This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62019CN0176
Case C-176/19 P: Appeal brought on 22 February 2019 by the European Commission against the judgment of the General Court (Ninth Chamber, Extended Composition) delivered on 12 December 2018 in Case T-691/14, Servier and Others v Commission
Mål C-176/19 P: Överklagande ingett den 22 februari 2019 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 12 december 2018 i mål T-176/19, Servier m.fl. mot kommissionen
Mål C-176/19 P: Överklagande ingett den 22 februari 2019 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 12 december 2018 i mål T-176/19, Servier m.fl. mot kommissionen
EUT C 139, 15.4.2019, p. 37–38
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
15.4.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 139/37 |
Överklagande ingett den 22 februari 2019 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 12 december 2018 i mål T-176/19, Servier m.fl. mot kommissionen
(Mål C-176/19 P)
(2019/C 139/36)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Mongin, F. Castilla Contreras, J. Norris, C. Vollrath)
Övriga parter i målet: Servier SAS, Servier Laboratories Ltd, Les Laboratoires Servier SA, European Federation of Pharmaceutical Industries and Associations (EFPIA)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
upphäva punkterna 1, 2 och 3 i den överklagade domen, med ogiltigförklaring av i) artikel 4 i kommissionens beslut C(2014) 4955 final av den 9 juli 2014 angående ett förfarande avseende tillämpning av artiklarna 101 FUEF och artikel 102 FEUF [ärende AT.39612 — Perindopril (Servier)], såtillvida det däri fastställdes att Servier deltog i de avtal som ingicks mellan Servier och företaget Krka, ii) artikel 7.4 b i beslutet, varigenom av de böter Servier påförts för att ha ingått dessa avtal fastställdes, iii) artikel 6 i beslutet, varigenom det fastställdes att Servier hade gjort sig skyldig till ett överträdelse av artikel 102 FEUF, och iv) artikel 7.6 i beslutet, varigenom det bötesbelopp som Servier påförts med anledning av denna överträdelse fastställdes, |
— |
upphäva den överklagade domen såtillvida den anger att bilagorna A 286 och A 287 till ansökan och bilaga C 29 till repliken kan beaktas (punkterna 1461, 1462 och 1463 i den överklagade domen), |
— |
slutligt avgöra målet såvitt avser yrkandet om ogiltigförklaring av det beslut som Servier hänvisat till och ogilla Serviers yrkande om ogiltigförklaring av artiklarna 4, 7.4 b, 6, och 7.6 i beslutet, samt bifalla kommissionens invändning om att bilagorna A 286 och A 287 till ansökan till tribunalen och bilaga C 29 till repliken till tribunalen inte kan beaktas (punkterna 1461–1463 i den överklagade domen), |
— |
förplikta Servier att ersätta rättegångskostnaderna för överklagandet. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för överklagandet åberopar kommissionen en första uppsättning grunder avseende överträdelsen av artikel 101 FEUF (ogiltigförklaring av punkterna 1 och 3 i domslutet i den överklagade domen, såtillvida de ogiltigförklarar artiklarna 4 och 7.4 b i beslutet, vari det konstaterades att de tre avtal som ingåtts mellan Servier m.fl och företaget Krka utgjorde en enda fortlöpande överträdelse av artikel 101 FEUF och Servier påfördes böter).
Den första grunden för delvis ogiltigförklaring av den överklagade domen avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att Krka inte utsatte Servier för konkurrenstryck vid tidpunkten då de aktuella avtalen ingicks.
Den andra grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att licensavtalets syfte och innehåll utgjorde skäl för Krka att godta begränsningarna i överenskommelsen.
Den tredje grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den tillämpade konceptet konkurrensbegränsning genom syfte, i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF.
Den fjärde grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin bedömning av parternas avsikter, med avseende på tillämpningen av artikel 101 FEUF.
Den femte grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den beaktade licensavtalets konkurrensfrämjande verkan på markanden, eftersom den överträdelse av artikel 101.1 FEUF som befunnits vara för handen i beslutet inte omfattade denna verkan.
Den sjätte grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av överlåtelseavtalets syfte.
Den sjunde grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av konceptet konkurrensbegränsning genom resultat, i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF.
Kommissionen åberopar även en andra uppsättning grunder avseende överträdelsen av artikel 102 FEUF (ogiltigförklaring av punkterna 2 och 3 i domslutet i den överklagade domen, såtillvida de ogiltigförklarar artiklarna 6 och 7.6 i beslutet, vari det konstaterades att Servier hade åsidosatt artikel 102 FEUF och Servier påfördes böter).
Den åttonde grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin bedömning av huruvida priset var ett kriterium som skulle beaktas vid fastställandet av marknaden för slutprodukten.
Den nionde grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin bedömning av huruvida den terapeutiska utbytbarheten skulle beaktas vid fastställandet av marknaden för slutprodukten.
Den tionde grunden avser att vissa bilagor inte kunde beaktas.
Den elfte grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin bedömning teknikmarknaden.