giltighetstidens utgång framställdes i september 2018. Zhejiang har angett flera exempel där en översyn inletts med anledning av ansökningar som lämnats in till kommissionen efter den 11 december 2016, inom ramen för vilka kommissionen fortsatte att tillämpa artikel 2.7 i förordning nr 2016/1036.

80

Zhejiang har dessutom tillagt att tribunalen underlät att bemöta dess argument – vilka sammanfattats i punkt 151 i den överklagade domen –avseende valet av Indien som jämförbart land och felaktigheter i uppgifterna som lämnats av den indiska exporterande tillverkaren.

81

Kommissionen har i första hand gjort gällande att det är uppenbart att överklagandet inte kan vinna bifall på den andra grunden och har i andra hand gjort gällande att om domstolen bifaller överklagandet såvitt avser den andra grunden, bör domstolen ändra motiveringen, eftersom Zhejiang under alla omständigheter inte kan vinna framgång med sin argumentation.

82

Kommissionen har i detta avseende hävdat att Zhejiangs argumentation vilar på en felaktig förutsättning vad gäller tillämpningen i tiden av de relevanta WTO-reglerna. Kommissionen har hävdat att varje WTO-bestämmelse efter det att avsnitt 15 a ii i Kinas anslutningsprotokoll till WTO upphört att gälla endast är tillämplig på undersökningar som grundar sig på klagomål som lämnats in efter den 11 december 2016, vilket är datumet för upphörandet. Kommissionen inledde emellertid översynen vid giltighetstidens utgång den 10 december 2016 på grundval av en ansökan som inkom den 8 september 2011. I detta avseende framgår det klart av artikel 18.3 i antidumpningsavtalet att den relevanta tidpunkt som ska beaktas vid fastställandet av tillämplig tullsats är den tidpunkt då en begäran erhålls.

83

Vad beträffar avtalet om upprättande av WTO och de avtal som återfinns i bilagorna 1–3 till detta avtal framgår det av fast rättspraxis att dessa, med hänsyn till deras beskaffenhet och systematik, i princip inte ingår bland de regler som domstolen ska beakta när den prövar lagenligheten av unionsinstitutionernas rättsakter (dom av den 18 oktober 2018, Rotho Blaas, C‑207/17, EU:C:2018:840, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

84

Domstolen har särskilt framhållit att om det ankom direkt på unionsdomstolen att säkerställa unionsrättens förenlighet med WTO-reglerna skulle detta innebära att unionens lagstiftande eller verkställande organ berövades den handlingsfrihet som motsvarande organ hos unionens handelspartners åtnjuter. Det är nämligen utrett att vissa av avtalsparterna, däribland de viktigaste av unionens handelspartner, just har dragit slutsatsen, mot bakgrund av WTO-avtalens föremål och syfte, att dessa bestämmelser inte ingår bland de normer i förhållande till vilka deras dömande organ ska kontrollera lagenligheten av bestämmelser i deras nationella rätt. En sådan bristande ömsesidighet skulle, om den godtogs, riskera att leda till en obalanserad tillämpning av WTO-reglerna (dom av den 18 oktober 2018, Rotho Blaas, C‑207/17, EU:C:2018:840, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

85

Det är endast i två undantagssituationer, som rör unionslagstiftarens önskan att begränsa sitt handlingsutrymme vid tillämpningen av WTO-reglerna, som domstolen har slagit fast att det i förekommande fall ankommer på unionsdomstolen att i förekommande fall pröva lagenligheten av en unionsrättsakt och de rättsakter som antagits för dess tillämpning mot bakgrund av nämnda avtal eller ett beslut av WTO:s tvistlösningsorgan i vilket det konstateras att dessa avtal inte har iakttagits (dom av den 18 oktober 2018, Rotho Blaas, C‑207/17, EU:C:2018:840, punkt 47).

86

Det rör sig för det första om en situation då unionen avsett att fullgöra en särskild förpliktelse som den åtagit sig inom ramen för de avtal som nämns i punkt 83 ovan och, för det andra, en situation då den aktuella unionsrättsakten uttryckligen hänvisar till precisa bestämmelser i dessa avtal (dom av den 18 oktober 2018, Rotho Blaas, C‑207/17, EU:C:2018:840, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

87

Det är således mot bakgrund av dessa kriterier som det i förevarande fall ska fastställas huruvida giltigheten av artikel 2.7 i förordning 2016/1036 kan prövas mot bakgrund av Kinas anslutningsprotokoll till WTO.

88

När det gäller artikel 2.7 i förordning nr 2016/1036, som rör fastställande av normalvärdet på import från ett WTO-medlemsland utan marknadsekonomi, ska det för det första erinras om att domstolen redan har slagit fast att denna bestämmelse är ett uttryck för unionslagstiftarens vilja att på detta område anta en egen ordning inom unionens rättsordning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal, C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkterna 47 och 48).

89

Detta konstaterande påverkas inte av den omständigheten att det i skäl 3 i förordning 2016/1036 anges att reglerna i antidumpningsavtalet ”i möjligaste mån” ska överföras till unionsrätten. Detta uttryck ska nämligen förstås så, att även om unionslagstiftaren avsåg att beakta bestämmelserna i antidumpningsavtalet vid antagandet av denna förordning, har denne emellertid inte visat någon vilja att införliva var och en av dessa regler i nämnda förordning. Slutsatsen att artikel 2.7 i förordning nr 2016/1036 har till syfte att fullgöra de särskilda förpliktelser som följer av artikel 2 i antidumpningsavtalet kan således inte i något fall grunda sig uteslutande på ordalydelsen i detta skäl (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal, C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkt 52).

90

För det andra framgår det av själva ordalydelsen i artikel 2.7 i förordning 2016/1036 att denna artikel inte uttryckligen hänvisar till specifika bestämmelser i Kinas anslutningsprotokoll till WTO.

91

Under dessa omständigheter kan tribunalen inte klandras för att ha gjort en felaktig rättstillämpning genom att i punkterna 156–162 i den överklagade domen konstatera att detta protokoll inte kunde åberopas för att bestrida giltigheten av genomförandeförordning 2018/330.

92

Vad vidare gäller Zhejiangs argument om att tribunalen i punkt 154 i den överklagade domen underlät att bemöta bolagets argument avseende valet av Indien som jämförbart land och felaktigheter i de uppgifter som lämnats av den indiska exporterande tillverkaren, räcker det att påpeka att tribunalens motiveringsskyldighet inte innebär att tribunalen är skyldig att utforma domskälen så, att samtliga resonemang som parterna i målet fört bemöts vart och ett för sig och på ett uttömmande sätt och motiveringen kan således vara underförstådd, förutsatt att de berörda får kännedom om skälen till att tribunalen inte ansåg att det fanns fog för deras argument och att domstolen får ett tillräckligt underlag för att kunna utföra sin prövning (dom av den 26 mars 2020, Larko/kommissionen, C‑244/18 P, EU:C:2020:238, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

93

I förevarande fall prövade tribunalen dessa argument samt den andra grundens andra och tredje del i punkterna 163–182 i den överklagade domen. Eftersom tribunalen i punkt 181 i den överklagade domen slog fast att det av skälen i domens punkt 170 klart och tydligt framgick hur kommissionen hade resonerat, vilket gjorde det möjligt för Zhejiang att tillvarata sina rättigheter och för unionsdomstolen att utföra sin prövning, finner domstolen att tribunalen inte har åsidosatt sin motiveringsskyldighet.

94

Av detta följer att överklagandet inte kan vinna bifall på den andra grunden.

95

Zhejiang har gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkterna 195, 196, 202, 203, 205, 206, 208, 209 och 211 i den överklagade domen, genom att tillämpa artikel 2.10 och 2.11 samt artikel 11.9 i förordning 2016/1036 på ett felaktigt sätt.

96

Zhejiang har i detta avseende anfört att artikel 2 i förordning nr 2016/1036 grundar sig på principen om en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriserna. I detta syfte anser bolaget för det första att enligt artikel 2.10 i denna förordning ska hänsyn tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed deras jämförbarhet. Enligt artikel 11.9 i nämnda förordning är kommissionen vidare skyldig att vid varje undersökning avseende översyn, under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som ledde till införandet av antidumpningstullen. Enligt Zhejiang är denna skyldighet enligt artikel 2 i förordning 2016/1036 emellertid underkastad skyldigheten att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset.

97

Zhejiang har gjort gällande att kommissionen åberopade artikel 11.9 i förordning 2016/1036 för att avslå dess begäran om ändring av PKN-strukturen för att hänsyn skulle tas till de ändrade omständigheterna sedan den ursprungliga undersökningen, och att bolaget i ett tidigt skede av förfarandet upplyste kommissionen om en felaktig fastställelses av de alfanumeriska tecknen i PKN. De PKN som kommissionen har beaktat ledde därför till en oriktig återgivelse av prisjämförelser och en felaktig positiv slutsats beträffande förekomsten av dumpning, eftersom det inte kan uteslutas att kommissionen gjorde en icke rättvis jämförelse mellan sömlösa rör i rostfritt stål avsedda för militär eller kärnteknisk användning och Zhejiangs export av sömlösa rör av rostfritt stål för normal kommersiell användning.

98

Zhejiang har således gjort gällande att tribunalen i punkt 205 i den överklagade domen felaktigt slog fast att jämförbar försäljning på den indiska hemmamarknaden inte omfattade särskilda stålsorter som vanligtvis används för speciella militära eller kärntekniska produkter, medan tillverkarna från Indien, Förenta staterna och unionen som fyllde i frågeformulären under översynen angav att de tillverkar sömlösa rör av rostfritt stål avsedda för militär eller kärnteknisk användning från vanliga stålkvaliteter. Zhejiang har dessutom gjort gällande att det ingett en försäkran under ed från en expert som, i motsats till vad tribunalen konstaterade i punkt 208 i den överklagade domen, med tillräcklig precision har angett att stål av normal kvalitet kan användas för tillverkning av sömlösa rör av rostfritt stål avsedda för kärnteknisk användning, medan försäljningspriset och kostnaderna för produkter avsedda för kärnteknisk användning är betydligt högre än för vanliga produkter.

99

Zhejiang anser för det första att kommissionen, på grundval av okontrollerade uppgifter från den indiska exporterande tillverkaren, inte kunde dra slutsatsen att denna tillverkare inte tillverkade sömlösa rör av rostfritt stål avsedda för kärnteknisk eller militär användning från vanliga stålkvaliteter, trots att en broschyr från denna exporterande tillverkare inte utesluter att tillverkaren kan tillverka sådana produkter. För det andra har bolaget gjort gällande att kommissionen under alla omständigheter inte kan lägga bevisbördan på bolaget när det gäller en denna möjlighet. Zhejiang anser dessutom att tribunalen i punkt 207 i den överklagade domen gjorde en felaktig tolkning av dess argument som inte avsåg produkternas pris utan de högre produktionskostnader som kommissionen beaktade vid fastställandet av de koefficienter som låg till grund för justeringen av normalvärdet i förevarande fall.

100

Zhejiang anser dessutom att det felaktiga valet av PKN-struktur ledde till att den justering som föreskrivs i artikel 2.10 k i förordning 2016/1036 inte längre var möjlig. I motsats till vad tribunalen konstaterade i punkt 195 i den överklagade domen anser Zhejiang att bolaget har visat att betydande skillnader i produktionskostnader återspeglas i produkternas försäljningspris och att en justering därför var nödvändig. Kommissionen underlät således att beakta de ändrade omständigheterna som skett under översynsförfarandet, vilket innebär att tribunalen, genom att inte konstatera en sådan underlåtenhet, åsidosatte såväl rättspraxis från WTO:s paneler och överprövningsorgan som domen av den 19 september 2013, Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials/rådet (C‑15/12 P, EU:C:2013:572), av vilken det följer att för det fall användningen av den metod som användes vid den inledande undersökningen, vid tidpunkten för överprövningen, inte är förenlig med artikel 2 i förordning 2016/1036, är kommissionen skyldig att inte längre använda denna metod.

101

Kommissionen har bestritt att överklagandet kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.

102

För det första godtar inte tribunalen Zhejiangs argument om att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den tillämpade artikel 2.10 och 2.11 samt artikel 11.9 i förordning 2016/1036 på ett felaktigt sätt.

103

Enligt artikel 11.9 i förordning nr 2016/1036 ska kommissionen vid varje undersökning avseende översyn, med beaktande av bland annat artikel 2 i samma förordning, under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som ledde till införandet av antidumpningstullen i fråga.

104

Undantaget som gör det möjligt för unionsinstitutionerna att under översynen med stöd av artikel 11.2 i förordning 2016/1036 tillämpa en annan metod än den som användes vid den ursprungliga undersökningen när omständigheterna har förändrats måste således ges en restriktiv tolkning, eftersom en avvikelse eller ett undantag från en huvudregel ska tolkas restriktivt (dom av den 19 september 2013, Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials/rådet, C‑15/12 P, EU:C:2013:572, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

105

I punkt 202 i den överklagade domen påpekade tribunalen att kommissionen, eftersom omständigheterna inte hade ändrats, hade använt samma metod som vid den undersökning som ledde till införandet av antidumpningstullen, såsom krävs enligt artikel 11.9 i förordning 2016/1036.

106

Även om det visserligen ankommer på unionsinstitutionerna att visa att omständigheterna har förändrats vid tillämpningen av en annan metod än den som användes vid den ursprungliga undersökningen (dom av den 19 september 2013, Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials/rådet, C‑15/12 P, EU:C:2013:572, punkt 18), har kommissionen emellertid i förevarande fall varken hävdat att omständigheterna har förändrats eller tillämpat en annan metod.

107

Zhejiang kan inte heller vinna framgång med sitt argument att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna genom att konstatera dels att Zhejiang inte hade visat att priserna på rör tillverkade genom varmutstansning och varmvalsning tog hänsyn till de betydande skillnaderna i produktionskostnader, dels att jämförbar försäljning på den indiska hemmamarknaden inte omfattade särskilda stålkvaliteter som vanligtvis används för särskilda militära eller kärntekniska produkter.

108

Det framgår nämligen inte klart av handlingarna i målet att de faktiska omständigheterna har missuppfattats, såsom krävs enligt den rättspraxis som det erinrats om i punkt 66 i förevarande dom. För det första motiverade tribunalen, i punkt 205 i den överklagade domen, sitt underkännande av Zhejiangs påståenden om den indiska exporterande tillverkarens påstådda tillverkning av produkter med särskilda stålkvaliteter för kärnteknisk och militär användning. Tribunalen fann nämligen att hänvisningen till en broschyr i vilken kärnkrafts- och militärsektorn nämns i allmänna ordalag inte räcker för att dra slutsatsen att den berörda tillverkaren faktiskt tillverkar sådana produkter. Tribunalen konstaterade vidare att hänvisningarna till tillverkarna i unionen och Förenta staterna inte kunde styrka Zhejiangs påståenden om tillverkningen av sådana produkter i Indien.

109

Tribunalens hänvisning i punkt 207 i den överklagade domen till de amerikanska tillverkarnas ”priser” i stället för ”kostnaderna” påverkar inte konstaterandena i punkterna 205 och 206 i denna dom, och saknar därför relevans.

110

För det andra fann tribunalen, i punkt 208 i den överklagade domen, utan att ta ställning till om huruvida den försäkran under ed från en expert som ingetts av Zhejiang i ett sent skede i förfarandet kunde tas upp till sakprövning, att nämnda försäkran, som uttryckts i allmänna ordalag, inte var av sådan art att den kunde påverka dess konstateranden avseende PKN:s egenskaper.

111

Vad slutligen för det tredje gäller påståendet att tribunalen inte beaktade de betydande skillnader i produktionskostnader, som avspeglade sig i försäljningspriserna för de olika typerna av produkter, framgår det av punkt 195 i den överklagade domen att tribunalen först konstaterade att de produktionsmetoder som användes för varje produkttyp i princip inte var relevanta, eftersom jämförelsegrunden är typen av slutprodukt, oberoende av vilka produktionsmetoder som används för att tillverka den.

112

Tribunalen slog därefter fast att Zhejiang varken hade hävdat eller visat vid tribunalen att skillnaderna i de påstådda framställningsmetoderna skulle ha inverkat på huruvida de berörda varutyperna var av identiskt eller av liknande slag.

113

Av detta följer att det är uppenbart att den tredje grunden till viss del inte kan tas upp till sakprövning och att den i övrigt inte kan leda till bifall för överklagandet.

114

Zhejiang har gjort gällande att tribunalen, i punkterna 230–232, 234, 236, 239, 241 och 245–251 i den överklagade domen, gjorde en felaktig rättstillämpning och missuppfattade de faktiska omständigheterna genom att underlåta att konstatera att den metod som kommissionen använde för att fastställa de koefficienter som tillämpades på normalvärdet för sömlösa rör i rostfritt stål utan direkt motsvarighet med exporterade PKN var felaktig och inte garanterade ett korrekt normalvärde för Zhejiang enligt artikel 2 i förordning 2016/1036.

115

Zhejiang anser för det första att tribunalen, i punkterna 230–232 i den överklagade domen, åsidosatte artikel 2.10 och 2.11 samt artikel 20.2 och 20.4 i förordning 2016/1036 genom att på ett summariskt sätt underkänna Zhejiang argument avseende betydande brister i det sätt på vilket kommissionen hade beräknat dumpningsmarginalen för majoriteten av Zhejiangs produkter som exporterades till unionen, vilka inte var direkt jämförbara med sömlösa rör och rör av rostfritt stål som såldes av den indiska exporterande tillverkaren på dennes hemmamarknad i Indien.

116

Zhejiang anser för det andra att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning och missuppfattade de faktiska omständigheterna när den i punkt 234 i den överklagade domen konstaterade att kommissionen hade använt ”övriga” upplysningar om sömlösa rör av rostfritt stål av typen ”foderrör och borrör av sådana slag som används vid borrning efter olja eller gas”, för vilka unionstillverkarnas försäljning låg till grund för fastställandet av normalvärdet. Enligt Zhejiang var kommissionen å ena sidan skyldig att använda kriteriet ”normal handel”, å andra sidan bekräftade kommissionen att den hade använt de uppgifter som lämnats av unionstillverkarna för att fastställa normalvärdet av dessa produkter, utan att använda ordet ”övriga”, varför Zhejiang anser att kommissionen har använt försäljningspriset för ett specifikt PKN i unionen. Enligt Zhejiang medgav emellertid kommissionen att den hade konstruerat normalvärdet för nämnda PKN, dock utan att förklara hur den hade gått till väga. Zhejiang anser att det i artikel 2.7 i förordning nr 2016/1036 föreskrivs en hierarki mellan metoderna för att fastställa normalvärdet och att det inte är tillåtet att använda ”övriga” uppgifter. Vidare anser bolaget att dessa uttryck, som är alltför allmänna, gör det möjligt för kommissionen att frångå de olika möjligheter som anges i artikel 2.7 i förordning 2016/1036, vilka alla hänför sig till normalvärdet, inbegripet det konstruerade normalvärdet, och inte till obestämda delar av försäljningspriserna i unionen.

117

Zhejiang anser för det tredje att tribunalen, i punkt 236 i den överklagade domen, missuppfattade de faktiska omständigheterna avseende tillämpningen av koefficienterna för tillverkarna i unionen och Förenta staterna på försäljningspriserna för den indiska exporterande tillverkaren. Zhejiang har således hävdat att bolaget inför kommissionen har lagt fram ett stort antal bevis, däribland en försäkran under ed, som visar att kostnaderna för tillverkning av sömlösa rör av rostfritt stål för kärnteknisk eller militär användning är mycket högre än kostnaderna för tillverkning av sömlösa rör av rostfritt stål avsedda för vanlig användning. Zhejiang har följaktligen dragit slutsatsen att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna när den i punkt 239 i den överklagade domen konstaterade att bolaget endast gjort ostyrkta påståenden genom att ange att rör avsedda för kärnteknisk eller militär användning medför mycket högre produktionskostnader än sömlösa rör av rostfritt stål som är avsedda för normal kommersiell användning.

118

Zhejiang har för det fjärde gjort gällande att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna när den i punkt 241 i den överklagade domen konstaterade att kommissionen hade två möjligheter för att fastställa de koefficienter som skulle tillämpas och kommissionen beslutade, med utövande av sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning, att inte använda den alternativa metod som bolaget hade föreslagit. Tribunalen drog dessutom felaktiga slutsatser i punkterna 245–251 i den överklagade domen. Enligt Zhejiang var det enda möjliga alternativet för kommissionen att använda listor över kostnader och standardpriser för unionsindustrin och industrin i Förenta staterna för att fastställa de koefficienter som inte var uppblåsta av de högre produktionskostnaderna i Förenta staterna och i unionen för sömlösa rör av rostfritt stål avsedda för militär eller kärnteknisk användning. Zhejiang har, efter att ha erinrat om de olika faktorer som påverkar kostnaderna för ett PKN, hävdat att kommissionen på ett godtyckligt och felaktigt sätt har blåst upp koefficienterna beträffande stålkvalitet och slutbearbetning, trots att de koefficienter som kommissionen använt även hänför sig till skillnaderna mellan PKN vad gäller den yttre diametern, väggtjocklek och ett stort antal andra faktorer i PKN, vilka kommissionen inte uteslöt vid fastställandet av skillnaden i kostnader för stålkvalitet och slutbearbetning. Zhejiang har föreslagit en korrekt metod som gör det möjligt att konstatera negativ dumpning och har påpekat att den felaktiga metod som kommissionen använde för att fastställa koefficienterna påverkade minst två tredjedelar av bolagets totala export.

119

Kommissionen har bestritt att överklagandet kan vinna bifall på den fjärde grunden.

120

Domstolen påpekar för det första att det framgår av punkterna 230 och 231 i den överklagade domen att tribunalen underkände Zhejiangs argument som syftade till att visa att det hade gjorts en felaktig beräkning av dumpningsmarginalen för majoriteten av Zhejiangs export till unionen eftersom denna export enligt Zhejiang inte var direkt jämförbar med sömlösa rör av rostfritt stål som såldes av den indiska exporterande tillverkaren på dess hemmamarknad i Indien.

121

Eftersom dessa argument i huvudsak grundar sig på samma resonemang som Zhejiang anförde till stöd för sin grund avseende åsidosättande av dess rätt till försvar, finner domstolen att tribunalen underkände dessa argument utan att göra en felaktig rättstillämpning.

122

Zhejiang har för det andra gjort en felaktig tolkning av punkt 234 i den överklagade domen.

123

I denna punkt konstaterade tribunalen nämligen, som svar på Zhejiang argument att unionen hade kunnat användas som ”jämförbart land”, att kommissionen hade valt Indien som jämförbart land och att ”unionstillverkarnas försäljning avseende de två PKN som [Zhejiang] har hänvisat till endast [hade] använts i övrigt”. Genom denna formulering framhöll tribunalen endast den omständigheten att kommissionen grundade sig på uppgifter från unionstillverkare endast för de PKN för vilka det inte fanns liknande PKN som sålts av den indiska exporterande tillverkaren.

124

Vad för det tredje gäller Zhejiang argument avseende tillämpningen av kriteriet ”normal handel”, ska det påpekas att Zhejiang inte har preciserat vilka punkter i den överklagade domen som innebär en felaktig rättstillämpning, vilket innebär att detta argument inte kan tas upp till sakprövning i ett mål om överklagande.

125

Detta argument saknar under alla omständigheter grund, eftersom artikel 2.7 a i förordning 2016/1036 inte rör kriteriet ”normal handel”.

126

För det fjärde kan Zhejiang inte vinna framgång med argumentet att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna i punkt 236 i den överklagade domen när den konstaterade att kommissionen hade använt de justerade priserna för den indiska exporterande tillverkaren beträffande exporten av Zhejiangs sömlösa rör i rostfritt stål av typen ”foderrör och borrör av sådana slag som används vid borrning efter olja eller gas”.

127

I motsats till vad Zhejiang har gjort gällande konstaterade tribunalen nämligen att koefficienterna hade fastställts på grundval av tillverkningskostnaderna för tillverkarna i Förenta staterna eller i unionen och att de hade tillämpats på den indiska exporterande tillverkarens försäljningspriser.

128

Vidare godtog inte tribunalen Zhejiang argument att dumpningsmarginalen för större delen av de produkter som bolaget exporterade följde av uppgifter som härrörde från Förenta staterna eller unionen. Tribunalen konstaterade i detta avseende att fastställandet av normalvärdet för den största delen av Zhejiangs produkter som exporterades till unionen grundade sig på uppgifter som lämnats av den indiska exporterande tillverkaren och att den omständigheten att kommissionen hade använt koefficienter som beräknats på grundval av produktionskostnaderna för tillverkarna i unionen eller Förenta staterna, för att justera normalvärdet för den mest likvärdiga produkttypen hos den indiska exporterande tillverkaren, inte kunde påverka detta konstaterande.

129

För det femte kan Zhejiangs argument som riktar sig mot punkt 239 i den överklagade domen – i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 56 ovan – inte tas upp till sakprövning i samband med ett mål om överklagande.

130

I den mån Zhejiang har kritiserat dels tribunalens konstaterande att bolagets argument, som syftar till att visa att sömlösa rör av rostfritt stål avsedda för kärnteknisk eller militär användning – även sådana som tillverkas av vanligt stål – medför betydligt högre produktionskostnader än tillverkningen av sömlösa rör av rostfritt stål som är avsedda för kommersiell användning, saknade stöd, dels konstaterandet att en hänvisning till ett antal bilagor inte gjorde det möjligt för tribunalen att med precision identifiera de grunder och argument som åberopats, utan att därvidlag visa att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning, finner domstolen att Zhejiang i huvudsak har begärt att domstolen ska ersätta tribunalens bedömning av bevisningen med sin egen.

131

För det sjätte kan Zhejiang inte vinna framgång med argumentet att användningen av listorna över kostnader och standardpriser för unionsindustrin och industrin i Förenta staterna var den enda möjliga lösningen för kommissionen att på ett korrekt sätt fastställa de koefficienter som skulle tillämpas.

132

Tribunalen gjorde inte någon felaktig rättstillämpning när den i punkterna 241 och 242 i den överklagade domen konstaterade att frågan huruvida justeringen var rimlig och huruvida den jämförelse som justeringen utifrån denna bedömning ledde fram till var rättvis, inte kunde bedömas mot bakgrund av huruvida det fanns alternativa och lämpligare metoder. Tribunalen slog således fast, genom att förklara varför kommissionen inte hade använt alternativa metoder, att Zhejiang inte hade visat att den metod som kommissionen använt var rättsstridig.

133

Slutligen, för det sjunde, kan Zhejiangs ifrågasättande av punkterna 245–251 i den överklagade domen, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 56 i förevarande dom, inte upptas till sakprövning i ett mål om överklagande, eftersom det i huvudsak syftar till att domstolen ska ersätta tribunalens bedömning av bevisningen med sin egen, utan att det har visats att det skett en felaktig rättstillämpning eller en missuppfattning av bevisningen.

134

Av detta följer att talan inte kan vinna bifall på den fjärde grunden.

135

Zhejiang har gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkterna 268 och 269 i den överklagade domen genom att inbegripa, i slutsatserna rörande den inverkan på unionen som Zhejiangs prisunderskridande när det gäller sömlösa rör av rostfritt stål innebar, de priser som tillämpades av unionsindustrin för rör avsedda för militär eller kärnteknisk användning och Zhejiangs priser för sömlösa rör av rostfritt stål som används i tullförfaranden för aktiv förädling, vilket strider mot artikel 3.2, 3.3, 3.5 och 3.6 samt artikel 11.2 i förordning nr 2016/1036.

136

Zhejiang har i detta avseende anfört att importen till unionen av sömlösa rör av rostfritt stål från Kina minskade i förhållande till importen från Indien under översynsförfarandet. Bolaget hänvisade således till att Zhejiangs tillämpade priser på sömlösa rör av rostfritt stål var lägre än exportpriserna av sömlösa rör av rostfritt stål från Indien till unionen under samma period. Zhejiang har hänvisat till statistiska uppgifter som visar att exportpriserna för kinesiska sömlösa rör i rostfritt stål alltid har varit högre än de indiska exportpriserna för sömlösa rör av rostfritt stål som exporteras till unionen. Zhejiang anser därför att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den grundade sin bedömning av den skada som åsamkats unionsindustrin och sannolikheten för att denna skada skulle återkomma på prisunderskridandet från de kinesiska exportörernas sida avseende rör och sömlösa rör i förhållande till unionsindustrins priser. Genom att bekräfta denna bedömning i punkt 267 i den överklagade domen gjorde tribunalen även en felaktig rättstillämpning.

137

Zhejiang anser dessutom att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den i punkt 269 i den överklagade domen godtog kommissionens synsätt att import med ursprung i Indien eller andra tredjeländer inte utgjorde den enda faktor som hade vållat unionsindustrin skada under översynsperioden. Bolaget anser att tribunalen, genom att slå fast att den större skillnad som Zhejiang hänvisat till är en följd av att importpriserna inom ramen för förfarandet för aktiv förädling inte beaktades, inte tog hänsyn till den omständigheten att Zhejiangs sömlösa rör av rostfritt stål som omfattas av förfarandet för aktiv förädling aldrig har importerats till unionen och aldrig har övergått till fri omsättning på unionsmarknaden. Zhejiang har härav dragit slutsatsen att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkterna 268 och 269 i den överklagade domen när den i sina slutsatser avseende prisunderskridandet inkluderade Zhejiangs priser för sömlösa rör av rostfritt stål som används inom ramen för tullförfarandet för aktiv förädling.

138

Kommissionen har bestritt att överklagandet kan vinna bifall såvitt avser den femte grunden.

139

Zhejiang kan inte vinna framgång med sitt argument att tribunalen drog en felaktig slutsats när den i punkt 269 i den överklagade domen slog fast att importen från Indien eller andra tredjeländer inte var den enda faktor som hade vållat unionsindustrin skada under översynsperioden, och därför underkände bolagets argument.

140

Tribunalen påpekade nämligen, i punkterna 267–269 i den överklagade domen, att konstaterandet att unionsindustrin vållades skada och att det var sannolikt att skadan skulle återkomma grundades på prisunderskridandenivån för importen från Kina och att kommissionen hade beaktat importen från Indien inom ramen för de olika faktorer som orsakat skadan. Tribunalen prövade dessutom Zhejiangs argument som syftade till att ifrågasätta detta konstaterande och underkände dem.

141

Eftersom det inte har visats att det skett någon felaktig rättstillämpning eller missuppfattning av bevisningen, konstaterar domstolen att Zhejiangs argument i huvudsak syftar till, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 56 i förevarande dom, att domstolen ska ersätta tribunalens bedömning av bevisningen med sin egen, vilket innebär att de inte kan tas upp till sakprövning i ett mål om överklagande.

142

Zhejiang har vidare gjort gällande att tribunalen gjorde fel när den i punkt 269 i den överklagade domen konstaterade att den större skillnaden mellan priset på import från Indien och priset på import från Kina som Zhejiang anfört berodde på att det inte hade tagits hänsyn till importpriserna inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, trots att Zhejiang till unionen aldrig har importerat sömlösa rör av rostfritt stål som omfattas av förfarandet för aktiv förädling. Detta argument grundar sig emellertid på en felaktig tolkning av den överklagade domen.

143

I denna punkt hänvisade tribunalen inte till importen från Zhejiang, utan till import från Kina i allmänhet. Tribunalen godtog således inte Zhejiangs argument att priset på importen från Indien alltid var ”betydligt” lägre än priset på importen från Kina, varvid tribunalen konstaterade att det genomsnittliga priset på importen från Indien, även om det var lägre än det genomsnittliga priset på importen från Kina, var på en nivå som låg mycket nära priset på importen från Kina under översynsperioden och att den större skillnaden som Zhejiang hade hänvisat till berodde på att importpriserna inom ramen för förfarandet för aktiv förädling inte hade beaktats.

144

Av det ovan anförda följer att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den femte grunden och att överklagandet följaktligen ska ogillas i sin helhet.

145

Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet avvisas eller ogillas. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

146

Kommissionen har yrkat att Zhejiang ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Zhejiang har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande: