1.

Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att

2.

Kommissionen anser i huvudsak att unionsrätten, på dess nuvarande stadium, inte ger medlemsstaterna något utrymme för skönsmässig bedömning för att justera beloppet för de familjeförmåner som de betalar ut i förhållande till prisnivån i det berörda barnets bosättningsstat och att denna justering liksom justeringarna av vissa skatteförmåner som beviljas familjer är diskriminerande och inte kan anses utgöra en nödvändig och proportionerlig åtgärd.

3.

I detta förslag till avgörande kommer jag att förklara varför jag anser att kommissionens anmärkningar är välgrundade.

4.

I skälen 8, 12 och 16 i förordning nr 883/2004 anges följande:

…

…

5.

I artikel 1 z i förordningen föreskrivs följande:

”I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

…

6.

I artikel 3.1 j i förordning nr 883/2004 föreskrivs följande:

”Denna förordning skall tillämpas på all lagstiftning om de grenar av den sociala tryggheten som rör

…

7.

I artikel 4 i förordning nr 883/2004, som har rubriken ”Likabehandling”, föreskrivs följande:

”Om inte annat föreskrivs i denna förordning, skall de personer på vilka denna förordning skall tillämpas ha samma rättigheter och skyldigheter enligt en medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats egna medborgare.”

8.

Artikel 5 i förordning nr 883/2004, med rubriken ”Likvärdiga förmåner, inkomster, omständigheter eller händelser”, har följande lydelse:

”Om inte annat följer av denna förordning och med beaktande av de särskilda tillämpningsbestämmelserna skall följande gälla:

9.

I artikel 7 i förordning nr 883/2004, med rubriken ”Upphävande av krav på bosättning”, föreskrivs följande:

”Om annat inte föreskrivs i denna förordning, skall kontantförmåner enligt en eller flera medlemsstaters lagstiftning eller enligt denna förordning inte minskas, ändras, hållas inne, dras in eller förverkas med anledning av att mottagaren eller dennes familjemedlemmar är bosatta i en annan medlemsstat än den där institutionen med ansvar för betalningen är belägen.”

10.

I artikel 67 i förordning nr 883/2004, med rubriken ”Familjemedlemmar bosatta i en annan medlemsstat”, föreskrivs följande:

”Personer skall ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten även för sina familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat som om de vore bosatta i den förra medlemsstaten. Pensionstagare skall dock ha rätt till familjeförmåner i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig beträffande deras pensioner.”

11.

I kapitel I i förordning nr 492/2011 återfinns artikel 7.1 och 7.2 i avsnitt 2, med rubriken ”Anställning och likabehandling”. I denna artikel föreskrivs följande:

”1.   En arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat får inom en annan medlemsstats territorium inte på grund av sin nationalitet behandlas annorlunda än landets egna arbetstagare i fråga om anställnings- och arbetsvillkor, speciellt vad avser lön, avskedande och, om arbetstagaren skulle bli arbetslös, återinsättande i arbete eller återanställning.

2.   Arbetstagaren ska åtnjuta samma sociala och skattemässiga förmåner som landets medborgare.”

12.

Enligt 1 § Bundesgesetz betreffend Familienlastenausgleich durch Beihilfen (lag om kompensation för familjeutgifter genom bidrag) ( 4 ) av den 24 oktober 1967, ska de förmåner som föreskrivs där ”beviljas för att i familjens intresse täcka utgifter”.

13.

I 2 § styckena 1 och 8 FLAG föreskrivs följande:

”1.   Personer som har hemvist eller stadigvarande vistas i Österrike har rätt till familjebidrag

…

8.   Personer har endast rätt till familjebidrag om de har centrum för sina huvudsakliga intressen i Österrike. Centrum för en persons huvudsakliga intressen är beläget i den stat till vilken personen har närmare personliga och ekonomiska förbindelser.”

14.

I 4 § FLAG anges följande:

”1.   Personer som har rätt till en likvärdig förmån som beviljas av en annan stat har inte rätt till familjebidrag.

2.   Österrikiska medborgare som inte har rätt till familjebidrag enligt stycke 1 eller 5 § stycke [4] har rätt till kompletterande ersättning om beloppet för den likvärdiga förmån som beviljas av en annan stat, som dessa österrikiska medborgare eller andra personer har rätt till (5 § stycke [4]) understiger det familjebidrag som, i avsaknad av en sådan likvärdig förmån som nämnts ovan, borde beviljas dem enligt denna förbundslag.

3.   Den kompletterande ersättningen ska motsvara skillnaden mellan den likvärdiga förmån som beviljas av en annan stat och de familjebidrag som ska beviljas enligt denna förbundslag.

…

6.   Den kompletterande ersättningen anses utgöra familjebidrag i den mening som avses i denna förbundslag, men bestämmelserna om familjebidragsbelopp är inte tillämpliga på kompletterande ersättningar.

…”

15.

5 § styckena 3 och 4 FLAG har följande lydelse:

”3.   Rätt till familjebidrag föreligger inte för barn som är stadigvarande bosatta utomlands.

4.   Det föreligger ingen rätt till familjebidrag för barn för vilka det föreligger en rätt till en likvärdig förmån som beviljats av en annan stat. Detta utesluter inte beviljande av en kompletterande ersättning (4 § stycke 2).”

16.

I 8 § FLAG föreskrivs följande:

”1)   . Beloppet för det familjebidrag som ska betalas till en person fastställs på grundval av antalet barn och åldern på de barn för vilka familjebidrag beviljas.

2)   . Det månatliga beloppet för familjebidrag uppgår

…

3)   . Familjebidragen ökar enligt följande per månad för varje barn,

…

4)   . Familjebidragen ökar enligt följande per månad för varje allvarligt funktionshindrat barn

…

8)   . För varje barn som under ett kalenderår redan har fyllt eller kommer att fylla sex år och som ännu inte har fyllt sexton år ska familjebidraget ökas med 100 euro från och med september [månad] detta kalenderår.”

17.

I 8a § FLAG föreskrivs följande:

”1.   Beloppen för familjebidrag (8 §) för barn som är stadigvarande bosatta i en annan medlemsstat i … unionen, i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet [av den 2 maj 1992 ( 5 )] eller i Schweiz ska fastställas utifrån den av Europeiska unionens statistikkontor [Eurostat] offentliggjorda jämförande prisnivån för var och en av unionens medlemsstater …, för var och en av de stater som är parter i [EES]-avtalet och för Schweiz och Österrike.

2.   Beloppen för de familjebidrag som avses i stycke 1 ska tillämpas från och med den 1 januari 2019 på grundval av de värden som avses i stycke 1 som offentliggjordes den 1 juni 2018. Därefter ska dessa belopp justeras vartannat år på grundval av de värden som offentliggjorts den 1 juni föregående år.

3.   Bundesministerium für Frauen, Familien und Jugend (förbundsministeriet för kvinno-, familje- och ungdomsfrågor, Österrike) ska, genom en förordning som antas tillsammans med Bundesminister für Finanzen (förbundsministern för finanser, Österrike), offentliggöra de beräkningsgrunder och belopp som avses i stycke 1 och stycke 2 samt de belopp som avses i 33 § stycke 3 punkt 2 i [Bundesgesetz über die Besteuerung des Einkommens natürlicher Personen (förbundslag om inkomstbeskattning för enskilda personer) ( 6 ) av den 7 juli 1988 ( 7 )].”

18.

I 53 § FLAG föreskrivs följande:

”1.   Inom ramen för denna förbundslag likställs medborgare i stater som är parter till [EES]-avtalet, i den mån som det följer av ovannämnda avtal, med österrikiska medborgare. I detta sammanhang ska ett barns stadigvarande bosättning i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet [EES], i enlighet med gemenskapsbestämmelserna, likställas med ett barns stadigvarande bosättning i Österrike.

…

4.   Stycke 1 andra meningen ska inte tillämpas med avseende på 8a § styckena 1–3.

5.   26 § stycke 3 Bundesabgabenordnung (förbundslag om skatt) (nedan kallad BAO) … är tillämplig till och med den 31 december 2018 vad gäller de förmåner som avses i denna förbundslag. Från och med den 1 januari 2019 ska 26 § stycke 3 BAO tillämpas på de förmåner som avses i denna förbundslag endast för personer som är stationerade utomlands och som bedriver verksamhet för en territoriell enhets räkning, samt för deras makor och makar och barn.”

19.

I 33 § EStG föreskrivs följande:

”…

2.   Avdrag ska göras från [det skattebelopp] som följer av tillämpningen av stycke 1 i följande ordning:

3.   Skattskyldiga som erhåller familjebidrag enligt [FLAG] har, tillsammans med utbetalning av familjebidrag, rätt till avdrag på 58,40 euro per månad för varje barn. Det förhåller sig annorlunda i följande fall:

…

3a.   Ett barn som beviljas familjebidrag enligt [FLAG] och som är stadigvarande bosatt i en av unionens medlemsstater …, eller i en annan stat som är part till [EES] eller i Schweiz, har efter ansökan rätt till skattelättnaden ”Familienbonus Plus” i enlighet med följande bestämmelser:

…

…

4.   För övrigt, om barnet är stadigvarande bosatt i en av … unionens medlemsstater …, eller i en annan stat som är part till [EES]-avtalet eller Schweiz, ska följande avdrag tillämpas:

…

7.   Om den inkomstskatt som ska betalas enligt stycke 1 understiger 250 euro och om ensamförsörjaravdraget eller avdraget för ensamstående föräldrar är tillämpligt, ska följande bestämmelser tillämpas vid ett barn (106 § stycke 1):

…

Detta belopp ska ökas för varje ytterligare barn (106 § stycke 1) med ett belopp på 250 euro eller det belopp som ersätter det.

8.   

…”

20.

I 26 § i förbundslagen om skatt föreskrivs följande:

”1.   En person ska anses ha sin hemvist, i den mening som avses i skattelagstiftningen, där han eller hon har en bostad under omständigheter som talar för att vederbörande kommer att bevara och använda bostaden.

2.   En person ska anses ha sin stadigvarande vistelseort, i den mening som avses i skattelagstiftningen, där han eller hon är bosatt under omständigheter som talar för att vederbörande inte bara tillfälligt vistas på denna ort eller i det landet. …

3.   Österrikiska medborgare som är anställda av ett offentligrättsligt organ och som tjänstgör i utlandet (utlandspersonal) likställs med personer som stadigvarande vistas på den ort där den uppdragsanvisande enheten finns. Detsamma gäller för deras makar, förutsatt att paret lever varaktigt i ett hushåll, och för deras minderåriga barn som ingår i deras hushåll.”

21.

Genom en formell underrättelse av den 25 januari 2019 uppmärksammade kommissionen Republiken Österrike på de farhågor som föranleddes av införandet, sedan den 1 januari 2019, av en justeringsmekanism för beloppen för familjeförmåner samt de sociala och skattemässiga förmåner som Republiken Österrike beviljar arbetstagare med barn, i förhållande till den allmänna prisnivån i den medlemsstat där dessa är stadigvarande bosatta.

22.

Kommissionen ansåg att en justering av familjeförmånsbeloppen med hänsyn till den ort där barnet var bosatt stred mot artiklarna 7 och 67 i förordning nr 883/2004, enligt vilka de aktuella förmånerna inte kan minskas på grund av att en familjemedlem, såsom ett barn, är bosatt i en annan medlemsstat. Dessutom är det huvudsakligen arbetstagare från andra medlemsstater, och inte österrikiska arbetstagare, som berörs av justeringen av förmåner som Republiken Österrike beviljar för barn. En sådan indirekt diskriminering strider enligt kommissionen mot principen om likabehandling i artikel 4 i förordning nr 883/2004 och artikel 7 i förordning nr 492/2011.

23.

I sitt svar på den formella underrättelsen av den 25 mars 2019 gjorde Republiken Österrike gällande följande:

24.

Kommissionen var inte nöjd med detta svar och avgav därför den 26 juli 2019 ett motiverat yttrande i vilket den vidhöll sin ståndpunkt. Kommissionen preciserade att relevant hänvisning i unionsrätten saknas och påpekade att de beviljade beloppen är schablonbelopp, och att de inte justerats utifrån prisnivån i de olika regionerna i Republiken Österrike med hänsyn till var barnet är stadigvarande bosatt. En skillnad vad gäller storleken på de förmåner som beviljas för barn som är bosatta i en annan medlemsstat utgör således indirekt diskriminering, eftersom den drabbar migrerande arbetstagare hårdare än österrikiska arbetstagare. Det förhållandet att beloppen för dessa förmåner är schablonmässiga visar att de inte är beroende av de faktiska kostnaderna för barnets underhåll och att de således inte säkerställer en mer rättvis fördelning av familjernas utgifter för att tillgodose barnets behov.

25.

Genom skrivelse av den 24 oktober 2019 besvarade Republiken Österrike det motiverade yttrandet och uppgav att beloppen för familjeförmåner samt de sociala och skattemässiga förmånerna i fråga inte endast var schablonmässiga, utan motsvarade verkliga behov. Den omständigheten att förmånerna i fråga beviljas i form av schablonbelopp hindrar inte heller att de justeras utifrån prisnivån på barnens bosättningsort. En sådan justering utgör inte en skillnad i behandling, utan säkerställer att den arbetstagare som erhåller förmånerna under alla omständigheter kommer i åtnjutande av samma minskning av utgifterna, oavsett var barnet faktiskt vistas. Om en indirekt diskriminering antas föreligga, är denna diskriminering motiverad bland annat med hänsyn till målet att balansera utgifterna för systemet för social trygghet och målet att beakta förmånsmottagarnas betalningsförmåga.

26.

Kommissionen fann inte detta svar övertygande och väckte därför förevarande talan med stöd av artikel 258 FEUF.

27.

Kommissionen har yrkat att EU-domstolen ska

28.

Republiken Österrike har yrkat att EU-domstolen ska

29.

Genom beslut av EU-domstolens ordförande tilläts Republiken Tjeckien (den 6 november 2020), Republiken Kroatien (den 20 november 2020), Republiken Polen (den 19 november 2020), Rumänien (den 12 november 2020), Republiken Slovenien (den 22 oktober 2020) och Republiken Slovakien (den 22 oktober 2020) att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

30.

Genom beslut av EU-domstolens ordförande tilläts Konungariket Danmark (den 20 november 2020) att intervenera till stöd för Republiken Österrikes yrkanden.

31.

Genom beslut av EU-domstolens ordförande av den 18 december 2020 tilläts Eftas övervakningsmyndighet och Konungariket Norge att intervenera till stöd för kommissionens respektive Republiken Österrikes yrkanden.

32.

Kommissionen har avslutat sitt yttrande avseende interventionsinlagorna genom att ange att de inlagor som ingetts av Republiken Tjeckien, Republiken Kroatien, Republiken Polen, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien och Eftas övervakningsmyndighet helt och hållet stöder kommissionens argument, medan den argumentation som framförts i Konungariket Danmarks och Konungariket Norges interventionsinlagor inte kan vederlägga dessa argument.

33.

I sitt yttrande över interventionsinlagorna har Republiken Österrike preciserat att den till fullo ansluter sig till Konungariket Danmarks och Konungariket Norges yttranden och har påpekat att de som intervenerat till stöd för kommissionen inte har anfört något nytt argument. Kommissionen har vidhållit sina yrkanden i sin helhet, såsom de framställts i dess svaromål och återgetts i dess duplik.

34.

Kommissionen har anfört två anmärkningar till stöd för sin talan som grundar sig på att Republiken Österrike, genom att avvika från det schablonbelopp som fastställts i lag, föreskriver en justering av beloppet för familjebidraget och avdraget för underhållsberättigade barn samt diverse andra skatteförmåner, nämligen skattelättnaden ”Familienbonus Plus”, ensamförsörjaravdraget, avdraget för ensamstående föräldrar och avdraget för underhåll till barn utifrån prisnivån i den medlemsstat ( 9 ) där det barn är stadigvarande bosatt som ger rätt till dessa förmåner.

35.

Den första anmärkningen avser åsidosättande av artiklarna 7 och 67 i förordning nr 883/2004. Den andra anmärkningen avser åsidosättande av principen om likabehandling i artikel 4 i förordning nr 883/2004 och artikel 7.2 i förordning nr 492/2011.

36.

Kommissionen har genom sin första anmärkning gjort gällande att Republiken Österrike har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 7 och 67 i förordning nr 883/2004 genom att i lagstiftningen i denna medlemsstat föreskriva en justering av familjebidraget och avdraget för underhåll till barn för arbetstagare som är anslutna till det österrikiska socialförsäkringssystemet men vars barn är bosatta i en annan medlemsstat.

37.

Kommissionen har anfört följande:

38.

Kommissionen har gjort gällande följande:

39.

Kommissionen har i detta avseende, som svar på Konungariket Danmarks argument att artikel 5 b i förordning nr 883/2004 även talar för att en justering av familjeförmåner med hänsyn till barnets bosättningsort är lagenlig, tvärtemot gjort gällande att samma fiktion om bosättning i den medlemsstat som är behörig i den mening som avses i denna bestämmelse även finns där när medlemsstaten måste beakta omständigheter eller händelser som inträffat i en annan medlemsstat och bekräftar därigenom dess tolkning av artiklarna 7 och 67 i förordningen.

40.

Vad vidare gäller det beslut som fattats av stats- och regeringscheferna, församlade i Europeiska rådet, om en ny överenskommelse för Förenade kungariket i Europeiska unionen, ( 16 ) som Republiken Österrike har åberopat, eftersom det i detta beslut föreskrevs att kommissionen skulle lägga fram ett förslag i syfte att ändra förordning nr 883/2004 för att göra det möjligt för medlemsstaterna att indexera sociala förmåner för barn som är bosatta i en annan medlemsstat än den där arbetstagaren är bosatt, har kommissionen för det första understrukit att denna förordning inte har ändrats på grund av Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur unionen. För det andra anser kommissionen att det, såtillvida ett av de alternativ som övervägts bestod i en justering av de exporterade familjeförmånerna med hänsyn till levnadsstandarden i den medlemsstat där barnen är bosatta, ( 17 ) inte framgår av konsekvensbedömningen av den ändring av förordningen som Republiken Österrike har hänvisat till att en sådan indexering var förenlig med gällande unionsrätt, eftersom den innehöll förbehåll i detta avseende ( 18 ) och detta alternativ inte valdes.

41.

Vad för det första gäller familjebidrag har Republiken Österrike anfört att enligt 1 § FLAG syftar beviljande av familjebidrag till att införa en kompensation för att i familjens intresse täcka utgifter och att den ökning av bidragsbeloppet som föreskrivs i 8 § stycke 2 FLAG på grundval av barnets ålder som storleken på utgifterna är beroende av uppfyller detta syfte. Republiken Österrike har erinrat om att genom FLAG har olika stöd till familjer som beviljats från och med de första åren efter andra världskriget grupperats som ett enhetligt stöd, ursprungligen i form av naturaförmåner, för att stödja familjer på ett målinriktat sätt.

42.

Republiken Österrike har på grundval av 8 § FLAG understrukit följande:

43.

Republiken Österrike har preciserat att storleken på familjebidrag, som motsvarar genomsnittliga kostnader för försörjning eller grundläggande behov, har ökats med hänsyn till löne- och prisnivån och inflationen. Omvänt har den kunnat minskas av skäl som är hänförliga till den statliga budgeten.

44.

Vad gäller finansieringen och villkoren för beviljande av familjebidrag har Republiken Österrike förklarat följande:

45.

Vad för det andra gäller avdraget för underhållsberättigat barn har Republiken Österrike anfört att en skattskyldig som beviljas familjebidrag på grundval av FLAG enligt 33 § stycke 3 EStG har rätt till avdrag för underhållsberättigat barn för vart och ett av sina barn på 58,40 euro, vilket utbetalas samtidigt med familjebidragen. Ur ekonomisk synvinkel har avdraget för underhållsberättigat barn således karaktären av en ökning av familjebidraget. I motsats till familjebidrag finansieras avdrag för underhållsberättigat barn emellertid inte med medel från kompensationsfonden för familjebidrag, utan med allmänna skatteintäkter.

46.

Skattelättnaden ”Familienbonus Plus”, och övriga aktuella skatteförmåner ( 26 ) utgör däremot inte ett bidrag för barnets försörjning, utan en kompensation, genom en lättnad av skattebördan, med tanke på att vid lika inkomst har skattskyldiga som utövar yrkesverksamhet och som har barn lägre betalningsförmåga än skattskyldiga som utövar yrkesverksamhet men som inte har barn. Denna förmåga ska bedömas med hänsyn till de grundläggande materiella behoven (eller de genomsnittliga behoven) för barnets försörjning, inklusive aktiviteter som är oundgängliga för barnets liv.

47.

Republiken Österrike har motiverat sitt beslut att justera beloppen för familjeförmånerna och skatteförmånerna i fråga ( 27 ) beroende på den stat i vilken barnet är bosatt, på grundval av den av Eurostat offentliggjorda jämförande prisnivån, med bland annat syftet med familjebidragen och avdraget för underhållsberättigat barn, vilket är att kompensera föräldrarna för en del av de utgifter som de typiskt sett har för barnets försörjning, samt den omständigheten att dessa utgifter till sin natur beror på prisnivån på den stadigvarande bosättningsorten.

48.

Ökningen av den fria rörligheten för arbetstagare inom unionen och den odifferentierade exporten av familjebidrag och avdrag för underhållsberättigat barn som detta ledde fram till, oberoende av i vilken stat de barn för vilka förmånerna beviljades hade sin permanenta bosättningsort, medförde ökande snedvridningar i systemet för dessa förmåner. Om barnet levde i en medlemsstat där köpkraften var svag översteg verkan av stödet den lättnad som avsågs. ( 28 ) Om barnet däremot levde i en medlemsstat där köpkraften var högre understeg lättnaden den åtgärd som avsågs.

49.

För det tredje har Republiken Österrike, som svar på kommissionens första anmärkning, anfört att mekanismen för justering av beloppet för familjebidraget och avdraget för underhållsberättigat barn inte är förbjuden enligt artiklarna 7 och 67 i förordning nr 883/2004 för någon arbetstagare, oavsett om de är österrikiska medborgare eller inte.

50.

Republiken Österrike har gjort gällande följande:

51.

I detta avseende har Republiken Österrike även hänvisat till

52.

Republiken Österrike anser för det första att kommissionen, med hänvisning till domarna i målen Lenoir och Moser, endast kan hävda att förmåner som beviljas i form av ett schablonbelopp, till skillnad från de förmåner som beviljas direkt med hänsyn till förmånsmottagarens faktiska situation, inte i något fall kan justeras. Republiken Österrike anser i det avseendet att de aktuella förmånerna är jämförbara med dem som var föremål för prövning i domen i målet Lenoir. Republiken Österrike har gjort gällande att även kostnaderna för inköp av dagligvaror, vilka inte enbart, utan också i samband med skolstarten, ersätts med ett schablonbelopp inom ramen för de familjebidrag som den utbetalar. Republiken Österrike har dessutom understrukit att syftet med den förmån som var i fråga i målet Moser kan överföras på förevarande fall.

53.

Republiken Österrike har i det konkreta fallet gjort gällande att de familjebidrag som har justerats med hänsyn till köpkraften i den medlemsstat där barnen är bosatta enligt justeringsmekanismen fortfarande i ett visst antal medlemsstater med en koefficient som understiger 100 procent alltid överstiger, delvis till och med betydligt, den förmån som föreskrivs på den ort där barnet är bosatt. Republiken Österrike har anfört följande två exempel avseende det belopp som utbetalas till en familj med ett enda nyfött barn. Om familjebidraget i Ungern år 2020 uppgick till 12200 ungerska forinter (HUF) per månad, det vill säga ungefär 34 euro, uppgick det justerade familjebidraget och det avdrag för underhåll till barn som betalades ut av Republiken Österrike till 99,13 euro, vilket nästan är det tredubbla. På samma sätt, även om familjebidraget i Slovakien år 2020 uppgick till cirka 24,95 euro per månad, uppgick det justerade familjebidraget och avdraget för underhåll till barn till 122,57 euro, vilket nästan är fem gånger mer än det slovakiska bidraget. ( 33 )

54.

För det andra anser Republiken Österrike att kommissionen inte kan hänvisa till domen i målet Pinna, eftersom det målet avsåg en nationell lagstiftning enligt vilket beviljande av familjeförmåner var uteslutet, vilket skiljer den från den mekanism för justering av de utbetalade förmånsbeloppen som införts i Republiken Österrike.

55.

Republiken Österrike har tillagt att EU-domstolen, med hänsyn till syftet med den franska lagstiftning som var i fråga i det mål som gav upphov till den domen, just inte beaktade generaladvokaten Mancinis ( 34 ) överväganden rörande rättsregler om justering av exporterade förmåner. Denna uppfattning kan inte heller överföras på de österrikiska familjebidragen, eftersom dessa beaktar levnadsomkostnaderna och varken familjebidrag eller avdrag för underhåll till barn utgör ”en kompletterande del av grundlönen” ( 35 ) – eftersom de beviljas oberoende av en eventuell förvärvsinkomst.

56.

Vad för det tredje gäller kommissionens argument att den nya överenskommelsen för Förenade kungariket aldrig trädde i kraft, ( 36 ) har Republiken Österrike påpekat att syftet med åtagandet gentemot Förenade kungariket emellertid var att olika prisnivåer i unionen skulle beaktas och dessutom – i strid med de bestämmelser som ska bedömas inom ramen för fördragsbrottstalan – storleken på de förmåner som beviljades för barn i bosättningsstaten. Republiken Österrike har även konstaterat att Europeiska rådet i punkt 2 i sina slutsatser anförde att de bestämmelser som antagits var ”fullständigt förenliga med fördragen” ( 37 ) och att kommissionen ansåg att det alternativ som valts inte stred mot artikel 48 FEUF. ( 38 )

57.

Republiken Österrike har i detta avseende understrukit att även om en justering av förordning nr 883/2004 visserligen avsågs, var detta inte fallet med förordning nr 492/2011. Republiken Österrike har därav dragit slutsatsen att artikel 7 i denna förordning – liksom artikel 4 i förordning nr 883/2004 – inte innehåller någon längre gående princip om icke-diskriminering än den som föreskrivs i primärrätten.

58.

Sammanfattningsvis har Republiken Österrike understrukit att en ändring av förordning nr 883/2004 inte hade varit nödvändig i de fall där en medlemsstat, vid export, enligt objektiva regler, justerar en familjeförmån som är knuten till medlemsstatens ekonomiska och sociala situation ”uppåt” eller ”nedåt”, och att så är fallet med dess lagstiftning, vilken följaktligen ska särskiljas från de åtgärder som år 2016 avsågs för Förenade kungariket.

59.

Kommissionens talan om fördragsbrott avser den österrikiska lagstiftning i vilken det sedan den 1 januari 2019 föreskrivs en justering av beloppet för vissa familjeförmåner samt sociala och skattemässiga förmåner, uppåt eller nedåt, med hänsyn till den allmänna prisnivån i den medlemsstat där de barn för vilka dessa förmåner kan beviljas är stadigvarande bosatta, på grundval av förhållandet mellan den av Eurostat offentliggjorda jämförande prisnivån för var och en av unionens medlemsstater och för Republiken Österrike. ( 39 )

60.

Den första anmärkning som anförts till stöd för talan avseende åsidosättande av artiklarna 7 och 67 i förordning nr 883/2004 avser familjebidrag och avdraget för underhåll till barn.

61.

Enligt artikel 3.1 j i förordning nr 883/2004 ska denna förordning tillämpas på all lagstiftning om de grenar av den sociala tryggheten som rör familjeförmåner.

62.

I förevarande fall är det utrett att de österrikiska förmånerna i fråga utgör ”familjeförmåner” i den mening som avses i artikel 1 z i nämnda förordning. Detta uttryck avser alla förmåner och kontantförmåner som är avsedda att kompensera för en familjs utgifter, exklusive förskott avseende underhållsstöd till barns vårdnadshavare samt de särskilda bidrag vid barns födelse och vid adoption som anges i bilaga I. ( 40 )

63.

Såsom kommissionen har hävdat omfattas dessa förmåner följaktligen av den allmänna regeln i artikel 7 i förordning nr 883/2004, som har rubriken ”Upphävande av krav på bosättning”, som bland annat avser beloppen för kontantförmåner, eftersom det i denna artikel föreskrivs att dessa inte ska minskas eller ändras, med anledning av att mottagaren eller dennes familjemedlemmar är bosatta i en annan medlemsstat än den där institutionen med ansvar för betalningen är belägen.

64.

Denna regel utgör en upprepning av principen om att sociala trygghetsförmåner får medföras utomlands som anges i artikel 48 första stycket b FEUF. Det utgör således ett åsidosättande av unionsmedborgarnas rätt till fri rörlighet att fastställa beloppen för dessa förmåner med hänsyn till den ort där familjemedlemmarnas är bosatta. ( 41 )

65.

I artikel 7 i förordning nr 883/2004 föreskrivs visserligen uttryckligen förbehåll som är tillåtna enligt förordningen. ( 42 ) Artikel 67 i förordningen ingår emellertid inte bland dessa bestämmelser. Såsom kommissionen och majoriteten av de medlemsstater som intervenerat till stöd för kommissionen har gjort gällande, är det tvärtom så att denna bestämmelse i kapitel 8 i nämnda förordning, som rör familjeförmåner, slår fast principen att det förhållandet att familjemedlemmarnas är bosatta i en medlemsstat som inte är den medlemsstat som beviljar dessa förmåner saknar betydelse.

66.

EU-domstolen har återigen nyligen erinrat om att artikel 67 i förordning nr 883/2004 syftar till att förhindra att en medlemsstat ges möjlighet att göra beviljandet av familjeförmåner eller dess belopp beroende av att familjemedlemmarna till en anställd är bosatta i den medlemsstat som gör utbetalningen. ( 43 )

67.

Mot bakgrund av regeln om fiktion om att en arbetstagare är bosatt i den medlemsstat där han eller hon har utövat sin rätt till fri rörlighet och fiktionen om att hela hans eller hennes familj är bosatt där, ( 44 ) vilken föreskrivs i artikel 67 i förordning nr 883/2004, som garanterar likabehandling av migrerande arbetstagare, anser jag följaktligen att det inte är tillåtet för en medlemsstat att, utan att denna bestämmelse ändras, ( 45 ) i sin nationella lagstiftning införa ett undantag från principen om strikt likvärdighet i fråga om familjeförmåner, genom att anse att detta krav kan uppfyllas enbart i värdemässigt hänseende, i enlighet med det syfte som eftersträvas av den nationella lagstiftaren, nämligen att kompensera för en familjs utgifter.

68.

Denna bedömning stöds dels av den allmänna systematiken i förordning nr 883/2004, i vilken det i artikel 68 föreskrivs prioritetsregler för att undvika ett oberättigat sammanträffande av förmåner, om under samma period och för samma familjemedlemmar en rätt till förmåner föreligger enligt flera medlemsstaters lagstiftning, ( 46 ) dels av artikel 60 i förordning (EG) nr 987/2009, ( 47 ) som Eftas övervakningsmyndighet och Republiken Tjeckien har hänvisat till, i vilken förfarandet vid tillämpningen av artiklarna 67 och 68 i förordning nr 883/2004 definieras. EU-domstolen har i det avseendet erinrat om att det eftersträvade syftet är att säkerställa att mottagaren av förmåner som utbetalas av flera medlemsstater erhåller ett totalt belopp som motsvarar den mest förmånliga förmånen som denne har rätt till enligt lagstiftningen i endast en av dessa stater. ( 48 ) Detta system grundar sig på den allmänna idén att om att en migrerande arbetstagare betalar sociala avgifter och skatt i en medlemsstat måste han eller hon kunna komma i åtnjutande av samma förmåner som nationella medborgare. ( 49 ) Nämnda system skulle berövas sin ändamålsenliga verkan om en av medlemsstaterna skulle ha rätt att justera förmånsbeloppen med hänsyn till den ort där mottagaren av förmåner är bosatt.

69.

De argument som har framställts mot denna tolkning av Republiken Österrike, som stöds av Konungariket Danmark och Konungariket Norge, grundar sig på domarna Pinna, ( 50 ) Lenoir ( 51 ) och Moser. ( 52 ) De ska enligt min mening underkännas till följd av utvecklingen av de relevanta bestämmelserna om social trygghet och räckvidden av dessa domar.

70.

För det första ska det understrykas att principen om att familjeförmåner kan medföras utomlands fastslogs av domstolen i domen i målet Pinna och därefter i domen i målet Lenoir, i vilket det hänvisas till denna princip. ( 53 ) Det framgår till och med av parternas argument som EU-domstolen erinrade om i domen i målet Pinna ( 54 ) att den tvist som gav upphov till denna dom avsåg skillnaden i förmånsbelopp eller förmånssatser beroende på i vilken stat de berörda familjemedlemmarna var bosatta, vilket ledde till att de rättigheter som arbetstagarna hade enligt den lag som var tillämplig på vederbörande äventyrades och följaktligen målet att säkerställa den fria rörligheten för arbetstagare.

71.

För det andra anser jag att det undantag som medges i domen i målet Lenoir vid beviljande av förmåner som är nära knutna till sociala situationer ( 55 ) har en begränsad räckvidd.

72.

Detta avgörande ska nämligen ses mot bakgrund av den rättsliga ram som låg till grund för avgörandet, det vill säga artikel 1 u i förordning nr 1408/71, i vilken det gjordes en åtskillnad mellan familjebidrag – detta uttryck avser periodiska kontantförmåner som utges endast på grundval av familjemedlemmarnas antal och, i förekommande fall, deras ålder – och familjeförmåner – detta uttryck avser alla vård- eller kontantförmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter, utom de särskilda bidrag vid barns födelse som nämns i bilaga 1. ( 56 )

73.

Såsom Republiken Polen har påpekat har dessutom det undantag från principen om att sociala trygghetsförmåner kan medföras utomlands som EU‑domstolen erkände i domen i målet Lenoir utvidgats till att omfatta andra ”särskilda icke-avgiftsfinansierade förmåner”. ( 57 )

74.

För det första har unionslagstiftaren, i artikel 1 z i förordning nr 883/2004, emellertid inte gjort någon sådan åtskillnad mellan olika förmåner som är avsedda för familjer. För det andra har kriteriet avseende den ekonomiska och sociala situationen, såsom undantag från den allmänna princip som anges i artikel 7 i förordningen om krav på bosättning endast erkänts för förmåner som omfattas av det materiella tillämpningsområdet för artikel 70 i nämnda förordning. ( 58 )

75.

För det tredje anser jag när det gäller domen Moser – som enligt Republiken Österrike och Konungariket Norge motiverar att syftet med förmånen är avgörande – att EU-domstolens tolkning inte kan överföras. Det mål som gav upphov till den domen rörde nämligen ett vårdnadsbidrag, som i den form som baseras på inkomst, utgjorde en förmån som skulle ersätta förvärvsinkomsten. Förmånens belopp berodde uttryckligen på den tidigare inkomsten, vilket motiverade att EU-domstolen gjorde en tolkning i överensstämmelse med syftet att kompensera löneförlusten genom att fastställa att bidragsbeloppet skulle beräknas på grundval av den faktiska lönen. Den lösning som EU-domstolen valde i nämnda dom grundar sig således inte på möjligheten att justera en familjeförmån till den ekonomiska och sociala situationen med hänsyn till den ort där mottagaren av förmånerna är bosatt.

76.

I förevarande fall är hänvisningen till domen i målet Moser i än högre grad irrelevant för att motivera justeringen av beloppet för familjeförmånen när detta belopp inte är beroende av faktiska kostnader och fastställs utan någon individuell eller skönsmässig bedömning av mottagarens personliga behov på grundval av en situation som definieras i lag. ( 59 )

77.

Jag noterar nämligen, liksom kommissionen och de medlemsstater som intervenerat till stöd för kommissionen, att det av de handlingar som ingetts till domstolen framgår att de familjebidrag som beviljats av Republiken Österrike överensstämmer med den definition som anges i förordning nr 1408/71, det vill säga att det rör sig om periodiska kontantförmåner som utges till mottagarens familj endast på grundval av familjemedlemmarnas antal och, i förekommande fall, deras ålder.

78.

Det ska i detta hänseende för det första påpekas att enligt ordalydelsen i 8 § FLAG ska beloppen för det familjebidrag som ska utbetalas till en person fastställas på grundval av antalet barn och åldern på de barn för vilka dessa familjebidrag ska beviljas. För det andra har det inte gjorts någon precisering vad gäller kopplingen mellan beloppet för denna förmån och den faktiska prisnivå på grundval av vilken det beräknas. ( 60 ) Republiken Österrike kan således inte endast hävda att det förhållandet att beloppet för denna förmån ökar med åldern visar att det ”i princip” är kopplat till kostnaderna för barnets försörjning.

79.

Allmänt framgår det inte av den nationella lagstiftningen i fråga exakt vilka löpande utgifter som ligger till grund för fastställandet av schablonbeloppet för familjeförmåner, ( 61 ) eller vilka andra faktorer än ålder eller antal barn som skulle kunna motivera en ökning av detta belopp eller enligt vilka proportioner. Under dessa omständigheter har kommissionen fog för att hävda att de faktiska utgifter ( 62 ) som är kopplade till särskilda behov inte har beaktats, vilket bekräftas av att beloppen är enhetliga i hela Österrike, utan hänsyn till variationer som är hänförliga till prisnivån i Österrike.

80.

Av samtliga ovan angivna skäl föreslår jag att EU-domstolen ska slå fast att kommissionens talan är välgrundad såvitt avser den första anmärkningen.

81.

Kommissionen har genom sin andra anmärkning gjort gällande att Republiken Österrike har åsidosatt principen om likabehandling som föreskrivs dels i artikel 4 i förordning nr 883/2004 och artikel 7.2 i förordning nr 492/2011 – genom att i den nationella lagstiftningen införa en justering av familjebidrag och avdrag för underhåll till barn – dels i artikel 7.2 i sistnämnda förordning, i den del det i den nationella lagstiftningen föreskrivs en justering av skattelättnaden ”Familienbonus Plus”, ensamförsörjaravdraget, avdraget för ensamstående föräldrar och avdraget för underhåll till barn med hänsyn till den ort där barnet är bosatt.

82.

Kommissionen har anfört följande:

83.

Kommissionen har gjort gällande följande:

84.

Kommissionen har i detta avseende anfört följande:

85.

Kommissionen har tillagt att den österrikiska lagstiftningen emellertid utesluter de fall där barn till en österrikisk tjänsteman har följt denne när denne har utstationerats till en annan medlemsstat inom ramen för ett tjänsteuppdrag, eftersom förmånerna behandlas som om de vore bosatta i Österrike.

86.

Kommissionen anser emellertid att mot bakgrund av de kriterier för bedömning av jämförbarheten av situationer som fastställts av EU-domstolen skiljer sig emellertid situationen för gränsarbetare som bor med sina barn inte från situationen för österrikiska tjänstemän som utstationerats. ( 66 ) Även om dessa missgynnas vid en utstationering i medlemsstater där levnadskostnaderna överstiger dem i Republiken Österrike, är deras antal betydligt lägre än antalet migrerande arbetstagare. Kommissionen anser även att de internationella, europeiska och nationella rättsliga skillnader som denna medlemsstat har åberopat är verkningslösa.

87.

Kommissionen har härav dragit slutsatsen att Republiken Österrike skapar en indirekt diskriminering av migrerande arbetstagare som inte förefaller kunna motiveras av något berättigat mål.

88.

Som svar på Republiken Österrikes argument att diskriminering för det första inte föreligger på grund av att det enligt likabehandlingsprincipen krävs att beloppet för de ekonomiska förmåner för underhåll till barn som ska utbetalas till en arbetstagare ska överensstämma med dennes utgifter på barnets bosättningsort, ( 67 ) har kommissionen påpekat att varken familjeförmånerna eller de sociala och skattemässiga förmånerna i fråga allmänt beräknas på grundval av de faktiska prisnivåerna på denna ort och att schablonbeloppet för förmånerna är enhetligt inom hela det nationella territoriet, trots de skillnader som föreligger vad gäller köpkraften i de olika regionala enheterna. Kommissionen har i detta avseende påpekat att den förklaring som Konungariket Danmark lämnat, till stöd för Republiken Österrikes förklaring, att samstämmigheten följer av att beloppet för familjebidrag och avdraget för underhåll till barn beräknas med hänvisning till den kategori personer som har den lägsta inkomsten, inte grundar sig på någon omständighet som anförts av Republiken Österrike.

89.

Kommissionen har även preciserat att det är svårt att förstå hur denna medlemsstat kan hävda att de familjeförmåner och de sociala och skattemässiga förmåner som den beviljar har ett verkligt samband med utgifter för barn, samtidigt som den anser att den till exempel måste justera dessa förmåner i förhållande till Tyskland och Italien på grund av en skillnad i köpkraft på endast 2,6 procent och 5,2 procent, vilken betydligt understiger den skillnad som föreligger inom Republiken Österrike på 8 procent mellan delstaten Wien och delstaten Niederösterreich, som inte har beaktats. ( 68 )

90.

Kommissionen har tillagt att den mekanism för justering som föreskrivs i Österrike som genomförs beroende på var barnet är bosatt inte kan jämföras med de korrigeringskoefficienter som tillämpas på de löner och ekonomiska stöd som föreskrivs i unionens rättsakter på grund av att dessa är beroende av unionstjänstemannens anställningsort eller den ort där sådant stöd ska utbetalas och att österrikiska familjebidrag utbetalas till den migrerande arbetstagaren för hans eller hennes barn och inte för honom eller henne själv.

91.

Kommissionen har dessutom påpekat att Konungariket Danmark inte samtidigt kan hävda att olika situationer ska behandlas olika och att medlemsstaterna inte är skyldiga att justera bidragsbeloppet när köpkraften är högre i den medlemsstat där barnen är bosatta.

92.

Vad för det andra gäller Republiken Österrikes motivering att det föreligger en eventuell diskriminering som avser det eftersträvade syftet som består i att skydda sig mot risken att den ekonomiska jämvikten i det sociala trygghetssystemet äventyras, ( 69 ) har kommissionen erinrat om att denna risk måste vara allvarlig. ( 70 ) Republiken Österrike har emellertid anfört att det av rapporten från Rechnungshof (Revisionsrätten, Österrike), som den åberopat under det administrativa förfarandet till stöd för den anförda motiveringen, för det första framgår att stödet från den nationella budgeten för finansieringen av familjeförmåner har blivit nödvändigt till följd av ökningen av schablonbeloppen och den samtidiga minskningen av finansieringskällorna för familjeförmåner. ( 71 )

93.

För det andra motsvarar den del av familjeförmånerna som är avsedda för barn som är bosatta i en annan medlemsstat än Republiken Österrike ungefär 6 procent av samtliga utbetalningar.

94.

För det tredje, även om beviljandet av dessa förmåner inverkar på finansieringen av familjeförmåner, beror detta huvudsakligen på att det saknas adekvata kontroller från de österrikiska myndigheternas sida av villkoren för beviljande av dessa förmåner. ( 72 )

95.

För det fjärde leder justeringen av familjeförmåner utifrån prisnivån i den berörda medlemsstaten jämfört med prisnivån i Republiken Österrike till att det blir svårare att hantera dessa förmåner tekniskt och ekonomiskt, på grund av systemet för utbetalning av tilläggsbeloppet jämfört med de familjeförmåner som utges i den medlemsstat där barnet är bosatt. Detta system, som inrättats genom artikel 68.2 i förordning nr 883/2004, är tillämpligt i tre fjärdedelar av de fall där familjeförmåner utbetalas för barn som är bosatta i andra medlemsstater.

96.

Vad för det tredje gäller motiveringen av förekomsten av en diskriminering som Republiken Österrike har åberopat i andra hand, avseende målet att säkerställa likvärdighet vad gäller värdet av stödet och den ekonomiska lättnaden i Österrike med andra medlemsstater beroende på var barnet är bosatt, har kommissionen gjort gällande att denna motivering inte utgör ett erkänt tvingande skäl av allmänintresse och grundar sig på argument avseende avsaknaden av särbehandling och samstämmighet vad gäller den justeringsmekanism som för övrigt motsägs av undantaget från denna mekanism till förmån för österrikiska tjänstemän som utstationerats.

97.

Kommissionen anser dessutom, med stöd av Republiken Slovakien, att Republiken Österrike, när den fann att den var tvungen att vidta åtgärder mot de snedvridningar i systemet som uppkom till följd av att det ekonomiska stödet till migrerande arbetstagare översteg lättnaden för deras utgifter, bortsåg från att arbetstagare från andra medlemsstater bidrar till finansieringen av det österrikiska socialförsäkringssystemet och skattesystemet på samma sätt som österrikiska arbetstagare, oavsett var deras barn har sin hemvist. Kommissionen har understrukit att den inkomst som dessa arbetstagare uppbär i Österrike som motprestation för deras ekonomiska prestationer beaktas till lika stor del, både vid beräkningen av de avgifter som arbetsgivarna inbetalar för att finansiera familjebidrag och vid beräkningen av skatten.

98.

Enligt Republiken Österrike leder justeringsmekanismen inte till att identiska situationer behandlas olika, utan säkerställer att olika situationer också behandlas olika. Republiken Österrike har erinrat om att det syfte som eftersträvades av den österrikiska lagstiftaren med beviljande av sociala och skattemässiga förmåner för föräldrar som har underhållsberättigade barn var att ge dem möjlighet att täcka en del av utgifterna för underhåll till barnen. Det leder till att det måste göras en åtskillnad mellan situationen för arbetstagare med barn som är bosatta utomlands och situationen för arbetstagare med barn som är bosatta i Österrike, vilka inte i materiellt hänseende är jämförbara på grund av skillnaderna i levnadskostnader i medlemsstaterna och följaktligen utgifterna för motsvarande köp.

99.

Republiken Österrike har även, i likhet med Konungariket Danmark, påpekat att enligt den ståndpunkt som intagits av Europeiska kommittén för sociala rättigheter, vilken har till uppgift att övervaka genomförandet av den Europeiska sociala stadgan ( 73 ) och den ändrade stadgan av den3 maj 1996, utgör kravet på icke-diskriminering i fråga om sociala trygghetsförmåner enligt artikel 12.4 i stadgan inte hinder mot en justering av dessa förmåner, om barnet är bosatt i en stat där levnadskostnaderna är betydligt lägre. ( 74 )

100.

Republiken Österrike har konstaterat att garantierna för samma köpkraft i förhållande till levnadskostnaderna i olika stater inte enbart säkerställs genom en korrigeringskoefficient för de löner som unionens tjänstemän erhåller, inbegripet familjebidrag, när de ska utbetalas till en annan person än dessa tjänstemän, ( 75 ) vilket leder till att hänsyn tas till barnens bosättningsort, utan även genom att de länder som deltar i programmet Erasmus+ klassificeras i tre kategorier för att justera beloppet för den subvention som utgår till studerande för deras utgifter för uppehälle och resor. ( 76 )

101.

Republiken Österrike har dessutom hänvisat till rådets slutsatser av den 9 oktober 2020 om förstärkning av minimiinkomstskyddet för att bekämpa fattigdom och social utestängning under och efter covid-19-pandemin. ( 77 ) Republiken Österrike har påpekat att rådet, genom att hänvisa till rådets rekommendation 92/441/EEG av den 24 juni 1992 om gemensamma kriterier för tillräckliga resurser och tillräckliga sociala förmåner i sociala trygghetssystemet, ( 78 ) bland tre grundläggande principer har identifierat principen om ”[a]dekvans”, som har lett till att rådet dragit slutsatsen att ”de grundläggande behoven bör täckas på ett adekvat sätt av minimiinkomstförmåner som tar hänsyn till levnadsstandarden och prisnivåerna i de berörda medlemsstaterna”.

102.

När det gäller kommissionens argument att köpkraften inte är enhetlig i Österrike, har Republiken Österrike för det första gjort gällande att skillnaderna i köpkraft är mycket små jämfört med skillnaderna i köpkraft i medlemsstaterna ( 79 ) och att en justering i förhållande till regionerna även bör föreskrivas i dessa stater. De svårigheter som ett sådant system skulle medföra berättigar Eurostat att beräkna ett genomsnittligt värde per stat, vilket har den fördelen att det är ett objektivt kriterium som förhindrar att hänsyn tas till de fall där det till exempel finns små skillnader i köpkraft som i exempelvis Tyskland eller Italien.

103.

Republiken Österrike har vidare anfört att en sådan hänvisning till enhetliga och ungefärliga belopp, ( 80 ) liksom valet av kriteriet om skillnad i levnadskostnader, är tillåten enligt EU-domstolens praxis. ( 81 ) Republiken Österrike har i detta avseende även hänvisat till förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Hosse ( 82 ) där det anges att ”[man eventuellt] skulle … kunna tillerkänna den förmånsgivande staten rätt att anpassa förmånen till en tydligt avvikande kostnadsnivå i förmånstagarens hemviststat, såvida inte detta strider mot förordning nr 1408/71. Under inga förhållanden kan argumentet emellertid medföra att den berörde helt nekas förmånen”.

104.

Republiken Österrike har slutligen påpekat att unionen hänvisar till regioner som under inga omständigheter hör till mer än en medlemsstat, och detta bland annat vid bedömningen av rätten till regionalt stöd som just syftar till att främja koherens och därmed att harmonisera levnadsvillkoren inom unionen. ( 83 ) Republiken Österrike anser att även om det argument som kommissionen framfört i förevarande mål var korrekt, kan det förhållandet att rätten till medel från unionens regionalstöd i regionerna Burgenland (Österrike), Bratislava (Slovakien) och västra Transdanubien (Ungern) – med de direkt angränsande kommunerna Deutsch Jahrndorf (Österrike), Rusovce (Slovakien) och Rajka (Ungern) skiljde sig avsevärt, svårligen anses vara adekvat, då de direkt gränsar till varandra.

105.

Republiken Österrike har för det första gjort gällande att kommissionen har hänvisat till handlingar som inte styrker att den eftersträvade ett specifikt mål, att uppnå besparingar, och att dess bedömning motsägs av förarbetena till den nationella lagstiftningen ( 84 ) och särskilt av bedömningen av dess konsekvenser i effektivitetshänseende. ( 85 )

106.

För det andra har Republiken Österrike, när det gäller familjebidrag och avdrag för underhållsberättigade barn erinrat om att det enligt EU-domstolens fasta praxis ( 86 ) ankommer på medlemsstaterna att organisera sina respektive system för social trygghet och att den i detta sammanhang har ändrat sättet att beräkna förmånerna på grundval av levnadskostnaderna, uppåt eller nedåt, för att uppnå målen att överta en del av de utgifter som typiskt sett är förenade med underhåll till barn och säkerställa ett rättvist socialt system i värdemässigt hänseende. Vidare har Republiken Österrike hänvisat till praxis från österrikiska tvistemålsdomstolar om underhållsbidrag till barn som bor utomlands. Underhållsbidraget beräknas på grundval av den underhållsskyldiges genomsnittliga levnadsvillkor och köpkraft i det land där barnet bor. På den grunden sätts den underhållsberättigades behov konkret och individuellt i relation till föräldrarnas levnadsvillkor. Republiken Österrike har även gjort gällande att konstaterandet att familjebidragen endast täcker de grundläggande behoven inte på något sätt ändrar deras funktion som stöd, ( 87 ) eftersom dessa förmåner i princip har samma syfte som underhållsbidrag, nämligen att täcka de utgifter som föräldrar vanligtvis har för underhåll till sina barn och att det saknar betydelse att abstraktionsnivån till sin natur är något högre när det gäller en statlig förmån som beviljas alla barn än vid den individuella bedömningen av en förälders underhållsbidrag till ett specifikt barn.

107.

För det tredje, vad gäller skattelättnaden ”Familienbonus Plus”, och andra avdrag, har Republiken Österrike gjort gällande att justeringsmekanismen säkerställer att de faktiska utgifterna beaktas på ett rättvist sätt och att alla skattskyldiga som förvärvsarbetar och som har barn behandlas lika vad gäller deras betalningsförmåga.

108.

I detta hänseende har Republiken Österrike på nytt hänvisat till principen om betalningsförmåga ( 88 ), enligt vilken de utgifter som barn medför ska beaktas skattemässigt i lämplig utsträckning. Denna princip har sin grund i unionsrätten på området för direkt beskattning och utgör en allmän princip i skatterätten inom unionen. I domen av den 15 september 2011, Schulz-Delzers och Schulz, ( 89 ) slog EU-domstolen fast att två faktiska situationer ”inte [var] jämförbara” med avseende på bidrag som beviljats på grund av utlandstjänstgöring ”mot bakgrund av det syfte som eftersträvas med tillämpningen av en progressiv skatteskala. Denna grundas nödvändigtvis … på en bedömning av den skattskyldiges betalningsförmåga vilken görs utifrån levnadsvillkoren i den berörda medlemsstaten”.

109.

För det fjärde har Republiken Österrike hävdat att eftersom den aktuella mekanismen för justering av familjeförmåner och skatteförmåner garanterar att stöd eller en lättnad beviljas av samma värde går den inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet.

110.

När det gäller kommissionens argument avseende revisionsrättens rapport, har Republiken Österrike påpekat följande:

111.

Vad gäller kommissionens argument att Republiken Österrike för cirka tre fjärdedelar av de barn som är bosatta i andra medlemsstater endast gör differentierade betalningar, ( 90 ) har Republiken Österrike påpekat att till och med dessa betalningar, däribland avdraget för underhållsberättigade barn, i många fall fortfarande är större än de primära förmånerna i den stat där barnet är bosatt.

112.

När det gäller kommissionens allmänna argument, vilket även stöds av Republiken Kroatien, Republiken Polen och Republiken Slovenien, att det vore orimligt att arbetstagare skulle betala skatter i Österrike och de avgifter som tas ut på deras löner och således bidra till finansieringen av de omtvistade förmånerna, för att slutligen endast uppbära dem i form av förmåner som är justerade i värdemässigt hänseende för deras barn som är bosatta i en annan medlemsstat, anser Republiken Österrike att beräkningsunderlaget för arbetsgivaravgifterna saknar betydelse och att det inte finns något samband mellan en eventuell skattskyldighet och rätten till förmåner som utbetalas av staten. Om arbetstagarens skattskyldighet däremot skulle påverka exporten av sociala trygghetsförmåner, skulle bestämmelsen i artikel 70 i förordning nr 883/2004 strida mot unionsrätten.

113.

Republiken Österrike har gjort gällande att kommissionens argument till stöd för att det föreligger en indirekt diskriminering endast kan avse situationen för österrikiska tjänstemän i utlandet vars barn också har flyttat och att denna situation inte är jämförbar med situationen för migrerande arbetstagare av rättsliga och materiella skäl. För det första omfattas tjänstemän i utlandet av ett särskilt system för undantag från värdmedlemsstatens system för social trygghet och beskattning enligt artiklarna 33, 34 och 37 i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser ( 91 ) samt artiklarna 48 och 49 i Wienkonventionen om konsulära förbindelser. ( 92 )

114.

Dessutom återfinns de särskilda kännetecknen för situationen för tjänstemän som tjänstgör i utlandet även i unionsrätten, i artikel 45.4 FEUF samt i artikel 11.3 b och artikel 13.4 i förordning nr 883/2004, ( 93 ) av vilka följer att tjänstemän som tjänstgör i utlandet inte har rätt till familjeförmåner i värdstaten och följaktligen inte heller till differentierade betalningar eller tilläggsförmåner som anknyter till deras familjesituation.

115.

Enligt österrikisk rätt anses slutligen tjänstemän som tjänstgör i utlandet bedriva verksamhet inom det nationella territoriet vad beträffar systemet för social trygghet och behandlingen av deras situation i skattemässigt hänseende. Dessutom omfattas de på privaträttens område fortfarande av det österrikiska allmänna forumet.

116.

Vad för det andra gäller materiella skillnader behåller tjänstemän som tjänstgör i utlandet, som omfattas av det regelverk som är tillämpligt vid regelbundna omplaceringar, i allmänhet sin hemvist och platsen för sina huvudsakliga intressen i Österrike.

117.

Om det skulle anses att situationen för tjänstemän som tjänstgör i utlandet är jämförbar med situationen för migrerande arbetstagare skulle det, enligt Republiken Österrike, dessutom innebära att de förstnämnda, om man betraktar dem som helhet, genom att undantas från tillämpningen av justeringsmekanismen, inte gynnas utan missgynnas. Hänsyn bör tas till att den största delen av de tjänstemän från Republiken Österrike som tjänstgör i utlandet – vilka är utstationerade i andra medlemsstater samt i stater som är parter i EES-avtalet och Schweiz – befinner sig i länder där levnadskostnaderna är högre än i Österrike.

118.

Kommissionen kan i detta avseende inte göra gällande att ett större antal migrerande arbetstagare berörs av justeringsmekanismen i förhållande till utstationerade österrikiska tjänstemännen utan att, i enlighet med EU-domstolens praxis, ( 94 ) visa att andelen migrerande arbetstagare som berörs är större än andelen tjänstemän som befinner sig i samma ogynnsamma situation.

119.

För det fall EU-domstolen skulle anse att de bestämmelser som är tillämpliga på tjänstemän som tjänstgör i utlandet utgör en indirekt diskriminering, har Republiken Österrike som skäl, i egenskap av tvingande skäl av allmänintresse, åberopat statens omsorgsplikt gentemot dessa tjänstemän, förenad med deras lojalitetsplikt gentemot staten. Republiken Österrike har påpekat att kommissionen inte har ifrågasatt grunden för denna motivering inom ramen för talan om fördragsbrott, och har i detta avseende hänvisat till vissa avgöranden från EU-domstolen avseende omsorgsprincipen beträffande arbete som utförs av anställda vid unionens institutioner och i medlemsstaternas offentliga förvaltning. ( 95 )

120.

Enligt Republiken Österrike har den, i egenskap av arbetsgivare, visat prov på ökad omsorg gentemot sina tjänstemän som är verksamma på det nationella territoriet och utomlands genom att underställa dessa tjänstemän ett enhetligt system som i praktiken är hanterbart, baserat på internationell rätt, enligt vilket de omfattas av ursprungsstatens nationella rätt med utgångspunkt i principen att samtliga rättsliga följder är kopplade till deras hemvist i denna stat. Republiken Österrike har även påpekat att en tillämpning av justeringsmekanismen inom unionen, men inte utanför unionen, strider mot Republiken Österrikes omsorgsplikt gentemot sina tjänstemän, vilka ska garanteras likabehandling.

121.

Inledningsvis har Republiken Österrike påpekat att kommissionen i det motiverade yttrandet endast ifrågasatte de bestämmelser som är tillämpliga på tjänstemän som tjänstgör i utlandet mot bakgrund av indirekt diskriminering. Republiken Österrike har gjort gällande att om kommissionen, inom ramen för sin argumentation som framställts till stöd för dess talan, även skulle ha klandrat Republiken Österrike för att de bestämmelser, varigenom en justeringsmekanism infördes, som är föremål för talan, inte är enhetliga, ska detta argument avvisas i enlighet med EU-domstolens praxis. ( 96 )

122.

Om detta argument emellertid skulle prövas, har Republiken Österrike upprepat de delar av sitt svar avseende den omständigheten att de bestämmelser som är tillämpliga på tjänstemän som tjänstgör i utlandet ingår i ett övergripande system som i sig är enhetligt. Republiken Österrike har tillagt att EU-domstolen har slagit fast att inte alla undantag från en nationell lagstiftning leder till att den blir oenhetlig, bland annat om dess tillämpningsområde är mycket begränsat, och så är fallet här. ( 97 )

123.

Vad gäller grunderna för kommissionens andra anmärkning, vilka inte har bestritts, kan det erinras om att EU-domstolen har slagit fast följande:

124.

I förevarande fall är familjebidraget och avdraget för underhållsberättigade barn såväl familjeförmåner som omfattas av principen om likabehandling i artikel 4 i förordning nr 883/2004 som sociala förmåner som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 7.2 i förordning nr 492/2011, medan skattelättnaden ”Familienbonus Plus”, ensamförsörjaravdraget, avdraget för ensamstående föräldrar och avdraget för underhåll till barn omfattas av principen om likabehandling i artikel 7.2 i förordning nr 492/2011.

125.

I detta avseende framgår följande av EU-domstolens praxis:

126.

Följaktligen ska tolkningen av artikel 4 i förordning nr 883/2004 och artikel 7 i förordning nr 492/2011, i den mån de syftar till att säkerställa den fria rörligheten för arbetstagare, samordnas.

127.

Vad gäller kopplingen mellan dessa två förordningar vars tillämpningsområden överlappar varandra ( 105 ) har EU-domstolen fastställt den allmänna räckvidden för förordning nr 492/2011 vad gäller den fria rörligheten för arbetstagare. ( 106 ) Den har således upprepat den lösning som valdes vid prövningen av en talan om fördragsbrott som kommissionen grundat på såväl ett åsidosättande av förordning nr 1408/71 på grund av att ett krav på bosättning fastställdes för att kunna exportera förmåner vid sjukdom som på möjligheten att motivera valet av detta krav enligt artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. ( 107 ) Tillämpningen av artikel 4 i förordning nr 883/2004 kan följaktligen enbart förbehållas för situationer som inte omfattas av förordning nr 492/2011, även om förordning nr 883/2004 innehåller särskilda bestämmelser som förbjuder krav på bosättning, särskilt i artikel 7. ( 108 )

128.

Republiken Österrike har i första hand gjort gällande att mekanismen för justering av familjeförmåner samt för sociala och skattemässiga förmåner inte medför någon skillnad i behandling. Den har i huvudsak gjort gällande att syftet med förmånerna antingen är att ersätta en del av föräldrarnas utgifter för barnens underhåll eller att lätta deras skattebörda, och att situationen för arbetstagare som har barn som inte är bosatta i Österrike inte är jämförbar med situationen för arbetstagare som har barn som är bosatta där på grund av skillnaderna i levnadsstandard mellan medlemsstaterna. Vidare får migrerande arbetstagare, med tillämpning av justeringsmekanismen, det stöd de behöver i förhållande till levnadskostnaderna i barnets hemviststat.

129.

Såsom EU-domstolen emellertid har slagit fast ska de villkor som föreskrivs i nationell rätt anses vara indirekt diskriminerande när de visserligen gäller oberoende av medborgarskapet, men väsentligen eller till största delen drabbar migrerande arbetstagare, när de gäller utan åtskillnad men lättare kan uppfyllas av arbetstagare som är medborgare i landet än av migrerande arbetstagare, eller när de innebär en risk för att särskilda nackdelar ska uppkomma för migrerande arbetstagare. ( 109 )

130.

I förevarande fall följer av det krav som är knutet till barnens bosättning som fastställts i den österrikiska lagstiftningen att minskningen av beloppet för familjeförmåner samt de sociala och skattemässiga förmånerna främst drabbar migrerande arbetstagare, eftersom särskilt deras barn kan vara bosatta i en annan medlemsstat. ( 110 ) Dessutom framgår helt klart av de tabeller där koefficienterna för justering av belopp ( 111 ) för förmåner avseende stater som gränsar till Republiken Österrike fastställs att till följd av de skillnader i levnadsstandard som föreligger i flertalet av dessa stater i förhållande till Republiken Österrike utgörs arbetstagare som har utövat sin rätt till fri rörlighet i dessa stater till största delen av arbetstagare som uppbär förmåner och sociala och skattemässiga förmåner med ett belopp som är mindre än det som beviljats i Österrike. Enligt uppgifterna i revisionsrättens rapport, som ingetts av kommissionen ( 112 ) och som åberopats av Republiken Österrike, avsåg cirka 50 procent av betalningarna år 2016 barn bosatta i Ungern och Slovakien och 40 procent av dessa betalningar avsåg barn bosatta i Tjeckien, Polen, Rumänien och Slovenien.

131.

Denna bedömning får stöd i den österrikiska regeringens förklaringar avseende uppskattningar av effekterna av justeringen avseende skattelättnaden ”Familienbonus Plus”. ( 113 ) Dessa omständigheter ska jämföras med revisionsrättens konstaterande att antalet barn som har rätt till förmåner har sexdubblats mellan åren 2004 och 2016 parallellt med att den österrikiska arbetsmarknaden öppnades. ( 114 )

132.

Enligt min mening är dessa omständigheter i sig tillräckliga för att, utan att behöva pröva de argument som parterna har anfört för fullständighetens skull, fastställa att den åtskillnad som görs i den österrikiska lagstiftningen vad gäller beloppen för de förmåner som kan medföras utomlands beroende på var barnen är bosatta i medlemsstaterna påverkar migrerande arbetstagare i större utsträckning och utgör en indirekt diskriminering på grund av nationalitet som endast kan godtas om det finns sakliga skäl för den. ( 115 )

133.

Såvitt jag vet har EU-domstolen inte uttryckligen hänvisat till detta villkor vid tillämpningen av artikel 4 i förordning nr 883/2004. EU-domstolens enda avgörande avseende artikel 3.1 i förordning nr 1408/71, i vilket principen om likabehandling angavs i liknande ordalag, kan enligt min mening emellertid överföras. ( 116 ) Det ska dessutom påpekas att EU-domstolen har tolkat artikel 67 i förordning nr 883/2004, som syftar till att säkerställa att en arbetstagare inte avskräcks från att utöva sin rätt till fri rörlighet, ( 117 ) jämförd med artikel 7.2 i förordning nr 492/2011, och endast på denna grund har prövat de skäl som den hänskjutande domstolen har åberopat. Härav drar jag slutsatsen att en medlemsstats val av ett bosättningskrav som är tillämpligt på familjeförmåner även kan motiveras med hänvisning till regeln om en samordnad tolkning av artikel 4 i förordning nr 883/2004 och artikel 7.2 i förordning nr 492/2011, som följer av deras gemensamma grund, nämligen artikel 45 FEUF, i vilken målet att säkerställa den fria rörligheten för arbetstagare fastställs. ( 118 )

134.

Enligt EU-domstolens fasta praxis avseende tillämpningen av artikel 7.2 i förordning nr 492/2011 ska en indirekt diskriminering för att den ska anses vara motiverad vara ägnad att säkerställa genomförandet av ett legitimt mål och inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. ( 119 )

135.

Kommissionen har med rätta gjort gällande att Republiken Österrike inte har anfört något skäl som kan motivera den indirekta diskriminering som den mekanism för justering av beloppen för de förmåner samt sociala och skattemässiga förmåner som den har infört ger upphov till.

136.

Inom ramen för förevarande talan har Republiken Österrike nämligen, med stöd av Konungariket Danmark och Konungariket Norge, gjort gällande att justeringen av förmånsbeloppen syftar till att säkerställa att stödet och den efterföljande lättnaden av familjeutgifter värdemässigt motsvarar det stöd och de lättnader som beviljas i Österrike. ( 120 )

137.

För det första ska det enligt min mening emellertid på nytt påpekas att de beviljade förmånerna utgör schablonbelopp ( 121 ) som inte tar hänsyn till barnets verkliga behov. I detta avseende delar jag även Rumäniens ståndpunkt att Republiken Österrike inte kan använda samma argument för att bestrida förekomsten av diskriminering som för att motivera den.

138.

För det andra framgår tydligt av kommissionens sifferuppgifter ( 122 ) att Republiken Österrike inte har gjort gällande att denna värdemässiga motsvarighet inte säkerställs i Österrike ( 123 ) och att det inte finns någon proportionell överensstämmelse mellan de skillnader i levnadskostnader som konstaterats i Österrike och de koefficienter som tillämpats i vissa medlemsstater. ( 124 ) Dessutom kan det, såsom Republiken Slovakien betonat, finnas skillnader ( 125 ) inom dessa medlemsstater, vilket vittnar om den betydelse som den ort där köpen äger rum har om ett system för överensstämmelse med prisnivån skulle godtas.

139.

Republiken Österrikes argument att skillnaderna i köpkraft är betydligt större, särskilt i förhållande till Bulgarien, ( 126 ) vilket även effekterna av justeringsmekanismen kompenserar, föranleder inte någon annan bedömning.

140.

Följaktligen anser jag att målet att säkerställa att stödet och den därpå följande lättnaden av familjeutgifterna värdemässigt motsvarar det stöd och de lättnader som beviljas i Österrike inte kan motivera den indirekta diskrimineringen i fråga.

141.

För det andra har Republiken Österrike hävdat att det överordnade målet med mekanismen för justering av de sociala och skattemässiga förmånerna är upprättande eller återupprättande av stödfunktionen och ett rättvist socialt system.

142.

I likhet med kommissionen vill jag för det första påpeka att det framgår av revisionsrättens rapport ( 127 ) att justeringen av familjeförmåner med hänsyn till den berörda medlemsstatens prisnivå i förhållande till Republiken Österrike kan medföra ytterligare kostnader, även om denna inverkan minimeras av Republiken Österrike. Dessa kostnader måste med nödvändighet bäras av samtliga personer som erlägger avgifter till statsbudgeten. I detta sammanhang anser jag det lämpligt att precisera att det i denna rapport även anges, ( 128 ) såsom kommissionen och Republiken Polen har understrukit, att det skäl som skulle kunna leda till att den ekonomiska balansen i det sociala trygghetssystemet äventyras inte är att förmåner utbetalas till arbetstagare vars barn är bosatta utanför Republiken Österrike, vilka motsvarar ungefär 6 procent ( 129 ) av utgifterna för familjeförmåner, utan avsaknaden av en adekvat kontroll vad gäller beviljandet av dessa förmåner.

143.

För det andra ansluter jag mig till den åsikt som framförts av kommissionen, ( 130 ) Eftas övervakningsmyndighet och Republiken Slovenien. De anser att det är av yttersta vikt att erinra om att reglerna om skydd för arbetstagares fria rörlighet inom unionen och EES, ( 131 ) däribland likabehandling, grundar sig på ett övergripande system där dels den lagstiftning som är tillämplig på området för social trygghet i allmänhet är lagstiftningen i den medlemsstat där den berörda personen utövar sitt arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, ( 132 ) dels de migrerande arbetstagarna bidrar till finansieringen av socialpolitiken i värdmedlemsstaten genom såväl socialförsäkringsavgifter som skatter som betalas med anledning av det arbete eller den verksamhet som de utövar där, ( 133 ) vilket berättigar att lika förmåner beviljas. ( 134 )

144.

I förevarande fall konstaterar jag, i likhet med Republiken Tjeckien, Republiken Kroatien och Republiken Polen, att en migrerande arbetstagare från rent ekonomisk synpunkt, eftersom de österrikiska familjebidragen finansieras genom arbetsgivaravgifter som beräknas på grundval av arbetstagarnas sammanlagda lönebelopp, därmed på samma sätt som en nationell arbetstagare är med och bestämmer de belopp som arbetsgivaren utbetalar.

145.

Vad gäller skattelättnaden ”Familienbonus Plus” och övriga aktuella avdrag, har Republiken Österrike dessutom anfört att dessa förmåner finansierades genom inkomstskatten för arbetstagare, vilket även innebär att den österrikiska lagstiftarens val att motivera avsaknaden av ömsesidighet med ett mål om social rättvisa är ogiltigt.

146.

Jag anser därför att skillnaden i behandling beroende på var den berörde arbetstagarens barn är bosatt varken är lämplig eller nödvändig för att upprätta eller återupprätta stödfunktionen och ett rättvist socialt system.

147.

Av samtliga ovan angivna skäl anser jag att den österrikiska lagstiftningen om justering av beloppet för familjeförmåner samt sociala och skattemässiga förmåner för personer som arbetar i Österrike och vars barn är bosatta i en annan medlemsstat strider mot principen om likabehandling i såväl artikel 4 i förordning nr 883/2004 som i artikel 7.2 i förordning nr 492/2011.

148.

Följaktligen föreslår jag att EU-domstolen bifaller kommissionens talan såvitt avser dess andra anmärkning.

149.

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom EU-domstolen enligt min mening ska bifalla kommissionens yrkanden, ska Republiken Österrike förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

150.

Enligt artikel 140.1 och 140.2 i rättegångsreglerna ska, förutom medlemsstaterna, även stater som är parter till EES-avtalet men som inte är medlemsstater samt Eftas övervakningsmyndighet som intervenerat i målet bära sina rättegångskostnader. Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Republiken Kroatien, Republiken Polen, Rumänien, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien samt Konungariket Norge och Eftas övervakningsmyndighet ska således bära sina rättegångskostnader.

151.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår jag att EU-domstolen ska meddela följande dom: